Kreativitet - fortfarande lösningen på allt?: En diskursanalys om kreativitet inom planeringen

Kreativitet - fortfarande lösningen på allt?

En diskursanalys om kreativitet inom planeringen

Fia Elfström & Julia Pettersson

Kandidatprogram i fysisk planering

Blekinge Tekniska Högskola

2020-05-25

Författare: Fia Elfström & Julia Pettersson Titel: Kreativitet - fortfarande lösningen på allt?

En diskursanalys om kreativitet inom planering Handledare: Jimmie Andersén

Examinator: Abdellah Abarkan

Blekinge Tekniska Högskola: Institutionen för fysisk planering Program: Kandidatprogram i fysisk planering

Kurs: FM1473 Kandidatarbete i fysisk planering Nivå: C-uppsats

Omfattning: 15 hp Utgivningsort: Karlskrona

Datum: 2020-05-25

Förord

Ett stort tack till vår handledare Jimmie Andersén för en konstruktiv, pedagogisk, lyhörd och mycket bra vägledning genom hela arbetet.

Fia Elfström & Julia Pettersson

Karlskrona, maj 2020

Sammanfattning

Kreativitet är ett begrepp som används frekvent inom det svenska planeringsfältet, i en bredd av sammanhang. Anammandet av kreativitetsbegreppet eskalerade, inte minst i Sverige, i samband med den amerikanske professorn Richard Floridas genomslag med sin teori om den kreativa klassen, i början av 2000-talet. Efter ett antal år kom kritik mot Florida och tiden gick - kreativitet som begrepp fortsatte dock att nyttjas och gör så än idag. Innebörden av begreppet framställs, i olika planeringssammanhang, som något högst eftersträvansvärt och nästintill oumbärligt för en god planering, men begreppets innebörd kan både tolkas som diffus och mångfacetterad - något även tidigare forskning bekräftar. Trots det, är detsamma inte sällan ett ledord i exempelvis översiktsplaner.

Men, vad innebär diskursen om begreppet egentligen i samtida planering? Utifrån ovan nämnda förhållanden är en språklig och vidare betydelsemässig dekonstruktion av be- greppet intressant.

Syftet med denna studie är att undersöka hur begreppet kreativitet används inom svensk planering idag, med teorin om den kreativa klassen som jämförelse. Finns det nya sätt att se på kreativitet idag jämfört med teorin om den kreativa klassens ursprungliga idéer och i vilka sammanhang används begreppet kreativitet idag?

För att möjliggöra ovan nämnda problematik och syfte ämnar studien besvara aktuella problemformuleringar:

• Vad innebär diskursen kring kreativitet inom samtida planering?

• Vad menar man i översiktsplanerna med uttrycket kreativitet?

För att kunna besvara ovan nämnda problemformuleringar samt syfte är följande forskningsfråga formulerad:

• Hur definieras kreativitet i samtida planering i förhållande till teorin om den kreativa klassens definition?

För att möjliggöra en dekonstruktion och analys av språk har en diskursanalys

“För de som bor i, verkar i eller besöker kommunen ska Lund vara en

öppen, attraktiv och kreativ plats, den självklara arenan för gränsöverskrid-

ande möten och kontakter.” (Lunds kommun 2018a:51)

baseras på två kommunala och gällande översiktsplaner, båda antagna 2018. Översikts- planerna har vidare analyserats, tack vare operationalisering, med de diskursiva begrepp som bygger upp kreativitet inom kreativa klassen i åtanke. På detta vis har även ytter- ligare sammanhang, vilka på olika sätt konstituerar dagens kreativitetsbegrepp, fram- kommit. Detta har möjliggjort för synliggörande av den samtida kreativitetsdiskursen.

Resultatet visar att den samtida kreativitetsdiskursen till övervägande del fortfarande utgår från kreativa klassens tolkning av densamma. De förändringar och den utveckling som kan ses av diskursen är sådana som rör samtida samhällsaktuella ämnen och

trender, i synnerhet de som behandlar hållbarhet och jämlikhet. Genom detta visas också

en annan ny, integrerad faktor - ett mer humant förhållningssätt. Studien visar även att

samtida planering är i större behov av ett flexibelt förhållningssätt, vilket också kan ses

prägla dagens diskurs om kreativitet och som till betydande del beror på en mer global

och föränderlig värld. Vidare visar resultatet att diskurserna till stor del överlappar inom

planeringen, vilket gör det svårt att kartlägga och renodla diskurserna fullständigt.

Innehållsförteckning

1. Bakgrund 8

1.1 Inledning 8

1.2 Syfte 12

1.3 Problemformulering 12

1.4 Forskningsfråga 12

1.5 Avgränsning 12

1.6 Översiktsplaner och PBL 13

2. Teori 14

2.1 Socialkonstruktionismen 14

2.2 Kreativa klassen 16

2.3 Diskursteori 22

3. Metod 25

3.1 Diskursanalys 25

3.2 Dokumentär forskning 27

3.3 Fallstudier 27

3.4 Metod- och teoridiskussion 29

4. Forskningsöversikt 31

4.1 Tove Dannestam 31

4.2 Irene Tingali, Richard Florida, Patrik Ström & Evelina Wahlqvist 31

4.3 Moa Tunström 32

4.4 Andreas Öjehag-Pettersson 34

5. Resultat 36

5.1 Operationalisering 36

5.2 Empiri & analys: Lund 37

5.3 Empiri & analys: Borås 50

6. Diskussion & slutsats 68

6.1 Diskussion 68

6.2 Slutsats 71

6.3 Framtida forskning 71

7. Referens- och källmaterial 72

7.1 Referensmaterial 72

7.2 Källmaterial: kommunala översiktsplaner 73

7.3 Bildkällor 73

1. Bakgrund

1.1 Inledning

1.1.1 Kreativitet, vad innebär det?

Det svenska språket innehåller många begrepp som kan uppfattas på många olika sätt genom sin ibland vaga precisering. Hur sådana begrepp uppfattas kan variera beroende på i vilket sammanhang de förekommer, vem som yttrar sig kring begreppen eller vem som tolkar dem. Ett begrepp med dylik karaktär, som dessutom är vanligt före-

kommande inom fysisk planering, är begreppet kreativitet.

Kreativitet definieras enligt svenska akademien som något “skapande, nydanande eller produktivt” (Svenska Akademien 2020), men det finns många andra sätt att tolka be- greppet. I dagligt tal används ofta begreppet kreativitet i samband med kultur, konst eller förmågan att tänka utanför traditionella och givna banor. En allmän tolkning av begreppet kan dock skilja sig från hur det används i specifika sammanhang.

Vid en närmare anblick av hur begreppet används inom planeringsfältet tydliggörs en bredd av sammanhang, inom vilka olika möjliga betydelser synliggörs - att det används inom planeringsfältet är dock tydligt. Den utbildning vi själva tar del av, inom institu- tionen för Fysisk Planering på Blekinge Tekniska Högskola, nämner kreativitet som något som premieras under såväl utbildning som i framtida arbetsliv, vilket också bekräftas i platsannonser inom fältet för fysisk planering i sitt sökande efter kreativa planarkitekter. Boverket, Sveriges kommuner och regioner, branschorganisationen Sveriges Arkitekter samt kommuner använder sig likaså regelbundet av begreppet, men inom sina olika sammanhang, på olika sätt. Det verkar råda olika ideal inom de olika sammanhangen och därmed många olika tolkningar. Dessutom finns det mer eller mindre tongivande röster inom planeringen. En av de starkaste rösterna tillhör Richard Florida, den amerikanske professorn som gav upphov till teorin om den kreativa klassen i början av 2000-talet. Hans teori, där regional ekonomisk tillväxt står i fokus, och tolkning av begreppet har påverkat planeringen över hela världen, inte minst i Sverige. Florida själv har exempelvis varit delaktig i utvecklingsarbeten och kartlägg- ningar av Sverige och svenska platsers förutsättningar för kreativa klassen, med regional och kommunal utveckling som mål, vilket vidare präglat svensk planering.

Kreativitetsbegreppet har sedan dess därmed fått en större och mer given plats inom

planering. Med åren möttes densamme dock av omfattande kritik och Florida om-

prövade sin teori. Hur ser det ut nu? Har kritiken mot Florida och den gångna tiden,

1.1.3 1980-tal

1.1.2 Kreativitetens historiska bakgrund

Den fysiska planeringen har över tid, utöver Richard Floridas inflytande, antagit en del olika perspektiv och tillvägagångssätt för att åstadkomma det, som i samtiden, ansågs önskvärt. Nedan redogörs för perspektiv, som på olika sätt tangerar och berör kreativitet inom planeringen, med kreativiteten mer eller mindre i fokus.

