Rohingya Konflikten
En minoritet i Myanmar
Rohingya Conflict
A minority in Myanmar
Ewa Einarsson
Fakultet Statsvetenskap
Ämne/Utbildningsprogram Statsvetenskap II Nivå/Högskolepoäng 7,5
Handledarens namn Freddy Kjellström
Examinatorns namn Malin Stegmann Mc Callion
Sammandrag
Syftet med den här uppsatsen är att analysera Rohingya konflikten utifrån maktrelationer, genom att tillämpa Diskursanalysen och Foucaults makt begrepp. Vidare har syftet varit att undersöka på vilket sätt maktrelationer bidragit till konflikten, genom att tillämpa följande frågeställningar
Vilka strukturella maktstrukturer blir synliga i diskursen?
Vilka normer och värden som styr kunskapssynen samt bidrar till upprätthållande av maktrelationerna?
Slutsatsen av analysen är att Myanmars juridiska instanser inte kan förse människor med det skydd som är önskvärt av en stat. Även om militären anses överlämnat makten till politiska företrädare, så innehar de fortfarande den egentliga makten över rättsväsendet, vilket därmed resulterar i att de kontrollerar informationsflöde och har rättigheten att utföra
säkerhetsoperationer. Fortsättningsvis har år av diskriminering resulterat i ett apartheid liknande utanförskap där Rohingya således nekats tillträde till publika sfärer, som skola och utbildning samt sjukvård. Ett resultat av det är stigmatisering och utanförskap. Gruppen saknar därmed medborgerliga rättigheter. Ett resultat av det är således att gruppen kan
betraktas utifrån att vara i ett konstant underläge och maktrelationen mellan å ena sidan staten och andra etniska grupper bidrar till att upprätthållas. Normer och värden inom landet har även bidragit till synen på gruppen och därmed även maktrelationer upprätthållits och även maktstrukturer som bidragit till att den etniska gruppen Rohingya inte kan påverka sin situation.
Innehållsförteckning
Sammandrag ... 2
Innehållsförteckning ... 3
1. Inledning ... 4
2. Syfte och forskningsfrågor ... 5
3. Historisk bakgrund och Tidigare forskning ... 6
3.1 Historia ... 6
3.2 Politisk system ... 7
3.3 Burmas politiska instabilitet. ... 8
4. Metod ... 9
4.1 Urval, begränsningar och tillförlitlighet ... 9
4.2 Källmaterial ... 9
4.3 Teori och Metod ... 10
4. Analys ... 13
4.1 Lagar och rådande normer ... 13
4.2 Upprätthållande av strukturer ... 14
4.3 Centraliserad makt ... 16
4.4 Motverkan av organisering för att upprätthålla makt ... 17
4.5 Utnyttja etniska motsättningar för att bibehålla makt ... 19
5. Resultat diskussion ... 21
6. Referenslista ... 23
Länkar: ... 23
1. Inledning
I den norra delen av Myanmar lever sedan årtionden folkgruppen Rohingya. Regionen är präglad av konflikter och olika typer maktrelationer har bidragit till att upprätthålla dem.
Orsakerna till konflikten är flera, men gruppen Rohingya har även diskriminerats under decennier vilket också bidragit till stora konsekvenser för minoriteten. De har nekats
utbildning, sjukvård och skolgång, vilket därmed gjort att de förnekats de rättigheter som de borde haft. Vidare kommer uppgifter från hjälporganisationer som menar att gruppen även tvingats till straffarbete. Vid barnafödsel har de inte varit självklart att Rohingya barnen fått något födelsecertifikat, vilket därmed har nekat dem tillträde till publika sfärer, som skolor och politiskt inflytande (HRC 2018 s. 87). Den skolundervisning som erbjudits har många gånger skett på majoritetsbefolkningens språk, vilket därmed skapat stigmatisering i ett tidigt skede. Amnesty International går så långt att det beskriver det som apartheidliknande system.
Ett resultat av detta är alltså att gruppen som sådan inte haft de medborgerliga rättigheter som övriga delar av befolkningen, vilket även lett till stigmatisering och utanförskap.
(www.amnestypress.com).
Även hjälporganisationer som Human Rights Watch beskriver det som etnisk rensning (Expressen 2017-09-15). Myanmar är ett land beläget i Sydostasien och är präglat av den militärdiktatur som styrt landet sedan 1960-talet. Avsaknaden av demokratiska institutioner och legitimitet är något som präglar landet. Politisk instabilitet och låg ekonomisk tillväxt och spänningar mellan olika minoriteter är en beskrivning av landets situation. Vissa av de etniska grupperna är inte heller representerade inom politiken och har därmed inte haft någon som helst möjlighet att påverka (Freedomhouse.org 2019-04-30). Däribland Rohingya gruppen somt tillhör Islam. Landet kan därmed oavsett om militären sägs ha lämnat makten ändå betraktas som en auktoritärstat och rapporter visar snarare på att just militären styr landet.
Aung San Suu Kyi kritiserades hårt av FN:s medlemsstater och Sveriges utrikesminister Margot Wallström krävde att Suu Kyi skulle sätta stopp för brotten mot Rohingya
befolkningen(Aftonbladet 2017-11-19). Det visade sig dock inte ge något märkbart resultat, utan än idag lever stora delar av minoriteten i tältläger och på flykt undan trakasserier.
2. Syfte och forskningsfrågor
Syftet med den här undersökningen är att undersöka på vilka sätt maktrelationer bidragit till konflikten. Utifrån perspektivet att kunna synliggöra vilka typer av maktstrukturer som således blir synliga i de diskurser som framträder utifrån diskursanalys, samt även vilka normer och värden som kan anses viktiga för att upprätthålla de etablerade maktrelationerna har följande frågeställningar konstruerats.
• Vilka strukturella maktstrukturer blir synliga i diskursen?
• Vilka normer och värden som styr kunskapssynen samt bidrar till upprätthållande av maktrelationerna.
Underlaget för min diskursanalys kommer utgå från en rapport publicerad av Amnesty International, FN och även artiklar som således beskriver situationen i Myanmar från sina respektive perspektiv.
3. Historisk bakgrund och Tidigare forskning
3.1 Historia
Burma är ett land som kolonialiserades under 1800-talet och orsaken till det var att britterna ville kontrollera handelsvägarna (Lintner 2014 s.87). Tidigare hade området bestått av små kungadömen, men eftersom britterna ville kontrollera området ritades nya nationsgränser upp.
