Mark- och miljööverdomstolen, 1999-M 8591
Byggnad som uppförts för skogsbruksbehov ansågs undantagen från tillståndsplikt enligt förordnandet om skydd för landskapsbilden. Fastighetsägaren ansågs, med hänsyn till sitt skogsinnehav, ha behov av de funktioner som byggnaden skulle tillgodose trots att det i närheten låg en sjöbod som uppförts för att tillgodose dessa behov.
Infosoc Rättsdata AB har valt att kommentera nedanstående avgörande genom följande referat.
En fastighetsägare hade utan länsstyrelsens tillstånd påbörjat att uppföra en byggnad vilken var belägen inom strandskyddsområde och inom område som omfattades av skydd för landskapsbilden.
Länsstyrelsen i Kalmar län (1999-06-24) förelade fastighetsägaren vid vite av 100 000 kr att omedelbart avbryta påbörjade byggnadsarbeten med motiveringen att oberoende av vad det avseeda byggnadsföretaget syftade till var det tillståndspliktigt enligt miljöbalkens regler om landskapsskydd. Vitet var samma om byggnadsarbetena därefter återupptogs innan erforderligt tillstånd enligt miljöbalken förelåg. Huruvida byggnadsföretaget även var tillståndspliktigt enligt reglerna om strandskydd kunde bedömas först när redovisning av dess syfte skett. I samband därmed förelades även fastighetsägaren att vid vite av 10 000 kr ta bort uppsatt flaggstång inom en vecka från delfåendet.
Fastighetsägaren överklagade beslutet till miljödomstolen vid Växjö tingsrätt och framställde bl a yrkande om inhibition. Miljödomstolen avslog yrkandet om inhibition den 13 juli 1999.
Fastighetsägaren yrkade att miljödomstolen undanröjde Länsstyrelsens beslut i dess helhet. Han anförde bl a följande. Fastigheten bestod till större del av produktiv skogsmark och utgjorde således en naturlig del av hans skogsbruksverksamhet. För att kunna bedriva, framför allt skogsbruk, men även jakt och fiske på ett rationellt sätt, förelåg ett behov av en ekonomibyggnad i anslutning till befintlig sjöbod. Praktiska skäl medförde att den skulle vara belägen i relativ närhet till sjöboden, då mycket som skulle förvaras i ekonomibyggnaden och personal som skulle arbeta i skogen m m transporteras via sjöboden med båt eller via den närbelägna landstigningsplatsen. Byggnaden var till sin karaktär en relativt typisk ekonomibyggnad men hade ritats på ett sätt att den inte skulle vara förfulande och harmonierande med utformning av båthuset. Byggnaden innehöll redskapsbod/garage, personalutrymme och pentry samt övrig förvaringsyta.
Flaggstången som uppfördes samtidigt med båthuset 1997 var ämnad att flagga med fastighetens logotyp. Det var sålededes inte fråga om tillskapande av hemfridszon eller liknande. Flaggan var motiverad av fler skäl, bl a när jakt anordnas för jakt- och fiskegäster. Då det inte var fråga om en svensk flagga utan en gårdslogotyp hade den inte den avhållande effekten på allmänheten som Länsstyrelsen synes befara.
Källa: Mark- och miljööverdomstolen
Målnr/Dnr: 1999-M 8591
Beslutsdatum: 2000-10-18
Organisationer: Länsstyrelsen i Kalmar län
Länsstyrelsen avstyrkte bifall till överklagandet i yttrande och anförde bl a följande.
Under 1997 erhölls dispens från rådande landskapsbildsskydd för uppförande av ett båthus/sjöbod på
fastigheten Malmö 1:3. Som särskilt skäl för tillstånd angavs i beslutet att byggnaden var avsedd att användas i samband med skogsskötseln. Genom tillståndet hade det långsiktiga behov med anknytning till skogsbruket tillgodosetts på fastigheten. Båthuset/sjöboden hade en sådan storlek att den väl tillgodosåg både behovet av personalutrymme och utrymme för redskap som har samband med den löpande skogsskötseln. Skulle tillfälligt behov uppstå i samband med framtida större avverkning kunde detta inte motivera ytterligare en permanent byggnad på fastigheten. Byggnader som avsågs för jakt och fiske av husbehovskaraktär eller som hade samband med turistisk näringsverksamhet var inte befriade från tillståndsplikt enligt miljöbalkens bestämmelser om strandskydd och inte heller från tillståndsplikt enligt bestämmelserna om landskapsbildsskydd. Eftersom uppenbart tillståndspliktiga byggnadsarbeten hade igångsatts utan att erforderliga tillstånd enligt miljöbalken förelåg var det av länsstyrelsen meddelade föreläggandet lagligen grundat.
