Stockholms förändrade stadsbild: Exemplet Nya Årstafältet

(1)

ARBETSRAPPORTER

Kulturgeografiska institutionen

Nr. 671

___________________________________________________________________________

Stockholms förändrade stadsbild

Exemplet Nya Årstafältet

Anneli Engström

Uppsala, januari 2009 ISSN 0283-622X

(2)

Förord

Vid uppstarten av denna kurs fick vi studenter höra att skrivandet av en C-uppsats innebar en pågående process där syftet, frågeställningarna och resultatet av uppsatsen skulle komma att förändras under tidens gång. En luddig beskrivning kan tyckas, men så här i efterhand stämmer den väl in. Som författare är det lätt att fastna i egna tankar och funderingar. Det är då hjälpen utifrån behövs för att kunna se uppsatsen ur andra synvinklar och öppna dörrar för alternativa lösningar. Jag vill tacka min handledare Jan Amcoff för det stöd, de råd och de tips jag fått, samt kurslärarna Jan Öhman och Ali Najib för ett bra kursupplägg. Slutligen vill jag tacka Niklas Svensson, projektledare för Stockholms översiktsplanering, för all information och allt förhandsmaterial.

Januari 2009 Anneli Engström

(3)

1

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1

1. INLEDNING 2

1.1 Syfte och frågeställningar 3

1.2 Metod och material 3

1.3 Avgränsning 4

1.4 Disposition 5

2. STADSPLANERING 5

2.1 Teoretisk bakgrund 6

2.2 Idealens påverkan på stadens utseende 8

3. STOCKHOLMS HISTORISKA STADSPLANERINGSIDEAL 9

3.1 Stadsplaneringsideal 1870-2000 10

3.2 Dagens planeringssituation 16

4. FALLSTUDIE NYA ÅRSTAFÄLTET 19

4.1 Dagens stadsplaneringsideal - Översiktsplan 2010 20

4.2 Tävlingen Nya Årstafältet 23

4.3 Planförslagen 24

5. AVSLUTANDE DISKUSSION 27

5.1 Återspegling av dagens stadsplaneringsideal i Nya Årstafältet 27

5.2 Avslutande kommentarer 31

KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING 33

BILAGA 1 35

BILAGA 2 36

(4)

2

1. INLEDNING

Till en följd av det ökande invånarantalet i Stockholm måste också staden växa och byggas ut. Nyckelorden i den nuvarande stadsutvecklingen är sammankoppling mellan innerstaden och ytterstaden. Föreningen mellan dessa två områden ska genomföras via en förtätning av Stockholms närförorter. De nya stadsdelarna som byggs genom denna förtätning kallas stadsutvecklingsområden, vilka syftar till att skapa en naturlig fortsättning på Stockholms innerstad.¹

Det stadsplaneringsideal som idag råder i Stockholm, och som återspeglas stadsutvecklingsområdena, har många likheter med de ideal som var rådande vid sekelskiftet 1900. Man kan se en trend tillbaka mot det gamla täta stadsplaneringsidealet med dess traditionella rutnätsplan och varierade stadsbebyggelse, och bort från efterkrigstidens funktionalistiska stadsplaneringsideal.² I efterkrigstidens funktionalism drogs stadsplaneringsidealet till sin spets i och med ABC-stadens zonering och miljonprogrammets storskaliga byggande.

Motreaktionen riktar sig alltså inte mot de tidiga funktionalistiska stadsplaneringsidealen, vilka var rådande under 1930-talet och tidigt 1940-tal.

Inom planeringsteorin kan man förklara denna renässans av gamla stadsplaneringsideal som ett återupptagande av det humanistiska vetenskapsperspektivet.

Humanister poängterar vikten av att ta hänsyn till den enskilde individen och lära sig av historien då den förklarar den verklighet vi idag lever i.³ Under funktionalismen bortsåg man dock från de historiska aspekterna, då stadplaneringsidealen syftade till att sudda ut det gamla samhällets spår och i stället bygga samhällen där funktionen snarare än människan står i centrum. Tanken med efterkrigstidens zoneringen och storskaliga byggande var att förbättra samhällssituationen, så att till exempel infrastrukturen skulle fungera bättre och att bostadsbristen skulle lösas. Utfallet blev dock inte som förväntat. Många av de stadsdelar som byggdes under miljonprogrammet, exempelvis Vällingby och Farsta, har fått utstå mycket negativ kritik bland annat för sitt estetiska utseende och sin låga säkerhetsnivå.⁴

Inget ont som inte har något gott med sig, säger talspråket. Stadsplanerarna intog efter miljonprogrammets slut stegvis det humanistiska förhållningssättet, och omvandlade så småningom de negativa konsekvenserna av efterkrigstidens funktionalism till lärdomar. Erfarenheterna har tillsammans med ett återupplivande av den traditionella stadsbyggnaden,⁵ lett till dagens stadsplaneringsideal. Dessa återspeglas bland annat i planförslagen för Nya Årstafältet, belägen söder om

1 http://www.stockholm.se/TrafikStadsplanering/Stadsplanering/Oversiktsplanering/Stadsutvecklingso mraden/. 2008-11-10.

2 Ahlberger, Christer (2001). Den svenska staden – vinnare & förlorare. Stockholm, Riksantikvarieämbetets förlag. Sid. 117-118.

3 Johnston, R. J. (1986). Philosophy and Human Geography: An introduction to Contemporary Approaches – Second Edition. New York, Routledge, Chapman and Hall, Inc. Sid. 57.

4 Ahlberger, Christer (2001). Sid. 118.

(5)

3

Stockholms innerstad. Stadsdelen är ett av stadsutvecklingsområdena i Stockholm, och är unik då stadsplaneringen för Nya Årstafältet kommer att bestämmas genom en tävling där en rad internationella aktörer deltar.⁶

Visionen om levande innerstadsstadsdelar utanför tullarna skapar höga förväntningar för dessa stadsutvecklingsområden. Dagens stadsplanerare försöker ta hänsyn till både ekonomiska förutsättningar, funktion, människa och miljö, vilket oundvikligt leder till att konflikter mellan dessa uppstår.⁷ Dessa svårigheter visar på komplexiteten i att planera en stad, där balansen mellan just ekonomi, funktion, människa och miljö står för det svåruppnådda målet.

1.1 Syfte och frågeställningar

Uppsatsens syfte är att undersöka med vilka stadsplaneringsideal man idag vill utveckla Stockholm, och om och i så fall hur dessa överrensstämmer med de konkreta planförslagen för Nya Årstafältet. För att kunna förstå och analysera dagens stadsplaneringsideal kommer även historiska stadsplaneringsideal studeras. Både historiska och nutida ideal kommer tillsammans att försöka anknytas till olika teoretiska planeringsmodeller.

Huvudfrågeställning i uppsatsen är:

 Återspeglas dagens stadsplaneringsideal för Stockholms utveckling i planförslagen för Nya Årstafältet, och i så fall på vilket sätt?

Delfrågor är:

 Vilka var gårdagens stadsplaneringsideal för Stockholms utveckling?

 Vilka är dagens stadsplaneringsideal för Stockholms utveckling?

 Hur ser planförslagen för Nya Årstafältet ut?

 Vad är positivt och vad är negativt med dagens stadsplaneringsideal?

