Examensarbete i idrottspedagogik, 15 hp Idrottsvetenskapliga programmet, 180 hp
VT2020
”Vilken annan sport tränar du aldrig som det ser ut på
match?”
En kvalitativ studie om hur
fotbollsföreningar i Stockholmsområdet upplever och hanterar sin
anläggningssituation
Daniel Gisel Axel Hellman
Förord
Vi vill rikta ett stort tack vill vår uppdragsgivare Riksidrottsförbundet (RF) och vår kontaktperson Jonnie Nordensky som kommit med idéer, hjälpt oss och stöttat oss under arbetets gång. Vi vill också tacka alla våra respondenter som under den rådande corona pandemin tagit sig tid och ställde upp på en intervju över telefon.
Gisel, D. & Hellman, A. (2020). “Vilken annan sport tränar du aldrig på som det ser ut på match?” – En kvalitativ studie om hur fotbollsföreningar upplever och hanterar sin anläggningssituation. [”Which other sport do you never train the way it looks during a game?” – A qualitative study about how soccer clubs experience and handle their sports facility situation] Examensarbete i idrottspedagogik. Pedagogiska institutionen, Umeå universitet.
Abstract
Today, there is no doubt about the necessity of sports facilities to be able to play different sports. At the same time various sports and clubs have a severe deficiency of sports facilities. In Stockholm the situation is most acute. The purpose of this study is to illustrate which effects a limited sports facility asset has from a football club perspective. This has been done with the following research questions:
How do the football clubs themselves feel that their sports facility assets limit their activities? How does the football clubs feel that they need to adapt their business based on their situation? What consequences does the football clubs see from a limited sports facilities asset?
In this study we have used semi structured interviews. Seven representatives from sports clubs in the area of Stockholm and one representative from the Swedish football association has been interviewed.
The result showed that the sports clubs in Stockholm are very dissatisfied with their sports facility situation. The sports clubs are working in different ways to handle this situation. The distribution of training times, the sectioning of soccer fields, the training programs and their work with lobbying has been identified as the central strategies to handle their lack of sports facilities.
Nyckelord: Idrottsanläggningar, fotboll, deltagande, tillgänglighet, idrottsplats Keywords: Sports facilities, football, participation, availability, sports grounds
Inledning ... 1
Syfte och frågeställningar ... 2
Bakgrund ... 2
Svenska idrottsanläggningars historia ... 3
Fyra utbyggnadsstrategier ... 3
Ägande och drift av idrottsanläggningar ... 4
Skillnader mellan Stockholms stad och närliggande kommuner ... 5
Tidigare forskning ... 5
Avstånd till anläggningar ... 6
Tillgången till anläggningar ... 6
Sambandet mellan den byggda miljön och fysisk aktivitet ...7
Fördelning av träningstider ...7
Bestämningsfaktorer för fysisk aktivitet på olika nivåer ...7
Metod ... 8
Intervjuguide ... 8
Urval och avgränsning ... 9
Informationsbrev ... 9
Informationssökning ... 9
Forskningsetiska principer...10
Genomförande ...10
Analysmetod ... 11
Validitet och reliabilitet ... 11
Resultat ... 12
Hur upplever föreningarna själva att anläggningstillgången begränsar deras verksamhet? ... 12
Anläggningstillgången ... 12
Underhållet och tillgången på vintern ... 13
Lokalisering ... 13
Hur upplever föreningarna att de behöver anpassa sin verksamhet utifrån sin situation? ... 14
Fördelning av träningstider ... 14
Uppdelad plan ... 15
Föreningsgemensamma träningsprogram ... 16
Lobbyarbete och samarbetspartners ... 16
Vilka konsekvenser ser föreningarna av en begränsad anläggningstillgång? ... 18
Framtid och Konsekvenser ... 18
Analys ... 19
Diskussion ... 20
Centrala slutsatser ... 20
Metoddiskussion... 22
Referenser ... 24 Bilaga 1. Informationsbrev ...
Bilaga 2. Intervjuguide ...
Bilaga 3. Intervjuguide 2 ...
Bilaga 4. Fördelning av träningstider...
1
Inledning
Idag finns det inga tvivel om idrottsanläggningars nödvändighet för att idrott ska kunna utövas både i organiserad och icke-organiserad form (Faskunger & Sjöblom, 2017). Riksidrottsförbundet genomför varje år en kommunundersökning och 2019 års upplaga visade att två utav tre kommuner upplever en brist på idrottsanläggningar och att det i sin tur kan tänkas begränsa ungdomars möjlighet till idrottande (RF, 2019b). Såväl politiker som, tjänstemän och Riksidrottsförbundet alla är överens om att det råder ett stort och ständigt ökande behov av idrottsanläggningar menar Faskunger och Sjöblom (2017).
En studie genomfördes 2017 med mål att ta reda på var i Australien det bedrivs mest idrott. Studien visade att det finns en korrelation mellan antalet anläggningar och mängden personer som utövar någon sorts av fysisk aktivitet. I storstäderna fanns det ett mindre antal idrottsanläggningar per invånare och tvärtom utanför storstäderna. Resultatet visade att det var fler personer som var fysiskt aktiva utanför storstaden till följd av antalet anläggningar där var större (Eime, Harvey, Charity, Casey Westerbeek &
Payne, 2017).
Stockholms stads idrottspolitiska program från 2018 skriver fram att de i kommunen jobbar för en förbättrad folkhälsa. Fysiskt aktiva människor har ökad bentäthet, muskelmassa, kondition och förbättrat immunförsvar. Vidare står det att: “En fysiskt aktiv befolkning gör att antalet sjukdagar, sjukskrivningar och sjukvårdskostnader minskar” (Stockholms stad, 2018, s.4). De negativa effekterna av fysisk inaktivitet är store. Statistik visar att fysiskt inaktiva personer har en större risk att få kroniska sjukdomar, bli handikappade eller rent av dö i förtid (Haskell, Blair & Hill, 2009). Kopplingar mellan positiva hälsoeffekter och tillgången till träningsfaciliteter är tydlig. Gordon-Larsen, Nelson, Page &
Popkin (2006) visar exempelvis att antalet överviktiga personer var lägre i områden där det fanns fler idrottsanläggningar till antalet.
Stockholm är den stad i Sverige där anläggningsbristen är mest påtaglig. Detta kan tänkas bestå av flera olika anledningar. I forskningsrapporten ´Idrott åt alla´ i en förtätad och exploaterad storstad av Sjöblom (2015) beskriver han att befolkningstillväxten i Stockholm är överlägset störst i hela Sverige samt att det sker en förtätning av hela staden vilket innebär att det sker en nybyggnation inom redan befintlig bebyggelse. Detta gör att möjligheterna för idrottsrörelsen att behålla och skapa nya idrottsanläggningar begränsas. En annan anledning är att det finns en brist på ytor att bygga idrottsanläggningar på samtidigt som den mark som finns är väldigt dyr. Detta gör att marken ofta prioriteras att säljas för att bygga bostäder och detta leder i sin tur till att idrotten och dess utövare tvingas längre och längre bort från stadens centrala delar.
Idag råder en stor brist på idrottsanläggningar och i synnerhet på fotbollsplaner i Stockholm. Sternö och Nielsén (2018) förklarar att det i Stockholms stad idag finns ytor för fotboll motsvarande 84 11- mannaplaner vilket ger ett snitt på drygt 11 000 invånare per 11-mannaplan. I Göteborg och Malmö är invånarantalet per 11-mannaplan 8 698 respektive 6 441 (Sternö & Nielsén, 2018) vilket är betydligt lägre än i Stockholm stad. Sternö och Nielsén (2018) förklarar även att det skulle behövas 24 respektive 61 nya 11-mannaplaner för att nå Göteborg och Malmös invånarsnitt per 11-mannaplan.
I Stockholm stad planeras det för att byggas 10 nya fullstora fotbollsplaner till år 2022, samtidigt som befolkningsmängden beräknas att vara runt 1 025 000 i Stockholm stad samma år (Sternö & Nielsén, 2018). Genomsnittet kommer då att ligga på 10 905 invånare per 11-mannaplan även om de 10 planerna byggs, vilket visar att snittet bara sjunker med dryga 200 invånare per plan. Detta är en skillnad som visar att Stockholm stad snarare bygger fotbollsplaner i takt med befolkningstillväxten än utifrån det behovet som redan råder (Sternö & Nielsén, 2018).
