DIALOG: Naturens viskningar och kroppens gehör

D I A L O G

-Naturens viskningar och kroppens gehör.

O m relationer mellan brukare och objekt.

Processer & materiella ideal.

D I A L O G

-Naturens viskningar och kroppens gehör.

Om relationer mellan brukare och objekt.

Processer & materiella ideal.

Jenny Eriksson

BA/ Inredningsarkitektur & Möbeldesign

Design is not about products. Design is about relationships. Good design can draw, almost invisibly, on different levels of meaning to communicate with users. It suggests a lack of imagination when those opportunities are not exploited to the fullest.

BEYOND THE NEW -A SEARCH FOR IDEALS IN DESIGN. MANIFEST.

Hella Jongerius & Louise Schouwenberg

Index

1. INLEDNING 5 1.1 Att återvända till materialens ursprung för att återuppbygga relationen 6 2. BAKGRUND /Det kommersialiserade hemmet 7 2.1 Kommersialiseringens effekter på objekt och produktionsprocesser 8-9 2.2 Begreppen Identitet och Värde 10-11 3. SYFTE 12 4. REFERENSER /Modernism vs Wabi-Sabi 13-14 4.1 Enzo Mari 15 4.2 David Nash 16 5. METOD /Materialbeskrivning 17 5.1 Relationsbyggande Workshop -Material möter kropp 18-20 5.2 Formsökning -Naturen viskar och kroppen svarar 21-23 5.3 Flödesschema och illustrerade produktionskedjor 24-25 6. DESIGNFÖRSLAG 26-29 7. SUMMERING OCH REFLEKTION 30-33 8. REFERENSER 34

3 Betaversioner ur en relationsbyggande metod Material: äpple/tall. tillägg i metall

Skala 1:1 H cm: 50, 26, 48

Foto: Oscar Morin

1. INLEDNING

Examensarbetet Dialog -Naturens viskningar och kroppens gehör, berättar om tre naturnära karaktärer som tillsammans gestaltar versioner av vardagsobjekten vi känner igen, bland annat pallen och bordet. Objekten är gjorda av stamdelar i olika träslag, vilka kommer ifrån

arboristens beskärningar. Varje stamdel har bearbetats för hand utefter sin unika karaktär och sedan blivit tilldelad funktion med enkla tillägg i metall.

Objekten har kommit till under en medskapande process mellan kropp och material, där träets inneboende egenskaper möter människan som brukare. Genom en relationsbyggande metod där materialet får ta plats, strävar jag efter att uppmärksamma och återupprätta relationen mellan människa/objekt. En relation som jag anser har gått förlorad i ohållbara värderingar och osund massproduktion.

I en alltmer distanserad samtid tenderar objekten att bli menlösa artefakter tagna ur

kommersialiserade ideal, objekt som varken tar hänsyn till människa, behov eller natur. Jag vill

med mitt projekt visa exempel på en medskapande process som tar kontroll över tillverkningen

och genom en sådan designprocess ge utrymme för andra värden som kan ligga till grund för

förändrade perspektiv kring design och produktion.

1.1 Att återvända till materialens ursprung för att återuppbygga relationen

I den alltmer påtagliga distanseringen till omvärlden samt kommersialiseringens effekt på människors behov och produktionsprocesser, ämnar jag undersöka hur dessa samband medverkar i att relationen till objekt blivit osund.

Mitt tillvägagångssätt är just en idédriven sådan. Projektet bottnar i viljan att upprätta, eller åtminstone diskutera relationer till objekt. Intresset för ämnet bottnar i många års erfarenhet inom retail, en vardag som går ut på att hänsynslöst sälja mode och produkter till varje pris. Det är enbart siffran som räknas, inte kundens faktiska behov och ordet hållbarhet finns inte ens på kartan, även om företag gärna vill framstå som medvetna. Kanske är det just ur den erfarenheten jag har förstått - och genom andra i min omgivning, att allt fler tappat kontakten, att relationen mellan ting, design och produktion tenderar att ha gått förlorad i flera led.

Kommersialiseringen bedövar behov och skapar manipulerade begär som i sin tur leder till ökad produktion, och detta påverkar inte minst industriella processer. Spår av mänskliga värden suddas ut i samtidens vinstdrivande produktioner, där allt vilar på en snurra som kastar oss längre ut bort från verkligheten.

Jag måste därför återvända till naturen, till materialens ursprung för att i min design- och materialiseringsprocess återuppbygga relationen mellan brukare och objekt igen. Jag vill ta reda på om alternativa skapandemetoder som bygger på andra värden än de som regerar idag, kan ligga som grund till förändrade perspektiv på objekt och tillverkningsprocesser.

Jag ser inredningsarkitektens roll att förlänga människan i den materialiserade världen, att skapa

relationer mellan oss och den fysiska världen genom objekt och rum, och inte minst genom

mötet mellan kropp och material. Jag förstår även detta som en enorm utmaning, och i strävan

efter att göra framtiden hållbar kommer det att bli ännu viktigare att fatta medvetna beslut

som gynnar både människor och miljö. Min intention med detta projekt är därför att vara

närvarande i processen hela vägen, att inbringa meningsfullhet och autencitet i utformningen

som tillslut manifesteras i olika designförlag. För att få grepp om denna osunda utveckling ska

jag skissa på en bakgrund...

2. BAKGRUND /Det kommersialiserade hemmet

Rapportserien Konsumtionsrapporten tar ett brett grepp på den privata konsumtionen i Sverige.

