SVEA HOVRÄTT DOM Mål nr Mark- och miljööverdomstolen 2014-06-04 M 9975-13 Rotel 060106 Stockholm
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
Statens Va-nämnds beslut 2013-10-24, BVa 85, i mål nr Va 398-12, se bilaga A KLAGANDE
[KF]
MOTPART
Mörbylånga kommun 386 80 Mörbylånga
Ombud: Niclas Beermann Samma adress
SAKEN
Skadestånd m.m.
HOVRÄTTENS DOMSLUT Hovrätten avslår överklagandet.
YRKANDEN I HOVRÄTTEN
[KF] har yrkat att hovrätten med ändring av Statens Va-nämnds (Va-nämnden) beslut ska förplikta Mörbylånga kommun (kommunen) att till honom betala skadestånd med 15 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 20 februari 2012 till dess betalning sker, samt ålägga kommunen att ersätta hans kostnader hos Va-nämnden med 600 kr, varav 450 kr avser ansökningsavgift och 150 kr resekostnad.
Kommunen har bestritt ändring av Va-nämndens beslut.
UTVECKLING AV TALAN I HOVRÄTTEN
[KF] har utöver vad som framfördes vid Va-nämnden i huvudsak anfört följande som stöd för sitt yrkande. Va- nämnden ska enligt lag klarlägga och utreda tvistefrågorna. Nämnden har inte berört hans yrkande om
skadestånd, än mindre utrett om han har rätt till skadestånd eller inte med den grund som angetts. Kommunens hot om avstängning av vattnet och uppmaning att han snabbt skulle inlämna en stämningsansökan i domstol var avsett att inge honom fruktan. Ett sådant förfarande från kommunen, i samband med myndighetsutövning,
är både förkastligt och oförsvarligt. Som framgår av Va-nämndens beslut blev han också hotad med vattenavstängning inom 10 dagar trots att det är för kort varsel och trots att en avstängning skulle medföra olägenheter för människors hälsa. Det saknades således grund för kommunens handlande av flera skäl. Detta ska betraktas som otillbörlig inkasso. Såvitt avser yrkandet om ersättning för kostnader är det klart att Kalmar tingsrätt erhöll ansökningsavgift och att domstolen därefter överlämnade målet till Va-nämnden. Att målet fördes över till en annan domstol innebär inte att rätten till ersättning automatiskt faller bort.
Kommunen har i huvudsak anfört följande till stöd för sitt bestridande. Inget av det som skett i ärendet kan ligga till grund för skadestånd. Kommunen har följt det regelverk som finns, bortsett från att tidsfristen vid avisering av vattenavstängning varit för kort. Va-nämnden har utrett frågan om skadestånd men kommit fram till att det inte finns grund för sådan. Kommunen har inte ägnat sig åt otillbörlig inkasso.
Debiteringen har inte skett på ett felaktigt sätt utan det regelverk som finns har följts. Inte heller aviseringen om vattenavstängning kan anses utgöra otillbörlig inkasso. Såvitt avser yrkandet om ersättning för
rättegångskostnader ansluter sig kommunen till vad Va-nämnden anfört i sitt beslut.
Hovrätten har i beslut den 29 januari 2014 avslagit [KF:s] yrkande om huvudförhandling.
HOVRÄTTENS DOMSKÄL
Vad [KF] har anfört föranleder inte hovrätten att göra någon annan bedömning än den som Va-nämnden har gjort. Va-nämndens beslut ska därför fastställas.
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B Överklagande senast 2014-07-02
I avgörandet har deltagit hovrättsråden Henrik Löv, Henrik Runeson och Eywor Helmenius, referent, samt tekniska rådet Dag Ygland. Föredragande har varit Lina Österberg.
- - -
STATENS VA-NÄMND BESLUT BVa85 2013-10-24 Va398/1 Stockholm
SÖKANDE [KF]
MOTPART Mörbylånga kommun 386 80 Färjestaden
Ombud: Tekniske chefen Niclas Beermann Mörbylånga kommun
386 80 Färjestaden SAKEN Vattenavstängning m.m.
