Ingår i: samla.raa.se
Stavkyrkor eller torvkyrkor?
Ett diskussionsinlägg
I en u p p s a t s i ett tidigare n u m m e r av d e n n a tidskrift h a r G a d R a u s i n g b l . a.
hävdat, att g r a v k a m m a r e n i N o r d h ö g e n i J e l l i n g e skulle vara ett kristet k u l t n n n samt r e p r e s e n t e r a d e t första steget i d e n o r d i s k a stav-kyrkornas utveckling.1 T a n - ken, att e n enligt gängse u p p f a t t n i n g så typiskt h e d n i s k grav som e n h ö g skulle k u n n a vara ett kristet m o n u m e n t , k a n m å h ä n d a för m å n g e n läsare synas t ä m l i g e n djärv. T e o r i n är dock i n t e ny, u t a n h a r tidigare framförts av S u n e Lindqvist, som f. ö. vill se h ö g g r a v f o r m e n som e n för dansk missionstid typisk företeelse.2
Sedan tvä av D a n m a r k s äldsta kyrkor u p p t ä c k t s vara placerade centralt i ä l d r e h ö g a n l ä g g n i n g a r ,8 torde hypotesen i alla h ä n d e l s e r vara v ä r d att beaktas.
Ej heller R a u s i n g s u p p f a t t n i n g o m g r a v k a m m a r e n som e n tidig stavkyrka, eller kanske s n a r a r e som ett förstadium till e n sådan, är n ä g o n helt ny teori. A. Zippe- lius anser således, a t t stavkyrkor av t y p M a r i a m i n o r i L u n d och l å n g h u s av T r e l l e b o r g - t y p h a r k o n s t r u k t i o n e r , som utvecklats u r just s ä d a n a g r a v k a m r a r .4
E n säclan teori förutsätter, att k a m r a r n a b e t r a k t a s som ett slags huskonstruk- tioner, vilket i och för sig k n a p p a s t är självklart. Zippelius försöker emellertid u n d e r s t ö d j a sin tes g e n o m att till s a m m a utvecklingsskede h ä n f ö r a e n del rester efter verkliga hus frän sten- och b r o n s å l d e r . Sä länge inga m o t s v a r a n d e husläm- n i n g a r frän j ä r n å l d e r n s slutskede k u n n a t påvisas, m ä s t e dock t e o r i n sägas vara ganska svagt u n d e r b y g g d .
O m g r a v k a m m a r e n i Norclhögen i e n l i g h e t m e d R a u s i n g s u p p f a t t n i n g ses som ett » k u l t r u m » , sä i n n e b ä r d e t t a emellertid, att d e n ej u t a n v i d a r e b ö r jämföras m e d vilken g r a v k a m m a r e som helst. M a n b ö r således h a r ä t t a t t lägga särskild vikt vid dess utseende, vid d e n t i d p u n k t , dä d e n n a k u l t k a n h a ägt r u m , dvs. före h ö l j a n d e t . Enligt E j n a r Dyggve h a r d e n d å u n d e r e n tid statt helt ö p p e n , u t a n tak.5 Lika g ä r n a t o r d e m a n dock i så fall k u n n a t ä n k a sig e n provisorisk takkon- s t r u k t i o n , försedd m e d e n ö p p n i n g , som b e r e t t tillträde till r u m m e t . K a m m a r e n skulle i så fall k u n n a u p p f a t t a s som en verklig byggnad. Även o m ett s å d a n t tak naturligtvis måste förbli e n r e n hypotes, k a n d e t vara befogat att n ä r m a r e granska
»kultbyggnadens» v ä g g k o n s t r u k t i o n . I sin b e s k r i v n i n g förbigår R a u s i n g en intres- sant d e t a l j . Dyggve h a r påvisat, a t t k a m m a r e n var n e d g r ä v d i e n bronsåldershög.
1 G. Rausing, Stavkyrkor. Fornvännen 1968, s. 233.
"S. Lindqvist, Uppsala och Jelling. Jelling — det gamle kongesa?de, Vejle amts histo- riske samfunds festskrift, 1955, s. 116.
3 O. Olsen, St Jorgcnsbjerg kirke. Aarbeger for nordisk Oldkyndighed og Historie, 1960, s. 31 ff. K. Krogh-O. Voss: Fra hcdenskab til kristendom i limning. National- museets arbejdsmark, 1961, s. 22 f.
* A. Zippelius, Die Rekonstruktion imel baugescliichtliche Stellung der Holzbauten auf dem Husterknupp. Ingår i A. Herrnbrodt, Der Husterknupp. Beihcftc der Bonner Jahr- biicher 6, 1958, s. 187, 191, fig. 78: a, c.
0 E. Dyggve, Jellingkongernes mindesmaerker. Jelling — det gamle kongesiede, 1955, s.
136.
Fig. i. Rekonstruktioner av Drottens domkyrka i Lund, från SO. a, som torv- kyrka, inritad på grävningsplanen, efter Blomqvist — Mårtensson 1963, b, som
»slavkyrka». 1060. — Reconstructions ot Drotten Cathédral, Lund, from SE. (a) As peat church, drawn on the exeavation plan, after Blomqvist-Mårtensson, 1963, (b) as »stave church». 1060.
som »fra förste herd gav fäste jordvsegge» o m k r i n g den.1' »Byggnaden» skulle- således k u n n a b e t r a k t a s som en k o n s t r u k t i o n m e d j o r d v ä g g a r samt i n n e r p a n e l av trä.
