Kandidatuppsats
Hälsopedagogiskt program
Den ensamma immigranten
– En kvalitativ studie om stadsdelsmammans utbildning och sociala nätverk ur ett hälsopedagogiskt perspektiv
Hälsopedagogiskt forskningsarbete 15 hp
Halmstad 2020-06-04
Jessica Kreku, Tommy Nilsson och Pernilla Sjöstrand
Den ensamma immigranten
– En kvalitativ studie om stadsdelsmammans utbildning och sociala nätverk ur ett hälsopedagogiskt perspektiv
Sammanfattning
Stadsdelsmammor 2.0 i Helsingborg anordnar utbildning för invandrarkvinnor. Utbild- ningen leder till att kvinnorna får uppdrag som stadsdelsmammor i ett bostadsområde.
Syftet är att dessa stadsdelsmammor ska dela med sig av sina kunskaper och öka delaktigheten bland de boende i området. Denna studies syfte var att utforska främ- jandet av deltagarnas hälsa genom utbildningen samt hur stadsdelsmammorna bygger upp och upprätthåller sociala nätverk i bostadsområdet. Studien baseras utifrån ett salutogent synsätt och använder ”Känsla av sammanhang” (KASAM) som modell för analys tillsammans med det transformativa och livslånga lärandet. Studiens empiri bygger på enskilda intervjuer av semistrukturerad karaktär baserat på KASAM.
Resultatet från de 11 intervjuerna analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys.
Utifrån ett hälsopedagogiskt perspektiv synliggjordes att diplomering till stadsdels- mamma ger ökad legitimitet och stärker stadsdelsmammornas position i samhället och roll som vägvisare. Utbildningen möjliggör för de kvinnor som önskar att få vara en vägledare. Dessutom leder lärandet till transformativ och personlig utveckling. Dels genom nya kunskaper och erfarenheter, men också genom möjligheten till socialt stöd via den process som utbildningen startar. Stadsdelsmammorna upplever också positiva känslor av utbildningen samt efterföljande uppdrag. De sociala nätverken i bostads- området kan skapas och bestå genom stadsdelsmammans närvaro, spridande av infor- mation samt allmänhetens kännedom om stadsdelsmamman. De sociala nätverken som stadsdelsmamman möjliggör existerar utifrån olika nivåer; sociala band, sociala broar och sociala länkar. Både stadsdelsmammorna och boende i bostadsområdena har fått ökad begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet, vilket därmed främjar känsla av sammanhang.
Nyckelord: integration, känsla av sammanhang, pedagogik, salutogenes, socialt kapital, stadsdelsmammor
Abstract
Stadsdelsmammor 2.0 in Helsingborg provides education for immigrant women. The education leads to women being assigned as neighbourhood mothers in a residential area. The purpose of this study was to explore the promotion of participants’ health through education and how the neighbourhood mothers build and maintain social networks. The study is based on a salutogenic approach and uses ”Sense of Coherence”
(SOC) as a model for analysis together with transformative and lifelong learning. The study’s empirical data is based on individual interviews of a semi-structured nature based on SOC. The results of the 11 interviews were analyzed on the basis of a qualitative content analysis. From a health educational perspective, it was made clear that diplomacy for neighbourhood mothers gives increased legitimacy and strengthens the neighbourhood mothers’ position in society and role as a guide to life. The
education makes it possible for the women who want to be a guide to life for others. In addition, education leads to transformative and personal development. Partly through new knowledge and experience, partly through access to the social support given by the educational network. The neighbourhood mothers also experience positive feelings about the education as well as subsequent assignments. The social networks in the residential area can be created and consist through the presence of the neighbourhood mother, dissemination of information and the public’s knowledge of the neighbourhood mother. The social networks exist on different levels; social bonds, social bridges and social links.
Keywords: education, integration, neighbourhood mothers, salutogenes, sence of coherense, social capital
Förord
Vi vill rikta ett stort tack till stadsdelsmammorna som ställde upp i studien och avsatte sin tid till oss. Vi riktar också ett tack till projektledaren Khawla Ibrahim som var den sammanförande länken mellan oss och gjorde studien möjlig.
Vi vill dessutom tacka vår handledare, Krister Hertting, för sin entusiasm och engagemang i vårt arbete. I sann salutogen anda har han sett möjligheterna och visat tilltro till studien. Supporten skedde digitalt under rådande coronatider och vid varje tillfälle dök Krister upp på skärmen med ett leende på läpparna. Denna glädje
medverkade till att vår meningsfullhet med studien bibehölls och att vår begriplighet och hanterbarhet ökade genom Kristers goda råd, vilket innebar att vår hälsa främjades.
Tack Krister för ditt stöd.
Jessica Kreku Tommy Nilsson Pernilla Sjöstrand Juni 2020
Innehållsförteckning
Inledning ... 6
Syfte och frågeställningar ... 8
Frågeställningar ... 8
Bakgrund ... 8
Begreppsförklaring ... 8
Hälsopedagogiskt perspektiv och pedagogisk hälsa ... 8
Pedagogik och lärande ... 9
Hälsa och välbefinnande ... 9
Hälsofrämjande och promotion ... 10
Invandrare och dess kopplingar till liknande begrepp ... 10
Tidigare forskning ... 11
Lärande och resurser ... 11
Volontärarbete och välbefinnande ... 12
Socialt stöd ... 12
Tillit, engagemang och delaktighet ... 13
Socialt kapital och sociala nätverk ... 13
Teoretisk referensram ... 15
Livslångt lärande ... 15
Transformativt lärande ... 18
Salutogenes ... 19
Känsla av sammanhang ... 20
Metod ... 23
Vetenskapsteoretiska utgångspunkter ... 23
Urval ... 23
Datainsamling ... 24
Databearbetning och analys ... 25
Etiska aspekter ... 25
Resultat ... 27
Diplomering ger ökad legitimitet och stärker stadsdelsmammans position i samhället och roll som vägvisare ... 27
Ger möjlighet att vara vägledare ... 28
Personlig utveckling ... 29
Stadsdelsmammans närvaro ... 31
Spridande av information ... 32
Kännedom om stadsdelsmamman ... 33
Diskussion ... 34
Metoddiskussion ... 34
Resultatdiskussion ... 36
Utbildningens främjande av hälsa för stadsdelsmammorna ... 37
Främjande aspekter i bostadsområdet ... 39
Slutsatser ... 43
Implikationer ... 44
Förslag till framtida forskning ... 44
Referenser ... 45
Bilagor ... 52
Inledning
Antalet människor som är på flykt runt omkring i världen är just nu rekordstort. Enligt UNHCR (2020) rör det sig i dagsläget om 70,8 miljoner människor. Merparten av dessa befinner sig dock inom det egna landets gränser eller i intilliggande länder. Sverige upplevde under året 2015 en enorm befolkningstillväxt på grund av tillströmningen av asylsökande från krigshärjade länder såsom Syrien och Afghanistan. Enligt
Migrationsverket (2020a) hade 162 877 personer under detta år sökt asyl i Sverige.
Tinghög, Arwidson, Sigvardsdotter, Malm och Saboonchi (2016) beskriver att hälsan inom gruppen nyanlända av många olika anledningar är sämre i Sverige. Några av anledningarna är brist på arbete och sysselsättning. Andra faktorer kan ha att göra med migrationen i sig, där traumatiska upplevelser kan ge ökad ohälsa samt att de ofta saknar ett socialt nätverk som kan ge stöd (Tinghög m.fl., 2016). Vid etableringen i det nya landet ökar också risken för att hamna i ett utanförskap och diskriminering relaterat till arbete och bostadssituation. Om individen av olika skäl dessutom har svårt att ta till sig nya kompetenser, kunskaper och färdigheter som underlättar integrationen kan processen leda till ökad risk för psykisk ohälsa. Denna ohälsa sägs idag vara den
vanligaste orsaken till att nyanlända avslutar sin integrationsprocess i Sverige (a.a.). För att underlätta etableringen i det nya landet är det viktigt att känna till de faktorer som inverkar på hälsan i både positiv och i negativ mening. Tinghög m.fl. (2016) beskriver olika aspekter som inverkar på hälsan i samband med etableringen och redogör bland annat för att språkkunskaper, dagliga aktiviteter och starka sociala nätverk har positiv inverkan på hälsan. Författarna menar också att forskningen inom detta område är begränsad och att det behövs mer kunskap för att kunna förbättra de hälsofrämjande insatserna för gruppen nyanlända.
För att underlätta etableringen i landet inom denna grupp genomförs olika insatser, bland annat genom arbetsmarknadsförvaltningen. Stadsdelsmammor 2.0 är ett koncept i Helsingborg som riktar sig till gruppen invandrarkvinnor då denna grupp visat sig vara svår att nå med olika insatser. Genom utbildning till stadsdelsmamma kan redan etablerade invandrarkvinnor hjälpa andra att finna sig tillrätta i det nya landet. Förvänt- ningarna med stadsdelsmammorna är att utanförskapet hos tredjelandsmedborgare ska minska genom att de ges tillgång till nätverk, mötesplatser och samhällsinformation.