Lintner (2014) beskriver också att just att området varit bebott av olika etniciteter oerhört länge, vilka således nu kom att hamna under samma nationstillhörigheter. Walton (2017) menar också att just britterna inte sällan gynnade vissa grupperingar på bekostnad av andra (Walton 2017 s.130). Crouch menar exempelvis att en muslimsk elit gynnades under kolonisatörerna, vilket tenderade att skapa spänningar mellan just burmeser och den muslimska minoriteten redan då (Crouch 2016 s. 58).
Vidare menar även Lintner att just att de olika etniciteterna haft svårigheter att enas under en gemensam nation. 1948 kom Burma att bli självständigt och tanken var att landet skulle förenas under just Aung San Suu Kyi pappa som varit general under det frigörelsen från den koloniala makten. Landet kallade sig för ett demokratiskt socialistiskt land och syftet så att säga var att likna sig vid de skandinaviska välfärdsstaterna, vilket inte lyckades fullt ut. Detta berodde givetvis på många omständigheter, vilket bland annat var att landet inte
kontrollerades fullt ut av en legitimerad ledare. De skandinaviska välfärdsstaterna präglades snarare av ekonomisk tillväxt, sekulär stat och gemensam etnisk tillhörighet (Pierson 2013 s.
13). Oron i olika provinser pågick under hela den så kallade uppbyggnationen av ett mer demokratiskt land.
När kriget avslutats påbörjades ett nationsbyggande och landet var vid den här tidpunkten den främsta risexportören i området. Den politiska ideologin som skulle ligga till grund för det politiskasystem var socialism och uppbyggnationen av just demokratiska institutioner påbörjades (Lintner 2014 s. 48). Dock fick de aldrig riktigt fäste och ett antal år senare tog militären makten och landet blev en diktatur. Militären utnyttjade även spänningar mellan de etniska grupperna för att gynna sin egen ställning. Grupperingar som tillhört islam hade inte sällan gynnats just under det koloniala väldet och därmed var de inte särskilt populära hus just majoritetsbefolkningen burmeserna (Crouch 2016 s.58 ). Militärregimen bytte även namn till Myanmar, vilket har sin grund i deras så kallade historieskrivning som gjorde gällande att burmeserna varit de första bosättarna och namnet Myanmar kom från just deras benämning av landet (www.ui.se). Detta var ytterligare ett led i att skapa en nation utifrån en nationalistisk synpunkt, nämligen ett enat land, en gemensam historia och ett gemensamt språk (Mc Kay et al. 2014 s.245) För Rohingya befolkningen orsakade det ytterligare konsekvenser av ett vi och
dem perspektiv, vilket resulterade i spänningar mellan de olika etniska grupperingarna tilltog ytterligare (Crouch 2016 s. 58).
3.2 Politisk system
Utifrån aspekten att landet som sådant bär på en kolonialhistoria med ett juridiskt system som var starkt präglat av den koloniala makten pågick diskussionerna efter frigörelsen om
huruvida Myanmars nya juridiska system skulle ha en inverkan av just Buddismen (Crouch 2016 s.83). Religionen som sådan var ändå majoritetsbefolkningens och tittar vi ur ett
historiskt perspektiv vet man att de tidigare kejsarna inte enbart fruktade kolonialisterna utan även också de vise männen. Det vill säga de buddistiska munkarna.
Crouch (2016) menar också att det nya juridiska systemet som skulle byggas upp efter
kolonialiseringen inte var tänkt till en början att var påverkat av just religionen. Dock ersattes den tidigare eliten under kolonialiseringen av den inhemska befolkningen. Systemet som sådant kom att innebära att det under en övergångs period beblandades med det tidigare koloniala lagarna, vilket även kom att bidra till att religionen ändå fick en slags inverkan på utformningen av lagar i det juridiska systemet. Burmas högsta domstol bestod numera enbart av burmesiska domare, som företrädelsevis utbildats utomlands. Dessutom kom den nya konstitutionen att skrivas på engelska (Crouch 2016 ss.84-85). Tanken från början var att landet skulle vara en sekulär stat men omkring 1960, så visade det sig att det misslyckats och den allt mer buddistiska prägeln på rättsystemet kom att bli allt mer tydligare (Crouch 2016 s.85). Jones 2003 anser också att just detta är typiskt stater, som Burma och även Thailand, där religionen har ett starkt inflytande över det politiska livet (Jones 2003 s. 185). Det innebär att buddismen har inflytande över exempelvis politiska beslut gällande lagar och regler och anses ha tolkningsföreträde vad det gäller just moral och etik. Detta beror således också på staten, som präglats av inbördes stridigheter och en bristande legitimitet till de styrande i landet (Jones 2003 s.185).
Walton 2017 beskriver just problematiken gällande hur buddismen påverkat det politiska systemet. Inte minst under just militärregimen som inte minst baserat sitt moraliska system utifrån religionens perspektiv (Walton 2017 s.130) Inte minst har det baserats på just
Theravada buddismens synsätt gällande hur ett politiskt system ska se ut. Det innebär således att det utgår från en moralisk auktoritet det vill säga exempelvis en monark. Vidare vilar det andra benet på just på det så kallade sekulära benet, men som egentligen innebär att monarken som sådan styr landet med hjälp av munkarnas tolkning av just moral. Ett resultat av detta är att inte stora delar av befolkningen är representerade inom politiken, vilket därmed får konsekvensen att detta samhälle får en auktoritär prägel (Walton 2017 ss.130-131).
Konsekvensen av det blir alltså att den politiska eliten tenderar att gynnas likväl som religiösa auktoriteter. Fortsättningsvis kan man anse att det är problematiskt, men utifrån vad Walton (2017) erfar är majoritetsbefolkningen van vid detta styre och många väntar till viss del på att kejsarna ska återkomma (Walton 2017 s.130).
3.3 Burmas politiska instabilitet.
Undersöker vi hur landet Burma präglats efter frigörelsen är det så att till en början fanns en vilja att demokratisera. Dock skedde det utan att låta alla delar av de etniska grupperna var en del av processen, vilket därmed kan betraktas vara just problematiskt och det är också något som anses viktigt ifall man ska nå någon typ av lugn i ett land (Coyne 2006 s. 343). Detta har inte Burma lyckats med alls. Även om landet sedan 2011 inlett en så kallad demokratisering med Aung San Suu Kyi som ledare anses hon sitta i militärens knä, men som Lintner (2014) menar är Burma som sådan att betrakta som en auktoritärstat (Lintner 2007 s. 48). Även landets minskade ekonomiska tillväxt har resulterat i mycket oro och motsättningarna mellan olika provinser har inte heller sällan använts för att skapa spänningar. Precis som britterna använde söndra och härska tekniken har den även tillämpats av den militära regimen. Detta har därmed påverkat minoriteterna väldigt hårt.
4. Metod
I detta avsnitt presenteras Urval och tillförlitlighet samt en redogörelse för metod och teori- val. Vidare presenteras hur metoden och teorin applicerats på källmaterialet.
