Den äldsta klosterkyrkan i Alvastra Frödin, Otto
Fornvännen 168-181
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1933_168
Ingår i: samla.raa.se
DEN ÄLDSTA KLOSTERKYRKAN I ALVASTRA
AV
O T T O F R Ö D I N
P
å de närmast föregående sidorna i detta häfte av Fornvän- nen har fil. cl:r Sten Anjou sökt visa, att den byggnad å"Sverkersgården" vid Alvastra (se fig. 36), vars lämningar anträffats och frilagts av mig under åren 1916—1920, icke, såsom jag velat göra gällande,1 utgjort ett borgtorn med kapell i bottenvåningen (möjligen dubbelkapell), uppfört under 1100-talets första hälft — men under alla förhållanden före cisterciensernas ankomst till Alvastra år 1143 — såsom den gamla Alvastragårdens eller -byns fasta kärna. I stället skulle här ha stått en av långhus, kor och krypta bestående kyrka, byggd under 1140- eller 1150-ta- let, antagligen av cistercienserna och i varje fall begagnad av dem under klostrets första decennier, d. v. s. innan den — såsom Anjou menar — under 1170- och 1180-talen uppförda, nu som ruin kvar- stående klosterkyrkan fullbordats år 1185.
När jag nu genom välvilligt tillmötesgående från tidskriftens redaktion beretts tillfälle att omedelbart upptaga dessa intres- santa spörsmål till behandling, vill jag genast oförbehållsamt ut- tala min tillfredsställelse över att "Sverkersgårdens" säregna och, på grund av sitt mycket förstörda skick, i vissa hänseenden svår- förståeliga byggnad blivit föremål för diskussion.2
i Se Fornvännen 1918—1920 och Meddelanden från Östergötlands Fom- minnes- och Museiförening (i det. följ. cit. Meddelanden) 1917—1922.
2 Tidigare torde blott B e n g t T h o r d e m a n (se Alsnö Hus, Stockholm 1920, sid. 126 f.) och E r i k L u n d b e r g (jfr nedan sid. 173) ha yttrat sig i denna fråga, och båda hava resorvationslöst accepterat tolkningen
"dubbelkapell".
D E N Ä L D S T A K L O S T E R K Y R K A N 1 A L V A S T R A 169
Tyvärr är Anjous uppslagsrika bidrag härtill av enbart teore- tiskt intresse, i den mån det avser byggnadens r e k o n s t r u k t i o n (se fig. 37). Hans kyrkas långhusparti har nämligen aldrig existerat.
Jag vet ej om d:r Anjou varit på platsen, men för den som sett de blottade byggnadslämningarna är de båda huvuddelarnas vä- sensskilda karaktär uppenbar och står det utan vidare klart, att
"ovalens" fast murade, massiva murar omslutit bottenvåningen till en stenbyggnad, mer eller mindre tornliknande, beroende på det antal våningar, som den kan tänkas ha innehållit, men att där- emot "kvadratens" svaga, kallmurade grund näppeligen kunnat ut- göra undergrund till en byggnad av sten. De iakttagelser, som gjordes vid ruinens friläggande, lämnade också full bekräftelse härpå. Inga rasavlagringar, härrörande från on sådan byggnad, anträffades; visserligen förekommo murbrukspartiklar mer eller mindre rikligt inblandade i myllan i och utanför "kvadraten", men dessa koncentrerade sig mot "ovalen", hade dennas raslager som spridningscentrum och stammade således från dess nu försvunna övre murpartier. Allt detta har jag förut framhållit.1 Anjou frå- gar nu (sid. 161), huruvida "det verkligen säkert kan avgöras från vilken del av byggnaden murbruksraset härstammar", och synes såle- des vilja ifrågasätta både riktigheten av mina iakttagelser och över huvud möjligheten att bestämma varifrån en raslager härrör. Så- som praktiskt verksam medeltidsarkeolog borde han dock väl veta, att detta hör till de mera elementära och under normala förhållan- den enklare uppgifterna vid en utgrävning.
Nej, några långhusmurar hava icke varit uppförda på "kvadra- tens" stengrund, icke ens en bruksmurad gårdsmur. Däremot sanno- likt en kallmurad sådan, gärna samtidig med stenbyggnaden i öster.
Jag har tidigare som ett alternativ antagit detta2 och på senare år alltmera kommit att stanna för denna uppfattning. Det är därvid ganska antagligt, att denna gårdsmur ursprungligen varit avsedd att läggas i bruk, men att man av någon anledning snart övergått till kallmurning; om arbetet börjat i sydöst, skulle på så sätt den murbruksbeläggning, som kunde iakttagas utefter ett par m:s
i Se Meddelanden 1921, sid. 75 och 78.
2 Se Meddelanden 1921, sid. 79 f. Någon motsägelse i mitt resonnemang föreligger sålunda icke, såsom A n j o u , sid. 161, velat påvisa.
170 O T T O F R Ö D I N
längd1 ovanpå stengrunden, vid dess anslutning till "ovalen", få en rimlig förklaring.