Genom fler kontaktytor samt ökad delaktighet i samhället, förväntas ett ökat välmående bland medborgarna som sedan leder närmare en plats på arbetsmarknaden och egen försörjning (Migrationsverket, 2020b).
Det sociala nätverkets positiva inverkan på integration har studerats av Ager och Strang (2008) och visar på stora hälsovinster bland de som lyckats etablera social kontakt med människor med både liknande och annan etnisk tillhörighet i det lokala bostadsområdet.
Denna kontakt har i sin tur lett till ökat välmående och förbättrade möjligheter att hitta ett arbete. Författarna beskriver dock att sociala kontakter och sammanhållning inom bostadsområdet i sig själv inte löser problemen med integration, utan att byggandet av
socialt kapital innefattar kontakter på flera olika nivåer (a.a.). Själva metoden gällande stadsdelsmammor, som introducerades i Helsingborg år 2013, har hämtat inspiration från det danska projektet Bydels Mödre i Köpenhamn, som i sin tur hämtat konceptet från projektet Stadtteilmutter Berlin-Neukölln i Berlin. En stadsdelsmamma genomgår en tio veckors utbildning i kommunens regi och i nuläget har cirka 100 stadsdelsmam- mor utbildats i Helsingborg. Den tio veckor långa utbildningen ger kvinnorna kunskaper som höjer deras förmåga att vara självständiga i samhället och innehållet i utbildningen fokuseras till största del kring att ge samhällsinformation. Utbildningens utformning består av tio sammankomster där deltagarna under tre timmar per tillfälle får ta del av samhällsnyttig information med olika teman vid varje träff. Exempelvis behandlas ämnen som arbetsmarknaden i Sverige, hälsa, jämställdhet och mänskliga rättigheter, miljötänkande och bostadsmarknaden. Det förekommer även en del studiebesök i anslutning till vissa teman såsom studiebesök på en familjecentral i samband med temat gränssättning och barnuppfostran, samt besök på en brandstation i samband med temat säkerhet i hemmet. Utbildningen avslutas med en ceremoni i rådhuset där kvinnorna blir diplomerade till stadsdelsmammor. Efter utbildningen är kvinnorna verksamma i sitt bostadsområde för att dela med sig av sina kunskaper åt andra medborgare, samt för att skapa ökad delaktighet genom att driva aktiviteter i olika bostadsområden
(Migrationsverket, 2020b).
De problem man stöter på vid integrationsarbete kan ses ur många olika perspektiv.
Ager och Strang (2008) lyfter fram och beskriver de områden som vanligtvis anses vara de som leder till lyckad integration, såsom sysselsättning, utbildning, bostad och hälsa.
Författarna menar att dessa områden inte enbart bör ses som markörer för lyckad integ- ration utan som medel för att stödja lyckad integration där ett flertal olika komponenter samverkar. De ger också förslag på ett ramverk som kan användas som diskussions- underlag åt olika aktörer vid integrationsarbete på olika nivåer i samhället. Ager och Strang (2008) redogör för tio olika begrepp inom ramverket som kan vara till hjälp vid begrundandet av framtida integrationsprojekt, såsom medborgarskap, språk, sociala nätverk, utbildning och hälsa. De aspekter som vi väljer att utgå ifrån är de hälso- mässiga och de utbildningsmässiga aspekterna där ökad kunskap om det nya samhället och byggandet av sociala nätverk med ett ökat socialt kapital som resultat ses som hälsofrämjande.
Stadsdelsmammor 2.0 i Helsingborg har tidigare studerats utifrån perspektivet ledare och följare (Hammarsköld, 2019), dock aldrig ur ett hälsopedagogiskt. Detta hälso- pedagogiska perspektiv skulle kunna vara till nytta vid det fortsatta utvecklandet av konceptet stadsdelsmammor och ge nya kunskaper som tidigare inte uppmärksammats.
Syfte
Syftet med studien var att utifrån ett hälsopedagogiskt perspektiv utforska hur utbildningen till stadsdelsmamma främjar deltagarnas hälsa, samt hur
stadsdelsmammorna bygger upp och upprätthåller sociala nätverk i bostadsområdet.
Frågeställningar
• Hur beskriver stadsdelsmammorna att utbildningen stärker dem att jobba med sociala nätverk i bostadsområdet?
• Vad upplever stadsdelsmammorna har varit till nytta i området ur ett hälsofrämjande perspektiv?
Bakgrund
Begreppsförklaring
Hälsopedagogiskt perspektiv och pedagogisk hälsa
Hälsopedagogik utgår från olika vetenskaper inom områdena hälsa, psykologi, socio- logi, medicin och pedagogik (Phillips, 2017). På så sätt intar det tvärvetenskapliga ämnet ett helhetsperspektiv på människans natur som både biologisk, psykisk och social. Tveiten (2018) lyfter fram delaktighet och kontextens betydelse i det hälso- pedagogiska perspektivet. Dessa begrepp är viktiga komponenter för lärprocessens förutsättningar. Det hälsopedagogiska perspektivet betonar att ett lärande sker på olika samhälleliga arenor i ett socialt och kulturellt sammanhang (Phillips, 2017). Interaktion anses också vara ett viktigt begrepp när individen ska stärka sina egna resurser för att främja sin egen hälsa (Tveiten, 2018). Resurser kan till exempel avse copingstrategier för att kunna hantera stressfulla situationer, men det kan också handla om stöd från omgivningen eller sitt sätt att tänka.
Engelskans pedagogic health översätts här i studien direkt till pedagogisk hälsa. Detta begrepp avser kopplingen till undervisningens didaktiska metoder som står i förbund med undervisningsmiljön, det vill säga institutionen som företräder utbildningen
(Kinchin, 2019). För en positiv pedagogisk hälsa menar Kinchin (2019) att det krävs en gemensam vision i organisationen kring de förutsättningar som omfattar undervisnings- miljön samt en samsyn bland individerna som befinner sig i den kontext undervisnings- miljön utgör. Denna samsyn ska även vara förenad av organisationen. På så sätt fram- träder en helhetssyn och ett sammanhang i en lärkontext, vilket hälsopedagogiskt perspektiv också betonar. Ytterligare likheter mellan begreppen är tankarna kring stärkt motståndskraft för ett främjande av hälsa. När svagheter uppstår i undervisningsmiljön leder det enligt Kinchin (2019) till negativ pedagogisk hälsa.
Pedagogik och lärande
Ordet ”pedagogik” (u.å.a) betyder uppfostran eller undervisning. Därför avser peda- gogik metoder och vetande som tillämpas i någon form av bildningssammanhang, till exempel utbildning (Granberg, 2014). Pedagogik omfattar även begreppet didaktik som syftar till genomförandeprocessen vid undervisning (Kroksmark, 2011). I engelskans vokabulär tillämpas pedagogy i hänseende till skolundervisningen medan begreppet education avser en vidare betydelse och syftar till lärande, fostran och bildning (Granberg, 2014). Vidare poängterar Granberg (2014) att gränserna idag är flytande kring begreppens betydelse. Även begreppet lärande anser Granberg (2014) är diffust.
Betydelsen får olika innebörder beroende på vilken man frågar. För en person kan det betyda att det är när man lär sig något nytt och för en annan person kan det betyda att man är på utbildning. Gemensam innebörd, utifrån olika pedagogiska ansatser, kan ett lärande därför förklaras som processinriktat i ett sammanhang (Säljö, 2013; Illeris, 2015). Begreppet ”livslångt lärande” (u.å.b) är en pedagogisk term som på 1990-talet ersatte begreppet livslång utbildning. Pedagogik kan därmed sägas syfta till att skapa förutsättningar för ett lärande.
Hälsa och välbefinnande
Begreppet hälsa kan ha olika utgångspunkter och innebörd. Brülde och Tengland (2013) definierar hälsa utifrån tre grundläggande principer. Dels kan hälsa ses som frånvaro av sjukdom, dels som individens fysiska, psykiska och sociala förmåga att kunna och vilja delta i ett sammanhang och dels som individens egna upplevelser av att må bra, det vill säga individen känner ett välbefinnande. I likhet med Brülde och Tengland (2013) har Nordenfelt (1995) en holistisk syn på hälsa, vilket även omfattar den emotionella och andliga hälsan, men också den sexuella och psykosociala hälsan. Nordenfelt (1995) menar att en individ har hälsa om den har förmåga att kunna nå sina vitala mål, vilket då leder till en känsla av lycka. Förmåga innebär enligt Nordenfelt (1995) inte att utföra en uppgift utan istället avser han förmågan av att kunna utföra en uppgift. Detta kan sättas i relation till lärande genom förmågan att kunna lära sig leder till hälsa, inte kunskapen i sig. Begreppet välbefinnande står för den mentala hälsan och omfattar också livskvalitet, eller så kallad spirituell hälsa, som avser den totala existensen av en individ, grupp eller samhälle (Eriksson & Winroth, 2015). Världshälsoorganisationen (WHO) definierar hälsa bland annat som ”fullständig fysisk och psykiskt välbefinnan- de”, men betoningen på fullständig har fått kritik för att vara omöjlig att uppnå
(Eriksson & Winroth, 2015). Det salutogena synsättet på hälsa tar i beaktning både en fysisk dimension, men också en upplevd dimension, som gradvis förändras hos individen mot bättre eller sämre hälsa (Hanson, 2010).
