Längtan efter kompromisslöshet

Skriftlig reflektion inom självständigt arbete

Till dokumentationen hör även följande inspelning:

memories, sensations & hopes


Kurs:

DG1013 Examensarbete, kandidat, komposition 15 hp

2019

Konstnärlig kandidatexamen i musik, 180 hp

Institutionen för komposition, dirigering och musikteori

Handledare: Henrik Frisk

Teodor Wolgers

Längtan efter

kompromisslöshet

Noter till memories, sensation & hopes.

Inledning 1

Förvirringarna 2

Mätbarhetens sjukdom 2

Statusförvirringen 2

Det eviga teoretiserandet 3

Övertygelseförvirringen 4

Samarbetsförvirringen 4

Den ekonomiska förvirringen 5

Omslag och ordning 6

Musiken 9 Idéen om kompromisslöshet 9 Kompositionsprocessen 9 Interpretation 10 Inspelningen 10 Mixning/mastering 11 Utgivning 11 Det grafiska 11 Avslutning 13

memories, sensations & hopes 13

Att vara systemkritisk inne i ett system 13

Tack 15

Referenslista 16

Inledning

Under en kompositionslektion fick jag i uppgift att skriva ner ett antal aforismer om vad musik är och varför jag håller på med det. En stimulerande uppgift som jag tänkte igenom noggrant och där jag tyckte att jag svarat väl på frågorna. Under redovisningen fastnade vi på ett av mina svar som löd ”Jag skapar musik för att synas och bli bekräftad”, vilket då var en självklar del av motivationen bakom mitt arbete. Till min förvåning ratade min lärare mitt svar och sa något i stil med ”Den måste bort, jag har gått i terapi för det där i flera år. Du kan inte vara beroende av mottagandet av din konst om du ska kunna verka som konstnär hela livet”. Chockad av denna sågning kände jag ett motstånd, som det ibland kan göra när vi hör något nytt. Efter en tid insåg jag vilken viktig poäng min professor hade uppmärksammat mig på. Höll jag på med musik för att jag ville bli synlig genom mina kunskaper och prestationer eller var det för att jag njöt av själva skapandet? Det gav mig en tankeställare och det gjorde att jag på ett djupare plan än tidigare började fundera på meningen med mitt musikskapande. Jag har som alla andra sökt efter mitt eget särskilda uttryck sedan jag började komponera för snart tolv år sedan, och jag vet nu att resan aldrig kommer ta slut. För mig handlar det om att vara sann mot mig själv genom att intuitivt forma musiken och låta idén ta den väg som är utstakad för den. Känslan av att vara helt närvarande när jag skapar är något av det bästa jag vet och ger mig en stark mental avkoppling. Skapandet kräver min totala närvaro. Samtidigt har jag alltid känt mig stimulerad av bekräftelsen som kommer med musikaliska prestationer. Att skapa sig en identitet, att ha något som man är bra på, att sticka ut och att känna sig uppskattad. Innan hade jag tänkt på detta som en ”win-win” situation, men med min nya insikt omvärderades allt.

Skivan memories, sensations and hopes är ett försök för mig att skriva ”sann” musik. Styckena är skrivna under nästan tio års tid och blir ett avstamp om vem jag har varit som kompositör under den första delen av mitt skapande. Det är en epok helt enkelt. Styckena spelas precis som de är

komponerade, av mig på mitt instrument piano.

Hur landade jag i ett sådant värderande av mottagandet? Ett mottagande som konstnären egentligen aldrig kan ha kontroll över. Varför detta behov av att kontrollera det som vi inte kan kontrollera?. Vem skapar jag för? Är det för mig själv eller för att skapa något som jag tror borde finnas? Kan jag skapa något som är hundra procent jag och samtidigt anpassa mig till hur mottagandet kommer att bli? Hur låter min röst? Är det verkligen min intuition som komponerar eller är det min omgivnings osynliga tankar som leder mig till besluten?