1.2 Metod och material

Metoden för uppsatsen är att göra en jämförande analys av olika stadsplaneringsideal i de sex utvalda planförlagen för Nya Årstafältet i Stockholm. Stadsplaneringsidealen kommer sedan att sättas i relation till de stadsplaneringsideal som utarbetats av Stockholms kommun i översiktsplaner och samrådsunderlag. Materialet som används för uppsatsen varierar från litteratur och offentliga dokument till intervjuer och egna observationer. Litteraturen består i huvudsak av svenska bidrag, med fokus på stadsplanering i Stockholm. Offentliga dokument, exempelvis översiktsplaner, har inhämtats från Stockholms stadsbyggnadskontor. I fallstudien av Nya Årstafält kommer en stor del av materialet från Stockholms stadsbyggnadskontor, vilket ansvarar för utställningen av områdets planförlag. Dessa har använts i analysen av återspeglingen av dagens stadsplaneringsideal. Från samma källa kommer även samtliga kartor och bilder som presenteras i uppsatsen. Övrigt källmaterial bestående

6 Niklas Svensson. Intervju 2008-11-11. Projektledare översiktsplanering Stockholm.

7 Malin Olsson. Intervju 2008-11-10. Sektionschef, Stockholms stadsbyggnadskontor.

(6)

4

av intervjuer och platsbeskrivning av Nya Årstafältet genom observation har även att använts. Platsbeskrivningen gjordes tidigt i uppsatsprocessen genom ett besök i nuvarande Årstafältet. Syftet var att undersöka områdets nuvarande utformning och skapa en egen uppfattning om Årstafältet. Dokumentation i form av anteckningar och fotografier gjordes under observationen. De tre intervjuerna utfördes under tre olika former. En intervju gjordes via e-post, en via telefon och en mötesintervju. Samtliga intervjuer var semistrukturerade, med vilket innebär att intervjun har fasta och förutbestämda frågor i en viss ordningsföljd, men att respondenten får svara fritt och utan tidsmässiga förbehåll.⁸

1.3 Avgränsning

En preliminär översiktsplan för Stockholm gavs ut i oktober 2008. Denna skall verka som samrådsunderlag för nästkommande översiktsplan (ÖP 10), vilken planeras antas i början av 2010. Utbyggnaden av Stockholms innerstad skall främst förläggas i ett antal så kallade stadsutvecklingsområden, exempelvis Nya Årstafältet, Gullmarsplan och Norra Djurgårdsstaden. Dessa områden skall utvecklas i syfte att fortsätta att stärka den centrala staden, genom att vidareutveckla förnyelsen av city och sammanlänka innerstaden med ytterstaden.

Studien i uppsatsen är avgränsad till att undersöka om och i så fall hur dagens stadsplaneringsideal för Stockholm återspeglas i ett stadsutvecklingsområde i staden, nämligen Nya Årstafältet. Nya Årstafältet har valts ut som fallstudieobjekt, då det är ett högaktuellt område med relativt stor yta och som har flera olika planeringsförslag.

Utvecklingen av Nya Årstafältet är alltså ännu på planeringsstadiet. Att processen befinner sig i inledningsstadiet är en förutsättning för undersökningen då dagens stadsplaneringsideal inte hunnit komma i uttryck i den fysiska miljön, utan endast kan skådas i planförslag. I mitten av november 2008 presenterades de planförslag som tävlar om att bestämma Nya Årstafältets framtida utseende. Tävlingsbidragen kommer från flera internationella aktörer, vilket är mycket intressant eftersom influenser från flera olika länder kommer att synas. Då flera förslag presenteras är det också lättare att se generella trender inom dagens stadsplanering. I uppsatsens fallstudie kommer planförslagen att analyseras i syfte att undersöka om och i så fall på vilket sätt stadsplaneringsidealen i samrådsunderlaget för ÖP 10 återspeglas i de olika tävlingsbidragen. Syftet med analysen är att undersöka hur pass verklighetsförankrade dagens stadsplaneringsideal är gentemot planförslagen, och vice versa. Detta blir uppsatsens empiriska undersökning.

Studien behandlar ej övriga byggnadsområden i Stockholm, utan endast de strategiska områdena som presenteras i samrådsunderlaget för ÖP 10. Den ämnesteoretiska diskussion som förs i uppsatsen relaterar till förhållandena i svenska

8 Tufte, Per Arne & Johannessen, Asbjörn (2003) Introduktion till samhällsvetenskaplig metod.

Malmö, Liber. Sid 97-98.

(7)

5

städer med fokus på Stockholms kommun. Detta utesluter dock inte att den är giltig också i andra delar av Sverige samt internationellt.

1.4 Disposition

I kapitel 1 dras riktlinjerna för arbetet upp. I kapitel 2 förs en teoretisk diskussion kring begreppet stadsplanering. I kapitel 3 flyttas fokus till Stockholm, och en översiktlig beskrivning ges av stadsplaneringens historiska utveckling i staden.

Kapitlet avslutas med en undersökning av dagens planeringssituation. Kapitel 4 inriktar sig på dagens stadsplaneringsideal och Stockholms framtida utveckling. I kapitlet presenteras en fallstudie av Nya Årstafält, i syfte att undersöka om och så fall hur dagens stadsplaneringsideal återspeglas i planförslagen för området. I kapitel 5 vävs föregående kapitel ihop till en sammanfattande diskussion som knyter samman de frågeställningar som ställts i uppsatsens första kapitel.

2. STADSPLANERING

Stadsplaneringen har ända sedan antikens Grekland använts för att ge uttryck för makt och rådande skönhetsideal.⁹ Man kan se stadsplanering som samspelet mellan faktorerna markvärde, densitet, verksamhets- och bostadslokalisering och centrumstruktur.¹⁰ Enklare uttryckt är stadsplaneringen ett verktyg för att strukturera en stads fysiska uppbyggnad. Den moderna stadsplaneringen tog fart i industrialiseringens spår och kan i Sverige ledas tillbaka till mitten av 1800-talet.¹¹ Innan dess syftade stadsplaneringen i huvudsak till att underlätta flödet av varor genom staden, men övergick under 1800-talets senare hälft till att handla om sociala frågor som hygien, moral och patriarkal uppfostran av goda medborgare.¹² Att den moderna stadsplaneringen tog fart under mitten av 1800-talet beror främst på dåtidens snabba tillväxt av städerna, som i sin tur ledde till misär och brist på bostäder. Önskan om en ny stad som bättre kunde tillgodose invånarnas behov växte därmed fram, vilken skulle uppfyllas genom en bättre stadsplanering. I Sverige rörde de första stadsplanerna stora områden och var därför mer översiktliga än vad de är idag. Först efter sekelskiftet 1900 blev de mer småskaliga då man började kunna se detaljer på kvartersnivå.¹³

Härnäst följer ett teoriavsnitt där olika modeller inom planeringsteorin behandlas, vilka sedan används då planeringsteorin kopplas till olika stadsplaneringsideal. Kapitlet avslutas med en diskussion om idealens påverkan på stadens utseende.

9 Nyström, Jan (2003). Planeringens grunder: En översikt. Lund, Studentlitteratur. Sid. 127.

10 Book, Karin & Eskilsson, Lena (2001). Stadens struktur – varför och hur? Lund, Lunds universitet.

Sid. 248.

11Ahlberger, Christer (2001). Sid. 59.

12 Sheiban, Hossein (2002). Den ekonomiska staden: Stadsplanering i Stockholm under senare hälften av 1800-talet. Lund, Arkiv Förlag.

13 Nyström, Jan (2003). Sid. 124.

(8)

6

2.1 Teoretisk bakgrund

Även om uppsatsen till stor del behandlar stadsplaneringsidealens uttryck i den fysiska miljön, krävs också en teoridel där teoretiska förhållningssätt diskuteras.