Hälsa 2020 är ett internationellt ramverk för hur hälsan ska förbättras bland befolk- ningen och även leda till minskad ojämlikhet i hälsa (Folkhälsomyndigheten, 2015).
Ett prioriterat område är att ge människor inflytande över sina liv. På så sätt skapas förutsättningar för ökad livslängd med fler levnadsår med god hälsa, vilket därmed
påverkar ekonomin och utvecklingen i samhället i positiv riktning. Ett annat område är
”Skapa motståndskraftiga samhällen och stödjande miljöer” (a.a., s. 10). Detta avses främja hälsa och välbefinnande både på individ- och samhällsnivå samt förebygga risker för att ohälsa ska uppstå i befolkningen. Motståndskraftiga samhällen kan byggas upp genom att involvera lokalbefolkningen och ge samhället ökad makt i hälsofrågor.
Winroth (2018) påpekar vikten av att definiera begreppet hälsa när ansatser syftar till ett hälsofrämjande förhållningssätt för att på så vis kunna få en förståelse av resultatet. I denna studie definieras därför hälsa enligt följande: ”Hälsa är att må bra och är en resurs, i ständig rörelse, som har ett värde både för människan och den kontext hon befinner sig i.”
Hälsofrämjande och promotion
Hälsofrämjande används som synonym till termen promotion och är en översättning från engelskans health promotion (Eriksson & Winroth, 2015). Emellertid varierar betydelsen i ordet beroende på vilket språk som avses. Health promotion syftar till alla insatser som främjar hälsa, vilket inkluderar det förebyggande hälsoarbetet (Karolinska Institutet, u.å.). I Sverige görs en åtskillnad av hälsofrämjande arbete och förebyggande arbete (Winroth, 2018). Det förebyggande arbetet syftar till att förhindra ohälsa och därmed hamnar fokus på risker och problem. Det hälsofrämjande arbetet syftar istället till att vidmakthålla och förbättra hälsan och ser till vilka möjligheter som finns för att detta ska kunna ske. Hälsopromotion syftar således till att förstärka det friska och se människan som en resurs för sitt eget välbefinnande (Winroth, 2018). WHO:s (1998) definition av hälsopromotion lyder: ”Främjande av hälsa är processen för att göra det möjligt för människor att öka kontrollen över och förbättra deras hälsa.” Ytterligare definition ger Eriksson och Winroth (2015, s. 6): ”Hälsopromotion handlar om den process som möjliggör för samhällen, organisationer, grupper och individer att ta kontroll över de faktorer som påverkar hälsan och därmed förbättra den.”
Invandrare och dess kopplingar till liknande begrepp
Invandrare har en mångtydig, och därmed otydlig, innebörd enligt Kulturdepartementet (2000, s. 20). Begreppet kan åsyfta ”medborgarskap, födelseland, vistelsetid i Sverige, familjebildning eller modersmål”, men definitionen kan också gälla personers utseende eller brytning i talet. Ett annat ord för invandrare är ”immigrant” (u.å.c). Ytterligare begrepp som kopplas till invandrare är migrant och flykting. UNHCR (2016) redogör för skillnaden mellan dessa. Migranter är människor som väljer att flytta till ett annat land av personliga skäl och inte med anledning av yttre hot. Flyktingar däremot flyr från krig och förföljelser, vilket innebär att de inte kan återvända till sitt hemland utan att riskera sitt liv. Ytterligare ett begrepp som, i likhet till begreppet invandrare, inte har en specifik definition är ordet nyanländ. Begreppet används i Sverige framförallt när flyktingar har blivit mottagna av kommunen och omfattas av etableringslagen, vilket avser de två till tre första åren i landet (Migrationsverket, 2019; Immigrantinstitutet, u.å.). Begreppet ”etnisk grupp” (u.å.d) avser en folkgrupp med en gemensam historia och ursprung vilka dessutom delar en viss typ av kultur.
Tidigare forskning Lärande och resurser
Wu och Li (2019) menar att ett stödjande arbetsklimat stärker volontärarbetares hälsa.
Stödet har en direkt koppling till volontärernas motivation. Motivationen är å sin sida kopplad till individernas upplevelse av självbestämmande (a.a.). Genom att förbättra kvinnors position kan nya förmågor hos dem sättas igång som bygger på en känsla av att kunna vara med och förhandla samt utveckla en känsla av egenvärde, tillit till ens egen förmåga och rätten till att kontrollera sitt eget liv (Ruducha m.fl., 2019). Super, Wagemakers, Picavet, Verkooijen och Koelen (2016) visar att känsla av sammanhang främjas av två mekanismer. Dels den beteendemässiga som pekar på vikten av att ge människor möjlighet att använda sina resurser. Dels den perceptuella mekanismen som härleds till individens känsla av begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. För att bli medveten om sina värderingar och tankar blir därför ett reflekterat lärande väsentligt.
Vidare poängterar Super m.fl. (2016) vikten av att ta hänsyn till individers erfarenheter och på så sätt bygga upp resurser för att främja hälsan. Betraktat ur ett salutogent perspektiv måste dessa två faktorer ses i ett beroendeförhållande till varandra. Möjlig- heten att få hjälpa leder till ett lärande där nya erfarenheter sammanfogas till befintliga erfarenheter och på så sätt utvecklas volontärer genom sitt frivilliga arbete (Chen, 2016).
Istället för att enbart diskutera abstrakta begrepp som sker i klassrumssituationer fick medicinstudenter i Brook, Magee och Ryans (2018) studie chans att rent praktiskt vistas och delta i den miljö som det talades om, vilket gav positiva erfarenheter hos studenter- na. Genom utbildningen gavs möjlighet till praktiska övningar som bidrog med möjlig- heten till själviakttagelse, reflektion kring vanföreställningar som fanns och samarbete kring dessa tillsammans med andra, samt en kritisk analys av de sociala förhållanden och missförhållanden som förekom (a.a). Detta möjliggjorde att eleverna på ett aktivt sätt kunde delta i undervisningen och det transformativa lärandet kunde ses som en viktig del av utbildningen. Eleverna utvecklade en helhetssyn och empatisk förståelse hur fattigdomen kan påverka hälsoläget i det utsatta området och ett personligt
engagemang för att arbeta med social rättvisa utvecklades. Vidare nämner Brook, Magee och Ryan (2018) att i slutskedet av studien insåg eleverna hur lite de förstod gällande orsaker till och konsekvenser av social ojämlikhet och det syntes en ökad förståelse över den komplexitet och svårighet som finns när det kommer till att bekämpa fattigdom.
Super m.fl. (2016) visar att bättre upplevd hälsa uppnås endast om interventioner tar hänsyn till hur människor uppfattar världen. Om inte hänsyn tas till detta kan interven- tioner istället bli till ett hinder för den enskilda människan då tidigare erfarenheter inte överensstämmer med den nya upplevelsen. Super m.fl. (2016) påtalar att människors tankar, val och beteende är kopplat till deras miljö och interaktion med andra män- niskor. Därför är boendemiljön en viktig aspekt att ta hänsyn till vid hälsofrämjande
interventioner där framförallt tillgången till resurser och hur dessa ska synliggöras för de boende är viktigt.
Volontärarbete och välbefinnande
En skandinavisk studie utgick från formellt volontärarbete med deltagare från 15 år och äldre vars resultat redovisade en fördubbling av välbefinnandet för volontärarbetare som arbetade frivilligt minst en gång i veckan jämfört med icke-volontärarbetare (Santini m.fl., 2019). Författarna menar därför att volontärarbete borde utifrån ett samhällspers- pektiv hanteras som en strategi för att främja mental hälsa då detta är en viktig drivkraft till gagn både för medborgarnas välbefinnande, engagemang och service till samhället.
En studie baserad på individer med både låg och hög socioekonomisk status kunde påvisa signifikant högre nivåer av sociala resurser, i form av samhällsengagemang och känsla av tillhörighet till samhället, jämfört med icke-volontärer (Zanbar, 2019).