Förvirringarna

Mätbarhetens sjukdom

När mätbarheten koloniserar poesin vem diktar då om lärkans längtan? När de väger själarna, vem ser då när de lyfter?

När du har kvalitetssäkrat dina vänner, vem håller i dig när du krymper?

När avförtrollningen bokförs i rätt kolumn, vem viskar då barndomens hemligheter? När du säkerställt dina barns inställningar, var gnistrar fantasin?

När du maxat livspusslet, när myser du då med vättarna? När du skördat dagens lajks, var håller mellanrummen till?

När du räknar in dagdrömmarna, vem bokför skönheten i gasellens språng? När vet vi hur mycket vi inte vet? 1

Mätbarhetsideologin sträcker sig utanför konsten och ut i samhället. Förmodligen har mätbarhetens tes smugit sig in som en listig räv i en hönsgård och dödat de fria hönsen en efter en tills bara det kala stängslet finns kvar. Allting ska kvalitetssäkras, bedömas och effektiviseras i en tidsanda av new public management. Ett samhälle som grundar sig på en evig tanke om tillväxt har skapat en populärkultur där kvalitet mäts i siffror och kulturpengar måste redovisas för att konsten alltid måste utveckla. ”Tilltron sätts till yttre parametrar som vi tänker oss objektivt pekar ut den rätta vägen framåt. Vi flyr undan det subjektiva, det känslomässiga, det tillfälliga och den blotta tron och räknar istället: siffror, diagram och staplar verkar så mycket pålitligare”. Vi lever i en tid av sociala medier 2

där vi mäter hur populära vi är, där vi kalkylerar hur sedda vi är och där vi med statistik kan se vilket avtryck vår konst gör. Enligt min mening skapar tidsandan förvirring för den intet ont anande

konstnären, bidragssökaren och människan, vilket kan hindra det äkta skapandet.

Statusförvirringen

”Vi lever idag i samhällen där oron för hur vi betraktas och värderas av andra - det som psykologerna kallar ”sociala värderingshot”- tillhör de allvarligaste påfrestningarna på livskvalitén och

livsupplevelsen i rika, utvecklade länder.” . Ju mer status vi har, desto mindre ser vi varandra som 3 jämlikar. Statushierarkin tydliggör skillnader och inte likheter. Individualismen har aldrig varit så stark som den är i Sverige idag. Vi har i en nyliberal anda likställt orden frihet med oberoende. Enligt

Wolgers, Teodor och Wolgers, Benton Opublicerad dikt, 2018

1

Bornemark, Jonna (2018). Det omätbaras renässans: en uppgörelse med pedanternas världsherravälde. Första upplagan

2

Stockholm: Volante

Wilkinson, Richard G. & Pickett, Kate, Den inre ojämlikheten: hur mer jämlika samhällen minskar stress, förbättrar hälsan

3

boken den ”Den inre ojämlikheten” göder statusjakten främst två typer av beteenden, antingen social fobi eller ett starkt självhävdelsebehov. Vi flyr undan prestationskraven genom att gömma oss eller så visar vi vår osäkerhet i ett starkt självhävdelsebehov. -Dessutom finns det inga problem med att komma undan med självömkande i den nästan absurda skrytkultur som är kutym på sociala medier. Det finns massvis av statusmarkörer i musikvärlden. Det kan vara en plats på en eftersträvansvärd institution, att du omger dig med inflytelserika personer eller att du får mycket strömningar av din musik. Men att ständigt jaga dessa ytliga mål gör dig inte lyckligare, det gör dig bara mer beroende av andras bekräftelse för det egna välmåendet. Det är lätt att följa med i tidsandan, där status ger oss möjligheter. Extra svårt att stå emot kan det vara när det blåser i motvind. Vi behöver ifrågasätta om denna statusjakt är något vi genuint ”vill” eller om det är något vi ”borde” sträva efter.