Anjous d a t e r i n g av byggnaden till 1140- eller 1150-talet synes mig mycket svagt motiverad. Ett par av mig funna arkitekturfrag- ment av sandsten, nämligen det i Fornvännen 1918, fig. 9, och Meddelanden 1918, fig. 2, avbildade, samt ett par brottstycken av kolonetlskaft med vridna kannelyrer, ävensom byggnadens absid och kolonnförsedda krypta skulle peka på högromansk byggnads- stil, vilken "infördes till Skåne genom ärkebiskop Askers dom- kyrkobygge i Lund och spreds därifrån vid århundradets mitt till andra landsdelar i Norden". "Kryptkyrkan" kan, såsom jag redan framhållit, avföras ur diskussionen,2 det bladornerade stenfrag- mentet är för obetydligt för att tillåta någon närmare tidsbestäm- ning, även under tidigare romansk tid finnes det som bekant gott om absider, och från samma tid förekomma också exempel på spi- ralrefflade kolonn- och kolonetlskaft. Av en dylik detalj kan mun givetvis icke draga några slutsatser i här föreliggande fråga, lika litet som byggnadens skråkantade baser skulle berättiga till en tidig datering, därför att sådana även förekomma exempelvis i 1000-talskyrkan i Dalby — för att nu taga ett Anjou närstående fall.
Hans övriga argumentering är av negativ art, i form av kritik av min datering. De skäl jag anfört för årtalet 1143, d. v. s. tiden för cisterciensernas ankomst till Alvastra, som terminus ante quem för byggnadens tillblivelse, formulerar Anjou sålunda (sid. 164):
"Han (Frödin) anser, att den icke kunnat byggas efter sistnämnda år, emedan den i så fall borde hava varit utförd i cisterciensernas berömda kvaderteknik." Därmed punkt. Anjous härtill fogade re- flexioner över cistercienserna och kvadertekniken sväva i luften, ty hans referat är oriktigt och uttrycken missvisande. Jag har nämligen å det av honom anförda stället3 formulerat saken på föl- jande sätt:
i Alltså ingalunda över "en stor yta", såsom A n j o u , sid. 101, säger.
2 1 förbigående bör dock erinras om alt Lundadömons krypta stod färdig redan år 1123 eller senast år 1131, varför en påverkan härifrån redan före 1100-talets mitt i och för sig varit tänkbar.
3 Se även Fornvännen 1920, sid. 192 f.
D E N Ä L D S T A K L O S T E R K Y R K A N I A L V A S T R A 171
"Byggnadens tillblivelsetid torde emellertid nu kunna instängas inom mera snäva gränser än tillförne. Det har framhållits, att densamma ur teknisk synpunkt är av en synerligen primitiv karak- tär, och vid den nära till hands liggande jämförelsen med "Sverkers- kapellet" och klosterkyrkan blir kontrasten slående. Dessa cister- cienserbyggnader äro uppförda på vanligt medeltida sätt med skal- murar, omslutande en nergjuten betongfyllning, materialet är i do- minerande grad kalksten (ej sandsten), och detta material har fått en utomordentligt omsorgsfull ytbehandling. I "Sverkersgårdens"
stenhus är murkärnan uppförd för hand och, som det förefaller, utan fasadbeklädnad av sten, endast putsad, materialet är till en del — och då framför allt i mera framträdande och krävande detaljer
— sandsten, och där en ytbehandling kunnat iakttagas, är denna synnerligen enkel, man kan säga konstlös, endast en rätt grov och oregelbunden parallellhuggning. Härtill kommer att byggnaden företer en grundplan, som ej torde vara känd från cisterciensisk arkitektur."
Detta är dock något annat och mera än tal om "kvaderteknik".
Och jag tillade: "Allt detta torde utesluta varje tanke på att cister- cienserna haft sin hand med i detta bygge. Då det å andra sidan är uppenbart, att konversernas yrkesskicklighet måste ha lämnat åtminstone några spår efter sig, direkt eller indirekt, i denna blott några 100 m. från klostret liggande byggnad, därest densamma blivit helt eller delvis uppförd etter deras ankomst till Alvastra år 1143, synes den slutsatsen vara ofrånkomlig, att den uppförts före nämnda årtal."
I detta sammanhang har jag även fäst uppmärksamheten på före- komsten av "opus spicatum" ("axförband", "sillbensmönster") i
"ovalens" mur samt anfört några andra fall av denna egenartade raurningstoknik å nordiskt område, vilka gåvo mig ytterligare stöd för min datering av byggnadsverket. Med orätt, säger Anjou. Den bland nordiska forskare gängse uppfattningen, att denna teknik skulle berättiga till en särskilt tidig datering, alldenstund den- samma förekommer i de äldsta delarna av Vårfrukyrkan i Roskilde, finge nu revideras. En av Anjou företagen undersökning av kyr- kan skulle nämligen ha ådagalagt, att nämnda delar av densamma ingalunda, såsom man hittills antagit, uppförts under 1080-talet utan först kort efter år 1158.