Erhållna träningstider kommer således inte att bli fler trots de 10 nya planerade fotbollsplanerna.
Sternö & Nielsén (2018) visar att många fotbollsföreningar har problem med yngre barn och alltför sena
2
träningstider. Även Svenska fotbollsförbundet (SvFF, 2016) lyfter fram att alla barn inte får eller kan deltaga i fotboll i Stockholm då det blir en ohållbar situation med alltför många barn och ungdomar samtidigt på träningarna. Oftast behöver fotbollsplanerna delas upp för att skapa möjligheter för fler lag att kunna träna samtidigt. En konsekvens av detta kan bli att alla inte har möjlighet att vara med och spela fotboll, vilket direkt går emot riktlinjerna i idédokumentet “Idrotten vill”. Finns det inte idrottsanläggningar och i synnerhet för få fotbollsplaner kommer inte alla ha möjligheten att vara med och idrotta, eller spela fotboll. ”Idrotten vill” – är riksidrottsförbundets (RF) idéprogram som skapades av alla medlemsföreningar i RF 1995 (RF, 2009). Dokumentet uppdateras med jämna mellanrum och den senaste versionen av idéprogrammet blev färdigt 2019. Syftet med programmet är att bidra till en mer hållbar värld för att upprätthålla idrottens värdegrunder (RF, 2019a). De värdegrunder som dokumentet bygger på är ”glädje och gemenskap”, ”demokrati och delaktighet”, ”allas rätt att vara med” och ”rent spel”. Kortfattat innebär dessa värdegrunder att alla ska få möjligheten att idrotta, oavsett bakgrund och förutsättningar, samtidigt som det ska vara roligt att vara med. Det ska vara jämställt, alla ska ha lika mycket att säga till om och det ska vara ”fair play”, det vill säga, inget fusk, doping eller liknande (RF, 2019a).
Idrottspedagogik är en vetenskaplig disciplin som för att citera Umeå universitet bland annat handlar om att studera följande aspekter: ”fostran, socialisation, utbildning, lärande, undervisning, styrning, organisering och ledning” (Umeå universitet, 2018, första stycket). Denna studie har som mål att relatera till det idrottspedagogiska forskningsfältet genom att undersöka hur föreningar upplever och hanterar sin anläggningssituation och på vilket sätt den påverkar och tvingar föreningarna till olika förändringsprocesser. Aspekterna med lärande, utveckling och organisering är särskilt viktiga då stora delar av studien rör spelares utveckling där anläggningsfrågan spelar en väsentlig roll samt hur föreningarna tvingas att arbeta med resurs och arbetsfördelning i sin organisation.
I och med att fotboll är Sveriges största sport sett till antalet medlemmar i SvFF (939 202) och detta med nästan dubbelt så många medlemmar jämfört med Sveriges näst största sport, friidrott (495 189) (Centrum för idrottsforskning, u.å). Detta gör att det ter sig vara väldigt intressant att närmare studera hur fotbollsföreningar ser på den rådande situationen med anläggningsbrist.
Syfte och frågeställningar
Studiens syfte är att undersöka vilka effekter som begränsad anläggningstillgång kan ha ur ett föreningsperspektiv. Målgruppen för studien är barn och ungdomsföreningar i Stockholms stad samt närliggande kommuner vilka kan antas ha en begränsad anläggningstillgång
Detta kommer göras med hjälp av följande frågeställningar:
• Hur upplever föreningarna att anläggningstillgången begränsar deras verksamhet?
• Hur upplever föreningarna att de behöver anpassa sin verksamhet utifrån sin situation?
• Vilka konsekvenser ser föreningarna med en begränsad anläggningstillgång?
Bakgrund
I det följande avsnittet kommer svenska idrottsanläggningars bakgrund och historia beskrivas. Därefter presenteras fyra utbyggnadsstrategier, som på många sätt är grunden till hur dagens anläggningssituation ser ut. Avslutningsvis kommer det förklaras hur ägande och drift av idrottsanläggningar ser ut och hur det kan skilja sig mellan olika idrotter och aktörer. Slutligen kommer skillnader mellan Stockholms stad och närliggande kommuner att förklaras. Syftet med bakgrunden är att öka förståelsen för och hur dagens anläggningssituation uppstått.
3
Svenska idrottsanläggningars historia
Svenska idrottsanläggningar har en lång historia och faktumet är att det redan på 1600-talet i Stockholm existerade “bollhus” där föregångaren till dagens racketsporter bedrevs (Andersson & Pihl Atmer, 2003). De förklarar att det under 1930-talet och in på 1940-talet arbetades med många olika projekt i samarbete mellan idrottsrörelsen och andra folkrörelser. De menar att idrottsrörelsen drog nytta av den samhällsutveckling som pågick under mellankrigstiden efter första världskriget. Staten och kommunerna skapade så kallade “nödhjälpsarbeten” vilket var lågavlönade jobb för arbetslösa. Dessa jobb innebar att ett av alla projekt blev, att bygga idrottsplatser. Sverige lyckades alltså för en låg lönekostnad bygga upp mängder med idrottsanläggningar och 1930 stod 750 idrottsplatser klara för allmänheten. Några år senare, 1934, grundades AB Tipstjänst en statligt kontrollerad tipstjänst där man beslutade att en del av överskottet skulle skänkas till idrottsrörelsen. Mycket av de pengar idrottsrörelsen fick in ledde sedan till att nya idrottsanläggningar kunde byggas (Andersson & Pihl Atmer, 2003).
Moen (1991) förklarar även han skriften i “Idrottsanläggningar och idrottens rumsliga utveckling i svenskt stadsbyggande under 1900-talet” att byggandet av idrottsanläggningar inleddes de första decennierna på 1900-talet men att byggnationen på allvar tog fart på 1930- och 40-talet. Denna period ses som starten av folkhemsperioden som varade fram till 1980-talet. Under denna period växte idrottsrörelsen snabbt och idrotten ansågs mer och mer som samhällsnyttig. Detta gjorde att staten i samarbete med Riksidrottsförbundet satte upp målsättningar om att utöka utbudet av idrottsanläggningar för att tillfredsställa medborgarnas snabbt ökande intresse för idrott. Samtidigt förklarar Hallgren och Blom (2009) att det samarbete som inleddes mellan kommunerna och idrottsrörelsen är en av de främsta anledningarna till den breda folkrörelse som idrottsrörelsen uppvisar idag. Kring 1900-talets början ansågs inte det kommunala stödet till idrotten som en kommunal uppgift men omkring 1950-talet förändrades denna tanke och både staten och kommunerna ansåg sig mer skyldiga till att bidra och stödja föreningslivet. Detta följdes sedan upp omkring 1960 då en omfattande utbyggnad av idrottsanläggningar sattes igång och i och med detta förändrades ägandeformerna mer och mer och allt fler kommuner tog över ägandet och driften från föreningarna.
Idrotten skulle hålla på med idrottsutövande och kommunen skulle arbeta med infrastrukturfrågor.
Andersson och Pihl Atmer (2003) beskriver även att 1960-talet och en bit in på 1970-talet också var den period där den kommunala idrottssatsningen gjorde som mest avtryck. Det satsades mycket på kvantitet och många idrottsanläggningar anlades med fokus på att kvinnor skulle lockas till idrotten.
Det satsades exempelvis på belysning i motionsspår och även detta var en del i arbetet kring devisen
´idrott åt alla´ som än idag är högst aktuell.
Hallgren och Blom (2009) anser att Sverige idag har en god tillgång till idrottsanläggningar i jämförelse med andra länder och pekar på att utbudet av idrottsanläggningar ständigt ökar. Trots detta vittnar flera idrotter idag om en akut anläggningsbrist där fotbollsrörelsen i Stockholm menar att det måste komma till fler fullstora fotbollsplaner för att staden ska kunna bemöta den efterfrågan som fotbollsföreningar idag har på sig från barn och ungdomar.
