KANDIDATUPPSATS I BIBLIOTEKS- OCH INFORMATIONSVETENSKAP AKADEMIN FÖR BIBLIOTEK, INFORMATION, PEDAGOGIK OCH IT
2020
”Först och främst tänker jag ju på böcker”
En kvalitativ studie om ungdomars uppfattningar av fenomenet läsning
ELINA PURMONEN
© Elina Purmonen
Mångfaldigande och spridande av innehållet i denna uppsats – helt eller delvis – är förbjudet utan medgivande.
Svensk titel: ”Först och främst tänker jag ju på böcker”: En kvalitativ studie om ungdomars uppfattningar av fenomenet läsning
Engelsk titel: ”First of all, I think about books”: A qualitative study of teenagers perceptions of reading as a phenomena
Författare: Elina Purmonen
Färdigställt: 2020
Abstract: The purpose of this study is to examine teenagers perceptions of the phenomena reading, for example perceptions of
reading as an activity and young people’s reading, in order to assess how reading can be understood from their point of view.
This essay presents one concept of value – the definition of teenagers – and since the setting of the study is Swedish, the context of the research presents young people’s reading from a Swedish point of view followed up by international
research with the same focus upon young people and/or young people’s reading, apart from reading as a concept. The research material consists of semistructured interviews with six teenagers, all six between the age of 16 and 18 years. The study is qualitative and phenomenographic, where the theory foremost provides an analytic model to present the result.
The result shows that teenagers perceptions of reading is, in first hand associated with being seen as fiction and printed books, and in second hand so much more. The perceptions of reading is in one way dependent on how they see reading as an activity, where they value themselves as readers, and their own reading, according to their view on what reading is.
Reading is percepted as foremost inividual, where digital reading and specifically reading taking place on social media, is the general common reading among young people. The conclusion is that young people’s reading foremost can be understood as individual.
Nyckelord: Ungdomar, läsning, ungdomars läsning, semistrukturerade intervjuer, fenomenografi
Innehållsförteckning
1 INLEDNING ... 1
1.1PROBLEMFORMULERING ... 1
1.2SYFTEOCHFRÅGESTÄLLNINGAR ... 2
1.3BEGREPPETUNGDOMAR ... 2
2 BAKGRUND ... 3
2.1UNGASLÄSNINGUTIFRÅNSTATLIGAUTREDNINGAR ... 3
3 TIDIGARE FORSKNING ... 5
3.1OLIKADEFINITIONERAVLÄSNING ... 6
3.2VUXNASFÖRDOMAROMUNGASLÄSNING... 7
3.3UNGASLÄSNINGENLIGTTIDIGAREFORSKNING ... 7
3.3.1 Ungas läsning på sociala medier ... 9
4 TEORI OCH METODOLOGISKT PERSPEKTIV ... 10
4.1FENOMENOGRAFINSOMTEORETISKTPERSPEKTIV ... 10
4.2HERMENEUTIKENSOMMETODOLOGISKTPERSPEKTIV ... 11
4.3FENOMENOGRAFINOCHHERMENEUTIKENIUPPSATSEN ... 11
5 METOD ... 12
5.1INSAMLINGSMETOD ... 12
5.2AVGRÄNSNINGAR ... 13
5.3URVALOCHTILLVÄGAGÅNGSSÄTT ... 13
5.4ANALYSMETOD ... 15
6 ANALYS OCH RESULTAT ... 15
6.1KORTPRESENTATIONAVRESPONDENTERNA ... 16
6.2RESULTAT ... 16
6.2.1 Ungdomarnas uppfattningar om läsning ... 17
6.2.2 Ungdomarnas uppfattningar av ungas läsning ... 18
6.2.3 Ungdomarnas uppfattningar av hinder, samt skjuts, för läsning ... 24
7 DISKUSSION OCH SLUTSATS ... 27
7.1METODKRITIK ... 27
7.2DISKUSSIONAVRESULTAT ... 28
7.2.1 Läsning och läsning som aktivitet ... 28
7.2.2 Ungdomars läsning ... 29
7.2.3 Skolan som hinder och skjuts för läsning ... 31
7.3HURUNGASLÄSNINGKANFÖRSTÅS ... 31
7.4FÖRSLAGPÅVIDAREFORSKNING ... 32
8 AVSLUTNING ... 32
REFERENSLITTERATUR ... 33
BILAGA 1: FÖLJEBREV ... 36
BILAGA 2: INTERVJUGUIDE ... 37
1
1 Inledning
Enligt Bibliotekslagen ska folkbiblioteken vända sig till allmänheten, eller ”vara till- gängliga för alla och anpassade till användarnas behov” (SFS 2013:801, §6), där folk- biblioteken vidare ska exempelvis ”särskilt främja läsning och tillgång till litteratur”
(ibid., §7). Alla, eller allmänheten, är vida begrepp som bland annat omfattar en allmän- het av spridd ålder. Folkbiblioteken behöver alltså nå den bredd som begreppen avser, vilket i sig är ett gediget uppdrag.