Förutom en översikt av offentlig statistik om hushållens utgifter, innehåller rapporten fördjupade analyser gjorda av konsumtionsforskare. Utgivare är centrum för

konsumtionsvetenskap, handelshögskolan vid Göteborgs universitet.

Konsumtionsrapporten från 2019 visar att individer och hushåll, iallafall i vår del av världen, tenderar att lägga mest pengar på bostaden. Den visar även att konsumtion av möbler, inredning och hushållsartiklar har ökat dramatiskt under de senaste tio åren.

Man kan visserligen säga att det är en utveckling som startade i och med industrialismen och

urbaniseringen för mer än 150 år sedan, men en betydande anledning till den nutida ökningen är förmodligen de förändrade värderingarna i relation till inredning och hemmet. Av tradition har hemmet länge tillhört den privata sfären, idag är det vanligt att hemmet kommersialiseras och visas upp, både i sociala medier och i umgänge med andra. Det kommersialiserade hemmet skapar mallar för hur ett hem förväntas se ut och upplevas ur ett “utifrån-in” perspektiv, och effekten av denna utveckling skapar behov av ny inredning. Där behov finns, växer givetvis en marknad.

Jag tror att den utbredda och samtida fokuseringen kring hemmet dels bottnar i ett historiskt arv. Bostaden har genom tiderna kommit att bli representant för välfärd. Från att ha sämst levnadsstandard i Europa i början av det förra seklet, då bostadssituationen var allt annat än den är i idag. Till extremt hög standard, gör att många individer i Sverige idag givits friheten att fokusera på sitt självförverkligande. Detta kan te sig i materialistiska uttryck, genom bostaden och innehållet i hemmet. Inredning har blivit ett allt mer utbrett intresse, ett koncept som är lättillgängligt och som kan vara relativt billigt att förändra och byta ut. Det är numer en del av ett livsstilsideal som bland annat kommer till uttryck genom att klädmärken slår ihop mode med inredning. Under samma kommersiella tak kan konsumenten idag både köpa kläder och heminredning och ungefär under samma prislapp.

Min kritik riktas mot baksidan av den alltmer utbredda kommersialiseringen och det ökade vinstintresset som den medför. Effekterna av detta är bland annat ohållbar produktion och överdriven konsumtion. Produkter produceras i första hand för att kunna säljas och planeras inte utefter människors behov. Ett resultat av denna logik, gör att det idag finns artefakter/

produkter/inredningar i överflöd, som dessutom medför en slags inflation. Tingen tappar snabbt sitt värde, då det nya anses gammalt bredvid sin uppdaterade version. En förlängd effekt av kommersialiseringen är den negativa inverkan på miljön.

1 Roos, John Magnus, GUPEA, Konsumtionsrapporten 2019. Dec 2019 https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/62834/1/gupea_2077_62834_1.pdf

2.1 Kommersialiseringens effekter på objekt och produktionsprocesser

Kommersialiseringen påverkar både konsumtionsvanor, normer och industriella processer.

Logiken är: minimerad kostnad för maximal vinst, det är kvantitet och mängd som räknas. Köp mycket, köp snabbt och köp saker du varken behöver eller ens visste om att du behövde eller fanns. Så fungerar kommersens logik, detta är mer eller mindre en nationalekonomisk lag, starkt förknippad med tanken om ständig tillväxt. Effekten är att varor styrs av trender som lanseras säsong efter säsong. Idag delas säsonger in i halvor och gör att detta går ännu snabbare.

Hastigheten rider på den industriella produktionen och industrin blir ett verktyg för att

uppehålla tempot och mängden samt hålla nere kostnader, det vill säga massproduktion. Därtill tenderar den digitala framställningen av design och produkter att separeras från själva

tillverkningsprocessen och snarare anpassas utefter ett standardiseringsbehov, ett begrepp som kan tolkas på iallafall två sätt.

Dels har industrin utvecklat ett standardiseringsbehov, ju enklare varorna är desto lättare blir de att producera och då blir lönsamheten högre, i många fall ska det även vara logistiskt effektivt att paketera och frakta enligt satta mått.

Standardiseringen kan också relateras till stil och estetik. Dessa ovanstående syften, värderingar och krav tenderar att bakas in i produkten, design anpassas efter vad maskiner kan och utifrån det formas en slags maskinestetik. Denna logik kan spåras till industrins barndom och inte minst tesen Form följer funktion, en gestaltningstes som myntades av den amerikanske

arkitekten Louis Sullivan 1896, vars tes fick internationell genomslagskraft inom arkitektur och design, inte minst under modernismen från och med 1920-talet, som innebar att

formgivningen måste underordna sig funktionen.

Sedan dess tenderar massproduktionens varor att vara standardiserade och konforma, vilket i sin tur genererar likformiga livsstilsideal där allt fler produkter och inredningar tycks vara stöpta i en och samma form. Dessa tenderar idag vara ett resultat av processer baserade på

digitaliserade trender och ideal snarare än skapande, hantverks- och materialnära produktionsprocesser med människan i fokus.

Begreppet “Planerat Åldrande” torde vara en viktig del i denna utveckling. Det innebär i princip att både stora och små företag byggt in ett slags bäst-före-datum i produkterna, och att

objekten är utvecklade så att att de går sönder efter en ganska kort tid.

Å andra sidan kan man säga att de oplanerade åldrandet likaså är en viktig faktor. Att producera i billiga material och enkla konstruktioner för lönsamhet, resulterar i att saker inte håller eller åldras fint. I min egen yrkesbransch, inredningsakritekur och möbelformgivning, var länge begreppet “Slit och släng”

tongivande. Begreppet myntades redan under 1960-talet av Lena Larsson, och hennes

intention var att möbler skulle användas, brukas, slitas, och sedan slängas

och på så sätt gjorde hon radikalt upp med traditionen att inredningar var en livslång investering som skulle

användas över generationer.

