Självkänslan och ett kreativt arbetssätt: en undersökning med bild och form i åk 4

Full text

(1)2003:144 PED. EXAMENSARBETE. Självkänslan och ett kreativt arbetssätt En undersökning med bild och form i åk 4. ANNICA BENSRYD. PEDAGOGUTBILDNINGARNA GRUNDSKOLLÄRARPROGRAMMET ÅK 4–9 HT 2003 Vetenskaplig handledare: Grethel Gütlein 2003:144 PED • ISSN: 1402 – 1595 • ISRN: LTU - PED - EX - - 03/144 - - SE.

(2) FÖRORD. Det har varit en fantastisk erfarenhet jag har fått uppleva med eleverna under min praktik. Det kommer jag att ta med mig ut i arbetslivet. Jag vill tacka min handledare, under praktiken, för de tips och råd jag fått, klassen för den otroliga respons de gav under arbetets gång och så städerskan som stått ut med ett kreativt klassrum under den här perioden. Utan Er hade mitt arbete inte sett ut som det gör idag.. Jag vill också tacka min sambo, Ola, och min lille son, Pontus, som stått ut med mig under en intensiv tid av djupdykning i litteratur och sena nätter av skrivande.. Dessutom vill jag rikta ett stort tack till min vetenskaplige handledare Grethel Güthlein för hennes otroliga säkerhet och lugn genom detta projekt. Tack för alla konkreta förslag jag har fått, som hjälpt mig framåt i mitt arbete.. Boden, januari 2004. Annica Bensryd.

(3) ABSTRAKT. Syftet med min undersökning har varit att se om ett kreativt arbetssätt kunde stärka barnens självkänsla. Den empiriska delen av min undersökning genomfördes under en sjuveckorsperiod på en skola i Boden. Eleverna som deltog i detta arbete gick i åk 4 och var 18 stycken. Jag har gjort en kvalitativ undersökning med enkätfrågor och strukturerade observationer. Barnen fick arbeta kreativt i olika material, samtidigt som jag gav dem en tanke eller ett tema. Jag observerade deras insatser i eget skapande, verbal kommunikation, kroppsspråk och aktivitet i klassrummet. Observationerna genomfördes vid sex tillfällen och till det har jag skrivit ner egna reflektioner. Resultatet visade att barnen fick lättare att uttrycka sig och vågade lita mer på sin egen förmåga. Graden av ökning varierade beroende på barnens erfarenheter och även vilken vana de hade av att arbeta på ett kreativt sätt. Jag anser att jag har hjälpt barnen till bättre självkänsla genom ett kreativt arbetssätt..

(4) INNEHÅLLSFÖRTECKNING FÖRORD ABSTRAKT INNEHÅLLSFÖRTECKNING BAKGRUND.................................................................................................................................. 1 Inledning ................................................................................................................................. 1 Förankring i styrdokument ...................................................................................................... 2 Tidigare forskning........................................................................................................................... 3 Begreppet kreativitet ................................................................................................................... 3 Social kompetens och empati ...................................................................................................... 6 Ett kreativt arbetssätt och lärandesituationen ............................................................................... 6 Gruppen och konflikter............................................................................................................ 7 SYFTE............................................................................................................................................ 8 METOD.......................................................................................................................................... 8 Val och motivering av metod .......................................................................................................... 8 Försökspersoner .............................................................................................................................. 9 Bortfall ........................................................................................................................................... 9 Material .......................................................................................................................................... 9 Tidsplan ................................................................................................................................ 10 Genomförande av enkäter och observationer. ........................................................................ 10 RESULTAT.................................................................................................................................. 11 Resultatredovisning av observationer .................................................................................... 13 DISKUSSION............................................................................................................................... 14 Validitet och reliabilitet............................................................................................................. 14 Resultatdiskussion..................................................................................................................... 15 Fortsatt forskning ...................................................................................................................... 16 LITTERATURFÖRTECKNING................................................................................................... 17 Lästips .......................................................................................................................................... 18. BILAGOR Bilaga 1: Brev till föräldrar Bilaga 2: Enkät Bilaga 3: Observationsschema Bilaga 4: Reflektioner på observationerna Bilaga 5: Genomförande av lektioner.

(5) 1. BAKGRUND. Inledning Under tidigare praktik, fältstudier och även i andra sammanhang har jag uppmärksammat att människor haft dålig självkänsla. Detta gjorde att jag ville undersöka om ett kreativt arbetssätt kunde bidra till att stärka självkänslan hos eleverna så att de vågar stå för sina åsikter och lita på sin egen förmåga. När jag dessutom alltid varit mycket intresserad av skapande verksamhet föll det sig naturligt att prova detta arbetssätt. Min förhoppning var att eleverna skulle finna skolarbetet mer stimulerande och att de fick utveckla fler förmågor. Med förmågor menade jag såväl praktiska som teoretiska kunskaper. I Karin Wallins bok Om ögat fick makt, som handlar om Reggio Emilia, står dessa tänkvärda ord:. Ett barn har hundra språk men berövas nittionio. Skolan och kulturen skiljer huvudet från kroppen De tvingar en att tänka utan kropp och handla utan huvud. Leken och arbetet verkligheten och fantasin görs till varandras motsatser.. Barnen ska, enligt Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet (LPO-94), utrustas med många olika redskap för att klara sig bra i livet. I boken Själv-känsla – att förstå sig själv och andra (2002) skriver Brodin/Hylander att empati och social kompetens är begrepp som tillkommit i reaktion mot det ökande våldet i vårt samhälle. Med social kompetens menas förmågan att samarbeta, lyssna på andra, ge och ta kritik och empati är att vara medmänsklig och känna med andra människor samt kunna sätta sig in i någon annans situation. Detta behövs för att vi ska passa in i olika konstellationer både på arbetet och med olika typer av fritidssysselsättningar. Jag antar att en kreativ skoltid delvis lägger grunden för människors utveckling av social kompetens och empati. Skolans arbete måste inriktas på att ge utrymme för olika kunskapsformer och skapa ett lärande där dessa former balanseras och blir en helhet. Skolan ska främja elevernas harmoniska utveckling. Detta ska åstadkommas genom en varierad och balanserad sammansättning av innehåll och arbetsformer. (LPO-94) Detta citat har stärkt mig i min uppfattning om att ett varierat arbetssätt är nödvändigt för att utvecklas till en harmonisk människa, d v s med självkänsla, empati och social kompetens..

(6) 2. Förankring i styrdokument Den kreativa kraften förloras lätt i ”ett hav av måsten” i skolan som t ex läroplaner och begränsade ekonomiska resurser kan stå för. Risken är då att vi tappar bort glädjen i att upptäcka och skapa egna vägar att lösa problem. LPO – 94 skriver: Eleverna skall få möjlighet att ta initiativ och ansvar. De skall ges förutsättningar attutveckla sin förmåga att arbeta självständigt och lösa problem. Detta borde innebära att alla pedagoger skulle vara ännu mer mån om de estetiska, och de praktiska, ämnena. De skriver vidare:. I skolarbetet skall de intellektuella såväl som de praktiska, sinnliga och estetiska aspekterna uppmärksammas. Eleverna skall få uppleva olika uttryck för kunskaper. De skall få pröva och utveckla olika uttrycksformer och uppleva känslor och stämningar. Drama, rytmik, dans, musicerande och skapande i bild, text och form skall vara inslag i skolans verksamhet. En harmonisk utveckling och bildningsgång omfattar möjligheter att pröva, utforska, tillägna sig och gestalta olika kunskaper och erfarenheter. Förmåga till eget skapande hör till det som eleverna skall tillägna sig. (LPO-94) Kreativitet bidrar till självständigt tänkande, att lära sig ge och ta kritik, ett nytt perspektiv och en mer accepterande syn på omgivningen är grunden för allt lärande. Detta är vad vårt samhälle behöver enligt Brodin och Hylander (2002). Känslan hos varje individ att duga och vara en tillgång måste stärkas.. I den lokala arbetsplanen för praktikskolan, Bodens södra skolområde, står att verksamhetens mål är följande:. Allt arbete i vårt skolområde har som mål att ge våra barn och ungdomar; kunskap, självförtroende, kreativitet, respekt, samarbetsförmåga och trygghet.. Detta visar tydligt att skolan strävar efter att få med en så bred grund för barnen som möjligt. De skriver vidare att personalen ska vägleda barn och ungdomar till lusten att lära och kompetens att möta framtiden. Det är tydligt formulerade riktlinjer som visar på vikten av att ”packa ryggsäcken” på rätt sätt, d v s att barnen ska få hjälp att samla in kunskap och lära sig hur de ska söka ny sådan. Tanken bakom, grundar sig i trygghet, självkänsla och även att våga använda sina olika förmågor på bästa sätt. Vi pedagoger bör lära barnen att det finns olika sätt att lära sig på och att det inte alltid är rätt eller fel med åsikter eftersom det har med värderingar att göra..