Samtidigt som folkbibliotekens gedigna uppdrag är att nå en allmänhet så finns det även särskilda användargrupper som uttalat ska nås. Detta kan utläsas i Bibliotekslagen (SFS 2013:801) som poängterar att specifikt barn och ungdomar ska ägnas särskild uppmärk- samhet och att folkbiblioteken med dessa användargrupper i fokus bland annat ska
”stimulera till läsning […] genom att erbjuda litteratur utifrån deras behov och förut- sättningar” (ibid., §8). De två nämnda användargrupperna barn och ungdomar är av vikt för folkbiblioteken att nå, då de potentiellt är både samtida biblioteksanvändare, men ur en synvinkel också framtidens. Det är de unga biblioteksanvändarna av idag som, bland annat, är den närmsta framtidens biblioteksanvändare.
Med hänvisning till Bibliotekslagen (SFS 2013:801) och folkbibliotekens särskilda uppdrag undersöks inom ramen för den här uppsatsen en av de två nämnda användar- grupper som folkbiblioteken ska ägna särskild uppmärksamhet – nämligen användar- gruppen ungdomar. Med grund i Bibliotekslagen riktas även uppsatsen mot ett utvalt fenomen som speciellt framhävs i folkbibliotekens uppdrag. Det fenomen som i upp- satsen granskas närmare är det, av Bibliotekslagen, särskilt betonade begreppet läsning.
Uppsatsens valda inriktning är av intresse för mig personligen, men också allmänt, eller specifikt, för folkbiblioteksanställda. För min egen del är uppsatsen intressant då jag brinner för unga och är uppriktigt nyfiken och intresserad av deras uppfattningar, inte minst som yrkesverksam ungdomsbibliotekarie på ett folkbibliotek. Uppsatsen kan vara av intresse för alla folkbiblioteksanställda, även anställda inom andra biblioteksformer eller verksamheter, där yrkesverksamma möter användargruppen unga och läsning.
1.1 Problemformulering
Åse Hedemark (2018) lyfter fram ungdomar som en viktig och prioriterad grupp, sam- tidigt som hon framhäver att de av biblioteksanställda ofta uppfattas som en svår och ut- manande grupp att nå. Kunskap om användargruppen framhåller Hedemark kan före- bygga och förändra synen på hur biblioteksanställda uppfattar gruppen, samt hur grupp- en uppfattar biblioteksverksamhet, där hon valt att lägga fokus på begreppen ungdomar och läsning. Kerstin Rydsjö och AnnaCarin Elf (2007) menar dessutom att ”[i] det läs- främjande arbetet behöver bibliotekarier kunskap om ungdomars läsning och läsprefer- enser” (s. 146). Jag understryker därför att kunskap om användargruppens uppfattningar av, i det här fallet fenomenet läsning, är av relevans för att folkbiblioteken ska kunna förstå och möta unga, men även för att kunna bedriva ett ungdomsinriktat läsfrämjande arbete.
2 Philip Lalander och Thomas Johansson (2017) framlägger att ungdomar alltid är en del av den nutid de lever i och därmed inte är på samma sätt i alla tider, varför det är re- levant att se unga i relation till sin samtid. Att unga inte är på samma sätt i alla tider är kanske särskilt sant idag i den digitala, och snabbt föränderliga, samtiden vi lever i. Jag vill i och med detta hävda att det, inte minst ur ett biblioteks- och informationsveten- skapligt perspektiv, är ytterst relevant att med jämna mellanrum undersöka användar- gruppens uppfattningar då dessa, bland annat, också påverkas av den pågående nutiden och då även ungdomars föreställningar, av exempelvis olika fenomen, kan förändras över tid.
1.2 Syfte och frågeställningar
Samtida ungdomars uppfattningar, i det här fallet av läsning, kan framhävas som re- levant med hänvisning till Lalander och Johansson (2017). Kunskap om ungas före- ställningar av fenomenet läsning kan hjälpa folkbiblioteken i de ungas samtid att förstå dem, möta dem, samt härigenom utforma, till exempel läsfrämjande, verksamhet.
Mot bakgrund av det som lyfts fram ur Bibliotekslagen (SFS 2013:801) i uppsatsens in- ledning, samt det som framkommer genom Hedemark (2018) samt Rydsjö och Elf (2007) i uppsatsens bakgrund, ämnar jag undersöka hur användargruppen ungdomar uppfattar läsning, bland annat ungas läsning och läsning som aktivitet. Detta med mot- iveringen att ungdomar själva kan beskriva hur just de uppfattar fenomenet läsning i denna samtid.
Utifrån syftet formulerar jag följande frågeställningar:
• Hur beskriver ungdomar läsning som aktivitet?
• Hur uppfattar ungdomar fenomenet läsning, bland annat ungas läsning?
• Hur kan ungas läsning förstås utifrån ungdomarnas uppfattningar av fenomenet läsning?