Visserligen besitter industriell produktionsteknik potential, dels i att effektivisera processer och samtidigt kunna göra produkter tillgängliga för många människor. Att den kan generera både högkvalitativa och unika produkter är det heller ingen tvekan om. Men för att nå detta, behöver industrin kanske omvärderas och återupplivas av andra ideal och sätt, som inte styrs av

standardisering och ekonomisk lönsamhet. Den rådande likformigheten i massproduktionen, och massproduktionens planerande åldrande blir därför viktiga utgångspunkter som jag både tar spjärn och avstånd ifrån.

Jag återvänder till naturen, till materialens ursprung och genom min design- och

materialiseringsprocess vill jag ge exempel på hur relationen mellan brukare och objekt kan återupprättas. I sak ställer jag mig således på Arts and Crafts rörelsens sida i debatten om massproduktion och hantverk.

Arts and Crafts rörelsen, denna sociala och internationellt utbredda rörelse med sina rötter i England, startade under senare delen av 1800-talet, och kom ur en reaktion mot

massproducerade möbler och textilier som möjliggjordes genom industrialismen. John Ruskin och William Morris stod som förgrundsgestalter i Arts and Crafts rörelsen och förordade bland annat ideologin Truth to materials, som aldrig varit ett problem innan industrialiseringen, och därmed ville påpeka vikten av att ta några steg tillbaka mot ärliga uttryck och att framhäva materialets karaktär. Det behövdes inga fler stilar, känsligheten och kunskapen om material låg i hantverket och i långsamma och eftertänksamma processer som bygger på individuell kreativitet och skaparlust.

2 Byttner Karl-Johan, VA, Dags för bolagen att sluta göra produkter som åldras i förtid, 2019

https://www.va.se/nyheter/2019/02/22/kronika-dags-for-bolagen-att-sluta-gora-produkter-som-aldras-i-fortid/

3 Larsson Lena. 1991 - Varje människa är ett skåp. Höganäs, Bra böcker

4 Robinson Michael, Rudd David. 2005 - International Arts & Crafts. UK, Flame Tree Publishing

2.2 Begreppen Identitet och Värde

Därför är begreppet identitet viktigt i mitt projekt. Ett begrepp som delvis är synonymt med självbild och handlar om hur människor uppfattar och formar sig själva, och hur de vill bli uppfattade av andra. Det är också viktigt att påpeka att individens identitet formas och förändras under hela livet, och enligt en socialkonstruktivistisk teori formas/omformas identiteter i samspel med omgivningar. En människas identitet utformas alltså genom intryck och vad som pågår i ens omgivning. Individer använder likaså artefakter till att visuellt

uttrycka eller förstärka vilka de är/vill vara, vad man tycker om, och för att signalera tillhörighet och status. Värderingar (identiteter) kan snabbt skifta, och när objekt inte längre representerar individen faller de bort och ersättas med nya. En påtaglig effekt av konsumtionen kan vara att den tillfredsställer externa värden, snarare än att objekten uppfyller grundläggande behov.

Objekt har därför kommit att bli en fråga om subjektiva men också kollektiva värderingar.

Jag vill återkomma till att den övergripande ingången i detta projekt är relationen till objekt och dess betydelse, där jag alltså ämnar undersöka om, och hur relationen till objekt blivit osund.

Jag inser att det är ett ämne som består av många lager. För att skala av ytterligare ett, blir även begreppet värde viktigt. Det är ett komplext begrepp och nedan kommer några definitioner.

Estetiska värden

Estetik är en subjektiv upplevelse, vad som tilltalar människor är en fråga om smak och tycke, samt ens kulturella preferenser. I bedömning av objekt är det dessutom svårt att bortse från vad som anses vackert. Föreställningen om det “vackra” påverkas av skönhetsideal, som också förändras över tid och som styrs av rådande trender.

Likaså skapar normer förväntningar på både design och estetik. Ta till exempel muggen som symbol. Bilden av en cylinder med

handtag, har blivit arketyp för hur en mugg ska se ut och lämnar lite utrymme och öppenhet för en mugg att kunna se ut på annat sätt.

Maskinestetikens slätstrukna ytor är ett annat ideal som impregnerar vår omgivning.

Statusvärde

Kan vara subjektivt och representerar social och ekonomisk status där individen står i fokus. I vissa kulturer kan ett ärr representera mod och styrka och blir därför en statussymbol. Det kan vara en uniform som berättar om en position eller en titel. I västerländsk kultur definieras status bland annat i bilar, “fina” hem, smycken, märkesvaror, konst, utbildning, utmärkelser och titlar.

Nyhetsvärde

Något oväntat, det som överraskar. Det kan vara någonting som står i kontrast till en tidigare version. Regelbunden uppdatering. En teori är att om det går lång tid emellan nyheterna så minskar nyhetsvärdet. Kommersialiseringen bygger på nyhetsvärde genom att konstant erbjuda nyheter.

Affektionsvärde

Uppstår i relationer som utvecklas över tid, värden som lagras i minnen. Objekt som berättar en historia, om ett ursprung, person, plats eller situation. Dessa objekt är unika och anses

oersättliga, de erhåller ett starkt symboliskt värde. Liksom auktionsvärdet ökar det över tid som

passerar.

