UPPSALA UNIVERSITET Rapport
2011vt4843Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier Lärarexamensarbete inom allmänt utbildningsområde, 15 hp
Specialpedagogik i förskolan
En studie av specialpedagogers erfarenheter
Författare: Sara Diop Handledare: Margareta Sandström
Sara Fredriksson
Betygsättande lärare: Finn Calander
2
Sammanfattning
Syftet med denna studie är att utifrån ett antal specialpedagogers erfarenheter, undersöka om det finns några gemensamma anledningar till varför förskolor kontaktar dem. Studien syftar även till att undersöka vilket fokus specialpedagogerna intar, när de konsulterar eller handleder. Den empiriska metoden som används är kvalitativ samtalsintervju. Intervjuerna utgår från specialpedagogernas erfarenheter vilket gör att författarna har gjort en respondentundersökning och specialpedagogerna benämns som respondenter. Det insamlade materialet har sedan koncentrerats utifrån syfte och forskningsfrågor, för att skapa ett resultat. Resultatet visade att förskolorna oftast väljer att kontakta specialpedagoger för stöd och hjälp, då ett barn har problematik kring koncentrations- och språksvårigheter. Svårigheterna yttrar sig dock på olika sätt i förskolans verksamhet. När respondenterna konsulterar eller handleder ärenden intar de framförallt dilemmaperspektivet, då de anser att de inte alltid är så enkelt. Dilemmat rör framförallt hur barnen ska inkluderas till en helhet, samtidigt som alla barns behov ska tillgodoses.
Nyckelord:
Pedagogik, förskola, specialpedagogik, kvalitativ intervju, konsultation, handledning
3
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 5
1.1 Syfte och forskningsfrågor... 6
1.2 Studiens upplägg ... 6
1.3 Bakgrund ... 7
1.3.1 Specialpedagogik då och nu ... 7
1.3.2 Specialpedagogik i förskolan ... 8
1.3.3 Specialpedagoger och deras uppdrag ... 10
1.4 Teoretiska utgångspunkter och centrala begrepp ... 11
1.4.1 Specialpedagogik ... 11
1.4.2 Specialpedagogiska perspektiv ... 11
1.4.3 Inkludering ... 14
1.4.4 Normalitet ... 15
2. Metod ... 17
2.1 Urval ... 17
2.2 Datainsamlingsmetod ... 17
2.2.1 Kvalitativ intervju ... 17
2.3 Procedur ... 18
2.4 Dataanalys ... 19
2.5 Tillförlitlighet ... 19
2.6 Forskningsetiska överväganden ... 20
3. Resultat ... 22
3.1 Delstudie 1: (Sara Diop) ... 22
3.1.1 Respondenternas presentation och bakgrundsfakta ... 22
3.1.2 Vanligaste anledningarna till att förskolor söker konsultation och handledning hos specialpedagog ... 24
4
Sammanfattning ... 26
3.2 Delstudie 2: (Sara Fredriksson) ... 27
3.2.1 Vad intar specialpedagogerna för perspektiv när de konsulterar/handleder fallen? ... 27
Analys ... 36
4. Diskussion ... 37
4.1 Metoddiskussion ... 37
4.1.1 Urval ... 37
4.1.2 Datainsamling och procedur ... 37
4.1.3 Dataanalys ... 38
4.2 Resultatdiskussion ... 39
4.3 Förslag till fortsatt forskning ... 42
5. Referenslista ... 43
6. Bilagor ... 45
6.1 Bilaga 1: Brev till specialpedagogerna ... 45
6.2 Bilaga 2: Intervjuguiden: ... 46
5
1. Inledning
Det är av stor betydelse att barn får en bra start i livet. I förskolan utvecklas den livslånga lärandeprocessen. Därför är det viktigt att alla barn får det stöd och hjälp de behöver, för att de ska kunna utvecklas och lära sig utifrån deras egna behov och förutsättningar (Sandberg, 2009).
På grund av detta ställs det höga krav på pedagoger i förskolan idag. Barngrupperna är stora, vilket leder till att pedagogerna ställs inför dilemmat; hur de ska hinna tillgodose alla barnens olika behov. I dilemmat uppstår svårigheter, som i vissa fall kan leda till att pedagogerna behöver stöd av specialpedagoger. Specialpedagogiken är ett område där nya frågor ständigt väcks och aktualiseras, den är en relativt ny företeelse i förskolan. Genom detta är även specialpedagogens roll ny i förskolan. Det finns inte så mycket forskning inom specialpedagogik i förskolan, trots att det har skett en ökning av barn i behov av särskilt stöd. Nordin-Hultman (2004) anser att barn i förskolan har fått ökade svårigheter med koncentration och i samspelssituationer, vilket väckte ett intresse hos oss till att göra denna studie. Med ökad kunskap om vilka specialpedagogiska svårigheter som finns i förskola, kan också pedagogerna förebygga att svårigheterna uppkommer.
Specialpedagogers uppgift är att hjälpa och stödja pedagogerna vidare i sitt arbete. Hur
specialpedagogerna fokuserar på barnens svårigheter är av stor betydelse.
6 1.1 Syfte och forskningsfrågor
Syftet med denna studie är att utifrån några specialpedagogers erfarenheter, undersöka om det finns några vanligt förekommande anledningar till att förskolor söker specialpedagogiskt stöd.
Studien syftar även till att undersöka var fokus ligger i specialpedagogernas konsultation och handledning till pedagogen. För att uppfylla studiens syfte används två forskningsfrågor.
1. Vilka är de vanligaste anledningarna till att förskolor söker specialpedagog, enligt specialpedagogerna?
2. Vad intar specialpedagogerna för specialpedagogiskt perspektiv när de konsulterar eller handleder ärendena?
1.2 Studiens upplägg
Studien består av två delstudier. Den första delstudien ansvarar Sara Diop för och inriktar sig på att besvara forskningsfråga nummer ett. Den andra delstudien ansvarar Sara Fredriksson för och den besvaras utifrån forskningsfråga nummer två. Intervjuerna utgör en gemensam grund för studiens syfte och forskningsfrågor. Slutligen görs en gemensam jämförelse mellan resultaten från vardera delstudien. De specialpedagogiska perspektiven är följande; kategoriskt perspektiv, kritiskt perspektiv och dilemmaperspektivet.
Eftersom studien bygger på två delstudier ansvarade författarna för följdfrågorna inom respektive
delstudie. Sedan transkriberades intervjuerna och även här gjordes detta utefter respektive
delstudie. Därefter ansvarade vardera författaren för att sammanställa sitt resultat från
intervjuerna. Eftersom Sara Diops del i intervjun inte hade lika stort omfång som Sara
Fredrikssons del ansvarade Sara Diop även för bakgrundsfrågor från intervjuerna.
7 1.3 Bakgrund
1.3.1 Specialpedagogik då och nu
När den svenska folkskolan startades år 1842 fick de barn som inte tycktes följa med i undervisningen kvarsittning eller fick gå om en klass. I mitten av 1900-talet startades specialklasser i större utsträckning. Det ansågs att barn med funktionsnedsättning hämmade de normalbegåvade barnens utveckling, vilket gjorde att barn med funktionsnedsättningar skulle placeras i specialklasser (Vernersson, 2007). I dag vill förskolorna och skolorna i allt större utsträckning inkludera barn i behov av särskilt stöd i barngrupperna och klasserna.