Frågeställningarna kan med hjälp av semistrukturerade intervjuer, en metod som är lämplig att använda då uppfattningar och föreställningar står i fokus (Bryman &
Nilsson, 2016), både besvaras av responderande ungdomar ur ett förstahands- samt ett andrahandsperspektiv. Förstahandsperspektivet nås när de unga beskriver uppfattningar av fenomenet relaterat till sig själva, medan andrahandsperspektivet kommer fram när de beskriver uppfattningar av fenomenet i förhållande till andra unga i deras närhet.
1.3 Begreppet ungdomar
Då uppsatsen fokuseras på ungdomar, samt utgår från de ungas uppfattningar, blir det av vikt att klargöra begreppet ungdomar som framför allt är ett begrepp som omfattar en specifik grupp i samhället. Ungdomar definieras utifrån sin ålder, där egentligen ålders- tillhörighet inom ett större åldersspann är det enda säkert gemensamma ungdomar emel- lan (Kåreland, 2009; Lalander & Johansson, 2017).
Exakt vilken ålder, eller vilket åldersspann, som åsyftas när begreppet används råder det delvis delade meningar om. I enighet med Barnkonventionen skulle alla kunna ses som
3 barn till och med 18 års ålder då de istället ses som vuxna, men i Sverige likställs ofta högstadie- samt gymnasieåldern med begreppet ungdomar, alltså 13- till 19-åringar (Johansson & Karlsson, 2013).
Ungdomen som livsperiod kan beskrivas som en period som sker mellan barndom och vuxendom, men att gränserna mellan perioderna är diffusa. Ett eget identitetsformande och -skapande, i relation till sin samtid tillskrivs vanligen denna period (Kåreland, 2009; Lalander & Johansson, 2017).
I uppsatsen används begreppet ungdomar, också synonymen unga, när ungdomar i all- mänhet berörs på olika sätt. Den definition av ungdomar som ofta används i svenska kontext (Johansson & Karlsson, 2013), den angående ungdomar som 13- till 19-åringar, är den som uppsatsen främst vilar på. Uppsatsen utgår från några svenska ungdomars uppfattningar och därför passar den definitionen väl in i sammanhanget.
2 Bakgrund
Kontexten för min undersökning är svensk. För att ge en bakgrund till hur ungas läsning i Sverige har sett ut och förändrats sedan år 1944 lyfter jag därför fram delar av vad sju SOU:er, Statens offentliga utredningar, presenterar för nulägen rörande detta. De sju ut- redningarna beskriver alltså bland annat ungdomars läsning i relation till olika samtider sedan 1944. Samtliga utredningar jag berör har kommit till för att kartlägga just nuläget, antingen utifrån litteraturens ställning i samhället, eller utifrån det läsfrämjande arbetet i samhället (SOU 1952:23; SOU 1974:5; SOU 1984:30; SOU 1997:141; SOU 2002:66;
SOU 2003:8; SOU 2018:57). Bilden av samtiden nära uppsatsens nutid kompletteras även kort men några detaljer ur Unga och medier 2019 från Statens medieråd (2019).
2.1 Ungas läsning utifrån statliga utredningar
I Bokutredningen (SOU 1952:23) ägnas ungdomar stort intresse. I utredningen framhävs två undersökningar med särskilt fokus på ungas läsning – ”Ungdom läser” och ”Svensk ungdom”. Båda undersökningarna berör ungdomars läsvanor år 1944. ”Ungdom läser”, som undersökt 7- till 20-åringars läsvanor, klargör att tidiga skillnader mellan pojkars och flickors litteraturval kan urskiljas redan i 7–8-årsåldern och att krav på litteratur överlag blir större i 15- till 20-årsåldern. ”Svensk ungdom”, som undersökt främst 16- till 20-åringars läsvanor, ägnar bland annat stort fokus på genre där två trender konstat- eras: genrer med miljöer bortom vardagen, samt genrer med utgångspunkt i verklighets- lika miljöer. Undersökningen lyfter även sambandet mellan de svarandes ålder och läsintresse, där ett minskat läsintresse skönjs med åldern. Veckotidningsläsningen är i övrigt relativt stor bland unga på den här tiden, men läsintresset för tidningar minskar även den med åldern.
I Boken (SOU 1974:5) ligger fokus främst på hur böcker når folket och ungdomars läs- ning berörs endast indirekt i utredningen. Television, alltså TV, radio och grammofon omnämns som använda medier i samhället förutom bok och tidning. Det är först i Läs mera! (SOU 1984:30) som ungdomars läsning omnämns igen, i en samtid där flera andra medier såsom, den tidigare nämnda, TV:n, och videon bland annat har börjat kon-
4 kurrera med boken. Med hänvisning till rapporten ”LÄS!”, som undersökt läsning i all- mänhet, presenteras speciellt ungdomar som flitigare läsare än allmänheten, där ungd- omar tenderar att i lägre utsträckning vara icke-läsare jämfört med vuxna i samhället.
I Boken i tiden! (SOU 1997:141) konstateras att boken, medieexplosionen i samhället till trots, ändå försvarat sin ställning relativt bra. I titeln till utredningen – Boken i tiden!