Bruksvärde

Till skillnad från de andra sorters värden är bruksvärde ett ekonomiskt begrepp för det värde hos en vara som betingas av hur den uppfyller konsumentens behov. Den enskilda konsumentens värderingar och behov tas inte i beaktande vid beräkning av bruksvärdet utan det är hur konsumenter generellt värderar varan som avgör dess värde. Till exempel har en trasig vara i allmänhet ett lägre bruksvärde än en fullt fungerande.

Det enda värdet som jag anser är hållbart av dessa är affektionsvärdet. Det skiftar inte som de andra, utan framstår som mer permanent för att det bygger på berättelser som känslomässigt stärker relationen till objektet. Min reflektion kring denna aspekt är att om människor kände starkare samhörighet till sina ting, skulle de förmodligen inte bytas ut lika lätt och att man hellre lagar det som är trasigt än köper nytt. Dock är estetik och identitet viktiga medverkande krafter, men som i samverkan med ett affektionsvärde, skulle kunna samverka i ett gemensamt hållbart värde. På så sätt skulle det kunna vara möjligt att begränsa överkonsumtionen och snarare åstadkomma ett mer hållbart synsätt.

5 Chapman Jonathan. 2015 - Emotionally Durable Design- Objects, experiences and empathy. New York, Routledge

6 Forsey Jane. 2013 - The Aesthetics of Design. New York, Oxford University Press

7 Wikipedia, Bruksvärde, 2019,

https://sv.wikipedia.org/wiki/Bruksv%C3%A4rde

3. SYFTE

Ett syfte med detta projekt är att utveckla och formge objekt som kan diskutera och demonstrera kring möjligheter i form av en metod som kan upprätta relationen mellan människa/objekt. Med objekten avser jag att uppmärksamma och upptäcka vart kontakten gått förlorad. Ovan har jag skissat på några teoretiska och filosofiska ingångar i projektet. Arts and crafts rörelsens idéer om en mer hantverksbaserad produktion har jag redan nämnt. För att understryka min reaktion till en vad jag anser osund utveckling i och med industrialisering och standardiserad mass-design, vill jag även lyfta fram paralleller till postmodernismens revolt mot det modernistiska.

Tankarna som driver detta examensprojekt är dels sprungna ur vår samtids ohållbara produktion och konsumtion som jag anser kommer ur kommersialiseringen, varpå jag vill ge ett svar till denna utveckling och kontra med förslag på hur det skulle kunna vara möjligt att skapa hållbarhet genom anknytning som ett värdebegrepp.

Min process utgår från det obearbetade materialet och de inneboende egenskaper och karaktärsdrag som finns naturligt i träet. Därför blir materialet en betydande medskapare och symbol för människans distanserade relation till naturen och brist på respekt för materialkällor.

Processen fungerar även som ett underlag till att få syn på, och att reflektera kring produktionsled och produktionsförhållanden. Genom att själv kontrollera hela

tillverkningsprocessen från början till slut, är syftet att kritiskt reflektera kring och ställa tillvägagångssätt i design- och tillverkningsprocesser bredvid varandra och således tydliggöra kontrasterna mellan dem. I mitt projekt finns likaså en ambition att addera andra dimensioner och värden än vad en typisk automatiserad process rymmer. Snarare undersöker jag huruvida en relationsbyggande metod som ingrediens skulle kunna vara ett sätt att formge aspekter som kan generera anknytning till objekt. Här vill jag återkomma till affektionsvärdet som

inspirationskälla till ett hållbart värde. Affektionen uppstår som sagt i relationer som utvecklas över tid. Det kan vara värden som lagras i minnen eller objekt som berättar en historia, objekten kan vara unika och anses oersättliga och har ett starkt symboliskt värde.

Förutom dessa syften, så är en viktig tes jag undersöker följande: Om den mänskliga

interaktionen och närheten är med hela vägen i designprocessen, så kan resultatet bli ett annat.

Det gör att processer kan vara mer flytande och flueras av medvetna belsut i alla led istället för

det statiska, linjära och relativt okänsliga. Det skulle kunna uppnås genom en småskalig

produktion eftersom det är lättare att hantera. En annan effekt av att designprocesser börjar

med det obearbetade materialet istället för den rekonstruerade plana ytan, är att skapa

förutsättning för nya uttryck i design och formgivning.

4. REFERENSER /Modernism vs Wabi-Sabi

En tidig inspirationskälla och ingång jag hade i början av projektet, både gestaltningsmässigt och filosofiskt, kommer ur den japanska filosofin Wabi-Sabi, där estetik handlar om estetiken i det som existerar och acceptansen i förändring. En naturlig enkelhet i varandet där allt är ofullständigt och det fina uppstår i det fula. En motsats till detta kan sägas finns i modernismens filosofi/teori, där många av de tidiga modernisterna i början av 1900-talet både teoretiskt och praktiskt lierade sig med massproduktion och standardiseringen. Bland annat under begreppet

“International Style”, lanserades idéen om en homogen och standardiserad stil som en universell lösning. Den sågs som modern och progressiv, inriktad på staden, konsumtionen och industrin.

Ofta med synsättet att folket var en kollektiv massa, möjlig att foga in i en homogen mall. Nu när 100 år har gått, ser vi konsekvenserna av dessa idéer.

Wabi-Sabi filosofin är mer återhållsam och hänsynstagande till den naturliga utvecklingen som människan inte har kontroll över. Den har sina rötter i teceremonin och influeras av läran om Zen.