D ä r m e d skulle det vara l ä t t a r e a t t se d e n n a g r a v k a m m a r e som elt förstadium till T r e l l e b o r g - h u s e n , å t m i n s t o n e om dessa u p p f a t t a s i enlighet med Palle Lau- ri ngs och A. Hoff Mollers rekonstruktionsförsök, d ä r d e tankes omgivna med
torvväggar.7 De tidigare som svalgångsstolpar u p p f a t t a d e s t o l p r a d e r n a r u n t bygg- n a d e r n a , är i d e n n a r e k o n s t r u k t i o n t ä n k t a som stöd åt torv väggarna. Olaf Olsens u p p t ä c k t att s t o l p a r n a ej, som tidigare antagits, stått lodrätt, u t a n a t t de i ställe) varit l u t a d e mot husväggarna, kullkastar visserligen saviil d e n n a som d e n äldre hypotesen, m e n motsäger dock ej att torvväggar kan ha funnits.8 T i l l s vidare t o r d e d e t dock vara lämpligt att helt bortse frän d e n n a diskussion, i avvaktan på e n slutlig p u b l i c e r i n g av Olsens u n d e r s ö k n i n g s r e s u l t a t .
Det intressanta m e d L a u r i n g s och Hoff-Mollers r e k o n s t r u k t i o n ligger i alt hus- t y p e n h ä r är t ä n k t som en direkt u t v e c k l i n g av det i n h e m s k t nordiska långhuset m e d jordväggar. En svaghet ligger emellertid i de bristfälliga beläggen för den t a k k o n s t r u k t i o n med sulor och sidoåsar, som tillhör l å n g h u s e n s viktigaste känne- tecken.0 E n d a s t i 5 eller 6 av h u s e n i T r e l l e b o r g s förborg h a r tydliga spär efter sulor påträffats, och i de övriga h u s e n föreslår således r e k o n s t r u k t i o n s f ö r f a t t a r n a djärvt, att s u l o r n a ej varit n e d g r ä v d a .
F ö r k y r k o r n a är det arkeologiska källäget beträffande t a k k o n s t r u k t i o n e r n a be- tydligt b ä t t r e , och h ä r h a r Olsen och Elna Möller föreslagit, att Maria m i n o r skall räknas till en typ »hvor vaL-ggene i hovedsagen k u n h a r vaeret r u m d a n n e n d e . m e n s taget h a r hvilet pä svacre stolper (suler), d e r stod lielt inclen for vatggen».1 0 Det framhäves samtidigt, att d e n n a k o n s t r u k t i o n n ä r a e r i n r a r o m j ä r n å l d e r n s l å n g h u s . t i H a r dä möjligen dessa kyrkor haft jordväggar? F r å g a n iir mycket svår a t t besvara, eftersom b y g g n a d e r n a m e d största g r u n d l i g h e t j ä m n a t s m e d m a r k e n , niir m a n b e r e d d e plats för de senare kyrkor, som i de flesta fall u p p f ö r d e s pä s a m m a ställe. M ö j l i g h e t e r n a alt finna n å g r a spär efter de e v e n t u e l l a j o r d v ä g g a r n a själva är således mycket små. Däremot t o r d e d e t finnas vissa möjligheter alt finna negativa spår efter dem, g e n o m iakttagelser av ele o m g i v a n d e g r a v a r n a s lägen.
Eftersom del u n d e r m e d e l t i d e n ansågs siirskilt å t r å v ä r t att förlägga g r a v a r n a un- d e r t a k d r o p p e t , dvs. s i n ä r a kyrkväggen som möjligt,1 2 sä b ö r d e t vara av ett visst intresse att försöka följa d e n i n r e b e g r ä n s n i n g e n fiir d e t o m r å d e , som u p p - tages av m e d b y g g n a d e r n a samtida gravar.
T i l l typen med tak, b u r e t av sulor, fiir Möller och Olsen tvä kyrkor pä Själ-
0 A. a., s. 135.
7 P. Lauring-A. Hoft-Moller, Trelleborghusets rekonstruktion. Aarbeger for nordisk Oldkyndighed og Historie, 1952, s. 161, fig. 17-18.
8 O. Olsen, Om at udgrave stolpehuller. Nationalmuseets arbejdsmark, 1968, s. 170.
• I.auring-Hoff-Möller, a,a., s. 153 ff.
10 E. Moller-O. Olsen, Danske- ira-kirker. Nationalmuseets arbejdsmark, 1961, s. 50 f.
" A . a . s. 53.
13 E. Ekhoff, S:t Clemens kyrka i Visby, 1912, s. 157. Jfr R. Blomqvist, Tusentalets Lund. Det gamla Lund X X l - X X I I , 1941, pl. 3, med gravar vid norra korväggen till Maria minors stenkyrka.
Fig. 2. Skurups kyrka, Skåne. Södra korväggen meel hagioskop t. v. noo-lal. — Skurup Church, S wall of chancel with squint, left, l l t h century.
land, i K ö b e n h a v n s amt, Snoldelev II och Vaerlose, samt möjligen en i R i b e amt, V. S t a r u p .1 8 Den senare t o r d e vara ett så tveksamt fall. att elet i d e t t a sam- m a n h a n g iir lämpligast att bortse frän d e n . I de b a d a själländska k y r k o r n a h a r väggarna stått i samma lägen som de ä n n u stående stenkyrkornas, varför inga sägande iakttagelser beträffande gravarnas lägen torde k u n n a göras. I Snoldelev förtjänar d e t emellertid att u p p m ä r k s a m m a s , att k y r k a n efterträtt en ä l d r e an- läggning, med h ö r n s t o l p a r , m e n u t a n spår efter sulor. Iakttagelsen kan jämföras med förhållandet, att d e n av R a g n a r Blomqvist som d e n iildsta a n s e d d a kyrko- b y g g n a d e n i L u n d , S:t Clemens, varit en byggnad m e d h ö r n s t o l p a r samt, liksom Snoldelev 1, jordgrävda p l a n k o r . 14 U t a n f ö r L u n d är i Skäne typen m e d sulor en-
1:1 Maller-Olsen, a.a., s. 51, fig. 10, 11, 13.