(7) 3. Tidigare forskning Forskare har studerat barn och inlärning under en lång tid. I boken Kreativitetsteorin skriver pedagogen Folke Dahlqvist att när enfald får gälla leder det automatiskt till att kreativiteten kvävs, men mångfald och valfrihet leder däremot till att fler kan utveckla sina förmågor. Han skriver vidare att det är viktigt att lära sig misslyckas eftersom den felfria människan inte finns och att om vi lägger all energi på att alltid lyckas missar vi den större delen – att misslyckas. Genom misslyckanden har många teser fått sin lösning så därför är inte misslyckanden heller enbart av ondo. Det behöver således finnas möjlighet att utveckla en strategi redan i skolans tidiga år för hur barnen ska hantera ett misslyckande. Det kreativa arbetet var tänkt att bidra till detta.. Begreppet kreativitet Ordet kreativitet kan låta pretentiöst och krävande. Jag använder det ändå i brist på andra ord i betydelsen: en strävan, ett förhållningssätt som innebär utveckling och öppning, att skapa något nytt, ställa egna frågor, hitta egna lösningar, att gå vidare, ge form och ordna kaos. (Skoglund, 1990) Detta är, enligt Skoglund, kärnan i den kreativa utvecklingen och för att kunna göra detta behöver barnen först få en känsla av att de är viktiga och duger.. För att ge en bild av begreppet kreativitet finns många olika typer av tester. Dahlkvist menar att de flesta bara mäter en del av den helhet begreppet innefattar och blir lätt missvisande på grund av detta. De flesta forskare som gått längre visar ändå liknande resultat. Kreativitet är en process som består av olika faser (PIIV) och även om inte alla dessa används varje gång så är det inte ett tecken på att processen inte varit kreativ. Fas 1 kallar Dahlkvist för predikativ. Det är en förberedande del av helheten. Fas 2 och 3 är inkubationstid och kan ta allt ifrån några sekunder upp till dagar. Fas 4 kallar han verifikation och det är här vi får resultatet av det grundläggande arbete som gjorts vid övriga faser. (Dahlkvist 1998). Bild, form och ett kreativt arbetssätt kan stimulera eleverna till att hitta nya arenor för sitt lärande och öka deras självkänsla genom att stärka dem i sin kreativitet. Med ett kreativt arbetssätt menades här att genom bild och form våga uttrycka sina åsikter och lita på sin förmåga genom en tillåtande miljö där eleverna lärde sig att det inte alltid finns rätt och fel eller fint och fult (Skoglund, 1990). Eleverna skulle fritt få uttrycka sina inre tankar och känslor, känna sig trygga och kunna lita till sin egen förmåga att skapa efter egna idéer.. Barns bildutveckling Rädda Barnens bok Styrka och mod beskriver hur barn använder sin kreativitet för att förstå omvärlden och sina upplevelser. Utifrån detta utvecklar de erfarenheter. Här talar man om hur viktigt det är att ’hålla dörren öppen’ till skapandet inom oss och att använda det för att göra.

(8) 4 upplevelser verkliga. De säger här att barn skapar inre platser som en reflektion av yttre verkligt utrymme. Dessa inre platser tillåter barnet att fantisera utan att verkligheten sätter gränser för vad barnet upplever och kan. Författarna skriver:. Dessa inre platser ger en resonans till nya upplevelser och ger därför näring till fantasin. Det är här i de inre platserna som barns skapande har sin källa.. Barns teckningar kräver finmotorik. I vår kultur får barnen tidigt tillgång till kritor, pennor o dyl. Ritverktygen fyller många funktioner som sensorisk stimulering, för att ge uttryck åt tankar och känslor. Bilderna speglar också barnets bild av omvärlden. Margaret Lowenfeld beskriver detta som en utveckling i olika stadier; klotterstadiet (ca 2 år), skildra verkligheten (ca 4 år) där även resultatet blir viktigt, det schematiska stadiet (3-6 år och 7-9 år) där det är viktigt att det liknar något. Teckningarna styrs av vad som finns och inte vad de ser. I 9-11 års ålder kommer det realistiska stadiet, tredimensionella bilder. Under puberteten blir barn ofta mer kritiska till sina alster.. En och annan motsägelse till Lowenfelds teorier finns, framför allt i boken Om ögat fick makt av Karin Wallin. Hennes idéer utgår ifrån pedagogiken Reggio Emilia och hon menar att alla inte följer precis de stadier som Lowenfeld pratar om. Några femåringar klarade av att rita människor i profil vilket inte skulle vara möjligt förrän i tonåren enligt Lowenfeld. Beroende på hur mycket och hur barnen kommer i kontakt med sin kreativitet klarar de av olika saker vid olika tidpunkter. En annan del i helheten, menar Skoglund (1990), har pedagogen som kan föra barnen långt i sitt favoritämne medan de i andra ämnen bara kommer en bit på vägen. Det viktigaste för att kunna inspirera barnen är att pedagogen själv är intresserad.. Självförtroende och självkänsla. Självförtroende: self-confidence •[‚self´konfIdens] självförtroende, tillförsikt, självtillit; självkänsla; säkerhet i uppträdandet; Självsäkerhet Självkänsla: self-esteem •[‚selfI´sti:m] självaktning, självkänsla,egenkärlek; självöverskattning. (Nordstedts stora engelska ordbok på CD-rom) Det finns både för- och nackdelar med bra självkänsla och självförtroende. Dessa kan leda till en viss självöverskattning och därför är det viktigt att barnen blir så medvetna om sig själva att de kan överväga sitt bidrag till helheten beroende på situationen. Det sägs att ingen kan få för mycket beröm, vilket är något vi pedagoger bör ha i åtanke, men det är inte heller bra att berömma allting hela tiden. Det gäller, enligt Skoglund, att ha fingertoppskänsla för det eftersom barnen i annat fall kan få för sig att de är bäst på allt. Här skulle ett ’lagom är bäst’ passa. Inlärningsteorin, med namn som Pavlov och Skinner, menar att en god balans mellan att visa barnen hur och berömma dem när de försöker är det bästa sättet att nå framgång när vi ska lära människor något nytt. (Hwang/Nilsson, 1995).