Forskaren Bladini (2004) beskriver att specialpedagogik skapades som ett eget område under 1960-talet. Specialpedagogiken har sitt ursprung i skolans verksamhet och därefter kom den också att beröra och införlivas i förskolans verksamhet. I Sverige har synen på barn i behov av särskilt stöd och därmed även synen på specialpedagogik förändras i takt med att begreppet ”en skola för alla” växt fram. Detta har bidragit till att grupper i förskolor och skolor har blivit allt mer heterogena, vilket i sin tur leder till att det krävs mer av pedagoger/lärare. Pedagogerna måste ha tillräckliga kunskaper om hur de ska uppmärksamma och tillgodose barn i behov av särskilt stöd, hur de ska lägga upp en undervisning så barnen ska kunna utvecklas och stimuleras i sitt lärande anser forskaren Fischbein och hennes kollega Österberg (2003).
Genom läroplanen Lgr 80 ändrades synen på specialpedagogikens syfte och även synen på barn med funktionsnedsättningar. Läroplanen betonade alltmer skolans möjligheter och skyldigheter att motverka att svårigheter uppstår hos barnen. I det pedagogiska programmet för förskolan uppmärksammades också barn i behov av särskilt stöd. Det lyftes fram att barn i behov av särskilt stöd inte alltid kunde ses som en homogen grupp, utan att svårigheterna kunde vara föränderliga anser forskaren Sandberg (2009). Det specialpedagogiska området blev vid denna tid en angelägenhet för samtliga lärare, som förväntades att arbeta förbyggande i undervisningen.
Här börjar begreppet ”en skola för alla” få fotfäste och fortbildning för lärare startades, vilket bidrog till att speciallärarnas arbete förändrades. Deras arbetsuppgifter skulle nu vara att ingå i arbetslaget som samordnare, resursperson och rådgivare, från att tidigare ha varit en självständig klasslärare. Nu var det inte barnet som skulle anpassas till undervisningen utan tvärtom.
Åtgärdsprogram skapades där ett samarbete mellan barnen, föräldrarna och skolpersonalen var i
fokus (Vernersson, 2007).
8 Under slutet 1990-talet kom Socialstyrelsen (Sandberg 2009) med ett nytt förslag på hur barn med funktionsnedsättning skulle benämnas. Det skulle nu heta barn med svårigheter i barnomsorgen, och med det nya begreppet menade de att barn med svårigheter skulle synliggöras och förklaras på ett bättre sätt än förut. Genom detta begrepp synliggjordes vilken inverkan förskolans miljö har på barnets lärande och utveckling. Det talades då om att miljön kunde medverka till att barnen fick svårigheter. Från att barn som hade svårigheter hade namngetts med begreppet ”Barn med behov av särskilt stöd” till att det nu istället heter ”Barn i behov av särskilt stöd” menar Sjöberg i Sandberg (2009) att utgångsläget nu var att alla barn har samma grundläggande behov men att vissa barn är i behov av särskilt stöd för att få sina behov tillgodosedda (Sandberg, 2009, s. 39). Under 2000- talet har det mer och mer betonats att det är förskolans verksamhet och det pedagogiska arbetet som ska utvärderas och inte barnen. Större vikt läggs nu på att det kan vara miljöerna i förskolorna som skapar svårigheter för barn. Genom den ändrade benämningen för barn med behov av särskilt stöd från med till i har fokuseringen gått från att det är barnen som avviker till att det är förskolans miljö som kan förorsaka svårigheterna. Stödet ska vara utformat på ett sådant sätt att barnen klarar vardagen och att de får integreras med andra barn anser forskarna Bladini (2004) och Sandberg (2009).
1.3.2 Specialpedagogik i förskolan
Inom förskoleverksamheten nämns sällan begreppet specialpedagogik, det som är aktuellt är att pedagogerna i förskolorna kan få konsultation och/eller handledning av specialpedagoger.
Konsultation är när pedagogen frivilligt har kontaktat specialpedagoger för stöd. Pedagogen beskriver ”problemet” och utifrån beskrivningen ger specialpedagogen vidare kunskap och råd om hur pedagogen kan arbeta vidare i verksamheten. Detta betyder inte att specialpedagogerna är mer kompetenta än pedagogerna, utan de har olika kunskapsområden. Specialpedagogen samtalar med pedagogen och de finner tillsammans ”lösningar”. Specialpedagogens roll är att fungera som ett ”bollplank” till pedagogen. Det är pedagogen som realiserar ”lösningarna”, men i samråd med specialpedagog (Bladini, 2004; Thornberg, 2009).
I handledning är det en tydlig hierarki i vem som innehar mest kunskap. Under handledning är det specialpedagogen som innehar kunskapen och ska förmedla den till pedagogen.
Specialpedagogen ska stötta pedagogen med sin kunskap och sammanfläta teori och praktik.
Pedagogerna får lära sig ny kunskap inom området (Bladini, 2004; Thornberg, 2009).
9 Begreppet specialpedagogik används till större del i skolan. I läroplanen för förskolan, Lpfö 98, står att Den pedagogiska verksamheten ska anpassas till alla barn i förskolan. Barn som tillfälligt eller varaktigt behöver mer stöd än andra ska få detta stöd utformat med hänsyn till egna behov och förutsättningar (Utbildningsdepartementet, 2010. s.7 ). Förskolan får en allt mer betydelsefull roll för barn, och det blir viktigare att tidigt sätta in insatser för barn som har svårigheter. Detta leder till att specialpedagogernas roll i förskolor får större betydelse. Enligt Skollagen 2:a kap. 3§ säger att förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg skall utgå från varje barns behov. Barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling skall ges den omsorg som deras speciella behov kräver (Utbildningsdepartementet, 1985). Trots att det står i skollagen att barn i behov av särskilt stöd ska ges det stöd som krävs, finns det kommuner som inte uppfyller denna lag (Sandberg, 2009).
Forskaren Nordin-Hultman har i sin avhandling från år 2004 synliggjort att det har skett en stor
ökning av barn i förskolan som har svårigheter med koncentration, känner oro och har
svårigheter med det sociala samspelet med andra människor. Författaren anser att det finns en
motsägelse mellan teorin och om hur förskolan arbetar med barnen i verksamheten. I teorin står
det att samspelet mellan alla parterna i förskolan är i fokus medan förskolorna i praktiken istället
fokuserar på individen och hur denne agerar. Enligt Nordin-Hultman (2004) leder detta till att
när det uppkommer svårigheter hos barn, anses dessa ligga hos barnen. Om svårigheter uppstår
är det barnets agerande som ska förändras och inte pedagogiken eller miljön. I förskolan ligger
fokus på barnet och hur barnet agerar, och samspelet glöms då bort. Nordin-Hultman (2004)
anser att när ett barns agerande ska observeras, bör fokus ligga på aktuella läro- och
undervisningssammanhang som kan påverka barnets agerande, samt hur den pedagogiska miljön
är uppbyggd. Miljön innefattar inte bara den fysiska miljön, den beskriver även till exempel
könsstereotyper, vad som anses rätt och fel samt hur tidsaspekten kan påverka barnen. Barnen
skapar sitt agerande utifrån hur miljön är planerad. Författaren menar att alla barn kan erbjudas
ett givande utbud, som är anpassat för alla barn på förskolan. Vilket bidrar till att barnen får en
positiv bild av sig själva (Nordin-Hultman, 2004).
