VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM Mål nr M 377-13 Mark- och miljödomstolen 2013-06-13
meddelad i Växjö
KLAGANDE [Y.L.,adress]
MOTPART
Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Växjö kommun Västra Esplanaden 18
352 31 Växjö
ÖVERKLAGAT BESLUT
Länsstyrelsen i Kronobergs läns beslut den 4 januari 2013 i ärende nr 505-5328-12, se bilaga 1 SAKEN
Klagomål på buller från vägtrafik på Munkagårdsvägen i Växjö kommun
DOMSLUT
Mark- och miljödomstolen upphäver underinstansernas beslut och beslutar att ett bullerplank ska uppföras på minst två sidor av fastigheten Mandolinen 10 i Växjö
kommun.
BAKGRUND
[Y.L.], boende på fastigheten Mandolinen 10 i Växjö kommun, kontaktade i april 2012 Miljö- och
hälsoskyddskontoret i Växjö kommun och framställde klagomål på buller utanför hennes bostad, härrörande från trafiken och från personer som väntar på bussen. Miljö- och hälsoskyddsnämnden (nedan nämnden) beslutade den 30 oktober 2012 (§85) att lämna klagomålen utan åtgärd med följande motivering.
"Nämnden bedömer att den maximala bullernivån i klagandens trädgård och på uteplats är så hög att den är en olägenhet för människors hälsa. Kostnaden för att åtgärda bullernivån i trädgården är dock oskäligt hög i förhållande till störningsnivån. Ljudnivån inomhus bedöms inte vara en olägenhet."
[Y.L.] överklagade nämndens beslut till Länsstyrelsen i Kronobergs län. Länsstyrelsen avslog överklagandet.
[Y.L.] har överklagat länsstyrelsens beslut till mark- och miljödomstolen.
YRKANDEN M.M.
[Y.L.] har yrkat att ett 1,8 meter högt och ca 30 meter långt plank ska uppföras på två sidor utmed hennes tomt.
Hon har anfört i huvudsak följande. Munkagårdsvägen är starkt trafikerad och ligger sju meter från hennes sovrum. Det finns en busshållsplats intill tomtgränsen. Avståndet mellan busskuren och fasaden till sovrummet är 8,5 m. Bussar stannar där fyra gånger per timme mellan kl. 06.00 - 22.00, därutöver går det nattbussar. De väcks om nätterna av höga motorljud och volymer från skrikande och störande resenärer runt busskuren.
Trafiken är dock det stora problemet för välbefinnandet ute och inne. Bilar och andra fordon stör dygnet runt.
Trafiken har ökat genom åren. Det går inte att föra ett normalt samtal när man vistas ute på tomten. Tekniska förvaltningen har bedömt att ljudnivån på tomten är en olägenhet för människors hälsa och hon ifrågasätter nämndens bedömning att ljudnivån inte är störande inomhus. De störs inomhus när friskluftsspjällen är öppna.
De har mestadels haft spjällen stängda p.g.a. ljudnivån. Huset byggdes år 2002. Inomhusbullret kan förväntas bli ännu värre i samband med att de ska bygga om sitt hus invändigt eftersom de då måste sätta in en
ytterligare friskluftsventil.
[Y.L.] har även underhand framfört att hon skulle kunna acceptera att själv stå för en viss del av kostnaden för ett bullerplank.
Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Växjö kommun har motsatt sig ändring av länsstyrelsens beslut och anfört följande. Nämnden ifrågasätter inte de boendes upplevelse av att trafiken stör. Riktvärden för trafikbuller vid nybyggnation överskrids utomhus vid fastigheten. Nämnden bedömer att de redovisade kostnaderna för åtgärder inte är skäliga vid den aktuella bullernivån och att ett något kortare och billigare plank som den klagande föreslår i överklagandet fortfarande är oskäligt dyrt i förhållande till den bullerstörning som tomten utsätts för från trafik på Munkagårdsvägen. Den maximala ljudnivån vid bostadens uteplats har uppmätts och beräknats till 78 dB(A), vilket överskrider riktvärdet 70 dB(A) som i första hand inte ska överskridas vid nybyggnation av bostäder eller nya/ombyggda vägar. Varken ekvivalent eller maximal ljudnivå från trafiken överskrids inomhus, enligt miljö- och hälsoskyddskontorets mätningar. För att få ner den maximala ljudnivån utomhus behövs ett plank som sträcker sig runt tre sidor av trädgården.