– kan ordet ”IT” läsas ut i annan färgsättning i den tryckta rapporten för att poängtera att internet är en av tidens kommunikationsvägar på frammarsch. Internet beskrivs som något som vid den här tiden börjar påverka, och förutspått kommer att påverka, bokläs- ningen och bokmarknaden då utvecklingen av internet tydligt är snabb. Bokläsningen konstateras ha minskat i samtliga åldersgrupper i samhället även om lästiden framför allt minskat bland barn samt unga, där dominerande medier i 9–14-årsåldern för tiden är TV, följt av radio och video och där dominerande medier i 15–24-årsåldern är radio och TV, följt av CD eller grammofon. 15- till 24-åringar är den åldersgrupp som läser böck- er i störst utsträckning i samhället i stort, men trots detta har åldersgruppens bokläsande minskat märkbart från år 1988 liksom andra åldersgruppers. Bibliotekslagen som införs 1997 har bland annat, med hänvisningen till statistik och medieutvecklingen, redan for- muleringen om vikten av folkbibliotekens särskilda uppmärksamhet av barn och ung- domar.
I Bokpriskommissionens delrapport I (SOU 2002:66) konstateras det exempelvis att yngre fortsätter läsa mer än äldre och att bokläsningen fortsätter minska med stigande ålder från nioårsåldern. Sammanfattande kan en minskning av andelen bokläsare bland barn och unga skönjas. Dominerande medier hos befolkningen är fortsatt TV:n samt radion, men vid denna tid ägnas internet, och medier därigenom, lika stor uppmärksam- het som till exempel bokläsningen. Vad gäller internetanvändningen, som ökat sedan 90-talet, kan ett samband mellan bokläsning och internetanvändning urskiljas – de som läser böcker använder även i större utsträckning internet. Många av dessa är konstaterat yngre. I Bokpriskommissionens andra delrapport (SOU 2003:8) poängteras det att medietiden i huvudsak genomsnittligt ökar med åldern. Bruttotiden som ägnas åt medier skiljer sig knappt mellan män och kvinnor i de olika åldersgrupperna, men ett eventuellt mönster som upptäcks är att särskilt icke-tidskriftsläsare, främst män och ungdomar, är de som ägnar större medietid åt radio och TV.
I Läsarnas marknad, marknadens läsare (SOU 2012:10) kan internetanvändningen sägas vara en del av de flestas vardag, men särskilt de ungas. En samhällsförändring vad gäller medielandskapet, där flera medier numer nås via internet, kan utan tvekan fast- ställas. 2012 års ungdomar är den grupp som ägnar internet, och medier där, mest tid en genomsnittlig dag även om de överlag spenderar fortsatt mer tid åt framför allt TV och radio, men även dagstidning samt bokläsning. Bland unga är det skönjbart att flera ägnar sociala medier, såsom bloggar, och datorspel stor del av internettiden. Runt 2012 kan den mest nedåtgående trenden i bokläsning fastslås hos de i åldern 20–25 år, de som i de tidigare SOU:er varit de flitigaste läsarna. Även hos de yngre åldersgrupperna 9–14 år, samt 15–19 år, kan samma tendenser utläsas. Litteracitetsmässigt kan svenska ung- domars sjunkande läsförmåga framhållas med hänvisning till bland annat resultatet från PIRLS, Progress in International Reading Literacy Study, samt från PISA, Programme for International Student Assessment, där ett samband förmodat finns mellan ungdom- ars sjunkande lästid samt en sjunkande läsförmåga. Dock framhävs svenska ungdomar
5 ha en bättre läsförmåga digitalt jämfört med andra länders. Den förändring i bokläsning som kan konstateras kan enligt rapporten sättas i relation till den ökade internetanvänd- ningen under 2000-talet.
Barns och ungas läsning (SOU 2018:57) presenteras ha tillkommit till följd av den sjunkande läsförmågan och den sjunkande lästiden bland barn och unga. Utredningen fokuserar således på barns och ungas läsning uteslutande, och det läsfrämjande arbetet mot åldersspannet 0–18 år. I utredningen konstateras att både skolans och folkbibliotek- ets läsfrämjande uppdrag har förstärkts i exempelvis Skollag, läroplaner samt Biblio- tekslag. Resultaten i både PIRLS- samt PISA-undersökningarna konstateras ha blivit bättre sedan år 2016, samt år 2015, men i rapporten framhålls det att det är för tidigt att säga om detta endast rör sig om ett tillfälligt brott i en utvecklingslinje eller om det handlar om början på en uppåtgående trend. Den digitala läsningen, som svenska ung- domar framhävs vara bra på, har visat sig ha ett strakt samband med läsförmågan i trad- itionell text och att de som läser bra traditionellt, även ofta läser bra digitalt. Forskning som bland annat lyfts fram är från studier som handlar om vuxna läsande förebilders inverkan på barns och ungas läsning där ett genusstereotypt samband främst tycks exist- era. Då fler kvinnor än män överlag varit läsande genom hela 1900-talet och framåt, kan detta eventuellt sättas i förhållande till i de statistiska skillnaderna som fortsatt går att utläsa mellan könen.