Fyra utbyggnadsstrategier
Svensk byggnation av idrottsanläggningar har genom olika tidsperioder utvecklats ur fyra olika utbyggnadsstrategier som etablerats med olika syften. Den första strategin kallas för breddningsstrategin. Breddningsstrategin går ut på att sprida ut anläggningar till stads eller kommundelar med sämre utbud i syfte att underlätta och öka idrottandet hos människorna boende där samt samordna detta med övriga välfärdssatsningar. Breddningsstrategin är en strategi som ligger närmast idén om ´idrott åt alla´ som handlar om att möjliggöra idrott för fler utifrån en hälsoinriktad idrott (Stark, 2010).
4
Den andra strategin kallas för rationaliseringsstrategin och har fungerat som en strategi för att föra ihop anlagda idrottsytor till olika centralanläggningar belägna centralt i städerna. Syftet med detta är att få stordriftsfördelar som kan tillkomma samtidigt som totalkostnaderna för anläggningarna sänks.
Den tredje strategin kallas för tillväxtstrategi. Strategin handlar om att bygga stora multianläggningar och arenor för event. Detta görs dels för att öka det totala utbudet av anläggningar samt dels för att skicka signaler till utomstående parter att kommunen är värd att investera i eller att kommunen är framgångsrik. Strategin har även haft i syfte att skapa goda förutsättningar för de olika representationslagen som finns i staden. Detta har lett till att tillväxtstrategin till störst del gynnat manligt dominerade idrotter som ishockey och fotboll (Stark, 2010).
Den sista kategorin, som kom till på 1990-talet och fortsatt in på 2000-talet är partnerskapsstrategin.
Denna strategi har haft som syfte att hitta lösningar via samarbete mellan offentlig och privat sektor.
Genom lösningar mellan företag och idrottsföreningar har nya idrottsanläggningar kunnat anläggas med hjälp och med krav på motprestation från varandra (Faskunger & Sjöblom, 2017).
Partnerskapsstrategin gör det även enklare för de olika parterna att ha råd att bygga idrottsanläggningar när ekonomin idag ses som en av de största orsakerna till att idrottsanläggningar inte renoveras eller byggs.
Ägande och drift av idrottsanläggningar
Idrottsanläggningar kan ägas på flera olika sätt och har förändrats mycket över tid. Från en början var det ofta föreningslivet själva som byggde och ägde anläggningarna men detta har över tiden förändrats till ett kommunalt ansvar där kommuner ansvarar för ägande och drift. De senaste åren har dock den kurvan avtagit och idag kan vi se att fler och fler föreningar igen äger sina anläggningar (Hallgren &
Blom, 2009). Kommunerna i Sverige idag är enligt Riksidrottsförbundet de enskilt största ägarna av idrottsanläggningar (RF, 2015). Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) redogör i en rapport från 2016 hur ägande och drift av idrottsanläggningar ser ut i ett snitt i Sveriges olika kommuner. I rapporten redovisas att kommunerna äger cirka 70 procent av de idrottsanläggningar som finns samt att kommunerna ansvarar för driften i 53 procent av de idrottsanläggningar de äger (Sveriges kommuner och regioner, 2016). Dessa siffror visar att kommunerna idag är de enskilt största ägarna av idrottsanläggningar, något som även riksidrottsförbundet påpekar (RF, 2015). Detta innebär för kommunerna att de finansierar och driftar idrottsanläggningarna samt har fullt ansvar för idrottsanläggningen. Arbetet i kommuner fördelas oftast ut i olika nämnder och i detta fall är det kultur- och fritidsnämnden som är ansvariga för idrottsanläggningarna. Begreppet drift avser bland annat öppning och stängning av idrottsanläggningar, receptionsarbete, tillsyn, reparation, städning och gräsklippning (Riksidrottsförbundet, 2019).
Idrottsanläggningar kan även ägas av föreningarna själva. Detta blir allt mer vanligt i Sverige och kan på ett positivt sätt förbättra föreningars verksamhet genom att det bland annat möjliggör ett längre öppethållande (Fahlén & Sjöblom, 2008). SKR:s rapport visar att Sveriges olika föreningar äger cirka 18 procent av de idrottsanläggningar som finns men att föreningarna driftar 38 procent av anläggningarna. Driften av fotbollsplaner är 20 procent och är den idrottsanläggning som föreningar till störst del driftar själva (Sveriges kommuner och regioner, 2016). Föreningsdriften blev allt vanligare under 90-talet på grund av kommunkrisen och den svåra ekonomiska situation som uppstod.
Kommunerna försökte då föra över ägande och drift på föreningarna för att klara av krisen. Fahlén &
Sjöblom (2008) skriver även att övergången från kommunal drift till föreningsdrift ses som någonting positivt men att det samtidigt har skapat problem. Det har visats att föreningarnas kostnader inte alls har minskat i den grad de hoppats på samtidigt som föreningsdrift kan bli en dyr historia då övriga kostnader för föreningar ständigt ökar i takt med att det ideella engagemanget minskar (Fahlén &
Sjöblom, 2008).
5
Idrottsanläggningar ägs även av privata aktörer men detta är inte lika vanligt i bollsporter utan snarare vid ägandet av simhallar, ridhus eller större idrotts- och evenemangsarenor samt friluftsanläggningar i form av campingar och liknande som kombinerar sin verksamhet med fritidsverksamhet i närområdet (Wollnert, 2003). SKR beskriver att det privata ägandet av idrottsanläggningar är cirka 4,4 procent och att privat drift av anläggningar är cirka 7 procent. Värt att nämna är också att det finns andra ägandeformer som också förekommer men att det i denna rapport inte är relevant då fotbollsplaner sällan är samägda eller ägs av stiftelser (Sveriges kommuner och regioner, 2016).
Skillnader mellan Stockholms stad och närliggande kommuner
I denna studie kommer föreningar verksamma både i Stockholms stad och i angränsande kommuner ingå. Det råder vissa skillnader i vilka som ansvarar för idrottsanläggningarna och nedan kommer det kort beskrivas vilka det är i Stockholms stad som är ansvariga för ägande och drift och vilka som är det i närliggande kommuner. Detta förklaras för att skapa en större förståelse kring att det finns en viss skillnad för föreningarna verksamma i Stockholms stad och de som är verksamma i närliggande kommuner.
I Stockholms stad är det idrottsförvaltningen som ansvarar för driften av idrottsanläggningar. I Stockholms stad finns det 14 stadsdelar, Bromma, Enskede-Årsta-Vantör, Farsta, Hägersten- Liljeholmen, Hässelby-Vällingby, Kungsholmen, Norrmalm, Rinkeby-Kista, Skarpnäck, Skärholmen, Spånga-Tensta, Södermalm, Älvsjö och Östermalm.
Idrottsförvaltningens arbete grundar sig i att erbjuda stockholmarna ett gott utbud av motionsmöjligheter i staden. Idrottsförvaltningen ansvarar också för att fördela ut träningstider till stadens olika idrotter och föreningar och detta görs via en fördelningsnyckel. Fördelningsnyckeln existerar för att på ett jämlikt sätt fördela träningstider där föreningar med verksamhet för barn och ungdom samt funktionsnedsättningar ska prioriteras i fördelningen. Fördelningen sker även på ett jämställt sätt där inget kön prioriteras. Indelningen sker även utifrån ålder där barn och ungdomar i genomsnitt ska ha minst 90 procent av de attraktiva tiderna mellan 16.00-21.00 och seniorer tilldelas den tid som finns kvar efter detta (Stockholms stad, 2020).
I de närliggande kommunerna sker arbetet primärt genom en kultur- och fritidsnämnd. I nämnden sitter förtroendevalda politiker som är utsedda av kommunfullmäktige i kommunen. Kultur- och fritidsnämnden har sedan en förvaltning där de har anställda medarbetare som arbetar med det nämnden bestämmer. Kultur- och fritidsnämndens uppdrag är att i varje kommun skapa förutsättningar för en rik kultur och fritidsutbud samt att nämnden bland annat ansvarar för bibliotek, kulturscener och idrottsanläggningar.
Tidigare forskning
Den tidigare forskningen som är relevant för denna studie kommer att redovisas under fem olika rubriker i syfte att skapa ytterligare förståelse kring varför en begränsad anläggningstillgång är ett intressant ämne att studera. Den tidigare forskningen kommer sedan att analyseras under analysdelen i diskussionen relaterad till studiens resultat.