Studien visade också att volontärarbetarnas sociala kompetens var högre jämfört med andra invånare samt att positiva känslor, välbefinnande och tillfredsställelse ökade genom volontärarbetet. Även Zanbar (2019) menar att de sociala nätverken bidrar till samhället genom volontärernas engagemang och förmågor samtidigt som volontär- arbetarna stärks av att uppnå sina egna mål genom sitt uppdrag. Denna process sker genom ökad social interaktion, vilket leder till ökad tillfredsställelse av att bättre känna till samhället, men också förbättrad kännedom om närområdet. Mellor m.fl. (2009) har tidigare redovisat liknande resultat över volontärarbetarnas välbefinnande i närområdet.
Magnani och Zhu (2018) visar också att välbefinnandet ökar men att effekten är kort- varig, vilket leder till att välbefinnandet avtar när volontärarbetet upphör. För att välbefinnandet ska förbättras genom volontärarbete är det viktigt med hög grad av självbestämmande och att det frivilliga arbetet inte omfattar krav och skyldigheter från utomstående (Wu & Li, 2019).
Socialt stöd
Resultatet i Brydstens m.fl. (2019) studie visade att de dominerande indikationerna för social integration som förklarade ojämlikheten i mental hälsa var ekonomisk belastning, brist på social aktivitet och socialt stöd. Brist på socialt och praktiskt stöd bland
migranter kan medföra en brist på sociala band, vilket kan leda till känslor av social instabilitet, social isolering eller bristande tillhörighet i det nya samhället. Detta kan påverka förmågan att anpassa sig och hantera en ny social miljö och ge negativa effekter på den mentala hälsan. Eriksson och Ng (2015) visar att socialt deltagande i olika aktiviteter kunde associeras med den självupplevda hälsan bland medelålders män och kvinnor, mätt under en tioårsperiod. Något som har identifierats som aktiviteter som främjar en god social miljö där förtroende byggs för varandra är deltagandet i sociala aktiviteter såsom sport, olika sammankomster med vänner och familj samt politiska och religiösa workshops. Oshio (2017) nämner att genom stöd från lokala myndigheter, kommuner och nationella organisationer för att främja det sociala kapitalet på områdes- nivå (till exempel genom att ge information och bidra med finansiellt stöd till det sociala kapitalet och utforma sin verksamhet efter individernas behov), kan detta bidra
till en förhöjd nivå av upplevd lycka hos individerna. Vidare understryker Oshio (2017) behovet av politiskt stöd för att hjälpa individer med en ogynnsam socioekonomisk status att värdera och använda det sociala kapitalet. Ruducha m.fl. (2019) nämner att genom ett samlat civilsamhälle och en aktiv regering kan arbete ske tillsammans för att bygga socialt kapital och förbättra varandras utvecklingsinsatser.
Tillit, engagemang och delaktighet
Ett ökat förtroende för andra bidrar enligt Oshio (2017) till att människor kan interagera med varandra och njuta av ett säkrare, enklare och därmed lyckligare liv. Interaktionen med grannar och kollegor anses leda till starka känslor av tillhörighet och integration i samhället, vilket bidrar till att individer känner sig lyckligare. Heizmann och Böhnke (2016) nämner att tillgången till ett mångsidigt nätverk med kontakter inom familj, närområdet och civilsamhället verkar vara de bästa medlen för att undvika inkomst- fattigdom, då nätverken bidrar med tillgång till olika stödkällor. Sociala relationer som kännetecknas av socialt och praktiskt stöd och förtroende för andra kan främja den sociala integrationen och välbefinnandet, minska stress och motverka dålig mental hälsa (Brydsten m.fl, 2019).
Något som Ruducha m.fl. (2019) erkänner som alltmer lovande är de så kallade själv- hjälpsgrupper med kvinnor som tillhandahåller stöd till den utsatta delen av befolkning- en. Beviset i att stödja utsatta kvinnor genom dessa självhjälpsgrupper är att kvinnorna får tillgång till ett större rörelsekapital, vilket sedan kan leda till bättre utbildning och hälsa. Besparingar de får använder de för att främja sin familjs välmående. Brydsten m.fl. (2019) antyder att framtida forsknings- och folkhälsoarbeten bör inrikta sig på migranters sociala nätverk och socialt stöd i större utsträckning, vilket deras studie tyder på kan vara lika viktigt som integration på arbetsmarknaden för att påverka migranters mentala hälsa.
Socialt kapital och sociala nätverk
Johnson-Singh, Rostila, Ponce de Leon och Forsell (2018) beskriver att socialt kapital på individnivå förvärvas av individer och kan användas för att uppnå personliga mål, medan socialt kapital på kontextuell nivå består av kollektiva resurser som är tillgäng- liga för grupper av individer inom en social struktur som gör att de kan uppnå gemen- samma mål (a.a.). Stärkandet av det sociala kapitalet förespråkas som ett sätt att förbättra social utveckling och ge positiva resultat på befolkningens hälsa, minska fattigdom och ha en gynnsam effekt på den upplevda lyckan (Hindehede, 2016; Oshio, 2017; Pinillos-Franco & Kawachi, 2018). Oshio (2017) drar slutsatsen att socialt kapital på både individ- och områdesnivå är relevant för den upplevda lyckan hos individen och understryker i studien att relationen kring känslan av upplevd lycka och socialt kapital på olika nivåer behöver undersökas ytterligare.
Ett ökat antal studier har visat bevis på att socialt kapital på områdesnivå har en nära koppling till den individuella hälsan (Oshio, 2017). Detta har bidragit till ökad
uppmärksamhet inom detta område och många studier har valt att fokusera på det sociala kapital som involverar stadsdelar, kommuner och stater. Studierna har utvärderat det sociala kapitalet på områdesnivå med hänsyn till den totala förekomsten av daglig kontakt mellan invånarna, deras tillförlitlighet och aktivitet i medborgerliga aktiviteter och andra kollektiva funktioner i området. Vidare nämner Oshio (2017) att en del forskare har valt att betona vikten av socialt kapital på individnivå istället. Begreppet används då för att hänvisa till funktioner i sociala grupper eller nätverk som varje enskild medlem kan komma åt och använda för att få specifika förmåner. Ojämlikheten i mental hälsa mellan de personer som är födda i Sverige och de som är utrikes födda ökar i Sverige (Brydsten, Rostila & Dunlavy, 2019). Beslutsfattare och folkhälso- forskare har föreslagit ökad social integration som nyckelstrategi för att bekämpa denna negativa trend och minska förekomsten av dålig mental hälsa bland migranter. Social integration är ett flerdimensionellt koncept som beskriver människors förmåga att delta i det sociala, kulturella, ekonomiska och politiska livet i samhället. Integration inom arbetsmarknaden är bland annat relaterat till sociala relationer och nätverk och anses spela en viktig roll vid ojämlikheten i mental hälsa. Detta på grund av att migranter tenderar att ha tillgång till färre sociala arenor jämfört med de som är födda i
Sverige. Därmed ses sociala relationer vara särskilt viktiga för migranternas mentala hälsa (a.a.).
Eriksson och Ng (2015) nämner att socialt kapital inte alltid har en hälsofrämjande effekt. Sociala kontakter kan öka stressen och framkalla sjukdom för de personer som förväntas bidra till det största stödet för andra människor. Eftersom kvinnor är mer benägna än män att ge stöd till andra kvinnor i deras sociala nätverk, så kan sociala relationer enligt Pinillos-Franco och Kawachi (2018) upplevas som en börda för kvinnan och leda till en högre grad av sjuklighet. Dessa krav ses ofta vara högre hos medelålders kvinnor, vilket Eriksson och Ng (2015) säger kan härledas till ett stort ansvarstagande över hushållet och barnen samtidigt som de är mest aktiva på arbets- marknaden, vilket kan leda till överbelastning av krav och ökad stress. Generellt förväntas kvinnan fortfarande vara den person som ansvarar för hushållet och vårdande uppgifter. Därför kan åtgärder som syftar till att minska tiden med dessa uppgifter har motsatt effekt och risken för dålig hälsa ökar. Svårigheter att övervinna sociala och strukturella hinder som uppstår säger Ruducha m.fl. (2019) beror på samhälleliga och kulturella förväntningar som ligger traditionellt rotat.
Johnson-Singh m.fl. (2018) nämner vikten av att invandrare utvecklar ett överbryggan- de band, eftersom det ger möjligheter till social rörlighet, tillgång till information och underlättar integrationen i ett större samhälle. Ruducha m.fl. (2019) talar även för att interaktionen i ett socialt nätverk ofta är förknippat med snabbare informationsspridning inom ett samhälle. Genom arbete med en strategi baserad på att öka mångfalden i relationer samtidigt som man arbetar med att minska mängden onödig information, kan detta leda till förbättrade nivåer av överbryggande socialt kapital i ett nätverk. Brist på vertikala och överbryggande länkar som kopplar deltagare till sociala nätverk ute i civilsamhället, säger Hindhede (2016) hindrar flödet av materiella resurser, information
och idéer som cirkulerar i sociala nätverk. Överbryggande av kapital möjliggör att människor kan stärka positiva hälsonormer i en grupp och kontrollera de avvikelser som finns. I Hindhedes (2016) studie är det överbryggande sociala kapitalet ett medel som lär deltagarna att förhålla sig till varandra trots olika etnicitet.