Det eviga teoretiserandet

Konstens hantverk har teorier - konsten inga. Inom konsten är allt tillåtet, men inte allt användbart. 4

Efter snart nio års studier i musik (tre år på gymnasium, tre år på folkhögskola och snart tre år på högskola) har jag lärt mig att lyssna på vilket harmoniskt förhållande ackord har till varandra, hur olika notvärden relaterar till varandra, vilken frekvens som sticker ut i en ljudbild eller vilken taktart musik pulserar i. Jag kan läsa ett partitur, jag vet vilka mikrofoner jag ska använda till vilket

instrument, jag har kunskap om vilka plugins jag ska använda för att formatera ljud och att Beethoven förmodligen inte hade den bästa hygienen.

En större verktygslåda borde ge dig en större möjlighet till att bygga din tänkta konstruktion så perfekt som möjligt, men samtidigt kräver varje nytt verktyg ny expertis om hur den ska användas på bästa sätt. Det finns inte någon nödvändighet i att använda hela verktygslådan om det endast är hammaren som är bäst för ändamålet. Kunskap ger både makt och förvirring samt även ett större ansvarstagande.

”När jag har räknat ut alla harmoniska förhållanden, vad har jag lärt mig om glädjen vid en ny vänskap?

När jag har listat ut vilka effekter som har använts för att skapa ljudmassan, har då min sorg bearbetas?

Har mina kunskaper och studier gett mig mer eller mindre frihet att verka inom mina känslor och vara sann mot mig själv i mitt skapande?

När jag har konstaterat att den musikaliska formen liknar gyllene snittet, är jag då mer kapabel att känna kärlek?

När vet jag att någonting är bra för att det borde vara det eller när jag faktiskt tycker det?5

E.Diktonius, citerat i Nilsson, Leo, Musikens väsen, Themis, Stockholm, 2014

4

Wolgers, Teodor, opublicerad dikt 2018

Övertygelseförvirring

När många i min omgivning tycker och tänker på ett visst sätt är det svårt att inte ta in deras

världsbild. Deras ideal blir även mina, innan jag själv börjar reflektera. Efter för lång tid av påverkan av lika ideal och uppfattningar, blir det påfrestande, jag blir kvävd och måste fly fältet för att andas en stund. Olika övertygelser blir en del av vardagen, övertygelsen om relativiteten och övertygelsen om relativitetens baksidor. Värderandet av fint och fult, när det fula blir fint och det fina blir fult. Motsägelser, teorier och analyserande om vad, hur och varför. Min konstnärliga förvirring blir inte mindre, utan växer istället.

Samarbetsförvirringen

När två personer med olika erfarenheter kliver in och möts i skaparrummet blir den blir den totala erfarenheten större. Följden blir att andra dörrar öppnas och nya möjligheter skapas. Nu kan kreativa tankar mötas i en kombination som inte var möjlig förut, något som är spektakulärt och vilket gör att du kan äntra musikaliska rum som du inte visste fanns. Dock så kommer kompositionen aldrig se ut som den gjort utan din medskapare. Det är inte ditt rum längre utan ditt och din medskapares rum. Är detta ett problem? Knappast inte, snarare som magi .Gör dessa tankar förvirringen mindre? Tveksamt i mitt fall, snarare ger det ytterligare grader av förvirring som leder till insikt som sedan blir mer och mer förvirrande.

När kan jag skilja på ett medryckande av personers energi och konstnärlig stimulans? När är jag i behov av att ifrågasätta vilken typ av stimulans jag får om jag känner mig stimulerad?

Vilka känslor ska jag lita på, de innan ett samarbete, de under ett samarbete eller de efter ett samarbete?