" Blomqvist, a.a., s. 72 ff. Jfr Die Anfänge der Stadt Lund. Visbysymposiet 1063, leta visbyensia I. 1965, lig. 4.
dast k ä n d frän en plats, H a m m a r l u n d a , d ä r i gengäld två s å d a n a kyrkor avlöst v a r a n d r a , varav d e n senare haft syll, å t m i n s t o n e i västgaveln.1"' Olyckligtvis h a r h ä d a k y r k o r n a bortsett frän västgaveln haft väggar i samma lägen som d e n efter- följande s t e n k y r k a n . D a t e r i n g a r n a är emellertid goda. Ett s p ä n n e i ett till d e n första k y r k a n h ö r a n d e stolphål d a t e r a r m e d stor s a n n o l i k h e t d e n n a till 1 000- talets tredje fjärdedel, och ett m y n t m e d m o t s v a r a n d e fyndomstäiidigheier d e n a n d r a till H a r a l d H e i n s regeringstid (1075-80).
Pä M a r i a m i n o r s kyrkogård h a r Emil Ekhoff h ä n f ö r t vissa gravar till »stav- kyrkan», d e n första i N o r d e n , som u n d e r s ö k t s m e d n ä g o t sä n ä r m o d e r n gräv- ningsmetodik. T y v ä r r t o r d e r e s u l t a t e n trots d e t t a ej vara helt tillförlitliga, fram- förallt b e r o e n d e pä att det redovisade a n t a l e t gravar ej synes vara fullständigt.
Även pä e n av Blomqvist p u b l i c e r a d k o m p l e t t e r a d g r ä v n i n g s p l a n är således gra- v a r n a i n o m d e t u n d e r s ö k t a o m r ä d e t mycket fätaliga.1 6 Ekhoff h a r h ä n f ö r t d e n o m e d e l b a r t intill korets sydvägg liggande grav X X X I I till stavkyrkans skede,1 7
vilket skulle k u n n a vara ett klart bevis m o t d e n h ä r framförda hypotesen. T i l l stavkyrkans gravar hänföres emellertid även grav I I I , som anges h a legat u n d e r stenkyrkans o b r u t n a , äldsta golvskikt,1 8 m e n som samtidigt ingår i e n r a d på tre gravar, som placerats n ä s t a n exakt i d e n n a kyrkas m i t t l i n j e . De enskilda gravar- nas tillhörighet till d e n e n a eller d e n a n d r a av de b å d a k y r k o r n a är således ett svärutrett p r o b l e m , som inte u n d e r l ä t t a s av a t t M a r i a m i n o r i det första o m n ä m - n a n d e t b e n ä m n e s k a p e l l ,1 9 vilket k a n betyda, att stavkyrkan å t m i n s t o n e till en b ö r j a n saknat b e g r a v n i n g s r ä t t .
D ä r m e d återstår det således att granska f ö r h å l l a n d e n a k r i n g d e n av Blomqvist och A n d e r s M å r t e n s s o n 1961 u n d e r s ö k t a k y r k a n p å » T h u l e t o m t e n » . Som Blom- qvist framhållit, är d e n n a kyrka s a n n o l i k t identisk m e d d e n 1060 för biskop H e n r i k byggda, första d o m k y r k a n i L u n d . -0 Blomqvist iakttager i sitt u t l ä t a n d e e n föredömlig försiktighet, m e n n ä g o n större a n l e d n i n g till tvivel på r i k t i g h e t e n i h a n s a n t a g a n d e torde ej behöva r å d a . Eftersom k y r k a n tidigare identifierats m e d e n sockenkyrka S:t Stefan, h a r m a n helt o b e r o e n d e av nägra s p e k u l a t i o n e r k r i n g å r t a l e t k o m m i t fram till en arkeologisk d a t e r i n g till »tidigast ca 1060». E n god k o n t i n u i t e t i gravmaterialet m e l l a n k y r k o g å r d a r n a k r i n g kyrkan och k r i n g d e n stenkyrka, som rest sig 25 m l ä n g r e ät väster, synes k l a r t utvisa, att »stavkyrkan»
varit stenkyrkans d i r e k t a föregångare. Stenkyrkan k a n påvisas h a varit vigd ät D r o t t e n , dvs. Salvator, Frälsaren, och h a r tillhört D e n H e l i g a T r e f a l d i g h e l e n s
'" E. Gustafsson-M. Weidhagen, Investigations in Hammarlnnela church. Res mediae- vales Ragnar Blomqvist Kal. Mai. MCMLXVIII oblata. Archaeologica lundensia III, 1968, s. 159 ff.
1,1 Blomqvist, Tusentalels Lund, 1941, pl. 3.
17 E. Ekhoff, Svenska stavkyrkor, 1914-16, s. 162.
18 A. a., fig. 125-6.
10 Lunds domkyrkas nekrologiimi (I., Weibull), 1923, s. 7. Förf. har diskuterat med denna kyrkogärd förknippade problem mcel A. Mårtensson, till vilken härmed riktas ett lack.
Mårtensson har i cn lic.-avhandling berört gravkronologin på platsen och avser i en framtid meddela sina resultat i tryck.
20 R. Blomqvist, Lunds första biskopskyrka? Proxima Thule, hyllningsskrift lill H . M.
Konungen den 11 nov. 1962, s. 196 ff.
o m v a n d l i n g till ett k a n i k k o n v e n t i s a m b a n d m e d Eginos flyttning av sitt biskops- säte därifrån till L u n d 1065.2 2 R e d a n kyrkans D r o t t e n - p a t r o c i n i u m p e k a r klart pä att d e n haft en c e n t r a l betydelse. M e d till visshet g r ä n s a n d e s a n n o l i k h e t t o r d e således d e n u n d e r s ö k t a k y r k o a n l ä g g n i n g e n h a fungerat som d o m k y r k a un- d e r t i d e n 1060-85. D ä r m e d t o r d e d e t även vara rimligt att tillskriva d e n stilbil- clancle betydelse. Eftersom övriga kyrkor av d e n n a typ synes vara k o n c e n t r e r a d e till a n g r ä n s a n d e d e l a r av Skäne och Själland, så t o r d e m a n h a r ä t t att se dessa som efterbildningar.