(9) 5 Det är viktigt att kunna lita till sig själv och känna att man klarar av olika situationer. Många har tappat bort sin självkänsla någonstans i barndomen. En fyraåring kan säga att de kan allting och de tror verkligen det. Ett barn i skolans lägre årskurser säger liknande mer sällan. Detta kan bero på, som psykologerna Hwang och Nilsson skriver, att jaguppfattningen utvecklas och blir skarpare i konturerna. Barnen blir då mer självkritiska och självkänslan försämras. De anklagar sig själva om de i något avseende kommer till korta. Det är nu de slutar försöka om de inte tror sig klara av uppgifter de ställs inför, eller om de har fått en känsla av att vara dåliga. De börjar även se människors olika sidor och kan tycka om någon trots fel och brister hos den människan. Hwang och Nilsson fortsätter med schweizaren Jean Piagets ord om att jämnåriga kamrater är viktigt eftersom de hjälper varandra att förstå; andra människor, regler, konflikthantering och kompromisser. Minskat beroende av föräldrarna, under uppväxten, leder till ökat beroende av jämnåriga.. Även människor med bra självkänsla behöver arbeta med den, så de inte tappar den eller får för sig att de är bättre än andra människor. När vi jobbar kreativt landar känslorna inombords och förhoppningsvis ökar det självkännedomen så mycket att vi lär oss att lyssna på andra och är nyfikna istället för dömande. (Skoglund, 1990) Enligt psykoanalytikern Freud är den socioemotionella utvecklingen under skolåren relativt lugn, eftersom barnens behov och drifter är mer stabila än tidigare år. Erik H. Erikson säger att barnen uppvisar en bättre perception, begreppsförståelse, koncentration och bedömningsförmåga. Barn som lyckas uppfattar sig själva som kompetenta och får en positiv självbild medan misslyckanden ger en känsla av underlägsenhet och passivitet. De flesta barn får en blandning av dessa två och har både känslan av kompetens och oförmåga beroende på situationen. Det är här ett kreativt arbetssätt kan användas för att stärka den positiva självbilden. (Hwang/Nilsson, 1995). Verksamhetslusten utvecklas genom att barnen ser att saker de gör duger och att andra kan ha nytta av det. De bör dock lära sig gränserna för sin förmåga så att de inte blir besvikna av orealistiska krav. Inlärningsteorin menar att skolbarnen har lätt att lära om man använder sig av den teorins grundprinciper vilka kan beskrivas kortfattat som en stimulering till något och respons på detta i form av positiv och negativ förstärkning. Hwang och Nilsson menar att belöning är effektivare än bestraffning vid uppfostran och i dressyr. Bestraffning leder oftare till aggressivitet och misstro mot den som bestraffar medan en positiv förstärkning ger en lyckokänsla och större trolighet att beteendet kommer att upprepas.. Hwang och Nilsson förklarar att nioårskrisen sker någon gång mellan 8 och 10 år och är ett uppvaknande där barnen börjar jämföra sig med andra och inser att vissa aspekter av verkligheten inte går att ändra på. Föräldrarna får en mer realistisk gestalt och därmed försvinner övertron på föräldrarnas makt och kunskaper. Detta kan åtföljas av besvikelse och sorg av en ’gyllene’ tid som försvunnit. Det kan vara bra att tänka på detta som pedagog i de berörda årskurserna. Självbilden förändras och barnet är känsligare för att vara annorlunda eller inte räcka till när det gäller utseende och prestationer. (Hwang/Nilsson, 1995). I denna undersökning har definitionen av självkänsla varit att våga lita på sig själv och sina förmågor och att våga uttrycka sina åsikter. I Nordstedts gick dessa betydelser ihop och vilket ledde.

(10) 6 till att det här blev en blandning av självförtroende och självkänsla, att lära sig tycka om sig själv och lita på sina förmågor.. Social kompetens och empati I boken Själv-känsla – att förstå sig själv och andra (2002) skriver författarna att begrepp som empati och social kompetens har blivit modeord i skolans värld och även i arbetslivet. De är en reaktion mot det ökade våldet i samhället och det allt grövre våldet mellan barn och ungdomar. Ett litet nyfött barn har redan startat sin empatiutveckling i samma ögonblick som det påbörjat den mellanmänskliga dialogen, genom att möta sin moders blick och få gensvar. Det pratas om vikten av en grundläggande känslomässig dialog i hemmet, men eftersom barnen idag lever i flera olika sociala system spelar vi pedagoger på alla stadier en stor roll. Brodin och Hylander skriver vidare att det vardagliga samspelet är grunden till barnets utveckling av självkänsla, medkänsla och social kompetens. Jari Sinkkonen, en barnpsykolog från Finland, skriver i sin bok Till alla barns försvar att kreativitetens rötter finns i leken. Han menar att det från början handlar om små ögonblick, som inte störs av hunger eller annan vantrevnad, som utvecklas till mer ritualliknande och längre stunder av gemensam lek. Han skriver vidare om att ofta ha kunnat skratta riktigt hjärtligt tillsammans kan ge kraft att uthärda svårigheter längre fram. En annan intressant del ur hans bok handlar om kommunikation. Han skriver att en tidig form av denne är att barnet och mamman får ögonkontakt och slutligen ler. Det är möjligt att den utvecklade formen av kommunikation där mamman visar att hon förstått vad barnet vill leder till att barnet förstår att det är viktigt och kan förmedla något, alltså startar utvecklingen av självkänslan redan här. Sinkkonen tog som exempel att barnet vill ha en leksak det nätt och jämt når och mamman utstöter ett ljud som liknar babyns rörelse i längd, kraft och form (åååHEJ!). Daniel N. Stern har namngivit detta fenomen som affect attunement och detta ar viktigt för barnets utveckling. (Sinkkonen, 1995) Att detta skulle ha någonting med skolans värld att göra kan man ju undra, men om vi inte tittar på hur de riktigt små barnen lär sig så antar jag att vi fortfarande famlar i mörker, både som pedagoger och föräldrar. Barnen behöver de vuxnas stöd och hjälp i stärkande mening. Då utvecklas självkänslan positivt och inlärningen fungerar bättre.. Ett kreativt arbetssätt och lärandesituationen Att arbeta kreativt behöver inte bara tillhöra bildlektionerna. Det är även möjligt att integrera någon slags skapande i alla grundskoleämnen. Listan kan göras lång t ex musik och svenska, bilder av engelska ord, teater i historia. Anledningen till att det anses vara ett bra sätt att jobba på är att människor är olika och lär sig på olika sätt. Några är teoretiker och lär sig genom att tänka ut lösningar, andra är praktiker och lär sig genom att känna och göra med kroppen och alla sinnen. De allra flesta behöver hjälp att minnas vad de lärt sig och då kan färger vara till stor hjälp, liksom ramsor och rytmer. Att arbeta kreativt öppnar därför en helt ny värld för många barn. De får möjlighet att hitta lösningar på mer än ett sätt, ’det rätta’ sättet och kan hitta tillbaka till det kreativa sätt som de började lära sig på när de var små. De kan välja vilket sätt de vill göra saker på och blir inte ställda om de får en svår uppgift längre fram. Adler och Holmgren (2000) skriver om tre olika inlärningsstilar och sammanfattar dem i punktform:.

(11) 7 -. Kinestetiskt lärande, som avser det lärande där individen vill vara delaktig, vill röra sig och uppleva, utforska via handling.. -. Visuellt lärande, där individen vill ha stöd av bilder i själva lärandet.. -. Auditivt lärande, som kännetecknas av att individen bäst lär sig via hörseln, via samtalet.. De skriver sedan att det finns tecken på att grundskoleelever bäst lär sig när de rör sig eller deltar i en aktivitet medan vuxna föredrar visuella intryck. Ett varierat arbetssätt har ingen åldersgräns och enligt tidigare erfarenheter av inlärning, från studier och praktik, antar jag att alla kan ta till sig denna typ av inlärning eftersom den är tillåtande för alla olika individer. Det finns en stor valfrihet i ett kreativt arbete då personerna själva kan styra aktivitetsnivån utifrån sina egna önskemål. Pedagogen bör då ge möjlighet till alla dessa varianter så ofta det är möjligt. En annan forskare som skrivit boken De sju intelligenserna om inlärningsstilar är Howard Gardner. Han menar att det inte finns bara en intelligens, det finns sju. Han påvisar i sin forskning att det finns olika centra i hjärnan som oberoende av varandra styr människans intelligenser. Han har kommit fram till antalet sju, men påpekar att forskningen kan visa på fler i framtiden. Gardner sammanfattar forskningen så här:. Matematiskt-logiskt Språkligt Spatialt Kinestetiskt Musikaliskt Intrapersonellt Interpersonellt. att se och förstå logiska och matematiska sammanhang att kunna uttrycka sig muntligt och förstå andras tal att kunna orientera sig och tänka i bilder, rumsuppfattning att kunna använda sig av sin kropp ändamålsenligt och vackert att kunna uppfatta och uttrycka musik ofta tillsammans med rörelse att förstå sig själv och sitt eget beteende att kunna sätta sig in i andra människors tankar och beteende. Enligt Gardner har varje människa sin begåvningsprofil där styrka och svaghet fördelas mellan de olika intelligenserna. Gardner pekar också på kulturella skillnader i sättet att värdera de olika intelligenserna. Här i västvärlden sätter vi t ex matematisk-logisk intelligens högt medan man i andra kulturer har andra värderingar. (Gardner, 1997). Gruppen och konflikter Brodin och Hylander (2002) menar att ett positivt klimat i gruppen är viktigt eftersom det är avgörande för hur mycket konflikter får styra och hur mottagliga barnen är för nya saker. I en grupp barn där de inte kan samarbeta eller lösa konflikter kan det vara svårt att åstadkomma någonting i skolarbetet eftersom de konflikter som finns tar upp all tid och energi både hos läraren och hos eleverna. Det krävs en stor arbetsinsats för att få en icke-fungerande grupp att börja fungera, men det kan vara värt ansträngningen när allt plötsligt vänder och glädjen börjar sprida sig och smitta gruppmedlemmarna emellan. Brodin och Hylander skriver att barn tidigt visar medkänsla med andra och utvecklar en egen förmåga att bli sams efter konflikter, men de behöver stöd i sin omgivning för att kunna utvecklas på ett effektivt sätt. Detta stöd står vi pedagoger ofta för och det kan vara bra att tänka på..