Kan jag i ett samarbete någonsin vara kompromisslös? 6

Wolgers, Teodor, opublicerad dikt 2018

6

Den ekonomiska förvirringen

Sedelregnet flög in över staden. En grupp människor som stillsamt varade i varandras sällskap fick en efter en syn på detta ovanliga regn. En grön människa plockade upp en sedel. När sedeln var tagen flagnade en liten bit av färgen. Samma procedur återupprepades för vare ny sedel han tog. Till slut blev han färglös och genomskinlig. Människorna som innan hade varit röda, gula, blå och gröna tynade sakta bort och blev till färglösa individer. De färglösa människorna hade inga problem med att trampa varandra på tårna för att komma åt sedlarna. De viktigaste var att samla på sig en så stor summa sedlar som möjligt. Efteråt visade det sig att människorna som inte befunnit sig vid sedelregnet och hade sin färg kvar, aldrig hade något behov av sedlarna. Detta trots att de färglösa började använda sedlarna till att skapa sig inflytande och hierarkier. 7

Konst och ekonomi hör inte ihop. Konsten är fri och ekonomin är reglerad. Att leva i en värld där du kompromisslöst skapar och samtidigt ska försörja dig är något som få konstnärer har privilegiet till. Senkapitalismens idé om att allt är varor och ska säljas har infiltrerat mig. Jag kan inte skapa för att jag ska sälja det, då blir ju det jag skapar censurerat. Censurerat mot en marknad som sägs styra efter utbud och efterfrågan, och då måste jag skapa något som är efterfrågat. Om jag skapar något som ska vara efterfrågat har jag anpassat mig. För att vara sann förutsätter det att du är antingen ekonomisk oberoende eller har konstnärliga jobb som ligger ett i linje med ditt uttryck.

Wolgers, Teodor, opublicerad berättelse. 2018

Omslag och ordning

Part 1 - memories

01. tranquil - 02.23

02. close and apart - 4.04

03. memories - 02.06

04. escapism -02.48

Part 2 - sensations

05. INterstices 02.13

06. sensations - 01.49

Part 3 - hopes

08. Hopes - 01.29

09. rupture -02.06

10. if you run through life, you will die faster -02.24

Musiken

Idén om kompromisslöshet

Artisten måste glömma publiken, glömma kritikerna, glömma tekniken, glömma allt utom kärleken till musiken 8

Min ljudande del av denna utforskning är skivan memories, sensations and hopes. Min definition av kompromisslöshet kan beskrivas så här: på samma sätt som när alla pixlar återger en bild vill jag att musiken ska spegla alla pixlar i mig som konstnär. Målet är att i varje led försöka motverka att jag gör musiken för någon annans skull än för min egen. Jag har försökt skala bort eventuella kompromisser och har skapat mina förutsättningar därefter. Därmed verkar jag som kompositör, musiker och inspelningstekniker. Alla dessa roller skulle kunna ikläs av olika personer men jag har valt att sätta min prägel och kunskap i alla led. Kompromissen kommer då ligga inom mina egna begränsningar. Jag menar inte att kompromisslöshet per definition behöver varav godo, kompromisser och

samarbeten kan vara fantastiska. Men kompromisslösheten behöver här verka som axiom i mitt arbete för att kunna skapa struktur i mina tankeflöden..

Kompositionsprocessen

För att konkret kunna skapa en kompositionsmetod utav mina tankar har jag punktat upp några premisser.

• Musikens framfart ska bestämmas intuitivt. Jag ska helt enkelt lyssna fram musiken.

• Jag ska inte värdera musiken mot annan musik eller med musikaliska värdeord . Mina känslor ska vara riktlinjen.

• Jag spelar in musiken på piano, som den är komponerad.

• Musiken ska vara begränsad till mina begränsningar och pianots fysiska begränsningar.

• Kompositionen ska specificera det enskilda budskapet i varje musikalisk mening och överflödigt material ska slipas bort.