Blomqvist framhäver kyrkans ovanliga storlek som det främsta a r g u m e n t e t fiir sin hypotes. D e n skall i d e t t a avseende överträffa »alla k ä n d a nordiska triikyrkor från 1000-taIet».2 3 Blomcjvist ser t r ä b y g g n a d s t e k n i k e n som d e n n o r m a l a vid d e n n a tid i N o r d e n »även för stora a n l ä g g n i n g a r » . D e n n a s t å n d p u n k t t o r d e emellenicl vara mycket diskutabel, särskilt o m d e n sättes i r e l a t i o n till d e n av R a u s i n g i god överensstämmelse m e d gängse u p p f a t t n i n g h ä v d a d e åsikten, a t t k o n s t r u k t i o n e r m e d j o r d v ä g g a r d o m i n e r a t i n o m d e n yngre j ä r n å l d e r n s byggnadskonst.-1 F o r m a t e t
skulle således snarast h a varit en a n l e d n i n g även för e n m e d t r ä k o n s t r u k t i o n e r förtrogen byggherre, att å t m i n s t o n e k o m p r o m i s s a m e d äldre, i n v a n d a byggnads- t r a d i t i o n e r , d ä r v ä g g a r n a byggdes som jordvallar. Eftersom biskop H e n r i k tidi- gare verkat på O r k n e y ö a r n a , -5 är d e t naturligtvis ocksä t ä n k b a r t , att h a n intro- d u c e r a t d e n byggnadsform, som h a n k ä n t till från dessa trakter.
På Island finns fortfarande ett a n t a l kyrkor m e d väggar, som byggts u p p m e d torvor, m e n de flesta är endast ett eller ett p a r h u n d r a är gamla. Vid B r a t t a h l i d p ä G r ö n l a n d undersöktes emellertid 1962—65 r e s t e r n a efter en säclan a n l ä g g n i n g , som k u n n a t identifieras m e d e n ca år 1000 av Erik d e n rödes h u s t r u T h j o d h i l d e u p p f ö r d k y r k a .2 8 T o r v v ä g g a r n a k r i n g d e n n a h a d e e n tjocklek p ä 1,3 m. Eftersom b y g g n a d e n varit mycket m i n d r e ä n D r o t t e n , skulle m a n kanske v ä n t a sig e n be- tydligt större väggtjocklek i L u n d , m e n rimligen b ö r tjockleken ha varit b e r o e n d e av h ö j d e n , och h ä r v i d l a g b e h ö v e r det ej h a förelegat n å g o n skillnad. K n u d Krogh h a r b e r ä k n a t vägghöjden i T h j o d h i l d e s kyrka till ca 1,5 m. Vägghöjden i D r o l t e n k a n jämföras m e d l ä n g d e n pä ett p a r b e v a r a d e p l a n k o r från Snoldelev, 1,74 m ,2 7
m e n k a n mycket väl h a varit något lägre. O m m a n accepterar u p p f a t t n i n g e n , att sulorna h a r e n r e n t k o n s t r u k t i v f u n k t i o n och ej som a r k a d e r i n d e l a t b y g g n a d e n i flera skepp, så b e h ö v e r d e n i n r e h ö j d e n ej h a n å t t över 2 m u t a n f ö r s u l r a d e r n a .
21 En nägot osäker källa frän ca 1300 uppger direkt, att klostret fordom varit Ecclesia Cathedralis. N. Backmund, Monnsticon Praemonstratense I, 1949, s. 269, jfr s. 17.
23 Magistri Adam bremensis gesta hammaburgensis ecclesiae pontificum (B. Schmeidler), 3. uppl., 1917, s. 237.
2:1 Blomqvist, a. a., s. 197.
24 Rausing, a.a., s. 238.
23 Magistri Adam e t c , s. 236.
•" K. Krogh, Thjodhildes kirke på Brattahlid. Nationalmuseets arbejdsmark, 1965.
s. 8 ff.
27 Mollcr-Olsc-n, a.a., s. 53, tig. 19A.
Eftersom avståndet m e l l a n sula och vägg i långhuset ligger m e l l a n 2,07 och 1,75 m ,2 8 så måste det betecknas som mycket rimligt att t ä n k a sig en väggböjd på k n a p p t h a l v a n n a n meter. Eftersom sulorna i koret stått betydligt n ä r m a r e väg- garna, viel gaveln pä ett avstånd av endast 0,43 m, sä h ö r korväggarna ha vant högre, vilket ocksä är rimligt, o m m a n b e t ä n k e r , att d e anslutit till d e n ostia länghusgaveln strax utanför långhiissulraderna (fig 1 a).
Vid D r o t t e n s »stavkyrka» mäste samtliga gravar ha anlagts m e d a n b y g g n a d e n ä n n u stod kvar, eftersom k y r k o g å r d e n sedan flyttades västerut, n ä r stenkyrkan an- lades. De arkeologiska f y n d o m s t ä n d i g h e t e r n a måste således u r d e n n a synpunkt betecknas som goda. D ä r e m o t i n n e b ä r d e t ä t t liggande g r u n d g r ä v n i n g s d i k e n a för en 1883 på t o m t e n u p p f ö r d byggnad ett svårt o s ä k e r h e t s m o m e n t vid bedöm- n i n g e n . I vinkeln m e l l a n kor och l å n g h u s ligger emellertid en träkista, grav 83, på ett avstånd av 1,2 m frän långhusväggens p l a n k o r och ungefär 1 m frän kor- väggens. Även o m d e t senare m ä t t e t är osäkert, skulle m a n hypotetiskt k u n n a räkna med d e t t a m ä t t på jordväggens tjocklek. Samma avstånd m e l l a n vägg p l a n k o r n a och n ä r m a s t e kista n o t e r a d e s i schaktväggen vid s k ä r n i n g e n av kor- gaveln.-11 Någol längre söderut ligger e m e l l e r t i d g r a v a r n a 26 och 27 b r e d v i d va- r a n d r a pä ett avstånd av 1,6 m från p l a n k o r n a , vilket skulle k u n n a betyda, att m a n hiir ansett korväggens höjd motivera en förstärkning av jordväggen i gavelns m i t t p a r t i .
