Förslaget till en nygammal lärarutbildning
Det förslag till en förändrad lärarutbildning som nu ligger ute på remiss är viktig läsning för alla blivande och redan verksamma lärare. För förskolans del utgör förslaget en klar
försämring av utbildningen, en förkortning, och utbildningen kommer inte att, som tidigare, ge behörighet till forskning. Läs och svara på remissen!
Text: Ingrid Engdahl
Efter ett drygt års arbete lämnade ensamutredaren Sigbrit Francke i början av december ifrån sig betänkandet En hållbar lärarutbildning, SOU 2008:109. Här följer en summarisk
redogörelse för förslaget, särskilt i de delar som får konsekvenser för förskolan.
Utredaren föreslår en övergång till två olika lärarexamina, en för barn och en för ungdom. En för lärare som undervisar i nästan alla ämnen och en för lärare som koncentrerar sig på ett eller ett par ämnen.
• Grundlärare, 3 – 4 årig utbildning, som arbetar med barn 1-12 år
• Ämneslärare, 4 – 5 årig utbildning, som arbetar med ungdomar 13-19 år och vuxna Alla lärarstuderande ska även, liksom idag, kunna ta ut generella akademiska examina antingen som kandidat, magister eller master.
Utbildningen till grundlärare får fyra inriktningar som följer äldre benämningar:
• förskola, 180 hp (idag 210 hp)
• förskoleklass och grundskolans årskurs 1–3 – lågstadiet, 240 hp (idag 210 hp)
• grundskolans årskurs 4–6 – mellanstadiet, 240 hp (idag 210 hp)
• fritidshem, 240 hp (idag 210 hp)
Genom förslaget med enhetliga inriktningar finns möjlighet, enligt utredaren, för specialisering av utbildningen och fördjupade kunskaper om aktuellt stadium.
För arbete i förskolan föreslås en förkortad utbildning, 3 år mot dagens 3,5. Det innebär att förskollärarna blir de enda grundlärarna med en lärarexamen på grundläggande nivå.
Studenten måste ta egna initiativ för att läsa fler kurser på avancerad nivå för att uppnå en magister/masterexamen och behörighet för forskarutbildning.
Arbete i förskoleklass förs samman med år 1-3 i grundskolan. Lågstadieläraren blir med denna förändring automatiskt behörig för arbetet med sexåringarna i förskoleklassen. Arbetet i förskoleklassen genomfördes år 2007 av lärare med förskollärarutbildning (62 %), med lärarutbildning (11 %) och med fritidspedagogutbildning (7 %). Förskollärare ska dock enligt förslaget kunna välja till ett fjärde år och därmed bli behöriga för arbete i förskoleklass, dock inte för årskurs 1-3.
En fyraårig inriktning för arbete i fritidshem föreslås med tydlig förankring i fritidspedagogik och lärande och med möjlighet till breddning i valfria så kallade sidoämnen.
Ämneslärare
Utbildningen till ämneslärare får också fyra inriktningar samt en alternativ, kortare ingång för dem som redan läst akademiska ämnen.
• allmänna ämnen, grundskolans åk 7–9, 240 hp (idag 270 hp)
• allmänna ämnen, gymnasieskolan och vuxenutbildningen, 300 hp (idag 270-330 hp)
• yrkesämnen, gymnasieskolan och vuxenutbildningen, 90 hp (idag 180 hp)
• praktiska och estetiska ämnen, 240 – 300 hp (idag 210-300 hp)
• Kompletterande utbildning, alternativ ingång, 90 hp (idag 90 hp)
Förslaget innebär en uppdelning mellan allmänna ämnen och yrkesämnen med väsentligt olika krav på akademiska studier och studiegång. Blivande ämneslärare i allmänna ämnen föreslås läsa gemensamt de tre första åren, i respektive ämneskombinationer, för att därefter välja mellan högstadiet (+ 60 hp) eller gymnasiet (+120 hp).
För arbete i högstadiet innebär förslaget en förkortning, 4 år mot dagens 4,5. Med 240 hp inryms endast två ämnen i lärarens utbildning. Även för inriktningen mot gymnasiet ryms endast två ämnen i utbildningen. Det kan leda till svårigheter för lärarna att få fulla tjänster alternativt att rektorerna låter dessa två-ämneslärare undervisa även i ämnen som de saknar behörighet för.
Klasslärare eller ämnesdjup?