Teoretisk referensram Livslångt lärande
I det kunskapskrävande samhälle vi lever och arbetar i idag har det livslånga lärandet blivit en central aspekt för både individ och samhälle. Kunskap har blivit ett globalt konkurrensmedel och är en avgörande faktor för många länders ekonomiska tillväxt där befolkningens samlade kunskaper utgör ett slags humant kapital för landet (Illeris, 2015). För att få en djupare förståelse för det livslånga lärandet kan begreppet delas upp dels i en tidsmässig aspekt där lärandet sker i alla åldrar under hela livet, dels i en kontextmässig aspekt där lärandet sker i olika miljöer och i olika sammanhang (Skolverket, 2000). Detta för med sig att det livslånga lärandet kan beskrivas som en livslång process, där lärande sker inte endast i en formell utbildningsmiljö, utan i alla slags miljöer och i olika sammanhang. Även om det livslånga lärandet i och för sig inbegriper både barn och ungdomsåren så har begreppet i nutid blivit synonymt med vuxenutbildning och vuxenpedagogik, där forskningen handskas med frågor som rör just vuxna och äldres lärande (Bjurcell, 2020).
Begreppet livslångt lärande har utvecklats och diskuterats över stora delar av världen sedan 60-talet. De budskap som framfördes under begreppets tidiga framväxt ämnade understryka alla de olika sammanhang i vilket ett lärande kunde ske. Lärandet var således inte begränsat till en viss miljö utan kunde ske överallt i vardagslivet. En annan aspekt av det livslånga lärandet hade en mer ideologisk framtoning och talade om personlig utveckling för individen. Här handlade det alltså om att förverkliga sig själv som människa snarare än att försöka utvecklas i en riktning som passar de krav samhäl- let ställer på yrkesrelaterad kunskap. Det livslånga lärandet skulle öka jämlikheten i samhället, öka den individuella autonomin och stärka demokratin. Något som skulle kunna ske i många olika sammanhang, även utanför den formella utbildningens ramar (Rubenson, 1996).
I en senare och mer nutida tolkning av begreppet livslångt lärande behandlas förutsätt- ningarna för lärande genom deltagande inom en formell, institutionell verksamhet. Den människa som har behov av utbildning, kompetenshöjning eller nya färdigheter ska kunna få dessa behov tillgodosedda under i stort sett hela sin livstid, från vaggan till graven. Ur ett samhälls- och arbetsgivarperspektiv behandlar således det livslånga lärandet olika former av lärande som skall leda till både ekonomisk tillväxt i samhället och till ett arbete och vidareutveckling av befintliga kunskaper hos individen, som genom detta kan stärka sin position på arbetsmarknaden. Därmed kan begreppet ses ur
två olika perspektiv. Ett ideologiskt, humanistiskt perspektiv, samt ett ekonomipolitiskt perspektiv (Rubenson, 1996).
Det livslånga lärandet sätter individen och dennes behov i centrum. Ansvaret för det egna lärandet förskjuts därmed alltmer från staten till individen och enligt de kritiska röster som hörs, ökar detta ansvar risken för att de sociala klyftorna i samhället kommer att bli större (Skolverket, 2000). Dagens samhälle ställer allt högre krav på att människ- or har kunskaper inom ett flertal olika områden och den snabba utvecklingen inom till exempel informationsteknologin gör att det ständigt behövs förnyade kunskaper och kompetenser. Konsekvenserna av denna utveckling bär med sig att kunskaper i dagens samhälle snabbt blir föråldrade vilket innebär att kunskapandet numera måste ske fort- löpande och inte enbart under en viss period av livet. I detta avseende blir tidsaspekten i det livslånga lärandet tydligt och enkelt att förstå. Dock är det viktigt att understryka vikten av att samhället måste ha kapacitet att erbjuda olika former av utbildningsalter- nativ, som är anpassade efter olika individers behov snarare än efter deras ålder.
De kontextuella aspekterna av det livslånga lärandet delas upp i formellt, icke-formellt och informellt lärande. Den formella utbildningen är den utbildningsform som vi traditionellt tänker på när ämnet utbildning skall behandlas. Hit räknas allt från barn- omsorg till grundskola, gymnasium, högskola och Komvux. Icke-formell utbildning inbegriper andra typer av organiserad verksamhet med syfte att erbjuda deltagare olika former av utveckling. Såsom till exempel kursverksamhet, personalutbildning, kompe- tensutveckling och arbetsmarknadsutbildningar. Det informella lärandet står för sig själv, utanför den organiserade verksamheten. Detta lärande sker i vardagen i alla olika miljöer och i olika sammanhang. Olika former av sociala nätverk och föreningsliv erbjuder ett informellt lärande, och i det livslånga lärandet handlar det om att erkänna dessa varierande miljöer som värdefulla lärandemiljöer (Skolverket, 2000).
Det icke-formella lärandet och det informella lärandet är enligt Illeris (2015) två begrepp som beskriver det lärande som sker utanför det formella utbildningssystemet.
Illeris (2015) använder också begreppet vardagslärande synonymt med det informella lärandet och syftar då på det lärande som sker utan avsikt i olika sammanhang men som likväl utvecklar nya kunskaper hos individen. Illeris (2015) beskriver att lärandet dels har en individuell aspekt som hör ihop med den personliga utvecklingen, och dels en social aspekt, som hör ihop med att vi interagerar med varandra i olika sammanhang.
Den sociala aspekten av en lärsituation påverkas dels av den situation och den plats som den lärande befinner sig i för stunden, dels av det samhälle där situationen uppstår med alla dess olika normer, strukturer och värderingar. Jarvis (2010) resonerar kring det informella lärandet och beskriver hur lärandet sker under hela vår vakna tid, utan att vi är medvetna om att ett lärande pågår. Detta vardagslärande är oplanerat, oförutsett och undermedvetet. Människor lever i ett socialt sammanhang, i ett samhälle som ständigt förändras och utmanar oss med olika problem. Därför måste människor hela tiden utmana sig själv och finna lösningar på problemen genom att ställa frågor. Därigenom hittar vi nya vägar att gå, nya förklaringar och lär oss nya saker genom hela livet.
Sociala nätverk och socialt kapital
I relation till det syfte som beskrivs i denna studie fördjupas den del av det livslånga lärandet som behandlar det informella lärandet. I synnerhet redovisas det sociala nätverkets betydelse för hälsa, utvecklandet av kunskaper, demokratiska värderingar och jämlikhet. I relation till det ekonomipolitiska perspektivet där befolkningens utbildningsnivå skapar ett humankapital genom det livslånga lärandet redogör Putnam (2001) för det sociala kapitalets inverkan på samhället. Putnam (2001) menar att sociala kontakter och byggandet av socialt kapital i likhet med fysiskt kapital och humankapital höjer produktiviteten i ett samhälle, vilket därmed också stärker landets ekonomi.
Därmed anses det sociala kapitalet i ett samhälle också ha ett reellt ekonomiskt värde.
Andra värdefulla effekter av det sociala nätverket är till exempel minskad brottslighet, förbättrad barnomsorg och förbättrade studieresultat inom områden med ett högt socialt kapital bland medborgarna. Putnam (2001) förklarar att en utbildning visserligen ger individen ett humankapital som kvalificerar denne för ett arbete, men att det i slutänden är genom att bilda nätverk med andra människor och bygga socialt kapital som en individ hittar en anställning. I dagens samhälle är individen enligt Putnam (2001) allt mer beroende av att bygga positiva sociala nätverk. Inte enbart av hänseende till ett arbete, utan även ur ett flertal andra aspekter. En av dessa aspekter hör ihop med det livslånga lärandet där Jarvis (2010) beskriver att de sociala nätverken erbjuder många möjligheter till ett informellt lärande i ett samhälle. Helliwell och Putnam (2004) redo- gör för de hälsomässiga aspekterna i en studie om sambandet mellan sociala relationer och välbefinnande. Författarna beskriver att det sociala kapitalet har en mycket positiv inverkan på det personliga välbefinnandet och den fysiska hälsan. Socialt kapital binds upp genom ett flertal olika sociala nätverk som alla har positiv inverkan på det allmänna välbefinnandet och hur tillfreds individen känner sig med sin tillvaro. Både i direkt form och genom den positiva inverkan dessa förbindelser har på hälsan.