(12) 8. SYFTE. Syftet med detta utvecklingsarbete är att undersöka om ett kreativt arbetssätt, med bild och form, ökar elevernas självkänsla, d v s att de vågar uttrycka sina åsikter och lita på sin förmåga.. METOD. Du liknar ingen annan och det är väl bra! Om alla var likadana Hur skulle det vara?. De som har stora fötter och de som har små. De som har bruna ögon och de som har blå.. Alla sorters människor måste få finnas till. Gamla och unga. Tjocka och smala. Lätta och tunga.. Alla måste få finnas till och leva i fred och se ut som de gör och vara som de vill. Kaj Beckman. Här följer en beskrivning på tillvägagångssättet när jag genomförde min undersökning. För att undersöka självkänslan i en mindre grupp barn i åk 4 har jag gått igenom utvalda lektioner inom ramen för ett kreativt arbete med bild och form. Undersökningen omfattade endast en mindre grupp barn i skolan, d v s en klass, vilket inte är representativt för hela landet. Det kan dock ge en fingervisning om hur det är med självkänslan genom ett kreativt arbetssätt.. Val och motivering av metod Jag valde att göra en kvalitativ undersökning. Syftet med kvalitativa undersökningar är att skaffa en djupare kunskap än vi får vid användningen av kvantitativa metoder. Det handlar om att förstå och analysera helheter. Den kvalitativa bearbetningen präglas också ofta av den som genomför arbetet vilket även kan synas i resultatet. Patel och Davidson (1994) skriver att en kvalitativ bearbetning av forskningsresultat att föredra om problemet handlat om att tolka och förstå människors upplevelser. Min tolkning syns främst i reflektionerna på mina observationer, där barnens upplevelser tolkats som helhet i gruppen..

(13) 9 I arbetet med barnen har enkäter och observationer använts för att mäta om ett kreativt arbetssätt kan öka elevernas självkänsla. Enligt Patel och Davidson (1994) är enkäter, d v s frågeformulär, en teknik för att samla information som bygger på frågor. I en kvalitativ undersökning är enkätfrågor och observationer medel för att upptäcka företeelser, egenskaper eller innebörder (Uljens, 1989). I mitt fall bestod förberedelserna i att utgå ifrån barnens tidigare erfarenheter gällande mitt område och därför blev enkätens utformning som i bilaga 2. Det var viktigt att barnen hade förförståelse för de begrepp jag använt och också att de förstod sin egen del i att svara efter eget huvud. Till min hjälp hade jag även ett observationsschema (se bilaga 3) med fyra kategorier som, enligt Skoglund (1998), är tecken på att barnen vågar eller inte. Patel och Davidson (1994) menar att ett observationsschema kan bestå av en lista på beteenden som är relevanta för undersökningen. Arbetet skedde i mindre grupper, och ibland helt enskilt, för att alla barn skulle få samma möjlighet att utveckla sin kreativitet och jag antog också att det skulle vara lättare att vara sig själv i en liten grupp, vilket var tänkt att stärka självkänslan. Då fanns även möjlighet för mig att se varje individ och kunna arbeta utifrån barnets egen förmåga och tillfredställa det enskilda barnets behov. Stöd för detta fanns i Korpi (1983) som skriver att människor i grupp beter sig olika beroende på antalet medlemmar i gruppen. Relationerna mellan medlemmarna i en liten grupp, på upp till sex personer, blir personlig då de kan hålla ögonkontakt med varandra samt överblicka varandras reaktioner. Medlemmarna kan även bli jämställda i möjligheterna att göra sin röst hörd. Vidare skriver Korpi att barn upplever glädje, styrka och trygghet i att upptäcka att andra människor liknar dem själva i vissa egenskaper. Att känna igen sig själv i andra ger trygghet och att känna sig accepterad av andra ger styrka och självförtroende. Barns utveckling gynnas också av möjligheten att känna igen och jämföra sig med andra barn.. Försökspersoner Barngruppen bestod av 18 elever i årskurs 4 som alla deltog i arbetet. Barnens hemförhållanden såg något olika ut då somliga fick mycket stöd i skolarbetet och andra inget stöd alls. Praktikhandledaren ansåg att det var bra med ett kreativt arbetssätt för att barnen ofta verkade aningen osäkra på sig själva. Hon menade att de ofta hade svårt för att säga vad de tyckte och fråga om det var något de inte förstod.. Bortfall Vid den första enkätundersökningen var det ett bortfall då en elev var frånvarande p g a sjukdom.. Material Materialet som användes i undersökningen var en enkät som användes både i början och slutet av mitt arbete (se bilaga 2) och observationer enligt schema (se bilaga 3)..

(14) 10. Genomförande Tidsplan -. Kursen PÄE 002 påbörjad VT 2002, klar i december 2003. Uppehåll p g a graviditet. Litteraturgenomgång från och med februari 2003. Praktikplats klar våren 2003. PM klart i slutet av mars 2003. PM godkänt i början av april 2003. Första träffen med min vetenskaplig handledare i slutet av april 2003. Arbete med bakgrund, metod och syfte från och med sommaren 2003. Träffade regelbundet vetenskapliga handledaren, oftast via e-mail, under hösten 2003. Kontakt med praktikskolan inför praktikstart i början av oktober 2003. Bakgrund och metod godkända i november 2003. Bearbetning av bakgrund, syfte och metod under hösten 2003. Den empiriska delen av examensarbetet fortlöpte under sju veckor vecka 42 till 48 2003. Sammanställning av resultat- och diskussions del i december 2003. Slutförande av rapport i december 2003 och januari 2004. Inlämning av rapport, till opponenter och övriga i januari 2004.. -. Försvar av rapport den 13 januari 2004.. Arbetet i klass 4. Lektionerna genomfördes under en sjuveckorsperiod, vecka 42-48, hösten 2003. Ett undantag var vecka 44 då barnen hade höstlov. Lektionerna bestod av ett antal planerade arbeten, både i grupp och enskilt. Jag valde att arbeta relativt styrt eftersom jag ville kunna observera barnen under lektionens gång. (Se bilaga 5). Genomförande av enkäter och observationer. Innan jag genomförde de kvalitativa studierna, som bestod av en enkät (se bilaga 2) och observationer (se bilaga 3 och 4), kontaktade jag barnens föräldrar via ett brev för att informera dem (se bilaga 1). De kunde kontakta mig om de inte ville att deras barn skulle ta del av detta. Till enkäten utarbetade jag några frågor angående känslan av att våga. Jag sammanställde enkätsvaren i diagram för att få en bättre överblick. Observationerna gjordes enligt ett schema där gruppen som helhet observerades vid ett tillfälle i veckan. Vid observationerna fick jag ta del av barnens reaktioner, tankar och känslor i allmänhet. Barnens aktivitet och kommunikation bedömdes och ledde till resultaten i observationsschemat. De egna reflektionerna i bilaga 4, använde jag som komplement till observationerna. Anledningen till det var att jag ville få med sådant som inträffade övrigt tid och som inte skulle komma att synas i observationsschemat. Handledarens kommentarer användes för att få någon annans syn på arbetet. Detta har visat sig fungera bra eftersom det bekräftade mina tankar och gav mig nya infallsvinklar och bättre tillförlitlighet i undersökningen..