10 1.3.3 Specialpedagoger och deras uppdrag
För att specialpedagoger ska få sin examen och kunna arbeta som verksamma specialpedagoger i förskola, förskoleklass, grundskola och gymnasiet måste de enligt högskoleförordningen uppfylla vissa kriterier. De ska uppvisa ett kunnande och ha fördjupade kunskaper inom det specialpedagogiska området, ha en förståelse för aktuell forskning inom ämnet samt förmåga att se relationen mellan teori och praktik. Specialpedagogerna ska självständigt kunna arbeta och hjälpa barn och vuxna i behov av särskilt stöd. Färdigheter och förmågor som specialpedagogen ska inneha är att ha ett kritiskt tänkande, uppvisa färdigheter i att känna igen problemområden, analysera och delta i förbyggande verksamhet samt utföra utredningar och uppföljningar på organisation-, grupp- och individnivå. De ska kunna utarbeta åtgärdsprogram och kunna förbättra verksamheter. De ska även ha kompetensen att föra dialoger med medarbetare, föräldrar och personal i de olika skolverksamheterna. Som specialpedagog måste de besitta självkännedom och ha en empatisk förmåga (SFS.1998:1003, 1998).
I kommun finns det en övergripande resursorganisation där förskolan har en resursenhet.
Grundskolan och särskolan har motsvarande verksamhet som benämns resursteam. I förskolans
resursenhet ingår det specialpedagoger och psykologer, som arbetar med att konsultera och
handleda pedagogerna i deras arbete med barn i behov av särskilt stöd. De arbetar både med
kommunala och enskilda förskolor. Det är förskolechefens ansvar att se till att barn i behov av
särskilt stöd får den hjälp de behöver. För dessa barn utformas en individuell handlingsplan, där
mål och insatser skrivs ner av pedagogerna, tillsammans med föräldrarna. Det stöd som ett barn
kan få utöver att bli erbjuden en plats på förskola, är att det kan ges resursförstärkning i den
ordinarie barngruppen, tillgång till en mindre grupp eller att barnet får plats på en
resursavdelning. Det finns även särskilda resurser som förskolechefer kan ansöka om ifall barnen
är i behov av mer stöd än den ordinarie verksamheten kan erbjuda. Det kan exempelvis vara ett
ekonomiskt stöd i form av tilläggsbelopp. Detta kan endast sökas om alla möjligheter har provats
i den aktuella verksamheten och denna ansökan lämnas till chefen på resursenheten, som sedan
gör en bedömning. Föräldrarna måste också informeras om denna ansökan (XXXX Kommun,
2011-04-07).
11 1.4 Teoretiska utgångspunkter och centrala begrepp
1.4.1 Specialpedagogik
Specialpedagogik är ett brett område, där flera forskningsfält finns inkluderade såsom filosofi, sociologi, psykologi och pedagogik samt medicinska kunskaper. Tidigare forskning inom specialpedagogik har huvudsakligen skett inom medicin och psykologi och detta har skett genom kvantitativa metoder under 1900-talet. Under senare delen av 1990-talet har det inom sociologi och pedagogik skett kvalitativ forskning som har tillförts till specialpedagogik. Detta har betydelse för vilket synsätt man har på specialpedagogik, vad den står för och vad specialundervisning faktiskt är. Trots denna bredd anser forskare att det specialpedagogiska forskningsfältet har varit instängt av ett specialpedagogiskt tänkande ända fram till 1990-talet. Specialpedagogikens historik visar på att den svenska skolan fokuserar på olika delar under olika tid, vilket har betytt att skolan, och därmed specialpedagogiken, är föränderlig och påverkas av vårt samhälle (Vernersson, 2007).
Fischbein & Österberg (2003) menar att specialpedagogiken kan definieras på en rad olika sätt.
Många skulle beskriva det utifrån att det har att göra med barn och ungdomar med specifika svårigheter av ett eller annat slag. Ur ett historiskt perspektiv menar Fischbein & Österberg (2003) att specialpedagogiken syftar till att hjälpa att förändra barnet eller individen, vilket mestadels ledde till att barnen placerades i olika grupper som exempelvis i specialskolor.
Forskaren Ahlberg (2007) belyser att specialpedagogik är det som sätts in när den ”vanliga pedagogiken” inte räcker till. Samma forskare menar även att begreppet specialpedagogik och dess innebörd förknippas med skolans värld. Forskaren menar att om specialpedagogik endast syftar till vilka åtgärder som kan ges, förlorar specialpedagogiken sitt huvudsakliga syfte. Enligt Ahlberg (2007) blir detta ett för snävt perspektiv att se på specialpedagogikens innebörd. Det måste ses ur ett vidare perspektiv där ett samhälls-, organisations- och ett didaktikperspektiv också betraktas. Hon betonar även att specialpedagogik ska ha den inverkan att man ska se barns olikheter som en tillgång istället för en brist (Ahlberg, 2007).
1.4.2 Specialpedagogiska perspektiv
Den specialpedagogiska forskningen har i mångt och mycket sin utgångspunkt i att se individen
som bärande av svårigheten, vilket är ett synsätt som är påverkat av psykiatrisk-, medicinska
forskning samt det kategoriska perspektivet. Forskningen har dock börjat fokusera mer på
miljöns inverkan på barnets svårigheter, istället för att lägga skulden på barnet. Inkludering
12 förespråkas även i detta synsätt. Denna nya fokusering har lett till att det har tillkommit ytterligare forskning som fokuserar på att det uppstår dilemman med inkludering (Bladini, 2004).
Kategoriskt perspektiv
Det kategoriska perspektivet, ses som det traditionella specialpedagogiska perspektivet, vilket fortfarande kan dominera inom specialpedagogiken (Engström, 2003). Detta perspektiv har ett flertal namn inom olika discipliner, innebörden för perspektivet är dock detsamma. Forskaren Nilholm (2006) har sammanställt vad olika forskare anser vara typiska drag för perspektivet:
1) särskilda behov ses som en individuell egenskap 2) sådana behov avgränsas och kategoriseras
3) det specialpedagogiska fältet kartläggs och systematiseras 4) specialpedagogik etableras som en ”vetenskaplig” disciplin 5) speciellt, snarare än inkluderande, stöd, förespråkas
6) specialpedagogisk kompetens ses som att kompetent stöd ges direkt relaterat till de diagnosticerade problemen hos eleverna
7) skälet till specialpedagogiska behov ses som beroende på att elever har svårigheter som är antingen medfödda eller på annat sätt bundna till individen (
Nilholm, 2006. s.17).
Det som utmärker perspektivet är att barnet ska anpassa sig till omgivningen. Barnet är bäraren av problemen som orsakas av exempelvis medfödda svårigheter eller dåliga hemförhållanden.
Lösningen på de svårigheter som barnet visar handlar om att problemet ska kompenseras för att barnet skall passa in i verksamheten. Barnens olikheter kategoriseras in i vad som anses som avvikande respektive normalt. Barnen exkluderas från det som anses normalt. Stödet som ges till barnet inom kategoriseringen är kortsiktigt, där problemet löses genom att flytta barnet från exempelvis normalklass till specialklass. Specialpedagogen innehar därmed en utmärkande roll där denne arbetar med diagnoser och har specialundervisning för barn i behov av särskilt stöd (Atterström & Persson, 2000).
Kritiskt perspektiv
I kontrast till det kategoriska perspektivet ser det kritiska perspektivet barns olikheter som något
givande för verksamheten. Uppkomsten av individens problem ses som utanförskapta, vilket
betyder att problemen inte är bundna till individen. Inom detta perspektiv finns även en strävan
att finna ett upplägg i verksamheten som inkluderar alla barn hela tiden. Lösningar som innebär
att barnet skiljs från gruppen skall undvikas. En strävan finns även att barnen skall känna sin
delaktighet i gruppen, där allas roll är viktig för helheten (Nilholm, 2006).