Detta eftersom planeringsteori syftar till att utveckla bra metoder för den aktuella tillämpningen, och användas som ett verktyg då analyser ska genomföras och slutsatser dras. Teori och metod är måsten för att över huvud taget kunna granska planeringsprocessen.¹⁴

Planeringsteorin hör till samhällsvetenskapen, och brottas därför också med dess svårigheter att ge universella lösningar som ofta är målet inom exempelvis naturvetenskapen. Teorierna måste omarbetas i takt med att samhället förändras och är alltså inte statiska. Planeringsteori kan delas in i två områden, där det första området utgörs av teorier som söker förklaring i den redan befintliga staden och där den andra utgörs av teorier som syftar till att utveckla metoder för framtida planering. Båda förutsätter varandra och kan användas för att sätta samman olika planeringsmodeller. Nedan följer en beskrivning av de planeringsmodeller som verkat under 1900-talets Sverige, med fokus på Stockholm. Redogörelsen grundas på Jan Nyströms resonemang i boken Planeringens grunder – En översikt.¹⁵ Detta kapitel tar ej upp andra författares teoribildningar kring begreppet stadsplanering, eftersom dessa inte relaterar till uppsatsens syfte.

Att planera användningen av marken är ett sätt att samordna olika intressen i samhället i syfte att uppnå en större nytta och mer effektivt utnyttja resurserna. Som hjälp för att uppnå detta syfte och att förbereda inför framtiden har en rad planeringsteorier utvecklats. Många teorier inom vetenskapen innehåller antagande om orsakssamband, vilket också gäller för planeringsteori. Orsakssambanden kan vara enkla då de är en direkt följd av en föregående handling eller mer komplexa då fler möjliga utvecklingsförlopp finns. Det problem som uppstår inom planering beror ofta på mänskliga handlingar och dess oändliga valmöjligheter. Detta gör att planeringsproblem är svåra att hantera.¹⁶ För att lättare kunna lösa dessa problem i framtiden måste kunskaperna om de samhälleliga processerna förbättras ytterligare.

Inom planeringsteorin har det utvecklats olika planeringsmodeller som i sin tur inspirerat till olika stadsplaneringsideal. Planeringsmodellerna kan ses som metoden för stadsplanering, medan stadsplaneringsidealen kan förklaras som metodens tillämpning. Den planeringsmodell som dominerat planeringsteorin under 1900-talet är den rationella planeringsmodellen. Modellen ingår i det rationalistiska förhållningssättet, där det logiskt-bergreppsliga tänkandet är kunskapens viktigaste källa. Metoden för att uppnå kunskap är deduktiv, vilket betyder att slutsatser om verkligheten dras utifrån ett antal premisser. Teorin/hypotesen framställs först och bevisas sedan genom observationer. Den deduktiva ansatsen skiljer sig från den

14 Nyström, Jan (2003). Sid. 79.

15 Nyström, Jan (2003). Sid. 77-94.

(9)

7

induktiva ansatsen där empiriska observationer är det första steget som sedan leder till en teori/hypotes.¹⁷

Inom stadsplanering betyder begreppet rationalitet att beslutsfattare väljer det planeringsalternativ som bäst kan tillgodose de materiella intressena eller den påvisbara nyttan. Den rationella planeringsmodellen förutsätter att det finns en förnuftig lösning på motsättningen mellan allmänna och enskilda markanvändnings- intressen. Modellen lägger också stor vikt vid de ekonomiska och tekniska aspekterna. Det mogna industrisamhället och servicesamhället i början och mitten av 1900-talet byggdes upp av den rationella planeringsmodellen där idealen grundades på ständig ekonomisk tillväxt, full sysselsättning och lika strävan efter att bygga det goda samhället, det så kallade folkhemmet. Det mogna industriella samhället och servicesamhället har dock idag bytts ut mot ett informationssamhälle, och idealen likaså. Stadsplaneringen måste nu ta hänsyn till exempelvis ökad segregation och sociala motsättningar. Dessa är problem som inte får högsta prioritet inom den rationella planeringsmodellen då dessa innebär att beslutsfattarna väljer det alternativ som bäst tillgodoser deras egna materiella intressen snarare än den enskilde individens.¹⁸

Funktionalismens planeringssyn kommer ur den rationella planeringsmodellen, där separering av samhällets olika funktioner syftar till att maximera samhällets effektivitet. Samhället ses som en maskin, där produktion och konsumtion sker åtskiljt. Med detta synsätt som grund motiveras kravet på att planeringsmallen skall vara uppgjord i förväg, och att man först efter genomförandet kan se konsekvenser av byggandet. Enligt den rationella planeringsmodellen förlitar sig planerarna på metoder som bygger på att olika funktioner, eller delar, av samhället kan isoleras från helheten för att uppnå en objektiv analys och därefter återförenas till en helhet genom antingen vetenskapliga teorier eller planerade handlingar. Förhållningssättet syftar till att förstå utvecklingsprocessen i samhället och sätta den i ett begripligt sammanhang.¹⁹ Denna syn kan anknytas till realismen, vilken ingår i det strukturalistiska vetenskapsperspektivet. Detta då realismen grundas just på principen att mekanismer är oberoende av de händelser de orsakar.²⁰

Den rationella planeringsmodellen väckte under 1900-talet allt större motstånd.

Dess enspåriga fokus på människans materiella och tekniska behov är sannolikt orsaken till de många negativa konsekvenser som följt de områden som byggdes efter dessa ideal. Den amerikanska planeringsteoretikern John Friedmann fick genom sin omarbetade rationalitetsmodell, med fokus på det sociala, ett stort inflytande inom planeringsteorin på 1990-talet. Friedmann menade att man inte bara kunde se till marknadens rationalitet, då negativa konsekvenser såsom segregation blir allt för

17 Nyström, Jan (2003). Sid. 78-79, 91-94.

18 Nyström, Jan (2003). Sid. 78-79, 91-94.

19 Nyström, Jan (2003). Sid. 80-83.

20 Johnston, R. J. (1986). Sid. 111.

(10)

8

betydande. Den sociala rationella planeringsmodellen växte alltså fram som ett alternativ mot den rationella planeringsmodellen.²¹

Den socialt rationella planeringsmodellen säger att individen är en del av en större social grupp med kollektiva intressen som är viktigare än individens egna intressen. Dessa kollektiva intressen måste stå som grund då de negativa följderna av marknadens agerande skall åtgärdas. Därmed uppstår en konflikt mellan marknadens egennyttiga rationalitet och den sociala kollektiva rationaliteten. Vilken rationalitet skall man ta hänsyn till? Lösningen till detta problem är att inom planeringen uppnå en balans mellan dessa två former av rationalitet, det vill säga mellan marknaden och det sociala. I stället för att utvärdera och få erfarenheter från planeringsprojekt först efter genomförandet, ska man också i den socialt rationella planeringsmodellen kontinuerligt återföra erfarenheterna i varje steg i planeringsprocessen.²²

Liksom den traditionella rationella planeringsmodellen har också den sociala rationella planeringsmodellen fått utstå kritik för att den inte kan tillämpas i praktiken. I stället bör man se dessa modeller som ideologier som inspirerar till de stadsplaneringsideal som sedan kommer i uttryck i den fysiska verkligheten.

Stadsplaneringsideal är alltså inte bara stilar utan också förhållningssätt som hänger samman med olika planeringsmodeller, det vill säga den ideologiska överbyggnaden av samhället.²³

Även om den rationella planeringsmodellen fortfarande är dominerande och under 90- och 2000-talet också ökat sitt inflytande inom stadsplaneringen, har det på senare år utvecklats en rad planeringsmodeller som står i motsättning till den rationella modellen. En av dessa är den dialogiska planeringsmodellen, vilken betonar vikten av att innefatta de direkt berörda individerna i planeringsprocessen.