VA-NÄMNDENS AVGÖRANDE
1.a) Va-nämnden fastställer att Mörbylånga kommun inte får stänga av vattentillförseln till fastigheten Mörbylånga Björnhovda 25:212 med stöd av avisering utfärdad den 20 februari 2012.
b) Va-nämndens interimistiska beslut den 22 februari 2012 ska bestå till dess beslutet vid 1 a) ovan vinner laga kraft.
2.Va-nämnden ogillar [KF:s] talan om skadestånd.
3.Va-nämnden ogillar [KF:s] talan om ersättning för kostnader i Va-nämnden.
BAKGRUND
[KF] äger fastigheten Mörbylånga Björnhovda 25:212, belägen inom verksamhetsområdet för Mörbylånga kommuns allmänna vatten- och avloppsanläggning. Fastigheten är ansluten till anläggningen.
Brukningsavgiften för fastigheten debiteras kvartalsvis. Den i va-taxan föreskrivna avgiften per m3 levererat vatten, dvs. den rörliga brukningsavgiften, debiteras i efterskott på grundval av mätning och om mätning inte sker inför varje debitering debiteras avgiften efter uppskattad förbrukning till nästa debitering sker enligt vad som närmare beskrivs i va-taxan.
Målet gäller bl.a. kommunens utestående va-fordringar enligt en i december 2011 utfärdad faktura,
decemberfakturan, avseende fasta och rörliga brukningsavgifter för fjärde kvartalet 2011 och om kommunen har rätt att avisera om att stänga av vattentillförseln till fastigheten på grund av bristande betalning av
decemberfakturan samt om [KF] som en följd av hur kommunen hanterat dessa frågor har rätt till skadestånd.
Utgångspunkten är att parterna den 8 september 2011 ingick ett avtal om en amorteringsplan avseende kommunens fordringar enligt fakturorna 363727, 7004814 och 7011602. Fakturorna avsåg bl.a. rörliga brukningsavgifter för de tre första kvartalen 2011 efter en årsförbrukning om 55 m och med en beräknad total förbrukning per den 30 september 2011 om 417 m3, allt på grundval av en avläsning av mätaren den 13 januari 2011. Enligt planen skulle [KF] delbetala skulden genom månatliga betalningar under perioden den 30
september 2011 till den 30 januari 2012. Om betalning inte erlades på angiven tid, skutte planen upphöra att gälla och resterande belopp förfalla till omedelbar betalning. Parterna är ense om att betalningarna enligt planen inte slutförts.
Decemberfakturan avser det fjärde kvartalet 2011 och upptar, förutom fasta brukningsavgifter, en rörlig brukningsavgift för dels perioden den 28 september 2011 till den 30 september 2011 om 25 m3och dels återstående del av året om 18 m3.
Decemberfakturan förföll till betalning den 30 december 2011. Sedan betalning för fakturan uteblivit, utfärdade
kommunen den 6 februari 2012 ett kravbrev med rubriken "INKASSOKRAV enligt 5 § Inkassolagen (SFS 1981:738)". Kravet avsåg kapitalbeloppet 1 776 ler jämte upplupen ränta om 18 ler och en inkassoersättning om 160 kr eller sammanlagt 1 954 kr. I brevet erinrades om att utebliven betalning medför avstängning av vattentillförseln enligt gällande bestämmelser och att rättsliga åtgärder kommer att vidtas i form av
betalningsföreläggande eller stämning att inges till Kronofogdemyndigheten respektive tingsrätten. Betalning skulle enligt kravbrevet vara kommunen tillhanda senast den 16 februari 2012.
[KF] gav den 13 februari 2012 till Kalmar tingsrätt in en ansökan om stämning mot kommunen med yrkanden avseende bl.a. den i kravbrevet nämnda åtgärden att stänga av vattenleveransen. Efter beslut samma dag överlämnade tingsrätten målet till Va-nämnden.
Kommunen utfärdade därefter den 20 februari 2012 en avisering till [KF] om avstängning av vattenleverans på grund av bristande betalning av decemberfakturan. Det angavs att betalning om 1 954 kr ska vara kommunen tillhanda senast inom 10 dagar och att avstängning kommer att ske den 1 mars 2012. Vidare angavs i
aviseringen var vatten kan hämtas under den tid som vattnet är avstängt.