På 1980-talet utvecklade ekonomiprofessorn Åke E. Andersson teorin om k-samhället, där kunskap, kreativa resurser, kommunikationssystem och konst sammanlänkas till fyra K:n, som tillsammans symboliserar samhället med dess ekonomiska system. Anderssons teori kan ses som ett gensvar på tidigare samhällsparadigm och syftade till att beskriva det komplexa processer som utgör samhället och dess funktioner, i synnerhet med fokus på infrastruktur och ekonomi (Andersson 2009:96). Andersson menade att k-samhället är kärnan i den nya infrastrukturen i samhället. Infrastruktur innefattas i Anderssons fall av exempelvis transportnät, informationsnät, utbildning, ekonomiska lagar och regler samt gemensamma värden (Andersson 2009:97).

Andersson poängterade att det finns ett komplext samband mellan de infrastrukturella sektorerna. Han menade också att om exempelvis kommunikations- och transportnät- verk utvecklas och förbättras, så kommer de successivt att påverka andra infrastrukturer, likt en dominoeffekt. Detta, eftersom villkoren för produktion, konsumtion och dist- ribution oundvikligen omvandlas. Vid en kontinuerlig utveckling av infrastrukturens delar “tvingas” således andra delar att omvandlas, tack vare deras kopplingar. Av dessa förändringar påverkades ekonomin och därmed de politiska och kulturella strukturerna i samhället. Sådana samhällsomfattande omdaningar har skett ett fåtal gånger under historien och Andersson menar att k-samhället är den fjärde i raden av omvandlingar (Andersson 2009:96).

Internationella undersökningar klarlägger att Sverige sedan 1970-talet genomgått en tyst

värderevolution, där gamla, materiella värden i infrastruktur ersatts av en postmodern

värdestruktur. Tack vare nya samverkande nätverk, exempelvis för information, genom-

gick så småningom även synen på kunskap och kreativitet en omdaning. Uppfattningen

om kunskap och begåvning, som en produkt av utbildning blev allt mindre dominant

och vidare ansågs samhällsstrukturer kunna baseras på andra parametrar. Förändringen

kan även exemplifieras genom att vi har gått från produktivitetsorienterade gemensam-

med tillhörande utveckling, omdanat svensk planering och därmed innebörden och an-

vändandet av “kreativitet”?

1.1.4 1990- till 2000-tal

ma värden till kreativitetsorienterade gemensamma värden. Den tysta värderevolutionen underlättade därmed k-samhällets framfart (Andersson 2009:97).

Ovan nämnda utveckling påverkade olika delar av samhället, inte minst kulturlivet och dess omvandling. Hushållens konsumtionsbudget för privata kulturutgifter ökade, med- an offentliga kulturutgifter minskade och den offentliga sektorns roll inom kulturlivet likaså. Så småningom blev nätverk inom kommunikation och information än viktigare för kulturlivet. Detta tack vare att processerna för kreativitet, samspelet mellan kultur- verksamma och kulturprodukternas förekomst förändrades kraftigt (Andersson 2009:97- 98).

Dessa infrastrukturella förändringar har även omdanat vissa kulturområden mer speci- fikt, exempelvis de för film och musik. Det har resulterat i en annan produktion som än mer är färgad av höga krav på avkastning och därmed indirekt på kreativitet, vilket gjort det svårare för skaparna. Kulturproducenterna har ännu större krav på storskaliga pro- duktioner för att klara sig på en mer global och teknologiskt präglad marknad; jämfört med förr när kultur, mer eller mindre, hanterades som vilken vara som helst (Andersson 2009:98).

Anderssons arbete poängterade de fyra k-faktorernas, däribland kreativitet, relevans i en samhällsutveckling som ämnar åstadkomma en ny struktur vad gäller sociala, kulturella och ekonomiska aspekter (Andersson 2009:96).

Under de tidiga delarna av 1990-talet rådde lågkonjunktur i Sverige. Det påverkade landet negativt på många sätt, inte minst kommuner och bostadsmarknaden. I takt med att landets kommuner började återhämta sig samt övergången från ett mer industriellt samhälle, omdanades planeringen successivt under sent 1990-tal (Bergman & Bylund 2012:216-217). Planeringen kom nu att syfta till att snarare verkställa projekt som kunde göra kommuner mer bär- och konkurrenskraftiga (Bergman & Bylund 2012:218), snarare än att gynna industrisamhällets fortskridande, vilket liknar Åke E. Anderssons resonemang från 1980-talet. I takt med teknologins framväxt och en ny typ av indu- stri, hamnverksamhet och godshantering samt i samband med den kritiska ekonomiska statusen (Bergman & Bylund 2012:217), möjliggjordes därmed detta skifte. Hamnar och industriområden, som tidigare varit en fundamental del för landets tillväxt, behövdes inte i samma utsträckning längre.

Ett tydligt och vanlig uttryck för detta nya planeringsfokus var hamn- och industri-

omvandlingar (Bergman & Bylund 2012:216, 227) och det kan ses som ett verkställ- ande av de urbaniseringsidéer som började froda i takt med den ekonomiska uppgången (Bergman & Bylund 2012:217). Nu porträtterade planeringen och stadsutvecklingen snarare kultur och ekonomi och i samband med tilltagande globalisering och därmed förändrad ekonomi och handel, gav planeringen utrymme för nya inriktningar, något som kan liknas vid Anderssons resonemang. Fokus gick från produktion och industri till “kunskapsintensiva näringar”, som agerade tillväxtmotorer (Bergman & Bylund 2012:218). Så småningom, ur både ett nationellt och internationellt perspektiv, började dessa hamn- och industriomvandlingar, med sitt innehåll av “attraktiva” företag och spektakulära bostäder och miljöer, stå gestalt för kommunens bärkraft och så kallad

“platsmarknadsföring”. Målet var ekonomisk tillväxt och den skulle möjliggöras genom att locka till sig investeringar, företag och människor (Bergman & Bylund 2012:219- 220, 226-227).

Successivt kom de problem urbaniseringen åsamkat mer i fokus och medvetenheten och arbetet för att främja en hållbar utveckling intensifierades (Bergman & Bylund 2012:220). Detta skifte skulle kunna ses som synonymt med det Andersson påtalar vad gäller en mer global och konkurrensinriktad marknad (Andersson 2009:98). Vi- dare såg man hamn- och industriomvandlingar som en del i arbetet, dels tack vare återbruk av mark, men också på grund av sina täta och funktionsblandade karaktärer - begrepp som vanligtvis sågs som redskap för en mer hållbar urban miljö (Bergman

& Bylund 2012:222). Täthet och funktionsblandning ansågs även kunna korta avstånd och tillgängliggöra funktioner, vilket menades vara gynnsamt ur såväl ekologiska, som ekonomiska och sociala aspekter (Bergman & Bylund 2012:221-223). Trenden präglade planeringen på flera nivåer, från lagstiftning till visioner (Bergman & Bylund 2012:224,226). Exempelvis hanterar både Miljöbalken och de svenska miljömålen hur planeringen ska leda samhället mot en mer hållbar utveckling (Bergman & Bylund 2012:224).

Under denna period, präglad av hållbarhetsfokus och platsmarknadsföring, ansågs idéutvecklande sammankomster nödvändiga. Syftet var att frångå äldre tiders universal- lösningar och istället åstadkomma nya, banbrytande, innovativa och kreativa lösningar och för att lyckas präglades således planeringen till stor del av tankar, resonemang och samarbeten uppkomna ur intersektoriella arbetssätt (Bergman & Bylund 2012:235-236).

Kreativitetsdiskursen har sammanfattningsvis varit snarlik sedan dess uppkomst på

1980-talet. Den utveckling som skett har följt samhällets och så småningom omvärldens

takt och omvandlingar, exempelvis övergången från industri- till kunskapssamhälle.

1.2 Syfte

Syftet med denna studie är att undersöka hur begreppet kreativitet används inom svensk planering idag, med teorin om den kreativa klassen som jämförelse. Finns det nya sätt att se på kreativitet idag jämfört med teorin om den kreativa klassens ursprungliga idé- er? Mer konkret syftar studien till att genom kritisk granskning och analys av diskursen kring kreativitet klargöra i vilka sammanhang begreppet används inom samtida plane- ring och varför.

1.3 Problemformulering

För att undersöka den problematik som syftet belyser formuleras två övergripande pro- blemformuleringar. Det två frågorna antar kompletterande positioner för att bidra till en mer nyanserad bild. Den första frågan möjliggör för en bredare syn på diskursen inom planeringsfältet, medan den följande frågan kan påvisa hur denna syn, på ett mer detalj- rikt och nyanserat vis, uttrycks i planeringen. Detta möjliggörs tack vare dess fokus på konkreta dokument.