Då kommunikationen mellan planerare och klienter fungerar, kan också planeringen fungera som ett verktyg att uppnå integration mellan människor. Det finns många andra exempel, och dessa urskiljs av olika författare på olika sätt. Klart är dock att flera olika planeringsmodeller existerar samtidigt. Detta faktum beror på att det inte finns en enda universell modell som kan förklara den komplexa verkligheten. I takt med att samhället utvecklas och förändras, måste också modellerna ändra förhållningssätt.²⁴

Ovanstående teoretiska bakgrund med dess planeringsmodeller syftar till att öka förståelsen för nästkommande kapitel, vilka fokuserar på historiska och nutida stadsplaneringsideal.

2.2 Idealens påverkan på stadens utseende

Stadsplaneringsideal beskriver på vilket sätt man rent konkret vill planera en stad för att uppnå den ideala balansen mellan funktion, människa och miljö. Det kan innebära

21 Nyström, Jan (2003). Sid. 83, 86-90.

22 Nyström, Jan (2003). Sid. 82-84.

23 Nyström, Jan (2003). Sid. 84-86.

24 Nyström, Jan (2003). Sid. 87, 89, 91-94.

(11)

9

att man vill bygga punkthus i stället för långsmala hus, eller att man vill separera olika funktioner i samhället i stället för att integrera dem. Idealen skiftar från tid till tid, och var tid lämnar sina spår i samhället. Stadsplanering kan ses som en konstform och är speciell i det avseendet då den lämnar storskaliga permanenta verk i samhället. Olika stadsdelar och områden i Stockholm ger var och en information om de idéer och visioner som varit rådande inom stadsplaneringen vid tiden för uppförandet. Med ett tränat öga kan man lätt datera tidsepoker, vilket visar på att trender inom stadsplanering slagit igenom med kraft. Perioder av olika stadsplaneringsideal kan identifieras, och ”staden kan läsas”.²⁵ För att kunna förstå dagens stadsplaneringsideal krävs en tillbakablick på de ideal som varit rådande under historien. I nästa kapitel ges en översikt över idealen under perioden 1870- 2000. Stadsplaneringsidealen går tillbaka i tiden mycket längre än så, men beskrivningen avgränsas till denna tidsperiod då den omfattas av den moderna stadsplaneringen. Beskrivningen av idealen avser de som varit rådande i Stockholms kommun.

Då texten nedan ofta refererar till Stockholms innerstad krävs en definition av begreppet. Innebörden av vilka områden och stadsdelar som innefattas i innerstaden är något tvetydig, då olika källor ger olika förklaringar. Enligt Stadslednings- kontoret i Stockholm finns ingen exakt definition av innerstaden. Pernilla Hansson, administratör på Stadsledningskontoret menar på att begreppet kommer att omdefinieras i framtiden i takt med att Stockholm växer. De stadsdelar som enligt henne ändå räknas som innerstadsstadsdelar är de som innefattas i Kungsholmens, Södermalms, Östermalms och Norrmalms stadsdelsförvaltning.²⁶ Då Stockholms innerstad behandlas avses därmed ovan beskrivna definiering. I övrigt avses med Stockholm hela Stockholms kommun.

3. STOCKHOLMS HISTORISKA STADSPLANERINGSIDEAL

Stadsplaneringsideal är tätt sammankopplade till rådande planeringsmodeller. Dessa förändras i takt med att samhället utvecklas, och tillsammans påverkar de stadens struktur. Nedan följer en redogörelse över stadsplaneringsideal i hela Stockholms stad under den givna tidsperioden kopplat till olika perioder av samhällsutveckling.

En periodisering av samhällsutvecklingen kan göras på många sätt. Jag har valt att använda mig utav Karin Books och Lena Eskilssons indelning, där varje samhällsutvecklingsperiod avgränsas av industriella revolutioner och utvecklingsvågor.²⁷ Skälet till denna indelning är att underlätta för läsaren och skapa en överskådlig bild över det gågna århundradet. Perioderna benämns som industrisamhället (1870-1945), Servicesamhället (1945-1975) och Informations- samhället (1975-).

25 Lundevall, Peter (2006). Stockholm - den planerade staden. Stockholm, Carlsson. Sid. 177.

26 Pernilla Hansson. Intervju 2008-11-05. Administratör, Stadsledningskontoret

27 Book, Karin & Eskilsson, Lena (2001). Sid. 133.

(12)

10

3.1 Stadsplaneringsideal 1870-2000

Det mogna industrisamhället (1870-1945), kännetecknas av en kraftig ökad produktivitet, explosionsartad urbanisering²⁸ och en intensiv stadsutbyggnad.²⁹ Bland annat fördubblades Stockholms befolkning från 150 000 till 300 000 invånare från slutet av 1800-talet fram till första världskriget.³⁰ År 1866 uppfördes en ombyggnadsplan för Stockholm, vilket var ett viktigt steg inom stadsplaneringens utveckling.³¹ Denna plan lades fram av stadskollegiet och utarbetades av stadsjuristen Albert Lindhagen, och kallas vanligen ”1866 års Lindhagensplan”.³² Med ombyggnadsplanen som grund fastställdes sedan under åren 1877-80 malmarnas nya stadsplaner.³³ Centraleuropeiska städer, främst Berlin och Paris, fick stå som förebild för planen, som bestod av tät stadsbebyggelse i rutnät och med byggnader på fem våningar. Ett känt kännetecken för tidens stadsbyggnadsideal är esplanadsystemet³⁴, där trädplanterade gator skulle genomkorsa rutnätet.³⁵ Se bild 1.

I realiteten återspeglades de centraleuropeiska stadsplaneringsidealen inte till fullo, då de måste anpassas till den Stockholmska situationen med dess vattenläge och sönderskurna sprickdalslandskap, vilken skiljde sig betydligt från de centraleuropeiska slättstäderna.³⁶ Dessutom var det storslagna esplanadsystemet för kostsamt för att slå igenom i hela staden, och fick därför bantas till en omfattning som kunde förenas med stadens knappa resurser.³⁷ Men även om den fysiska planeringen i Stockholm tedde sig något olik från kontinentens stadsplaneringsideal,

28 Book, Karin & Eskilsson, Lena (2001). Sid. 137-140.

30 Hammarby Sjöstad BoStad02. (2002) Redaktör Åsa Bodén. Gatu- och fastighetskontoret.

Stockholm. Sid. 15.

32 Hammarby Sjöstad BoStad02. (2002) Sid. 15.

33 Andersson, Magnus (1997). Stockholms årsringar: en inblick i stadens framväxt. Stockholm, Stockholmia. Sid. 57.

34 Hammarby Sjöstad BoStad02. (2002) Sid. 15.

35 Stadsbyggnadskontoret (1999). Stockholms översiktsplan. Stockholms kommun. Bilaga 1. Sid. 2.

36 Hammarby Sjöstad BoStad02. (2002) Redaktör Sid. 15.

37 Andersson, Magnus (1997). Stockholms årsringar: en inblick i stadens framväxt. Stockholm, Stockholmia. Sid. 65.

Bild 1. Den rutnätsplanerade slutna kvartersstaden från slutet av 1800- talet.

Källa: Stockholms översiktsplan 1999.

Stadsbyggnadskontoret, Stockholm.

Sid. 117.

(13)

11

var målet med hur staden skulle upplevas sig lik. Författaren August Strindberg satte ord på de rådande stadsplaneringsidealen i sin dikt Esplanadsystemet³⁸ från 1883, med orden ”här rivs för att få ljus och luft”, som beskriver rivningen av kåkstäderna vid Karlaplan på Östermalm.