För att veta vad som är mitt uttryck har jag valt att utgå från mina känslor. Att det helt enkelt känns rätt när jag skriver musiken. Jag har alltid skapat intuitivt och har en stark magkänsla för vad som behövs för att föra flödet framåt. Jag är en empiriker, min uppfattning är att all min validerade kunskap

Rostropovich, citerad i Nilsson, Leo, Musikens väsen, Themis, Stockholm, 2014

kommer från mina sinnliga upplevelser av verkligheten tillsammans med alla mina konstnärliga erfarenheter. Min musik blir då en summa av alla mina tidigare erfarenheter i en unik blandning. Att vara kreativ är för mig att sätta ihop två tankar som redan existerar till en ny och i det skapas det nya. För att mina idéer ska få möjlighet att flöda fritt krävs att jag är helt närvarande. Jag behöver skapa först och reflektera sen. Jag vill inte kritisera någonting som inte har fått utvecklas klart, skapandet är en process och det tar tid innan arbetet går att bedöma. Jag vill vara närvarande i mig själv, vara i kontakt med mina känslor och kunskaper och på så sätt låta musiken bli en förlängning av mig själv. Jag har skrivit alla stycken på pianot från början. Vissa finns i andra versioner, där de har varit arrangerade ifrån allt från storband till kammarensemble, men här kommer de så filterlösa som möjligt. ”Dessa två principer som behärskar musikskapandet process motsvaras av de allmänna grundbegreppen enhet och mångfald. För min egen del har jag alltid ansett att det i regel är mycket bättre att gå fram med enhet än med mångfald. Musiken hämtar styrka i den man den ger avkall på mångfaldens lockelser. Vad den förlorar i tvivelaktig rikedom vinner den i äkta fasthet.” Målet är att 9 skala av tills endast det nödvändiga återstår för att för att precisera det önskade resultatet. Som att redigera en text och ta bort allt som är i vägen för innehållet. Jag har valt att fokusera på att ifrågasätta om allt som finns med från början verkligen behövs istället för att reflektera över vad som behöver läggas till. Detta hörs tydligt i min musik som på ett minimalistiskt manér utvecklar ett mindre material.

Interpretation

Genom att själv verka som interpret minskas antalet filter för att nå ett uttryck som är så mycket jag som möjligt. Musiken kommer påverkas av mina egna kunskapsbegränsningar både som kompositör och interpret. Alla mikrobeslut kommer göras av mig som källa, vilket innebär ett avskalande från yttre faktorer.”I den musikaliska tolkningen sträcks och lever tonhöjderna hela tiden sitt eget liv i förhållande till melodik och harmonik . Likaså rytmiken som kan luta sig framåt eller retardera ge accenter och olika indelningar, rusa iväg eller göra plötsliga inbromsningar.” Jag vill i mina 10 kompositioner lämna ett utrymme för tolkning, ett mellanrum där musiken får ta sin egen färd. Jag kommer sätta riktlinjer för dynamik och frasering. Jag vill känna närvaro i interpretationen och att varje enskild tagning får leva sitt eget liv.

Inspelningen

Det fanns flera viktiga aspekter av inspelningen för estetiken på skivan. För det första pianot, det ena fanns i min studio och det andra återfinns i rum 1E305 på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. För det andra var det ett krav på att soundet var att pianot skulle ha en sustenutofilt. Det är en filt som

Stravinsky, Igor, Musikalisk poetik, [Ny utg.], Ejeby, Göteborg, 1991

9

Nilsson, Leo, Musikens väsen, Themis, Stockholm, 2014

10

finns inne i pianot och fungerar som ett lågpassfilter, ett klädsamt sound som har varit med i beräkningen under kompositionsprocessen. Jag använde mig av Nuemanns K184 mikrofoner till inspelningen och efter att ha prövat lite olika varianter bestämde jag mig för en ganska bred mikrofonuppsättning för att få en vid stereobredd.