Det skall genast sägas, att g r a v a r n a s lägen i övrigt inte u t a n vidare k a n sägas vittna o m existensen av jordväggar. På tvä ställen, dels strax öster o m södra långhusväggens mitt. dels vid korets sydöstra h ö r n , ligger gravar o m e d e l b a r t iniill p l a n k v ä g g a r n a . G r a v a n h o p n i n g e n vid k o r h ö r n e t synes emellertid i n o r r h a en myckel tydlig b e g r ä n s n i n g i linje med d e n n o r r a k a n t e n p å d e n södra sulan vid korets gavel. En l i k n a n d e b e g r ä n s n i n g åt öster k a n iakttagas för grav koncent ra- tionell vid långhuset i höjd m e d d e n östra k a n t e n på d e n näst östligaste långhus- sulan, U p p e n b a r l i g e n måste p l a n k v ä g g e n ha stått fri exteriört å t m i n s t o n e i mel- l a n r u m m e t m e l l a n två sulor i d e n södra långhusväggen och ett fack pä ömse sidor om elet sydöstra k o r h ö r n e t . E n a n l e d n i n g till d e t t a skulle k u n n a vara att h ä r funnits fönster eller d ö r r a r . Det senare torde k u n n a uteslutas, eftersom plank- väggarna på de b e r ö r d a s t r ä c k n i n g a r n a är o b r u t n a , och dei torra ter sig i en byggnad av d e t t a slag osannolikt, eftersom d e n lämpligaste placeringen av ljus- ö p p n i n g a r h ä r t o r d e ha varit i taket. E n helt a n n a n förklaring måste således föreligga, o m teorin o m jordväggar skall k u n n a u p p r ä t t h å l l a s .
Som Mårtensson framhållit, iir emellertid s a m m a n s ä t t n i n g e n av g r a v a r n a högst e g e n a r t a d .8 0 Av de 13 gravar vid k o r h ö r n e t , som ligger n ä r m a r e p l a n k v ä g g e n iin 1 m, iir endast 1 en v u x e n g r a v . Den längsta av d e övriga träkistorna iir 1,4 m, vilket t o r d e tyda på ett 10-ärs b a r n . De 6 m o t s v a r a n d e g r a v a r n a vid långhuset synes alla vara u n d e r m e t e r l ä n g d . Ö v e r h u v u d t a g e t synes m a j o r i t e t e n av kyrko-
=s EL Blomqvist-A. Mårtensson, T hutegrävningen 19(11. Archaeologica lundensia 11. 1963, s. 24.
B A. a., fig. 12.
••' A.a.. s. |8. Vis-a kisior i gruppen vid långhusväggen var tomma, och tolkas av Mår- tensson som kenotafer, i så fall även detta en grupp med mycket speciell karaktär.
d ä r m e d d e n n a k o n c e n t r a t i o n ha varit ä n n u större och o m f a t t a t en längdsträcka på tre fack, vilket naturligtvis avsevärt skulle r e d u c e r a u t r y m m e t för en eventuell jordvägg. J o r d v ä g g s t e o r i n förutsätter således, att grav 123 a n t i n g e n placerats på en p u n k t , d ä r väggen varit skadad, eller grävts in u n d e r d e n . Ä n n u l ä n g r e väs- terut h a r grav 133 lagts sä, att e t t h ö r n k o m m i t mycket n ä r a p l a n k v ä g g e n . D e n n a Hi av tillhör emellertid en g r u p p av v u x e n g r a v a r , dvs. av e n a n n a n k a r a k t ä r ä n de båda a n d r a k o n c e n t r a t i o n e r n a . I n n a n f ö r graven k a n mycket väl ha funnits en d ö r r ö p p n i n g , m e n tyvärr iir p l a n k v ä g g e n h ä r förstörd p å en l å n g sträcka. I själva verket förefaller d e t dock ganska egendomligt att t ä n k a sig, att d e n n a kyrka i sin egenskap av d o m k y r k a skulle h a saknat processionsportaler i n o r r och söder, n ä r d e t t a eljest synes h a förekommit i varje skånsk sockenkyrka frän r o m a n s k tiel, diir d e t ö v e r h u v u d t a g e t k u n n a t iakttagas.''1 Förekomsten av en i n g å n g i västgavelns mitt h a r emellertid k u n n a t konstateras av Blomqvist.8 8
O m del i n n a n f ö r b a r n g r a v a r n a ej funnits v a r e sig d ö r r a r eller egentliga ljus- ö p p n i n g a r , k a n m a n dä t ä n k a sig, att det funnits n å g o n a n n a n form av ö p p - ningar? A r m i n T u u l s e h a r fäst u p p m ä r k s a m h e t e n p å en form av v ä g g ö p p n i n g a r , som tillkommit fiir alt b e r e d a u t a n f ö r k y r k o b y g g n a d e n stående möjlighet a t t se de heliga lingen och h a n d l i n g a r n a d ä r i n n e , s. k. hagioskop. Sådana kan vara pla- cerade i korväggen för att ge insyn m o t högaltaret, eller i långhusets östra del fiir att ge insyn m o t s i d o a l t a r n a .8 8 T u u l s e n ä m n e r ett a n t a l e x e m p e l från Mellan- sverige och G o t l a n d på ö p p n i n g a r av d e t t a slag, m e n sådana l i n n e s även i Skåne.