Fasaden ligger som närmast 13 meter från vägkanten vid busshållsplatsen och ca 18 meter från vägmitt. Den klagande har anfört att en stor del av störningen kommer från människor som nattetid går på gångvägen mellan busshållsplatsen och Kaunas-vägen, precis i tomtgränsen norrut och önskar därför ett åtminstone 1,8 meter högt plank längs den norra och den östra gränsen på tomten, totalt ca 30 m. Kostnaden för ett sådant plank bedöms bli ca 110 000 kr. Om ett sådant plank uppförs klaras inte 70 dB(A) vid uteplats. Mark- och
miljödomstolen vid Vänersborgs tingsrätt har i mål M 2538-12 haft en liknande bullersituation. I det ärendet var dock maximal bullernivå inomhus för hög, 48 dB(A), och ekvivalent ljudnivå 61,5 dB(A) utomhus. Mark- och miljödomstolen instämde i länsstyrelsens bedömning att en kostnad för bullerskärm på totalt 155 000 kr var orimlig och plank ansågs för dyrt även då man tänkte sig åtgärden i ett större sammanhang där flera fastigheter längs gatan skulle få en gemensam skärm, som då skulle bli billigare per boende som skulle få nytta av den.
Övriga domar som skulle kunna användas som praxis handlar om bostäder där ljudnivåerna kraftigt överstiger riktvärden för trafikbuller utomhus, och ofta även inomhus. I MÖD 2005:12 bedömdes en bullerskärm för ca 350 000 kr som rimlig då buller från tågtrafik nattetid uppmättes till 63 dB(A) inomhus i en fastighet. Eftersom risken för olägenheter för människors hälsa är mycket större i de fallen, kan de dock inte direkt jämföras med
Mandolinen 10. Om nämnden förstått den klagande rätt, så har hon aldrig varit intresserad av endast
bullerskydd runt en avgränsad uteplats. Hon upplever störningarna från vägen och från passerande personer i hela trädgården och även inomhus nattetid. Därför har nämnden inte utrett vad en kortare bullerskärm runt själva uteplatsen skulle kosta. Ett plank som skyddar både Kaunasvägen 80 och 78 skulle bli ca 50 m långt, med en uppskattad kostnad om 180 000 kr. Även om två fastigheter skulle skyddas är kostnaden hög.
Vad beträffar fastighetsägarens ombyggnad med nytt sovrum är det fastighetsägarens ansvar att bygga så att riktvärdena klaras inomhus. Det finns ljuddämpande ventilationsdom att köpa, så det är möjligt att ordna ventilation i det nya sovrummet utan att överskrida riktvärden för nybyggnation. Miljö- och hälsoskyddskontoret har tidigare mätt buller i det nybyggda sovrummet som saknar ventiler. Bullernivåerna låg under riktvärdena.
Den 13 maj 2013 gjordes en kompletterande indikerande ljudmätning i vardagsrummet, under totalt 25 minuter, med springventilerna i samtliga tre fönster ut mot vägen. Slutsatsen blev att maximal ljudnivå kan överskrida 45 dB(A), men större överskridanden sker förmodligen ganska sällan. Under mätningen uppmättes som högst 46 dB(A) fyra gånger. Ekvivalent ljudnivå uppskattas, efter korrigering för andra störande ljud, till ca 31 dB(A). Den dygnsekvivalenta ljudnivån bedöms ligga på 30-31 dB(A), med hänsyn till antalet bilar som passerade under mätningen. Vid rusningstid blir störningarna naturligtvis större.