I mitten av det mogna industrisamhällets period mjukades dock det strikta rutnätsidealet upp, bland annat på grund av den kritik som riktats mot rätlinjigheten och likartade husen och gatustråken. Efter sekelskiftet 1900 uppfördes flera nya innerstadsplaner som bröt det traditionella rutmönstret och tog större hänsyn till terrängen.³⁹ Efter 300 år av rätvinklighet blev förebilden medeltidens oregelbundna stadskärnor.⁴⁰

Målet med det nya stadsplaneringsidealet var att planera gator och hus efter de topografiska förhållandena, samt utnyttja naturen för att skapa ett omväxlande stadslandskap. Man kan säga att konstnären ersatte ingenjören som stadsbyggare.

Långa och enformiga strukturer skulle frångås till förmån för greppbara och då ansett konstnärliga och estetiskt tilltalande rum.⁴¹ Dessa stadsplaneringsideal lade grunden till ett nytt stilideal, funktionalismen.⁴²

I och med Stockholmsutställningen 1930 fick funktionalismen sitt definitiva genombrott i Sverige. De slutna stadskvarteren skulle istället ersättas av långsmala hus med grönska emellan så att så mycket sol, ljus och luft som möjligt kunde nå lägenheterna. Nya områden byggdes med ett friare och öppnare planmönster och anpassades till landskapets naturliga förutsättningar.⁴³ Funktionalismen utvecklades på grund av en ny samhällssyn som handlade om tron på en förnuftet och nyttan, det vill säga det rationella och funktionella livet.⁴⁴ De funktionalistiska idealen fortsatte även att råda under nästa period av samhällsutveckling, dock i ny skepnad.

38 Strindberg, August (1883). Esplanadsystemet ur Dikter på vers och prosa. Stockholm, Albert Bonniers förlag.

39 Andersson, Magnus (1997). Sid. 85.

40 Lundevall, Peter (2006). Sid. 89-91.

41 Ahlberger, Christer (2001). Sid. 86-88.

42 Lundevall, Peter (2006). Sid. 91.

43 Andersson, Magnus (1997). Sid. 121-122.

Bild 2. Det uppmjukade rutnätet planerat efter de topografiska förhållandena, efter sekelskiftet 1900.

Stadsbyggnadskontoret, Stockholm. Sid.

118.

(14)

12

Servicesamhället (1945-1975) ger namn åt en tre decennier lång period av massiv förortstillväxt med en massproducering av bostäder till en följd av hög ekonomisk tillväxt och ökad välfärd.⁴⁵ En strukturomvandling pågick inom en majoritet av samhällssektorerna, då allt blev större och mer effektivt.

Funktionalismen gick också in i ett nytt skede, och stadsplaneringsidealet drogs till sin spets. De stadsplaneringsideal som växte fram under denna period benämns som efterkrigstidens funktionalism, vilken skiljer sig från den tidiga funktionalismen under 1930-talet och tidigt 1940-tal. Tanken om att separera verksamheter från varandra, exempelvis bilvägar från gångvägar, så kallad zonering, var exempelvis ett nytt ideal i efterkrigstidens funktionalism.⁴⁶

Förändringarna i innerstaden var stora under denna period. Stadens centrum skulle förnyas genom att riva ut mycket utav den gamla bebyggelsen och ersättas med ny. Stadsplanerarna argumenterade för höga punkthus då skyskrapan var en symbol för framtid och framgång, och samtidigt ekonomiska då markpriserna steg.⁴⁷ Men det var framför allt i Stockholms ytterstad som de största förändringarna skedde under denna period, i och med visionen om folkhemmets förverkligande. Denna framtidssyn verkade i linje med funktionalismens strävan efter social rättvisa. De nya stadsdelarna radades upp efter de nybyggda tunnelbanelinjerna vilket drev förorterna allt längre från city. Bostadshusen i de nya stadsdelarna hade industribyggnader som stilideal, och skulle byggas på fakta och inte känsla. De långsmala husen lagda på rad som byggdes under 1930-talet skulle nu formas kring en gård för att öka känslan av grannskap. Som ett alternativ till detta kom punkthusen, se bild 4. Höghus byggdes inte bara i innerstaden, utan också i de nya förorterna, för att markera stadsdelens visuella hållpunkt. Vidare skulle de nya stadsdelarna skiljas åt av naturstråk, för att skapa enskilda identiteter åt varje stadsdel.⁴⁸ Arbetsplatserna skulle vara skiljda från bostäderna och centrumet, men ändå inom pendlingsavstånd. Idén om ABC-staden

45 Book, Karin & Eskilsson, Lena (2001). Sid. 181

46 Andersson, Magnus (1997). Sid. 153-161.

47 Lundevall, Peter (2006.) Sid. 141.

Bild 3. 1930- och 40-talens långsmala husstrukturer efter funktionalistiska stadsplaneringsideal.

122.

(15)

13

växte fram, där arbete, bostad och centrum skulle separeras i olika områden av stadsdelen eller förorten.⁴⁹

Den rationalistiska planeringsmodellen märks tydligt under servicesamhället. I efterkrigens funktionalism kan även inslag av pragmatism urskiljas,⁵⁰ där sanningen bestäms av vad som är praktiskt användbart och att en hypotes endast kan verifieras med hjälp av dess konkreta konsekvenser, dess funktion och användbarhet.⁵¹ Detta förhållningssätt gäller även den tidiga funktionalismen men blev allt viktigare under efterkrigstidens funktionalism. Den statliga styrningen poängterades och bostadspolitiken skulle ingripa i det marknadsekonomiska systemet för att tillgodose de sociala behoven. Planerarna skulle avskärmas både från politiker och invånare, och metoderna för planeringen innebar ett centralistiskt synätt där osäkerheten om framtiden skulle reduceras genom avancerade matematiska beräkningar.⁵²

Detta förhållningssätt fortsätter att råda under servicesamhällets avslutande period och slutar gälla i och med miljonprogrammets ändpunkt 1974. Programmet startade 1965, där målet var att bygga en miljon nya bostäder på tio år i syfte att stävja bostadsbristen.⁵³ De nya stadsdelarna som utgjordes av miljonprogrammets bostäder byggdes i tunnelbanenätets yttre delar, och benämns tillsammans med ABC- städerna benämns som tunnelbanestäder.⁵⁴

Kraven på rationalitet hade varit höga, och stadsplaneringsidealen närmade sig det renodlat rationella.⁵⁵ Produktionsmålet uppnåddes med råge, men de nya stadsdelarna, exempelvis Skärholmen eller Tensta, stötte snabbt på problem. De beskylldes bland annat för att vara nybyggd slum, och att segregationen byggts fast i de industriprocucerade bostadshusen. Skillnaden mot det förra stora utvecklingsskedet under det sena 1800-talet med dess rutnätsplaner, var att miljonprogrammet verkade i gles förortbebyggelse och inte i innerstaden. När den

51 Johnston, R. J. (1986). Sid. 59-60.

52 Nyström, Jan (2003). Sid. 87-92.

54 Stadsbyggnadskontoret (1999). Sid 124.

Bild 4. Långsmala hus och punkthus i tunnelbaneförorter byggda efter 1950- och 60-talens ABC-stadsideal.

123.