t. ex. i S k u r u p s 1 100-talskyrka (fig 2). U t m ä r k a n d e är d e n låga placeringen vid golvet, v a r i g e n o m de klart skiljer sig frän n o r m a l a r o m a n s k a fönsteröppningar, Som Tuulse- framhåller, synes dessa ö p p n i n g a r framförallt ha begagnats av från n a t t v a r d e n utestängda, e x k o m m u n i c e r a d e , b o t g ö r a n d e och smittsamt sjuka.: u
Man skulle d å k u n n a l ä n k a sig, att b a r n e n begravts u t a n f ö r sådana Öppningar,
därför att de vid sin död ännu ej hunnit undfå nattvarden, dvs. t. ex. därför atl
d e ej varit k o n f i r m e r a d e . Visserligen d e k r e t e r a s det u n d e r s e n m e d e l t i d e n från kyrklig) håll, att d o p e t för ett b a r n ä r helt tillräckligt tör frälsningen på den yttersta dagen, m e n r e d a n d e n n a kyrkans åtgärd tyder på att a l l m ä n h e t e n ifråga satt d e t t a förhällande.'1 Eftersom en hel del b a r n g r a v a r trots allt ligger ganska långt Iran kyrkan, skulle i så fall även ganska smä b a r n ha k o m m u n i c e r a t före
:!1 Man möter ofta uppfattningen, att dessa portaler i sockenkyrkorna skulle ha utgjort skilela ingångar för män oeh kvinnor. Eftersom nord- och sydportaler omväxlande är tydligt utmärkta som liuviiilpeirlali-r, beroende på i vilken del av byn, som kvikiui ligger, senes denna teori osannolik. Uppenbarligen har normalt endasl elen ena portalen an- vänta --11111 ingång, jfr R. Holmberg, I.Vglise- romane de Glldmiintorp. Meddelanden frun Lunds universitets historiska museum. 1962-63, s. 270.
:'2 Blomqvisl-Marlensson, a.a., s. 24.
:a A. Tuulse, Bönekamrat och hagioskop. Konsthistoriska studier tillägnade Sten Kar- ling, 1966, s. 19 ff., fig. 8-9.
•' A . a . . s. i l i f f . , 2 0 f t .
35 L. Eisenhofer, Handbuch dei katholischen Liturgik II, 19(13. s. 302.
sin död, möjligen beroende pä att de haft särskilt förutseende föräldrar. Eftersom det i äldre tid förekom, att barnen normalt kommunicerade i samband med do- pet, kan det även tänkas, att barnen invid kyrkväggarna varit nöddöpta eller primsignade.80
Om Drottens domkyrka i Lund tankes rekonstruerad i enlighet med här fram- lagda hypotes, omgiven av jordväggar, men med frilagda plankväggar kring bagio- skopöppningar i kor och långhus, sä återstår det att beröra två detaljproblem.
Nägra hörnstolpar har ej iakttagits i vare sig Drotten eller Maria minor. Av de tre hörn, som undersökts i de båda kyrkorna, har det sydöstra korhörnet i Maria minor och motsvarande långhushörn i Drotten båda bestått av plankor, som mötts stumt utan att gå omlott med varaIldra.••,7 Konstruktionen beir ha varit tillfreds- ställande, om jordväggarna tryckt på utifrån. Sä lär de enligt Krogh ej göra i de isländska kyrkorna,-''8 men detta torde kunna vara ett resultat av torvens uttolk- ning samt av torvtakets tryck mot väggarna, och ursprungligen kan det åtminstone ha varit avsikten, att torven skulle ligga an mot panelväggen. I Drottens sydöstra, enligt hypotesen fria korhörn förefaller emellertid plankorna ha gått omlott.
varvid den yttre trots sin form kan ha fungerat som hörnstolpe, pä det sätt som föreslagits av Mogens Clemmensen med ledning av ett fynd pä annat häll i Lund.8»
Även vid västgaveln bör hörnkonstruktioner av det senare slaget ha förekom- mit. Liksom i de isländska kyrkorna bör västgaveln ha legat fri från jordväggar, och i gengäld har den sannolikt haft en invändig brädpanel. Det bör uppmärk- sammas, att den ej varit avvalmad, varför den bör ha haft avsevärda dimensioner, om man får döma av Blomqvists mycket sannolika rekonstruktion av grundpla- nen. I kyrkans inre bör denna väggyta ha varit helt dominerande, och sannolikt bör den ensam ha varit lämpad för dekorationer. I nu stående skånska kyrkor synes västväggen alltid ha varit odekorerad. I bysantinska kyrkor intar som regel en framställning av den yttersta domen denna plats. Eftersom en 1000-talsfram- ställning av detta slag i fragment bevarats på Island,40 synes det rimligt att tänka sig, att Drottens inre varit utsmyckat på detta sätt. Det skulle väl stämma överens med den särskilt i myntpräglingen väl belagda bysantinska kulturorienteriiigen i
Danmark under Sven Estridsens tid.41
Otvivelaktigt har dock denna rekonstruktion av biskop Henriks domkyrka ett mycket bräckligt stöd i det arkeologiska materialet, och det torde därför vara
M A.a., s. 265 f.
37 Ekhoff, Svenska stavkyrkor, s. 169 f., fig. 156-57. Blomqvist-Märlensson, a.a., fig. 9.
" Krogh, a.a., fig. 8. Krogh hävdar, att de isländska kyrkorna bör betraktas som nil kyrkor, och det är därför i detta sammanhang väsentligt att framhäva den skillnad, som ligger i att deras väggtäthet garanteras av torvvallarna.
3,1 M Clemmensen, Bulhuse, 1937, s. 255, tig. 287.
10 S. Jönselöttir, An i i 'h century Byzantine Last Judgement in Iceland, 1959. Jfr den idé om stavkonstruktion i de isländska kyrkornas västgavlar, som framlägges i Ekhoff, a.a., s. 360, fig. 486.
u (.. Galster, Fremmed indtlydelsc på Danmarks montvesen i middelalderen. Fra Nationalmuseets arbejdsmark, 1957, s. 20 f.
• •
ligger således helt i e x t e r i ö r e n och består helt e n k e l t i att j o r d v ä g g a r n a uteslutits.
T a k e t s stabilitet b ö r k n a p p a s t h a p å v e r k a t s av d e n n a åtgärd, m e n väggarnas tät- het b ö r otvivelaktigt h a blivit betydligt sämre.