Tekniska nämnden i Växjö kommun har anfört följande. Tekniska nämnden anser att underinstansernas beslut att lämna klagomålet utan åtgärd i detta fall är relevanta. Eftersom den aktuella busshållsplatsen betjänar resande från området är inte stannandefrekvensen av bussar stor. Ljud från störande resenärer är en helt annan problematik än bullerstörningar. Maximal ljudnivå på ca 74 dB(A) från accelererande bussar uppstår endast vid enstaka tillfällen. Enligt uppmätta ekvivalenta ljudnivåer indikeras att gällande riktvärden inomhus klaras. I en stad placeras busshållsplatser på platser där det blir korta gångavstånd för kollektivtrafikresenärer.
Därav följer att hållplatserna ofta placeras vid bostäder. Detta ärende kan ses som principiellt ur den synvinkeln att ett antal hållplatser i staden måste slopas, alternativt där det är möjligt bullerskyddas. Med tanke på att hållplatser inte alltid angörs sker eventuella störningar från busstrafik i liten omfattning. Utöver beräknad anläggningskostnad tillkommer årlig kostnad för drift och underhåll av planket.
MOTIVERING
Tillämpliga bestämmelser framgår av länsstyrelsens beslut.
I den av riksdagen fastställda infrastrukturpropositionen (prop. 1996/97:53) föreslog regeringen hur planeringen av infrastrukturåtgärder under perioden 1998-2007 skulle inriktas och angav de riktvärden som normalt inte bör överskridas vid nybyggnation av bostadsbebyggelse eller vid nybyggnation eller väsentlig ombyggnad av trafikinfrastruktur. Miljööverdomstolen har uttalat att det generellt sett finns behov av att åtgärda trafikbuller i samhället samt att utgångspunkten är att åtgärderna ska syfta till att bullernivåerna begränsas till vad som motsvarar en god miljö. Vid prövning enligt miljöbalken har god miljö i praxis ansetts motsvara de riktvärden för buller som framgår av infrastrukturpropositionen (se bl.a. MÖD 2007:16 och Miljööverdomstolens dom den 26 april 2007 i mål M 2780-06).
Vad som är möjligt att genomföra i ett enskilt fall får bedömas med utgångspunkt från vad som är tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt med hänsyn till nyttan av skyddsåtgärderna och försiktighetsmåtten i 2 kap.
miljöbalken. Bedömningen måste göras mot bakgrund av de faktiska förhållandena i varje enskilt fall (se MÖD 2008:27).
- Mark- och miljödomstolens bedömning
På grund av vad som anförts i målet uppfattar mark- och miljödomstolen att miljö- och hälsoskyddsnämnden, som utgångspunkt för sin bedömning, anser att det är fråga om en befintlig miljö, vilket torde innebära att värden för nybyggnad inte behöver tillämpas. Området har dock byggts efter att infrastrukturpropositionen antogs, om än områdets detaljplan är från år 1994. Det är därför inte självklart hur området ska klassificeras i detta avseende. Utgångspunkten bör i vilket fall vara att så långt som möjligt klara de av riksdagen fastställda riktvärdena.
Den maximala trafikbullernivån utomhus på [Y.L:s] uteplats har med vedertagna metoder beräknats till 78 dB(A). Vid genomförda stickprovskontroller av trafikbullret har uppmätts maxvärden utomhus som ligger en bra bit över 70 dB(A). En ökning med 8 dB upplevs normalt av människan som en väsentlig ökning av ljudnivån.
Vad gäller den ekvivalenta trafikbullernivån utomhus har det vid stickprovskontroller uppmätts värden som ligger betydligt högre än det rekommenderade riktvärdet. Nämnden har i sitt beslut angett att bullernivån på [Y.L:s] uteplats är så hög att den utgör en olägenhet för människors hälsa. Mark- och miljödomstolen instämmer i denna bedömning.