13 Det som utmärker detta perspektiv är att det är omgivningen som ska förändras efter barnets behov och förutsättningar. Olikheter ses som något positivt och bidrar till en helhet. Med helheten syftas i detta perspektiv till samtliga barn, pedagoger och deras omgivning. Genom att utgå från helheten ska organisationen förändras för barnen. När stöd ska ges till barn i behov av särskilt stöd är det arbetslaget som har den största rollen i förändringen. Förändring sker på organisationsnivå, vilket leder till att stödet ges utifrån en långsiktighet (Atterström & Persson, 2000).
Dilemmaperspektivet
Dilemmaperspektivet är grundat som ett svar på det kritiska perspektivet (Engström, 2003).
Perspektivet belyser problemet med att svårigheterna hos barn inte är entydiga. Det kan finnas svårigheter med att inkludera alla barn hela tiden, det går endast att finna en jämvikt i gruppen under en begränsad period. I en förskola som arbetar med inkludering uppmuntras barns olikheter, verksamhetens ska rikta sig till alla barn, samtidigt som den ska tillgodose barnens olikheter och genom detta uppkommer dilemman som inte har en given lösning. Nilholm (2006) menar att det framförallt finns tre grundläggande delar i detta perspektiv:
1. Det första av dessa handlar om huruvida barn ska kategoriseras exempelvis som i begreppet ”barn i behov av särskilt stöd” eller om varje elev ska mötas som en individ.
2. Ytterligare ett dilemma rör huruvida elevers olikhet ska ses som tillgångar eller om de ska värderas, dvs. vissa olikheter kommer då att anses som eftersträvansvärda medan andra nedvärderas.
3. Ett tredje dilemma rör huruvida individer ska kompenseras för vad som uppfattas som brister (t.ex. förstått som
”särskilda behov”) eller om delaktighet ska ses som ett överordnat värde vilket då kan komma att stå delvis i motsatsställning till kompensation
(Nilholm, 2006, s. 30).
Hur specialpedagoger bemöter dilemman beror på hur specialpedagogiska utbildningar och myndigheter ställer sig till och hanterar dilemman (Nilholm, 2006). Dessa dilemman kan exempelvis yttra sig i hur barnen benämns i förskolan. Som tidigare nämnt kallas det idag att stödja barn i behov av särskilt stöd och tidigare användes barn med behov av särskilt stöd. Trots denna förändring är det fortfarande en kategorisering att benämna barn som barn i behov av särskilt stöd. Detta är dock en kategorisering med fokus på omgivningen och inte på det enskilda barnet (Sandberg, 2009). Sammantaget ur detta perspektiv är att det är mer komplicerat än att
”bara” inkludera alla i en helhet, eftersom det genom inkludering uppstår andra dilemman och
det blir avgörande hur pedagogerna bemöter dessa dilemman.
14 1.4.3 Inkludering
Inom specialpedagogiska forskningen har den präglats av hur barnen skall inkluderas i framförallt skolan (Bladini, 2004). Skolväsendet har sedan länge kämpat med att nå visionen om ”en skola för alla” eller som det även kan kallas, en inkluderande skola. Historiskt sett är skolväsendets tradition att särskilja barnen som är avvikande från det ”normala”. Traditionen ligger i mångt och mycket kvar i skolvärlden, dock har visionen om ”en skola för alla” fått ett allt starkare fäste (Nilholm, 2006). Visionen förhindras av olika anledningar, dels genom den rådande ekonomiska situationen i kommunen och dels genom konkurrensen mellan förskolor. Rønhovde Iglum (2006) tar upp att förskolor och skolor konkurrerar för att vara den skola som får bäst ”omdöme”, vilket inte gagnar barn i behov av särskilt stöd eftersom skolans fokus läggs på att få den bästa skolan utåt sett. Barnens ”problem” kan då döljas för att inte skolan skall bli nedvärderad. Det ekonomiska stödet som barn i behov av särskilt stöd kan få varierar beroende på vilken kommun de är bosatta i. Alla kommunerna har inte samma ekonomiska förutsättningar (Rønhovde Iglum, 2006).
Visionen ”en skola för alla” beskrivs enligt Peder Haug i Nilholm (2006) på följande sätt. Enligt honom skall begreppet innebära en skola, där alla känner sig delaktiga i en gemenskap och där det sker en anpassning för individen. I ”en skola för alla” ska det inte finnas några specialklasser eller avskilda grupper och meningen är att alla ska tillhöra samma grupp. Där ska alla barn kunna delta på sina egna villkor och förutsättningar och alla ska känna sig inkluderade (Nilholm, 2006).
Atterström & Persson (2000) menar att problem kan skapas av att barnen inte känner sig inkluderade i gemenskapen i förskolan. Barnet kan då känna att de vuxna ser på barnet som att barnet har en brist, vilket gör att barnet får en skev självbild och därigenom skapas problem.
Att ”en skola för alla” har fått fäste i skolorna har bidragit till att ett ”nytt” begrepp har framförts för att synliggöra denna förändring. Begreppet är inkludering och används för att beskriva hur barnen ska få vara med i en gemenskap i gruppen och inte särskiljas. Som många andra begrepp tolkas även detta på olika vis. En tolkning av begreppet inkludering kan sägas vara barnets rätt att påverka sin utbildning och kunna delta både i den kunskapsmässiga och i den sociala världen.
Detta innebär således att barnet inte är inkluderat bara för att den fysiskt befinner sig i
förskolan/skola (Nilholm 2006). Inkludering ska också ses som en pågående process, där det
ständigt sker förändringar som skapar en helhet (Topping & Maloney, 2005). Inkludering
kommer från engelskans inclusion. Genom politiska förändringar började skolorna tala om att
integrera eller anpassa barn i behov av särskilt stöd till ”vanliga” skolor, snarare än att särskilja
15 dem som de tidigare gjort. Andra begrepp hade används till ett försök att förändra skolväsendet.
Inclusion kom att bli det begreppet som fick genomslag, som uppkom av de politiska förändringarna och förändrad människosyn. Tidigare hade politiken handlat efter etiska överväganden och inte genom logik. I samhället särskiljs barnen till specialklasser trots att det inte fanns något underlag till att barn i behov av särskilt stöd fick det bättre i specialklassen (Topping
& Maloney, 2005).
Inkludering ställs ofta emot ett likartat ord, integrering. Det kan beskrivas genom att belysa skillnaden mellan dessa begrepp. Inkludering ses utifrån att alla barn från början är olika och skolan bör organiseras efter det. Integrering däremot, ser att organisationen är bestämd, den är inte skapad för olikheter. Barnen som kommer till förskolan och skolan får passa in i den redan bestämda organisationen (Nilholm, 2006). Författaren menar att inkluderingsbegreppet har en positiv klang, vilket innebär att ordet kan användas utan att brukaren av ordet har förstått vad som menas med begreppets innebörd eller tolkat det på olika sätt. Nilholm (2006) skriver att ordet inkludering används i skolväsendet då man anser att vissa saker man gör i verksamheten är inkluderande. Begreppets grund är dock att inte särskilja barnen till andra grupper. Hela organisationen bör då arbeta efter detta upplägg för att skapa en helhet för barnen och skapa en inkluderande verksamhet (Nilholm, 2006).
Inom specialpedagogiken förespråkas inkludering. Detta innebär dock en paradox. Om barn i behov av särskilt stöd skulle särskiljas skulle inte heller specialpedagogiken behövas. Förskolor har som tidigare nämnts olika ekonomiska resurser. Om förskolan vill inkludera alla barn i verksamheten, kan det ibland behövas resurser i form av en extra person eller materiella saker, såsom datorer. För att få det krävs dock ekonomiska resurser och en specialpedagogs expertis för att underteckna att resurserna behövs (Atterström & Persson, 2000).