• Vad innebär diskursen kring kreativitet inom samtida planering?

• Vad menar man i översiktsplanerna med uttrycket kreativitet?

1.4 Forskningsfråga

För att kunna besvara ovan nämnda problemformuleringar samt uppfylla det angivna syftet har en forskningsfråga formulerats. Forskningsfrågans svar ämnar bidra till att fylla den kunskapslucka som finns inom aktuellt fält.

• Hur definieras kreativitet i samtida planering i förhållande till teorin om den kreativa klassens definition?

1.5 Avgränsning

Avgränsningen baseras på två översiktsplaner från kommuner som profilerat sig som

kreativa, Borås och Lund. Tack vare profileringen kan fallen anses produktiva, då argu-

ment kring kreativitetens relevans för planeringen bör framkomma. För att möjliggöra

för empiriska studier kommer de två kommunernas aktuella översiktsplaner därmed att

granskas. Granskningen avgränsas till att undersöka kommunernas respektive diskurser

gällande begreppet kreativitet. Studien och därmed texten har gjorts gemensamt, men

med olika ansvarsområden vad gäller empiri och analys. Fia har ansvarat för Lunds

kommun och Julia för Borås kommun.

I enlighet med plan- och bygglagen har varje svensk kommun skyldighet att till-

handahålla en översiktsplan där hela kommunen omfattas (SFS 2010:900, 3 kap, § 1). I översiktsplanen, som inte är juridiskt bindande, ska mark- och vattenområden redovisas samt hur byggd miljö ska användas, utvecklas och bevaras (SFS 2010:900, 3 kap, § 2).

Hänsyn ska tas till allmänna och enskilda intressen (SFS 2010:900, 2 kap, § 1) och även samordnas med nationella och regionala mål, planer och program (SFS 2010:900, 3 kap, § 5 p 2). Översiktsplanearbetet ska dessutom ge kommunmedlemmar möjlighet till insyn i planeringsprocessen via samråd (SFS 2010:900, 3 kap, § 8).

1.6 Översiktsplaner och PBL

2. Teori

Aktuell studie är en så kallad diskursanalys. Diskursanalysens metod och teori är tätt sammanbundna. Detta medför att vissa delar som berör diskursanalys presenteras under teori och andra under metod. Det följande teoretiska underlaget ger möjlighet att

betrakta diskursen kring kreativitet genom en viss sorts teoretiska glasögon. Nedan redogörs för de teorier studien kommer att nyttja. Inledningsvis presenteras en överblick av dessa.

Vetenskapsfilsofiskt grundar sig följande studie på det ontologiska synsättet socialkon- struktionism, som grundar sig i synen på den sociala konstruktionen av världen via språket. Socialkonstruktionism är den vetenskapliga grundpremiss som fordras för att ha ett diskursteoriskt förhållningssätt (Winther Jørgensen & Phillips 2000:10) och är därmed en av de teorier och metoder studien ämnar vila på.

Florida, skaparen av kreativa klassen, ser på kunskap som något som samverkar med kreativitet och människans intellekt. Genom människan inre kreativa förmåga, som unik och oumbärlig resurs och vidare kunskap kan världen utvecklas och stärkas (Florida 2006:9, 10). Enligt Florida är världen en komplex spelplan av ekonomiska parametrar, vilka kan bemästras, på olika vis, genom människans kreativitet (Florida 2006:9-10, 23).

Diskursteori är tätt sammankopplat med det diskursanalytiska fältet och utgör det teoretiska underlaget för den valda diskursanalytiska metoden. Socialkonstruktionism utgör vidare en del av det teoretiska ramverket, eftersom diskursanalysen är ett av de socialkonstruktionistiska angreppssätten (Winther Jørgensen & Phillips 2000:11). Sista delen av det teoretiska ramverket innefattar teorin om den kreativa klassen, som valts ut eftersom den fått stort genomslag inom svensk planering med sitt huvudbudskap om kreativitet som stark drivkraft för ekonomisk tillväxt (Florida 2006: 23).

2.1 Socialkonstruktionism

Hur hänger världen samman? Bjereld, Demker och Hinnfors beskriver hur man behöver

kunna beskriva, förklara och se hur konsekvenser uppstår genom samband mellan olika

omständigheter, skeenden och handlingar i livet och i naturen, för att se hur de och där-

med världen hänger samman. Samtidigt finns antaganden om att världen inte alls häng-

er samman. Anhängare till socialkonstruktionismen anser att det sätt vi ser på världen

skapar den (Bjereld, Demker & Hinnfors 2009:53-54).

Socialkonstruktionism är en benämning på teorier om kultur och samhälle och inom synsättet finns ett flertal olika tolkningar och användningssätt. Vivien Burr, en inom fältet framstående teoretiker, har kartlagt fyra gemensamma premisser för samtliga av angreppssätten. Dessa premisser omsluter fältet till en helhet. Samma premisser delas av de, inom diskursanalysen, mest framstående angreppssätten, som alla har rötter i den poststrukturalistiska teorin. Nedan redogörs för de grundläggande antagandena:

• Kunskap är inte självklar. Den kunskap vi har om världen är inte en objektiv sanning - våra världsbilder speglar inte verkligheten, utan är ett resultat av hur vi kategori- serar dem.

• Vår världssyn har alltid en kulturell och historisk prägel, eftersom vi är kulturella och historiska varelser. Vi uppfattar och representerar bilden av verkligheten på ett kontingent¹ sätt, våra världsbilder och identiteter förändras över tid och är olik- artade. Vår diskursiva metod är social, vilket gör att den sociala världen, det vill säga identitet, kunskap och sociala relationer, konstrueras enligt sociala mönster.

Den sociala världen är därmed inte förutbestämd.

• Vår världsuppfattning skapas och upprätthålls av sociala processer, något som har ett samband med hur kunskap på ett liknande sätt skapas genom social interaktion.

• De olika sociala världsbilder som finns leder till varierande sociala handlingar. Där- med får kunskapens sociala konstruktion konkreta och sociala konsekvenser (Wint- her Jørgensen & Phillips 2000:11-12).

Socialkonstruktionismen som teori kan upplevas användbar tack vare de påstått oänd- liga antalet världsuppfattningar, som vidare påverkar våra tankar och vårt agerande.

Uppsatsens fokus på begreppet kreativitet inom planeringsdiskursen går att koppla sam- man med socialkonstruktionismens premisser, eftersom tolkningen av begreppet på- verkar hur planeringen ser ut.

2.1.1 Kritik gällande socialkonstruktionismen

Kritik som förekommit mot det socialkonstruktionistiska perspektivet inbegriper att kunskap och social identitet ses som kontingenta, vilket innebär att all regelbundenhet i det sociala - kunskap, identitet och sociala relationer blir upplöst (Winther Jørgensen &

Phillips 2000:12). Allt är därmed tillfälligt och således föränderligt, något som kritiker

har uppmärksammat. Det är omöjligt att veta vad som är på riktigt eller vad som är bra respektive dåligt, eftersom det finns många olika versioner av verkligheten. Vissa menar därför att socialkonstruktionismen blir oanvändbar både inom exempelvis vetenskapen och politiken (Winther Jørgensen & Phillips 2000:149). Innebörden av det ovan nämn- da är att det inte finns en objektiv sanning eftersom allt är relativt. Det som undersöks är därmed inte detsamma som verkligheten, utan författarens egen uppfattning av hur något är. Socialkonstruktionismen i sig anses även vara en social konstruktion, vilket innebär att perspektivet inte kan ha något sanningsanspråk (Linell 2006:175).

2.2 Kreativa klassen

Richard Floridas teori redogör för en ny samhällsklass - den kreativa klassen. I teorin anses kreativitet vara det som driver den ekonomiska utvecklingen framåt i sam- hället (Florida 2006:31), något som gör medlemmar ur den kreativa klassen överordna- de andra samhällsklasser genom sitt direkta inflytande över utvecklingen, ur ett eko- nomiskt tillväxtperspektiv. Floridas teori har utvecklats i och baserats på ett nord- amerikanskt perspektiv.

Den kreativa klassen utgörs av “den superkreativa kärnan”, som består av exempelvis forskare, författare, konstnärer, arkitekter och skådespelare. Runt dessa finns andra med- lemmar ur kreativa klassen som jobbar inom kunskapsintensiva branscher, exempelvis finansmarknaden, börshandeln eller teknologinäringen (Florida 2006:103). Kreativa klassen består utöver ovan nämnda av en befolkning i alla åldrar, etnicitet, civilstatus och sexuell läggning. Speciellt viktiga medlemmar ur den kreativa klassen är de unga anställda, eftersom de är arbetsamma och risktagande. Ofta är det dessutom de som har den mest aktuella kunskapen i egenskap av nyexaminerade (Florida 2006:347-348).