(15) 11. RESULTAT. Syftet med undersökningen var att se om ett kreativt arbetssätt med bild och form ökade elevernas självkänsla så att de vågade uttrycka sina åsikter och lita på sin förmåga. Under lektionstid har jag försökt skapa situationer där barnen fick möjlighet att skapa efter egen förmåga och sedan berätta om sina alster. Nedan presenterar jag mina tolkningar på enkäterna och mina observationer, både enligt ett schema och i egna reflektioner. Jag redovisade enkäterna i diagram för att det skulle bli mer överskådligt och jämförbart. De egna observationerna redovisades i löpande text. Sist sammanfattade jag resultatet.. Resultatredovisning av enkäter Den första enkätundersökningen visade att många barn i denna klass redan hade en god självkänsla. Detta med några undantag där vissa elever inte kände som de övriga klasskamraterna. Min sammanställning såg ut som följer: Fråga 1: Vid en jämförelse av första och sista praktikveckan hade en viss förändring skett. Här nedan ser vi att ’ibland’-alternativet tappat röster medan ’för det mesta’-alternativet ökat. ’Alltid’ har också ökat med en röst. Denna fråga visade att ett barn var mer osäker än tidigare medan det var fem fler, än vid första mätningen, som alltid vågade säga vad de tycker och tänker.. Fråga 1: Vågar du visa vad du känner? 14. Antal röster. 12 10 8. Vecka 42 Vecka 48. 6 4 2 0 Aldrig. Ibland. Ofta. Sv arsalt ernat iv. För det mesta. Alltid.

(16) 12 Fråga 2: Detta resultat visar att det var ett barn som var mer osäkert än tidigare medan det var fem fler, än vid första mätningen, som alltid vågade säga vad de tycker och tänker. Fråga 2: Vågar du säga vad du tycker och tänker? 7. Antal röster. 6 5 4. Vecka 42 Vecka 48. 3 2 1 0 Aldrig. Ibland. Of ta. För det mesta. Alltid. Svarsalternativ. Fråga 3: På detta diagram är det fler som ofta vågar göra det de vill än vid första mättillfället. En minskning skedde på alltid-alternativet från nio till två barn. De flesta vågade för det mesta göra vad de ville vid andra mättillfället.. Fråga 3: Vågar du göra det du vill?. Antal röster. 10 9 8 7 6. Vecka 42. 5 4 3. Vecka 48. 2 1 0 Aldrig. Ibland. Ofta. Svarsalternativ. För det mesta. Alltid.

(17) 13. Resultatredovisning av observationer De observationer jag gjort, enligt schema nedan, visade att barnen utvecklades i den bemärkelse att de vågade lite mer för varje vecka. Vid en jämförelse av det första och sista observationstillfället visade det sig att barnen i kroppshållning/kroppsuttryck hade ökat från ’lite’ till ’väldigt mycket’. Den verbala kommunikationen hade också ökat från ’lite’ till ’väldigt mycket’. Barnens aktivitet under lektionerna började på ’ganska mycket’ men steg till ’väldigt mycket’ från första till sista tillfället. Den egna fantasin och skapandet efter egna idéer började på ’lite’ men ökade efter hand till ’mycket’. Detta är de sammanlagda resultaten i hela gruppen som ökade vid varje tillfälle.. Lektionsinnehåll per undersökningstillfälle. Kroppshållnings och kroppsuttryck. Verbal Hur aktiva Använder barnen sin kommunikation är barnen? fantasi, d v s skapar efter egna idéer?. Vecka 1. Beskriva sin personlighet Vecka 2. Konstbild/ konstiga bilder Vecka 3. Skapa med lera Vecka 4. Gruppmåln. till musik Vecka 5. Känslor i lera Vecka 6. Utställning. 2. 2. 3. 3. 3. 2. 4. 5. 4. 4. 5. 5. 5. 11. 4. 5. 5. 5. 5. 5. 5. 5. 5. 42. Graderingen: 1. Inget alls 2. Lite 3 Ganska mycket 4. Mycket 5. Väldigt mycket Observationsschemat är det sammanlagda resultatet i hela gruppen per observationstillfälle alltså en gång i veckan under sex veckor. Detta var min uppfattning om elevernas insatser. Här har jag, under pågående arbete, försökt observera och tolka barnens kroppsspråk, den verbala kommunikationen, hur aktiva de var under lektionen och om de verkade skapa efter egna idéer.. De egna reflektionerna (se bilaga 4) visade en tydligare ökning av barnens självkänsla än enkäterna gjorde.. 1Instruktionerna var sådana att barnen inte fick prata med varandra 2Under utställningen var det inte så mycket eget skapande, men många egna initiativ.

(18) 14. Resultatsammanfattning Jag ger här en sammanfattande bild av hur självkänslan hos barnen har förändrats. Enligt enkätfrågorna har barnens självkänsla ökat något. Resultatet av observationerna visar dock en tydligare förändring i form av starkare självkänsla i hela gruppen. Barnen visade att de växte för varje gång vi arbetat kreativt och många frågade om de kunde få arbeta mer med de olika materialen, främst med lera. De fick en inblick i olika känslor genom att föreställa sig hur dessa såg ut och kändes i kroppen. Detta visade sig vara en bra metod för att göra dem medvetna. Det totala resultatet visade att barnen blev tryggare i situationen ju längre tiden gick.. DISKUSSION Syftet med min undersökning var att se om ett kreativt arbetssätt var till hjälp för att utveckla elevernas självkänsla. Jag har utformat all lektionsplanering själv vilket kan ha lett till vissa svårigheter att komma vidare i utvecklingen. Begränsningen låg i att både hålla i lektionen, observera och läsa av gruppens behov på samma gång.. Validitet och reliabilitet När vi ska inhämta information om någonting till en undersökning finns två faktorer som påverkar resultatet. Det första handlar om vetskapen att vi verkligen mäter det vi avsett att undersöka, det vill säga, att undersökningen har god validitet. Nästa viktiga del är att ta reda på om mätningarna utförts på ett tillförlitligt sätt, det vill säga, att undersökningen har god reliabilitet (Patel & Davidsson, 1994). Kärnan här är därför att diskutera faktorer som kan påverka kvaliteten och trovärdigheten i undersökningen. När jag utformade enkätfrågorna hade jag i åtanke att barnen i åk 4 skulle förstå och kunna svara på dem enskilt och utan grundlig förklaring. Det ledde till att jag fick omarbeta dem en hel del för att verkligen få fram, och kunna mäta, om något hänt med barnens självkänsla under arbetets gång. Enkäten innehöll tre frågor där jag anser att jag fick veta det viktigaste, nämligen om de tyckte och kände att de vågar uttrycka sin åsikt på olika sätt. Barnen fick svara på enkäten innan jag lärt känna dem. Det innebar att jag inte påverkade dem att svara på ett visst sätt. En faktor som kan ha påverkat barnen något var att jag var okänd för dem, men närvarande, vid svarstillfället. Detta kan ha gjort dem mer osäkra än de vanligtvis är. Vid det andra tillfället hade barnen lärt känna mig och detta kan därför ha påverkat dem något när de svarade. Barnen kan ha känt mer trygghet i situationen vid det andra svarstillfället. Jag anser också att de strukturerade observationer och mina reflektioner tillförde mer djupgående information än enbart enkätfrågorna skulle ha gjort. När jag är en ovan observerare kan detta ha medfört att jag missat händelser av värde för min undersökning. Jag bad därför att min handledare under praktiken skulle hjälpa mig genom att kommentera mina reflektioner. Jag anser mig ha mätt det som jag avsåg att mäta, det vill säga, om ett kreativt arbetssätt kunde öka elevernas självkänsla, och tycker även att tillförlitligheten av samtliga mätningar varit god..