4.1 Urval, begränsningar och tillförlitlighet
Den här studien fokuserar på Rohingya gruppen som är en etnisk minoritet i Myanmar.
Orsaken till det urvalet är att gruppen som sådan lever på flykt och att jag funnit det både relevant och viktigt att fokusera på deras förhållanden. De är den etniska grupp i Myanmar som helt saknar medborgerliga rättigheter. Att fokusera på alla minoriteter skulle därmed förefalla bli alltför stort och eftersom det finns mycket väldokumenterat källmaterial har jag därmed valt att fokusera på hur Rohingya gruppen har påverkats av maktförhållanden i landet.
Vid tillämpning av diskursanalys är det av vikt att göra en tydlig avgränsning för att begränsa diskurserna. I detta sammanhang sker det genom att diskursanalysen kommer att fokusera på diskurser som rör Rohingya gruppens maktrelationer till å ena sidan staten, relationer till andra etniciteter samt indirekta maktförhållanden som således tenderar att bidra till att å ena sidan bibehålla eller förändra maktrelationer.
För denna studie har jag valt en Amnesty Internationalsrapport, som beskriver konsekvenser och orsaker av det apartheidliknande systemet. Vidare har jag även valt artiklar från
Freedoomhouse.org samt en rapport från FN. Orsaken till detta är att jag hoppas kunna
synliggöra olika typer av perspektiv på konflikten. För att begränsa mig har jag således valt ut delar som behandlar just avsnitt som beskriver bakomliggande faktorer till konflikten och där maktförhållanden visar sig. Vad det gäller tillförlitligheten i min studie handlar det således om att kunna beskriva och förklara hur tillväga gångsättet har gått till på ett tydligt sätt. I syftet att andra ska kunna avgöra huruvida den kan betraktas utifrån att vara tillförlitlig och överförbar till en annan studie.
4.2 Källmaterial
I denna studie har jag valt en rapport från Amnesty Internationals rapport, som beskriver hur Rohingya befolkningen behandlats. Det innebär att den kan betraktas att vara förhållandevis tendensiös, vilket beror på att organisationer som exempelvis Amnesty International utifrån att vara en organisation som verkar för att beskriva brott mot mänskliga rättigheter kan riskera att beskriva en konflikt utifrån ett visst perspektiv. Amnestys rapport baseras också på
vittnesmål från konflikten och har ett mångårigt engagemang i området. Därmed har jag i denna studie därför valt att även använda artiklar från FN och Freedoomhouse.org för att se deras perspektiv. Min avsikt är därför att beskriva Rohingya konflikten från dessa olika perspektiv. läser vi FN:s rapport kan vi se att de förmodligen vill beskriva konflikten utifrån
deras konventioner, men utifrån aspekten att de måste verka för fredsbevarande finns det en risk att de inte kan belysa alla de aspekter som exempelvis Amnesty som organisation kan göra. Vad det gäller just Freedoomhouse.org ser vi att de utifrån ett statsvetenskapligt perspektiv kartlägger länder utifrån en objektiv synvinkel och deras uppsåt är att beskriva situationer utifrån demokratiskt synvinkel eller snarare avsaknad av den. Freedoomhouse.org har vidare även möjligheter att beskriva landets styrelseskick och de konsekvenser det tenderar att få. Utifrån detta urval av källmaterial anser jag härmed att materialet därmed kan jämföras med varandra, vilket öppnar upp för en objektiv redogörelse av källmaterialet utifrån en diskursanalys med Foulcaults (2002) Makt begrepp (Foulcault 2002 s. 138-141).
Fortsättningsvis har jag utifrån granskning av mitt källmaterial kunnat utläsa att källorna är förhållandevis lika och att de tillämpat liknande källor vid flera tillfällen.
4.3 Teori och Metod
Vid analysen av mitt källmaterial har jag valt att tillämpa diskursanalys och Foulcaults begrepp makt. Diskursanalysens uppgift är att synliggöra diskurser som bidrar till att
upprätthålla en socialvärld, relationer och eventuella ojämlika maktförhållanden. Orsaken till att jag valt just den diskursanalysen är att den således blir ett komplement till Foulcaults maktbegrepp (Winther Jörgenssen 2000 s. 70). En diskursanalys utgår från att söka efter meningsbärande enheter, som så att säga vill förklara den verklighet den beskriver (Winter Jørgensen & Phillips 2000 s. 37) Orsaken är att diskursanalysen som sådan öppnar upp för möjligheten att se vilka diskurser i källmaterialet som så att säga beskriver den
socialverklighet Rohingya befolkningen lever i. I detta sammanhang sker det genom att söka efter olika typer av maktrelationer och situationer som de tenderar att uppstå i.
Vidare möjliggör maktbegreppet som sådant att kunna leta efter olika typer av
maktförhållanden som blir synliggjorda i de diskurser som framträder. Foulcault menar att makt finns i alla typer av situationer och kan både ses från ett statligt perspektiv till hur makten framträder mellan enskilda individer. Foulcault menar dock att ingen är kan vara passiv inför makt (Winter Jørgensen & Phillips 2000 s. 20). Makten som sådan är utspridd inom den sociala verkligheten och makt är därmed med och konstruerar den upplevda social- verkligheten. Samtidigt beskriver han att makten snarare sitter i positioner snarare än enskilda personer, det är dock i relationen mellan varandra som kontakten äger rum. Foulcault
beskriver också att det som kan betraktas utifrån att vara sant och lagrad inom ett maktsystem kan analyseras huruvida det kan betraktas som sant eller inte (Winter Jørgensen & Phillips 2000 s. 21). Foulcault var kritisk till att se makt utifrån enbart maktutövandets perspektiv utan
menade snarare att det var av betydelse att undersöka den diskreta maktutövningen som sker inom den sociala verkligheten (Foulcault 2002 s. 138-141).
Under min analys har jag därmed valt att söka efter diskurser som dels beskriver hur den statliga makten upplevs och påverkar gruppen Rohingya, eftersom de lever i en relation till den utövande makten. I detta sammanhang staten och även de normer och värden som så att säga är styrande i samhället, vilket därmed påverkar minoritetens förhållande till de strukturer som är rådande. Vid tillämpning av diskursanalysen har jag valt ut diskurser som
företrädelsevis beskriver situationer där det förekommer någon form av maktutbyte i relation till varandra, eftersom Foulcault (Foulcault 2002 s.138-141) menar att makten uppstår i utbytet med varandra. Fortsättningsvis ser vi också att ekonomiska faktorer även utgör en makt och det är därmed av intresse att undersöka hur det påverkar den sociala verkligheten för gruppen. Foucault däremot ansåg inte att ekonomiska faktorer kunde ses som en begränsad form av makt eller en typ av makt, men eftersom det i källmaterialet framkommit att ekonomiska sanktioner fått konsekvenser har jag medvetet valt att ta med det i min analys.