En problematik som jag upptäckte när jag spelade in var att det finns mycket biljud från pedaler och hammare. Varje piano har sin egen själ som är med och sjunger i musiken. Detta bidrar till känslan av det äkta och det närvaro. Vissa tagningar fick jag stryka för att det var för mycket biljud.

Jag spelade in hela skivan vid två tillfällen och jag fick ett urval på fem till tio tagningar per stycke. För att välja ut vilken tagning det slutligen skulle bli var formen och känslan på tagningarna viktigast. I de riktigt svåra fallen hjälpte min konstnärliga handledare Peter Danemo till och pekade mig i rätt riktning.

Mixning/Mastering

Min ambition från början var att jag skulle både agera mixningstekniker och masteringtekniker. Jag prövade flertalet olika tagningar, dock blev jag aldrig nöjd och återgick till ljudet i grundinspelningen. Jag insåg att det som behövdes var en bra mastering. Under arbetet fick jag ett skivkontrakt där mitt skivbolag erbjöd sig att mastra musiken, vilket kom väldigt välkommet. Mastringen är gjord av Alex Papaconstantinou och jag är mycket nöjd med hans jobb.

Utgivning

Mina frågeställningar inledningsvis betonar min längtan till musiken som en källa till lust snarare än en prestation. För att försäkra mig om att musiken enbart skulle handla om kärleken till musiken och livet borde jag inte ge ut den. När musiken kliver in i ett format där den upphör att endast existera i min värld, formateras musiken om till en vara, något som är till för att säljas och visas upp. Dock, under hela mitt arbete har jag varit säker på att jag ska ge ut musiken. Jag kommer inte ifrån att en liten del av tjusningen med arbetet är att kunna visa upp det och dela med mig av det. Förutom att vara så lycklig i mitt skapande har jag också ett långsiktigt mål av att ha en konstnärlig praktik så länge jag lever. För att öka chanserna till att kunna fortsätta hålla på, speciellt nu när jag lämnar den trygga skolmiljön, ger utgivning av skivan en större möjlighet till att kunna ha en musikalisk verksamhet än att ha musiken för mig själv.

Det grafiska

Min idé med omslagen och pressbilderna var att de skulle ha en analog känsla. Då musiken är lyrisk och romantisk ville jag ha bilder som överensstämde med musiken, vilket har mynnat ut i att

pressbilderna och omslagsbilderna är tagna analogt ute i naturen. Jag har filmat fyra av styckena live när jag spelar dem och ska göra en minidokumentär om skivan där jag förklarar mina bakomliggande tankar med musiken. På det sättet blir även de tankarna jag skriver om i detta arbete, och som ligger bakom musiken, en del av representationen.

Lista på saker utanför den inspelade musiken som kommer ingå i utgivningen.

• Omslag (skapade av Victoria Holmgren) • Tillhörande pressbilder (tagna av Felix Berg) • Notation av alla stycken (gör jag själv)

• Livevideo på fyra stycken (filmade av Gustaf Fagerberg)

• En kortdokumentär om musiken och tankarna bakom (producerad av Gustaf Fagerberg)

• Musikvideo på ett av styckena (ihopklippta och filmade av mig själv) • En releasekonsert (har inget bokat datum än)

• Distribution av musiken (A-P records)

Det är musiken och tankarna bakom det hörbara som är centralt för detta arbete och därför har jag inte valt att involvera fler delar i examensarbetet. Jag vill dock belysa dess existens då dem är direkt kopplade till resultatet och ger dessutom ett intressant perspektiv på kompromisslösheten.