(19) 15. Resultatdiskussion Resultatet visade att barnens självkänsla ökat under tiden för undersökningen. Det fanns dock några barn som kände sig mindre självsäkra. Detta kan ha berott på att jag tillrättavisat en elev i klassen så att han inte uppskattade arbetet efter detta, men det kan även vara så att barnen hade lite bättre förståelse för innebörden i frågorna vid andra tillfället. De kan även ha känt efter mer och blivit medvetna om hur det kändes på insidan vid olika situationer. Vi har pratat mycket om känslor vilket kan ha gjort barnen mer medvetna om detta. De hade dock behövt ha denna typ av lektioner under en betydligt längre period och då antar jag att resultatet hade visat en tydligare uppgång. Ett barn svarade samma vid båda enkätundersökningarna, men detta kan bero på att det behöver längre tid på sig för att utvecklas på djupet.. När vi tittar på resultatet av enkäterna och observationerna kan vi tydligt se en stor skillnad mellan de två metoderna. Enkäterna visade en mindre förändring än observationerna gjorde. Detta kan bero på att barnen inte kände av sin självkänsla lika tydligt som de visade den. Jag har lagt märke till att den respons jag fått varit positiv och det hade varit intressant att se om de hade svarat likadant på frågorna om ytterligare några veckor. Jag förutsatte att de allra flesta visste vad det handlade om, vilket kan ha varit en nackdel eftersom jag då inte gav en närmare förklaring till arbetet. Jag har använt strukturerade observationer eftersom jag ansåg att när det handlade om ökad självkänsla fanns det några tydliga beteenden att registrera.. Resultatet på mitt arbete, som var att undersöka om ett kreativt arbetssätt kan stärka barnens självkänsla, kan bero på att klassen redan var relativt trygga och verkade finna skolsituationen lugn och harmonisk. Resultatet visar dock att barnen blev stärkta och vågade stå för vad de tyckte och tänkte även om de inte var rädda för det innan undersökningen gjordes. Detta betyder att denna typ av kreativt arbetssätt behövs. Barnen utvecklade sin självkänsla mer med hjälp av det skapande arbetet och även tack vare att de hade struktur redan innan jag anlände med mina idéer. En grundligt utarbetad struktur och en grupp individer som trivs tillsammans gör arbetet lättare för alla. Jag visste inte vilken typ av klass jag skulle hamna i under min praktik, men resultatet blev ändå positivt. Denna klass var väldigt speciell på många sätt. Barnen här var redan så lugna att det inte blev så revolutionerande som jag trott att införa något nytt. Jag anser att arbetet hade kunnat visa på större skillnad i resultatet om gruppen varit lite mer som grupper brukar, d v s självkänsla i vissa lägen och stor osäkerhet i andra, några konflikter och några elever som inte passar in i den övriga gruppen på ett eller annat sätt. Jag tror att de här barnen hade klarat sig bra utan dessa skapande inslag, men trots det visar resultatet att självkänsla genom kreativitet alltid behöver finnas med även hos barn som redan är trygga. Det finns fler områden än skolans att nå ut till. Ett fortsatt arbete skulle kunna stärka barnen så att de bättre klarar även en tuff hemmiljö och annat de råkar ut för i livet. Det känns bra att ha kunnat ge eleverna i åk 4 på praktikskolan detta i bagaget och jag kommer fortsättningsvis att arbeta på detta sätt i den utsträckning det är relevant. Vad jag upptäckte under praktiken var att barnen skriker efter organiserad ordning och att läraren är auktoritär. De behöver tydliga ramar att hålla sig innanför och ett traditionellt, strukturerat arbetssätt varvat med ett livligt kreativt sätt verkar vara det allra bästa..

(20) 16. Fortsatt forskning Jag tycker att det skulle vara intressant att arbeta med undersökningen under en längre tid och jämföra resultat i flera olika klasser eller grupper. Det hade även varit bra om jag haft någon med mig som gjorde samma saker på en annan skola eller i en annan klass. För att fördjupa sig ytterligare skulle det vara intressant att vidareutveckla detta arbetssätt för att komma åt barns attityder till samhället och andra människor. Det finns mycket kvar att göra på detta område och jag skulle kunna tänka mig att om barn får hjälp att bli medvetna om sig själva, sina känslor och åsikter, så har det lättare att lära sig och kan värdera vad som är viktigt och inte. Det blir trygga i sig själva och vågar säga ifrån vid rätt tillfällen, t ex mobbning, rasism och annan kränkning av medmänniskor.. Det vore en bra utgångspunkt om ett kreativt arbetssätt fick hjälpa till att motverka konflikter i en grupp. Jag tror att det är nödvändigt att börja i liten skala för att få bukt med kränkande handlingar hos barn och ungdomar. Detta skulle dessutom leda till att ungdomarna blir starkare och tillslut kanske vi helt har fått bort de dåliga attityder och det grova våld som finns i dagens samhälle..

(21) 17. LITTERATURFÖRTECKNING. Adler, B. & Holmgren, H. (2000). Neuropedagogik. Lund: Studentlitteratur. ISBN 91-44-00444-3 Apter, T. (1997). Det trygga barnet. Falun: Bokförlaget Cordia. ISBN 91 7085181-6 Brodin, M. & Hylander, I (2002) Själv-känsla – att förstå sig själv och andra. Stockholm: Liber. ISBN 91-47-05095-0 Dahlqvist, F. (1998). Kreativitetsteorin. Falun: Brain books AB. ISBN 91-88410-93-5 Gardner, H (1996) De sju intelligenserna. Jönköping: Brain Books AB. ISBN 91-88410-64-1 Hwang, P. & Nilsson, B. (1995). Utvecklingspsykologi. Stockholm: Författarna och Bokförlaget Natur och kultur. ISBN 91-27-05547-7 Korpi, J. (1983). Att arbeta i barngrupp. Uddevalla: Bohusläningens Boktryckeri AB. ISBN 91-38-90339-3 Ladberg, G. (1994). Alla barns skola? Att undervisa utsatta barn… och alla andra. Rädda Barnen: Fälths tryckeri. ISBN 91-971149-0-1 Malone, S. A. (1997). Kreativ hjärngymnastik – handbok i effektivitet. Malmö: Egmont Richter AB. ISBN 91-7705-842-9. Patel, R. & Davidsson, B. (1994). Forskningsmetodikens grunder. 2:a uppl. Lund: Studentlitteratur. ISBN 91-44-30952-X Rädda Barnen och författarna (1998). Styrka och mod – om barns skapande. Värnamo: Rädda Barnen. ISBN 91-88726-05-3 Skoglund, E. (1990) Lusten att skapa. Stockholm: Berghs Förlag AB. ISBN 91-502-1020-3 Uljens, M. (1989) Fenomenografi – forskning om uppfattningar. Lund: Studentlitteratur. ISBN 91-44-29061-6 Vygotskij-L., S. (1998). Fantasi och kreativitet i barndomen. Göteborg: Diadalos, ISBN 91-7173-011-7..

(22) 18. Utredningsserier, propositioner etc.. LPO-94. Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet. (1998). Utbildningsdepartementet. Stockholm:Fritzes AB. ISBN 91-38-314113-4. Lästips Barnes, R. (1994). Lära barn skapa – kreativt arbete med barn. Lund: Studentlitteratur. ISBN 91-44-39501-9 Skoglund, E. (1990) Lusten att skapa. Stockholm: Berghs Förlag AB. ISBN 91-502-1020-3 Skoglund, E. (1993) Leken och konsten. Stockholm: Berghs Förlag AB. ISBN 91-502-1147-1 Under lektionerna har jag även använt en diktbok vid olika tillfällen och inte alltid planerat. Widerberg, S. Artén, A (1989) Kärlek och uppror. Viborg, Danmark: En bok för alla. ISBN91-7448-763-9.

(23) Bilaga 1. BREV TILL FÖRÄLDRAR. Hej! Jag heter Annica Bensryd och går sista terminen på grundskollärarutbildningen, med inriktning mot svenska och engelska åk 4-9, i Luleå. Jag gör min slutpraktik på Brönjaskolan (v.42-49) och ska genomföra mitt examensarbete tillsammans med barnen i åk 4. Mitt examensarbete handlar om kreativitet och självkänsla och målet är att utveckla detta hos barnen genom att arbeta kreativt med bild och form. För att jag ska kunna se om mitt arbete gett något resultat tänkte jag låta barnen svara på en enkät i början och slutet av praktiken. Jag kommer även att göra observationer under arbetets gång. Barnen kommer att vara anonyma i min rapport. Har Ni några frågor eller funderingar så får Ni gärna kontakta mig. Med vänliga hälsningar Annica Bensryd.

(24) Bilaga 2. ENKÄT. 1: Vågar du visa vad du känner?. Aldrig. Ibland. Ofta. För det mesta. Alltid. 2: Vågar du säga vad du tycker och tänker?. Aldrig. Ibland. Ofta. För det mesta. Alltid. 3: Vågar du göra det du vill?. Aldrig. Ibland. Ofta. För det mesta. Alltid.