Andra klasser i samhället, som ses som stödjande till kreativa klassen, består av arbetar- klassen som omfattar bland annat de som jobbar inom produktion, underhåll eller trans- port samt serviceklassen, som utgörs av personer med lågbetalda jobb inom sjukvård, kontorsjobb och livsmedelsberedning (Florida 2006:103-105, 108). Längst bort från den kreativa klassen är de som ägnar sig åt lantbruk av olika slag, såsom åkerbruk, fiske och skogsbruk (Florida 2006:383).

2.2.1 Platsen

Florida reder ut frågan om “hönan eller ägget” genom att påstå att det är platsen som

styr var den kreativa klassen väljer att bosätta sig, inte jobben. Platsen ses som ett eko-

system som omhändertar människors kreativitet, vilken sedan transformeras till ekono-

miska värden (Florida 2006:15). Mer ingående betyder det att den regionala tillväxten

drivs av medlemmar ur den kreativa klassen, som dras till toleranta, öppna och rikt ny- anserade platser där mångfald attraherar idé- och kunskapsrika människor. Blandningen av kreativa människor och företag stimulerar en uppfinningsrik skaparkraft där kunskap flödar sinsemellan, menar Florida. Ett kluster av kreativt kapital betyder att inno-

vationskraften blir högre, fler högteknologiska verksamheter och jobb skapas och att den ekonomiska tillväxten förstärks (Florida 2006:295-296).

Andra faktorer för att attrahera kreativa klassen utgör möjligheten till en viss sorts livs- stil på gatunivå inom konst och kultur, där städerna refereras till som så kallade under- hållningsmaskiner. Inom teorin om den kreativa klassen menar man att små-

skaliga nöjen som exempelvis kaféer, utomhusaktiviteter, musikscener och ett aktivt nattliv attraherar talangfulla människor och alstrar högteknologisk verksamhet samt bidrar till social interaktion (Florida 2006:228, 307-308). Ett mått för att mäta dessa faktorer är bohemindex, Floridas mått på andel producenter av kultur på en plats. Ett högt bohemindex överensstämmer med koncentrationen av högteknologisk näring (Florida 2006:309). En annan liknande faktor gäller platsens autenticitet, alltså hur äkta en plats upplevs vara baserat på bebyggelse, människor, kultur och historia samt hur de bidrar till unika upplevelser, vilket är något som anses locka den kreativa klassen.

Autentiska, historiska byggnader och kvarter, miljöer med ny och äldre bebyggelse eller exempelvis en unik, lokal musikscen kan därmed vara viktiga aspekter. En

autentisk plats attraherar även nya människor i kreativa klassen, som successivt kan bidra till platsens tillväxt (Florida 2006:273-274). Platsen bör alltså vara mångfacett- erad och heterogen (Florida 2006:279). Miljöer likt dessa möjliggör därmed för möten människor emellan, som vidare kan leda till idéer, vilka successivt kan generera inno- vationer och tillväxt (Florida 2006:277, 296). Motsatsen till de autentiska miljöerna är platser som innehåller affärskedjor, restaurangkedjor och nattklubbar. Inom teorin menar man att de ofta ser likadana ut, oavsett plats och att de därmed upplevs på samma sätt.

Vidare hävdar Florida att dessa platser känns slätstrukna och att de därmed inte erbjuder den genuina känsla och miljö som kreativa klassen dras till (Florida 2006:273).

I teorin refererar man ofta till ordet attraktivitet vad gäller de samlade egenskaper och ting kreativa klassen trivs med och ofta har attraktiviteten sin starkaste grund i

platsen. Generellt byggs attraktiviteten upp på vad som försiggår på en plats - dess

kultur, gatuliv och kreativa aktiviteter. Det baseras även på platsen vad gäller kombina-

tionen av naturliga inslag, likt parker och bebyggelse, inte sällan kopplat till autentiska

och genuina miljöer (Florida 2006:277). Slutligen menar Florida att attraktivitet beror

av människorna som utgör platsens liv, interaktion och rörelse - de som möjliggör för

ett kreativt samhälle. Tillsammans utgör dessa attribut för attraktivitet den så kallade

platskvaliteten. Vidare menar man inom teorin att attraktivitet även beror av kontraster, exempelvis mellan det livliga och lugna och invånarnas möjlighet att bruka båda delar, exempelvis det urbana kontra hemmet samt, men ändock mer ovanligt, landsbygden (Florida 2006:277).

Kreativa klassens medlemmar vill även själva ha möjlighet att vara delaktiga i att forma samhället de lever i. En plats som “redan är färdig” anses inte vara av intresse, eftersom medlemmarna gärna vill vara delaktiga i den omgivande kulturen och även skapa den (Florida 2006:277-278). Hur själva deltagandet går till beskrivs inte närmare i teorin.

För att attrahera medlemmar ur kreativa klassen värderas en plats gällande teknologi, talang och tolerans - “de tre T:na” (Florida 2006:295). Det är viktigt att alla tre T:na samverkar på en plats för att regional ekonomisk tillväxt ska ske (Florida 2006:296).

2.2.2 Teknologi

Teknologi avser mängden innovation och högteknologisk näring på en plats, vilket betyder andel tillväxtsektorer i en region med inriktning på produktion av mjukvara, elektronik och biomedicin, faktorer som dock inte vidareutvecklas inom teorin. Dessa utgör tillsammans en plats teknologiindex (Florida 2006: 298). Floridas undersökning visar att högteknologisk näring i kombination med innovation korrelerar med hög andel kreativ klass på en plats (Florida 2006: 298). Teknologin ämnar även främja uppkom- sten av teknologiska innovationer och ett välmående samhälle (Florida 2006:48). T:et är generellt en parameter som inte beskrivs mer utvecklat och ytterligare information om dess innebörd saknas således.

2.2.3 Talang

Talang är enligt Florida ett mått på människor med högt humankapital, som nästan alltid är utbildade med högskoleexamen. Talangindex är ett sätt att mäta en plats nivå av talang på och värderar just dessa parametrar samt antal kreativa människor. Talang och hög andel kreativ klass på en plats anses vara den starkaste faktorn till ekonomisk framgång, eftersom kreativa klassens medlemmar ofta anses ha en nivå av kunskap som kan generera i innovationer och högteknologisk utveckling. Vidare definition av talang per se redogörs inte för av Florida (Florida 2006: 298-299).

Invandringen har även varit viktig för USA, det land teorin ursprungligen utgår från,

och den regionala tillväxten. Detta påvisas i en studie gjord av Milken Institute som

Florida refererar till. I teorin understryks att entreprenörer med invandrarbakgrund har

historiskt sett varit viktiga att välkomna in till USA och den generella bilden av invand-

2.2.4 Tolerans

Tolerans och toleransindex utgår från fördomsfria och toleranta platser (Florida 2006:15). Högtoleranta platser är enligt Florida platser med hög mångfald och stor koncentration av homosexuella och utlandsfödda. Andelen homosexuella har en stark korrelation med en framgångsrik högteknologisk näring, eftersom det är en indikator på att platsen är tolerant, vilket gör att medlemmar ut kreativa klassen känner sig väl mottagna - här får de möjlighet att bo på en plats med hög acceptansnivå för oliktänkan- de och kreativitet (Florida 2006:262, 305-306). Den kreativa klassen är tillika positivt inställda till könens jämställdhet (Florida 2006:115), men jämställdhet utvecklas inte vi- dare, i teorin. Den mångfald som till stor del konstituerar teorins toleransbegrepp bygger vidare på stadens förmåga att attrahera nya medlemmar av kreativa klassen, vilka påstås söka sig till platser präglade av mångfald. Detta, eftersom mångfald tillåter banbrytande idéer och kunskap (Florida 2006:296). I linje med dessa progressiva värden ingår även en miljömedvetenhet inom samhällsklassen (Florida 2006:115), något som ej heller utvecklas vidare av Florida.

2.2.5 Ett komplext samband

De tre T:na har en komplex och samverkande relation - en förutsättande parameter i ett T kan i samband med en annan egenskap, hos ett av de andra T:na, vara medel för att uppnå något som konstituerar kreativitet. Florida har i sina undersökningar exempelvis funnit att andelen bohemer, forskare och ingenjörer tillsammans med andelen homo- sexuella har en positiv och stark koppling till innovation (Florida 2006:312-314). Han menar att den kreativitet som uppstår ur de tre T:nas samverkan och den kunskap som verkar där, slutligen leder till innovationer och produkter, som vidare gynnar den regionala tillväxten (Florida 2006:73).