1.4.4 Normalitet
För att ta reda på vad som definieras som normalt måste det finnas en motpol i form av något
som anses vara avvikande. Normer skiljer sig mellan olika grupper eller kulturer och är beroende
av tid, rum och situation (Rønhovde Iglum 2006, s. 19). Normaliteten kan även grundas på moral
och statistik. Om ett handlande ses som omoraliskt anses det också som avvikande. Om
statistiska undersökningar visar att ett beteende är ett vanligt förekommande hos en stor grupp
barn, definieras detta som normalt.
16 Rønhovde Iglum (2006) anser att det är missvisande att normalitet skapas på detta sätt och ställer sig frågan om det ska vara så att en grupp ska bestämma vad som anses rätt? Hon menar även att ju mindre utrymme som ges till olikheter i en grupp desto fler avvikande beteenden skapas.
I förskolan socialiseras barnen in i vad som anses normalt, hur de skall leka och behandla varandra. Barnen söker efter en känsla av samhörighet och finner det genom att anpassa sig till de ramar som skapas i gruppen, ramar som är normen. Normen skapas av allt som omger barnet, och detta är inte alltid tydliga riktlinjer utan kan vara underliggande regler. När barnet närmar sig det normala uppskattas handlingen av omgivningen och barnet socialiseras in till en homogenitet.
Det normala skapas även i den fysiska miljön i förskolan, hur pedagoger placerar material i
rummet anger en riktlinje till vad som barnen förväntas ”klara av”. Dessa förväntningar bildar då
en norm i hur barn skall vara (Nordin-Hultman, 2004).
17
2. Metod
Undersökningen består av två delstudier. I båda delstudierna använder författarna sig av kvalitativa intervjuer med specialpedagoger i en kommun.
2.1 Urval
Genom mailkontakt med en samordnare för kommunens specialpedagoger inom förskoleverksamhet fick författarna kontakt med sex av sju specialpedagoger. Valet av specialpedagoger gjordes genom en förfrågan till samordnaren för kommunens specialpedagoger inom förskoleverksamhet. De själva bestämde vilka som kunde och ville delta i undersökningen.
Respondenterna i denna studie är alla anställda som specialpedagoger och har en specialpedagogisk utbildning, förutom en som har en psykologutbildning som grund. Samtliga är verksamma inom en och samma kommun, vilket ger en relativ homogen grupp. Detta har vi valt för att alla ska ha samma riktlinjer från sin kommun och därmed samma förutsättningar i sitt yrke. Varje specialpedagog har ett antal förskolor var, vilket leder till att undersökningen ger ett brett omfång trots att det endast är ett fåtal intervjuer. Under studiens gång skedde dock ett avhopp av en specialpedagog, vilket gjorde att det bara är fem specialpedagogers intervjuer som redovisas.
2.2 Datainsamlingsmetod 2.2.1 Kvalitativ intervju
Undersökningen utgår från att ta reda på vad ett antal specialpedagoger har för erfarenheter i sitt
yrke. Av den anledningen är kvalitativ intervju att föredra då fokus ligger på specialpedagogernas
erfarenheter inom ett fenomen. När författarna vill veta hur människor själva uppfattar sin värld
och utgå från människors erfarenheter är kvalitativ samtalsintervju och respondentundersökning
en metod som är mycket användbar. Genom att använda denna form av undersökning får
författarna reda på vad svarspersonerna tycker och tänker utifrån sina egna erfarenheter och
tankar (Esaiasson, 2007). Därför benämns specialpedagogerna som respondenter. I en
samtalsintervju sker en interaktion mellan parterna, vilket gör att respondenten kan utveckla sina
svar och om oklarheter uppstår kan detta redas ut direkt. Det finns även möjlighet att ställa
följdfrågor, vilket man inte kan göra under en frågeundersökning där det redan finns angivna
svarsalternativ. Författarna kan då få en djupare förståelse till respondentens svar. Författarna
använder sig av två öppnar frågor, som är baserade på studiens syfte och forskningsfrågor. För
att få en djupare förståelse kring de öppna frågorna har författarna under intervjun uppmanat
18 respondenterna att utveckla sina svar genom att ställa följdfrågor. Följdfrågorna bygger även dessa på studiens syfte och forskningsfrågor. Vid intervjutillfällena utgår författarna från en intervjuguide (se bilaga 2). En intervjuguide hjälper intervjuaren att framföra korta frågor som kan generera längre svar från respondenterna. Det är av stor betydelse att frågorna i guiden är enkla att förstå. Esaiasson (2007) betonar att det är viktigt att reflektera över intervjuguidens innehåll, för att det ska stämma överens med de fenomen som ska undersökas. Det är även viktigt att börja intervjuerna med uppvärmningsfrågor och genom dessa skapar intervjuaren en god kontakt med respondenterna. Exempel på uppvärmningsfrågor kan vara frågor om respondentens bakgrund, såsom vilken utbildning den har med mera. Efter uppvärmningsfrågorna ställer intervjuaren studiens huvudfrågor, som syftar till studiens syfte och forskningsfrågor.
Som intervjuare är det viktigt att tänka på att inte yttra sina egna ställningstaganden, för att påverka respondentens svar så lite som möjligt. Påverkan kan ändå inträffa vilket intervjuarna måste vara medvetna om i beskrivning av resultat och analys. Denna påverkan har betydelse för studiens tillförlitlighet. Under en samtalsintervju är det inte heller personerna som intervjuas som är de primära utan deras kunskaper och erfarenheter som ska lyftas fram.
2.3 Procedur
Intervjuerna skedde på specialpedagogernas arbetsplats och genomfördes på respondenters kontor eller i deras gemensamma konferensrum. Rummen där intervjuerna gjordes var avskilda, vilket gjorde att det gick att undvika störningsmoment. Författarna tänkte på att inte gå för fort fram när de ställde frågorna, respondenten gavs tid att reflektera över sitt svar (Esaiasson, 2007)
.Av den anledningen var intervjuerna beräknade till en timme vardera. Tre personer deltog under samtliga intervjuer, dessa var respondenten och de två författarna. En svårighet med att använda sig av intervju som enda metod kan vara att författarna har för allmänna frågor och genom detta blir svaren också allmänna och bidrar inte till något användbart resultat. Därför la författarna stort fokus på hur frågorna var formulerade (Johansson & Svedner, 2006).
Respondenterna tillät att intervjuerna spelades in. Fördelarna med inspelning är att författarna
kan fokusera på respondenternas uttalanden, istället för att ägna tid åt att anteckna. En annan
fördel är att författarna kan lyssna igenom intervjuerna om och om igen för att få resultatet så
sanningsenligt som möjligt. Det kan finnas nackdelar med att spela in, då respondenterna inte är
vana att bli inspelade. De kan då känna sig oroliga, vilket kan påverka studiens utfall. Med
utgångspunkt i studiens syfte formulerades en intervjuguide (se bilaga 2) som användes vid
19 samtliga intervjuer. Tre dagar innan intervjun fick respondenterna intervjufrågorna för att de skulle kunna vara förberedda på vilka frågor som skulle ställas. Vartannat intervjutillfälle ansvarade ena författaren för att ställa de förutbestämda frågorna och den andra ansavarde för inspelningen av intervjun och tvärtom. Båda författarna var aktiva vid följdfrågorna under intervjuerna.