(25) Bilaga 3. OBSERVATIONSSCHEMA. Lektionsinnehåll per undersökningstillfälle. Kroppshållnings och kroppsuttryck. Verbal Hur aktiva Använder barnen sin kommunikation är barnen? fantasi, d v s skapar efter egna idéer?. Vecka 1. Beskriva sin personlighet Vecka 2. Konstbild/ konstiga bilder Vecka 3. Skapa med lera Vecka 4. Gruppmåln. till musik Vecka 5. Känslor i lera Vecka 6. Utställning. Graderingen: 1. Inget alls 2. Lite 3 Ganska mycket 4. Mycket 5. Väldigt mycket.

(26) Bilaga 4. 1/4. REFLEKTIONER PÅ OBSERVATIONERNA Vecka 42 Första veckan lärde jag känna barnen i årskurs 4 genom att delta i all verksamhet och ibland göra något eget mindre tillägg i lektioner. Barnen var nyfikna och ställde många frågor under raster och medan jag hjälpte dem i svenska och matematik. Klassen var ganska lugn och barnen verkade trygga i skolsituationen. De sa ofta vad de tyckte och var öppna för förslag från lärare och övrig skolpersonal. Det var inga problem att få dem med sig på olika ’påhitt’ heller. Jag ägnade mig även åt att kontrollera vilka olika material som fanns. Detta gjorde mig begränsad eftersom jag trodde att möjligheterna var något större än de var, men jag fick ha reservplaner till några av de planerade arbeten jag tänkt använda. Det pratas ju om att resurserna varit begränsade under ett antal år, men att det var så illa med bild- och form materialet trodde jag inte innan detta. Fredagsmorgonen den första praktikveckan gick jag ensam in i klassrummet och introducerade med en fokuseringsövning. Den var till för att barnen skulle ’landa’ och vara närvarande i klassrummet både fysiskt och psykiskt (se bilaga 5). Det fungerade bättre än förväntat och hade även önskad effekt. Barnen verkade mer samlade än tidigare och därför var stämningen lugn, men kreativ, hela dagen. När jag läste sagan Homosapiens för dem lyssnade de uppmärksamt och gjorde sedan enligt de instruktioner jag gav dem. Jag uppfattade barnen som lite blyga och därför lugnare än vanligt. De visste inte riktigt vad som skulle ske och väntade med spänning på nästa moment. Kommentar från praktikhandledare: Klassen tog till sig denna övning som om jag, klassläraren de känner väl, hade bjudit dem detta arbete. De lyssnade intresserat på Annica när hon introducerade övningen. Annica hade en lugn och bra introduktion på övningen!. Vecka 43 Andra praktikveckan har varit lite upp och ner. De dagar vi arbetade i grupper, med ca 4 elever i varje, var barnen lite stökiga men glada. Det verkade dock som om barnen blev stärkta av att arbeta tillsammans. Fredagens kreativa arbete inleddes med en dikt (se inledningen på metodavsnittet i denna undersökning) om att ’alla är värdefulla som de är’. Barnen var ännu öppnare för nya inslag nu än förra veckan och jag upplevde att de tog sig an uppgifter de fick med entusiasm. De var mer fokuserade på att prestera sitt bästa och tog det mer på allvar. Vi skulle nog ha diskuterat Picasso lite mer grundligt och sedan gjort denna uppgift, men jag anser att uppgiften är så bra för att alla ska kunna delta så det blev bara en kortfattad presentation. Det var ju inte heller meningen att de skulle lära sig om konstnären utan att de skulle skapa ett annorlunda självporträtt med uppslag ifrån Picassos sätt att måla. De verkade ha roligt trots att, eller kanske just för att, de var styrda. Jag gav inte alla instruktioner direkt denna gång heller eftersom det fungerade så bra sist. Processen, som är grundtanken i min lektionsplanering,.

(27) Bilaga 4 2/4 denna vecka var mer kreativ än förra veckan. Barnen var inspirerade och det verkar som om de har börjat förstå att det är själva arbetet och inte resultatet som är viktigt. Blandningen av mitt och handledarens arbetssätt ökar intresset hos barnen. De har kvar strukturen som Eva byggt upp, men får också göra lite annorlunda med mig. Jag försöker att hålla strukturen i den verksamhetsdel som inte direkt berör min undersökning. Klassen fungerar väldigt bra på det viset, men jag och handledaren har olika erfarenhetsgrad så jag saknar vissa bitar. Det fungerar relativt bra ändå eftersom barnen accepterar att vi gör olika, men inom deras ramar. Kommentar från praktikhandledare: Eftersom klassen oftast är väldigt lugn och stillsam när de arbetar blir vi, jag och Annica, lite överraskade när de arbetar tillsammans. Vi kan då tycka att de är ’stökiga’, men egentligen är det bara lite högt ’arbetsprat’. Även denna vecka tog eleverna till sig Annicas fortsatta arbete med intresse. Även engelskan och delar av svenskan som Annica har haft, har fungerat väldigt bra. Något jag upptäckte efter några praktikveckor var att jag ofta hade en bra känsla under måndagarna. Jag tyckte att arbetet flöt på bättre och barnen verkade nästan ha längtat till skolan. Tisdagar, då min handledare ansåg att det flöt på som bäst, tyckte jag var tunga och lite svårare att hålla ihop. Barnen var inte lika fokuserade men jobbade ändå på som bara den. Tisdagarna innehöll även fler ämnen än de övriga dagarna. Fredagarna blev ’mina’ från start och det fungerade väldigt bra. Eleverna verkade uppskatta att få det kreativa som avslutning på veckan. Det är dock väldigt lite tid till varje ämne och jag tycker ibland att det känns stressigt på så sätt, många växlingar och aningen svårt att göra klart något påbörjat arbete. Jag tror att det kan vara bra att växla ofta för att barnen inte ska tappa lusten och intresset. Det hade varit spännande att prova ha hela dagen enbart till svenska eller engelska, men det kanske blir tungt för eleverna?!. Vecka 44: Höstlov! Vecka 45 Veckans arbete har flutit på bra. Barnen tar till sig det jag säger och trots att mitt sätt att ge instruktioner inte är riktigt slipat har det gått mycket bra. Fredagens kreativa arbete med lera fick eleverna att fullkomligt sprudla. Det första momentet, d v s då de skulle skapa själva, verkade kännas lite svårt för många. Det släppte när de sedan fick diskutera med varandra och sammanfoga alla lösa kroppsdelar. Energin sprudlade hos varenda en i klassrummet och jag kände mig nöjd med arbetet. Barnen fick skriva en utvärdering före lunch. Jag bad dem skriva i sin Tankebok. Innan de började skriva berättade jag att jag skulle komma att samla in vad de skrivit och läsa igenom det. Egentligen skulle jag ha låtit dem skriva på lösa blad eftersom Tankeboken egentligen är till för ’flödesskrivning’ som inte ska läsas av någon annan och inte heller kommenteras. Därför var jag extra noga med att berätta hur jag tänkt mig det momentet. Jag tog in och skrev en liten kommentar till vad barnen hade delgivit mig. Det var intressant att se hur de uppfattat arbetet!.