(16)

14

storskaliga utbyggnaden tillämpades på obebyggd mark i förorten fungerade den helt enkelt inte. Efter att under ett halvt sekel försökt ge Stockholm en ny form ändrades stadsplaneringsidealen. Under informationssamhället skulle en ny samhällsvåg påverka stadsplaneringsidealen, nämligen den gröna vågen.⁵⁶

Informationssamhället (1975-) ger namn åt den period som sträcker sig ända fram till idag. Denna nya period startade i kölvattnet av efterkrigstidens funktionalism då miljonprogrammets kom till ända. En reaktion kom mot det öppna och storskaliga byggnadssättet, och en ny stadsplaneringsepok inleddes.⁵⁷ Småstadsmiljön började ses som en viktig och värdefull resurs, istället för det utvecklingshinder som det under funktionalismen setts som.⁵⁸ Servicesamhällets stadsplaneringsideal ersattes därmed av ideal som framhävde värdet av naturen och miljön, och varsamheten med den fysiska miljön ökade. Rivningsvågen i city ebbade ut, samtidigt som variationen i förorterna ökade.⁵⁹ De gamla stadsplaneringsidealen från sekelskiftet 1900 hade inte försvunnit helt, och en reaktion växte fram mot den brist på det historia perspektiv som härskat sedan funktionalismens genombrott.⁶⁰ Stockholm var under 1980-talet väl utbyggd, vilket ledde till att man nu började hänvisa bostads- och kontorsbyggandet till de områden som innan klassats som obyggbara på grund av tekniska eller ekonomiska skäl. Ytterligare stadsplaneringsideal som växte fram under 1980- och 1990-talet var sjönära byggande, och ersättning av spår-, hamn- och industriområden med bostäder. Gamla hus runt om i staden rustades upp för att förbättra standarden samtidigt som den äldre byggnadsarkitekturen behölls. Även miljonprogrammets bostäder rustades upp.

Platsbristen blev under informationssamhället allt mer påtaglig, vilket banade väg för ett effektivt markutnyttjande i form av exempelvis överdäckning av spår och vägar.

Gaturummet har återigen fått stå i fokus då man önskat mer grönska och fler

57 Stadsbyggnadskontoret (1999). Sid 125.

58 Ahlberger, Christer (2001). Sid. 116-117.

60 Lundevall, Peter (2006). 171.

Bild 5. Miljonprogrammets tunnelbanestäder.

Industriproducerade skivhus med loftgångar under 1960- och 70-talen.

Sid. 124.

(17)

15

gångtrafikanter på stadens gator.⁶¹ Idealet om en småstad med kvartersstruktur märktes som nygamla stadsplaneringsideal, åtminstone gällande byggnadernas yttre utformning.⁶² Från informationssamhällets början är det också möjligt att spåra en gradvis ökning av den psykologiska planeringen, vilken syftar till att skapa trivsamma, trygga och levande miljöer med en egen identitet. Från att under servicesamhället vara inriktad på makt och aktiv kontroll, fick nu stadsplaneringen alltså fler känslomässiga kopplingar.⁶³

I och med den djupa lågkonjunktur som rådde i början av 1990-talet stannade dock nybyggnationen av. Som en följd av den ekonomiska krisen började kommunen under denna tid i allt större utsträckning använda sig av så kallade rationella beställar-/utförarmodeller då marknadsekonomiska lösningar söktes. Modeller som dessa leder i praktiken till att offentliga verksamheter utsätts för konkurrens, vilket bland annat ökar risken för privatiseringar. Marknadens rationalitet betonas, vilket betyder en nedtoning av den sociala rationaliteten. Mot slutet av 1990-talet med fortsättning in på 2000-talet stabiliserades det ekonomiska läget och byggandet tog fart igen.⁶⁴ Nya stadsplaneringsideal utvecklades, vilka vi idag kan skåda i stadens nybyggda områden.

Stadsplaneringsidealen under informationssamhället har, som ovan beskrivet, inte dominerats av nya enformiga radikala idéer, utan främst utav ett återupptagande av ett urval gamla ideal som dock modifierats till den nutida situationen. Under perioden har planeringsbilden alltså blivit allt mer splittrad, då många olika modeller kan urskiljas. Den rationella planeringsmodellen minskade i betydelse i början av informationssamhället, men har under 1990-talet intagit en allt starkare ställning, om än i delvis ny skepnad. Till skillnad från funktionalismens rationella planeringsmodell har den moderna rationella planeringsmodellen större fokus på

61 Andersson, Magnus (1997) Sid. 205-210.

62 Stadsbyggnadskontoret (1999). Bilaga 1. Sid. 4.

63 Kärrholm. Mattias (2004). Arkitekturens territorialitet: Till en diskussion om territoriell makt och gestaltning i stadens offentliga rum. Lund, Lunds universitet. Sid. 42.

Bild 6. 1970- och 80-talens

motreaktion mot miljonprogrammets öppen- och storskalighet.

Innerstadsstadsdelarnas utformning blev åter idealet.

Sid. 125.

(18)

16

marknadsekonomiska lösningar. Att den har kommit att ackompanjeras av motsättande modeller, beror bland annat på snävare ekonomiska villkor i samhället och omväxlande politisk majoritet.⁶⁵ Alla dagens planeringsmodeller, även den moderna rationella, har utvecklats som en form av utvärdering av den ursprungliga traditionella planeringsmodellen i syfte att skapa en förbättrad modell. Denna varietet av planeringsmodeller visar också på ett återupptagande av det humanistiska vetenskapsperspektivet, vilken poängterar vikten av att dra lärdom av historiska erfarenheter.⁶⁶ Även om vissa planeringsmodeller är mer dominerande än andra medverkar de alla i Stockholms nutida och framtida förändringsprocess, vilken återstående del av uppsatsen kommer att ägnas åt.

3.2 Dagens planeringssituation

I detta avslutande delkapitel följer en undersökning om den aktuella planeringssituationen i Stockholm, och hur millennieskiftets stadsplaneringsideal idag kommer i uttryck i den fysiska miljön. Avsnittet kan ses som en fortsättning på föregående delkapitel, men är mer ingående och omfattande. Delkapitlet kan ses som en statusuppdatering inför nästa kapitel, vilket undersöker dagens stadsplaneringsideal och framtida utveckling av Stockholms stad.

Runt om i Stockholm kan idag en rad olika byggprojekt skådas. Flertalet av dessa grundas på stadsbyggnadsstrategin i den gällande översiktsplanen för Stockholm, Översiktsplan 1999 (ÖP 99). Enligt plan- och bygglagen är översiktsplanen kommunens instrument för en långsiktig och lämplig mark- och vattenanvändning, samt för att bevara och utveckla bebyggelsen i staden.⁶⁷ Genom åren har flera olika översiktsplaner uppförts, alla med olika verkningsgrad och period av gällande. Efter 1952 års översiktsplan tog det hela 49 år innan nästa översiktsplan antogs, vilket förklaras av förändringar i planlagstiftningen. I februari 1991 godtog kommunfullmäktige Översiktsplan 1990 (ÖP 90) vilken ersattes av ÖP 99 i oktober 1999.⁶⁸ Tidsperioden som den aktuella översiktsplanen gäller kan alltså variera kraftigt. Då planen inte längre anses aktuell skall en ny arbetas fram.⁶⁹ Översiktsplanen är inte juridiskt bindande dokument, utan endast vägledande och skall verka som ett stöd för de beslut som fattas om stadsplaneringen.⁷⁰ Om översiktsplanen består av realistiska strategier för stadsutvecklingen, och svarar mot både invånarnas och byggbranschens åsikter kan den dock fungera snarare som en bestämmande plan än en vägledande.⁷¹

66 Johnston, R. J. (1986). Sid. 57.

67 Stadsbyggnadskontoret (oktober 2008). Översiktsplan Stockholm – Samrådsunderlag. Stockholms kommun. Sid. 2.

68 Stadsbyggnadskontoret (1999). Sid. 9.

69 Stadsbyggnadskontoret (oktober 2008). Sid. 2.

(19)