Däremot skulle ekonomi som sådant även kunna betraktas som ett medel likväl som lagen är ett medel för staten och därmed har resonemanget slutligen ändå vart att det kan tillämpas i denna studie och ses som en viktig diskurs.
Vidare menar Foulcault (Nilsson 2009 s.123) att makt och kunskapssyn hänger ihop och i detta källmaterial framträdde således en diskurs som gjorde gällande att den etablerade kunskapssynen bland majoritetsbefolkningen och de styrande etablerat normer och värden som således tenderat att påverka minoriteten, genom att bidra till att upprätthålla den sociala verklighet som förefaller vara Rohingya befolkningens ”sanning”. Utifrån aspekten att det som inte sällan etablerats som ”sanningar” i vår värld sker genom digitaliseringens krafter återfanns således en diskurs gällande just digitaliseringens effekter, och eftersom den kan anses som ett medel i maktförhållande valde jag därmed en sådan tematisering.
Detta skulle även kunna avse det som Foulcault beskriver som en diskret maktutövning (Nilsson 2009 s.123). Normer och värden kan också anses vara en form av makt, eftersom de bidrar till en generell kunskapssyn om vads som kan anses som etablerat eller inte. Foulcault beskriver exempelvis att lagen är ett medel för makten, men utanför den institutionella makten kommer normerna och värdena vara rådande (Nilsson 2009 s.123).
Kritiken som inte sällan riktas just mot Foulcaults teori är att definitionen av makt anses vara vag (Winter Jørgensen & Phillips 2000 s. 20), men det kan dock in detta sammanhang snarare ses som en styrka eftersom det skapar möjligheter vilket öppnar upp för att beskriva det
utifrån den kontexten det insamlade materialet hänvisar till. Det ställer därmed krav på att jag som författare kan ange hur jag har definierat och analyserat materialet på konkret och tydligt sätt, så att de som kritiskt granskar kan förstå hur jag gått tillväga.
4. Analys
I följande avsnitt kommer jag presentera de kategorier gällande begreppet makt definierat utifrån Foulcaults (Foulcault 2009 s.138-141) sätt att betrakta makt sker i relation till varandra och ingen är så att säga passiv, som jag således funnit i mitt källmaterial. Utifrån de diskurser som framkommit materialet med hjälp av makt begreppet har följande tematiseringar
framkommit: Lagar och rådande normer, Upprätthållande av strukturer, Centraliserad makt, Motverkan av organisering, Etniska motsättningar.
4.1 Lagar och rådande normer
Sedan 1982 har Rohingya befolkningen nekats nationelltillhörighet. Detta berodde på att det skapades en lag som definierade vem som skulle vara en etnisk medborgare i Myanmar. Ett resultat av det var helt enkelt att Rohingya befolkningen inte passade in i den ramen, vilket resulterade i att de kom att betraktas som Bengaler och de listades inte som en av de 135 etniciteter som tillhörde Myanmar (ASA 2017 s.28). Ett resultat av det är att det betraktats som immigranter, vilket därmed inte gett dem tillåtelse att beträda de publika arenor och sfärer som övriga befolkningen. Amnesty International beskriver det som ett
apartheidliknande system och hänvisar härmed till ICC som definierat apartheid utifrån att vara ett organiserat och systematiskt förtryck där vissa etniska grupper ställs över någon annan (ASA 2017 s.13). Vidare beskrivs hur den burmesiska majoriteten gynnats samt att exempelvis utbildningsväsen gynnat dem, eftersom att undervisningen varit på deras språk och kulturella prägel. Vidare visar även artiklar från Freedoomhouse. Org på samma
ställningstagande. Vilka menar att gruppen Rohingya diskrimineras och inte har tillträde till publika sfärer (Freedoomhousee.org 2018).
Amnesty gör också gällande att exempelvis att Rohingya befolkningen beroende på det restriktioner och den segregation som blivit ett resultat av förtrycket. Nekas sjukvård, utbildning och andra livsnödvändiga saker (ASA 2017 s. 12). De nekas alltså tillträde till de publika hälsocentren och skulle det ske ett sjukdomsfall under natten är de inte tillåtna att förflytta sig till vårdinstanser överhuvudtaget. Amnesty (2017) Att sakna rätt till utbildningen tenderar att leda till just ännu mer utanförskap och stigmatisering, eftersom du därmed nekas rätten till att kunna påverka dina livsmöjligheter och val (ASA 2017 s.12).
Sedan 2012 råder det en uttalad policy som faktiskt gör gällande att just minoriteten som sådan inte tillåts att beträda skolor med etniska burmeser (Freedoomhouse.org 2018).
Bakomliggande orsaker är att regeringen uttalat att muslimer inte får beträda publika skolor medan å andra sidan ett annat perspektiv snarare beskriver att lärare vägrar beträda muslimska territorier (ASA 2017 s.12). Vidare får detta konsekvenser i form av att gruppen nekas direkt
tillhörighet till högre utbildning. Detta bidrar därmed till att upprätthålla stigmatiseringen och neka dem tillträde till elitens arenor och de publika sfärer som andra tillåts beträda. Ett resultat av det blir också att ingen politisk företrädare kommer att föra deras talan, eftersom de är en gruppering som saknar rättigheter. Detta var också något som blev märkbart synligt i valet 2015 och det kom också att kritiseras för att det enda som därmed kan föra deras talan är hjälporganisationer, men de äger inte samma tillträde och har inte den möjligheten att påverka grupperingens fortsatta livschanser. De kan inte heller arbeta med de bakomliggande
strukturer som bidrar till att upprätthålla den maktobalans som blir ett resultat av år utan utbildning och rättigheter som de 135 andra erkända minoriteterna.
Foulcault menar att just kunskap är viktigt för att kunna delta i ett samhälle och kulturell kontext (Foulcault 2008 s.58). Maktförhållande skapas således i en bredare samhällelig kontext och i detta sammanhang exkluderas minoriteten Rohingya för inflytande och därmed att ha makt över sitt eget liv, även om de är en del av makten i samhället så kan de inte under rådande omständigheter på något sätt förändra sin tillvaro. Det innebär att makten i samhället gällande minoritetens villkor begränsas, genom lagar och regleringar men även genom det som Foulcault anger som indirekt makt (Nilsson 2009 s.138). Den indirekta makten sker genom att etablerade och inlagrade maktstrukturer som begränsat Rohingya befolkningen så att säga blir en rådande sanning ur vilket den indirekta makten sedan verkar genom normer och värden, som så att säga utvecklats genom att skapa regleringar i syfte att minska deras inflytande.