Utredningarna påvisar att samtiden förändras, inte minst att samtiden påverkar unga i dessa nutider tillsammans med deras medievanor och läsvanor. Sedan år 1944 har en minskande läsning, även till dels en sjunkande läsförmåga, kunnat urskiljas hos unga, i samtider då nya medier, och sedan 90-talet kommunikationsvägen internet, utvecklats och fortsatt utvecklas. Länge var cirka 15- till 25-åringarna de allmänt flitigaste läsarna i samhället, något som rapporten från 2012 lyfter fram inte längre är fallet. Då merparten av de statliga utredningarna främst utgått från ungdomar och läsning ur ett kvantitativt perspektiv, är det intressant att i den här undersökningen utgå från ett samtida kvalitativt perspektiv. Den nutida samtiden utgår från en kontext där dominerande medier hos unga enligt rapporten Unga och medier 2019 (Statens medieråd, 2019) är TV:n tillsammans med de medier som går att nå allmänt via internet och specifikt genom mobilen. Statens medieråd rapporterar vidare att ungas läsningen från tryckta böcker fortfarande generellt sjunker, där också tiden som läggs på läsning av böcker fortsatt minskar med åldern.
3 Tidigare forskning
För att sätta ungdomar och läsning i en forskningskontext presenterar jag vad som fram- kommit i forskning, både nationellt och internationellt, där fokus lagts på antingen läs- ning och ungdomar eller ungdomars läsning.
Då uppsatsen bland annat berör läsning som aktivitet, presenteras först olika definition- er av läsning i och med att synen på vad som faktiskt sker när vi läser, eller vad som räknas som läsning som aktivitet, kan definieras olika. Då uppsatsen inriktas på ung- domar och läsning blir det sedan av relevans att presentera tidigare forskning med sam- ma fokusering. Den tidigare forskning som presenteras har främst en kvalitativ inrikt- ning som undersökningen inom ramen för den här uppsatsen, och flera av dem fokus-
6 erar därmed på ungdomars uppfattningar, eller upplevelser, av fenomenet läsning. Be- tonat kan den ledare som presenteras i tidigare forskning i vetenskapligt hänseende inte anses vara vetenskaplig i samma mening som övrig forskning, men ledaren har god- känts inför publicering i en vetenskapligt accepterad tidskrift (Publishing Research Quarterly) och byggs delvis upp av källor. Ledaren bedöms i sammanhanget vara intressant i och med att den visar på att vuxna i ungas närhet, vilka är en del av de ungas samtid, har fördomar om ungdomar och ungas läsning.
3.1 Olika definitioner av läsning
Det finns många olika innebörder kopplade till begreppet läsning som i sin mest grund- läggande innebörd vanligen definieras som en aktivitet där färdigheterna avkodning och språkförståelse utövas. Vedertaget beskrivs läsning inom denna definition med formeln avkodning x språkförståelse = läsning, där båda färdigheterna är beroende av varandra för att läsning ska kunna ske. Avkodning rör förmågan att känna igen det skrivna språk- et, och språkförståelse rör i sin tur förmågan att kunna tolka språket (Fredriksson &
Taube, 2012). Läsning som avkodning och läsning som språkförståelse kan sägas vara en av de äldsta moderna definitionerna av läsning, allmänt använda från framför allt 1950-talet (Boltz, 2010).
Andra definitioner av läsning kan vara mer komplexa. Läsning är vanligt förknippat med begreppet literacy, eller på svenska litteracitet. Litteracitet handlar om läs- och skrivkunnighet, där reading literacy, på svenska ungefär litteracitet kopplat till läsning, är den som många gånger likställs läsning. Definitionen av läsning blir då komplex i och med att den omfattar fler färdigheter än avkodning och språkförståelse. Enligt exempelvis PISA består reading literacy, och därmed läsning, av avkodning, språkför- ståelse, men även grammatikkunskap, textstrukturkunskap, omvärldskunskap och läs- strategi (Fredriksson & Taube, 2012). Litteracitet kopplat till läsning kan hänvisas till som en av de mest moderna definitionerna av läsning, allmänt använd från framför allt 2000-talet (Boltz, 2010).
En av de allra modernaste definitionerna av läsning idag kopplas samman med multi- litteracitet, där språkförståelsen omfattas av olika typer av stimuli, såsom text, ljud och bild (Boltz 2010).
En snävare definition av läsning, än både den vedertagna och de mer komplexa de- finitionerna som hittills presenterats i avsnittet, är att ibland kort och koncist se läsning som språkförståelse av läst text. Definitionen innefattar därmed att någon antingen läser texten själv, antingen med ögonen eller med hjälp av känseln (blindskrift), eller att någon lyssnar till en inläsning av en text med öronen, och att språkförståelse härigenom uppnås. Förtydligat räknas sålunda lyssnandet av inläst text som läsning enligt defini- tionen om språkförståelse nås, men till exempel inte lyssnandet av en podcast oavsett om språkförståelse uppnås, i och med att podcasten inte utgår från texten som medium utan radion som medium (Tattersall Wallin & Nolin, 2020; Tattersall Wallin, 2020).