Kommunen har därefter genom faktura 7029056, utfärdad den 1 mars 2012, debiterat [KF] för första kvartalet 2012 efter en årsförbrukning om 32 m3 på grundval av en avläsning den 10 februari 2012 och har i fakturan för perioden fram till avläsningen krediterat [KF] för avgiften för 6 m3.
YRKANDEN M.M.
[KF] har slutligt yrkat
1. att Va-nämnden ska fastställa, också genom interimistiskt beslut, att kommunen inte äger rätt att, så som aviserats, stänga av vattenförsörjningen till hans fastighet,
2. att Va-nämnden ska förplikta kommunen att till honom betala skadestånd med 15 000 ler jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för kommunens delfående av ansökningen om prövning, dvs. den 20 februari 2012, till dess betalning sker och
3. att Va-nämnden ålägger kommun att ersätta hans kostnader i målet med 600 kr, varav 450 kr för ansökningsavgift vid tingsrätten och 150 kr för resekostnader i samband med inställelsen till Va-nämndens sammanträde den 12 juni 2012.
Kommunen har bestritt samtliga yrkanden.
Efter yrkande av [KF] förordnade Va-nämnden i beslut den 22 februari 2012, att, dock längst till dess att slutligt beslut föreligger i målet, den aviserade vattenavstängningen inte får verkställas.
I beslut den 30 oktober 2012 avvisade Va-nämnden viss muntlig bevisning som åberopats av [KF] och avslog hans begäran om huvudförhandling.
Målet har efter muntlig förberedelse företagits till avgörande sedan parterna skriftligen slutfört sin talan i målet.
Det antecknas att Va-nämnden för närvarande handlägger en ansökan av [KF] mot Mörbylånga kommun angående en aviserad vattenavstängning i maj 2013 (Va 173/13).
GRUNDER OCH UTVECKLING AV TALAN [KF] har i huvudsak anfört följande.
Skälet att han innehållit betalningarna - såväl enligt avbetalningsplanen som senare förfallna fakturor - är att kommunen genom fakturan nr 7018790 av den 1 december 2011 preliminärdebiterat honom alltför mycket dricksvatten, dvs. debiterat honom för vatten han aldrig använt. Således påfördes han för perioden från den 28 september 2011 (när mätaren avlästes) till och med den 31 december 2011 en preliminär förbrukning om 18 m3 à 20 kr 30 Öre, eller oskäliga 365 kr 40 öre (alla belopp exkl. mervärdesskatt). Han reagerade över kommunens uppskattning, särskilt med tanke på hur kort tid som förflutit från den senaste avläsningen, och hörde därför omedelbart av sig till kommunen med ett bestridande. Visserligen har han förståelse för - och godtar - hur kommunens faktureringssystem med debitering efter uppskattad förbrukning är uppbyggt, men vänder sig ändå mot att kommunen inte reagerat när preliminärdebiteringen blivit orimlig. I sådana situationer borde kommunen, i stället för att lägga det uppskattade värdet till grund för faktureringen, genom mätaravläsning på plats i
fastigheten förvissa sig om bedömningens riktighet. Brukningsmönstret på fastigheten har under de senaste åren ändrats till följd av förändringar i antalet hushållsmedlemmar. Han har därför inte har någon närmare uppfattning om vad som numera kan tänkas vara en normal årsförbrukning. Som framgår av ingivna handlingar var förbrukningen dock enligt mätaren 454 m den 10 februari 2012 och 456 m3 den 29 februari 2012. Rimligen borde förbrukningen den 31 december 2011 ha legat på 440 m3. Debiteringen i decemberfakturan bröt också mot avtalet om amorteringsplanen.
Vid kontakter med kommunen angående kravbrevet uppmanades han att lämna in en stämningsansökan eftersom vattnet skulle stängas av inom en snar framtid. -1 stället för att vidta rättelse i debiteringen när man fått uppgifterna om den rätta förbrukningen per den 10 februari 2012, fick han från kommunen en uppmaning att snabbt agera via domstol för att förhindra att vattnet skulle stängas av. - Man uppmanade honom att överklaga till tingsrätten.