Putnam (2001) skiljer mellan två olika former av socialt kapital. Den ena formen har en sammanbindande karaktär och den andra en överbryggande. De sammanbindande nätverken har sin styrka i gemensamma egenskaper bland deltagarna. Det kan röra sig om olika kvinnoföreningar eller etniska sammanslutningar som kan ge stöd åt svagare individer inom samma grupp, men som på samma gång kan vara exkluderande för dem som inte har tillträde. De överbryggande nätverken har en mer inkluderande verksamhet genom att öppna upp för flera sociala olikheter inom gruppen. Ager och Strang (2008) visar i sitt ramverk för integration, tre nivåer av sociala nätverk som alla kan ge olika fördelar vid ett integrationsarbete. Den första nivån av ett socialt sammanhang inbegri- per sociala band där individen så att säga känner sig hemma. Dessa kan vara den närmsta familjen, släkt och vänner, men också grupper där individen har en etnisk, religiös eller nationell tillhörighet. Den andra nivån, sociala broar, inbegriper kontakt med andra etniska grupperingar, folk från andra bostadsområden, andra samhällen och länder. På den tredje nivån, sociala länkar, behandlas kontakten mellan individen och samhällets strukturer i form av olika kontakter med kommunala och statliga myndig- heter. Här framhävs vikten av tillgång till de tjänster som dessa tillhandahåller då de identifierats som värdefulla och inkluderande vid integration.
Transformativt lärande
I samband med kraven på livslångt lärande och utökningen av vuxenutbildningarna nämner Illeris (2015) att det på senare år har uppdagats att det också finns en läroform som är alltmer komplicerad och genomgripande än de tidigare hittills uppmålade
typerna av lärande. Det transformativa lärandet är något som beskrivs som ett berörande av individens identitet och självförståelse. Taylor och Cranton (2012) menar att vi väljer att tolka våra erfarenheter på vårt eget sätt och att synen på omvärlden är ett resultat av våra uppfattningar om våra upplevelser. Det transformativa lärandet är en process för att undersöka, ifrågasätta och se över sina uppfattningar.
Illeris (2015) nämner att det transformativa lärandet inte tidigare har relaterats till lärandebegreppet och inte haft någon koppling till skolgång och undervisning, utan bara varit förekommande inom psykoterapin. Den amerikanske psykoterapeuten Carl R.
Rogers (1902–1987) sägs vara den första personen som relaterade det transformativa lärandet till ett lärande. I samband med arbetet kring relationen mellan psykoterapi och lärande, utvecklade Rogers begreppet signifikant lärande som innebär en ”förändring av självets organisering” (s. 67). Det signifikanta lärandet är enligt Illeris (2015), ett
lärande som sätter igång förändringar av individens beteende, dess handlingar gällande framtida beslutsfattningar, attityder och personlighetsdrag och är genomgripande i alla delar av individens tillvaro och inte bara något som ses som en kunskapstillväxt.
Svårigheter uppstår när individen ska frångå de tidigare erfarenheter och kunskaper som denne har lärt sig. Därför tar man sig bara an det signifikanta lärandet när man står inför en situation som överskrider den personliga grund som individen bär med sig. För att komma vidare i livet måste individen ta sig över ett hinder och det uppstår ofta en existentiell kris där individen upplever ett motstånd till förändring. Taylor och Cranton (2012) nämner att genom våra tidigare erfarenheter skapar vi vanliga förväntningar som varje individ bär med sig. Vi har en förväntan om att saker ska förbli som de alltid varit.
Vi fördömer kritiskt perspektiv från vår sociala värld, samhälle och kultur. Dessa perspektiv inkluderar fördomar, stereotyper och förvridningar av verkligheten. De styr våra beslut och våra handlingar tills vi stöter på en situation som inte överensstämmer med vår förväntning. Vid den tidpunkten kan vi välja att förkasta perspektivet eller gå in i en process som kan leda till ett transformerat perspektiv.
Sedan begreppet signifikant lärande infördes nämner Illeris (2015) att det har skett en samhällsutveckling där alltfler människor hamnar i dessa existentiella kriser, samtidigt som det ställs allt högre krav på individer att kunna hantera dessa. En global nedbryt- ning av gränsdragningen mellan olika kulturer, traditioner och en rad andra kategorier som särskiljer individer från varandra och en samtidig skenande samhällsutveckling bidrar till skapandet av djupa personliga kriser hos individer. Det kan handla om ofrivillig arbetslöshet, skilsmässor och andra förluster gällande nära relationer. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv säger Illeris (2015) att det ses ett intresse i att lösa dessa kriser så att individerna åtminstone ska kunna stå till förfogande för arbetsmarknaden.
Skulle varje enskild individ som genomgår en existentiell kris få genomgå psykoterapi
skulle kostnaderna skjuta i höjden. Därför ses de vuxenutbildningar som finns att tillgå som en form av samtidig krishjälp för individen då dessa utbildningar kan belysa vidareutbildning, omskolning eller utbildning gällande personlig utveckling och som kan hjälpa individen att kunna hantera sina kriser. Genom en utveckling av vuxen- utbildningarna har tre lärandebegrepp anstiftats; expansivt lärande, transitoriskt/
biografiskt lärande samt det transformativa lärandet, där det sistnämnda är mest allmänt känt (a.a.). Genom det expansiva lärandet överskrider individen de tidigare premisser som denne ha lärt sig. Det transitoriska lärandet belyser i sin tur individens lärande i relation till det sociala sammanhang som individen befinner sig i, där individen i viss mån kan ställas inför situationer där denne måste överskrida det som ligger till grund hos individens nuvarande livsutveckling. Detta är vanligt förekommande när individen går från en livsfas till en annan. Slutligen kommer det transformativa lärandet där individen väljer att transformera de referensramar som denne tar för givet, exempelvis tankeformer, erfarenheter gällande förståelse och meningsperspektiv. Detta görs i syfte att göra de mer omfattande och öppna så att dessa kan generera övertygelse och åsikter som skapar nya sanningar eller vägledning för framtida handlingar.
Vidare nämner Illeris (2015) att även om det transformativa lärandet brukar ske som en långtgående process förekommer det även plötsliga genombrott hos individen. Inom det transformativa lärandet ses de sociala relationerna ha en central betydelse. Individen går igenom en lärandeprocess som inte bara berör individen själv, utan också ett nytt för- hållningssätt till sin omgivning. Denna form av lärande kan ge känslan av att vara
”pånyttfödd” – att vakna upp och se världen genom nya perspektiv.
Trots vuxenutbildningarnas utveckling genom åren kan de enligt Illeris (2015) ändå inte möta de krav som ett transformativt lärande innebär, vilket gör att individen själv genom egna insatser får skapa förutsättningar för ett transformativt lärande i utbild- ningssammanhang. Förmågan att kunna förvalta kunskap genom utbildning och sedan applicera de i andra sammanhang ses som en svårighet, vilket skapar ett så kallat transferproblem. Det har länge varit en överhängande fråga inom lärandets psykologi vad som krävs för att lärandet även ska kunna tillämpas utanför klassrummet. Olika typer av lärandeformer bemöter problemet olika, men Illeris (2015) nämner att ”genom transformativt lärande utvecklas korsande och övergripande identitetselement, som kan ingå och användas i alla subjektivt relevanta sammanhang” (s. 73).
Salutogenes
Studien är baserad på en idémässig värdegrund definierad salutogenes. Ordet saluto- genes kommer från latinets salus och betyder hälsa. Upphovsman till salutogenes som modell är Aaron Antonovsky (2005) genom att han ställde frågan om vilka faktorer som bidrar till att vidmakthålla och skapa rörelse mot hälsa och välbefinnande. Salutogenes betyder således hälsans ursprung. Motsatsen till salutogenes är patogenes där utgångs- punkten är vilka faktorer som orsakar sjukdom. Antonovsky (2005) vände därmed på det traditionella synsättet att se människor som antingen friska eller sjuka och menade
att människor befinner sig ständigt på ett kontinuum från hälsa till ohälsa. Ur ett salu- togent synsätt ser man till vilka styrkor och möjligheter som finns istället för att inrikta sig på problem och risker. Hanson (2010) menar att den salutogena idén främjar ett tankesätt där vi uppskattar det vi har istället för att vara missnöjda och desto mer indi- viden förstår, samt kan hantera den kontext hon lever i, förflyttas hon mot ökad hälsa.
Orsaken till hälsa finns således i hela individens sammanhang. Antonovsky (2005) klargör att det salutogena synsättet leder till en djupare förståelse kring ett fenomen och att det i sin tur är en förutsättning för att skapa en rörelse framåt, det vill säga i riktning mot hälsa på ett kontinuum. Forskare har på senare tid initierat ett salutogent perspektiv av pedagogisk hälsa vid högre utbildningar (Kinchin, 2019). Salutogenes ligger också till grund för det hälsofrämjande arbetet (Eriksson & Winroth, 2015).