Bidragande faktorer till en kreativ ekonomi är närvaron av universitet på platsen. Uni-

versitet anses spela roll för alla de tre T:nas samverkan genom att bedriva forskning

- främst inom teknologi. Universitet attraherar även talang samt genererar vanligtvis

ett tolerant människoklimat på samma plats (Florida 2006:344-345). En särskilt viktig

faktor för de tre T:na och den kreativa klassens etablering på en plats är, med koppling

till universiteten, just forskning. Forskare utgör, som ovan nämnt, en del av den super-

kreativa kärnan (Florida 2006:103) och forskning anses ha en viktig plats i den

regionala tillväxten, av olika skäl. Laboratorier och forskares närvaro påstås kunna

attrahera människor med stort humankapital och den mentalitet som vanligtvis råder

rare som viktig bidragande faktor till en positiv utveckling av högteknologi och vidare

den ekonomiska utvecklingen (Florida 2006: 299-300).

2.2.6 Mobilitet och kreativitet

Den kreativa klassen och i synnerhet den superkreativa kärnan anses vara mycket mo- bila. Medlemmar ur samhällsklassen känner sällan någon stark platstillhörighet och rör därför gärna på sig, även internationellt (Tingali, Florida, Ström & Wahlqvist 2007:15).

Mobilitet utvecklas dock inte vidare inom teorin.

Enligt den amerikanske professorn är kreativitet inte samma sak som intelligens, utan snarare förmågan att syntetisera. Florida refererar till Einstein som beskrev kreativitet som en “kombinationslek” - att lyckas skapa nya kombinationer som är användbara (Florida 2006:58). Floridas själv kopplar samman kreativitet med ekonomi och teknik, att förbättra och foga samman produkter, aktiviteter och processer. Samtidigt påverkas dessa av konstnärlig kreativitet och kulturell dito, som kan ge upphov till exempelvis animation eller datorgrafik (Florida 2006:31). Mänsklig kreativitet ses enligt teorin som den viktigaste kraften i vårt samhälle och den kraft som ekonomin drivs av idag.

Kreativitet är viktig ur konkurrensaspekt och de näringar som har förmågan att använda sig av kreativitet har mycket att vinna. Följaktligen har kreativitet blivit en av de mest eftersträvansvärda varorna och vi människor, som bidrar till kreativitet, är de viktigaste resurserna i vår tid (Florida 2006:31-32).

Teorin om kreativa klassen är intressant eftersom begreppet kreativitet har en central position i utvecklingen av samhället, inte minst inom planeringen. Därför är Floridas tolkning av begreppet av nytta under uppsatsens analys, liksom för att upptäcka bakom- liggande motiv - motiv så starka att vissa svenska kommuner verkar välja att anamma teorin i allmänhet och begreppet kreativitet i synnerhet, i sin planering.

2.2.7 Kritik gällande kreativa klassen

Florida har mottagit kritik genom årens lopp från forskare som Stefan Krätke, Jamie Peck och Ann Markusen. Krätke anser att Florida bekräftar det klassamhälle vi lever i idag genom att beskriva kreativa klassen på ett glorifierat sätt och att samhället anpassar sig efter de som redan har ledande positioner. Resultatet av anpassningen kan till slut leda till gentrifiering och en samhälls- och fastighetsutveckling i nyliberalistisk anda, som följer elitens tycke och smak. Vidare anser Krätke att teorins grundare de-

finierar vilka de kreativa personerna är på ett diffust och naivt sätt. Det finns enligt

inom forskningsfältet anses avspegla sig i övriga samhället, vilket bidrar till en öppen-

sinnad och tolerant samvaro - såväl vad gäller idéer som gentemot människor (Florida

2006:178-179). Egenskaper som ses som grundbultar inom Floridas teori.

Krätke många som arbetar på ett kreativt sätt, inte bara de som presenteras enligt teorins resonemang (Krätke 2011:39-40).

Peck ser inte teorin om den kreativa klassen som en lösning på postindustrialismens problem, till skillnad från Florida själv, utan som en nyliberal genomförandemetod som förvärrar gentrifieringen och de motsättningar som redan finns i samhället. Vidare kriti- serar han Floridas syn på den kreativa klassen, som redan priviligierade innovatörer och entreprenörer. Kritikern menar att dessa redan uppvaktas av intressen inom stadsutveck- ling. De styrande i samhället, exempelvis myndigheter, refereras till som “slavar” under kreativa klassen. Styrinstanserna är kreativa klassen följsamma - ett tillvägagångssätt som sällan leder till ekonomisk framgång, utan snarare till en förvärring av innerstadens gentrifiering, enligt Peck (Hutton 2015:98).

Markusen ser kritiskt på Floridas resonemang, eftersom teorin är mer av en marknads- föringsstrategi än något annat, med ett både svårdefinierat och feldefinierat koncept, enligt henne. Sambandet mellan högre utbildning och kreativitet ses enligt Markusen som något felaktigt, så även vilka som tillhör kreativa klassen - enligt henne går det inte att statistiskt kategorisera en hel yrkesgrupp som kreativ. Det finns heller inte något givet svar kring hur kreativitet fungerar, hur kreativitet särskiljer sig från det icke-krea- tiva eller hur kreativitet formas (Hutton 2015:99-100).

Sedan Florida utvecklade teorin om kreativa klassen i början på 2000-talet har han

fått ett enormt positivt gensvar, inte minst inom svensk planering. Han själv gjorde en

grundlig bedömning av Sveriges regioner och städer 2007, i form av ett samarbete med

Handelshögskolan i Göteborg och Creative group Sweden (Tingali et al. 2007) och rap-

porten nämns på flera håll inom svensk planering. Även en annan rapport, skriven av en

offentlig myndighet, pekar på att de tagit till sig kreativa klassen. I Region Skånes rap-

port “Skånes kreativa kapacitet – talang, tolerans och den kreativa klassen” har teorin

fått mycket uppmärksamhet. Myndigheten uppfattar även Floridas bok “Den krea-

tiva klassens framväxt” som mycket betydelsefull inom stadsutveckling, eftersom det

var en av de första böckerna som såg ett samband mellan kreativitet och regional ut-

veckling (Region Skåne 2010:9). I rapporten ligger fokus på Florida och hans kreativa

klass, med syfte att stärka Skånes attraktionskraft (Region Skåne 2010:3). Boverket

hänvisar till Florida som ses som betydelsefull i omvandlingen av samhället från

government till governance, i sin rapport “Tillväxt kräver planering”. I rapporten be-

döms en stark befolkningstillväxt och ekonomisk tillväxt med innovativa och kreativa

invånare öka en stads eller regions möjlighet att vara en attraktiv investeringsort (Bover-

ket & Tillväxtverket 2015:60).

2.3 Diskursteori

2.3.3 Laclau och Mouffe

Diskursteorin är utvecklad av Ernesto Laclau och Chantal Mouffe. Teorin ämnar för- stå det sociala som en diskursiv konstruktion, där man med hjälp av diskursanalytiska redskap kan analysera sociala fenomen (Winther Jørgensen & Phillips 2000:31). Laclau och Mouffe ser diskurser som ett stort sammanhängande nät, där tecken (beståndsdelar som utgör en diskurs) är knutar som håller ihop nätet. Dessa blir begripliga genom att skilja sig från andra tecken, det vill säga genom att utesluta betydelser från andra möj- liga betydelser och reducera de betydelsemöjligheter som finns (Winther Jørgensen &

Phillips 2000:33-34). Detta betyder att det ständigt pågår en social kamp om hur sam- hälle och identitet ska definieras, eftersom betydelser aldrig kan fastställas, allting är kontingent, alltid i rörelse, vilket resulterar i sociala konsekvenser (Winther Jørgensen

& Phillips 2000:31). Människor försöker därmed hela tiden fastställa och framhäva sin 2.3.1 Diskurs - vad innebär det?

En diskurs kan enkelt förklaras som ett visst sätt att tala om och förstå världen eller en del av den (Winther Jørgensen & Philips 2000:7; Fejes & Thornberg 2015:108). Till exempel: begreppet kreativitet tolkas möjligtvis på ett sätt på en kulturskola och på ett annat på handelshögskolan - de kan ha olika sätt att förstå och tala om samma be- grepp. Enligt en av diskursanalysens förgrundsgestalter, filosofen Michel Foucault, är en diskurs en mängd påståenden som beror av samma diskursiva information (Winther Jørgensen & Philips 2000:19), alltså den information som nås inom den aktuella repre- sentationen av verkligheten. Diskursen består i sin tur av en mängd påståenden som tillsammans kan skapa villkor, inom vilka diskursen kan verka (Winther Jørgensen &

Philips 2000:19).