När han fick del av hotet om avstängning i kravbrevet kunde han sova bara någon timme varje natt. Han fick ont i magen och kräktes blod vid ett tillfälle. Han tvingades till att behandlas med receptbelagda läkemedel mot magsår. Han kunde inte heller ta hand om en sjuk anhörig. Kommunens övergrepp har alltså medfört nedsatt livskvalitet.
I aviseringen den 20 februari 2012 upprepades och förtydligades i viss mån hotet i kravbrevet om avstängning.
Av aviseringen framgick att det utestående kravet avseende fakturan 7018790 skulle vara betalat senast den 1 mars 2012 för att han skulle undgå avstängning, medan det i kravbrevet upplystes att tingsrätten var rätt instans att vända sig till om han var missnöjd med beskedet. Han vände sig till tingsrätten med den följden att
tingsrätten Överlämnade målet vidare till Va-nämnden. Kommunens uppgift i kravbrevet om behörigt forum var alltså felaktigt.
När nämnden bedömer de sakliga förutsättningarna för avstängningen, ska beaktas att åtgärden utöver honom själv, som är stadigvarande bosatt på fastigheten, även berör ett antal ytterligare personer som regelbundet vistas i bostaden, nämligen hans dotter, hans särbo och hans svårt sjuka mor. Dessutom finns i hushållet två hundar. Kommunens anvisade vattenposter är därtill belägna på allt för stort avstånd från fastigheten (ca 2 lon varav ca 1 lan består av en uppförsbacke) för att kravet i 43 § 3 vattentjänstlagen om att avstängningen inte får medföra olägenhet för människors hälsa ska anses uppfyllt. Kommunen har erinrat om att de ämnar stänga av vattentillförseln om inte faktura betalas inom 10 dagar från fakturans datering. Det är i strid mot förarbeten till den angivna bestämmelsen som föreskriver att brukaren ska få minst 14 dagar på sig att betala (prop. 1970:118 s 154 f).
Kommunens antydda hot om att vattenavstängning kan komma att aktualiseras på grundval även av andra, senare förfallna fakturor än den om vilken parterna nu tvistar, är oskäligt. Även om skuld skulle finnas, krävs det ett avtalsbrott som är väsentligt för att kommunen ska ha laga stöd för att hota med avstängning. Utan stöd av
lag är det fråga om en sådan otillbörlig inkasso åtgärd som avses i enligt 18 § inkassolagen. Kommunen har - genom att i decemberfakturan avkräva honom betalning för mer vatten än vad han har förbrukat och försöka tvinga honom betalning genom hot om vattenavstängning - agerat otillbörligt och utan saklig grund. Att utverka betalning för större volymer vatten än vad kommunen faktiskt har levererat vid tidpunkten för påstötningen om betalning, är inte någon sakligt underbyggd åtgärd. I stället för att hota med avstängning borde kommunen först ha undersökt om den underliggande fakturan varit riktig, vilket man har underlåtit. Dessutom är det inte skäligt att de preliminärdebiterade volymerna, om de är till den enskildes nackdel, tillgodoförs abonnenten flera månader senare. Inte heller har det varit försvarbart av kommunen att den 20 februari 2012 hota med avstängning, eftersom han vid den tidpunkten redan hade väckt talan mot kommunen.
Med tanke på att skulden avser ca 440 kr (den rörliga delen av förbrukningskostnaderna) och därför är av ringa betydelse är det inte ett sådant väsentligt avtalsbrott som befogade en vattenavstängning. Därför hade
kommunen inte stöd av lagen att stänga av vattnet och i enlighet med inkassolagen ska skadestånd utgå när inkassoåtgärd har vidtagits utan laga stöd. Kommunens åtgärder strider således mot 30 § vattentjänstlagen, lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, inkassolagen, kommunallagen samt NJA 1990 s. 585.
Kommunen är därmed skyldig att till honom utge skadestånd jämte ränta. Beloppet bör kunna kvittas mot kommunens genfordringar mot honom.