17

Ledorden för Stockholms utveckling och utbyggnad i ÖP 99 var att ”bygga staden inåt”, det vill säga förtäta staden. Genom att bygga i centrala lägen skulle förutsättningar ges för en bra balans mellan boende, arbete, kultur och service, samt ett effektivt utnyttjande av kollektivtrafiken.⁷² Det var i kransområdet mellan innerstaden och ytterstaden som förtätningen och nybyggnationen skull ske. Många av dessa områden hade tidigare ockuperats av industrier och ligger ofta i ett sjönära läge.⁷³ Förtätning handlar om att återanvända mark som alltså redan är exploaterad, vilket inte bara har ett kulturellt syfte utan också ett miljömässigt. Då nybyggnationer lokaliseras till områden som redan utnyttjats, kan staden bibehålla de oberörda naturområden som finns i stadens närhet.⁷⁴

I det föregående delkapitlet beskrevs historiska stadsplaneringsideal, vilka präglades av ett materialistiskt förhållningssätt som fokuserade på ekonomin och funktionen. Sedan 1990-talets början har dock begreppet hållbar utveckling blivit allt mer betydelsefullt, och kommit att konkurrera med materialismen.⁷⁵ De allra senaste planeringsmodellerna intar alltså ett hållbart planeringsperspektiv, vilket också återspeglas i den fysiska miljön. Att verka för en hållbar utveckling innebär också att de olika stadsbyggnadskaraktärerna i Stockholms ska respekteras och bevaras, då de klassas som en viktig kulturell resurs. Mest skyddad mot förändring och utveckling är Gamla stan och Riddarholmen, vilka klassas som kulturreservat, men även ABC- städerna i Stockholms tunnelbaneförorter ska bevaras och utvecklas efter sin grundidé. Den enda stadsbyggnadskaraktär i Stockholms som ska förändras är miljonprogrammets storskaliga tunnelbanestäder. Varsamheten är dock stor och utvecklingen skall ske med respekt till den ursprungliga utformningen.

Förtätningen av Stockholm lokaliserades i ÖP 99 till ett antal stadsutvecklingsområden i kransområdet mellan innerstaden och ytterstaden. I den stadsbyggnadsstrategi som framställdes till ÖP 99 fastslogs att Stockholms utbyggnad och utveckling främst skulle ske i dessa områden. Hammarby Sjöstad, Liljeholmen-Årstadal, och Alvik är några exempel på stadsutvecklingsområden presenterad i ÖP 99.⁷⁶ De nya stadsdelarna skulle planeras med landskapet och omgivningen som grund. En integrerad stad med en blandning av bostäder och verksamheter med urban karaktär skulle eftersträvas och planeras efter en stadsmässig struktur. Målet om en hållbar utveckling gjorde att natur, landskap och vatten blev de styrande stadsbyggnadselementen. Områdena skulle också kretsloppsanpassas, vilket exempelvis innebar att fasader och tak skulle utformas så att värmeenergi kan lagras, att placera återvinningsstationer tätt intill varandra, och maximera tillvaratagandet av dagvatten.⁷⁷

72 http://www.stockholm.se/OmStockholm/Stadsutveckling/Vision-2030/. 2008-11-10

76 Stadsbyggnadskontoret (1999). Bilaga 2, Sid 1.

(20)

18

Millennieskiftets stadsplaneringsideal har fortsatt att bygga vidare på den motreaktion som i slutet av 1970-talet kom mot efterkrigstidens funktionalism.

Skillnaden mot de stadsplaneringsideal som var rådande från slutet av 1970-talet till 1990-talet är att millennieskiftets ideal återupptagit historiska ideal där även de tidigare så avskydda funktionalistiska idealen fått utrymme. Denna mix av gamla stadsplaneringsideal har anpassats till dagens planeringssituation och fått sällskap av några nya. Känslan av att vistas i en levande stad har bland annat blivit allt viktigare.

En ny balans mellan småbutiker, bostäder, gågator och torg har växt fram. Till skillnad från historiska stadsplaneringsideal som mestadels fokuserat på stadens fysiska egenskaper, inriktade sig millennieskiftets ideal alltså i allt högre utsträckning på invånarnas känslor. Valet av boende har exempelvis blivit en livsstilsfråga, då boendet indikerar vilka invånarna är eller vill vara.⁷⁸

Bild 7 visar tydligt på mixen av historiska stadsplaneringsideal. Den täta stadsbebyggelsen från sekelskiftet 1900 lättas upp av tidiga funktionalistiska ideal som grönska och luftighet.⁷⁹ Motreaktionen mot funktionalismens stadsplaneringsideal är alltså inte total. Det är främst efterkrigstidens funktionalism dagens stadsplanerare motsätter sig, vilka skiljer sig betydligt från de tidiga funktionalistiska idealen från 1930-talet och tidigt 1940-tal.⁸⁰ Den tidiga funktionalismen förespråkade öppenhet och anpassning till den naturliga terrängen, vilket passar väl in på millennieskiftets stadsplaneringsideal. Ett ytterligare exempel på tidens blandning av stadsplaneringsideal är planeringen av gatorna. Även om de skulle utformas efter det sena 1800-talets täta rutnätsmönster med dess trädplanterade huvudgator där trafikslagen skulle blandas, lyser funktionalismen fram i form av kravet på en tydlig uppdelning mellan trafikslagen på gatorna.⁸¹

78 Stockholms boinstitut (1998). Att bygga om Sverige: en antologi om boendemiljö. Stockholm, boinstitutet. Sid. 5.

Bild 7. Millennieskiftets

kretsloppsanpassade stadsbyggnad.

Sid 126.

(21)

19

De stadsplaneringsideal som ses i överskiktsplanen tar många år att förverkliga, och kan i verkligheten först skådas i de planområden som nått implementeringsstadiet.⁸² I den fysiska miljön råder det alltså en viss fördröjning av stadsplaneringsidealen, vilket betyder att man först idag, nio år efter ÖP 99:s antagande, kan se millenniumskiftets stadsplaneringsideal i verkligheten. Hammarby sjöstad, Liljeholmskajen och Lilla Essingens södra strand är några stadsutvecklingsområden som återspeglar millennieskiftets stadsplaneringsideal väl.

Hammarby Sjöstad är kanske mest känd, då stadsdelen var ÖP 99:s största stadsutvecklingsområde. Idag är stadsdelen i princip färdigbyggd. Enligt Malin Olsson, planansvarig för Projekt Hammarby Sjöstad, motsvarar stadsdelen i stora drag de planeringsideal som presenterades i ÖP 99. Hon medger att det finns saker att förbättra med millennieskiftets stadsplaneringsideal, och att framtida stadsplaneringsideal kommer att modifieras och anpassas till den aktuella situationen där hållbar utveckling blir en allt viktigare planeringspunkt. Vidare tror Olsson att skillnaden mellan millennieskiftets och dagens stadsplaneringsidealkommer att vara synbar, även om många av ÖP 99:s mål kommer att kvarstå.⁸³

4. FALLSTUDIE NYA ÅRSTAFÄLTET

På grund av fördröjningen av verklighetens återspegling av stadsplaneringsidealen kan dagens ideal endast ses i framtida planområden. Detta faktum motiverar valet av Nya Årstafältet som fallstudieobjekt för studien om och i så fall hur dagens stadsplaneringsideal återspeglas i konkreta planförslag. Detta eftersom planeringen för området är i inledningsstadiet av planeringen. Nya Årstafältet har också unika förutsättningar, då det idag är ett relativt stort oexploaterat område med direktkontakt till Stockholms infrastrukturnät och är belägen som ett nav vilken omgärdas av många olika typer av stadsdelar. Området är en skärningspunkt mellan industrier, trafikleder, spårområden och bostäder med varierad bebyggelsestruktur, vilket skapar stora utvecklingsmöjlig-heter.⁸⁴

Första delkapitlet undersöker vilka dagens stadsplaneringsideal för Stockholm är. Källmaterialet till undersökningen består av samrådsunderlaget för Stockholms översiktsplan 2010 och två intervjuer genomförda med projektledaren för översiktplaneringen i Stockholm, Niklas Svensson, samt med en av sektionscheferna på Stockholms stadsbyggnadskontor, Malin Olsson. Dagens stadsplaneringsideal kommer däremot att sättas i relation till millennieskiftets ideal, där litteratur används som källmaterial. Efter att dagens stadsplaneringsideal presenterats ges en översikt över planförslagen för Nya Årstafältet. Planförslagen används sedan för att

84 Exploateringskontoret och Stadsbyggnadskontoret (november 2008). Nya Årstafältet – Sex arkitektförslag. Arkitektförslag Neva. Stockholm, Blomqvist Annonsbyrå.