Känsla av sammanhang
När Antonovsky (2005) sökte svar på den salutogena frågan om vad det var som gjorde att vissa individer klarade påfrestningar med bibehållen hälsa, och till och med mådde bättre, kom han fram till svaret ”Känsla av sammanhang” (KASAM), Sence of
Coherence (SOC). Hälsa ska således sökas i ett sammanhang. Antonovsky (2005) identifierade tre centrala begrepp till känsla av sammanhang; begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Hanson (2010) menar att dessa är grundläggande livsförutsättningar och främjar en positiv upplevelse som stärker individen i olika sammanhang.
Antonovsky beskriver KASAM på följande sätt:
Känslan av sammanhang är en global hållning som uttrycker i vilken utsträckning man har en genomträngande och varaktig men dynamisk känsla av tillit till att (1) de stimuli som härrör från ens inre och yttre värld under livets gång är strukturerade, förutsägbara och begripliga, (2) de resurser som krävs för att man skall kunna möta de krav som dessa stimuli ställer på en finns tillgängliga, och (3) dessa krav är utmaningar, värda investering och engagemang. (Antonovsky, 2005, s. 46)
Hanson (2010) tolkar ordet hållning, i Antonovskys beskrivning av KASAM, utifrån flera olika aspekter. Dels kan känslan av sammanhang bestå av upplevda erfarenheter, men också individens synsätt på hennes tillvaro och möjligheten till delaktighet och därmed nya erfarenheter. Dels kan KASAM ses som en resurs för att kunna hantera livets alla skeenden med bibehållen hälsa. Slutligen kan också KASAM ses som en modell som hjälper individen till förförståelse och vägledning till olika handlings- alternativ på ett enkelt och tydligt sätt. KASAM är således en teori som belyser individen, sammanhanget och dess kopplingar till varandra (a.a.). Denna studie ämnar därför ta reda på om konceptet ger förutsättningar för stärkt hälsa genom att använda KASAM som modell för analys av det empiriska materialet. Känsla av sammanhang anser Antonovsky (2005) är i grunden ett kognitivt begrepp och baseras på individens egna subjektiva upplevelser. De tre komponenterna i KASAM är var och en egna enheter, men interagerar med varandra och har olika beroendeförhållanden med varandra. Antonovsky (2005) belyser att den viktigaste dimensionen är meningsfullhet
då den är drivkraften till att vilja öka ens förståelse (begriplighet) samt viljan till att se vilka resurser (hanterbarhet) som finns i ens närhet. Saknas motivationskomponenten kommer varken hög begriplighet eller hög hanterbarhet bli långvarig påpekar
Antonovsky (2005). Begriplighet anser Antonovsky (2005) är den näst viktigaste komponenten då förståelse måste till för att kunna omsättas i praktiken, men betonar också att hanterbarheten är därmed inte oviktig utan KASAM ska ses i sin helhet för att på så sätt stärka hälsan och känsla av sammanhang. Individens upplevelser av sin tillvaro läggs därmed ihop till en helhet.
Begriplighet
Begriplighet utgör den intellektuella och kognitiva dimensionen av KASAM (Hanson, 2010). Det handlar om att få förståelse för att på så vis få en förnuftsmässig bedömning till det som sker. Det handlar också om förutsägbarhet och att kunna se samband och mönster för att på så vis möta framtiden på ett ordnat och förklarande sätt. Antonovsky (2005, s. 44) skriver att begripligheten avser ”i vilken utsträckning man upplever inre och yttre stimuli som förnuftsmässigt gripbara”. Antonovsky (2005) beskriver också kriterierna för att informationen ska kunna vara begriplig; ordnad, sammanhängande, strukturerad och tydlig. Hanson (2010) framhåller att information ska inte bara kunna tas emot utan än viktigare är att individen kan göra den användbar. På så sätt skapas förutsättningar för ett lärande baserat utifrån ett hälsopedagogiskt perspektiv.
Antonovsky (2005) poängterar att begriplighet inte har något att göra med om det som sker är önskvärt eller ej för individen utan det är individens tankar kring hur det kan förstås och förklaras som leder till hög begriplighet även om upplevelserna är negativa.
Hög grad av begriplighet innebär därmed att individen inte blir överraskad av oförutsäg- bara händelser. Låg begriplighet uppstår när oväntade eller oförklarliga händelser inte kan förstås av individen. Begriplighet handlar därför också om tillit både till sig själv och sin omgivning, vilket leder till en känsla av trygghet hos individen. Dessutom handlar begriplighet om erfarenheter, kunskap och lärande. Individens kognitiva kapa- citet och förförståelse avgör därför hur individen reagerar och agerar när denne tar in, transformerar och använder all information som individen möts av (Hanson, 2010).
Hanson (2010) beskriver begriplighet som en abstrakt nivå där kännedom om ord och begrepp samt kunskap och förståelse finns, vilket individen nyttjar när något ska förklaras och beskrivas för andra människor, men också där individens tolkningar och erfarenheter byggs upp och kan användas i framtiden. På så sätt kan man genom både enskild reflektion och tillsammans i grupp betrakta sitt sammanhang ur ett större perspektiv ”från ovan”, vilket bygger på pedagogiska metoder.
Hanterbarhet
Hanterbarhet utgör den konkreta dimensionen och synliggör individens beteende (Hanson, 2010). Hanterbarhet syftar till individens upplevelse av tillgång till resurser och vilken hjälp individen kan få av dessa för att möta krav och utmaningar i livet
(Antonovsky, 2005). Antonovsky (2005) påtalar vikten av att vara delaktig för att på så vis vara medskapande till sitt öde, men också medverka i en lärprocess. På så sätt syn- liggör Antonovsky en hälsopedagogisk ansats i känsla av sammanhang. Handlingskraft och delaktighet i den kontext en människa befinner sig i kräver en instrumentell och praktisk förmåga. Hanson (2010) beskriver att hanterbarhet idag handlar om att ha strategier och metoder för att hantera situationer och händelser på ett konstruktivt sätt medan Antonovsky åsyftade uppbyggnaden av individens resurser i sociala, kulturella och historiska kontexter. Det sociala stödet, och vilka möjligheter människor i omgiv- ningen ger individen, påverkar delaktighet och inflytande över individens liv och utgör en väsentlig social aspekt av möjliga resurser.
Antonovsky (2005) påtalar likheter till andra perspektiv på hälsa där kontrollbegreppet förs fram som ett sätt att kunna handla. Upplevelsen av hanterbarhet medför handlings- kraft att styra situationen även om den verkar kaosartad och därmed skapas kontroll i nuet. Därför representerar hanterbarheten mer nuet än begripligheten som belyser till viss del erfarenheter och kunskaper baserade på ett historiskt perspektiv. Antonovsky (2005) menar att individer med hög hanterbarhet inte ser sig själva som ett offer eller att livet bemöter människan orättvist. Detta leder till en tilltro till sin egen förmåga att kunna reda ut och gå vidare även när tråkigheter händer i ens liv. Hanson (2010) menar att en förbättrad hanterbarhet möjliggör en förändring hos individen – från passiv följare till en konstruktiv handlande individ som tar eget initiativ. Framförallt blir hanterbar- heten den avgörande faktorn för en lyckad utveckling när individen känner både begriplighet och meningsfullhet inför något.
Meningsfullhet
Meningsfullheten utgör den känslomässiga dimensionen och är drivkraften i känsla av sammanhang (Antonovsky, 2005). Antonovsky (2005) beskriver meningsfullhet som en komponent som synliggör i vilken utsträckning individen upplever det är värt att
investera energi och engagemang i något. Detta avgör i vilken grad individen vill vara delaktig. Hanson (2010) drar parallell till livskraft och en önskan att bidra med något värdefullt. Detta avspeglas i engagemang, vilja och förmåga att ta ansvar samt en tilltro till andra och en tro på det goda. Meningsfullhet handlar således om människans livsinställning. Antonovsky (2005) poängterar att hög grad av meningsfullhet inte innebär att människan känner glädje när olyckor och bedrövelser uppkommer, men individen kan konfrontera detta och söker en mening att göra sitt bästa för att ta sig igenom svårigheten. Att se livet utifrån möjligheter och utmaningar istället för på problem och bekymmer är också kärnan i salutogenes.
Meningsfullheten är inte bara den viktigaste dimensionen utan också den mest abstrakta. Hanson (2010) framhåller att den inte syns och oftast tänker vi inte på den eftersom den baseras på våra värderingar. Betydelsefullt för en människa är sin egen identitet, att bli respekterad för den man är och ha en känsla av eget värde, det vill säga självkänsla (a.a.). Vidare resonerar Hanson (2010) att självkänslan är kopplad till
individens självbild och denna blir tydligare när individen har en roll i en grupp där samspel och samarbete råder, vilket leder till att individen betraktar sig själv som en del i ett sammanhang. Självförtroendet förstärks när individen lyckas med en uppgift i gruppen och det blir därmed en positiv utveckling i ett socialt sammanhang där indivi- den blir sedd och bekräftad. En människa som är delaktig i beslut, blir lyssnad på och känner att hen bidrar skapar således motivation (a.a.).
