Mark- och miljööverdomstolen, 2014-M 6674
I domen konstaterade domstolen att en taxehöjning på 78 % över en tid om drygt två år var förenlig med vattentjänstlagens reglering. I domen konstaterade domstolen även att tomtyteavgiften för en fastighet uppgick till ca 31 procent av hela anläggningsavgiften. Den del som påverkades av ytan var därmed inte den dominerande delen och var således godkänd enligt vattentjänstlagen. Domstolen fann ej heller skäl att dela upp anläggningsavgiften på tre år vilket den aktuella fastighetsägaren yrkat.
En fastighetsägare ägde en fastighet inom verksamhetsområdet för Kristianstad kommuns allmänna vatten- och avloppsanläggning. Kommunen hade debiterat fastighetsägaren va-avgifter.
Fastighetsägaren överklagade och yrkade bl.a. att Va-nämnden skulle fastställa att kommunen inte fick ta ut tomtyteavgift för ytor som översteg 800 kvadratmeter, att Va-nämnden skulle fastställa att kommunens senaste höjning av anläggningstaxa i förhållande till föregående taxa var oskälig samt att anläggningsavgiften skulle fördelas på 3 år.
Kommunen anförde bl.a. följande. Sedan lång tid tillbaka har det funnits en övergripande plan, "kustplanen", som innebär att hela kuststräckan ska inordnas i det allmänna verksamhetsområdet. Den tidigare taxan för anläggningsavgifter grundades huvudsakligen på den kostnadsnivå som var hänförlig till nya obebyggda områden. Den nu gällande konstruktion av anläggningstaxa följer Svenskt vattens basförslag såvitt avser ett antal parametrar. Kostnadsfördelningen mellan vatten, spillvatten och dagvatten har däremot anpassats till verkliga förhållanden beroende på att cirka 60 procent av de anslutande fastigheterna endast ska ha en nyttighet och taxans kostnadsfördelning mellan nyttigheter bör återge detta. Om anpassning inte görs i kostnadsfördelningen mellan nyttigheterna kommer de som ansluter till två eller tre nyttigheter tvingas ta en större del av kostnaderna än vad som är skäligt. Effekten vid oförändrad kostnadsfördelning skulle ha blivit att taxan skulle ha höjts med 83 % för att finansiera de planerade investeringskostnaderna. Inledningsvis
diskuterades särtaxa. Men det visade sig, med hänsyn till det stora antalet fastigheter som skulle komma att omfattas av särtaxan inom verksamhetsområdet att särförhållande enligt vattentjänstlagen inte kan anses föreligga. Kommunens tomtyteavgift utgår från 0 kvadratmeter till 2 200 m med en begränsningsregel. Det vill säga att fastigheter som är upp till 2 200 m2 får betala för varje m2 oavsett om fastigheten är 800 m2 eller 1 800 m2. För den gamla taxan hade anläggningsavgiften blivit 53 700 kr inklusive mervärdesskatt. Med
ändringen av taxan blev nu anläggningsavgiften 95 671 kr inklusive mervärdesskatt. Kommunen anser inte att det är en avsevärd höjning av taxan. Kommunen anser inte att fastighetsägaren har angivit några bärande skäl att dela upp betalningen av anläggningsavgiften.