4.2 Upprätthållande av strukturer
Under årtionden har det förekommit ekonomiska sanktioner mot just den norra provinsen och inte minst Rohingya befolkningen. De är starkt begränsade i vilka näringar de får ägna sig åt.
Det som tillåts är fiske, odling och att sälja sina varor på lokala marknader. Ett sätt att upprätthålla kontroll och begränsa levnadsvillkoren är att staten så att säga exploaterar mark för eget syfte (Freedoomhouse.org 2018 ). I perioder beskriver även Amnesty (2017) att den övriga befolkningen inte tillåtits att köpa varor som kommer från den muslimska delen av befolkningen. Alla dessa orsaker leder också till att Rohingya befolkningens områden är extremt under utvecklande och det är en konsekvens av återkommande ekonomiska sanktioner. Fortsättningsvis är även infrastrukturen extremt underutvecklad, vilket gör att regionen tenderar ha problem med transporter och att exempelvis kunna förflytta sig. All typ av transport kontrolleras även av militären och det finns restriktioner när och var det är tillåtet att förflytta sig. Vidare kommer rapporter som gör gällande att militären aktivt även förstört den infrastruktur som funnits. Fortsättningsvis har aktiva kampanjer i landet förts för att
människor inte skall handla eller utbyta affärer med den muslimska minoriteten (ASA 2017 s.
13). Amnesty menar att för att kunna förstå situationen i Rhakine bör man noga studera huruvida den norra delens såldes utsatts för just olika typer av sanktioner. Det innebär alltså att det inte enbart är just grupperingen Rohingya som sådan som varit utsatt, dock är de överrepresenterade i förhållande till allvarliga sanktioner (ASA 2017 s. 26). Även FN: s rapport visar att sanktioner förekommit och att gruppen är den som ändå tycks lidit mest av sanktionerna (HRC 2018 s.18). Freedoomhouse (2018) beskriver i en artikel att
dokumentationen gällande brott mot mänskliga rättigheter mot gruppen Rohingya inte annat kan anses som en (Freedoomhouse.org 2018)
“A textbook example of ethnic cleansing”
Citatet som sådant syftar till det som alla rapporterna gällande detta arbetsområde beskriver att just brotten mot mänskliga rättigheter är extremt omfattande. Det innebär också att bosättningar har jämnats med marken för att staten så att säga sägs förbereda för den etniska gruppens tillbakakomst (ASA 2017 s.26). Vittnesmål beskriver snarare att det finns en vilja hos militären att kontrollera den norra delen, för egna syften eftersom gränshandel med varor är av betydelse för landet som sådant.
I själva verket handlar det egentligen om att militären inte sällan tar mark från de redan fattiga bönderna i beslag. Vidare beskriver flera vittneskildringar hur människor tvingas till
tvångsarbete. Detta kan medföra att personer som exempelvis behövs inom det egna
jordbruket tvingas iväg av militären för att arbeta för dem (HRC 2018 s. 19). De har alltså inte rätten att säga nej. Enligt flera vittnesuppgifter görs det gällande att personer som vågat trotsa, blivit slagna eller fått sina hus nedbrända (ASA 2017 s.46). Konsekvenserna för straffarbetet får ekonomiska konsekvenser eftersom det i de agrara hushållen behövs arbetskraft. Det bidrar därmed till att utarma de redan fattiga hushållen, som är beroende av sin egen odling för att överleva.
Foulcault (Nilsson 2009 s.123) anser inte att ekonomin som sådan har en egen särställning som egen makt, men eftersom den ändå är en del av människors livsvillkor måste det ur denna aspekt ändå anses förefalla vara ytterst relevant. Vidare är möjligheten att transportera och förflytta sig ett stor bekymmer i området, vilket därmed påverkar den ekonomiska tillväxten i området. Fortsättningsvis får den bristande ekonomiska tillväxten stora konsekvenser och den tenderar att bidra till att maktförhållandet i området bibehålls. Där då den utövande
maktfaktorn som är militären genom sitt agerande mot Rohingya därmed bidrar till att upprätthålla deras utanförskap.
4.3 Centraliserad makt
I Myanmar har det politiska systemet styrts från en centraliserad nivå, vilket orsakat att de politiska besluten och intressena tenderat att hamna långt ifrån människorna som bor just i dessa områden (Freedoomhouse.org 2018). Ett resultat av det är givetvis att tilltron till det politiska systemet är lågt. Människor har därmed inte upplevt att de kunnat påverka vare sig ekonomiska eller politiska förhållanden (ASA 2017 s.26). Freedoomhous.org visar också att tilltron och förhoppningar vad det gäller just framtiden inom olika grupperingar är låg. En orsak är att människor inte upplever att det går att påverka och att det råder en brist på yttrandefrihet. Den information som når befolkningen är ofta strikt kontrollerad och begränsad. Freedoomhouse.org ger som exempel att Aung San Suu Kyi:s konto på sociala medier är ett av de populäraste att följa, men organisationen antyder också att det kan anses som problematiskt eftersom det inte finns någon direkt möjlighet att välja. Vidare anses Suu Kyi vara en symbol för frihet, men hon saknar egentligen reellt inflytande över politiken. Den låga tilltron och förhoppningar om framtiden har även banat väg för nationalistiska
grupperingar, som därmed inte minst utnyttjat digitala kanaler för att förse medborgare med anti-muslimsk propaganda. Detta stöds också av en gruppering inom det buddhistiska munkväsendet som kallas för Mabatha (Freedomhouse.org 2018).
Det råder således en stark misstro till det politiska systemet och befolkningen ser inte någon direkt anledning till att tro att det verkligen finns en vilja att lösa. Ett ytterligare bekymmer är också att militären fortfarande har kontrollen över de juridiska systemen och anser sig ha rätt att upprätthålla det som de anser som ordning (Freedoomhouse.org 2018). Organisationen menar också att det hela tiden råder en slags balansgång mellan å ena sidan sätta press mot Aung San Sui Kyi och stödja henne. Detta är också något som tenderar att bli väldigt tydlig i FN-rapport, som kritiserar henne för att inte agerat fullt ut i Rohingya konflikten. Trots att hon vädjat om hjälp, har inga synbara resultat visat sig. Å ena sidan beskriver Amnesty (2017) att hon inte klarat av sitt uppdrag i den bemärkelsen, vilket helt enkelt beror på att hon inte har makten, utan snarare en symbolisk roll (ASA 2017 s. 26). Freedoomhouse (2018) anser att det kan finnas en fara med att pressa henne för hårt eftersom det riskerar att minska hennes förhandlingsposition med militärledningen, men menar samtidigt att ett system som bygger på etnisk rensning kanske inte är värt att bevara överhuvudtaget (Freedoomhouse.org 2018). FN däremot är betydligt mer diplomatiska i sina ställningstagande och sätter ändå sitt hopp till henne (HRC 2018 s.48).