Genom utredningen i målet är det säkerställt att maximalnivån kan sänkas till under 70 dB(A) vid uteplats genom uppförande av bullerplank. Nämnden har i sitt beslut uppgett att kostnaden för att uppföra ett sådant bullerplank för den aktuella fastigheten beräknas bli ca 135 000 kr. Kostnaden för ett mindre omfattande plank, som dock inte klarar riktvärdena fullt ut, uppgår till ca 110 000 kr.
Kommunens skälighetsbedömning synes dock enbart baseras på utomhusvärdena, då inomhusvärdena har bedömts kunna klaras. Klaganden har även uppgett att inomhusbullret är ett problem. Mark- och miljödomstolen konstaterar att någon annan utredning än indikativa mätningar inte har gjorts beträffande inomhusmiljön inför nämndens beslut. De närmare omständigheterna kring dessa mätningar framgår inte, t.ex. om friskluftsintag har varit öppna eller ej.
I målet har nu tillförts nya mätresultat av indikativ mätning inomhus, där ventiler har varit öppna. Därvid har framkommit att Socialstyrelsens rekommendationer för inomhusbuller (SOSFS 2005:6) överskrids för maximalt buller. Huruvida ekvivalentnivån överskrids på dygnsbasis är ej fullständigt fastlagt genom den indikativa mätningen, men det anges som troligt att rekommenderat värde tangeras.
Dessa uppgifter har tillkommit under målets handläggning och det kan därför ifrågasättas om målet bör återförvisas till nämnden för en förnyad prövning. Nämnden har emellertid även i det senaste yttrandet till domstolen gett uttryck för att kostnaderna för uppförande av plank är oskäligt höga och att tillkommande kostnader för bullerreducerande ventiler inte ska belasta kommunen. Nämnden har härigenom tagit ställning på sådant sätt till resultatet av en förnyad prövning, att domstolen anser sig kunna avgöra målet i sak.
Det är väghållaren som ansvarar för att nödvändiga åtgärder vidtas i syfte att begränsa bullerstörningar till följd av vägtrafik och som därmed har kostnadsansvaret för att normala bullerkrav ska kunna innehållas. Det är verksamhetsutövaren, väghållaren, som har att visa att kostnaderna är oskäliga. I målet har inte framkommit några närmare skäl för bedömningen att kostnaderna skulle vara oskäliga i förhållande till miljönyttan.
Domstolen anser att inomhusbullervärdena generellt sett är av stor betydelse för människors hälsa och därför bör tillmätas stor betydelse i målet. Med tanke på att ett bullerplank reducerar bullernivån både utomhus och inomhus, att det inte finns någon yta för uteplats på den tystare sidan av huset, samt att området är planerat och bebyggt under tid då bullerproblematiken har varit fullt känd (t.ex. genom riksdagsbeslut 1981 om riktlinjer för vägtrafikbuller), är det rimligt att kommunen vidtar åtgärder så att störningarna begränsas. Ett
bullerskyddande plank på två sidor av fastigheten Mandolinen 10 torde vara en tillräckligt verkningsfull åtgärd.
Med upphävande av underinstansernas beslut förordnar därför Mark- och miljödomstolen i enlighet härmed.
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (DV 427).
Överklagande senast den 4 juli 2013.
I domstolens avgörande har deltagit t.f. rådmannen Ben Heimdal, ordförande, och tekniska rådet Bruno Bjärnborg. Målet har handlagts av [beredningsjuristen].
Ben Heimdal Bruno Bjärborg
- - -
LÄNSSTYRELSEN BESLUT
I KRONOBERGS LÄN Datum Ärendenummer 2013-01-04 505-5328-12 [Y.L., adress]
Överklagande av Miljö- och hälsoskyddsnämndens i Växjö kommun beslut den 30 oktober 2012 (§ 85) angående klagomål på buller från vägtrafik
BESLUT
Länsstyrelsen avslår överklagandet.