2.4 Dataanalys
Först transkriberades intervjuerna ordagrant för att sedan sammanfattas av författarna genom tolkningar på en manifestnivå, en teknik som heter koncentrering enligt Esaiasson (2007, s.305).
För att få en översiktlig mall på intervjuerna omformuleras respondenternas svar till kortare meningar. Meningarna bygger på respondentens svar dock med fokus på syfte och forskningsfrågorna. Forskningsfrågan Vilka är de vanligaste anledningarna till att förskolor söker specialpedagog, enligt specialpedagogerna? sker koncentreringen på följande sätt om respondenten beskriver ett ärende på detta vis ”ja de vanligaste fallen eller ärenden då som det heter nu till varför vi blir kontaktade det är ju oftast får att det nått barn som dem tycker har svårt i samspelssituation med andra barn det är nästan, ja om man ska säga det mest frekventa så är det ” blir den kortare meningen ”barnet har svårt i samspelet med andra barn”
Samma gäller den andra forskningsfråga Vad intar specialpedagogerna för perspektiv när de konsulterar eller handleder ärendena? Om respondenten säger att ”när jag går ut och observerar tittar jag på alla barn och hur de är mot varandra och hur pedagogerna är i gruppen” blir den kortare meningen
”specialpedagogen tittar på helheten när hon observerar barnen” och detta tolkas då som att specialpedagogen intar ett kritiskt perspektiv där hon ser till omgivningen.
2.5 Tillförlitlighet
Det är av stor betydelse att vid insamling av data till en studie resonera kring begreppen validitet och reliabilitet. Validitet, eller giltighet, syftar till att författarna har för avsikt att undersöka det specifika fenomen, som studien ämnar undersöka. Genom att studien utgår från metoden koncentrering i resultatet skulle resultatet bli detsamma om studien skulle göras om igen, vilket stärker resultatvaliditeten (Esaiasson, 2007).
Resultatet i studien kommer inte kunna generalisera utifrån kommuns specialpedagoger. På grund av att det finns ytterligare specialpedagoger på enheten som författarna inte har intervjuat.
Specialpedagogernas erfarenheter innefattar en stor del av kommunens barn. Det
mätinstrumentet som används i studien är intervju. Det är av stor relevans att bearbetningen av
20 det datainsamlande materialet från intervjun sker på ett så noggrant sätt som möjligt, så reliabiliteten blir hög (Esaiasson, 2007). Som tidigare nämnt spelades intervjuerna in, för att sedan transkriberas och genom det stärks reliabiliteten.
Studien utgår ifrån primära källor då respondenternas svar är grundade från deras egna erfarenheter, vilket ger studien en tillförlitlighet (Esaiasson 2007). Författarna skickade en förfrågan till resursenheten i kommunen och frågade om det var några som ville delta?
Respondenterna fick själva välja vilka som skulle delta i studien, vilket gjorde att författarna inte hade någon relation till respondenterna. Esaiasson (2007) anser att igenom att inte ha en personlig relation till respondenterna undviks förutfattade meningar om vad respondenten tycker.
Frågorna blir då mer uttömmande vilket gör att trovärdigheten stärks.
2.6 Forskningsetiska överväganden
Som författare är vi tvungna att ta hänsyn till olika etiska ställningstaganden i de intervjuer som utförs i studien. Specialpedagogerna som medverkar i studien ska behandlas med respekt.
Likaså är det av största vikt att de informeras enligt det individskyddskrav som är formulerat av Vetenskapsrådet (2011). Vetenskapsrådet har fyra olika krav som författarna måste ha i åtanke när de ska utföra en undersökning. Specialpedagogerna har i denna studie informerats om studiens syfte och forskningsfrågor innan intervjuerna påbörjades. De har informerats om att det är frivilligt att delta och att de när som helst under studiens gång kan avsluta sin medverkan.
Specialpedagogerna fick också information om att författarna vill intervjua dem en åt gången och att de får intervjufrågorna i förväg. De har även fått information om författarnas namn och vilket universitet de tillhör samt kontaktuppgifter ifall det uppkommer frågor eller funderingar. Detta enligt informationskravet. Specialpedagogerna har gett sitt samtycke till att medverka i studien enligt samtyckeskravet. De har även fått information om att de uppgifter de lämnar ut endast kommer att användas utifrån studiens syfte och forskningsfrågorna, även att denna information enbart kommer att användas i ett examensarbete på ett universitet, enligt nyttjandekravet.
Det sista kravet är Konfidentialitetskravet. Detta betyder att de deltagande i studien ska skyddas från
att förknippas med studien. Detta krav fungerar också så att studien ska skyddads mot
möjligheter att urskilja eller koppla studien till enskilda personer. För att avidentifiera
specialpedagoger i denna studie använder författarna sig av fingerade namn, för att de ska få
anonymitet, och för att känsliga uppgifter inte ska kunna kränka eller skada dem som ingår i
21
studien. Genom dessa krav uppfylls ett förtroende mellan författarna och specialpedagogerna i
studien, vilket är av stor betydelse för att studien ska kunna genomföras (Vetenskapsrådet, 2004).
22
3. Resultat
Här presenteras det resultat som har framkommit utifrån intervjuerna. Delstudierna kommer att presenteras utifrån rubriker i form av respondenterna figurerade namn, samt utifrån
forskningsfrågorna. Delstudie ett börjar med en presentation av respondenterna. I delstudie två kommer informationen från intervjuerna att presenteras i den ordning som respondenterna har förmedlat informationen.
3.1 Delstudie 1: (Sara Diop)
3.1.1 Respondenternas presentation och bakgrundsfakta Respondent: Anna
Anna har arbetat som specialpedagog sedan januari år 2002 i kommunen. Hon examinerades som specialpedagog höstterminen 2001, och hade som inriktning komplicerad inlärning. I grunden är hon barnskötare och har därefter läst vidare till förskollärare och läst många kurser för fortutbildning på universitetet. Innan hon började tjänsten på resursenheten som hon har idag arbetade hon på en resursförskola som specialpedagog. Hennes uppdrag som specialpedagog i kommunen är att utifrån det konsultativa stödet, ge pedagoger och chefer i förskoleverksamheten konsultation och handledning när det gäller barn i behov av särskilt stöd. Hon är kontaktperson för 14 kommunala förskolor och ett antal enskilda förskolor i kommunen.
Respondent: Berit
Berit har arbetat som specialpedagog sedan år 2000 men har även under utbildningen arbetat
inom området då hon gick utbildningen på halvfart. Hennes inriktning är komplicerad
inlärningssituation. Hon är utbildad förskollärare och har arbetat som det sedan år 1974 tills hon
påbörjade sin specialpedagogutbildning. Hennes uppdrag i kommunen är att arbeta med
handledning och konsultation till pedagogerna ute i förskoleverksamheten. Hon ser sig själv som
ett ”bollplank” för pedagogerna men även för förskolecheferna. Hon är kontaktperson för ca 35
förskolor vilket infattar ca 100 avdelningar, både kommunala och enskilda förskolor. Mestadels
är det kommunala förskolor, de enskilda har ett annat avtal än de kommunala. Därför kan antalet
förskolor variera.
23 Respondent: Carina
Carina är utbildad biträdande psykolog, men arbetar som specialpedagog i kommunen sedan 1972. Hon har bland annat arbetat på ett skoldaghem (idag resursskola), samt arbetat i ett ledningsteam för förskolor, och där haft ansvar för barn i behov av särskilt stöd. Innan hon fick sin nuvarande tjänst som specialpedagog på Resursenheten. Hennes uppdrag är att ge stöd till pedagoger och förskolechefer i deras arbete med barn i behov av särskilt stöd. Det handlar mestadels om att vara ”bollplank”, att ge konsultation eller handledning. Hon är också delaktig i processen när det gäller att ge synpunkter när förskolor söker ekonomiskt stöd (tilläggsbelopp).