Fastighetsägaren anförde bl.a. följande. Det förslag som kommunen kom ut med vad gäller beräkningen och avgifterna för att anlägga nya avloppsavledningar var att kommunen inte skulle ta en högre avgift för större
Källa: Mark- och miljööverdomstolen
Målnr/Dnr: 2014-M 6674
Beslutsdatum: 2014-10-30
Organisationer: Kristianstads kommun
fastigheter. Kommunen uppgav att avgift skulle tas ut för högst 800 m2 även om fastigheten var större än 800 kvadratmeter, men kommunen har därefter ändrat sig i frågan. Vidare har kommunen inte bevisat att kostnaden ökar med tomtstorleken. Avgiften ska vara skälig och rättvis. Tomtema måste vara minimum ca 1 100 m2 i fastighetens område för att bibehålla karaktären och av miljöskäl. Dagvatten saknas och kommer inte att införas. Skäl saknas för en tomtyteavgift. Taxan som kommunen ändrade är avsevärt högre än den tidigare gällande taxan. Höjningen är oskälig i enlighet med 31 § vattentjänstlagen. Två stora taxehöjningar under kort tid är inte skäligt. Anläggningsavgiften bör fördelas under tre år eftersom många kommuner agerar på så vis, vilket underlättar för fritidshusägarna att kunna betala avgiften. Bedömningen bör inte baseras på fastighetens taxeringsvärde. Alla har inte råd att betala så stora belopp på en gång. Han åberopar inga andra
omständigheter än följande. Anläggningsavgiftens storlek är på en nivå som kan betraktas "konsumtionskredit".
Något större problem att få ett inköp av t.ex. bil, hemmabioanläggning etc. uppdelat på fem år till låg kostnad är inget problem på marknaden. Uppdelning beviljas i princip momentant efter en snabb kreditupplysning.
Säkerhet krävs inte. Han har svårt att se kommunens problem med att bevilja uppdelning av
anläggningsavgiften på tre år. Kreditrisken är försumbar. Den utrustning (pump etc.) som ska placeras på hans tomt är han dessutom inte ens ägare till. Det är kommunens egendom. Ett alternativ till att få
anläggningsavgiften uppdelad tre år är för honom att ta upp ett banklån eller sälja aktiefonder. Dessa alternativ är ogynnsamma ekonomiskt vid belopp av denna storlek och skulle heller aldrig komma ifråga vid
avbetalningsköp i denna storlek på marknaden. En delbetalning om 30 000 kr har redan genomförts. Vid utbyggnad och tvångsanslutning av vatten och VA i befintliga fritidshusområden bör en kommun tillåta en fördelning av anläggningsavgiften på flera år. Detta är också möjligt enligt vattentjänstlagen. I många fall används fritidshusen bara 4-8 veckor per år. Husen är ofta små och enkla. Hans hus är ca 40 m stort och han har en friggebod om ca 10 m2. Det underlättar för fastighetsägaren om avgiften fördelas på flera år. Om avgiften fördelas på flera år innebär inte detta att alla fastighetsägare inte skulle behandlas lika. Det finns kommuner i t.ex. Stockholmsområdet som tillämpar denna princip. Kommunen har inte angivit skälen för att inte tillåta flera års fördelning av avgiften. Vid ny exploatering och nybyggnad av områden är det givetvis svårare att argumentera för flera års fördelning av avgiften.
Va-nämnden lämnade fastighetsägarens talan utan bifall.
Va-nämnden anförde följande som skäl för beslutet:
" - Tomtyteavgift (yrkande a)
Att anläggningsavgiftens storlek påverkas av fastighetens areal är vedertaget. Den del som påverkas av ytan får emellertid inte bli den dominerande delen. I praxis (BVa 4/12) har fastslagits att denna avgiftsparameter normalt inte får överstiga summan av de övriga avgiftsparametrarna i anläggningsavgiften.
Utdrag ur Kristianstad kommuns nu aktuella va-taxor (år 2009 resp. 2011) har fogats till detta beslut (beslutsbilagorna 3-4 ). Enligt p. 5.1 i 2011 års taxa, som tillämpas sedan den 15 juni 2011, utgörs anläggningsavgiften per fastighet av summan av servis-, förbindelsepunkts-, tomtyte-, lägenhets- och, i förekommande fall en dagvattenavgift. I p. 5.3 regleras tomtyteavgiftens storlek i förhållande till övriga avgiftsparametrar så att den yta som kan debiteras är högst 2 200 m2. Tomtyteavgiften får enligt samma bestämmelse inte heller överstiga summan av de övriga parametrarna. En tillämpning av kommunens taxa i detta fall innebär att tomtyteavgiftens relativa betydelse blir betydligt mindre än hälften (drygt 23 640/95 691 kr), jfr beslutsbilaga 1. Debiteringen av tomtyteavgift får anses vara förenlig med vattentjänstlagens reglering.