7
3.2 Vuxnas fördomar om ungdomars läsning
Historikern Marc Aronson (2000), som utgår från en amerikansk historisk och litterär kontext, uppmärksammar i ledaren ”The myths of teenage readers” (publicerad i
Publishing Research Quarterly) några vanligt förekommande myter, eller fördomar, om ungdomars läsning. Myterna är bland annat att ungdomar, alternativt killar, inte läser samt att ungdomar till följd av studier inte har tid att nöjesläsa. Gemensamt för myterna är att de kan bära på sanning, även om de upprätthålls av vuxna och främst bygger på vuxnas erfarenheter och minnen från sin ungdom. Myterna formas av rädsla, ignorans och oro inför samtida unga som de vuxna i grunden önskar väl (Aronson, 2000).
3.3 Ungas läsning enligt tidigare forskning
Robin Henson Boltz (2010), som är verksam inom en amerikansk biblioteks- och info- rmationsvetenskaplig kontext, fokuserar i avhandlingen Listening to their Voices: What and Why are Rural Teen Males Reading? specifikt på killars förhållande till läsning.
Han konstaterar att majoriteten av de sexton manliga tonåringarna, i intervjuerna han bland annat utfört, tolkar läsning överlag väldigt lika. De tolkar läsning som läsning främst av böcker, ofta nöjesläsning, där endast ett fåtal frågat om de även får räkna in annan typ av läsning i sammanhanget. Boltz förmodar att ungdomarna till stor del as- socierar läsning som det som exempelvis lärare refererat till som läsning. (Boltz, 2010) Aronson (2000) refererar också till att ungdomar, däribland killar, tveklöst läser dess- utom mycket i sin vardag, men att vuxna underförstått ofta menar litterär läsning, då främst skönlitterär.
Annika Nagorsen Kastlander (2017), som utgår från en svensk biblioteks- och inform- ationsvetenskaplig kontext, fokuserar på tjugotre 6–13-åringars uppfattningar av läs- ning i en kvalitativ studie presenterad i kapitlet ”Att välja det man måste” i Hedemarks och Karlssons (red.) antologi Unga läser (2017). I studien framkommer bland annat att barn och unga på sin fritid inte gör åtskillnad mellan olika medier, utan då ser berättel- sen som central, men att de trots detta relaterar ordet läsning till främst läsning av böc- ker och skönlitteratur. Nagorsen Kastlander förmodar, det som både Aronson (2000) och Boltz (2010) är inne på, att detta är en förvärvad association från skolan. Samtliga deltagare i studien upplever till exempel att den skönlitterära läsningen är högt värderad av skolan, och menar att de inte får läsa facklitteratur när som helst, varpå Nagorsen Kastlander drar slutsatsen att barns och ungas medieanvändande och fritidsläsande delvis krockar med skolans fokus på läsning av den fysiska boken och skönlitteraturen.
Vidare ser Boltz (2010) att de svarande i hans intervjuer värderar sig som läsare utifrån hur de ser på läsning. De som ser sig själva som läsande, samt goda läsare, är de som läser böcker, eller nöjesläser, framför allt skönlitteratur. De som värderar sig själva som icke-läsare, samt dåliga läsare, är istället de som inte läser böcker, eller som främst läser facklitteratur. De som, av sig själva, kallar sig icke-läsare läser synbart på olika sätt var- dagligen, poängterar Boltz som sett detta i de observationer han också utfört. Genom observationerna kan ett konstaterande göras, menar han, att gemensamt för alla ung- domarna är att de läser mycket, men på olika sätt, i sin vardag.
8 Paulette Rothbauer (2009), som utgår från en kanadensisk media- och informations- vetenskalig kontext, fokuserar i en studie presenterad i ”Exploring the Placelessness of Reading among Older Teens in a Canadian Rural Municipality” på ungdomar samt läsning. Specifikt fokuserar hon på ungas läspraktiker. I studien, där 27 landsbygds- ungdomar ingår, utgår hon från hypotesen att det geografiska förmodligen påverkar ungas läspraktiker och ringar, med hjälp av observationer och kvalitativa intervjuer, in fyra rumsliga faktorer som påverkas av de ungas geografi, som i sin tur påverkar de ungas läspraktiker. Tre av de fyra faktorerna är närheten, eller på landet den upplevda distansen, till material att läsa, internet som en alternativ plats att läsa på, samt den med åldern ökade känslan av tidsbrist (Rothbauer, 2009). Flera av de unga i Boltz (2010) studie uttrycker också en ökad brist på tid med åldern, att de inte har tid att nöjesläsa, då studier eller jobb tar upp stor del av deras fritid.
Elisa Tattersall Wallin och Jan Nolin (2020), som är verksamma inom en svensk biblioteks- och informationsvetenskaplig kontext, fokuserar på ungas prenumerations- baserade ljudboksanvändande i deras studie presenterad i ”Time to read: Exploring the timespaces of subscriptionbased audiobooks”. De utgår från statistik rörande 18–20- åringars prenumerationsbaserade ljudboksanvändande, där de ungas statistik sätts i relation till den övergripande användarstatistiken. Studien indikerar att de statistiska skillnaderna mellan könen som ofta lyfts fram är i princip obefintlig inom ljudboks- sfären. De ungas ljudboksläsning kan eventuellt också statistiskt sägas medföra att lässtatistiken ökar något överlag för åldersgruppen (Tattersall Wallin & Nolin, 2020).