Avslutning

Resultatet av detta arbete har gett mig två olika saker. Den ena är konkret inspelad och komponerad musik och den andra är ett filosoferande kring varför jag skapar och vad som egentligen är viktigt för mig.

memories, sensations & hopes

Jag är nöjd med kompositionerna, soundet och med hur jag spelar. Jag är framförallt stolt över att jag genomförde projektet. Det har tagit mycket tankekraft och mycket energi att ha denna musik inom mig. Det har varit ständigt närvarande i min energi även när jag inte har jobbat konkret med

examensarbetet. Att släppa musik på skiva har en ren bokstavlig innebörd för mig då jag kan släppa all den energi och kraft det har tagit att gå och bära på musiken. Jag ser fram emot att kunna blicka framåt och fokusera på ny musik. Jag känner att jag har skrivit musik som ligger mig nära om hjärtat och att jag har följt min riktlinjer och projektet har varit lustfyllt.

En av utmaningarna har varit att fatta alla beslut som jag har varit tvungen att ta. Att komponera styckena i detalj, att välja vilka tagningar som ska användas, att välja hur jag ska göra med mixning och mastering, att ta ett beslut och sedan vara mjuk mot ödet och kunna ändra mig, då livet och konsten är föränderlig. Det svåraste dilemmat hade med problematiken kring pianots naturliga biljud att göra. Men två saker upptäckte jag: dels att örat vänjer sig vid det dessa biljud och dels att jag just kommer år den känslan av äkthet som jag har varit ute efter i och med att alla pianots naturliga ljud kommer med. Musiken blev vad den var helt naken, där jag spelar mina kompositioner vid pianot.

Att vara systemkritisk inne i ett system

Min självkritik som startade och motiverade hela projektet har gett mig massvis med nya insikter. Jag har med en större säkerhet landat i varför jag skapar musik och vad som är motivationen bakom och också vad som behöver vara drivkraften.

Min slutats är att jag behöver göra musik för min egen skull. Jag behöver jobba med att uttrycka det som är mitt specifika uttryck. Jag vill inte göra musik på mottagarens villkor. Det riskerar att censurera musiken och få mig att känna mig inträngd. Jag måste samtidigt lära mig att förhålla mig till den värld jag lever i. Jag kommer inte att ha varit helt kompromisslös i detta arbete och frågan är om jag

förhålla mig till samtiden. Jag känner att jag kan nu få ett helikopterperspektiv på mina framtida projekt och med större sannolikhet kunna orientera mig i vad som är vad.

Tack

Jag vill rikta ett tack till mina handledare Peter Danemo, Henrik Frisk, Kim Hedås och mina

Referenslista

Bornemark, Jonna (2018). Det omätbaras renässans: en uppgörelse med pedanternas

världsherravälde. Första upplagan Stockholm: Volante

Nilsson, Leo, Musikens väsen, Themis, Stockholm, 2014

Stravinsky, Igor, Musikalisk poetik, [Ny utg.], Ejeby, Göteborg, 1991

Wilkinson, Richard G. & Pickett, Kate, Den inre ojämlikheten: hur mer jämlika samhällen minskar

stress, förbättrar hälsan och ökar allas välbefinnande, Karneval förlag, Stockholm, 2018

Wolgers, Teodor och Wolgers, Benton Opublicerad dikt, 2018 Wolgers, Teodor Opublicerade dikter, 2018

Wolgers, Teodor, opublicerad berättelse. 2018

Appendix

Noter till memories, sensations & hopes. Bilaga 1: Tranquil


Bilaga 2: Close and apart
 Bilaga 3: Memories
 Bilaga 4: Eskapism
 Bilaga 5: Interstices
 Bilaga 6: Sensations
 Bilaga 7: Lament
 Bilaga 8: Hopes
 Bilaga 9: Rupture


{

{

{

{

°

°

°

°

°

°

°

°

°

°

°

°

°

°

°

°

°

°

°

°

°

°

°

4

4

4

4

&

b

b

b

b

b

Close And

Apart

{

{

{

{

4

4

4

4

&

b

b

b

Play freeley with rubato feeling

{

{

{

{

°

°

°

4

4

4

4

&

b

b

b

b

b

b

If Y

ou Run Through Life Y

ou W

ill Die Faster