De fem tidigare forskningsområdena har identifierats som centrala områden att nämna då de på olika sätt skapat mer förståelse kring anläggningsproblematiken. Sökningar har även gjorts på upplevelser och hantering av anläggningsproblematiken men sökningarna har visat på lite forskning kring detta.
Därav har de fem nedanstående områdena valts ut för att visa att det finns mycket forskning kring just idrottsanläggningar men inte specifikt inom den inriktning denna studie har. Studien önskas därför bidra till att fylla den kunskapsluckan kring just detta.
6
Avstånd till anläggningar
Steinamyr, Felfe och Lechner (2011) förklarar att deltagandet i idrottsliga aktiviteter inom idrottsföreningar minskar signifikativt om de bor 2 kilometer eller längre ifrån anläggningen. Bland annat fotbollsplaner räknades till dessa anläggningar. Avståndet till anläggningarna kunde vara längre beroende på vilken idrott det handlade om. De fallen handlade om tennisplaner och simhallar där det var 4 kilometer respektive 6 kilometer innan idrottsdeltagandet inom föreningar började sjunka signifikativt. Detta visar att personer är benägna att åka längre för att utöva tennis och simning jämfört med fotboll. Urvalet i studien föll på 17 641 barn och ungdomar (0–17 år) från 167 samhällen i Tyskland genom en intervju och en medicinsk undersökning även kallad “German Health Interview and Examination Survey for Children and Adolescents” (Steinamyr et al., 2011).
Även Reimers, Wagner, Alvanides, Steinamyr, Reiner, Schmidt och Woll (2014) studerade avståndet till idrottsanläggningar och dess påverkan på fysisk aktivitet. Resultatet de fick visade att tjejer som bodde längre ifrån gym hade mindre chans att åka till gymmet medan det som bodde närmare var där mer frekvent. Även denna studie var gjord i Tyskland med ett urval på 17 768 barn och ungdomar i åldern 11–17. Med hjälp av en enkätstudie kunde de se respondenternas fysiska aktivitetsvanor. Genom användandet av ett så kallat “Geographic Information System” kunde längden mellan respondenternas bostäder och de anläggningarna de besökte beräknas (Reimers et al., 2014).
Tillgången till anläggningar
I USA gjordes en studie för att se hur skillnaden i tillgång till idrottsanläggningar påverkar folkhälsan och om det är skillnad mellan områden med högre socioekonomisk status. Studien visade att områden med högre socioekonomisk status hade fler antalet idrottsanläggningar av olika slag och antalet överviktiga personer var därmed färre till följd av mängden anläggningar (Gordon-Larsen et al., 2006).
Över 20 000 barn och ungdomar i årskull 7–12 år bland 80 high schools och 52 middle schools deltog i studien. Genom intervjuer sparades respondenternas hemadresser där adresserna sedan geokodades för att få en exakt plats. Efter det drogs en 8 kilometers cirkel runt de geokodade adresserna för att få en uppfattning kring antalet relevanta idrottsanläggningar i närområdet.
Som nämnts i inledningen så skriver även Eime et al. (2017) om hur antalet anläggningar påverkar hur mycket invånare i delstaten Victoria i Australien deltar i fysisk aktivitet. I denna studie användes de aktiva medlemmarna i fyra av Australien tio största idrotter som fokusgrupp där antalet anläggningar av den idrottsspecifika grenen undersöktes. Utanför Melbourne visade det sig att personer, oavsett dess socio-ekonomisk status, idrottade så länge det fanns tillgång till idrottsanläggningar medan de som idrottade mest i Melbourne var invånarna med högst socioekonomisk status (Eime et al., 2017).
I Grönland studerades ungdomars motionsvanor för att se hur tillgången av anläggningar påverkar hur och på vilket sätt skolbarn i åldern 11–17 år är fysiskt aktiva. Bland ett urval på 2 430 skolbarn visade studien att den kraftigare sortens fysisk aktivitet, såsom att jogga eller cykla i uppförsbacke (hög pulsträning) ökade där det fanns en bredare tillgång av anläggningar. Däremot blev den fysiska aktiviteten likt lätt cykling eller att promenera lidande med den bredare tillgången av anläggningar (Niclasen, Petzold & Schnohr, 2012).
Omgivningen har även den associeringar till fysisk aktivitet. Humpel, Owen och Leslie (2002) menar att deltagandet i fysisk aktivitet ökar i samband med att tillgången till anläggningar ökar, i form av elljusspår, parker eller idrottshallar. Studien är byggd utifrån en genomgång av 19 kvantitativa studier som visade på en relation mellan fysisk aktivitet och “physical environment”, alltså platser där det uppmuntras till fysisk aktivitet. Humpel et al. (2002) menar att fysisk aktivitet är en allmän prioritet i syfte att öka hälsan för världens befolkning.
7
Sambandet mellan den byggda miljön och fysisk aktivitet
Utifrån den forskning som presenteras ovan angående tillgången till idrottsanläggningar finns det även forskning som studerar sambandet mellan den byggda miljön och den fysiska aktivitetsgraden.
Parks, Housemann och Brownson (2003) skriver i sin studie att olika socio-ekonomiska bakgrunder påverkar i vilken mån den rekommenderade kvoten för fysisk aktivitet uppfylls. Studien gjordes för att visa olika faktorer som kan påverka hur fysiskt aktiva olika individer är. Studien visade även att det fanns ett samband mellan antalet idrottsanläggningar och möjligheten till att uppnå den rekommenderade kvoten av fysisk aktivitet. Möjligheten att nå rekommendationerna var mycket större i de områden där det fanns fler idrottsanläggningar.
Faskunger (2007) kom även han fram till liknande resultat som Parks et al (2003). Samtidigt redovisar han för två intressanta slutsatser som vi kommer att beröra mer i resultat och diskussionsdelen. Han kom dels fram till att närhet och hög tillgänglighet till parker, grönområden, anläggningar och service är viktigt för att människor ska förändra sin vardag. Samtidigt lyfter han olika egenskaper i den byggda miljön som är viktigt för att en idrottsanläggning ska vara attraktiv och uppmuntrande. En idrottsanläggning som upplevs som otrygg med bristfällig belysning, dåliga kommunikationsmöjligheter och hög trafikvolym begränsar människors vilja och möjlighet att vara fysiskt aktiva.
Fördelning av träningstider
Det finns även tidigare forskning som har studerat hur fördelning av träningstider ser ut i idrotten utifrån ålder och kön. Blomdahl, Elofsson och Öhman (2003) beskrev i sin rapport Får flickor de sämsta träningstiderna? att fördelningen av träningstider utifrån ålder oftast sker i stigande skala där de yngsta barnen tränar på de tidigare träningstiderna och de äldre åldersgrupperna tränar senare på kvällen. Rapporten visar även att flicklag inte får sämre träningstider än pojklag och att motsatsen snarare råder vad gäller sporthallar i Stockholm stad där flicklag oftast får bättre tider.
Auguston, Patriksson, Stråhlman och Wangsson (2007) kom även de fram i deras studie att fördelningen av träningstider att den största delen av träningstiderna fördelas innan klockan 19.00 utifrån principen att yngst tränar först. Även här kom författarna fram till att varken pojkar eller flickor prioriterades i fördelningen på något sätt vad gäller träningstider och schemaläggning. Därför blev fördelningen rättvis.
Bestämningsfaktorer för fysisk aktivitet på olika nivåer
För att beskriva vikten av idrottsanläggningar och dess betydelse för möjligheten att idrotta kommer vi nedan presentera en teori som utgår från rapporten “Does the Built Environment Influence Physical Activity?” av Transportation Research Board (2005). Rapporten förklarar att den byggda miljön antingen kan begränsa eller skapa möjligheter för fysisk aktivitet. Författarna menar att den byggda miljön ska ge människor möjligheter till val som gör att de kan öka sin dos av fysisk aktivitet.