Tattersall Wallins och Nolins studie indikerar även, liksom Boltz (2000) samt
Rothbauers (2009) studier, att de ungas fritid och vardag förmodligen påverkar om, och hur, unga läser. Just myten om att ungas nöjesläsning och fritid påverkas av studier, kommenterar inte Aronson (2000) som felaktig, vilket delar av Rothbauers, Boltz samt Tattersall Wallins och Nolins resultat också understryker.
Vivian Howard (2011), som befinner sig i en kanadensisk informationsvetenskaplig kontext, fokuserar i en studie presenterad i ”The importance of pleasure reading in the lives of young teens: Self-identification, self-construction and self-awareness” på 68 ungdomar i 12–15-årsåldern. Hon fokuserar mer specifikt på de ungas läsning, med motiveringen att det främst är inom detta åldersspann som läsning statistiskt sett går ner.
Hennes studie utgår från fokusgruppsintervjuer, av semistrukturerad karaktär, där de unga får redogöra för av vilka anledningar de läser. Hon fokuserar mycket på re- kreationella motiv, då forskning tidigare fokuserat mer på nöjesläsningen som positiv faktor för skolprestation och deltagande i informationssamhället. De ungas rekreation- ella anledningar att läsa är att bli underhållna, fly verkligheten, varva ner, utveckla fantasin och/eller stärka deras känsla av att vara normal. En slutsats Howard drar är att nöjesläsning särskilt ger unga insikt, bland annat olika former av självinsikt, som erbjuder dem en lättare övergång från barn- fram till vuxendom.
Howard (2011) kopplar även vikten av att unga möjliggörs nöjesläsning, som i skolan, till ”the reader response approach”, där hon främst poängterar vikten av att mer förutsät- tningslöst få läsa av lust för att därigenom öka chanserna att unga upptäcker det de verk- ligt gillar, vill läsa och får en aha-upplevelse av, något som skulle kunna stärka lusten att nöjesläsa. Howard inne på att det med medvetna förändringar går att på sikt förbättra chanserna till en ökning av de ungas nöjesläsning och läsning överlag.
9 I Howards (2011) studie får de unga bland annat även ringa in om de är aktiva eller ovilliga läsare. Även Boltz (2010) ber de unga att ringa in vilken typ av läsare de anser sig vara med den öppna intervjufrågan ”What kind of reader are you?” (ibid., s. 114- 118) – en, enligt honom, särskilt intressant fråga. Boltz framhäver att frågan tolkas olika. Flera svarar i direkt negativa, eller positiva, ordalag att de är på olika sätt dåliga eller goda läsare. Vidare är det några som refererar till sig själva som den typ av littera- tur de läser, såsom ”a fantasy reader” (ibid., s. 116), eller refererar till när de känner sig tvungna att aktivt läsa (där anledningen ofta är skolan). Någon anger att han läser för att få inspiration till det egna skrivandet, och någon refererar till sig själv som ”[a] moody reader” (ibid., s. 117) – alltså att han läser det han är på humör för.
3.3.1 Ungas läsning på sociala medier
Wu Li och Yuehua Wu (2017), som är verksamma inom en kinesisk journalistik- och kommunikationsvetenskaplig kontext, fokuserar i sin studie presenterad i ”Adolescents’
social reading: motivation, behaviour, and their relationship” på ungas läsmotivation.
De fokuserar specificerat på ungas läsmotivation i relation till inre, yttre och social motivation samt läsbeteende. I tidigare forskning tas begreppen inre, yttre och social motivation upp som något som ofta relateras till så kallad traditionell läsning. De väljer därför att i sin studie fokusera på läsning i sociala medier med den avgränsade faktorn, av dem själva kallad, social läsning som motivation.
Som begrepp, och i relation till den traditionella läsningen, presenteras den inre motiv- ationen komma inifrån individen själv, den yttre motivationen framkomma i individens omgivning, och den sociala motivationen komma ur de sociala sammanhang individen ingår i. I traditionell läsning påverkas tiden någon lägger på läsning mest positivt om den inre motivationen starkt motiverar det, och mest negativt om den inre motivationen inte gör detta, oavsett yttre motivation. Den sociala motivationen påverkar minst om tid läggs på traditionell läsning (Li & Wu, 2017).