Det kan sägas att det inte är rimligt att kommunen, när nu Va-nämnden interimistiskt förhindrat möjligheten för kommunen att stänga av vattenleveransen, fortsätter att debitera honom felaktigt och även sänder ut kravbrev med erinran om vattenavstängningar beträffande avgifter som har betydelse i målet. Det gäller t.ex. vad som återstår att betala enligt amorteringsplanen och den ränta som kommunen felaktigt krävt honom på för de avgifterna.
Det stämmer att han inte gett kommunen tillfälle att komma in i hans fastighet den 29 februari 2012. Han befarade nämligen att man då skulle stänga av vattnet. Så länge målet i Va-nämnden pågår vore det
omdömeslöst av honom att bereda personal från kommunen tillträde till fastigheten så att en avstängning kan ske.
Kommunen har anfört i huvudsak följande.
[KF] har under en längre tid väsentligen försummat sina skyldigheter i va-förhållandet. Utöver att han brutit mot 2011 års avbetalningsplan, har han underlåtit att betala decemberfakturan, liksom samtliga därefter utfärdade och förfallna fakturor, och det trots att det påstådda skälet för hans betalningsvägran fallit bort genom att han redan i faktura den 1 mars 2012 krediterats för den preliminära förbrukningen han invänt emot, dvs. (460-454 =) 6 m . Inte ens de delar av kraven som rimligen borde vara helt otvistiga har han betalat. Eftersom [KF] inte uppfyllt sin del av avbetalningsöverenskommelsen har avtalet nu förfallit. Därmed är han, utöver det utestående kapitalbeloppet, även skyldig att betala dröjsmålsränta från var och en av de ursprungliga förfallodagarna. Det var för övrigt först den 10 februari 2012 som [KF] bestred decemberfakturan hos kommunen. [KF] har, trots propåer från kommunens sida, därefter inte gett kommunen tillträde till fastigheten för att kontrollera vattenmätaren, mätarnummer, mätarställning m.m., vilket strider mot vad som föreskrivs i de allmänna bestämmelser, AB VA, som gäller för kommunen. [KF] har också upplysts om att en vattenavstängning inte företas på hans fastighet; den görs utanför fastigheten.
Vattenavstängningen som aviserades den 20 februari 2012 är kopplad uteslutande till den ännu obetalda fakturan från december månad 2011. [KF:s] skuld till kommunen, såvitt avser vatten- och avloppstjänster, uppgick per den 12 juni 2012 till 3 086 kr, vartill kommer upplupen dröjsmålsränta om 531 kr. Kommunen vidhåller därför att man, med stöd av 43 § vattentjänstlagen, har rätt att stänga av vattentillförseln i enlighet med
aviseringen. Man ser inte heller några principiella hinder mot att avisera ytterligare avstängningar med
hänvisning till övriga obetalda fakturor. Kommunen vill klargöra att man inte har för avsikt att driva någon av de Övriga va-fordringarna mot [KF] vidare till inkasso eller avstängning förrän ett slutligt beslut föreligger i detta mål.
När det gäller de praktiska frågorna runt själva avstängningen, bestrider kommunen [KF:s] påstående art de alternativa vattenposter han hänvisats till inte skulle vara tillräckligt välbelägna. Han har getts möjlighet att hämta vatten vid nio olika platser i kommunen, varav en i centrala Borgholm och en i Björnhovda, inte långt från hans fastighet. Därmed har kommunen i tillräcklig omfattning försäkrat sig om att avstängningen inte ska behöva medföra risk för människors hälsa.
Kommunens system för debitering av vattentjänster bygger på kvartalsvis fakturering, där en viss mängd av den löpande förbrukningen debiteras preliminärt med utgångspunkt från en statistiskt grundad uppskattning, som minst en gång varje år stäms av mot den verkliga mätarställningen. Förfarandet har stöd i § 18 tredje stycket va-taxan och är allmänt tillämpat bland landets va-huvudmän. Vill man som fastighetsägare undgå risken att påföras för stora preliminärdebiteringar, har man hela tiden möjlighet att löpande rapportera in de aktuella mätarvärdena till kommunen. I [KF:s] fall fick kommunen först i februari 2012 del av hans missnöje med preliminärdebiteringen enligt decemberfakturan. Visserligen har kommunen svårt att se att en preliminärt debiterad volym om 18 kubikmeter skulle vara särskilt anmärkningsvärd, men hur som helst avlästes mätaren på nytt den 10 februari 2012, varefter [KF] krediterades för sex kubikmeter på nästkommande faktura. Oaktat vilket fog han kan ha haft för sina invändningar mot decemberfakturan, är den frågan alltså numera utagerad och det finns därför inga bärande skäl för honom att nu hålla inne med betalningen.