Att staten Myanmar har ett övergripande ansvar för den statliga makten i området råder det inga tvivel om. Att en stat som sådan kan tillämpa lagstiftning för att helga sina medel i form
av det som Foulcault anger som ett medel för att upprätthålla makten är också något som är en del av makten (Nilsson 2009 s.138). Däremot ser vi i analysen att det råder en väldigt stor bristande legitimitet till landets juridiska instanser likväl som styrande, vilket därmed öppnar upp för indirekt makt. Detta leder till att exempelvis militären som sådan har möjlighet att skapa sina egna regler, vilket många i norra delen vittnar om. Att det dessutom är den egna militären som utövar sin makt för att bibehålla Rohingya gruppens begränsade tillvaro, skapar inte minst motsättningar mellan grupperingar utan bidrar till att upprätthålla normer och värden som är indirekta genom att de tenderar att vara mer rådande än exempelvis att Myanmar skrivit på deklarationen gällande mänskliga rättigheter. Vilken därmed kan betraktas utifrån att vara ett medel för att banan väg för en annan typ av maktrelationer, där ingen blir begränsad i förhållande till någon annan.
4.4 Motverkan av organisering för att upprätthålla makt
Att organisering är något som makthavare i odemokratiska länder ofta förbjuder är ingen nyhet. Detsamma gäller Myanmar. Den auktoritära staten Myanmar har stark kontroll av just internet, för att kunna kontrollera information. Periodvis tenderar den att öka. Kontrollen används även för att begränsa tillgängligheten till information som inte gynnar de styrandes intressen. Freedoomhouse.org (2018) beskriver exempelvis hur klausul 68 tillämpas genom att kunna döma människor om de skulle dela information med någon annan som inte är att betraktas som ärlig eller ha ett gott uppsåt. Det innebär således att människor inte sällan fängslas för att de anses ha spridit falsk information. Inte sällan förekommer anklagelser om att militären hackar sig in och avlyssnar information (Freedoomhouse.org 2018).
Freedoomhouse.org (2019) beskriver att det finns en rädsla för att små grupperingar i landet ska växa sig att starkare och på sätt lyckas att mobilisera sina krafter. Ett resultat av detta är att det förekommer en stark vilja från staten att kontrollera medier och sociala medier. Inte minst beskrivs det mediala landskapet som stark polariserat, vilket gör det svårt för politiska motståndare att föra fram andra synvinklar än de som godkänns av de styrande och inte minst militären (Freedoomhouse.org 2019). Vidare menar Freedoomhouse (2019) att informationen gällande inte minst Rohingya konflikten är starkt begränsad (Freedoomhouse.org 2019).
Dessutom har grupperingar som stödjer den anti-muslimska och nationalistiska linjen använt digitala kanaler för att sprida sin information, detta gjordes inte minst under valrörelsen 2015 och har bidragit till en ytterlig ökad polarisering (Freedoomhouse.org 2018). Ett exempel på information som spreds för att spä på det muslimska hatet, var att grupperingar spred
information om att en buddistisk kvinna våldtagits, vilket kom att spä på konflikten ytterligare under 2016 och även var en utlösande faktor för Rohingya konfliktens acceleration. Den här
informationen kunde därmed spridas via sociala kanaler. Ett resultat av den begränsade informationen är att människor riskerar att inte kunna ta del av en nyanserad rapportering, vilket därmed får konsekvenser och tenderar att bidra till konflikter mellan etniska
grupperingar. Militären har en dominerande ställning över all kommunikation och eftersom människor i den norra provinsen inte tillåts att förflytta sig hur som helst har de en betydlig makt över utbytet mellan människor. Vidare är Rohingya gruppen inte sällan nekad att beträda publika arenor och vid behov av uppsökande vård är det militärsjukhusen som måste bistå. Vittnesmål beskriver också att de är avgränsade från övriga personer på sjukhusen (HRC 2018 s. 58).
I förtryck som gruppen utsätts för så innebär det exempelvis att de inte har rätt att utöva sin religion. Religiösa byggnader får inte byggas och alla typ av organisering är förbjuden. I den norra provinsen Rhakine tillåts ingen form av just organisering, vilket anses vara ett sätt att skapa ro i området (HRC 2018 s.47). Militären gör även kontroller i området för att motverka olika typer av organiseringar. I Myanmar tillåts exempelvis ingen som helst facklig
organisering i den bemärkelse, som hade varit önskvärt. För Rohingya gruppen däremot är förhållanden ännu värre än för de andra grupperna (ASA 2017;HRC2018). De kan varken organisera sig politisk eller religiöst och syftet med detta är givetvis för att minska att grupperingar växer sig starkare.
Det förekommer visserligen rapporter som gör gällande att det finns en lokal militär grupp ARSA som vid flera tillfällen attackerat de militära posterna som är posterade runt provinsen.
Vidare visar vittnesmål inifrån landet att denna militära grupp å andra sidan är underutvecklad och tämligen o-organsierad. Vidare är deras materiella status av en helt annan kaliber än militärens. Vid attacker som genomförts har de således använt sig av påkar och stickor.
Männen som deltar är ofta enkla och otränade bönder. ARSA:s organisation är diffus, men enligt uppgift sägs de arbeta i celler, men kommunikations begränsningar både
transportmässigt och via satellit gör det svårt att kommunicera mellan cellerna (ASA 2017 s.
42). Även om militären förespråkar en annan linje, där det snarare beskrivs som att det är de som blir attackerade (HRC 2018 s.48).
I ett land där staten saknar kontroll och det inte råder en tilltro till de styrande tenderar konflikterna att upprätthållas. Foulcault (2000) anser att det inte finns någon passiv agent i makt relationer (Winther Jørgensen, Marianne & Phillips, Louise 2000 s.20), men å andra sidan kan vi se att militären utnyttjar sin egen ställning genom att utöva den typ av makt de haft sedan deras övertagande. De innebär att de fortsätter att utnyttja digitala kanaler för eget
bruk och även begränsa andras användning av just de digitala kanalerna. Det blir så att säga ett medel för att upprätthålla den maktrelation de sedan tidigare etablerat.