2.3.2 Diskursteori

För denna studie är det diskursteoriska angreppssättet av störst relevans av de tongi- vande diskursanalytiska metoderna. Diskursteorins grundantagande är att språket är ett instabilt faktum, vilket medför att en betydelse aldrig kan vara fixerad eller given. Vi- dare menar diskursteoretiker att själva betydelsen av olika faktum i den sociala världen skapas genom diskurser och att det sociala därmed är en diskursiv konstellation, kon- stellationer som således inte heller kan vara “fullständiga” (Winther Jørgensen & Philips 2000:13, 31-32). Inom diskursteorin hävdar man att just dessa diskurser därför aldrig kan vara definitiva och att de snarare kontinuerligt påverkas av varandra när de möts.

Dessa möten leder till ett slags diskursiv kamp med målet om att uppnå hegemoni - en

överordnad tolkning (Winther Jørgensen & Philips 2000:13, 31).

Eftersom allt anses kontingent i Laclau och Mouffes diskursteori, att all samhällelighet alltid kan vara annorlunda, menar kritiker att möjligheten till förändring överskattas.

Alla har inte samma möjlighet att skapa förändring. Kritikerna anser att Laclau och Mouffe förbiser de strukturella förhållanden som finns, som kan begränsa olika aktörer - exempelvis kön, etnicitet och klass (Winther Jørgensen & Phillips 2000:62-63).

En liknande kritik avhandlar diskursteorins fokus på själva diskursen och att de indi- vider som står bakom den ignoreras. Teorin kritiseras därmed för att vara blind för de bakomliggande intentioner som kan finnas. Att inte intressera sig för de variabler som kan påverka människors utsagor anses naivt och oförstående inför det faktum att indi- vider har olika maktposition och status och därmed olika förutsättningar (Börjesson &

2.3.4 Foucault

För att få en större förståelse för ämnet kan flera olika synvinklar inom de diskursanaly- tiska perspektiven sättas samman (Winther Jørgensen & Phillips 2000:10), därför ingår även Michel Foucaults idéer som teoretiskt underlag. Han intresserade sig likt Laclau och Mouffe för de stora diskurserna, men med fokus på uppbyggnaden av dem (Fejes

& Thornberg 2015:93). Därmed ville han belysa de olika strukturer som finns (Winther Jørgensen & Phillips 2000:19). Genom diskursernas så kallade sanningseffekter under- sökte Foucault hur diskursers form sätter gränser för vad som är möjligt och sant - det finns därmed gränser för det tänkbara. På detta sätt styr diskurser hur människor handlar (Börjesson & Palmblad 2015:12). Tack vare sanningseffekter går det att förstå gränserna för vad begreppet kreativitet inbegriper och exkluderar; vilket möjliggör förståelse för vad som anses riktigt och vad som inte accepteras i tolkningen av begreppet samt hur kringliggande strukturer ser ut.

2.3.5 Kritik gällande diskursteori

egen värld som den riktiga. Begreppet kreativitet har många olika innebörder för olika människor och det råder därför en social kamp om begreppets definition, något som står i fokus i uppsatsen.

Laclau och Mouffe menar att en dekonstruktion av språket och dess påståenden, impli- cita eller explicita och egentligen alla sociala praktiker, kan avslöja de bakomliggande antaganden och motsägelser som finns. Praktiken möjliggör därmed blottläggande av den ideologiska och egentliga innebörden (Winther Jørgensen & Phillips 2000:31).

Diskursteorin lämpar sig således som angreppssätt i uppsatsens strävan efter att besvara

problemformuleringen genom att försöka urskilja innebörder, tolkningar och drivkrafter

bakom begreppet.

Palmblad 2015:47-48).

Ovanstående synpunkter kan även ses ur en positiv synvinkel, då vissa kritiker anser att

de konkreta premisserna till varför en utsaga görs inte särbehandlas - det går att hålla

ett distanserat förhållningssätt till det som analyseras (Börjesson & Palmblad 2015:44-

45). Diskursteoretiker söker ofta inte svar på varför saker sägs, inte heller till varför de

inte uttrycks; således kan diskursanalys ses som ett jämlikt sätt att analysera på. Detta

synsätt är dock ej metodens huvudsakliga inriktning.

3. Metod

För att tillvarata den information som ges via de valda teorierna krävs metoder. Metoder utgör de “verktyg” som används för att kategorisera och skapa förståelse för empiri, utifrån vald teori. Med hjälp av metoder möjliggörs vidare besvarande av aktuella pro- blemformuleringar, forskningsfrågor och syfte. För denna uppsats har därför diskurs- analys, fallstudier samt dokumentstudier valts som metoder.

3.1 Diskursanalys

Diskursanalys är en multidisciplinär och tvärvetenskaplig metod (Winther Jørgensen &

Philips 2000:7) som kan nyttjas i många sammanhang, men som samtidigt förutsätter vissa grundpremisser, vilket även förbinder metoden med teori (Winther Jørgensen &

Philips 2000:7-10). Nedan följer en övergripande redogörelse för vad diskursanalys innebär och hur den, i denna uppsats, nyttjas.

Diskursanalys som metod möjliggör, som ovan nämnt, dekonstruktion av språk, vilket vidare kan skapa förståelse av implicita betydelser och antydningar (Denscom- be 2017:401, 407-408) - inte sällan beträffande maktrelationer (Winther Jørgensen &

Philips 2000:8). Syftet med diskursanalys som metod blir således att undersöka vad ord genererar i, snarare än vad de explicit uttrycker (Denscombe 2007:408); något som inte sällan liknas vid att “läsa mellan raderna”. Detta kan vara aktuellt vid kvalitativa studier, i synnerhet text- eller dokumentditon (Fejes & Thornberg 2015:90).

En av grundpremisserna inom diskursanalys är, som tidigare skrivet, dess socialkon- struktionistiska utgångspunkt (Winther Jørgensen & Philips 2000:11). Den grundar sig primärt i uppfattningen om att språk har en avgörande roll för skapandet och repre- sentationen av världen (Winther Jørgensen & Philips 2000:10; Börjesson & Palmblad 2015:10-11). Språket är således den praktik genom vilken vi uppfattar och skapar stora delar av vår verklighet (Fejes & Thornberg 2015:90). Det innebär vidare att kunskap är ett socialt konstruerat fenomen och inte något objektivt eller stabilt. Kunskap är ständigt under omdaning och beroende av vem som betraktar den, yttrar den samt sitt samman- hang (Winther Jørgensen & Philips 2000:1; Börjesson & Palmblad 2015:8, 10-11).

Kunskap kan därmed finnas i olika versioner och är inte bara representationer av verk- ligheten (Winther Jørgensen & Philips 2000:19). Dessa olika versioner av verkligheten, som beror av sitt sammanhang, är så kallade diskurser (Börjesson & Palmblad 2015:10).

Det är inom dessa diskurser olika sanningar, som baseras på sitt sammanhang, skapas

- så kallade diskursiva sanningar (Winther Jørgensen & Philips 2000:21). Syftet med

analysmetoden är till stor del att tydliggöra hur diskurser byggs upp, hur de verkar och hur nyttjande av en bestämd diskurs påverkar (Fejes & Thornberg 2015:108-109). Den diskursiva metodiken passar, tack vare ovan nämnda egenskaper, till att dekonstruera begreppet kreativitet som diskurs.

3.1.1 Diskursanalytiska begrepp Tecken

För denna studie benämns de små beståndsdelar som utgör en diskurs som tecken, vilka sammanfogade eller enskilt konstituerar och nyanserar diskursens betydelse. Tecknens innebörd är det som skiljer olika diskurser åt. Dessa tecken är de som tillsammans, i form av exempelvis ord eller begrepp, beskriver den aktuella diskursens uppfattning om någonting inom diskursen (Winther Jørgensen & Philips 2000:33).

Ekvivalenskedja

Ekvivalenskedjor är tillsammans ihoplänkade tecken, som först i ekvivalenskedjan och i sin relation till andra tecken får sin betydelse och mening i diskursen. Ekvivalensked- jan redogör alltså för diskursens betydelse relationellt (Winther Jørgensen & Philips 2000:50, 57-58).

Nodalpunkt

En nodalpunkt är ett huvudtecken inom en diskurs, kring vilket diskursens övriga tecken utgår och får sin betydelse från (Winther Jørgensen & Philips 2000:35, 39). Även själva nodalpunkten får sin betydelse först i sin diskursiva kontext (Winther Jørgensen & Phi- lips 2000:35). För att återgå till tidigare använd liknelse, ordet kreativitet får sin specifi- ka betydelse först när det sätts i ett diskursivt sammanhang.