Det är så klart svårt att konceptualisera och sammanfatta en hel filosofi, men kort sagt utgår den från en inre logik som speglar acceptans, medvetenhet och förändring. Dessa begrepp ligger fortfarande som en flytande hinna i botten av projektet och har stärkt min riktning och förhållningssätt på ett filosofiskt plan. Det är aspekter som jag tycker är viktiga att ta in i en tid av förändring där inte minst den bransch jag kommer vara verksam inom - inredningsarkitektur, är i ständig förändring och i vår samtid och framtid behöver möta nya perspektiv. Och i högre utsträckning än tidigare, inkudera aspekter om ekologisk hållbarhet.

8 Koren Leonard. 2008 - Wabi-Sabi - for artists, Designers, Poets & Philosophers. California, Imperfect Publishing

Wabi Sabi thoughts

Less stuff, more soul. Less hustle, more ease. Less chaos, more calm.

Less mass consumption, more unique creation. Less complexity, more clarity. Less

judgement, more forgiveness. Less bravado more truth. Less resistance, more resilience. Less control, more surrender.

Less head, more heart.

Kempton Beth. 2018 - Wabi Sabi. UK, Piatkus

4.1 Enzo Mari

Enzo Mari är en italiensk modernist, filosof och möbeldesigner, som 1974 publicerade sin bok Autoprogettazione?. Översatt till svenska betyder titeln ungefär “själv-design”. Med

självutformningen avsåg Mari att i ett undervisande syfte ge konsumenter bättre förståelse för design- och tillverkningsprocesser, detta genom att konsumenterna skulle kunna sätta samman möblerna själv. Handboken består av 19 instruktioner till enklare artefakter som assembleras med brädor, hammare och spik. Därmed, skulle vem som helst kunna konstruera sin möbel och samtidigt rikta en kritisk tanke till industriell produktion.

Mari fick samtidigt kritik, och kritiken han fick från kollegor var att design i första hand borde vara till för att förenkla vardagslivet och inte ge konsumenterna mer arbete. Mari ansåg själv att design bara är design om den förmedlar kunskap.

9 Fabrizi Mariabruna, Lucarelli Fosco, SOCKS, Critical Understanding Through Practice: “Autoprogettazione” by Enzo Mari (1974), 2016,

http://socks-studio.com/2016/04/18/critical-understanding-through-practice-autoprogettazione-by-enzo-mari-1974/, läst 4:e juni 2020

En av Maris instruktioner, ur boken

4.2 David Nash

David Nash är en brittisk skulptör, främst inom fältet Land Art. Hans arbete handlar om träd och materialet trä, han skiljer inte mellan dem. Levande träd fogas och formges i tidigt stadie, från det att de planteras och under tiden de växer, medan träskulpturerna är gjorda av fallna träd. Det är enligt Nash, endast olika stadier i en naturlig cykel.

Verktygen han använder sig av är primärt motorsåg, yxa och brännare för att svärta träet.

I hans verk, är förhållandet mellan människan och natur ett centralt tema. Han utgår ifrån universala geometrier i form av kuben, sfären och pyramiden. Riktningarna i dessa geometrier leder riktningarna i hans organiska skulpturer, vertikalt, horisontellt och diagonalt. Även om materialets inneboende kvalitéer är inräknade, så låter han dem inte diktera gestaltningen. I sin formgivning vill Nash få materialet att kommentera sig själv -Träet framhäver sin egen natur och avgör hur människor interagerar med det.

10 Gayford Martin, APOLLO Magazine, ‘Wood suits me, I’m a Saxon!’ – an interview with David Nash, 2019,

David Nash: 200 Seasons. Installation view, Towner Art Gallery, Eastbourne, 2019. Photo: Rob Harris.

5. METOD / Materialbeskrivning

Materialet jag använder mig av kommer ifrån arboristen. Idag slängs i stort sett ris och stamdelar från beskärningar, eller blir till biokol. Det är material som även skulle kunna användas i inredningar och möbler som en lokal och hållbar materialkälla. Så länge träd fortsätter växa så finns alltid material att tillgå. Trädkroppar ligger kapade på hög innan de forslas bort till återvinningscentralen och blir till kol. Tittar man nära hittar man delar som liknar krokiga fingrar, knölar, armar, ben och ansikten. Ju längre man tittar, desto fler saker upptäcker man. Träd är på många sätt förknippade med liknelser till människan, både i dess inre och yttre egenskaper. Till det här projektet har jag har fått fem stamdelar som utgångspunkt till ett materialiserande.

Då undersökandet handlar om anknytning, uppstår relationen redan i dialog med materialet.

Varje del är unik, de skiljer sig i form, storlek, kvalitet och uttryck och nästan alla delar jag fått, har dimensioner och proportioner som på ett eller annat sätt relaterar till kroppen. De har i sig självt naturliga, inneboende egenskaper som jag kan använda mig av. Min uppgift var att se möjligheter, uttryck och sammanhang och vad som kunde uppstå med det jag hade framför mig.

Stamdelar av tall och äpple från arboristens beskärningar. Hämtade från Åkersberga och Märsta

5.1 Relationsbyggande Workshop -Material möter kropp

WORKSHOP - Material möter kropp Ett formsökande i naturliga passningar

& rationella associationer.

dimension, proportion, funktion

WORKSHOP - Material möter kropp Ett formsökande i naturliga passningar

& rationella associationer

5.2 Formsökning -Naturen viskar och kroppen svarar

Ett syfte med detta examensprojekt handlar om att framställa objekt, vilket har styrt inriktningen mot ett materialiserande. Förutom det, var syftet att implementera anknytning som ett hållbart värde, något betydligt mer komplext och subjektivt. Jag utgick ifrån tanken om att en relation som byggs upp över tid, inte kan appliceras i efterhand på ett redan färdigställt objekt. Det var i alla fall inte så jag ville bemöta min undersökning. Jag kunde inte heller börja designprocessen med att rita objektet, det skulle redan i skissfasen vara fläckat av

föreställningar och ideal. Jag behövde börja med att se på vad ett objekt i grunden är och vad det gör. I min tolkning av detta anser jag objekt som högst kroppsrelaterade, som en

förlängning och anpassning av människans dimensioner för att ge stöd och avlastning. Det kanske mest basala i detta är att kroppen möter ett material. David Nash fogar träden när de är små, för att de ska växa till skulpturer. På samma vis behövde anknytningen börja i ett tidigt stadie, uppstå ur dialogen med materialet för att byggas upp och formas under processens gång.