172 O T T O F R Ö D I N
Huruvida denna Anjous omdatering av Vårfrukyrkans äldsta del blir godtagen, får väl framtiden utvisa; här må den accepteras.1 Men även om detta exempel på "opus spicatum" sålunda skulle till- höra en senare tid än man hittills räknat med. skulle detta förhål- lande ingalunda berättiga till en allmän neddatering av tekniken ifråga. Vårfrukyrkans "opus spicatum" synes i själva verket ha vissa senare drag: det är lagt av 18 tum, m. a. o. c:a 0,5 m. långa kvadrer och ger intryck av y t d e k o r a t i o n .2 Som sådan uppträder detta murningssätt även i ett annat byggnadsverk i Roskilde, näm- ligen i domkyrkan, och här i tegel. Ett annat jämförelsevis sent
"opus spicatum" har Erik Lundberg konstaterat i Ekebyborna kyrka i Östergötland.3
Men samme forskare har å andra sidan påvisat, att denna teknik i regel uppträder under en tidig del av medeltiden och — för Öster- götlands och Smålands vidkommande — i en äldre grupp av roman- ska landskyrkor, uppförda före 1100-talets mitt, till vilken grupp han för just "Sverkersgårdens" byggnad.*
"Opus spicatum" är dock blott en detalj i ett större sammanhang.
Lundbergs på en omfattande materialkännedom grundade och idé- rika undersökningar hava givit oss en i sina huvuddrag säker- ligen riktig bild av kyrkobyggandets förlopp i Linköpings stift under 1100-talet. Den nyssnämnda, äldre gruppens stenkyrkor hava ersatt tidigare, förnämliga träkyrkor, äro till stor del att uppfatta som kungliga kyrkor, antingen som konungens privata gårdskyrkor eller som kungsgårds- eller husaby-kyrkor, en del uppförda under konung Sverker den äldres tid. andra — och bland dessa särskilt den äldsta kyrkan i Vreta — redan under den Sten-
1 För densamma talar kanske också det av A n j o u iakttagna förhållan- det, att ramverket i denna del av kyrkan består av kvadrer med fina fogar, medan don äldsta Dalbykyrkans visar små stenar, blott groft tillhuggna eller tillslagna och liggande i relativt tjocka murbruksfogar ( A n j o u : He- liga Korsets kyrka i Dalby, Göteborg 1930, sid. 36 och 176).
2 Aarbeger 1870, sid. 148 och fig. 1.
8 Se Meddelanden 1927—1928, sid. 53, och Fornvännen 1929, sid. 227.
4 Se E r i k L u n d b e r g : Östergötlands romanska landskyrkor, i Med- delanden 1927—1928, sid. 2 ff. Samme förf.: Iakttagelser angående 1100-talets murningsteknik, i Fornvännen 1929, sid. 221 ff. (jfr också samme förf.:
Lunds äldsta domkyrka och kyrkobyggnadskonsten i Linköpings stift, t Fornvännen 1930, sid. 152 ff.).
D £ V Ä L D S T A K L O S T E R K Y R K A N I A L V A S T R A 173
k i l s k a ä t t e n s s e n a r e å r . T i d e n s ä t t e s a v L u n d b e r g till 1120—1140- talon, och S i g u r d C u r m a n , som i h u v u d s a k a n s l u t e r s i g till L u n d - b e r g s u p p f a t t n i n g1, s k j u t e r b e g y n n e l s e t i d e u än l ä n g r e tillbaka, till 1100-talets början.2
Till d e n n a g r u p p a v k y r k o r för L u n d b e r g , såsom n y s s s a g t s , även " S v e r k e r s g å r d e n s " byggnad. I likhet med mig a n s e r han, att k a p e l l e t " s ä k e r l i g e n v a r i t ett dubbelkapell av s a m m a a r t som s å m å n g a t y s k a b o r g k a p e l l " . H a n t i l l ä g g e r : " T y v ä r r f i n n e s alltför litet i behåll för a t t medge en r e k o n s t r u k t i o n . Men a n a l o g i e n med borg- eller k u n g s g å r d s a n l ä g g n i n g e n i V r e t a ä r tydlig. I b ä g g e fal- len ä r f r å g a om en a v s k i l d p l a t s för b o r g h e r r e n . "3
" S v e r k e r s g å r d e n s " byggnad h a r härmed fått sin tidshistoriska miljö och b a k g r u n d , som t i d i g a r e endast s k y m t a t , m e r a k l a r och f ö r s t å e l i g . Och den a v m i g a n g i v n a d a t e r i n g e n h a r v u n n i t bekräf- telse. Detta gäller även å r t a l e t 1143 som t e r m i n u s ante quem.
U t m ä r k a n d e för L u n d b e r g s ä l d r e b y g g n a d s g r u p p ä r n ä m l i g e n ett m u r v e r k a v blott t u k t a d k a l k s t e n i s m å t t f o r m a t och med m y c k e t tjocka m u r b r u k s f o g a r (stundom, som o v a n f r a m h å l l i t s , m u r a t som
" o p u s s p i c a t u m " ) , för den y n g r e g r u p p e n å t e r ett m u r v e r k med s t ö r r e s t e n f o r m a t , med omsorgsfullt b e h u g g n a y t o r och med t u n n a fogar. Mot t u k t s t e n s m u r v e r k s t å r således h u g g s t e n s - m u r v e r k , mot m u r n i n g s a r k i t e k t u r s t å r h u g g s t e n s - a r k i t e k t u r . * Vad n u beträffar " S v e r k e r s g å r d e n s " b y g g n a d ä r den i eminent g r a d m u r n i n g s a r k i t e k t u r , och dess m u r a r utvisa ett u t p r ä g l a t t u k t s t e n s m u r v e r k , ja, än primitivare, i det att materialet i övervägande g r a d består av obearbetad fältsten av olika slag.5 Tids-
1 Se S i g u r d C u r m a n : Kristna gravmonument från 1000-talet funna i Vreta kloster, i Arkeologiska studier tillägnade H. K. H. Kronprins Gustaf Adolf, Stockholm 1932, sid. 141 ff.