Hegemoni

När en diskurs är så pass etablerad att dess innebörd ses som självklar har diskursen uppnått hegemoni (Winther Jørgensen & Philips 2000:39). Det sker genom att diskursen genomgår en “hegemonisk intervention”, genom vilken en diskurs överordnas andra diskurser och blir dominant. I hegemonin blir tecknen fixerade (får en given betydelse), men inte bara inom sin egen diskurs, utan även i de diskurser de mött i den hegemo- niska interventionen (Winther Jørgensen & Philips 2000:55). Det ger vidare möjlighet till dekonstruktion, vilket innebär att studera diskursers förändring och strukturer och därmed komma fram till hur de uppkom (Winther Jørgensen & Philips 2000:56).

Flytande signifikant

bestämd betydelse och fixerats. Dessa tecken finns i olika diskurser och försöker, över diskurser, vinna gehör för just sin tolkning (Winther Jørgensen & Philips 2000:35; Bör- jesson & Palmblad 2005:35-36).

3.2 Dokumentär forskning

För att genomföra tänkt diskursanalys behövs dokumentär forskning som kompletteran- de metod, som möjliggör just studier av dokument, i vårt fall översiktsplaner. I övrigt är metoden ej i fokus.

Vid dokumentär forskning är den primära källan för information dokument (Denscombe 2017:321). Dokumentär forskning möjliggör, bortsett från tillgång till ren explicit data, tolkning av underliggande incitament eller strukturer, vilka vidare kan analyseras (Dens- combe 2017:321), till exempel med hjälp av diskursanalys som metod. Doku-

mentär forskning är riktad mot tre större dokumentkategorier - visuella, digitala eller skrivna källor (Denscombe 2017:321). I detta arbete är fokus på de skrivna dokumenten.

3.2.1 För- och nackdelar för dokumentär forskning

Dokumentär forskning anses ofta fördelaktigt baserat på ett par parametrar. Dokument har ofta god tillgänglighet, vilket underlättar för forskaren, men metoden skapar också möjlighet för extern granskning (Denscombe 2017:325, 338). Den goda tillgänglig- heten gör även dokumentär forskning vanligen relativt kostnadseffektiv (Denscombe 2017:338). Tack vare tillgängligheten är dokument ofta även beständiga och är lätta att tillgå, även över tid, vilket också är till forskningstypens fördel (Denscombe 2017:338).

De nackdelar som framhålls för dokumentär forskning är framförallt de krav som ställs på forskaren. Forskaren måste konsekvent vara källkritisk i syfte att finna tillförlitliga data. Att densamma även måste förhålla sig objektiv till data, som kanske ej heller är gjorda för aktuellt syfte, ställer än större krav på den enskilda forskaren (Denscombe 2017:339). Den mänskliga faktorn är därmed metodens största hot.

3.3 Fallstudier

För att genomföra aktuell diskursanalys behövs fallstudier som kompletterande metod.

Detta för att möjliggöra just studier av enskilda fall - i vårt fall översiktsplaner. I övrigt är metoden ej i fokus.

Fallstudier som metod möjliggör arbetets granskning av de två kommunernas, Borås

och Lund, översiktsplaner. Fallstudier bygger på sin förmåga att genom studerande av

specifika undersökningsobjekt redogöra för hur en möjlig helhet skulle kunna se ut.

3.3.1 För- och nackdelar för fallstudier

Fallstudier anses fördelaktig tack vare sin flexibilitet. Studiemetoden möjliggör för fler- talet metodkombinationer och kan med fördel användas i kombination med studier som ämnar undersöka teorier (Denscombe 2017:97). Fallstudier framhålls även ofta som passande i naturligt avgränsade sammanhang, dels för att inom metoden kunna belysa icke-manipulerande företeelser, men också för att småskaligheten medger allt fokus på få fall, vilket kan resultera i att “finna” önskvärda subtila fenomen. Den snäva avgräns- ningen möjliggör även en helhetssyn för forskaren, vilket är fördelaktigt för en fortsatt mer detaljerad analys (Denscombe 2017:96-97) - inte minst inom diskursanalys.

Fallstudier kan medföra ett flertal kritiska aspekter. Däribland anses det ofta att fall- studier kan ha låg tillförlitlighet vad gäller resultatens generaliserbarhet (Denscombe 2017:97), men också att fallet kan vara svårt att avgränsa vad gäller relevant informa- tion. Att material kan vara svårtillgängligt eller att fallstudier tenderar att, till förmån för undersökningens processer, förglömma resultat är också vedertagna risker (Denscombe 2017:98). Att fall är valda till en undersökning på grund av sin karaktär är något som bör tas i beaktande. Fall väljs tack vare specifika egenskaper eller i egenskap av önsk- värda studieobjekt. Ett sådant fall kan därmed aldrig helt representera slumpmässighet och ej heller studiens resultat (Denscombe 2017:89-90). I aktuell undersökning präglas Genom att synliggöra fallets små beståndsdelar genom analys ämnar man med dessa kunna klargöra för fallets komplexitet (Denscombe 2017:85, 87). Metoden lämpar sig således ofta bra för samhällsfokuserade och kvalitativa undersökningar och är möjlig att kombinera med en bredd av metoder (Denscombe 2017:85) - däribland diskursana- lys. För aktuell undersökning möjliggör fallstudier för ett noggrant och detaljfokuserat studerande av de två översiktsplanernas diskurs om kreativitet och tolkningar av den- samma. Detta tack vare metodens lämplighet i djupgående, jämförande och teoriunder- sökande arbeten (Denscombe 2017:87-88, 91). Metoden lämpar sig även i studier som ämnar belysa underliggande fenomen, som kanske annars aldrig skulle studerats (Dens- combe 2016:87), vilket också passar för diskursanalys.

Fallstudier har vanligtvis en snäv och specifik inramning som möjliggör för djupgående

analys och studier. Trots det, tack vare sitt mål om att resultaten ska kunna användas

för generalisering, medger metoden ett holistiskt synsätt (Denscombe 2016:86). Vidare

fokuserar studiemetoden på att besvara såväl vad som varför saker händer, i synnerhet

genom att kartlägga och undersöka olika sammanhang och hur saker hänger ihop (Dens-

combe 2016:86-88); något som också gör metoden legitim för aktuell undersökning -

vad är mekanismerna bakom diskursen och varför sker det som sker inom densamma?

samtliga studieobjekt av en kreativitetsdiskurs, vilket också är målet för analys - valet av empiri och forskningsöversikt syftar alltså till att ge redskap för att förstå denna dis- kurs och är därmed inte helt “neutral”. Med denna oundvikliga påverkan kan vidare de generaliseringar som ämnar göras bli desto mindre representativa (Denscombe 2017:90, 93). Att ifrågasätta studieresultatens generaliserbarhet bör därmed alltid göras vid fall- studier (Denscombe 2017:94). Är resultaten endast “svar” i aktuellt fall eller kan de användas i andra sammanhang? Oavsett, forskningsresultat från fallstudier kan aldrig ses som absoluta - vilket dock inte fråntar fallstudiens eget värde (Denscombe 2017:90, 92). Med ett välanpassat teoretisk underlag som klargör olika faktorer i fallet med hjälp av teori, ökar sannolikheten till en desto mer generaliserbar slutsats (Denscombe 2017:90)

3.4 Metod- och teoridiskussion

För aktuell studie är den reella risken för trovärdighetsbrister primärt beroende av hur forskarna förhåller sig till det diskursanalytiska arbetssättet. De eventuella brister som dokument- respektive fallstudier kan generera i för studien är de som redogörs för ovan, under respektive metods för- och nackdelar. Nedan presenteras därmed enkom de dis- kursanalytiska riskerna.

3.4.1 Validitet och reliabilitet

I en studie av diskursanalytisk karaktär, som per automatik fordrar ett socialkonstruk-

tionistiskt och poststrukturalistiskt perspektiv, blir förhållningssättet till validitet och re-

liabilitet annorlunda. Socialkonstruktionismen och det diskursanalytiska tillvägagångs-

sättet medför per automatik en komplex situation, eftersom enligt socialkostruktionis-

men finns inga absoluta sanningar (Jørgensen & Philips 2000:149) och ej heller någon

verklighet - det finns ur detta perspektiv därmed ingenting att “inhämta”. Perspektiven

förutsätter alltså att världen är socialt konstruerad och således finns ingen given uppfatt-

ning om den på förhand, vilket innebär att se på verkligheten på ett anti-essentialistiskt

sätt (Winther Jørgensen & Philips 2000:104). Detta vetenskapliga perspektiv medför

att den representation av verkligheten forskaren framställer enbart ger en framställan av

densamma, inte en objektiv sanning. Detta synsätt är problematiskt ur ett traditionellt

objektivistiskt vetenskapligt synsätt, där ett faktum är en avspegling av en objektiv och

konstant verklighet. Den är essentialistisk. För en socialkonstruktionistisk studie krävs

därmed så kallad reflexivitet, en medvetenhet om att forskarens resonemang, teorier och

resultat enkom är kopplade till det specifika perspektivet (Winther Jørgensen & Philips

2000:111; Börjesson & Palmblad 2015:19-20). Det är ur detta hänseende traditionell

validitet och reliabilitet kompliceras.