(22)

20

undersöka om dagens stadsplaneringsideal återspeglas i dem och i så fall på vilket sätt.

4.1 Dagens stadsplaneringsideal - Översiktsplan 2010

Sedan ÖP 99:s antagande har det inom vissa samhällsområden skett viktiga förändringar. Den ökade globaliseringen har fått en allt större betydelse för städernas utveckling. Stadsplaneringens möjligheter att dra nytta av globaliseringen, samt bidra till en hållbar tillväxt har också ökat på grund av att nya kunskaper införskaffats. Den nu gällande översiktplanen, ÖP 99 börjar bli inaktuell, och våren 2007 fick Stockholms stadsbyggnadskontor i uppdrag att inleda arbetet med den nya översiktsplanen, vilken planeras antas i början av 2010. I oktober 2008 presenterades ett samrådsunderlag för Översiktsplan 2010 (ÖP 10). Detta samrådsunderlag redovisar de viktigaste förutsättningarna för den kommande översiktsplanen, och förslag till planeringsinriktningar för de så kallade strategiska områdena.⁸⁵

Nya Årstafältet är ett utav elva stadsutvecklingsområden i Stockholm. Dessa är, liksom i ÖP 99, ett antal områden strax utanför tullarna som av Stockholms stad klassat som intressanta att utveckla. Syftet med att utveckla områdena är att utvidga innerstaden och sammankoppla den med ytterstaden, och skapa en tät och mångsidig stad i Stockholms närförorter.⁸⁶ Stadsutvecklingsområdena är en del av de strategiska områdena, vilka delas in i två kategorier:

1. Fokusområden i ytterstaden.

2. Stadsutvecklingsområden – Området mellan inner- och ytterstaden.

Den första kategorin består av de strategiska områden som utgör ett begränsat antal tyngdpunkter och stråk i Stockholms ytterområden, så kallade fokusområden.

Områdena syftar till att utveckla centrala målpunkter i en ny flerkärnig stadsstruktur.

Den andra kategorin utgörs av de strategiska områden som skall fortsätta att stärka den centrala staden. Dessa områden benämns alltså som stadsutvecklingsområden, vilka skall fungera som en länk mellan ytterstaden och innerstaden.

Sammanfattningsvis innebär översiktsplanens stadsbyggnadsstrategi att Stockholms utbyggnad i framtiden främst kommer att ske i de strategiska områdena.⁸⁷

Att utbyggnadsprojekten kommer att ske i mindre geografiska områden beror på att Stockholm redan är väl utbyggt. Grundläggande infrastruktur, såsom vägar, järnvägar och andra viktiga anläggningar och verksamheter, finns redan på plats.

Idag handlar alltså utbyggnaden och stadsplaneringen främst om att komplettera redan befintlig bebyggelse genom förtätning. Inom stadsplaneringen finns ett ökat fokus på att undvika framtida misstag och samtidigt rätta till tidigare stadsbyggnadsfel (som enligt vissa bland annat är delar av miljonprogrammets tunnelbaneförorter). Då dagens stadsplanering i allt mindre utsträckning handlar om

86http://www.stockholm.se/TrafikStadsplanering/Stadsplanering/Oversiktsplanering/Stadsutvecklingso mraden/ 2008-11-10.

87 Stadsbyggnadskontoret (oktober 2008). Kartbilaga.

(23)

21

planering för nyexploatering, kan den rationella planeringsmodellen inte heller tillämpas i samma grad.⁸⁸ Många av stadsutvecklingsområdena i Stockholm ligger i ett sjönära läge, vilket betyder att naturmiljön är känslig för ytterligare exploatering.⁸⁹ Områdena måste också utvecklas med hänsyn och bevarande av de redan existerande byggnadsmiljöerna. I dessa två fall fungerar inte den rationella planeringsmodellen, eftersom det är omöjligt att kvantifiera värdet av natur- och kulturmiljön. Alternativa planeringsmodeller måste därför utvecklas, bland annat i riktning mot den dialogiska planeringsmodellen. Invånarna i bostadsområdena och andra aktörer måste få större inflytande i planeringsprocessen.⁹⁰ I samrådsunderlaget för ÖP 10 kan en trend mot dialogplanering ses. Att häftet över huvud taget ges ut är ett tecken på att kommunen vill öka tillgängligheten hos allmänheten för att väcka intresset för planfrågor.⁹¹ Det kan dock vara svårt för allmänheten att sätta sig in i planförslag och veta sina reella möjligheter att påverka resultatet.⁹² Hur stor möjligheten för allmänheten är att påverka ÖP 10 är diffus. Men i samrådsunderlagets inledning skrivs det att samrådet pågår mellan 10 november 2008 och 12 januari 2009, och att allmänheten är välkommen att skicka sina skriftliga synpunkter till stadsbyggnadskontoret.⁹³ Enligt Niklas Svensson, projektledare för översiktsplanering i Stockholm, har framställningen av samrådsunderlaget arbetats fram ”i linje med allmänhetens önskan om en trygg och levande stad”, vilket betyder att dialogplanering finns med i bilden redan innan planerna antas.⁹⁴ Att Stockholm ska sträva efter att bli en trygg och levande stad kan låta som en självklarhet, men vad innebär detta i praktiken? Detta delkapitel avslutas nedan med en konkret beskrivning av hur dagens stadsplaneringsideal kan komma i uttryck i den fysiska miljön.

Millennieskiftets stadsplaneringsideal med dess blandning av den traditionella täta rutnätsstaden och den tidiga funktionalistiska öppna och grönskande staden, toppad med nya kretsloppsanpassade ideal, lever kvar ännu idag. En stor skillnad är dock att den sistnämnda komponenten, de kretsloppsanpassade stadsplaneringsidealen, i samrådsunderlaget får ett betydligt större fokus än de andra två. I ÖP 99 var riktlinjerna för de nybyggda områdena i hög grad inriktade på den arkitektoniska utformningen, och hur man kunde få in kretsloppstänkandet i den fysiska miljön. I samrådsunderlaget för ÖP 10 är riktlinjerna för stadsutvecklingsområdena omvänt inriktade på kretsloppstänkandet, och hur den arkitektoniska utformningen kan designas med hänsyn till detta övergripande förhållningssätt.⁹⁵

88 Nyström, Jan (2003). Sid. 115-116.

90 Nyström, Jan (2003). Sid. 116-117.

92 Nyström, Jan (2003). Sid. 135.

95 Stadsbyggnadskontoret (oktober 2008), Stadsbyggnadskontoret (1999).