REDOGÖRELSE FÖR ÄRENDET - Överklagat beslut
[Y.L.] bor på Kanuasvägen i Sandsbro. Hon framställde klagomål till Miljö- och hälsoskyddsnämnden om att hon störs av vägbuller från Munkagårdsvägen. Miljö- och hälsoskyddsnämnden har beslutat att lämna klagomålet utan åtgärd.
Som bakgrund till sitt beslut har nämnden angett följande.
[Y.L:s] hus har en baksida som vetter mot Munkagårdsvägen. En busshållplats ligger precis utanför tomten och det bullrar mycket när bussarna accelererar ut från platsen, speciellt på vintern när det är halt och slaskigt. De har sin uteplats på baksidan.
Miljö- och hälsoskyddskontoret har två gånger besökt bostaden och gjort indikerande ljudnivåmätningar.
Tekniska förvaltningen har ombetts inkomma med en bedömning av bullersituationen, förslag på åtgärder och uppgift om kostnader för dessa.
Under rubriken "Beslutsunderlag" har nämnden angett bl.a. följande.
De beräknade ljudnivåerna ska jämföras med de riktvärden för trafikbuller som anges i infrastrukturpropositionen (1996/97:53), som har antagits av riksdagen. För nybyggnation av
bostadsbebyggelse eller vid nybyggnation eller väsentlig ombyggnad av trafikinfrastruktur har följande nivåer angetts:
Riktvärden för trafikbuller vid bostäder är:
30 dB(A) ekvivalentnivå inomhus, 45 dB(A) maximalnivå inomhus nattetid,
55 dB(A) ekvivalentnivå utomhus (vid fasad) och
70 dB(A) maximalnivå vid uteplats i anslutning till bostad.
Riktvärdena gäller för nybyggnation av bostadsbebyggelse eller vid nybyggnation av trafikinfrastruktur.
Miljödomstolen har slagit fast att ljudnivåer över riktvärdena är att se som olägenheter för människors hälsa.
Utredningen visar att accelererande bussar ger upphov till maxljudnivån 74 dB(A) vid uteplatsen intill fasaden.
Enligt den senaste trafikräkningen år 2007 passerade ca 2 600 fordon, varar 5 % tunga fordon,
Munkagårdsvägen på andra sidan rondellen, sydväst om bostaden. Sannolikt är antalet fordon öster om rondellen lägre eftersom bilar kan antas svänga av mot bostadsgatorna i rondellen. Sedan 2007 har dock nya bostäder byggts i nordöstra Sandsbro, vilket sannolikt medfört ökad trafik på Munkagårdsvegen. Man kan anta att ca 150 tunga fordon per dygn förbi bostaden inte är en orimlig siffra.
Beräkningarna är gjorda enligt den nordiska beräkningsmodellen, d.v.s. med torr vägbana. Den del av klagomålet som gäller extra störande ljud vid slaskigt väglag har inte utretts. Miljökontoret har gjort en stickprovsmätning av ljudnivån inomhus i sovrum med fönster mot Munkagårdsvägen. Ekvivalenta nivåer uppmättes till 26 och 27 dB(A) och maximal nivå till 40 dB(A). Detta indikerar att riktvärdena inomhus klaras.
Tekniska förvaltningen har föreslagit ett 1,8 meter högt plank på tre sidor kring den klagandes trädgård med en totala längd på 37 meter. Då skulle riktvärdet 70 dB(A) vid uteplats klaras. Kostnaden skulle vara ca 135 000 kronor. Om bullerplanket förlängdes till 130 meter så skulle fler grannar med ungefär lika höga bullernivåer omfattas av åtgärderna. Detta skulle kosta ca 650 000 kronor.
Som skäl för sitt beslut har nämnden angett följande.
Nämnden bedömer att den maximala ljudnivån i den klagandes trädgård och på uteplats är så hög att den är en olägenhet för människors hälsa. Kostnaden för att åtgärda bullernivån i trädgården är dock oskäligt hög i förhållande till störningsnivån. Ljudnivån inomhus bedöms inte vara någon olägenhet.