Den flaggstång som uppsatts på berget ovanför bryggan upplevdes uppenbart av allmänheten som en
markering att området var ett sådant privat område till vilket allmänheten inte hade tillträde på allemansrättens grunder, och avhöll därmed allmänheten från att beträda området. Anordningen stred därför mot
bestämmelserna i 7 kap 16 § punkt 4 miljöbalken. Att den flagga som flaggstången var avsedd för var ämnad för en flagga med fastigheternas logotyp gjorde i detta avseende ingen skillnad. Laglig grund förelåg därför för föreläggandet att ta bort flaggstången.
Miljödomstolen (1999-10-29) avslog överklagandet men förordnade att fastighetsägaren ägde rätt att utföra de arbeten som var oundgängligen nödvändiga för att tills vidare skydda byggnaden för skada p g a väder och vind.
Miljödomstolen uttalade följande domskäl.
"Vad det först gäller den ifrågasatta personal- och redskapsbyggnad som börjat byggas så framgår det av utredningen i målet att den är belägen inom strandskyddsområde och inom område som omfattas av skydd för landskapsbilden enligt Länsstyrelsens resolution den 10 augusti 1966. Länsstyrelsens beslut rörande
byggnationen har fattats med hänvisning till skyddet för landskapsbilden.
Av Länsstyrelsens förordnande till skydd för landskapsbilden framgår bl. a. att ny byggnad inte får uppföras och grävnings- eller andra förberedelsearbeten för sådan byggnad inte får utföras inom det nu aktuella området utan Länsstyrelsens tillstånd. Från förordnandet undantas dock sådana företag, som erfordras för försvaret, jordbruket, fisket, skogsskötseln eller den allmänna samfärdseln, därest företaget icke tillgodoser
bostadsändamål eller avser sjöbod, båthus eller liknande.
Av 9 § lagen om införande av miljöbalken framgår att ett beslut som har meddelats före miljöbalkens
ikraftträdande om att skydda och vårda ett område fortfarande gäller. I propositionen 1997/98:45, del 2, sid. 386 sägs följande. Paragrafen gäller även skyddsformer enligt redan upphävd lagstiftning, i den mån detta skydd fortfarande fanns vid miljöbalkens ikraftträdande. En skyddsform som fortfarande har stor betydelse är förordnanden till skydd för landskapsbilden enligt 19 § naturvårdslagen i dess lydelse före en 1 januari 1975.
Enligt punkt 6 i övergångsbestämmelserna till 1974 års ändringar i den lagen gäller i fråga om förordnanden
som har meddelats enligt 19 § i dess tidigare lydelse äldre bestämmelser intill dess Länsstyrelsen förordnat annat.
Enligt 7 kap. 16 och 17 §§ miljöbalken råder i huvudsak motsvarande förbud och undantag för
strandskyddsområde som enligt Länsstyrelsens förordnande om skydd för landskapsbilden. Av 7 kap 16 § miljöbalken framgår att det inom strandskyddsområde bl. a. inte får uppföras nya byggnader. Från förbudet undantas i 17 § sådana byggnader som behövs för jordbruket, fisket, skogsbruket eller renskötseln och som inte tillgodoser bostadsändamål. Dessa bestämmelser i miljöbalken har i nu berört avseende övertagits från motsvarande bestämmelser i 16 § naturvårdslagen (1964:822); upphävd den 1 januari 1999.
Vid tillämpningen av vad Länsstyrelsen föreskrivit om landskapsbildsskydd kan därför, enligt miljödomstolens mening, ledning sökas i förarbetena till bestämmelserna i miljöbalken om strandskydd.
Av prop. 1997/98:45, del 2, sid. 87 framgår beträffande 7 kap 17 § miljöbalken att förbudet i 16 § inte gäller anläggningar eller åtgärder som behövs för bl. a. skogsbruket och inte tillgodoser bostadsändamål. Vidare framgår det att anläggningen eller åtgärden skall vara omedelbart avsedd för och behövlig för näringen samt behöva ligga inom strandskyddsområde.
[Fastighetsägaren] har i målet hävdat att det rör sig om en ekonomibyggnad som han har behov av i skogsbruket. Den är därför inte tillståndspliktig enligt bestämmelserna om skydd för landskapsbilden.
Länsstyrelsen har invänt att byggnaden inte är erforderlig för [fastighetsägarens] skogsbruk på fastigheten och att den i vart fall inte är enbart avsedd för skogsbruksändamål. Den är därför tillståndspliktig. Miljödomstolen anser att det i målet inte visats att den aktuella byggnaden omfattas av undantagsreglerna från tillståndsplikten i förordnandet om skydd för landskapsbilden. Klaganden har i målet uppgivit att personalutrymmet i byggnaden är motiverat bl.a. av hänsynen till jakt- och fiskegäster. Det kan därför ifrågasättas om byggnaden i den
utformning som redovisats i målet är avsedd endast för skogsbrukets behov. Vid sådana förhållanden föreligger enligt domstolens mening en presumtion för tillståndsplikt för uppförandet av byggnaden.