Det bestrids att en aviserad vattenavstängning, som har uttryckligt stöd i lag, skulle vara fråga om en otillbörlig skadestånds grundande inkassoåtgärd. Syftet med kommunens besök på fastigheten i februari 2012 var att förvissa sig om att det fotografi av en mätare som [KF] sänt in till kommunen överensstämde med identiteten på den vattenmätare som enligt kommunens register är monterad i fastigheten.
Det antecknas här att [KF] tidigare gjort en invändning om skuldsanering. Enligt uppgift har han nu ansökt om skuldsanering på nytt och ärendet är ännu inte avgjort. Kommunen har uppgett att man inte bevakat den nu aktuella fordringen i ärendet. Kronofogdemyndigheten har också uppgett, som det får förstås, att
skuldsaneringen inte omfattar den nu aktuella fordran. Det är också [KF:s] slutligt redovisade åsikt att frågan om skuldsanering numera saknar betydelse i detta mål.
VA-NÄMNDENS SKÄL
Mörbylånga kommun, liksom flertalet andra kommunen, tillämpar s.k. preliminärdebitering för rörliga
brukningsavgifter. Stöd för sådana debiteringar finns också i den gällande va-taxan. Systemet innebär, som i detta fall, att en ny inrapporterad mätarställning, som inte stämmer med den tidigare låga beräknade
årsförbrukningen, får genomslag i en nästkommande debitering. Det ligger alltså i fastighetsägarens eget intresse att mellan kommunens egna avläsningar bevaka vattenmätaren och till kommunen anmäla ändrade förutsättningar för den egna konsumtionen.
Utredningen ger enligt Va-nämndens bedömning inte fog för att kommunens debitering i decemberfakturan är felaktig. Kommunen har också, med hänsyn till de nya förutsättningarna för debiteringen, gottgjort [KF] i nästkommande faktura genom att kreditera honom för del av den tidigare debiterade rörliga brukningsavgiften.
Det kan inte krävas av kommunen att de gjort en sådan kreditering tidigare. Inte heller utredningen om kravbrevet ger belägg för att kommunens krav varit felaktigt. Det fanns alltså visst fog för att erinra om att bristande betalning för kommunens del medför att man kommer att stänga av vattenleveransen och att man
avser att driva in själva betalningen, låt vara att en stämning vid tingsrätten knappast varit aktuell i ett fall som detta.
Enligt 24 § lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster, vattentjänstlagen, svarar ägaren av fastighet gentemot huvudman för allmän va-anläggning för betalning av va-avgifter. Av 43 § samma lag framgår att va- huvudmannen får stänga av vattenförsörjningen till en fastighet om fastighetsägaren har åsidosatt sin skyldighet att betala en avgift eller i övrigt försummat sina skyldigheter enligt lagen, om försummelsen är väsentlig och avstängningen inte medför olägenhet för människors hälsa, huvudmannen skriftligen har uppmanat
fastighetsägaren att vidta rättelse och givit fastighetsägaren skälig tid att vidta rättelsen samt fastighetsägaren trots uppmaningen inte har vidtagit rättelse inom den utsatta tidsfristen. Enligt 15 § lagen (1976:839) om Statens va-nämnd kan nämnden på begäran av part och efter att ha lämnat andra parten tillfälle att yttra sig förordna om vad som ska gälla för tiden till dess slutligt avgörande föreligger i målet.
Vid betalningsförsummelse har huvudmannen för en allmän va-anläggning en speciell möjlighet att på egen hand och utan att begära någon form av tillstånd tvinga fram betalning, nämligen genom att stänga av
vattentillförseln till användarens fastighet eller anläggning, samtidigt som skyldigheten att utföra va-tjänster utan att få betalt upphävs.