Antonovsky (2005) menar att en människa med hög meningsfullhet visar stort mod och söker aktivt efter förståelse och resurser. Till sin natur är människan meningssökande och meningsfullheten blir därför avgörande för personlig utveckling och ett lärande (Hanson, 2010). På så vis representerar meningsfullheten framtiden och dess innebörd i form av framtidstro, visioner och mål för att utvecklas och må bra. Vid ett hälsopedago- giskt perspektiv bör därför pedagogiska strategier ta meningsfullheten i beaktande för att på så sätt kunna främja både individens utveckling och välbefinnande.
Metod
Vetenskapsteoretiska utgångspunkter
Studien har utgått från ett socialkonstruktivistiskt perspektiv där utgångspunkten varit att kunskap är något perspektivistiskt och konstruerat, vilket sker inom sociala processer (Justesen & Mik-Meyer, 2011). Utifrån syftet och frågeställningarna har studien utgått från en kvalitativ metod med en explorativ utformning, då studien utforskar ett område med lite forskningsunderlag sedan tidigare. Eftersom studiens syfte utgår från deltagar- nas egna upplevelser i ett visst sammanhang ansågs en kvalitativ metod vara mest lämplig för att lättare kunna belysa de upplevelser som deltagarna kände i den kontext som studien undersökte och därför valdes det ett genomförande med semistrukturerade intervjuer. Studien har utgått från en abduktiv ansats, där väl uttalade teoretiska
föreställningar har prövats mot ett empiriskt material. Vikten har lagts på tillvägagång- sättet för intervjun samt frågeunderlaget, då dess utformning påverkar den typ av berättelse som deltagaren återger eftersom kunskap konstrueras och är föränderligt (Justesen & Mik-Meyer, 2011).
Urval
Urvalet utgick från frågeställningarna i studien, vilket Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2015) nämner är det avgörande för vilken grupp människor som man är intresserad av att intervjua. Inklusionskriteriet för medverkan i denna studie var att man skulle ha genomfört utbildningen till stadsdelsmamma. Urvalet bestod av 11 invandrarkvinnor i åldrarna 28–62 år, där medelåldern låg på 47,5 år, och som alla var bosatta i de bostads- områden som berörs av konceptet. Kvinnorna har bott i Sverige mellan 12–32 år
(m=17,1 år) och kom från Irak, Syrien, Montenegro och Filippinerna. I deras hemländer har de verkat som bland annat barnskötare, advokat, civilingenjör och revisor och var nu aktiva som förskolepersonal, studerande, arbetssökande, undersköterska, simlärare, tolk
och elevassistent. Kvinnorna var antingen gifta eller ensamboende och 80% av kvinnor- na hade barn. För att följa de etiska riktlinjerna har vi valt att inte presentera deltagarna i en tabell då alltför detaljerad information kan leda till identifikation av personerna.
Urvalet av deltagare genomfördes genom ett tvåstegsurval, vilket Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2015) tar upp som en av de urvalsmetoder som finns. I första urvalet valdes gruppen invandrarkvinnor ut, då dessa ses som en extra utsatt grupp för exkludering från samhället inom huvudgruppen migranter. För att få kontakt med gruppen invand- rarkvinnor togs det kontakt med projektledaren för Stadsdelsmammor 2.0. Andra urvalet ordnade projektledaren med själv. Kontaktuppgifter till respektive deltagare, samt tidpunkt för telefonintervju delades ut till författarna av studien när projektledaren funnit personer som kunde tänka sig att delta.
Datainsamling
Varje deltagare fick ett missivbrev skickat till sig via mejl, samt ett meddelande om hur de skulle gå tillväga för att lämna sitt samtycke till deltagande i studien (se bilaga 1 och 2). Datainsamlingen har sedan skett genom semistrukturerade intervjuer som har
genomförts under vecka 16, där en speciellt framtagen intervjuguide för ändamålet, med teman och en rad huvudfrågor som är definierade i förväg, har använts som instrument (se bilaga 3). De teman som förväntas utvecklas av intervjupersonen, brukar utformas i konkreta frågor som ställs till intervjupersonen, vilket Justesen och Mik-Meyer (2011) nämner bör vara mellan 10–15 stycken.
Semistrukturerade intervjuer lämpar sig i de undersökningar som arbetar explorativt och har ett antal på förhand utvalda teman som man vill att intervjupersonen ska reflektera över (Justesen & Mik-Meyer, 2011). Trots teman och en rad huvudfrågor som är definierade på förhand finns det utrymme till avvikelser från intervjuguiden om personen kommer in på ett sidospår. Detta öppnar upp för möjligheten att få ta del av ytterligare information (a.a.). Intervjuerna har genomförts per telefon där deltagaren befunnit sig på en plats som denne upplevt som lämplig för genomförandet av en intervju. Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2015) nämner att miljön som intervjun genomförs i kan ha betydelse för hur resultatet av intervjun blir. Detta är något som ska tas i beaktning vid val av plats, men på grund av rådande omständigheter kring smitt- spridning av covid-19, ansågs det mest lämpligt att deltagaren själv fick bestämma en lämplig plats för intervjun och att deltagaren sedan blev uppringd per telefon. Två av studenterna för studien genomförde telefonintervjuerna. Tiden som var avsatt för intervjun var 45 minuter, där själva intervjumomentet tog mellan 28–50 minuter exklusive för- och efterprat.
Utrustningen som har använts under intervjuerna är en smartphone med inspelnings- funktion för att kunna spela in intervjuerna för senare transkribering av materialet.
Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2015) nämner att ska bara ett fåtal intervjuer göras
räcker det med mobilens inspelningsfunktion. Ljudfilerna från de 11 intervjuerna delades gemensamt i en mapp för att studiegruppen skulle få tillgång till materialet.
Databearbetning och analys
Transkriberingen av ljudfilerna sköttes av samtliga tre studenter som ansvarat för den aktuella studien. Transkriberingen analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. En kvalitativ innehållsanalys fokuserar på att beskriva variationer genom identifiering av mönster i textinnehållet. Analysen baserades på en abduktiv process där den empiriska datan ställdes mot i förväg utvalda teorier (Lundman & Hällgren Graneheim, 2017).
Meningsbärande enheter som svarade upp mot de aktuella frågeställningarna i studien markerades i de intervjuer som transkriberats och förflyttades sedan in i en tabell.
Därefter komprimerades de meningsbärande enheterna för att på ett mer överskådligt sätt belysa det som sades i citatet. Etiketter i form av koder utformades av de menings- bärande enheterna för att lyfta deras innehåll. Koderna som hade ett liknande innehåll grupperades och en kategori konstruerades som skulle lyfta det centrala budskapet av svaren och svara upp mot syftet/frågeställningarna. Allt material infogades i en tabell för att på ett överskådligt sätt kunna visa tillvägagångssättet (se tabell 1).
Kategorierna utgörs av ett manifest innehåll, det vill säga det som direkt uttrycktes av deltagarna i studien. Dessa textnära och konkreta beskrivningar av innehållet innebär en låg abstraktionsnivå (Lundman & Hällgren Graneheim, 2017). Genom tolkning av det manifesta innehållet framkom också ett latent innehåll, det vill säga ett underliggande budskap i det som studiens deltagare uttryckte. Detta betyder att analysen också har distanserande och generella beskrivningar av innehållet och på så vis en högre abstrak- tionsnivå, vilket innebär en förståelse på en högre logisk nivå (a.a). Det latenta inne- hållet synliggjordes i studiens resultat av ett tema. Lundman och Hällgren Graneheim (2017) menar att det behövs en viss grad av abstraktion och tolkning för att resultatet ska bli begripligt och meningsfullt.
Etiska aspekter
Den aktuella studien har utgått från de fyra forskningsetiska principer som Vetenskaps- rådet (2011) betonar vikten av vid forskning; informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet. Informationskravet innefattar att den person som bedriver forskning ska ge information till deltagaren om studiens syfte och genomförandet. Detta informerades om i det mejl med bifogat missivbrev som skicka- des ut till deltagaren före intervjun. Där angavs även information att deltagandet var helt frivilligt och att deltagandet närsomhelst kunde avbrytas. Det informerades även att alla uppgifter skulle behandlas konfidentiellt. Kravet gällande samtycke uppfylldes genom att deltagaren svarade med ett ”ok” på det mejl som skickats ut.
Det valdes att inte skriva ut vem som citaten kom ifrån för att behålla konfidentialiteten hos deltagarna, samt att det ej var av relevans vem som sagt vad utan det var citatens