Förslaget har presenterats som en satsning på fördjupade ämneskunskaper och att kunniga lärare är vad som krävs för att förbättra skolan. När man granskar förslaget är det dock svårt att finna denna ämnesfördjupning, tvärtom. Genom en återgång till ett klasslärarsystem för grundlärarna får studenterna mindre av mer. Om alla ska läsa i stort sett samma kurser och inom många ämnesområden blir resultatet betydligt kortare kurser och ytligare
ämneskunskaper.
Eftersom inriktningen mot förskolan bara är på tre år innebär förslaget en försämring, både mot det som gäller idag och mot den treåriga förskollärarutbildning som fanns före 2001.
Begreppen lek och lärande saknas i förslagen till kurser för förskollärare medan däremot begreppen omsorg, omvårdnad och fostran ges förhållandevis stort utrymme. De exempel som ges i förslaget avsätter endast fem veckor (7,5 hp) vardera åt grundläggande läs- och
skrivinlärning, grundläggande matematikinlärning, grundläggande naturvetenskap och teknik samt estetiska läroprocesser och teknik. Det blir svårt att åstadkomma djup på fem veckor.
I dagens examensmål krävs minst 15 hp för alla lärare som vill arbeta med yngre barn i både matematik och läs- och skrivutveckling. Beroende på vald inriktning kan en student i den nuvarande lärarutbildningen läsa 60-90 hp inom dessa områden.
Praktiska, tekniska och estetiska läroprocesser har av tradition ingått både som ett innehåll och som verktyg för pedagogerna i förskollärarutbildningen, något som känns mycket avlägset i Franckes förslag.
I dagens lärarutbildning kan en student välja att inrikta sig mot exempelvis Språk- och
språkutveckling för barn 1-9 år. Det innebär 90 hp – tre terminers studier – samt möjlighet att fördjupa detta ytterligare i ett examensarbete. Enligt Franckes förslag ryms maximalt 45 hp Svenska i utbildningen. Motsvarande jämförelse för Matematik: 90 hp i dagens utbildning – 30 hp i förslaget.
Det är även svårt att förstå talet om ämnesdjup när man ser planerna för lågstadielärarnas utbildning inom NO och SO. Där ryms bara 15 hp vardera, det vill säga 10 veckor totalt för SO (Hi, Ge, Re, Sk) och sedan 10 veckor till för NO (Bi, Fy, Ke). För mellanstadielärarna föreslås ytterligare 15 hp för ett av dessa områden, men de poängen tas då från Svenskan, som gör att man endast läser 30 hp i Svenska.
I lågstadie- och mellanstadielärarnas utbildning finns inte avsatt något utrymme alls för praktiskt - estetisk utbildning. Det finns en inriktning för ämneslärare – praktiska och
estetiska ämnen – som föreslås ge behörighet för hela grundskolan och gymnasieskolan, men detta kan ju inte ersätta varje lärares behov av tekniska och estetiska verktyg i sin
undervisning.
En lösning på dilemmat klasslärare - ämnesdjup vore att fortsätta på den i förskolan naturliga vägen att arbeta i arbetslag, där pedagoger med delvis olika kompetens och ämnesfördjupning möts och berikar arbetet med barnen. Och att förlänga förskollärarinriktningen till fyra år, naturligtvis.
Fyra perspektiv
All lärarutbildning ska enligt förslaget genomsyras av fyra övergripande perspektiv:
• vetenskapligt och kritiskt förhållningssätt
• historiskt perspektiv
• internationellt perspektiv
• informations- och kommunikationsteknik (IT) som utbildningsresurs
Detta slås fast inledningsvis i utredningen, men följs sedan inte upp i förslagen. Särskilt har kritik framförts mot ett vetenskapligt ”tunnelseende” i utredningen, där vissa forskare lyfts fram medan vedertagen svensk och internationell forskning inte lyfts fram alls. Likaså kritiseras perspektivet internationalisering för att vara alltför snävt inriktat mot mobilitet och utlandsstudier. En omvärldsanalys saknas, mångfald och flerspråkighet nämns inte i
utredningen, inte heller att framtidsfrågor och lärande för hållbar utveckling skulle vara viktiga i en lärarutbildning.
En utbildningsvetenskaplig kärna
Utredaren föreslår en utbildningsvetenskaplig kärna för alla lärarinriktningar. Den är en utveckling av det som idag benämns Allmänt utbildningsområde, AUO. Samtidigt är det en förkortning eftersom AUO är 90 hp idag, medan kärnan föreslås till 60 hp. Utredaren hänvisar till utvärderingar om att det allmänna utbildningsområdet haft svårt att finna sitt innehåll och sina former och presenterar ett innehåll i rubrikform, som måste finnas med för alla studenter.