2 Se S i g u r d C u r m a n : Biskop Gisles kyrkobygge, i A x e l R o m - d a h l : Linköpings domkyrka, Göteborg 1932, sid. 18 ff.
8 Se Meddelanden 1927—1928, sid. 11.
4 Se Fornvännen 1929, sid. 221 ff. — A n j o u gör on motsvarande mur- vorksklassificering i Heliga Korsets kyrka i Dalby, sid. 36 och 48; jfr också sid. 172 här ovan, not 1.
5 Se ovan, sid. 171, samt Meddelanden 1920, sid. 19 f., och Fornvännen 1920, sid. 188 ff. — Härutinnan föreligger cn påfallande frändskap mod några av Lundborg särskilt behandlade kyrkor, tillhörande hans äldre grupp och be- lägna inom Linköpingsstittets Smålandsdel. Deras murar äro uppförda av
1 7 4 O T T O F R Ö D I N
g r ä n s e n mellan den äldre och den y n g r e m o n u m e n t g r u p p e n sättes av L u n d b e r g till omkr. mitten av 1100-talet. Den n y a huggstenstekni- k e n s och - a r k i t e k t u r e n s överhancltagande vid d e n n a tid tillskrives, säkerligen med all rätt, inflytelser dels från L u n d , d ä r den n y a dom- k y r k a n j u s t stod färdig, dels från stiftets cistercienserkloster, d ä r b y g g n a d s v e r k s a m h e t e n n u måste a n t a g a s v a r a i full gång. Vid själva klostren h a r m a n rimligtvis endast att r ä k n a med cisterciensiska im- p u l s e r ; L u n d b e r g k a r a k t e r i s e r a r också de y n g r e d e l a r n a av k y r k a n i Vreta som cisterciensisk h u g g s t e n s a r k i t e k t u r . P å en plats som A l v a s t r a måste dessa inflytelser ha gjort sig gällande p r a k t i s k t taget omedelbart efter m u n k a r n a s ankomst, så s n a r t ett bygge av n å g o n s t ö r r e betydelse d ä r blivit igångsatt och detta antingen de själva eller k o n u n g e n - k l o s t e r g r u n d a r e n tagit initiativet därtill. Det låge något onaturligt i att a n t a g a motsatsen.
D e t ä r m i g omöjligt att f ö r s t å Anjous r e s o n n e m a n g på d e n n a p u n k t (jfr sid. 164). Naturligtvis " k a n m a n j u på 1100-talet, liksom m a n n u gör, h a v a valt b y g g n a d s t e k n i k med h ä n s y n till k o s t n a d och m e r e l l e r m i n d r e snabbt u t f ö r a n d e " . Och "om det för cister- c i e n s e r n a g ä l l d e att h a s t i g t och för r i n g a k o s t n a d u p p f ö r a en k y r k a i ett f r ä m m a n d e land, dit de j u s t a n l ä n t , s å h a v a de s ä k e r l i g e n v a l t den e n k l a s t e b y g g n a d s m e t o d e n " . G i v e t v i s ! Men l i k a visst är, att de då icke u p p f ö r t en s t e n b y g g n a d a v s å k o m p l i c e r a d n a t u r som
" S v e r k e r s g å r d e n s " , så som j a g r e k o n s t r u e r a t densamma, än m i n d r e A n j o u s " k r y p t k y r k a " , u t a n nöjt sig med en k y r k a av t r ä (jfr nedan, sid. 178).
Med h ä n s y n till teknik och b y g g n a d s s ä t t måste således "Sverkers- g å r d e n s " b y g g n a d alltjämt f r å n k ä n n a s c i s t e r c i e n s i s k t
tuktad eller råbruten sten eller kullersten i smått format, lagda 1 kalkbruk ined mycket breda fogar. Vidare har s a n d s t e n här kommit till användning som material till hörn och muromfattningar samt finare arkitekturdetaljer (se Fornvännen 1929, sid. 231 f.). På samma sätt har man i "Sverkers- gården" — som ligger på endast c:a 3 mils avstånd från den nordligaste av dessa Smålandskyrkor, Ströja på Visingsö — begagnat sig av Vätter- områdets sandsten vid huggning av pelare, kolonner o. dyl., medan man i
klostret och "Sverkerskapellet" lika genomgående härvid använt den kanske än mer närtillgängliga kalkstenen. Jag har senast i Meddelanden 1923—
1924, sid 10 f., framhållit detta för datoringen av "Sverkersgårdens" byggnad ingalunda betydelselösa motsatsförhållande, som under de senare årens un- dersökningar i klostret blivit ännu mera iögonenfallande.
D E N Ä L D S T A K L O S T E R K Y R K A N 1 A L V A S T R A 175
u r s p r u n g , t. o. m. cisterciensisk påverkan. Även dess datering utesluter sådant; dess tillkomsttid faller före cisterciensernas an- komst till Alvastra.