Denna teori har använts utav Folkhälsomyndigheten i kunskapssammanställningen Den byggda miljöns påverkan på fysisk aktivitet av Johan Faskunger. Han förklarar att påverkansfaktorerna till fysisk aktivitet är många och sker på olika nivåer samtidigt beroende på vem personen är. Modellen Bestämningsfaktorer för fysisk aktivitet på olika nivåer innehåller tre olika skikt där det yttre skicket är social miljö och innehåller sociala värderingar, nätverk, allmän policy, ekonomiska faktorer och marknadsfaktorer. Mittenskiktet är byggd miljö och innehåller utformning och design av stadsmiljöer samt landskap och transportsystem. I det innersta skiktet ingår individuella faktorer som livsstilsfaktorer, genetiska eller biologiska faktorer samt tidsanvändning. Ett samspel av dessa menar författarna ska leda till att en person väljer att bli fysisk aktiv eller inte (Faskunger, 2007).
8
Utifrån denna modell har en annan modell skapats över samspelet mellan individuella faktorer, miljö och beteendet fysisk aktivitet. Denna modell innehåller individuella faktorer såsom egenskaper och preferenser. Dessa i kombination med platser, kvarter, bostadsområden, grannskap, lokalsamhälle och region påverkar sedan beteendet för hur fysisk aktivitet sker. Modellen förklarar alltså att det existerar en komplex orsakskedja från “från individen via den byggda miljön och vidare till beteendet fysisk aktivitet”. Detta sker genom en ömsesidig påverkan.
I denna rapport utgår vi från att idrottsanläggningar är viktiga för att idrott ska kunna ske i organiserad form överhuvudtaget men genom denna modell visar det att det inte är en självklarhet utan att det finns flera faktorer som alla samspelar för att fysisk aktivitet ska ske men att den byggda miljön är en viktig del i den orsakskedjan.
Metod
Den här studien har genomförts med ett kvalitativt tillvägagångssätt. Valet av en kvalitativ ansats beror på vårt syfte där vi vill undersöka hur fotbollsföreningar upplever och hanterar sin träningssituation.
Med hjälp av kvalitativa intervjuer ges möjligheten att få detaljerade svar med mycket innehåll vilket inte är lika enkelt att uppnå genom en kvantitativ ansats. Bryman (2011) förklarar att fördelen med att använda sig utav kvalitativa intervjuer som datainsamlingsmetod är att intervjuer ger både forskarna och deltagarna en flexibilitet samtidigt som svaren ger en djupare förståelse i hur olika processer går till.
Enligt Bryman (2011) är intervjuer den kvalitativa metod som oftast tillämpas. Intervjuer kan ske på olika sätt beroende på vad studiens syfte är. Det finns ostrukturerade samt semistrukturerade och skillnaden mellan de olika alternativen bygger på den grad av struktur som intervjun haft från planering till det faktiska utförandet. En ostrukturerad intervju har nästan inga förbestämda frågor. Som mest kan forskaren ha med sig en minneslapp vid genomgången av intervjuns olika teman men intervjun kan mer liknas som ett vanligt samtal än en intervju. En semistrukturerad intervju bygger på en uppsättning olika teman som forskaren vill ställa frågor om. Dessa teman författas i en intervjuguide. Intervjuaren utgår sedan från olika teman och ställer utifrån det sina nedskrivna frågor som berör respektive tema men även andra frågor som kan komma upp under intervjuns gång är tillåtna att ställas. Följdfrågor har varit ett sätt för oss att få intervjupersonerna att gå djupare i sina svar och komma med exempel som skapar en större förståelse. Vi har ställt öppna frågor som gett möjlighet för respondenterna att svara på frågorna på ett öppet sätt och detta har gjort att många svar blivit långa och ibland bortsvävande från den faktiska frågan. Då har vi genom den semistrukturerade intervjun kunnat bryta in och ställt om frågan på ett sätt som lättare ska göra att respondenten besvarar frågan.
Intervjuguide
I denna studie har semistrukturerade intervjuer genomförts. Genom författandet av två intervjuguider har intervjuns huvudfrågor kunnat sammanställas till relevanta teman för att besvara studiens syfte.
Metoden valdes dels på grund av dess flexibilitet dels på grund av möjligheten att få välgrundade svar.
Bryman (2011) förklarar också att en semistrukturerad intervjumetod anses bäst när det är fler än en forskare inblandad. Genom intervjuguiden kan det säkerställas att intervjuerna kommer att se ungefär likadana ut oavsett vem som håller i intervjun och att detta leder till att alla intervjuer är tillräckligt lika för att kunna jämföra de olika intervjuerna. En annan fördel med semistrukturerade intervjuer är möjligheten att kunna ställa öppna frågor till respondenten. Detta ger utrymme för att få oförutsedda svar och frågorna leder inte in respondenten i en viss riktning samt att respondenterna ges möjlighet att svara med sina egna ord vilket ofta inte är möjligt vid användandet av en kvantitativ forskningsmetod (Bryman, 2011).
9
Två intervjuguider har författats då vi intervjuat två olika kategorier av intervjupersoner. Den ena intervjuguiden har författats i syfte att få svar från representanter i olika fotbollsföreningar och den andra intervjuguiden har författats för att få mer omfattande svar och mer övergripande perspektiv av nyckelinformanter på ett förbund. Se bilaga 2 och 3.
Urval och avgränsning
Urvalet i denna studie grundar sig i syftet som är att “belysa vilka effekter som begränsad anläggningstillgång har ur ett föreningsperspektiv”. Totalt har 15 barn och ungdomsföreningar kontaktats där sju valde att tacka ja till att medverka i studien. Detta ger oss en svarsfrekvens på 46,6 procent. Sammanlagt genomfördes åtta intervjuer. sju intervjuer med kanslister i olika fotbollsföreningar och 1 intervju med en representant från Svenska fotbollsförbundet. Av dessa fotbollsföreningar var tre aktiva i närliggande kommuner och fyra i Stockholms stad. Av de tidigare nämnda 14 stadsdelarna i Stockholm är det 4 medverkande. Detta urval grundar sig i vilka föreningar som har haft möjlighet att delta i studien. Resultatet kommer att presenteras på ett tydligt sätt där skillnaderna i Stockholms stad och närliggande kommuner visade sig vara stora.
Med barn och ungdomsföreningar avses de föreningar som har verksamhet för både barn upp till 12 års ålder och för tonåringar och unga vuxna 13–25 år. Denna åldersindelning är den indelning Riksidrottsförbundet står bakom i idéprogrammet idrotten vill (RF, 2019a). De föreningar som kontaktades hade alla över 35 aktiva lag i seriespel och detta antal valdes som lägst antal lag för att vara relevanta i studien.
Valet av intervjupersoner gjordes efter noga övervägningar. Enligt Bryman (2011) rekommenderas ett målinriktat urval vilket betyder att de personer som forskaren väljer att intervjua grundar sig i en önskan om att intervjua personer som är relevanta för studien, vilket både kanslisterna i denna studie var, men också de anställda personerna på Stockholms fotbollförbund som hade arbetsuppgifter med olika anläggningsfrågor i fokus. Kvale och Brinkmann (2014) beskriver att det finns olika typer av intervjupersoner och i denna studie ses intervjupersonen som en medlem eller informant då de är valda för att de har särskilda kunskaper om ämnet för studien och på så sätt får en ställning som experter.
Studiens geografiska avgränsning är begränsad till Storstockholm, vilket innebär alla kommuner i Stockholms län. Detta valdes då det inte kunde garanteras ett tillräckligt högt deltagarantal inom Stockholms stads upptagningsområde.
Informationsbrev
Vid en första kontakt med möjliga respondenter skickades ett informationsbrev ut via mejl.
Informationsbrevet innehöll information om vilka vi var, vilket studiens syfte är samt information om varför just de är kontaktade och på vilka grunder. De forskningsetiska kraven förmedlades också i brevet och information om intervjuns tid och tillvägagångssätt förmedlades för att enklare ge intervjupersonerna en möjlighet att värdera sin möjlighet att ställa upp. I och med läget i världen och vår möjlighet att resa förklarade vi att alla intervjuer kommer att ske över telefon eller annat bättre lämpat samtalsverktyg som respondenten föreslår. Se bilaga 1.
Informationssökning
Litteratur till denna studie söktes främst via de databaser som Umeå Universitet har tillgängliga samt Google Scholar. Utöver det letades referenser upp via bland annat FOU-rapporter som behandlar idrottens anläggningar för att i dessa rapporter hitta relevant litteratur att använda i denna studie. De sökord som har används är: Sports facilities, football, participation, availability, leadership och sports ground. Ordens svenska motsvarigheter har även använts till sökning på svenska.