Respondent: Eva
Eva har arbetat som specialpedagog i 11 år. Hon hade som inriktning talspråkskommunikation när hon läste specialpedagogutbildningen och genom detta är hon även talpedagog. I grunden är hon förskollärare vilket hon har arbetet som i cirka 30 år. Hennes uppdrag i kommunen är att stötta pedagoger och förskolechefer med barn i behov av särskilt stöd. Hon är kontaktperson åt 22 förskolor, både kommunala och enskilda inräknade, och hon har även sex stycken dagbarnvårdargrupper.
Respondent: Frida
Frida examinerades som specialpedagog i december år 2006 och började då även arbeta som
specialpedagog i resursenheten för förskoleverksamheten. Hon har ingen specialinriktning på
utbildning, men hade handledning och samtal som inriktning. Frida har en grundutbildning som
förskollärare och har arbetet som de i cirka 11 år tills hon påbörjade utbildningen. Hennes
uppdrag i kommunen är utifrån det konsultativa stödet ge konsultation och handledning åt
pedagoger och förskolechefer i förskoleverksamheten. Hon är kontaktperson för cirka 25
förskolor, kommunala och enskilda, som är aktiva att söka konsultativt stöd.
24 3.1.2 Vanligaste anledningarna till att förskolor söker konsultation och handledning hos specialpedagog
Respondent: Anna
Den vanligaste anledningen tycker Anna är att pedagogerna på förskolorna har undringar kring just ett specifikt barn men det kunde även röra sig om hela barngruppen, vilket dock inte var lika vanligt. De anledningarna som pedagogerna sökte för när det gäller det specifika barnet på förskolorna ser väldigt olika ut säger Anna, de kan vara barn som är utåtagerande, barnen med språkliga svårigheter eller att pedagogerna på förskolan tycker att barnet var sen i sin utveckling och att de behövde stöd och hjälp för detta. Det kunde också vara så att pedagogerna inte riktigt vet hur det ska gå vidare med ett barn, hur de ska stötta barnet och att pedagogerna tycker att de har provat allt men att det ända inte sker några förändringar kring barnet.
Respondent: Berit
Berit anser att det är svårt att urskilja de vanligaste anledningarna till att förskolor söker konsultation eller handledning hos henne. Det som förekommer mestadels är att pedagogerna kontaktar henne för att det har barn i gruppen som berör på olika sätt, det kan då vara inåt- eller utåtagerande eller att det kan finnas en oro hos pedagogerna som de inte kan sätt fingret på.
Pedagogerna behöver här ”bolla” tankar. Detta ser Berit som den allra vanligaste anledningen till att hon blir kontaktad.
Berit berättar vidare om att hon anser att det på våra förskolor finns ett ”smörgåsbord” utav
aktiviteter. Vilket är problematiskt för barn som har svårigheter med koncentrationen, det finns
för många val för barnen som de inte klarar av. Även dagens stora barngrupper se hon som en
bidragande anledning till att barn hamnar i svårigheter. Hon nämner även de stora samlingarna
som förekommer i förskolan som ofta kommer upp i diskussion. Övergångar är också en vanligt
förekommande anledning till att barnen har svårt, att ta sig från punkt A till punkt B och har
svårigheter att ta instruktioner. Berit ser även många barn som har svårt att sovra bland alla
intryck och information som finns i deras vardag. En problematik som hon också kommer i
kontakt med är att pedagogerna känner sig vilsna och inte har hittat sin plats i arbetslaget än, att
de vill stöttning och hjälp i detta.
25 Respondent: Carina
Den vanligaste anledningen till att förskolorna söker konsultation och handledning är enligt Carina att de ofta har funderingar kring ett barn. Det kan gälla exempelvis att barnet har svårt med övergångar mellan olika aktiviteter eller att han/hon inte klarar av att vara stora barngrupper, som till exempel en storsamling, där hela barn gruppen deltar. Enligt Carina klarar vissa barn inte av när det är för många barn på samma gång, det blir för mycket stimuli för dessa barn. Många barn har svårigheter med det sociala samspelet, där de behöver stöd för att klara sin vistelse på förskolan.
En annan problematik kan vara att pedagogerna inte innehar tillräckligt med kompetens för att möta barn som behöver särskilda förutsättningar för att ”lyckas”.
En annan frekvent anledning är att hon fungerar som ett ”bollplank”, där pedagoger ringer till henne och vill rådfråga om något. Det kan exempelvis vara svåra samtal, som de vill ha råd om hur de ska gå tillväga på bästa sätt.
Förskolechefen kan också ringa och behöva stöd och hjälp med olika saker, till exempel att ett arbetslag inte fungerar. Det kan även vara hur de ska organisera hela förskolan och hur de kan nyttja särskild kunskap och hur de kan bygga upp bra förutsättningar kring barnen.
Carina menar att dessa svårigheter ibland kommer ur andra problem; som att pedagoger idag har
en väldigt pressande situation, att det är personalbrist, att de måste lösa administrativa saker, och
att det kan upplevas frustrerande för pedagogerna. Det är ofta stora barngrupper och lite
personal, så pedagogerna känner att de inte hinner med att ge barnen de förutsättningar som
behövs. Ibland kan det behövas att någon utifrån kommer, så att man får möjlighet att ”bolla
tankar” och se nya möjligheter.
26 Respondent: Eva
Den vanligaste anledningen bedömer Eva just nu är att barn inte kan leka att de är för egocentriska. Hon beskriver detta som följande:
”Det är ju barn som inte kan leka, barn som är ego styrda, egocentriska, tar saker av andra, springer på dem, ser inte andra barn, vill jag ha den leksaken så kastar jag mig över den och tar den, de är så väldigt inne i sig själva så att de inte ser, även när de är 4, 5, det här perspektivtagandet som det heter att man kan förstå andras situation, det brukar ju växa fram vid 3, 4 ja, men det är väldigt sent för somliga nu förtiden tycker jag, väldigt många barn som har det här och det ställer ju till det jättemycket i vardagen.”
Eva anser även att det finns barn som är utåtagerande och hyperaktiva, som har svårt att hantera stora grupper. Dessa barn har svårt att hålla koncentration under längre perioder och de tappar tråden för varje nytt intryck som de kommer i kontakt med. Eva tar även upp språket som en vanlig anledning till att pedagoger kontaktar henne, svårigheterna här kan ligga i att barnen har talsvårigheter.
Respondenter: Frida
De vanligaste ärenden som Frida blir kontaktad är att något barn har svårt med samspelet med andra barn, det som hon ser mest frekvent. Hon berättar vidare att orsaken till detta kan vara att barnet är sen i sin språkutveckling eller andra orsaker som oftast framkommer när Frida har varit ute på förskolan. Frida ser även de stora barngrupperna som en anledning till att barn har de tufft i förskolan, att pedagogerna har svårt att hinna se alla barnen och vad de behöver. När det gäller barn som svårigheter med språket kan dels vara svårigheter med talet och dels vara kommunikationssvårigheter anser Frida. En annan anledning att pedagogerna kontaktar henne är att de är problem med att samarbetet i arbetslaget inte fungerar, att det har olika synsätt på saker.