En nödvändig förutsättning för avstängning är att den kan ske utan att medföra olägenhet för människors hälsa.
Huvudmannen ska enligt bestämmelserna också ge användaren skälig tid för rättelse. Vad som är skälig tid anges inte i lagtexten. Vid regleringens tillkomst ansåg lagstiftaren att tiden inte skulle vara kortare än två veckor i de fall avstängningshotet grundas på att förfallna avgifter inte betalats i tid (se prop. 1970:118 s. 154 f.).
Man avsåg inte någon ändring på den punkten genom 43 § vattentjänstlagen (se prop. 2005/06:78 s. 149 och 107). Att förutsättningarna kan vara annorlunda när det är fråga om en begränsning av vattentillförseln och inte en total avstängning har påpekats i doktrinen (se Jörgen Qviström, Vattentjänstlagen, En handbok, s. 198-199).
Fråga är om en total avstängning av vattentillförseln till fastigheten. Uppgiften om att närmaste vattenpost ligger ca två km från fastigheten har inte motsagts av kommunen. Enligt meddelandet om avstängning har kommunen haft en aviseringstid om endast 10 dagar. Omständigheterna är sådana att en så kort tid inte kan godtas. Vidare ger inte utredningen stöd för att den aviserade avstängningen skulle kunna ske utan olägenhet för människors hälsa. Sammantaget anser Va-nämnden att förutsättningarna enligt 43 § vattentjänstlagen inte är uppfyllda och att [KF:s] yrkande i denna del därför ska vinna bifall.
Vad gäller [KF:s] tidigare framförda invändning om att han på grund av bestämmelserna i skuldsaneringslagen är förhindrad att betala de aktuella avgifterna konstaterar nämnden endast att [KF] slutligt har uppgett att skuldsaneringsfrågan saknar betydelse i målet och att ett skuldsanerings ärende fortfarande pågår.
Utredningen ger, som redovisats, inte stöd för att kommunen har debiterat felaktigt. Däremot har Va-nämnden funnit att det saknats förutsättningar för att stänga av vattenleveransen till fastigheten i enlighet med den utfärdade aviseringen. Vad som förekommit ger emellertid inte stöd för att kommunen på grund av sin hantering kan åläggas någon skyldighet att ersätta några skador. Det betyder att [KF:s] skadeståndstalan ska ogillas.
- Kostnader
[KF] har, som anförts, yrkat ersättning av kommunen för ansökningsavgiften vid tingsrätten och för sina inställelsekostnader vid ett sammanträde inför nämnden.
I mål av detta slag gäller som huvudregel att vardera parten ska stå sina egna kostnader i Va-nämnden. Enligt
14 § andra stycket lagen (1976:839) om Statens va-nämnd gäller dock att part på begäran kan tillerkännas ersättning av motparten för kostnad vid nämnden, om det finns särskilda skäl till det.
Särskilda skäl för ersättning kan exempelvis vara att en kostnad har orsakats av försummelse från motpartens sida eller att vinnande parts kostnader blivit oskäligt stora på grund av motpartens sätt att utföra sin talan. Det kan vad gäller ansökningsavgiften till tingsrätten nämnas att påpekandet om tingsrätten i kravbrevet den 6 februari 2012 avser kommunens egna överväganden vid enbart bristande betalning och att det utifrån [KF:s]
uppgifter framstår som oklart vad som förekommit vid kontakter med kommunen i frågan om behörig myndighet för det fall han ville driva ett ärende om avstängning. Därtill kommer att kostnadsbestämmelsen avser endast kostnader i nämnden.
Vad [KF] anfört till stöd för yrkandet i denna del berättigar honom inte till ersättning för inställelsekostnader och ansökningsavgiften. Hans yrkande i denna del ska därför ogillas.
HUR MAN ÖVERKLAGAR Se bilaga
På Va-nämndens vägnar Marianne Abdon
Va-nämnden: rådmannen Marianne Abdon, ordförande samt ledamöterna Gunilla Mejegård, Yngve Darte, Malin Enockson, Bertil Jönsson och Anders Helgée (enhälligt).