10
Forskningsetiska principer
I denna studie har vetenskapsrådets forskningsetiska principer tagits i beaktning. När kvalitativ forskning bedrivs förklarar vetenskapsrådet (2002) att det finns fyra etiska principer att efterfölja. De fyra principerna är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet och nedan presenteras vad de betyder och på vilket sätt de har tagits i beaktning i denna studie.
Informationskravet innebär enligt vetenskapsrådet (2002) att forskaren alltid ska informera studiens deltagare om vad deras uppgift är i studien och vilka villkor som gäller vid ett deltagande. Därefter skall forskaren upplysa deltagare att deltagandet sker på frivillig grund och att de har rätt att avbryta sin medverkan ifall den tanken skulle uppstå. I denna studie har detta följts genom att eventuella respondenter informerades om detta redan vid en första kontakt.
Samtyckeskravet innebär enligt vetenskapsrådet (2002) att “forskaren skall inhämta uppgiftslämnares och undersökningsdeltagares samtycke”. Detta har följts genom ett godkännande av respondenterna att delta i denna studie.
Enligt vetenskapsrådet (2002) handlar konfidentialitetskravet om att alla i en studie ska ges största möjliga konfidentialitet och alla känsliga uppgifter skall förvaras på ett sätt att ingen obehörig kan komma åt uppgifterna. Detta har tagits i beaktning i studien då deltagarna erbjöds att vara helt anonyma samt att information om materialets hantering förmedlades till alla respondenter. Efter genomförd transkribering har även ljudfilerna raderats i linje med konfidentialitetskravet.
Den sista principen är nyttjandekravet och innebär att den data som samlats in för studien inte får användas vidare eller lånas ut till andra icke-vetenskapliga syften (Vetenskapsrådet, 2002). Detta har förmedlats till alla deltagare och detta är viktigt för att intervjupersonerna ska känna tillit till forskarna.
Information om studiens syfte har förmedlats och allt material från intervjuerna kommer endast att presenteras i denna kandidatuppsats som sedan kommer att publiceras på DiVA (Digitala vetenskapliga arkivet.
Genomförande
Studien är baserad på åtta intervjuer totalt varav sju av intervjuerna är med kanslipersonal från olika fotbollsföreningar från Stockholm med kunskap eller ansvar kring anläggningsproblematiken samt en intervju med en representant med kopplingar till Stockholms fotbollförbund och SvFF. Intervjuerna kommer benämnas som intervju 1 - 8 utifrån den ordning som intervjuerna genomfördes. Av de föreningar som intervjuats tillhör fyra föreningar Stockholms stad och tre föreningar tillhör olika kommuner i Storstockholm. Föreningarna som benämns som intervju 2, 3, 5 och 6 är föreningar i Stockholms stad och intervju 1, 4 och 7 är föreningar aktiva i sina respektive kommuner. Citaten i resultatet är omarbetade från talspråk till skriftspråk för att underlätta för läsaren men utan att innebörden ändras. Ett exempel på ett citat som inte blivit omarbetat kan vara: “Vi har ju då 2 konstgräsplaner där kan 8 lag träna samtidigt. det har ju blivit en jättebra grej också, man får en sådan gemenskap dårå mellan lagen” (Intervju 4). Vilket presenteras omarbetat som följande: “Vi har 2 konstgräsplaner där 8 lag kan träna samtidigt. Det har ju blivit en jättebra grej också, man får en sådan gemenskap mellan lagen” (Intervju 4).
11
Analysmetod
Det insamlade materialet har analyserats med hjälp av meningskoncentrering som är en väl tillämpad analysmetod i kvalitativ forskning. Metoden har sin utgångspunkt i att formulera respondenternas längre svar till korta koncisa meningar. Det långa meningarna blir därmed kortare citat där endast den mest relevanta informationen används utifrån en bedömning gjord av oss av vad som anses relevant för studiens syfte och frågeställningar. Meningskoncentrering sker enligt Kvale och Brinkmann (2009) genom fem steg. Stegen har följts genom att vi till en början läst igenom alla transskript för att ge oss en bild av varje enskild intervju samt även innehållet av intervjuerna i dess helhet. Nästa steg är att skapa två kolumner, till vänster naturlig enhet och till höger centralt tema. I de naturliga enheterna har vi placerat det respondenterna sagt och i de centrala teman har vi sammanfattat det respondenterna sagt till kortare och mer begripliga meningar. Dessa meningar har sedan placerats in i de olika teman som författats för studien som även sammanfaller med de teman vi använt oss av i intervjuguiden. Dessa teman är; anläggningstillgången, fördelning av träningstider, träningens utformning, lokalisering och samarbeten och framtid. Våra teman formades efter inläsning av tidigare forskning, där dessa teman var de som belystes mest frekvent inom forskningen. I det fjärde steget har vi med hjälp av meningsenheterna kopplat svaren och de relevanta meningarna till studiens syfte. Slutligen har materialet vävts in i ett resultatavsnitt indelat i studiens tre frågeställningar för att på bästa möjliga sätt besvara studiens syfte. Denna metod hjälpte oss att filtrera bort irrelevant information samt göra det insamlade datamaterialet begripligt för ett resultat.
Validitet och reliabilitet
Inom kvalitativ forskning anser Bryman (2011) att studier ska bedömas utifrån tillförlitlighet och äkthet istället för validitet och reliabilitet. Studiens tillförlitlighet består av fyra kriterier som alla vardera har en motsvarighet inom kvantitativ forskning. Dessa kriterier är trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och en möjlighet att styrka och konfirmera, dessa kriterier kommer vi att beskriva mer genomgående under kommande avsnitt. Trovärdighet innebär att det ska finns trovärdighet i resultatet av studien. Att studien utförts enligt de regler som finns och att resultaten rapporteras tillbaka till de respondenter som studerats så att dessa personer kan bekräfta att forskarna uppfattat respondenterna på rätt sätt, i något som kallas respondentvalidering (Bryman, 2011). Denna studie har följt uppsatta regler och resultatet är endast skrivet utifrån respondenternas svar och utan våra egna värderingar. Med överförbarhet menar Bryman (2011) att ge tydliga beskrivningar för att förse andra personer med relevant information i form av en databas för att underlätta för andra forskare som gör liknande studier. Genomgående för vår studie är att vi beskrivit vårt tillvägagångssätt på ett tydligt sätt under metod och på så vis har vi uppnått överförbarheten. Pålitlighet beskriver Bryman (2011) som en motsvarighet till reliabilitet inom kvantitativ forskning. Detta kriterium innebär att studien ska vara pålitlig genom att ha utomstående personer som granskar studien och dess forskningsprocesser. Vi har under hela studien blivit erbjudna feedback och hjälp i form av handledning av vår handledare. Halvvägs genom arbetet blev vårt arbete opponerat på samt även en opponering i slutet för att fastställa studiens kvalité. Bryman (2011) förklarar att möjlighet att styrka och konfirmera innebär att forskarna, i den mån det går kan garantera att de inte låtit personliga värderingar eller teoretisk inriktning medvetet påverka utförandet och slutsatsen av studien. Som vi nämnde tidigare i detta stycke så har vi jobbat med vår förståelse för att inte låta våra personliga värderingar på något sätt påverka denna studie.