Sammanfattning
Den vanligaste anledning till att förskolor söker konsultation eller handledning hos
specialpedagoger är att det är funderingar eller undringar kring ett specifikt barn. De mest
frekventa är då att barnen har problem med koncentrationen, språket av någon form och inåt-
eller utåtagerande. Samtliga specialpedagoger belyser problematiken kring de stora barngrupperna
som förskolorna har idag och ser detta som en bidragande faktor att barn får svårigheter. En
annan anledning som flera av specialpedagogerna tar upp är att barnen har svårigheter i samspelet
med andra barn. De stora barngrupperna leder även till att barn får svårigheter som exempelvis
27 koncentrationssvårigheter, där barnet har svårt att bearbeta alla intryck och stimuli som förekommer i deras vardag. Övergångar mellan aktiviteter tar många respondenter upp som en anledning till varför pedagogerna söker stöd och hjälp. Respondenterna ser också att pedagogerna vill använda dem som ett ”bollplank”, för att bolla tankar vilket exempelvis kan vara kring ett barn, arbetslag eller svåra samtal.
3.2 Delstudie 2: (Sara Fredriksson)
3.2.1 Vad intar specialpedagogerna för perspektiv när de konsulterar eller handleder ärendena?
Respondent Anna
Anna berättar att förskolan kontaktar henne av flera olika anledningar, vilket exempelvis kan vara att ett barn är utåtagerande, har språkliga bekymmer eller sen i sin utveckling. Anna börjar då med att diskutera med pedagogerna för att ta reda på vad de vill ha hjälp med och vad de redan har gjort. Sedan kan Anna gå in i verksamheten och observera och säger att; när jag är ute och observerar är det ju inte barnet, utan jag tittar ju på hela sammanhanget alltså det är ju inte barnet det är fel på om jag nu säger så. Anna reflekterar över vad som kan förändras i miljön på förskolan, det kan vara pedagogernas förhållningsätt, möbleringen eller att pedagogerna måste dela upp gruppen och arbeta i mindre grupper. Anna följer sedan upp pedagogernas arbete med barnen och ser om det har skett någon förändring. I somliga fall kan det vara nödvändigt att skriva ett åtgärdsprogram.
Om barnet har stora bekymmer, exempelvis med språk, så kan Anna rekommendera föräldrarna att ta kontakt med en logoped. Om hon ser andra stora bekymmer i utvecklingen ber hon föräldrarna kontakta BVC (Barnavårdscentralen), där barnet får en utvecklingsbedömning av psykolog.
Om ett barn har koncentrationssvårigheter eller är utåtagerande kan Anna ge i förslag att pedagogerna ska titta på hur verksamheten är organiserad och om det går att skapa möjligheter till att dela gruppen under dagen, då mindre grupper fungerar bättre för barnet. Barn behöver tydlighet och struktur och då föreslår Anna ett bildschema som kan användas för enskilda barn men även för hela gruppen.
Pedagogerna kan ställa frågor kring språklig problematik och Anna föreslår att pedagogerna kan
använda tecken för att stödja språket. Anna föreslår även att pedagogerna ska arbeta med
observationsmaterialet TRAS (Tidig registrering av språkutveckling). Syftet med detta material är
28 att observera varje enskilt barn i gruppen för att kunna skapa en helhet som är anpassad till alla barn i gruppen. Anna menar att förändring kan ske i organisationen och/eller i miljön. Ett exempel på förändring är att pedagogerna ska fundera på vad samlingens innehåll uppfyller för syfte eller hur barnen sitter placerade under samlingen. Anna vill inte att förskolorna ska lägga över ”problemet” på barnet, det ska inte vara barnet som ska korrigeras. Hon tar även upp att förändringen skall ske i pedagogernas förhållningsätt och bemötande mot barnen och det är av största vikt hur pedagogerna ser på olikheter samt hur olika barnen får vara.
Anna anser att det är viktigt att arbeta med arbetslaget, för att skapa en helhetssyn på verksamheten. Hon menar att den stunden hon observerar är bara en liten del av helheten men den lilla stunden är viktig då Anna kan se på verksamheten med nya ögon till skillnad från pedagogerna. Somliga pedagoger har redan tittat på det kartläggningsmaterial som ligger ute på hemsidan. Där uppmanas pedagogerna att titta på olika nivåer, individ-, grupp- och organisationsnivå.
I vissa förskolor Anna arbetar mot finns det olika pedagogiska inriktningar, detta anser hon kan vara till fördelar och nackdelar för barnen. När det finns barn med koncentrationssvårigheter på en Reggio Emilia-inspirerad förskola, är detta inte tillgodo för barnet. Reggio Emilia arbetar delvis efter att ha mycket material framme till barnen, som de vid utvalda stunder får arbeta med och välja själva vad de vill ha. På grund av att barnet inte skall ges för mycket valmöjligheter bör den pedagogiska miljön förändras. Det kan dock vara svårt att diskutera med pedagogerna anser Anna och säger, för det blir ju väldigt kontroversiellt om jag säger att det här inte är tillgodo till det här barnet.
Anna påpekar att det är viktigt hur hon bemöter arbetslaget och att hennes uppgift är att försöka förmedla att förändringen måste ske hos dem som pedagoger och kan tillföra sin kunskap, men det är inte hon som kan stå för den stora förändringen.
Sammanfattning
Anna talar mycket om att förändringen bör ske hos pedagogerna i miljön samt i organisationen,
”problemet” är inte knutet till barnet. Dessa är utmärkande drag av det kritiska perspektivet. Dock
nämner Anna tidigt i intervjun att det är vissa svårigheter som hon anser ska utredas, hos logoped
eller BVC. Anna tycker även att barngruppen ibland kan behöva delas för barnets bästa, detta
strider emot det kritiska perspektivet där alla barn alltid ska inkluderas. Anna intar
dilemmaperspektivet igenom dessa åsikter. Andra utmärkande drag från dilemmaperspektivet som Anna
lyfter, är att det uppstår dilemman i hur pedagogerna bemöter olikheter och menar att det är till
29 en fördel att pedagogerna arbetar med observationsmaterialet TRAS. I materialet kategoriseras barnens kunskaper inom språk, dock i syfte att skapa en helhet anpassad för alla. Ett annat dilemma är de pedagogiska inriktningarna som inte alltid är till godo för barnet. Dessa är tydliga exempel på att Anna intar ett dilemmaperspektivet i sin konsultation/handledning.
Respondent Berit
Berit börjar med att säga att det är svårt att dela upp det som vi vill. Hon anser att den vanligaste anledningen till varför hon kontaktas är för att förskolan har, som hon utrycker det, barn som berör på något sätt. Barn kan beröra på olika vis, de kan vara inåt- eller utåtagerande eller något annat som pedagogerna inte kan sätta fingret på och pedagogerna behöver bolla tankar med Berit.
Berit börjar sin konsultation med att tala med pedagogerna för att de ska få berätta sin bild av situationen, hon talar med hela arbetslaget. Om pedagogerna önskar att Berit ska observera verksamheten gör hon det. Det Berit vanligen ser i observationen är att orsaken till svårigheterna inte ligger hos barnet utan hos pedagogerna. Berit menar att hon kanske ser det så på grund av att hon arbetar mycket med inkludering vilket hon anser är hennes hjärtefråga.
Tillsammans med pedagogerna lyfter hon kartläggningsfrågor som är förslag på vad pedagogerna kan titta närmare på, Berit menar att;
vi kartlägger mycket av verksamheten, självklart tittar vi på individen också självklart, men eftersom jag tror så mycket på inkludering så tror jag verkligen vi kan göra mycket i våra verksamheter innan vi går loss på individen det är liksom min hjärtefråga.