Vid diskursanalys är det av stor vikt att redogöra för vad analyserna är grundade på - om inte, kan trovärdigheten upplevas minska. För att undanröja denna risk redovisas där- med, för diskursanalyserna, utvalda talande citat i anslutning till tillhörande textstycke.

För att vara ett diskursanalytiskt tillvägagångssätt troget redogörs för och görs allt, däri- bland empiri och analys, diskursivt. Detta angreppssätt komplicerar såväl undersökning av studiens reliabilitet, som validitet och forskarens uppgift syftar istället till att skapa en “internlogik” - en studie genom vilken läsaren kan följa och förstå resonemang, som klargör för hur forskaren gjort och tänkt. Detta blir relevant, snarare än att studien ska bli intersubjektivt prövbar, alltså möjlig att göra om. Validitet för en socialkonstruk- tionistisk och diskursanalytisk studie syftar därmed snarare på att se huruvida resultatet som framkommit är diskursivt konstituerat. Reliabiliteten ämnar således se till resul- tatets internlogik - att studien, med resonemang och metod, är förståelig och leder läsaren fram mot ett resultat som är överensstämmande med studiens övriga delar (An- dersén 2020:47-48).

3.4.2 Etiska implikationer och felkällor

Att analysera subtila underliggande mekanismer och betydelser i de aktuella doku- menten kan anses problematiskt, rent moraliskt. Det faktum att dokumenten är offent- liga och dessutom ämnade att ta del av, stödjer dock arbetets analys. De potentiella forskningsfynd undersökningen kan få anses ej heller kunna påverka de aktuella kom- munerna nämnvärt och medför således ej etiska implikationer (Denscombe 2017:436).

Kvalitativ forskning och inte minst diskursanalys, medför att forskarens “jag” på- verkar analysarbetet genom sin egen bakgrund, identitet och övertygelse (Denscombe 2013:399). Det här är något som är viktigt att beakta under uppsatsens gång - att försöka bibehålla en neutralitet så gott det går. När en forskare försöker presentera en diskurs är det oundvikligt att densamma inte själv “skapar” en diskurs (Winther Jørgensen &

Philips 2000:148) - forskaren har svårt att ställa sig utanför diskursen, att inte själv påverka det som beforskas (Fejes & Thornberg 2015: 94). Genom att producera och på- visa kunskap, frambringar forskaren världen samtidigt som densamma porträtterar den (Winther Jørgensen & Philips 2000:148). Forskaren kan därmed inte avbilda en diskurs helt neutralt, vilket kan utgöra såväl etiska implikationer, som felkällor.

En diskurs avgränsning kan heller aldrig vara fullkomlig och det går därmed inte att

“rama in” diskursens alla beståndsdelar på ett korrekt vis. Dels kanske en betydelse-

fixering ändras över tid, dels kanske ett teckens betydelse ha en annan förklaring i en

angränsande diskurs (Winther Jørgensen & Philips 2000:36) - det finns alltså aldrig en

komplett bild eller omslutning av och kring en diskurs. Det kan leda till tveksamheter i

tolkningen av resultat.

4. Forskningsöversikt

4.1 Tove Dannestam

I Tove Dannestams avhandling Stadspolitik i Malmö - politikens meningsskapande och materialitet beskrivs hur Malmö utvecklats de senaste decennierna och gått från en djup kris till att det satsas storskaligt i staden. Staden har fått en ny image och beskrivs med attribut som kunskap, storstad, framtid och ny. Kommunen samarbetar med näringslivet genom utvecklingsstrategier och staden beskrivs som tillväxtnavet på svenska sidan av Öresundsregionen. Dannestam utreder i avhandlingen vilka politiska krafter som ligger bakom beskrivningen och utvecklingen av staden (Dannestam 2009:22).

Globaliseringen har genom en strömning av arbetskraft, kapital och produktion medfört en större konkurrenskraft, vilket leder till att städer och regioner måste använda sig av politik för att klara sig konkurrensmässigt (Dannestam 2009:130). Det har resulterat i att stadspolitiken har förändrats från att ha handlat om en territoriell sammanhållning till att handla om konkurrenspolitik, där de mest konkurrenskraftiga platserna uppmärk-

sammas (Dannestam 2009:25).

Idag bedrivs ofta stadspolitik genom governance, där frågor och processer utövas med hjälp av nya aktörer och former. Något som däremot är nytt är hur diskursen om staden förändrats, från en beskrivning av en stad i kris mot en beskrivning av staden som till- växtmotor (Dannestam 2009:23). Dannestam beskriver hur diskursen av Malmö föränd- rats och utvecklats mot att använda sig av begrepp som kunskap och kreativitet för att höja stadens stadspolitiska värde och uteslutit andra mindre fördelaktiga begrepp som segregation och konflikt. Författaren ser en intressant koppling mellan de begrepp av verkligheten som används och hur det offentliga bör agera (Dannestam 2009:129). De nya idéer som finns inom stadspolitiken präglas ofta av ord som attraktivitet, kreativitet, innovationer, investment och partnerskap med flera, ord med ekonomiska konnotationer, som därmed blir del av den kommunala processen (Dannestam 2009:260).

4.2 Irene Tingali, Richard Florida, Patrik Ström & Evelina Wahlqvist

Författarna till rapporten Sweden in the creative age utökar förståelsen för den kreativa

klassen genom att analysera svenska städer och regioner och hur väl de klarar av kon-

kurrensen av den nya kreativa ekonomin (Tingali et al. 2007:6).

Rapportens resultat indikerar att tätbebyggda regioner, såsom Stockholmsregionen, regionen Malmö-Lund och Göteborgsregionen, har goda kommunikationer och därmed större möjligheter till att attrahera samt öka antalet medlemmar ur kreativa klassen.

De tre regionerna innefattas även av 64% av landets utlandsfödda och 70% av landets bohemer (Tingali et al. 2007:6), något som anses vara av vikt för att kunna attrahera kreativa klassen. Viktiga faktorer för Sveriges framgång innefattar den utbildnings- politik som bedrivits och resulterat i ett starkt humankapital samt den teknologiska indu- strin som ligger till grund för en av västvärldens högsta produktivitet, enligt författarna.

Huvudbudskapet i rapporten är att vi lever i en kreativ era där kreativ kompetens kan öka den ekonomiska tillväxten för landet, i framtiden (Tingali et al. 2007:7).

Rapporten genomsyras av begreppet kreativitet som syftar till flera olika faktorer, exem- pelvis ekonomi, där kreativa tillgångar, innovation, tillväxt, resurs eller kreativt arbete benämns. Människan som faktor för kreativitet är också en ofta förekommande kopp- ling, exempelvis som kreativa konstnärer, arbetskraft, humankapital, tekniker, talanger eller mänsklig kreativ klass. I övrigt syftar kreativitet till potential samt platsens betydelse för en kreativ miljö, aktivitet, magnet eller kreativ kärna.

4.3 Moa Tunström

Tunström redogör i sin avhandling för diskussionen kring stadsideal med hjälp av diskursanalys. Författaren ämnar “undersöka och kritiskt analysera hur stad och urban- itet konstrueras diskursivt i svensk stadsbyggnadsdiskussion på 1990- och 00-talen” och vidare undersöka hur staden konstrueras och varför städer “pånyttföds” eller löses upp (Tunström 2009:14, 155). För att skapa diskursivt underlag studerar författaren frågor- na i material som sträcker sig över ett längre tidsspann och av bred karaktär (Tunström 2009:14, 39). I avhandlingen studeras även hur planering och planerarens roll disk- ursivt byggts upp samt vad som ansetts bra med dessa (Tunström 2009:15). I Tunströms avhandling redogörs för hur kreativitet i olika delar av stadsbyggnadsprocessen har sin roll, vilket sätter begreppet i kontext och vidare leder till en ökad

diskursiv förståelse.

Inom avhandlingens undersökta tidsspann verkar kreativitet som begrepp haft något

slags roll inom planering och stadsbyggnad sedan 1980-talet. Begreppet utgjorde då en

del i övergången från industristad till, i detta fall, K-samhället - ett samhälle inom vilken

planeringen var mer småskalig och med fokus på människan, vardagsliv, kunskap och

kulturhistoria (Tunström 2009: 39). I denna teori utgör kreativitet ett av de fyra ledor-