Anjou åter, vilken på skäl, som jag funnit ohållbara, daterat den till 1140—1150-talen, framhåller (sid. 165), att "eftersom kyrkans bestämning till tid och rum överensstämmer med cisterciensernas tidigaste vistelse i Alvastra, vill man gärna antaga, att den också blivit uppbyggd av dem". Han erkänner dock, att "kyrkans typ"
kan väcka betänkligheter mot en sådan slutsats, betänkligheter som han dock med en ganska ingåonde motivering söker övervinna. Då hans resonnemang här vilar på felaktiga förutsättningar — i fråga om såväl dateringen som "kyrkans typ", "kryptkyrkan" —, är det- samma av enbart teoretiskt intresse och föranleder mig blott till följande reflexioner.
Anjou erinrar om, att flera1 av cistercienserordens äldre kyrkor hava en karakteristisk korplan, som icke förekommer bland de se- nare anlagda ordenskyrkorna. Denna typ, som anses leda sitt ur- sprung tillbaka till de äldre cluniacenserkyrkorna med den år 981 invigda kyrkan i Cluny som prototyp, kännetecknas av ett stort, rektangulärt kor med eller utan absid, å ömse sidor omgivet av smärre, absidförsedda kapell, som trappstegsformigt avtaga i djup och öppna sig mot tvärskeppet, på vars motsatta sida det treskep- piga långhuset vidtager.2 "Kryptkyrkan i Alvastra", säger nu Anjou, "saknar tvärskepp och kapell men är med sin av storleken betingade förenkling icke främmande för denna typ". "Förenk- lingen" är verkligen mycket radikal. Man frågar sig blott, varför den icke i första hand gått ut över den för nämnda kyrkotyp — lik- som för cistercienserarkitekturen i övrigt — fullständigt främ- mande "kryptan".
I detta sammanhang omnämner Anjou också, att den äldsta klos- terkyrkan på Hovedön (i Oslofjorden) varit "en enkel, tvåskeppig.
med kor och absid försedd byggnad". Den erbjuder således inga lik- heter med hans "kryptkyrka" och kan så mycket mindre motivera något cisterciensiskt ursprung för den sistnämnda, som den med all
i I själva verket äro de ganska fåtaliga; av 140 st. av C u r m a n (i DOdan a. a.) behandlade kyrkor tillhöra blott 13 st. denna typ.
2 Se S i g u r d C u r m a n : Cistercienserordens byggnadskonst, Stockholm 1912, sid. 31 och 77.
176 O T T O F R Ö D I N
sannolikhet uppförts före cisterciensernas ankomst till platsen och sedan övertagits av dem.1
Vidare framhåller Anjou, att man under de första åren eller år- tiondena av ett klosters tillvaro ofta måst nöja sig med proviso- riska, mera anspråkslösa kyrkor, innan de större, som givit cister- cienserarkitekturen dess särprägel, hunnit uppföras. Detta är all- deles riktigt och gäller naturligtvis också de övriga klosterhusen.
Sant är även att man har en mycket obetydlig kunskap om dessa första stenkyrkor: den i Citeaux var antagligen en enkel, rektangu- lär, enskeppig liten byggnad, täckt med ett tunnvalv,2 den vid Pontigny helt liten, enskeppig, i öster absidformigt avslutad.3 I jämförelse med dessa är dock "Sverkersgårdens" byggnad, så som Anjou tänker sig den, en anläggning av helt annan art, och inga- lunda torde den kunna betraktas som en liten, anspråkslös kyrka av provisorisk natur. Hade det nu varit Alvastramunkarna, som ställts inför uppgiften att bygga en kyrka av denna valör, m. a. o. en
"ordentlig" kyrka, ehuru av mera blygsamma mått än den som i verkligheten kom att uppföras vid Alvastra, hade de förvisso än- dock byggt en av samma grundtyp som denna, ehuru förenklad (av
"reducerad Fontenay-typ", som Curman kallar den). Så gjorde de engelska bröderna i Waverley* och Tintern5, de norska i Lyse6 och Hovedö.7 Det bör ihågkommas, att när det första Alvastrakonventet lämnade modorklostret i Clairvaux, stod dess nya, under Bernhards egen ledning uppförda kyrka just färdig; den var av Fontenay- typ9, var väl känd av munkarna i Alvastra, och flera av konver- serna hade säkerligen varit med om bygget.
Men vi återvända till "Sverkersgården". Anjou kan, när allt kom- mer omkring, icke helt bortse från de svårigheter, som "kryptkyr- kans" arkitektur förorsakar, och medger (å sid. 166), att "man kan
i Se C u r m a n: a. a., sid. 188.
2 C u r m a n: a. a., sid. 56 f.
8 C u r m a n : a. a., sid. 61 f.
4 C u r m a n : a. a., sid. 110.
• C u r m a n : a. a., sid. 114.
6 C u r m a n : a. a., sid. 185.
7 Nämligen vid den förutnämnda förcistorcicnsiska kyrkans tillbyggande;
so C u r m a n : a. a., sid. 188.