(28) Bilaga 4. 3/4. Som avslutning på denna veckas kreativa arbete fick barnen skriva en enskild berättelse om ’sin’ figur. Det hade varit bättre att göra allt i ett svep eftersom fantasin fick ett avbrott under lunchen, men när de kommit igång verkade det som om fantasin släppts lös för alla var aktiva. Det blev många bra arbeten och barnen fick välja själva om de ville få sin berättelse uppläst eller inte. Detta kommer vi att göra något utspritt nästa vecka. Kommentar från praktikhandledare: Fortsatta arbetet med examensuppgiften tas emot med glädje av eleverna. Att arbeta med lera får alla att känna sig duktiga i sitt skapande. Glädjen över den uppgiften sprider sig från Annica till eleverna.. Vecka 46 Eleverna i denna klass är mycket följsamma och även bra lyssnare. I veckan har de, om de inte förstått eller om informationen varit bristfällig, dragit egna slutsatser eller frågat sig fram. Detta är ett bra stöd om läraren är oerfaren. Rättvisa i arbetet är mycket viktigt för några, medan de andra accepterar att det ibland blir lite olika. Detta kan då handla om allt från att alla högläser till antalet medlemmar i en arbetsgrupp. Utvecklingsarbetet denna vecka handlade om att måla på spännpapper i grupp och sedan skriva en gemensam dikt till bilden. Jag styr dessa lektioner relativt hårt, men av resultatet att döma, på ett sätt som ger eleverna frihet i tanken och i skapandet. Denna gång fick de instruktioner om att inte prata med varandra. De skulle lyssna på den musik jag spelade. Därför har detta lett till ett lågt resultat i observationsschemat på verbal kommunikation. I övrigt var det ett hejdlöst skapande på de allra flesta håll. Jag anser att eleverna blivit mindre försiktiga med att stå för vad de tycker och känner. Det visade sig bl a vid den utvärdering barnen skrev efter veckans arbete. Några tyckte att denna arbetsgång var lite tråkig för att de hellre målar själva. Vissa barn hade åsikter om färgen, d v s att de var tvungna att måla med samma färg hela tiden, men de flesta tyckte det var roligt att göra detta. Jag tycker om att se eleverna välja lite olika vägar för sitt lärande, åtminstone på detta område. Det är ju mitt syfte med arbetet! Kommentar från praktikhandledare: Detta var ett uppskattat arbete! Allt efter som arbetet fortskred vågade eleverna måla mer. Kreativiteten flödade. Eleverna hade också lätt att uttrycka sig skriftligt vid utvärdering av arbetet.. Vecka 47 Denna vecka har det känts som om barnen varit ’friare i tanken’ än tidigare praktikveckor. Det har visat sig genom att de flesta sagt sin mening i många olika sammanhang. Detta kan bero på att jag har varit tryggare i min roll och barnen har lärt sig ungefär hur jag fungerar. Det kan även ha att göra med att vi ägnat oss åt en hel del skapande aktiviteter tillsammans, i.

(29) Bilaga 4. 4/4. olika ämnen. Detta är en helt fantastisk klass att vara i och de här barnen gör så att man trivs omkring dem! Veckans utvecklingsarbete handlade om känslor. Eleverna fick först känna efter i kroppen hur det kändes att vara arg, kär, förvånad, glad och ledsen. Vissa spelade ut allt direkt medan andra inte klarade det så bra. När de sedan fick uppgiften att forma lera till en abstrakt känsla trodde de flesta att de inte kunde. Med instruktionen att de inte fick göra formen av ett ansikte eller ett hjärta, utan tänka på hur känslan kändes i kroppen, så löste det sig ändå tillslut. Jag sa även åt dem att jag inte ville se sådant som vapen, blod, krig och våld eftersom vissa av pojkarna får in det i så gott som alla sammanhang annars. Jag var imponerad över hur barnen löste ’problemet’ eftersom detta arbete var så abstrakt att det var svårt att få grepp om hur det skulle vara. Detta var ett kortare arbete än vi tidigare haft på fredagarna, men barnen klarade det fint ändå och vi hann göra klart annat som släpade lite. Det här är en klass som klarar av att arbeta med olika saker samtidigt utan att det blir stökigt och att det någon annan gör blir mer intressant an deras eget arbete. Jag tycker att dessa barn är otroligt bra på att ställa upp både för varandra och på förslag om arbeten de bjuds på. Kommentar från praktikhandledare: Barnen har som tidigare tagit till sig uppgiften med glädje. Inspirerade av eget skapande sedan tidigare övningar, börjar eleverna nu se en röd tråd i arbetet.. Vecka 48 Denna vecka var den sista på min praktik och vi ägnade större delen av tiden åt att göra klart påbörjade arbeten. Eleverna var gladare och mer positiva än tidigare. Den positiva inställningen i klassen kan ha berott på att de nu lärt känna mig, men även att vi ägnat oss åt skapande arbete i stor utsträckning. Trots att lektioner där de ska göra färdigt många olika saker är relativt tunga så har barnen löst detta smidigt. Jag tyckte mig även se att de hade större förtroende för mig som pedagog och de vågade fråga när något var oklart eller om jag glömt bort något. Fredagen handlade om att ställa ut och visa upp sina alster för hela Annexet, alltså åk 3, 4 och 5. Jag och några av barnen hjälptes åt att ställa i ordning och vi delade in klassen i grupper. Några av grupperna var i klassrummet och visade det som fanns där, andra stod i studiehallen och berättade om de olika alster som fanns där. Jag tyckte att de skötte den biten väldigt bra och var noga med att alla kompisar skulle ha sett allt som fanns med. Det var roligt att höra dem berätta om hur de hade gjort de figurer som fanns i lera vilket gav mig en uppfattning om hur mycket de hade förstått. De allra flesta visade stolthet över utställningen och de tycktes växa med uppgiften. Jag tror att de var lite imponerade över att det hade blivit så mycket som det var. När de fick se det samlat insåg de hur duktiga de hade varit. Kommentaren uteblev denna vecka för att handledaren skulle åka bort direkt efter skolans slut. Hon verkade dock väldigt nöjd med sina elever och var även glad över utställningen, sa hon. Det hade, enligt henne, fungerat bra!.

(30) Bilaga 5. 1/5. GENOMFÖRANDE AV LEKTIONER Under de första dagarna, den första veckan, lärde jag känna barnen genom att delta i all verksamhet. Barnen var nyfikna på vem jag var och frågade allt möjligt. Redan på fredagen var barnen trygga med att jag var i klassrummet och arbetet kunde inledas. Några gånger i veckan fick barnen skriva av sig innan dagens arbete började. Jag kallade det ’flödesskrivning’ vilka bestod av någon/några sidor i ett arbetshäfte. Dessa sidor skulle skrivas enskilt, under tystnad, i ungefär 5 minuter. Denna inledning var tänkt att barnen skulle få rensa sina tankar för att lättare kunna koncentrera sig på skolarbetet. I ’flödesskrivningen’ skrev de ner alla tankar som for genom huvudet, bra och dåliga, positivt och negativt, för att sedan aldrig titta på dem igen. Ibland fick de ett tema att skriva om så att de inte skulle köra fast, t ex ’snö’, ’mitt rum’ eller ’igår kväll’. Jag samlade in skrivhäftena efter varje gång och förvarade dem åt barnen. Anledningen till att de inte fick förvara dem själva var att någon annan kunde tjuvläsa och jag valde att göra så här för att inte lämna ut något barn. Introduktion till första lektionen var en fokuseringsövning. Hur har din morgon varit? En stunds samling innan dagens arbete började. Jag ledde barnens tankar genom att föreslå olika situationer: lukter, smaker, ljud, frukost eller inte, stressigt eller lugnt, känslor under tiden, vad gjorde övriga familjen, var någon arg, glad, ledsen i omgivningen, lekar, färden till skolan med bil, buss, cykel, promenerade du? Denna typ av övningar blev återkommande lite då och då under praktiken och visade sig fungera utmärkt som uppsamling efter en rast eller då eleverna var lite uppspelta.. Beskriva sin personlighet: Målet är att våga visa sin personlighet för andra. För att kunna öka sin självkänsla behöver barnen kunna göra sig själva synliga för andra och se på andras personligheter med nyfikenhet. Denna lektion är tänkt att bidra till och stärka barnen eftersom alla gör efter sitt tycke och smak utan att det är rätt eller fel. Material och förberedelse: papper i A5 format, oljepastellkritor. Ställa fram OH-apparaten, plocka fram kritor och papper. Oljepastell är kladdigt och bra eftersom denna övning kräver mycket färg, A5-ark är dessutom lite annorlunda än barnen är vana vid vilket gör det lite mer spännande. Jag läser sagan Homosapiens och visar tillhörande OH-bilder. Barnen får instruktioner om att måla och beskriva sin personlighet i form och färg, med eller utan ramar, mjuka eller hårda, runda eller taggiga. Det får ta tid! Läraren samlar in och delar ut bilderna till någon annan som inte skapat den. Eleverna får en stund till att titta på ’sin’ bild och ska sedan presentera den personlighet som är på den. Konstnären bakom får inte kommentera utan ska vara anonym. Vi hänger upp dem noggrant för att de ska känna att bilderna är värda att ses och kunna uppskatta vad de åstadkommit bättre. Utvärdering: När vi pratade om arbetet efteråt sa barnen att det var roligt och inte så svårt, men jag tyckte de reagerade på att beskriva sig själva på detta sätt. De kanske aldrig hade gjort liknande, men de förstod snabbt hur det skulle gå till..

No results found