N u anser e m e l l e r t i d R a u s i n g i a n s l u t n i n g till Ekhoff, att väggarnas o t ä t h e t skulle vara ett för s t a v k o n s t r u k t i o n e n särskilt u t m ä r k a n d e d r a g och samtidigt en så b e t ä n k l i g svaghet, att m a n ej skulle v ä n t a sig, a t t d e n skulle tillåtas av »1000- talets e r f a r n a t r ä a r b e t a r e » .4 3 U t t a l a n d e t k o n t r a s t e r a r b j ä r t m o t d e t samtidigt gjorda k o n s t a t e r a n d e t o m j o r d v ä g g a r n a s d o m i n a n s u n d e r d e t n ä r m a s t föregående skedet. U p p e n b a r l i g e n m e n a r R a u s i n g , att d e n n a e r f a r e n h e t förvärvats i skepps- byggeriet och vid u p p f ö r a n d e t av t a k k o n s t r u k t i o n e r , m e n d e t är k n a p p a s t u t a n vidare givet, att e n s å d a n e r f a r e n h e t varit särskilt värdefull, n ä r det gällde att för första g å n g e n u p p f ö r a byggnader helt i trä. T v ä r t o m b o r d e m a n u n d e r ett över- gångsskede h a r ä t t att v ä n t a sig e n hel del misslyckade k o n s t r u k t i o n e r , framför- allt i s a m b a n d m e d . k o m p r o m i s s e r m e l l a n g a m m a l och ny b y g g n a d s t r a d i t i o n .
S t a v k o n s t r u k t i o n e n är liksom skiftesverk och korsvirke e n ramverkskonstruk- tion, och som C l e m m e n s e n pävisat, synes de samtliga i sinsemellan n ä r a besläk- tade former ha i n t r o d u c e r a t s i N o r d e n u n d e r 1000-talet, korsvirket lät vara i e n mycket p r i m i t i v v a r i a n t .4 4 Senare forskning h a r k n a p p a s t n ä m n v ä r t r u b b a t d e t t a
1937 gjorda p å s t å e n d e . D e n utvecklingsgång, som R a u s i n g i a n s l u t n i n g till flera a n d r a forskare i n o m o m r ä d e t skisserar för s t a v k o n s t r u k t i o n e n ensam, r ä k n a r emellertid m e d ett p r i m i t i v t stadium, r e p r e s e n t e r a t av bl. a. M a r i a m i n o r , d ä r h ö r n s t o l p a r saknas, och d ä r k o n s t r u k t i o n e n således helt e n k e l t inte iir n å g o n r a m v e r k s k o n s t r u k t i o n .4 3 N a t u r l i g t v i s k a n s t a v k o n s t r u k t i o n e n h a haft e t t sådant förstadium, m e n eftersom d e n fullt utvecklade r a m v e r k s k o i i s t r u k t i o n e n r e d a n u n d e r 800-goo-tal är belagd i T y s k l a n d , i Stellerburg och H u s t e r k n u p p , så b ö r i så fall b å d a dessa utvecklingssteg samtidigt h a i n t r o d u c e r a t s i N o r d e n . Så länge inga belägg på M a r i a m i n o r - t y p e n påträffats i T y s k l a n d , torde d e t dock vara ytterst tveksamt, o m d e n ö v e r h u v u d t a g e t b ö r föras p ä tal, n ä r m a n d i s k u t e r a r stav-kon- s t r u k t i o n e n s utveckling. Möjligen k a n m a n m e d Zippelius se d e n som en parallell- form, m e n i e n l i g h e t m e d o v a n förda r e s o n e m a n g torde d e t vara l ä m p l i g a r e att b e t r a k t a d e n som e n k o m p r o m i s s .
R a u s i n g försöker k r i n g g å d e tyska fyndens p r i o r i t e t s v ä r d e g e n o m a t t se d e n kyrkliga a r k i t e k t u r e n s utveckling som skild frän p r o f a n a r k i t e k t u r e n s .4 8 H a n an- ser sig k u n n a b e t r a k t a p r o b l e m e t p ä d e t t a sätt, eftersom »man icke u n d e r n ä g o n
42 J. Larsen, Rekonstruktion av Trelleborg. Aarbeger for nordisk Oldkyndighed og Historie, 1957-58, s. 64, fig. 8. Larsen har en intressant teori om cn timmerklyvnings- teknik, som han menar ha använts i Trelleborg, och som kan exemplifiera nordisk tradition. Tyvärr bygger den endast på ett fynd, a. a., s. 76 ff.
43 Rausing, a. a., s. 238.
" Clemmensen, a. a., s. 258, 262 f., 268 f.
45 Rausing, a. a., s. 233 f.
40 A.a., s. 235.
a n n a n period av k r i s t e n d o m e n h ä r l e t t k u l t b y g g n a d e r från bostadshus, allra minst frän h e d n i s k a sådana». D e n n a u p p f a t t n i n g o m d e n kyrkliga a r k i t e k t u r e n s själv- s t ä n d i g h e t mäste betecknas som våldsamt överdriven. F ö r e k o m s t e n av kyrkobygg- n a d e r i k n u t t i m r i n g s - och skiftesverkskonstruktion skulle t. ex. med detta be- traktelsesätt fä e n helt orimlig betydelse. Missionens betydelse fiir s p r i d n i n g e n av Stavkonstruktionen h a r dock otvivelaktigt varit mycket stor, m e n d e t t a torde- i h u v u d s a k b e r o på att d e n gren, som utgick frän H a m b u r g - B r e m e n , d ä r m e d också ingick frän s t a v k o n s t r u k t i o n e n s h e m l a n d . Det b ö r således vara av betydelse, att biskop H e n r i k ej tillhörde d e n tyska missionen, a n t i n g e n m a n n u väljer det första eller det a n d r a av de h ä r framförda rekonstruktionsförslagen fiir h a n s d o m k y r k a .