8 So C u r m a n : a. a., sid. 50 ff.
fl£.V Ä L D S T A K L O S T E R K Y R K A N I A L V A S T R A 177
diskutera, huruvida den blivit byggd av cistercienserna eller ej".
Hur därmed än må förhålla sig, "förefaller det däremot vara san- nolikt att den nyttjats av dem", säger han. Hur Anjou här tänker sig byggnadens tillkomsttid, lämnar jag därhän. Han är i varje fall inne på ett spörsmål av stort intresse och som man lika gott kan resonnera om, vilken uppfattning man än må ha om byggna- dens rekonstruktion.
I själva verket kan åtskilligt synas tala för att "Sverkersgården"
fått hysa det första Alvastrakonventet. Jag tänker därvid icke på det förhållandet, som Anjou hänvisar till, nämligen att ifråga- varande byggnad — alt döma av hittills föreliggande grävnings- resultat — "är den enda kyrka, som existerat i den forna Alvastra by vid tiden för cisterciensernas vistelse därstädes"; de alltjämt pågående undersökningarna å klosterområdet kunna när som helst blotta lämningar av en första, provisorisk anläggning. Nej, det vore ju i och för sig ganska naturligt, att munkarna vid sin an- komst fått flytta in i de byggnader, som redan funnos å Alvastra gård eller i Alvastra by, d. v. s. å "Sverkersgården", och där bott kvar, till dess att överflyttningen till det nya klostret ägt rum.
Icke blott stenbyggnaden där uppe på höjden skulle munkarna så- ledes ha övertagit (och apterat till klosterkyrka), utan även bred- vidliggande boningshus och uthus (samtliga av trä) i nödig ut- sträckning, och därav skulle de, så gott sig göra låtit, ha åstad- kommit en klausur.
Men andra och, som det synes mig, mera vägande skäl tala emot ett dylikt resonnemang. Samtliga den gamla byns eller gårdens byggnader hava icke kunnat apteras till kloster1, ty en del ha uppenbarligen alltjämt ägts eller i varje fall disponerats av den kungliga familjen, som åtminstone tidvis bott på platsen.2 För klosterfolket med dess krav på avskildhet måste detta förhållande i längden ha känts besvärande. Ej heller ur natursynpunkt upp- fyllde "Sverkersgårdens" höjd de fordringar, som dessa cistercien- ser brukade ställa på en god boplats: läget var blåsigt, marken
1 De voro säkerligen också flera än munkarna vid denna tid hade bruk för.
2 Så var t. ex. fallet vid jultiden år 1156, då konung Sverker mördades icke långt från gården. Att han då skulle ha bott hos munkarna är otänk- bart. Se närmare härom i Fornvännen 1918, sid. 168 ff., och Meddelanden 1918, sid. 85 ff.
12 — Fornvännen 1933
178 O T T O F R Ö D I N
torr och steril, jordmånen grus och sten. Den mjuka sluttningen längre mot öster, där klosterruinen nu ligger, erbjöd däremot allt vad de kunde önska: ett skyddat läge, en fruktbar jord, en damm, en yppig vegetation, en natur, som något erinrade dem om deras hemland. Den platsen måste ha lockat dem till omedelbar bosätt- ning.
Cisterciensernas första kolonisation vid Alvastra torde väl där- för snarast ha försiggått på följande sätt. Vid ankomsten hava de fått tak över huvudet i gården eller byn (ev. i andra å ägorna be- fintliga hus). Man har omedelbart gripit sig an med uppförandet av de första, nödvändigaste klosterhusen på den definitiva kloster- platsen. Där har inflyttningen kunnat äga rum efter en tid, som ej behöver beräknas till mer än några få månader. Dessa byggnader, även kyrkan, ha varit av trä.1 Omedelbart invid denna provisoriska anläggning har man sedan, så snart klostret fått sin organisation och ekonomi i nödig grad ordnad, börjat uppföra de äldre delarna av det klosterkomplex, som nu finnes kvar som ruin. Detta torde ha skett senast omkring år 1150. Kyrkan skulle således ha kraft en byggnadstid av omkring 35 år, vilket ingalunda kan anses orimligt.2
Man kan hoppas, att de fortsatta undersökningarna på kloster- området3 skola sprida ljus över dessa klostrets ännu i dunkel lig- gande, äldsta öden. För närvarande kan blott sägas, att sannolik- hetsskäl synas mig tala emot de åsikter Anjou framfört i detta sam- manhang, och som gå ut på att "Sverkersgårdens" byggnad skulle ha tjänstgjort som klosterkyrka ända fram till mitten av 1180- talet, m. a. o. att klostret skulle ha legat där under en tid av mer än 40 år efter dess grundande.
Under alla förhållanden kan jag ingalunda finna, att den medel- tida urkund, som Anjou till slut åberopar, "på ett överraskande sätt ger belägg för" hans åsikter (se sid. 166). Det "överraskande"
är i stället den tolkning han givit åt orden "deducta est" i denna
1 Klostrens första kyrkor voro ofta onkla, provisoriska träkapell; så exempelvis i Citeaux, Clairvaux, Morimond, La Ferté(?), Kirkstall. Se C u r m a n : a. a., passim.