Miljödomstolen anser att Länsstyrelsen med hänsyn till att byggnadsarbeten påbörjats utan att det stått klart att byggnaden inte var tillståndspliktig haft skäl för att ingripa med ett beslut om förbud mot fortsatt byggnation. I avvaktan på att tillsyns/tillståndsärendet avslutas hos Länsstyrelsen bör klaganden dock ges möjlighet att utföra de arbeten som oundgängligen kan erfordras för att tills vidare skydda byggnaden för väder och vind.
Vad det därefter gäller frågan om den inom strandskyddsområde uppsatta flaggstången vill miljödomstolen anföra följande. Enligt 7 kap. 16 § 4 p. miljöbalken, som hade sin motsvarighet i 16 § i den före den 1 januari 1999 gällande naturvårdslagen, får det inom strandskyddsområde inte utföras anläggningar eller anordningar som bl. a. hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt.
Bestämmelsen innebär att en anläggning eller anordning är förbjuden inte bara om den hindrar allmänheten från att beträda området utan redan om den avhåller allmänheten från det.
Miljödomstolen delar Länsstyrelsens i målet redovisade bedömning att flaggstången skulle avhålla allmänheten från att beträda området."
Fastighetsägaren överklagade domen och yrkade att Miljööverdomstolen med ändring av miljödomstolens dom undanröjde länsstyrelsens beslut om vite rörande byggnadsarbeten ovanför den befintliga sjöboden på
nordvästra delen av Norra Malmö.
Länsstyrelsen bestred ändring.
Fastighetsägaren åberopade till stöd för sin talan i allt väsentligt samma omständigheter som han åberopade vid miljödomstolen samt tillade bl a följande. Byggnaden skulle tjäna dels till förvaring och garage för den utrustning som krävdes för det skogsbruk som kom att vara aktuellt under överskådlig tid, dels till
omklädningsrum och rastkoja för skogspersonal.
Även länsstyrelsen åberopade i allt väsentligt samma omständigheter som vid miljödomstolen samt tillade att en byggnad i sådant läge som den i målet aktuella inte var undantagen från prövning ur landskapsbildssynpunkt även om den skulle vara avsedd för skogsbrukets behov.
Miljööverdomstolen (Holmstrand, Svedberg, Wagner, Lillienau) undanröjde länsstyrelsens beslut, såvitt gällde föreläggande för fastighetsägaren att vid vite av 100 000 kr dels omedelbart avbryta pågående
byggnadsarbeten ovanför den befintliga sjöboden, dels inte återuppta byggnadsarbetena innan erforderligt tillstånd enligt miljöbalken förelåg.
Miljööverdomstolen uttalade följande domskäl.
"Av länsstyrelsens förordnande till skydd för landskapsbilden framgår att från tillståndsplikt undantas byggnad som behövs för försvaret, jordbruket, fisket, skogsskötseln eller den allmänna samfärdseln såvida byggnaden inte tillgodoser bostadsändamål eller avser sjöbod, båthus eller liknande. Som miljödomstolen noterat råder enligt 7 kap. 16 och 17 §§ miljöbalken i huvudsak motsvarande förbud och undantag för strandskyddsområde, varför ledning bör kunna sökas i förarbetena till dessa bestämmelser vid tillämpningen av länsstyrelsens förordnande.
Miljööverdomstolen skall sålunda pröva om byggnaden, som [fastighetsägaren] hävdar och länsstyrelsen bestrider, är omedelbart avsedd och behövlig för skogsbruket. Som ett led i bedömningen får det härvid anses ingå att pröva om byggnaden behöver ligga inom det område som omfattas av skyddet för landskapsbilden, d.v.s. 0 - 300 meter från stranden.
[Fastighetsägaren] har uppgett att det omedelbara syftet med byggnaden är att bereda utrymme för dels omklädning och rast för skogsarbetare, dels en traktor och verktyg, dels ett elverk. Byggnadens utformning och placering motsäger i och för sig inte dessa uppgifter. Syftet med byggnaden torde heller inte utan betydande svårigheter kunna tillgodoses genom att utnyttja befintliga utrymmen i sjöboden, som visserligen tillåtits för att tillgodose skogsbrukets behov. Det kombinerade ändamålet med byggnaden kan vidare anses motivera en placering i någorlunda närhet av sjöboden, där personal och förnödenheter tas i land. Mot denna bakgrund och då [fastighetsägaren] med hänsyn till omfattningen av sitt skogsinnehav får anses ha behov av de funktioner som byggnaden skall tillgodose, finner Miljööverdomstolen att den aktuella byggnaden, som inte kan betraktas som en sjöbod, ett båthus eller liknande, är undantagen från tillståndsplikt enligt förordnandet om skydd för landskapsbilden.
På grund av det anförda skall länsstyrelsens beslut såvitt gäller vitesföreläggande i fråga om byggnadsarbeten undanröjas. Miljööverdomstolens dom får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas."
[Avgörandet i detta referat har skett utifrån andra rättsregler än nu gällande, men referatet har alltjämt bedömts ha relevans. Lagrumshänvisningar i Rättsdatabasen - som avses spegla gällande rätt - sker till motsvarande lagrum i nu gällande författningar. Anm av Infosoc Rättsdata AB.]