Äkthet är enligt Bryman (2011) utformat efter följande kriterier som kommer förklaras närmare i detta stycke. Dessa kriterier anses ofta som provokativa men samtidigt har de inte heller något större inflytande. Bryman (2011) förklarar vidare att det första kriteriet ska ge en rättvis bild av uppfattningarna och åsikterna som respondenterna visat genom intervjuerna. I vårt resultatavsnitt anser vi att detta kriterium är uppnått genom tydliga beskrivningar och citat från respondenterna. Den ontologiska autenticiteten ska hjälpa respondenterna att få en bättre förståelse av den situation som de beskriver (Bryman, 2011). Vi upplever att denna studie kommer ge våra respondenter en bättre bild och förståelse av den anläggningsbrist som finns i Storstockholm. Pedagogisk autenticitet ska enligt Bryman
12
(2011) hjälpa respondenterna att få en tydligare bild av hur de andra respondenterna upplever situationen. Med denna studie hoppas vi kunna hjälpa föreningarna i Stockholm att se att dom inte är ensamma i denna situation och på så vis eventuellt kunna hjälpa varandra att förbättra situationen i Stockholm. Kan undersökningen göra att respondenterna kan förändra sin situation, det är målet med det katalytiska kriteriet (Bryman, 2011). Vi hoppas och tror att denna studie ska bidra till att våra respondenter men även övriga fotbollsföreningar i Stockholm att kunna påverka och förändra i sina respektive kommuner till att få en större tillgång till fotbollsplaner. Den taktiska autenticiteten har som mål att ge respondenterna en bättre möjlighet att vidta åtgärder (Bryman, 2011). Förhoppningsvis ger denna studie respondenterna bättre möjligheter att kunna vidta åtgärder. Genom att samarbeta inom och utanför kommunerna i Stockholm kan vi tänka oss att respondenterna kan vidta de åtgärder som krävs.
Resultat
Studiens resultat kommer att presenteras utifrån studiens tre frågeställningar för att på ett tydligt sätt kunna besvara varje frågeställning med tydliga underrubriker. Resultatet kommer att presenteras genom att nämna föreningarna utifrån deras nummerordning vid intervjutillfället. Intervju 1,4 och 7 är föreningar i närliggande kommuner och 2, 3, 5 och 6 är innerstadsföreningar.
Hur upplever föreningarna själva att anläggningstillgången begränsar deras verksamhet?
Under den första delen av resultatet kommer föreningarnas upplevelser av deras anläggningstillgång redovisas. Sedan kommer underhållet och anläggningstillgången på vintern att redovisas för att sedan redovisa hur föreningarna ser på deras idrottsanläggningars lokalisering.
Anläggningstillgången
Samtliga intervjupersoner upplever att deras anläggningstillgång av fotbollsplaner begränsar deras verksamhet. I intervju 2, 3, 5 och 6 är alla samstämmiga i sina svar där respondenterna förklarar att det är en akut brist samt det enskilt största problemet föreningarna står inför. Föreningarna i kommunen är även de samstämmiga i sina svar men problemen är inte lika stora som i innerstan. Vad varje förening anser är en “brist” är upp till varje förening själva att bedöma men det finns en tydlig korrelation mellan många barn och ett större missnöje av tillgången.
De intervjuade föreningarna i Stockholms stad vittnar om det mest akuta läget. I intervju 2 har föreningen cirka 2000 aktiva och respondenten vittnar om en klar brist och att anläggningsproblematiken är föreningens tydligaste utmaning inom barn- och ungdomsfotbollen idag.
I intervju 3 vittnar respondenten om en akut brist på anläggningar då mängden fotbollsplaner de har tillgång till inte tillgodoser föreningens behov sett till storleken på föreningen. Intervju 5 är även de en förening på cirka 2000 medlemmar och de upplever en brist på anläggningar och att lagen ofta får trängas för att kunna samsas på de planer som finns. Respondenten beskriver även att ett stort problem är tillgången till målburar. Intervju 6 är en förening med cirka 1500 spelare med tillgång till en 5- spelplan och en 7-spelplan och respondenten förklarar att de själva gjort en uträkning som visar att de har en niondel av den anläggningstillgång som föreningens behov är.
Intervju 1 beskriver att “Vår situation är inte så bra, det är den ju inte, men samtidigt så har vi det inte så illa som andra verkar ha det i Stockholms stad eller så” (Intervju 1). Respondenten förklarar att de skulle behöva en till 11-mannaplan för att anläggningsproblematiken skulle bli en ickefråga. Även i intervju 4 beskriver respondenten att de är lite missnöjda men att de samtidigt skulle behöva en plan till för sitt behov. Respondenten beskriver att de har tillgång till 2 konstgräsplaner där 8 lag kan träna samtidigt. “Det har ju blivit en jättebra grej också, man får en sådan gemenskap mellan lagen” (Intervju
13
4). I intervju 7 är respondenten inne på samma spår som respondenten i intervju 1. “Ja, om vi jämför med övriga Stockholm så har vi det ganska bra men med tanke på storleken på vår klubb och om vi jämför med andra idrotter så är vi helt klart underdimensionerade” (Intervju 7).
Underhållet och tillgången på vintern
I de intervjuer vi har genomfört med lagen i Stockholms stad är missnöjet över underhållet och anläggningssituationen på vintern genomgående stort förutom i intervju 2 där respondenten förklarar att de har ett bra samarbete med Stockholms idrottsförvaltning och dess personal. Samtidigt har förening 2 nyligen fått tillgång till ett fotbollstält som gjort Hjorthagens IP spelduglig på vintern. “Tältet gjorde att vi fick ett enormt lyft för föreningen på vintern, tidigare hade vi ingenstans på vintern. Hela Stockholm hade bara en uppvärmd plan tidigare” (Intervju 2).
I de andra intervjuerna vittnar respondenterna om en sämre situation. Respondenten i Intervju 3 förklarar att föreningen tappar 80–90 procent av sin träningskapacitet på vintern eftersom det inte existerar någon värmeanordning under planerna och att planerna inte skottas eller snöröjs. Detta har gjort att föreningen söker sig inomhus men då har det uppstått en konkurrenssituation med andra hallidrotter som även de har en akut brist på idrottsanläggningar. I intervju 5 förklarar respondenten att föreningen har haft tillgång till fotbollsplaner på vinterhalvåret som snöröjs men på grund av bristande underhåll och trasig konstgräsmatta på en plan är det längre inte möjligt att snöröja den vilket lett till en mindre plan på vintern. I intervju 6 förklarar respondenten att föreningen har tillgång till en 7-mannaplan på vintern där de har tillgång till hälften av tiderna som de har på sommaren. I kommunföreningarna är man inte nöjd med tillgången på vintern men föreningarna förklarar att det beror på hur svår vintern blir. En vinter utan snö gör det lättare att spela på vintern men en snörik vinter gör att planerna blir svårare att underhålla. Respondent 1 säger:
Vi har en konstgräsplan på en annan anläggning som är uppvärmd via spillvärme från den närliggande ishallen som vi får hälften av tiderna på ungefär. (....) Den här vintern har ju inte vart något problem men förra vintern som var väldigt kall initialt och då hade man dessutom bytt ut värmeaggregatet på ishallen vilket gjorde att det inte kom någon värme alls i planen. Så den bottenfrös ju redan i februari och då hade vi ingenstans att träna i drygt en månad (Intervju 1).
Även respondent 7 är inne på samma spår: “(...) det beror på hur mycket snö som kommer, men man får spela där det går att spela (...) Annars får vi hyra planer i andra närliggande kommuner som har uppvärmda fotbollsplaner” (Intervju 7).
Lokalisering
Lokaliseringen av fotbollsplaner är i stort alla föreningar väldigt nöjda med. Stadsföreningarna upplever i större utsträckning att det fungerar bra, dels på grund av att planerna allt som oftast ligger i nära anknytning till en tunnelbane- eller pendeltågsstation. Intervju 4 som är belagd utanför stadskärnan är den enda föreningen som beskriver ett större missnöje över lokaliseringen. Föreningen beskriver att det är ett stort problem att sig till anläggningen:
Man måste ta bussen från pendeltågsstationen till anläggningen om man inte kan cykla, vilket innebär att många får skjuts av sina föräldrar, vilket i sin tur skapar ett stort trafikkaos på idrottsplatsen eftersom det finns tennishall och en orienteringsanläggning vid idrottsplatsen (Intervju 4).
Föreningen förklarar vidare att det ska byggas en ny stadsdel i kommunen på gångavstånd till anläggningen, där beskriver respondenten att dom vädjar till kommunen att inte bygga en ny anläggning: ”Den nya stadsdelen har gångavstånd till anläggningen (.…) så vi driver frågan att bygga ut
14
den befintliga anläggningen istället för att bygga en ny där borta” (Intervju 4). De andra två föreningarna belagda utanför stadskärnan förklarade att deras anläggningar är belägna väldigt bra utifrån vart medlemmarna bor. Förening 1 beskriver att de flesta medlemmarna cyklar till träningarna:
”(…) vår huvudanläggning ligger väldigt bra till det är ingen som behöver åka bil, utan medlemmarna kan cykla hit” (Intervju 1). Respondenten i intervju 7 instämmer i stort med förening 1 men förklarar vidare: ”(…)vi är väldigt utspridda i kommunen så de flesta har närhet till någon av våra anläggningar, men vi saknar några planer i de mer nybyggda områdena. (….) bortsett från cykel är det väldigt lättillgängligt med buss och pendeltåg” (Intervju 7).