2 Jfr ovan, sid. 176, och C u r m a n : a. a., sid. 179 1.
8 Tillika med en ur dateringssynpunkt ingående analys av det mycket omfattande fyndmaterialct därifrån.
D E N Ä L D S T A K L O S T E R K Y R K A N I A L V A S T R A 179
uppgift för å r 1185, som förekommer i den i Script. Rer. S v e c , I, publicerade C h r o n o l o g i a a b a n n o 2 6 6 a d 1 4 3 0, och som lyder s å l u n d a : " M C L X X X V obiit S t e p h a n u s Archiepiscopus V p s a l e n s i s X V kal. A u g u s t i et sepultus est in templo m o n a c h o r u m in a l u a s t r u m . Eodem a n n o deducta est ecclesia in a l u a s t r u m a n n o a receptione con ventus ibidem X L I . " Detta översätter Anjou på följan- de s ä t t : " Å r 1185 den 15 a u g u s t i1 dog Stefan, ä r k e b i s k o p i U p p s a l a , och begrovs i m u n k a r n a s tempel i A l v a s t r a . Samma å r förflyttades k y r k a n i Alvastra, 41 å r efter instiftandet av s a m m a konvent.2"
Det ä r a n m ä r k n i n g s v ä r t a t t Anjou ej s y n e s k ä n n a till den veder- t a g n a tolkningen av detta "deducta est", nämligen "invigdes".3 E j h e l l e r s y n e s h a n k ä n n a till en a n n a n i s a m m a del a v Script. R e r . Svec. (sid. 61 ff.) tryckt, l i k a r t a d u r k u n d , nämligen C h r o n o l o g i a V e t u s t a a b a n n o 8 8 0 a d a n n u m 1 4 3 0, d ä r man — dock h ä r för å r 1180 — återfinner notisen om Stefan och Alvastra, men med en formulering, som ger förklaringen till den s i s t n ä m n d a tolk- ningen av "deducta est". D ä r heter det n ä m l i g e n : " M C L X X X obiit S t e p h a n u s p r i m u s E p i s c o p u s Vpsalensis, X V kal. A u g u s t i , et sepul- t u s est in capitulo m o n a c h o r u m in A l u a s t r a . Eodem a n n o dedicata est ecclesia in A l u a s t r a , a n n o a receptione." Således: " Ä r 1180
— . Samma å r invigdes k y r k a n i A l v a s t r a " etc.
I och för s i g förefaller det mycket o s a n n o l i k t , a t t " d e d u c e r e "
s k u l l e k u n n a h a v a den a v Anjou l a n c e r a d e betydelsen, och det k r ä v e s nog o t v e t y d i g a b e l ä g g h ä r p å från m e d e l t i d s u r k u n d e r , i n n a n den k a n g o d t a g a s . " F ö r f l y t t a " (i bildlig b e m ä r k e l s e ) h e t e r ju an- n a r s "transferre"*; h ä r bör således ha stått " t r a n s l a l a est".
1 Skall vara 'den 18 juli''.
2 Skall vara "efter konventets mottagande därsammastädes".
3 Så exempelvis hos H. R e u t e r d a h l (Svenska kyrkans historia, 11:1, sid. 197), F r it. h i of H a l l (Bidrag till kännedomen om Cistercienserorden i Sverige, I, i Redogörelse för Allmänna Läroverken i Gefle och Söderhamn under läsåret 1898—1899, Gefle 1899, sid. 52), K n u t B. W e s t m a n (Den svenska kyrkans utveckling från S:t Bernhards tidevarv till Innocentius 111:8, Stockholm 1915, sid. 171). — Beträffande W e s t m a n s där gjorda ut- talande rörande Stefans gravplats hänvisas till sid. 180, not 1, här nedan.
4 Jfr exempelvis uttrycket "translacio sedis" för biskopssätets i Gamla Uppsala förflyttning ned till östra Aros (SRS, III, 2, sid. 99, Dipl. Suec, V, sid. 299); detsamma ang. själva domkyrkans förflyttning (DS, n:is 546.
554 och 555).
180 O T T O F R Ö D I N
Det torde nog icke råda något tvivel om att " d e d u c t a " ä r e 11 f e l s k r i v n i n g f ö r " d e d i c a t a". Härför talar också en annan ganska betydelsefull omständighet.