För mig inleds den kreativa processen ofta i det lekfulla och kravlösa, som ett sätt att öppna dörrar för möjligheter. I det här projektet blev metoden en inledande del i att möta materialet.

Jag inspirerades av trädstammens karaktärsfulla uttryck och vad varje del skulle kunna berätta.

Och på så sätt försökt förstå, velat hitta och se potential i dess olikheter.

Därefter prövade jag materialet och experimenterade med dimensioner och form i relation till min egen kropp - Naturen viskar och kroppen svarar. Idéer leder till form och det rationella är inte än synbart förutom i leken med associationerna. Min förhoppning var att materialet skulle visa mig något, att ge mig ledtrådar till vad det ville uttrycka. Utifrån ledtrådarna skulle jag kunna improvisera fram objekt tagna ur sitt sammanhang.

Lita på processen, har ekat i mitt huvud många gånger. Det är lättare tänkt än gjort, eftersom fokus är så inpräntat kring ett resultat. Likaså genomförs projekt som dessa ofta under stor tidspress, jag har därför stundtals haft känslan av att vilja “springa förbi” just den essentiella delen, den att materialet ska visa mig vägen. Men det har gett utrymme åt det oförutsedda att uppstå, och i denna process har jag haft för avsikt att vara öppen för de vägar som projektet kan ta som en del av metoden, och inte minst har jag velat våga lita på att de intuitiva valen till slut landar i meningsfulla beslut. Det är bland annat därför jag egentligen tycker processen är mer intressant än resultatet.

Workshopen med materialet väckte tankar kring den kroppsliga relationen till vardagsobjekt och hur de sällan stämmer överens. Framför mig hade jag ett obearbetat material som av en händelse imiterar en bakdel och möjligen kan passa bättre som sits än vad en stolsdyna gör. Jag frågade mig själv hur det kommer sig. Min reflektion kring detta är att rationaliseringen av

kroppen i form av standardmått och kombinationen med släta ytor suddat ut människans

avtryck, en anpassning som jag själv tycker har gjort design förutsägbar. Jag insåg att naturen

har en inneboende intelligens som människan kanske misslyckats att ta vara på, form existerar

redan i materialet och kan istället ge utrymme för unika uttryck om acceptansen finns. Vissa av

de trädelar som aktiverat min designprocess skulle kunna betraktas som självförklarande, som

till exempel “elefantfoten” eller “sitsen”. Dessa tog jag med mig in i nästa steg av bearbetning

och lät de andra få falla på plats senare.

I det här stadiet av designprocessen var materialet fuktigt och kompakt. Det behövde

bearbetas för hand snarare än med maskiner. Det var första gången jag bearbetade färskt trä och det kändes både ovant och främmande. Jag insåg att även jag har lärt mig att lita på maskinerna och tvivlade på min egen förmåga att ta mig an detta. Jag gjorde mig även beredd på att träet kunde spricka under torkningstiden vilket kunde bli ett problem, en oönskad skönhetsdefekt som skaver och som jag skulle behöva begrunda och förhålla mig till. Jag kontrade den oron med att återvända till min en av mina referenser; Vad säger Wabi Sabi? Svaret: Jo, att jag skulle behöva ändra perspektiv och acceptera det ofullständiga. Jag avsade mig därför strävan efter perfektion i stunden då jag såg tendenser till första sprickan.

Jag använde primärt enklare verktyg som stämjärn, såg och yxa. Bearbetningsprocessen gick stundtals ganska lätt, materialet svarade snabbt, dels för att det var fuktigt och därmed lättarbetat. En idé växte fram, en om att framhäva och förstärka karaktären i foten och sitsen.

Idén fick mig att känna mig fram och bearbeta en bit i taget och analysera vad som hände under processens gång. Att skala av, och delvis lämna kvar barken förstärker formen samtidigt som det visar ett ursprung. Med handverktygen skulpterade jag och upptäckte, trots mina tvivel, att jag hade större kontroll och möjlighet att påverka rörelser och beslut än vad en maskin kan ha.

Även om jag (genom verktygen) åstadkommer det som en maskin kan göra, så har maskinen vanligen en programmerad kraft och motorik som inte känner av materialet på samma sätt som handen och kroppen.

Jag funderade initialt inte så mycket över estetiken tills jag såg vad som började ta form.

Metoden att hitta form genom att låta naturen viska och kroppen svara, skulle kanske få någon att tänka att jag arbetar med slöjd. I min process är materialet underkastat valet av verktyg och teknik, som i sig har en viss effekt på estetiken. Skillnaden är kanske syftet och intentionen.