• Utbildningens historia, organisation och villkor, demokratins grunder
• Läroplansteori och allmändidaktik
• Vetenskapsteori, forskningsmetodik och statistik
• Utveckling och lärande
• Specialpedagogik
• Sociala relationer, konflikthantering och ledarskap
• Bedömning och betygsättning
• Utvärdering och utvecklingsarbete
AUO- kurserna utgör den arena där lärarstudenter i dagens utbildning samläser och får inblick i ålders-, ämnes- och stadieövergripande perspektiv, ett 1-19årstänkande. Francke föreslår samläsning för den utbildningsvetenskapliga kärnan men omfattningen av samläsningen kan variera. Hon skriver också om möjligheten och behovet av att inrikta kurserna mot särskilda studenter, exempelvis blivande förskollärare och yrkeslärare.
I utredningen exemplifieras den utbildningsvetenskapliga kärnan med åtta kurser à 7,5 hp.
Om man läser förslaget så har alltså specialpedagogiken i lärarutbildningen reducerats till totalt fem veckor, dessutom med en vridning mot ett individorienterat synsätt.
Verksamhetsförlagdutbildning VFU
VFU föreslås bli en egen kurs, ett separat moment i utbildningen, sammanlagt en termin på 30 hp. Det är en förkortning för högstadie- och gymnasielärare, som idag har VFU på 45 hp.
VFU föreslås lämpligen delas upp i cirka fyra sammanhängande perioder (4 x 5 veckor) under den senare delen av utbildningen.
För att stärka kvaliteten under VFU föreslås ett system med särskilda fältskolor som handleder lärarstuderande. Fältskolorna ska utses efter ansökan av Skolverket/Statens skolinspektion för tre år i taget. Alla handledare ska ha särskild handledarutbildning och ersättningen för skolornas arbete föreslås gå direkt till handledare för genomförda praktikveckor.
Förslaget innebär oklarheter när det gäller kommunernas ansvar och roll i den nya
lärarutbildningen. På vilket sätt kommer kommunen att kunna påverka vilka förskolor och skolor som deltar i lärarutbildningen? Kommer studenterna, som idag, att ha möjlighet att
besöka och ha tillgång till fältet under hela sin utbildning eller bara under de avgränsade praktikperioderna?
Ansöka om examensrätt
Som ett led i att stärka kvaliteten i lärarutbildningen föreslås att all nuvarande examensrätt dras in och att universitet och högskolor får ansöka om examensrätt för program, inriktning och ämne i den nya strukturen.
Kvalitetsbedömningar kommer att göras av Högskoleverket när det gäller högskolornas resurser på flera områden; ämnesteori, ämnesdidaktik, utbildningsvetenskap och VFU.
Avsikten är att särskilt ämneslärarutbildningen ska begränsas till färre utbildningsorter där de bästa förutsättningarna för en akademisk professionsutbildning råder.
Remisstiden utgår 30 mars
Ambitionen att förbättra skolan och lärarutbildningen är tydlig hos regeringen. Frågan är om detta förslag leder till kvalitetshöjningar. Det är ett detaljrikt förslag, de politiska direktiven till utredaren har varit mycket tydliga och styrande. Det närmar sig politisk klåfingrighet. Men en lärarutbildning bör inte reformeras som ett resultat av partipolitiska stridigheter. Förskolan och skolan behöver välutbildade lärare med ett framtidsperspektiv som håller.
Förslaget är utsänt på remiss från utbildningsdepartementet till myndigheter, kommuner och organisationer, men det finns också möjlighet för övriga att svara, exempelvis från en
förskolas diskussioner. Namnet på utredningen – En hållbar lärarutbildning – har inget med Hållbar utveckling att göra. Det syftar bara på att riksdagen ska anta en
lärarutbildningsreform som är ”hållbar” så att den inte behöver förändras de närmaste årtiondena.
Jag hoppas många deltar i remissarbetet för enligt min uppfattning är detta förslag inte hållbart ur något avseende. Mitt exemplar av boken har redan gått upp i limningen, sidorna sprids ut och det kan vara en symbolisk bild över beständigheten av boken och dess innehåll.
Ingrid Engdal är etc Referenser:
En hållbar lärarutbildning, SOU 2008:109
Finns i sammanfattning och i fulltext att ladda ner på http://www.regeringen.se/sb/d/11220
Flera av förslagen om uppdelning och stadier i lärarutbildningen hänger samman med förslag i betänkandet Legitimation och skärpta behörighetsregler - om behörighet och auktorisation, SOU 2008:52, se vidare
http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/105620