- Taxehöjning (yrkande b)
Parterna är ense om att 2011 års taxa jämfört med 2009 års taxa innebar en höjning för [GL:s] del med 41 991 kr (95 691 kr ./. 53 700 kr) inklusive mervärdesskatt. Höjningen motsvarar ca 78 % för tiden mellan den 1 april 2009 då den tidigare taxan trädde i kraft och den 15 juli 2011 då det årets taxa trädde i kraft. Frågan är då om en höjning på 78 % över en tid om drygt två år är förenlig med vattentjänstlagens reglering.
Kommunen har bl.a. redovisat att kostnadsfördelningen har anpassats till att en stor del (60 procent) av de anslutande endast har en av nyttigheterna vatten, spillvatten och dagvatten.
Vad gäller storleken av höjningen beaktar nämnden följande. Va-utredningen uttalade på sin tid (se SOU 1967:65 s 74) att höjningar av engångsavgiften bör vara måttliga. Detta refereras visserligen i va- lagspropositionen (se prop. 118:1970 s 106) men berörs inte vidare - inte heller av Lagrådet - eller vid riksdagens behandling av lagförslaget. Frågan regleras numera i 31 § vattentjänstlagen. Någon ändring av förutsättningarna för prövningen i förhållandena till vad som gällde enligt va-lagen har inte avsetts i förarbetena till vattentjänstlagen (prop. 2005/06:78 s. 145, bet. BoU8 och rskr. 213). Det saknas vägledande
motivuttalanden i frågan.
Skäligheten i sig i höjda anläggningsavgifter har prövats mot 26 § va-lagen i några avgöranden. Plöjningar som har varit högst påtagliga har accepterats av Va-nämnden och dess överinstans. I Vattenöverdomstolens dom, DT 5/73, godtogs mellan taxorna för åren 1967 och 1970 en höjning med mellan 1 700 och 2 000 kr vilket innebar en nära nog fördubblad avgift för anslutning till avloppsanläggningen. Domstolen fann att höjningen inte kunde anses vara så betydande att den skillnad i avgift som uppkom mellan likartade fastigheter vid tillämpning av å ena sidan 1967 års taxa och å andra sidan 1970 års taxa kunde anses strida mot grundsatserna i 26 § 1970 års va-lag. I Va-nämndens avgörande B Va 61/78 betecknades en taxehöjning om 6 000 kr, varigenom engångsavgifterna fördubblades mellan 1 januari 1975 och den 1 juli 1977, som "kraftig" men inte i och för sig oförenlig med va-lagen.
Från vattentjänstlagens tid kan nämnas att Va-nämnden i ett avgörande från 2008 fann att en taxeenlig
avgiftshöjning för anläggningsavgift på 121 procent (drygt 68 000 kr) mellan två intilliggande år vid anslutning av fastighet stred mot kravet på en skälig och rättvis avgiftsfördelning. Skälig avgift ansågs inte heller kunna bestämmas av Va-nämnden. (Se Va-nämndens beslut den 15 april 2008, BVa 24 samt Miljööverdomstolens dom den 19 augusti 2009 i mål M 3911-08 varigenom domstolen på talan av huvudmannen fastställde nämndens avgörande.) I ett avgörande från den 2 april 2013 godtog nämnden höjningar som för
prövningsfastigheten motsvarade ca 30 procent mellan första halvåret 2009 och 2010 och 50 procent mellan åren 2007 och 2010. I nämndens avgörande den 11 februari 2014 godtog nämnden en höjning med 50 procent på tre år. (Se Va-nämndens beslut BVa 24/13 i mål nr Va 92/11 och BVa 14/14 i mål nr Va 63/13.)
I förhållande till 2008 års avgörande så är den nu aktuella höjningen lägre och den görs över en betydligt längre tidsperiod. I absoluta tal är det redan utan beaktande av penningvärdesförsämringen en stor skillnad mellan höjningsbeloppen (ca 42 000 kr resp. 68 000 kr). I relativa tal är det 78 i stället för 121 procent.