- Överklagandet
[Y.L.] har överklagat Miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut och anfört bl.a. följande.
Nämnden har ansett att det är fråga om en olägenhet för människors hälsa. Kostnaden för åtgärd bedöms dock bli för hög. Det är endast utanför hennes hus som bussen stannar och accelererar. Grannarna berörs av ständigt dånande trafik, men hennes tomt ligger intill busshållplatsen och närmre vägen.
Det går inte att vistas på tomten och föra ett normalt samtal på grund av trafiken. Hon störs även nattetid av trafikbuller och ljud från resenärer i busskurer. Det är ett stort problem.
MOTIVERING - Lagstiftning m.m.
Den materiella regel i miljöbalken som utgör stöd för att kräva bullerdämpande åtgärder är i detta fall den allmänna hänsynsregeln i 2 kap. 3 §. Av första stycket denna bestämmelse framgår att alla som bedriver en verksamhet ska utföra de skyddsåtgärder som behövs för att motverka att verksamheten medför olägenhet för människors hälsa. Vidare framgår av andra stycket denna bestämmelse att sådana försiktighetsmått ska vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet kan medföra olägenhet för människors hälsa.
Enligt 2 kap. 7 § 1 st. miljöbalken gäller kraven i 2 kap. 3 § i den utsträckning det inte kan anses orimligt att uppfylla dem. Vid denna bedömning ska, enligt bestämmelsen, särskild hänsyn tas till nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått jämfört med kostnaderna för sådana åtgärder.
Begreppet olägenhet för människors hälsa definieras i 9 kap. 3 § miljöbalken som störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig.
En tillsynsmyndighet får enligt 26 kap. 9 § 1 st. miljöbalken meddela de förelägganden som behövs för att miljöbalken skall efterlevas.
Regeringen har i den s.k. infrastrukturpropositionen (prop. 1996/97:53 s. 43 ff) angett riktvärden för bl.a.
vägtrafikbuller vid bostäder, se ovan i redogörelsen för Miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut.
Enligt länsstyrelsens mening finns inte någon klar och entydig rättspraxis vad gäller vägtrafikbuller, förmodligen beroende på att de behandlade fallen gäller väsentligen olika situationer med olika grundförutsättningar. Det torde dock stå klart att kraven i infrastrukturpropositionen anses ge uttryck för vad som anses ge en god miljö, att de faktiska omständigheterna i det konkreta fallet bör tillmätas stort värde och att åtgärder för att förbättra inomhusmiljöer är av större vikt än åtgärder för att förbättra utomhusmiljöer (se bl.a. MÖD 2007:16 och 2008:27).
- Länsstyrelsens bedömning
Utförda beräkningar och mätningar visar att det finns ett överskridande av gällande riktvärde för ekvivalent nivå utomhus med 4 dB(A) medan nivåerna inomhus inte kan antas vara så höga att de överskrider gällande riktvärden. Buller inomhus i sovrum kan leda till sömnstörningar och har således en mer direkt koppling till hälsan än bullerpåverkan utomhus i en trädgård. Länsstyrelsen anser därför att det vid en skälighetsavvägning har betydelse vilken sorts bullerpåverkan det är fråga om. Påverkan på ljudnivån i en trädgård får då antas vara mindre viktig än om det hade varit fråga om sömnstörande buller.
Kostnaden för bullerdämpande åtgärd får enligt länsstyrelsens mening anses vara mycket hög i förhållande till den störning det är fråga om och den störningssänkning som kan uppnås. Länsstyrelsen instämmer alltså i nämndens bedömning att det i detta fall vore oskäligt att kräva att bullerdämpande åtgärd vidtas. Överklagandet ska därför avslås.
HUR MAN ÖVERKLAGAR
Detta beslut kan överklagas hos Växjö tingsrätt, Mark- och miljödomstolen, inom tre veckor från det Ni fick del
av beslutet, se bilaga, formulär 7.
Louise Jeppsson Henrik Skanert