O m s t a v k o n s t r u k t i o n e n s ä l d r e utveckling skall studeras i T y s k l a n d , sä föreligger det bästa m a t e r i a l e t från b o r g e n H u s t e r k n u p p vid K ö l n . Hiir h a r således päträf fats rester efter dels en byggnad m e d jordgrävda h ö r n s t o l p a r och syllar, dels en, d ä r b å d e h ö r n s t o l p a r och s t a v p l a n k o r var j o r d g r ä v d a . I d e n senare syntes p l a n k o r n a även ha saknat n å t och fjäder.4 7 Zippelius vill i d e n n a byggnad gärna se ett ä l d r e utvecklingsstadium, samtidigt som h a n dock framhåller, att huset är ganska slarvigt byggt.4 8 Det k a n således även vara fräga o m en förenklad kon- s t r u k t i o n , vilket m a n b ö r hälla i m i n n e t , o m m a n jämför d e t m e d de närbe- släktade k o n s t r u k t i o n e r n a i t. ex. S:t C l e m e n s i L u n d eller Snoldelev I.
Zippelius h a r i avsaknad av helt utslagsgivande spår antagit, att stavarna i Hus- t e r k n u p p varit kilformiga, dvs. att de i d e n ena, b r e d a sidan varit försedda med nåt. m e d a n d e n a n d r a varit tillspetsad till fjäder.4" D e t t a iir d e n gängse formen i de norska stavkyrkorna, belagd bl. a. i U r n e s I.r'° I N o r g e synes dessa p l a n k o r ha förfärdigats av halva timmerstockar, vilket enligt Ekhoff k n a p p a s t i n n e b ä r n å g o n god virkesekonomi, och därför föranleder h o n o m a t t sätta typen sist i sitt utvecklingsschema.'''1 D e n tyska förebilden b ö r emellertid u r d e n n a s y n p u n k t ha varit helt idealisk. P l a n k o r n a s tjocklek var i H u s t e r k n u p p e n d a s t 2—3 cm.''2 Det beir dock n ä m n a s , att m å t t e n p ä g r u n d av virkets u t t o r k n i n g iir något osäkra.
Dessa enligt Zippelius kilformiga stavar b ö r h a tillverkats, g e n o m att m a n kluvit t i m m e r s t o c k a r n a r a d i ä r t . Detta tillverkningssätt h a r p ä tyskt o m r å d e senare an- vänts viel förfärdigandet av d e kilformiga, m e d n ä t och fjäder försedda b r ä d e r n a i d e n m ä l a d e t a k p a n e l e n i H i l d e s h e i m s Mikaelskyrka från b ö r j a n av igoo-talet.5 8
Dessa h a d e f. ö. u n g e f ä r s a m m a tjocklek som stavarna i H u s t e r k n u p p , u p p till 4 cm.
Stav-konstruktionen på tyskt o m r å d e synes således h a varit en lätt, virkesbe- s p a r a n d e k o n s t r u k t i o n . D e n har, som R a u s i n g framhåller, i motsats till skiftes-
47 Herrnbrodt, Husterknupp, s. 42 f.
48 A. a., s. 169 ff.
40 A.a., s. 162 f.
m H. Phlcps: Die norwegischen Stabkirchen, 1958, s. 22, tig. 35: I.
" Ekhoff, <J. a., s. 362. De former, som Ekhoff betraktar som äldre, och som huvudsak- ligen är företrädda i Sverige och Skåne, bör således enligt här förda resonemang ses som lokala varianter.
52 Herrnbrodt, a. a., s. 40, 42.
• J. Bohland, Das konstruktive Gefiige der Hol/deeke- vem St. Michael. Niedersächsi.sche Denkmalpflege 2, 1957, s. 23, fig. n .
tänkt utan jordväggar.
Rikard Holmberg
Summary
T h e author discusses a hypothesis advanced by G. Rausing ihat the burial cham- bcr, the Norclhögen in Jellinge is to be regarded as the oldest known stave church in northern Europé. The chamber is, however, buried in a Bronze Age harrow.
and when eonstrueted, therefore, was surrounded by walls of earth. Thus, it can be related to the Nordic tradition, represented by the Iron Age long house, with walls of earth or peat. Some stave churches, among them Drotten in Lund, seem to have had a roof construction reminiscent of that of the long house. T h e author assumes that these churches had earth walls, too, and were therefore probably similar to Icelandic peat churches. By the Drotten Cathédral there were, however, a number of graves in two places in the immediate vicinity of the plank walls.
These graves were of a very special character. They were, almost without excep- tion, the graves of infants. T h e author assumes that these children bad died be- fore receiving the Holy Communion, and it was to compensate for this ihal their graves were situated just outside the squint in the church wall.
Alternatively, a construction without earth walls is suggested. T h e author does not consider, however, that such a building should be regarded as a genuine stave church, but rather as a compromise between domestie building traditions and the genuine stave construction, which is considered to be a technique impor- ted from Germany.
Translated by Albert Read
Kring den industri- och bergshistoriska debatten
Är 1967 intensifierades den industrihistoriska debatten. Initiativ togs av bl. a.
Jernkontorets bergshistoriska utskott, Tekniska museet, landsantikvarien i Falun.
Riksantikvarieämbetet, fil. lic. Marie Nisser och arkitekt Gunnar Sillen.l Samma är medtogs även vissa bergshistoriska lämningar i ämbetets planering av vårdarbe- ten med AMS-medel.
Gamla industrianläggningar är ofta förfallna, något som siirskilt de regionala kulturminnesvärdarna blir päminda om. Ur allmän kulturhistorisk synpunkt är konservering ofta angelägen, men kostnaderna för återställning etc. av sådana an- läggningar mycket höga. Det är därför av vikt, att värd planeras och motiveras.
51 Rausing, a. a., s. 238.
1 Inventering av teknikhisloriska minnesmärken. Specialutgåva av Tekniska museet, re- digerad av Marie Nisser och Gunnar Sillen 1968.