En textkritisk undersökning av de båda urkundernas handskrif- ter synes nämligen giva vid handen, att den, som har uttrycket
"deducta", dels utvisar många andra, mycket betänkliga felskriv- ningar, dels förefaller att vara av uppländsk proveniens. Den andra åter, som nog även, om ock ej i samma grad, är behäftad med av- skriftsfel, synes däremot vara av östgötskt ursprung (möjligen är den tillkommen i Vadstena). Man torde därför vara berättigad att tillmäta den större vitsord i fråga om sådana uppgifter, som avse Alvastra.1
Läsaren har utan tvivel funnit, att jag beträffande här behand- lade Alvastraspörsmål genomgående hyser en uppfattning, full-
1 Jag stöder mig här på ett välvilligt utlåtande av on så sakkunnig per- son som förste arkivarien E r n s t N y g r e n . — Don senare urkundens mora preciserade uppgift om ärkebiskopens gravplats ("in capitulo") bör här uppmärksammas. I och för sig vore det ingalunda överraskande om Stolan jordats i sitt gamla klosters kapitelsal, som visserligen — här som i andra cistercienserkloster — var den för abbotarna reserverade gravplatsen, men där även personer, som kunde göra anspråk på gravjnats i kyrkan — och till dem måsto väl Sveriges förste ärkebiskop räknas — kunde få vila. Och jag kan här nämna, att vid den sommaren 1932 företagna, men ej avslutade undersökningen av kapitelsalen i Alvastra flera gravar anträffats, och att vissa förhållanden ingalunda utesluta möjligheten av att denna uppgift om Stefans gravplats kan komma att visa sig riktig. Det finnes emellertid ytter- ligare cn urkund, som är av intresse i detta sammanhang, nämligen C h r o - n o l o g i a A n o n y m i V e t e r i s ab a n n o 8 2 6 a d a n n u m 1 4 1 5
(Script. Rer. Svec, I, sid. 50 ff.), i vilken det för år 1181 heter: "Obiit Stephanus primus archiepiscojius Ujisalensis XV kalond. Augusti, & sepultus in cajicllo monachorum monasterii de Alvastro, undc postulatus erat." Här upjigos sålunda "ett kapell" vara ärkebiskopens gravplats. Men undersökning- arna i klosterkyrkan hava givit vid handen, att Stefan icke fått sin grav i något av kajiellen. Är "capello" här ett synonym för "ecclesia" eller "templo"?
Det torde snarare kunna ifrågasättas, huruvida det ej helt enkelt är en f e 1- s k r i v n i n g t ö r " c a p i t u l o". Det bör vidare observeras, att kapitel- salen anges som gravplatsen i ytterligare ett par urkunder, nämligen dels E r i c u s ' O l a i Krönika (SRS, II, sid. 49), dels den i Handl. rör. Skand.
Hist., VI, sid. 5, tryckta. Allt detta torde i någon mån styrka "dedicata- urkundens" vederhäftighet.
D E N Ä L D S T A K L O S T E R K Y R K A N I A L V A S T R A 181
ständigt avvikande från Anjous. Och det torde knappast kunna iintagas. att våra ståndpunkter i någon väsentlig mån skola kunna Siimmiinjämkas. Förvisso gäller det svåra, delvis måhända olösliga problem. Under alla förhållanden kan jag ej underlåta att ge ut- tryck för min beundran för den oförskräckthet, varmed d:r Anjou söker lösa "Sverkersgårdens" gåtor. Å andra sidan har jag nog en känsla av att hans inlägg "kunde vara ett skolexempel på lättheten, varmed man vilseledes, om icke såväl byggnaden, som de historiska källorna kritiskt undersökas, innan det konsthistoriska samman- hanget fastställes". Citatet är hemtat från — Anjous värdefulla, förut anförda arbete om Heliga Korsets kyrka i Dalby (sid. 178).
Z U S A M M E N F A S S U N G .
O. F R Ö D I N : Die älteste Klosterkirche in A l v a s t r a .
Die von Dr. S. Anjou in diesem Hctfto vorgotragonen Ansicbtcn ilbor die Baurestc des 'Sverkersgårdcn" werden einer näheren Priifung unterzogen.
Die bei der Untersuchung der Ruine gemachten Beobachtungen haben völlig deutlich ergeben, dass Anjous Langhausjiartic nicht oxistiert hat. Der Hypothese einer Kryjitenkirche ist damit jedc Grundlage entzogen. Verf.
findet kcinen Anlass, von seiner fruher geäusserton Meinung abzugehen, dass hier Reste eines Burgturms mit Kapelle (wahrscheinlich Doppel- kajielle) im Erdgeschoss und mit einem im Westen anschlicssenden vierecki- gen, von trocken gemauortcn Steiiimauern umgebenen Hof vorliegen. Auch känn Anjous Datierung des Bauwerks in die 1140-er öder 1150-er Jahre nicht akzoptiert worden. Vorl. weist demgegenuber darauf hin, dass die neuordings von Erik Lundberg ausgefiihrten Untersuchungen libcr die Kirchenarchitektur in diosom Teile Schwedens seine Datierung des Bau-
werks in dio erste Hälfte dos 12. Jahrhunderts, näher bestimmt in die Zeit vor 1143, in welchem Jahre die Zisterzienser nach Alvastra kamen, bestä- tigt haben. Aus mehreren Grunden muss dem Bauwerk zisterziensischer Ursprung, ja auch nur Beeinflussung von dieser Seite her, andaucrnd aberkannt werden. Anjous Annahme einer Kryptenkirche wäre im iibrigen unvereinbar mit dem, was wir von zisterziensischer Kirchenarchitektur wissen. Aus der von Anjou angezogenen mittelalterlichen Urkundo geht nur hervor, dass dio Klosterkirche, dio heute als Ruine dastcht, 1185 ein-
gcwciht worden ist. Es ist ja ganz natiirlich, dass eine mehr provisorische Kirche während der ersten Jahrzehnte der Klosterzeit vorhanden gewesen sein muss. Nach des Verf."s Ansicht spridit allés dafiir, dass diese erste Kirche aus Holz und von verhältnismässig geringer Grosse, und ferner duss sie aut dem Klostergeläiidc selbst aufgefiihrt gewesen ist.