4.5 Utnyttja etniska motsättningar för att bibehålla makt
Motsättningarna mellan de etniska grupperingarna har skapat ett vi och dem tänk. Den muslimska befolkningen anses inte ha den status som övriga grupperingar. Vidare har år av diskriminering byggt på motsättningar och militären har inte sällan utnyttjat dem för att nå sina mål. I Myanmar är också den anti-muslimska rörelsen på stark frammarsch, vilket också stöds av buddistiska grenar och högt uppsatta män inom munkväsendet. Det har också lett till att det förekommit våld mellan å ena sidan den muslimska gruppen och den traditionellt buddistiska. Vittnesmål från samtliga rapporter menar att den buddistiska befolkningen i Rhakine inte sällan används för att begå övergrepp på Rohingya befolkningen. Även andra etniska grupperingar deltar och de är ofta iscensatta av nationalistiska munkar, men även militären. Vidare så är inte sällan de anti-muslimska grupperna information som gör gällande att det är den buddistiska traditionen både kulturellt och politiskt som ska råda
(Freedoomhouse.org 2018). Det innebär också att den buddistiska religionen så att säga även har inflytande över just politiken och dess utformning (Freedoomhouse.org 2018).
Fortsättningsvis belyser även de anti-muslimska grupperingarna hotet av just Islam och den terrorism de förespråkar.
Amnesty visar också på att åren av förtryck även bidragit till en intolerans (ASA 2017 s. 52).
En ständig rädsla för reprimander av något slag, skapar därmed en allt växande rädsla. Å ena sidan anser andra etniska grupper i Rhakine, som inte lever med lika starka restriktioner som Rohingya befolkningen att minortiteten snarare tenderar att gynnas av internationella
organisationer. Detta beror till stor del på att hjälporganisationerna främst valt att stötta och stödja gruppen, medan de andra etniska grupperna även lever under förfärliga förhållanden.
Inte minst vittnar vittnesmål från dessa minoriteter att exempelvis över de också utsätts för övergrepp från militären (HRC 2018 s.44). Dessa vittnesmål beskriver liksom Rohingya gruppen att de tvingats till tvångsarbete. Inte sällan utnyttjar militären även misstroendet och den anti-muslimska kampanjen för att att få befolkning att delta i olika räder mot just
Rohingya befolkningen. Därmed lyckas de att konfrontera etniska grupper mot varandra, som är väldigt utsatta.
Myanmar styrs centralt och den typ av rättsliga och statliga instanser som befolkningen möter tenderar att vara militären som opererar i området. Staten verkar inte heller ha någon etablerad kontroll över dem utan de får helt enkelt agera utifrån deras egna normer och värden. Ett resultat av det är att den etablerade sanningen hos just befolkningen är att det inte finns någon
direkt hjälp att få eftersom militären har en så stor makt. De upplever inte att de kommer att få den hjälp de behöver. Därmed är de etniska grupperna i den norra delen helt i militärens händer. Freedoomhouse (2018) menar exempelvis att Aung San Suu Kyi visserligen vädjat om internationellt stöd till Rohingya befolkningen, men att det kan anses problematiskt med tanke på att de som faktiskt begår övergreppen och bränner ner bostäder är den egna militären och inte sällan tillsamman med lokalbefolkning (Freedoomhouse.org 2018).
Även om Amnesty beskriver att internationell lag så att säga visar på många olika typer av brottsrubriceringar finns det ingen som kan hjälpa befolkningen just nu och här. Detta är också något som framkommer tydligt från FN:s rapport också (ASA 2017; HRC 2018).
Vidare bevakar militären alla gränser i den norra delen av landet och det har även framkommit vittnesmål som gör gällande att befolkningen trampat på minor, eftersom
militären grävt ner dem på stigar som befolkningen måste vandra. Vidare beskriver människor som tvingats till straffarbete att de varit tvungna att gräva ner minor(ASA 2017 s.48). Värt att notera är också att denna passage är den enda som befolkningen kan fly på, vilket militären är väl medveten om.
Att de institutionella juridiska systemen fungerar är enligt Foulcault en huvudsak för att staten så att säga ska kunna existera. Däremot menar han snarare att lagen som medel egentligen inte ska behövas i mer moderna stater. Utan där ska de indirekta maktrelationerna vara tillräckliga (Nilsson 2009 s. 131). Lagen är statens förlängda arm, men i Myanmar fungerar det inte som önskat och även deklarationen för mänskliga rättigheter gör gällande att de begåtts brott mot den, finns det idag ingen möjlighet att påverka det. Så ser vi på maktförhållandena utifrån detta perspektiv kommer fördrivning och brott mor mänskliga rättigheter således att fortgå.
Vidare skulle vi även kunna anta att medlet att gynna exempelvis etniska konflikter i den norra delen kan anses vara en fördel eftersom det så att gynnas av att upprätthålla spänningar och motsättningar, vilket därmed i sin tur även bibehåller militärens indirekta makt likväl som nationalistiska rörelser inom exempelvis Mabatha kan utnyttja de normer och värden som är kopplade till just buddismens kulturella höga ställning.
5. Resultat diskussion
I detta avsnitt diskuteras resultatet samt återkopplas till bakgrund och tidigare forskning.
Syftet med den här uppsatsen var således att undersöka på vilket sätt maktrelationerna
bidragit till konflikten. Fortsättningsvis att leta efter normerna och värdenas betydelse för dels kunskapssyn, men även hur det bidragit till att upprätthålla maktrelationen. Därmed anser jag att de har kunnat besvaras i denna studie, däremot skulle det i en betydligt större uppsats kunnat göra en betydligt mer djupare analys av olika maktstrukturer inom just denna typ av konflikt. Dock är en uppsats av denna dignitet begränsad och det handlar om att göra ett begränsat urval av de diskurser som framträder mest.
Å ena sidan framkommer det tydligt att staten utnyttjat sitt medel att tillämpa lagar, genom årtionden för att begränsa Rohingya gruppens förutsättningar. Vidare har de på grund av bristande utbildning och att kunna vara en del av publika sfärer hela tiden tvingats till att bibehålla sin position i samhället. Foulcault (2009) beskriver inte makt som något enbart negativt, utan snarare något som kommer att producera något, men i detta sammanhang ser vi att det bidrar till att upprätthålla de redan existerande maktrelationerna där minoriteten Rohingya kan anses vara i ett ständigt underläge. Maktstrukturer som sådana återfinns inom det juridiska systemet, men även som normer och värden vilka tenderar till att upprätthålla maktrelationerna som sådana. Fortsättningsvis beskriver även Crouch (2016) att just
Buddismen fått en stor inverkan på det juridiska systemet, men även lagarna och hur de så att säga tillämpas. I uppsatsen framkommer det även att människorna i Myanmar upplever att makten är allt för central, vilket därmed leder till bristande tilltro till de styrande, som upplevs vara alltför långt borta (Lintner 2007 s.48). Vidare är Aung Saan Suu Kyi roll i Myanmar tämligen begränsad och i källmaterialet framkommer det tydligt från samtliga organisationer att hennes förmåga att hålla samman landet är begränsat, vilket helt enkelt beror på att militären fortfarande har kontroll över de juridiska instanserna och även stort inflytande över politikens utformning.