Syftet med detta projekt är att utveckla och formge objekt som kan diskutera och demonstrera kring möjligheter i form av en metod som kan upprätta relationen mellan människa/objekt. Att slöjd är så starkt förknippat med en särskild estetik kan det finnas olika åsikter om, och är inget som jag i mitt projekt kommer att ta ställning till. Däremot vill jag betona tillvägagångssättet, nämligen det att bearbeta material analogt med syfte att skapa närvaro och sätta människan i dialog med materialet. Handarbetet redovisar mänskliga avtryck och den ansträngning som är lagd i arbetet, likaså, kommunicerar materialet tillbaka till kroppen. Och precis som Enzo Mari ville påvisa med sin bok Autoprogettazione?, är det just genom skapandet individen själv kan ta direkt kontroll över tillverkningen. På så sätt blir det möjligt att lära sig om material och att fatta medvetna beslut i processen, insikter som annars försvinner i framställandet av

standardiserad massdesign, i storskaliga industriella tillverkningsprocesser.

5.3 Flödesschema och illustrerade produktionskedjor

I flödesschemat ovan ställer jag min produktionsmetod bredvid en automatiserad, detta för att bättre förstå och kunna reflektera kring tillvägagångssätt och möjliga alternativa

produktionsmetoder. Den övergripande förklaringen är att motsvarande steg i processen finns i båda exemplen, men de utförs på olika sätt och har individuella effekter på miljö och resultat.

Den beskriver även hur den mänskliga närvaron i- och under en designprocess kan influera besluten i produktionsleden om den ges tid och större plats.

Source

Utgångspunkten är trä som materialkälla i det här exemplet.

Impact

Hur utvinns material och vilken påverkan har det på miljön. Det är skillnad på att exploatera natur och att skörda den. Den alternativa metoden i led nr 2. demonstrerar ett sätt att ta tillvara på virke som inte utnyttjar naturen eller skadar marken.

Area Alternativ 1. Demonstrerar import och export, där virke fraktas långa sträckor för att nå alla delar av världen, det påvisar globaliseringens negativa effekt på miljön. Om man till största del kan utgå ifrån sina lokala materialkällor så är det naturligt mer hållbart, man värnar om det man har på plats och låter mångfalden stärka kulturen.

Production

Industrin ställs mot handens och tankens kraft. Det ena kan ses som skapande och det andra som maskinell framställning. Storskalig produktion har kapacitet att effektivisera mängd, men har också en negativ inverkan på bla. miljö och estetik. Småskalig produktion har inte samma kapacitet, men hantverket är å andra sidan en kunskap som inte kan programmeras in i en maskin.

Output

I den automatiska processen anser jag att det är mängden som är syftet med produktionen, inte resultatet i sig. Tid är ett ledande begrepp. Ekvationen; tid och massa, eller tid i relation till kvalitet. Kvalitet kan baseras på olika värden. I led nr 2. reflekterar jag över den “kvalitetstid”

som investerats i objektet, där den kreativa processen är en del av tillverkningsprocessen, vilket inte är fallet i den automatiserade produktionen, där design istället separeras från tillverkningen.

Detta är en fråga om värderingar som idag styrs av ekonomisk lönsamhet.

Result

Industriellt framtagna objekt presenterar generiska artefakter som estetiskt speglar industrins

mallar och objekt så som de förväntas se ut. Ett handgjort objekt som inte har formats utifrån

den plana ytan, har här fått en annan estetik som både är unik och icke-standardiserad, som

visar på materialets ursprung och människans avtryck.

6. DESIGNFÖRSLAG

Min designprocess har slutligen materialiserats i tre objekt. De representerar vardagsobjekt som de flesta känner igen som; pallen och bordet. Ett tredje objekt är urholkad och kan tolkas som en abstrakt skulptur eller skål. Objekten är sprungna ur den relationsbyggande metoden som jag skrivit om ovan, det vill säga att objektens design och estetik inte varit det primära syftet. Min uppgift, var att ge delarna sin uppgift och i min designprocess har jag utgått ifrån interaktionen mellan material och kropp och försökt att fånga det som uppstår däremellan. Formgivningen influeras av de unika uttryck som kan sägas finnas inneboende i materialets karaktär, och som stegvis utvecklats genom besluten på vägen. Jag kallar objekten Betaversioner, jag betraktar dem som utkomsten av ett tillvägagångssätt och att genom dem kunna väcka diskussioner kring formgivningsmetoder och alternativa tillverkningsprocesser som både är mer holistiska och hänsynstagande än den rådande linjära produktionen.

Tilläggen i metall ger stöd till materialet och ger delarna sin uppgift, jag ser detta som ett tillvägagångssätt att gå från del till helhet. Tilläggen ser jag även som förslag på tillämpad funktion i objekt som kan varieras. De kan också ses som substitut för en förlorad del, eller som en förlängning av människan. Effekten av kontrasten mellan det klumpiga och nätta upplever jag som effektfull, och estetiskt tillför ett spännande inslag till det det som uppstår i vad som kan betraktas som ett gränsland mellan hantverk och industri.

Foto: Oscar Morin

BETA 1.0 Ormskinnstall. tillägg i metall. H:50cm

Objektet som jag kallar pall, men som även kan fungera som bord, består av två beskärda delar från samma tall. Dessa två delar hade redan en naturlig passning och kom att bli sammanförda igen. För mig var det en självklar antydan till en mänsklig bakdel och utgångspunkten var att jag relaterade till formen som någonting möjligt att sitta på, men som behövde hjälp av tillägg för att kunna stå upp och fungera.

Foto: Oscar Morin

BETA 2.0 Ormskinnstall. tillägg i metall. H:48cm

Bordet - är ytterligare en del av tallen, men har fått en egen funktion. Jag upplevde att karaktären var så stark och egen, och behövde frigöras från de andra delarna.