Vid en jämförelse med 1978 års avgörande kan det konstateras att höjningen görs över ungefär lika lång tid och att den i relativa tal är något mindre. Samtidigt kan höjningen i absoluta tal (och med beaktande av
penningvärdesförändringar) uppskattas vara drygt 33 procentenheter större.
Den av kommunen beslutade höjningen av anläggningsavgiften måste visserligen betraktas som kraftig men den kan dock inte anses i och för sig vara oförenlig med vattentjänstlagen.
- Framdragning och anslutning av el till kommunens pump (yrkande c)
Att fastighetsägare har en skyldighet att svara för elförsörjning av en pumpanordning framgår av 20 § andra stycket vattentjänstlagen. En sådan försörjning torde normalt inte kunna utföras utan viss ledningsdragning.
Denna varierar i längd och kan även kräva visst grävarbete, allt beroende på förhållandena på de enskilda fastigheterna. Någon skyldighet för huvudmannen att svara för detta föreligger dock inte.
- Nedsättning av anläggningsavgiften (yrkande d)
Kommunens redovisning (se beslutsbilaga 2) tyder på att fördelningen av kostnader på C4 Statsnät har gjorts på ett rimligt sätt och att kommunen på ett korrekt sätt har beaktat att arbeten med anläggande av fiberkablarna har utförts samtidigt. Utredningen i övrigt ger inte stöd för det motsatta förhållandet.
- Fördelning av anläggningsavgiften (yrkande e)
Av 36 § vattentjänstlagen framgår det att en anläggningsavgift ska fördelas på årliga betalningar under viss tid, längst tio år om
1. avgiften är betungande med hänsyn till fastighetens ekonomiska bärkraft och andra omständigheter, 2. fastighetsägaren begär att avgiften ska fördelas, och
3. fastighetsägaren ställer godtagbar säkerhet.
[GL] har i huvudsak anfört följande. Anläggningsavgiftens storlek är på en nivå som kan betraktas som
"konsumtionskredit". Uppdelning beviljas i princip momentant efter en snabb kreditupplysning. Säkerhet krävs inte. Kreditrisken är försumbar. Den utrustning (pump etc.) som ska placeras på hans tomt är han dessutom inte ens ägare till. Det är kommunens egendom. Ett alternativ till att få anläggningsavgiften uppdelad tre år är för honom att ta upp ett banklån eller sälja aktiefonder. Dessa alternativ är ogynnsamma ekonomiskt vid belopp av denna storlek och skulle heller aldrig komma ifråga vid avbetalningsköp i denna storlek på marknaden. En delbetalning om 30 000 kr har redan genomförts.
De skäl som [GL] har anfört är inte tillräckliga för att motivera fördelning av avgiften i enlighet med 36 § vattentjänstlagen.
- Avgiftsfrihet för fasta brukningsavgifter (yrkande f)
Av va-taxans § 14 framgår det att fast avgift m.m. ska betalas för en bebyggd fastighet. Prövningsfastigheten är bebyggd och faller sålunda in under denna bestämmelse. Kommunens debitering är förenlig med
vattentjänstlagens regler. Att fastigheten inte är ansluten förändrar inte nu aktuell avgiftsskyldighet.
- Sammanfattning
Va-nämnden anser sammanfattningsvis att [GL:s] talan på ovan angivna grunder bör lämnas utan bifall."
Fastighetsägaren överklagade.
Svea hovrätt avslog överklagandet.
Hovrätten anförde följande i domskälen:
"Hovrätten konstaterar, såsom både [GL] och kommunen anfört, att tomtyteavgiften rätteligen uppgår till ca 31 procent av hela anläggningsavgiften för den berörda fastigheten. Även med beaktande av detta, föranleder det som förekommit här inte hovrätten att göra någon annan bedömning än den Va-nämnden har gjort.
Överklagandet ska därför avslås."