Det största missnöjet bland innerstadsföreningarna kommer från förening 3 som upplever ett större missnöje över att inte få tillgång till en nyformaterad fotbollsplan som precis renoverats från grus till konstgräs cirka 5 kilometer från föreningens huvudanläggning:
(…) det har precis byggts en ny plan i närområdet så det vart jag väldigt glad över, sen jag fick reda på att planen inte ingår i vårt administrativa fördelningsområde. (…) så känslan är; jaha vi är på fel sida av något administrativt sträck (Intervju 3).
Bortsett från detta lilla missnöje över en mindre tillgänglig plan så är föreningen i stort lika positiv som resterande innerstadsföreningar: ”Lokaliseringen är inget problem” (Intervju 3). En annan av respondenterna i innerstaden har samma uppfattning: ”Anläggningarna är lokaliserade bra och många kan cykla till träningarna” (Intervju 5).
Hur upplever föreningarna att de behöver anpassa sin verksamhet utifrån sin situation?
Alla föreningar upplever anläggningstillgången på olika sätt samtidigt som det också finns många likheter i upplevelser. Nedan kommer det presenteras hur föreningarna på olika sätt tvingas anpassa sig för att klara av sin anläggningssituation och bedriva en så bra fotbollsträning som det är möjligt.
Intervjupersonerna har förklarat hur de arbetar med fördelning av träningstider, hur de anpassar sina träningar samt hur de arbetar med sina samarbetspartners.
Fördelning av träningstider
Som beskrivet i föregående avsnitt av resultatet så framkommer det att alla föreningar på ett eller annat sätt upplever en brist av fotbollsplaner men att vissa föreningar har det tuffare än ändra. I Stockholms Stad är det idrottsförvaltningen som fördelar träningstiderna ut till föreningarna utifrån en fördelningsnyckel som framförallt är baserad på antal medlemmar i föreningarna. Tiderna fördelas sedan av respektive förening till deras lag och träningsgrupper. Fördelningen av träningstider fungerar i stort på samma sätt i kommunerna som i Stockholms stad där det är föreningarnas respektive kommuner som delar ut tiderna, alla efter en sorts fördelningsnyckel som kan fungera på lite olika sätt beroende på vilken kommun. Det blir väldigt tydligt att det är ont om anläggningar i Stockholms Stad utifrån fördelningen. En av innerstadsföreningarna vittnar om att det inte ens finns timmar nog att fördela så att alla föreningar kan täcka sitt behov:
Om alla barn i Stockholms Stad skulle få samma förutsättningar och tiderna fördelas rättvist så skulle det fördelas 327 timmar varje vecka men nu får föreningarna bara dela på 220 träningstimmar. Vi missar alltså 107 timmar i veckan. I jämförelse med Spånga som har ett överskott på 82 timmar (Intervju 6).
Föreningen bifogade sedan grafik som visar hur fördelningstimmarna i vissa delar av Storstockholm ser ut. Denna grafik kommer presenteras som Bilaga 4.
Ett annat problem med fördelningen av tider är att flera föreningar får tider som är näst intill oanvändbara, ett antal av föreningarna, både i innerstaden och utanför vittnar om att de får tider som
15
ingen av lagen eller träningsgrupperna vill eller kan använda. En förening förklarar att de får tider på helger klockan 08:00 på morgonen eller 16.00 på vardagar: ”Det kunde ju i och för sig vara bra eftersom det är helg, men alla spelar match på helgerna så det funkar inte i praktiken” (Intervju 3). Respondent 5 menar på samma sak: ”Varken våra arvoderade eller ideella tränare kommer komma från jobbet och hålla en träning 16–17 på en vardag” (Intervju 5). Det finns inget smidigt sätt att få ihop tiderna och vissa åldersgrupper och lag måste helt enkelt lida och ta de sämsta tiderna: “Så, vi kan inte få in mer än x antal lag mellan 17.45 till 20.15 som är de mest attraktiva tiderna (….) och dom yngsta får dom tidigare tiderna omkring 16.30 till 17.45” (Intervju 7). Problemen slutar inte heller där, för trots att de största föreningarna får mest tider från sina respektive kommuner så behöver dom trängas mycket på ytan.
Respondent 4 förklarar att det är lite tokigt när det kommer mindre föreningar med bara ett lag: “(...) vi är 4 lag på en hel plan och det kokar med människor, sen kommer det något kvartersgäng på 8 personer som sen får en helplan själva” (Intervju 4).
Uppdelad plan
Den övergripande anpassningen som alla föreningar har tvingats till är att dela upp sina fotbollsplaner i kvadrater eller tårtbitar för att göra plats för fler lag. Inga lag i studien har tillgång till fullstor plan under sina träningar. I vissa fall kan dock seniorlag och akademilag få tillgång till helplan men det är inget som hör till vanligheten. Alla föreningarna har olika sätt att utforma sina träningar på och uppdelning av planerna sker antingen på halvplan, fjärdedelar eller åttondelar.
I intervju 1 har inget lag tillgång till fullstor plan på träningarna. Föreningens A-lag tränar sällan på en yta som är större än en halvplan och föreningen menar att om det funkar för föreningens A-lag kan inte en uppdelad plan vara ett problem för de yngre lagen. I intervju 4 förklarar respondenten att de idag oftast tränar på en kvarts plan men att seniorlagen har möjlighet till halv eller hel plan i vissa fall.
Respondenten förklarar dock att de arbetar mycket med att förbättra användandet av ytorna och upplever idag att de blivit mycket effektivare på detta. Tidigare hade de flesta lag max 2 träningar i veckan men idag tränar i princip alla lag 4 dagar i veckan plus en gemensam teknikträning på måndagar för alla barn som vill i de olika lagen. I intervju 7 anser respondenten att uppdelningen av planer inte varit ett problem. De som uttryckt ett missnöje är oftast de som inte tidigare haft erfarenhet som tränare. Respondenten har fått höra att “spelar man 11-manna måste man spela på en 11-mannaplan annars så går det inte” (Intervju 7). Denna tanke har mer och mer suddats ut och idag upplever föreningen en god situation vad gäller ytans uppdelning.
I Stockholms stad är missnöjet större än ute i kommunerna gällande uppdelningen av fotbollsplaner. I intervju 2 får föreningens lag aldrig tillgång till fullstor plan. I grunden tränar lagen i föreningen på fjärdedelar. Respondenten är oroad över att de i överlag tränar för mycket på små ytor och att detta gör att vissa spelare misskrediteras i sin fotbollsutbildning. Föreningen, som även har en framgångsrik A- lagsverksamhet upplever att de inte får fram en viss typ av spelare. De som är bra på att löpa längre sträckor kan sällan utnyttjas på små ytor medan små, fyndiga spelare med god teknik premieras.
Respondenten nämner även ett intressant citat som tydligt visar på ett stort problem fotbollen står inför: “Vilken annan sport tränar du aldrig på som det ser ut på match” (Intervju 2). I intervju 5 har föreningen fördelat planerna utifrån antal spelare per meter. Detta görs dock snabbt och oftast inte så noggrant:
Däremot så sitter vi inte och räknar slaviskt, utan vi har väl lite magkänsla. (...) men är det ett barn och ungdomslag som brukar spela på 7-manna plan så brukar det vara att vi fördelar dom på varsin planhalva på en 7-manna plan (Intervju 5).
Föreningen försöker ge lagen med många spelare större ytor men situationen upplevs som svår och det är “ofta” det är omkring 80 spelare på en planhalva. I intervju 6 beskrivs en svår situation där lagen kan vara upp till 45 spelare i en trupp och att en halv eller kvarts plan är för liten. I vissa fall har inte vissa lag tillgång till ett mål, det påverkar kvaliteten och föreningen är oroade över att spelarna inte kommer