Foten kom att bli fot till ett bord, tillägget i metall tillåter skivmaterialet att variera och kunna bytas ut beroende på vad man har att tillgå. I mitt förslag har jag använt en rund glasskiva då transparensen framhäver konstruktionen, och skivan håller sig anspråkslöst i bakgrunden. (se bild ovan)

Foto: Oscar Morin

BETA 3.0 Äppelträd. urholkad. H:26cm

Det tredje objektet är en del av ett äppelträd som bär frukten på utsidan. Vrilarna eller masurknölarna är en defekt, där fibrerna går åt olika håll istället för rakt ned.

För mig framstår det tredje objektet som mer skulpturalt och är inte lika självklar i sin funktion. Därför ville jag inte heller addera några tillägg, utan här har jag istället subtraherat materialet. Jag ville visa på enkelheten och möjligheten att arbeta på varierande sätt med få verktyg.

Foto: Oscar Morin

7. SUMMERING OCH REFLEKTION

I detta projekt har jag använt mig av en metod som verktyg till att formge objekt. Syftet var att upprätta relationen till objekt och dess betydelse som jag anser gått förlorad, ett symptom ur kommersialiseringens övertag och dess negativa inverkan på människors behov, produktion och natur. Det är en stor uppgift, och mitt svar är snarare en subjektiv tolkning. Genom att förstå vilka värden som kan speglas i ägodelar och vad ett objekt i grunden är, har jag genom min metod provat att fläta ihop anknytning som ett värde med en mer pragmatisk analys av objekt som material-möter-kropp. Dessa komponenter har sedan kommit att bli ramverk för min materialiseringsprocess.

Objekten var inte det primära syftet, utan snarare vilka frågeställningar de väcker.

Förhoppningsvis kan de uppmärksamma förändrade perspektiv kring bland annat värderingar, produktion och hållbarhet, och aktivera tankar om vad som kan göras annorlunda. Ur ett design- och formgivningsperspektiv som vanligtvis utgår ifrån den plana ytan, har utforskandet genom hantverksmetoden varit ett sätt att återupptäcka materialet och dess kanske bortglömda, inneboende kvalitéer. Relativt outforskade värden som jag tänker skulle kunna ha positiv effekt på design- och formgivningsprocesser, och möjligheten att skörda såväl form som material. Att formge relationen till materialet istället för resultet, har hos mig väckt tankar kring vilka värden och metoder som styr formgivning idag, och vilka värderingar jag själv utgår ifrån i mitt designperspektiv. Jag förstod att hållbarhet kan uppnås genom holistiska förhållningssätt som ikluderar fler värden och innefattar aktiva beslut i processer och produktionsled, och som inte rationaliserar bort människan i standardiserade ideal. Jag ser inredningsarkitektens del i att påverka dessa beslut.

Jag är sedan länge inte hänförd av nya föremål, de finns i överflöd. De föremål som har stannat med mig, är saker jag tycker om, som är personliga och som håller över tid både materiellt och emotionellt. -Ta hand om det du har, så växer det sig starkare, kanske kan vara ledord för ett mer hållbart synsätt och framtid, där hantverk och fackkunnighet växer fram ur en potentiell retaildöd. Industri och hantverk omvärderas, där bådas potential samverkar istället för separeras. Fältet design och arkitektur har ett stort inflytande och påverkan i det som

materialiseras i världen, vilket i sin tur har direkt eller indirekt effekter på människor och miljö.

En bransch som jag tror väldigt snart kommer att behöva möta utmaningarna i att hitta

lösningar som inkluderar såväl ekologisk som social hållbarhet.

Design is not about products. Design is about relationships. Good design can draw, almost invisibly, on different levels of meaning to communicate with users. It suggests a lack of imagination when those opportunities are not exploited to the fullest.

BEYOND THE NEW -A SEARCH FOR IDEALS IN DESIGN. MANIFEST.

Hella Jongerius & Louise Schouwenberg

8. REFERENSER

Litteratur

Chapman Jonathan. 2015 - Emotionally Durable Design- Objects, experiences and empathy New York, Routledge

Forsey Jane. 2013 - The Aesthetics of Design New York, Oxford University Press Kempton Beth. 2018 - Wabi Sabi.

UK, Piatkus

Koren Leonard. 2008 - Wabi-Sabi - for artists, Designers, Poets & Philosophers California, Imperfect Publishing

Larsson Lena. 1991 - Varje människa är ett skåp.

Höganäs, Bra böcker

Robinson Michael, Rudd David. 2005 - International Arts & Crafts.

UK, Flame Tree Publishing

Web

Byttner Karl-Johan, VA, Dags för bolagen att sluta göra produkter som åldras i förtid, 2019

https://www.va.se/nyheter/2019/02/22/kronika-dags-for-bolagen-att-sluta-gora-produkter-som-aldras-i-fortid/

Fabrizi Mariabruna, Lucarelli Fosco, SOCKS, Critical Understanding Through Practice: “Autoprogettazione” by Enzo Mari (1974), 2016,

http://socks-studio.com/2016/04/18/critical-understanding-through-practice-autoprogettazione-by-enzo-mari-1974/, läst 4:e juni 2020

Gayford Martin, APOLLO Magazine, ‘Wood suits me, I’m a Saxon!’ – an interview with David Nash, 2019, https://www.apollo-magazine.com/interview-david-nash/, läst 4:e juni 2020

Roos, John Magnus, GUPEA, Konsumtionsrapporten 2019, Dec 2019 https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/62834/1/gupea_2077_62834_1.pdf Wikipedia, Bruksvärde, 2019,

https://sv.wikipedia.org/wiki/Bruksv%C3%A4rde