Att anlägga ett begrepp som makt på just denna konflikt är ingen egentlig svårighet, men däremot bör författaren vara väl insatt i just hur Foulcault (2009) betraktar makt.
Maktrelationerna pågår inte enbart utifrån en statlig nivå utan även mellan grupperingar och enskilda individer. Alla är så att säga en del av den makt som speglas i den sociala
verkligheten i Myanmar. Konflikten handlar om år av förtryck och stigmatisering av en etnisk gruppering där maktrelationerna sinsemellan upprätthållits. Det vi ser också är att de
buddistiska värden i normer och värden tillämpats i den så kallade indirekta makten. Därmed har motsättningar mellan etniska grupper å ena sidan, men inte minst militären kunnat bygga
på den etablerade kunskapssynen gällande Rohingya befolkningen. Medan det å andra sidan funnit ett systematisk maktupprätthållande genom att neka gruppen tillhörighet till exempelvis likvärdig utbildning. Ur vilka det således funnit en vilja att förtrycka andra för att gynna ekonomiska intressen. Myanmar saknar dessutom rättsliga instanser som fungerar, vilket därmed leder till att människor saknar tilltro till att det egna politiskasystemet så att säga ska kunna förse sina medborgare med tryggheten de behöver. Ett resultat av det är således att människor har en otrygghet, vilket därmed tenderar att öppna upp för motsättningar.
Fortsättningsvis har landet traditionellt haft stort inflytande av religionen även politiskt. Detta är även något som Lintner (2007) och Walton (2017) beskriver. Forskning har gjort gällande att för att kunna skapa en stabil grund i ett land är bland det första som behöver grundas är juridiska institutioner som kan bidra med trygghet till befolkningen (Coyne 2006 s.343).
Att makten i Myanmar även förefaller att vara allt för central i en redan splittrad nation där alla etniska grupper inte heller är representerade kan också anses som problematiskt. Även om det skulle finnas en vilja hos politiker att förändra situationen är militären i sig fortfarande väldigt dominant och begår även övergrepp mot den egna befolkningen. Dessa övergrepp kan anses som straffbara under internationell rätt, men så länge som det inte sker någon
förändring i det politiska systemet är det snarare svårt att kunna straffa någon. Den egna militärens räder i den norra delen är trots allt att betrakta utifrån att vara välorganiserade.
Trots att FN ställt stor förhoppning till Aung Saan Suu Kyi, har hon egentlig möjlighet att påverka, eftersom militären som sådan har tillträde till området och även de juridiska instanserna. Freedoomhouse. Org (2018) resonerar helt enkelt att hoppet om en så kallad demokrati i Burma är över. Den är snarare att betrakta som auktoritärstat. Vidare har militären kontroll över digitala mediakanaler och även media, vilket försvårar kritiska röster att nå fram. Även Lintner (2014) menar att just demokratin kan betraktas som begränsad och även Crouch (2016) och Walton (2017) menar att landet snarare kan betraktas utifrån att vara en auktoritärstat, vilket dels beror på att få personer är representerade inom det politiska livet.
Att ha en representation som bygger på folkgrupperna hade således varit en viktig kugge för att komma igång med demokratiska processer (Coyne 2006 s.343).
Vid en fortsatt forskning gällande detta skulle jag kunna tänka mig att undersöka Theravada buddismens inverkan på en juridisk och samhällelig nivå, för att på så sätt kunna borra mig djupare ner i strukturerna.
6. Referenslista
Coyne, Christopher J. (2006). Reconstructing weak and failed states: Foreign Intervention and the Nirvana Fallacy. I: Foreign Policy analysis (2006) 343-360
Crouch, Melissa (red.) (2016[2016]). Islam and the state in Myanmar: Muslim-Buddhist relations and the politics of belonging. First Edition. New Delhi, India: Oxford University Press
Foulcault, Michael (1993). Övervakning och Straff. Fängelsets födelse. Arkiv förlag:Lund Foulcault, Michael (2008). Samhället måste försvaras. Tankekraft Förlag, Hägersten, 2008.
Lintner, Bertil (2011). Aung San Suu Kyi and Burma's struggle for democracy. Chiang Mai:
Silkworm Books
Lintner, Bertil (2014). Burmas historia. Lund: Historiska media
Jones, Ken (2003). The new social face of Buddhism: an alternative sociopolitical perspective. Boston: Wisdom Publications
McKay, John P., Hill, Bennett D., Buckler, John, Ebrey, Patricia Buckley, Beck, Roger B., Crowston, Clare Haru, Wiesner, Merry E. & Dávila, Jerry (red.) (2015[2015]). A history of world societies. Tenth edition Boston: Bedford/St. M
Nilsson, Roddy (2008). Foucault: en introduktion. Malmö: Égalité
Wade, Francis (2015). Myanmar's enemy within: Buddhist violence and the making of a Muslim 'other'. London: Zed Books
Walton, Matthew J. (st Antonys College, Oxford) (2016). Buddhism, politics and political thought in myanmar. Cambridge University Press
Winther Jørgensen, Marianne & Phillips, Louise (2000). Diskursanalys som teori och metod.
Lund: Studentlitteratur
Länkar:
https://www.ohchr.org/en/hrbodies/hrc/myanmarFFM/Pages/ReportoftheMyanmarFFM.aspx [2019-06-02]
https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/myanmar/befolkning-och-sprak/
[2018-10-04]
https://www.expressen.se/nyheter/allt-du-behover-veta-om-konflikten-i-burma-etnisk-rensning-och- 400-000-pa-flykt/ [2019-04-01]
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/gPa6z1/wallstrom-redo-att-satta-press-pa-burma--brott-mot- manskligheten [2019-04-01]
http://www.amnestypress.se/notiser/14920/rohingya-det-forfoljda-folket-ingen-vill-kannas-vi) [2018.05.14].
https://freedomhouse.org/report/freedom-net/2018/myanmar [2019.05.23]
https://freedomhouse.org/report/freedom-world/2019/myanmar [2019.05.23]
https://freedomhouse.org/report/freedom-net/2017/myanmar [2019.05.23]
https://freedomhouse.org/report/freedom-world/2018/myanmar [2019.05.23]
https://freedomhouse.org/article/myanmar-un-reports-evidence-genocidal-intent-against-minorities [2019.05.23]
https://www.amnesty.org/en/documents/asa16/7484/2017/en/ [2019-06-10]