Li och Wu (2017) väljer att i sin studie utgå från ett antagande om att sociala medier kopplat till den sociala läsningen digitalt, alltså den läsning som sker digitalt på sociala medier, förmodligen starkt påverkar hur unga lägger tid på läsning. Genom fokus- gruppsintervjuer med 16 ungdomar, samt en pilotstudie med 48 ungdomar, framkom- mer bland annat att de ungas anledningar att läsa socialt främst är individuella och där- med i grunden olika. Det tidigare forskning presenterat kopplat till den traditionella läs- ningen, där specifikt den inre motivationen är hög, kan delvis detekteras även i denna studie, såsom att två av de starkaste anledningarna att läsa är att läsa, och umgås, på sociala medier för att det är kul, samt för att fördriva tid. Speciellt styr den inre motiv- ationen de digitala sociala sammanhang som ungdomar ingår i, där den sociala motiv- ationen och den inre motivationen, ofta förstärker varandra.
Den tidigare forskningen ger en bild av att läsning som aktivitet kan definieras på olika sätt. Ledaren av Aronson belyser de fördomar som kan förekomma bland vuxna an- gående unga och läsning, eller ungas läsning. Den tidigare forskningen, som främst ut- går från en biblioteks- och informationsvetenskaplig kontext, lyfter flera intressanta aspekter av ungdomar och läsning, eller ungas läsning, där bland annat samtiden och sammanhanget de unga befinner sig inom till synes påverkar om, och hur, unga läser.
10
4 Teori och metodologiskt perspektiv
Föreliggande undersökning utgår från fenomenografisk teori, där jag som författare in- tar ett hermeneutiskt perspektiv i hur jag bland annat ser på min egen roll i processen. I det här avsnittet presenteras fenomenografin och hermeneutiken samt hur de kommer användas i uppsatsen.
4.1 Fenomenografin som teoretiskt perspektiv
Fenomenografin är en teori med rötter i fenomenologin. Fenomenografin är delvis ut- vecklad ur den fenomenologiska pedagogiken, ett pedagogiskt och filosofiskt perspek- tiv, som utgår från att söka förstå elevers livsvärld med fokus på hur elever själva erfar och beskriver den undervisningssituation de ingår i. Fenomenografin utvecklades av den ungersk-svenska Ference Marton på 1970-talet, och är i grunden en metod som kvalitat- ivt studera uppfattningar av texter. Teorin kan därför med fördel appliceras på trans- kriberade intervjuer av semistrukturerad karaktär (Larsson & Knutsson Holmström, 2012, Nationalencyklopedin, 2020).
Fenomenografin kan beskrivas syfta till att med utgångspunkt i ett fenomen ”kartlägga olika uppfattningar” ”identifiera […] mönster” samt ”[identifiera] ett antal kategorier som uttrycker de olika sätt som […] fenomenet kan förstås på” (Larsson & Knutsson Holmström, 2012, s. 391). Fenomenografin kan beskrivas utgå från en grupp, och inom gruppen individers olika beskrivningar av ett fenomen. Fenomenet kan ha konkret eller abstrakt karaktär. Teorin utgår från tanken att fenomen i sig inte kan uppfattas med en oändlig variation, varpå olika beskrivningar av uppfattningar av ett fenomen är intres- santa, inte minst då det innebär att fler än individerna som studeras i en grupp uppfattar och beskriver fenomenet på samma eller ett likvärdigt sätt. Teorin utgår från att män- niskor uppfattar fenomen på olika sätt, men att det även finns ett begränsat antal sätt att se på saken. Det är därför fördelaktigt om individerna som studeras inte är för lika var- andra, gärna ur flera aspekter (Dahlgren & Johansson, 2019; Larsson & Knutsson Holmström, 2012; Marton, 1981).
Inom teorin är begreppen första ordningens perspektiv och andra ordningens perspektiv relevanta. I första ordningens perspektiv är fenomenet i sig i fokus medan det i andra ordningens perspektiv, där fenomenografin ingår, istället är fokus på olika uppfattningar av fenomenet (Larsson & Knutsson Holmström, 2012).
I fenomenografin är beskrivningskategorier och utfallsrum två andra relevanta begrepp.
En beskrivningskategori är som det låter en fenomenbeskrivning, den ska vara tydligt och kort formulerad, härstamma ur individers beskrivningar av uppfattningar av feno- menet på ett mer övergripande plan och ska kunna förstås som ett tankemönster. En be- skrivningskategori ska kunna urskiljas från andra. I utfallsrummet sammanställs be- skrivningskategorierna sedan relationellt (Dahlgren & Johansson, 2019; Larsson &
Knutsson Holmström, 2012; Marton, 1981).
11
4.2 Hermeneutiken som metodologiskt perspektiv
Hermeneutiken, läran om tolkning, har också sina rötter i fenomenologin. Perspektivet syftar till att försöka hantera problematik förknippad med tolkning då den utgår från tanken om att allt tolkas med medvetna eller omedvetna intentioner, och att allt tolkas i relation till den egna förförståelsen (Friberg & Öhlén, 2012; Nationalencyklopedin, 2020).
Inom hermeneutiken är begreppen förförståelse, mening, betydelse och tolkning re- levanta. Förförståelsen handlar om vad vi har med oss sedan tidigare och använder oss av för att göra något begripligt och förstå – det gör vi med hjälp av uppfattningar, er- farenheter och kunskap. Förförståelsen kan både vara ett hinder och en möjlighet i för- värvet av ny förståelse. Mening är inom hermeneutiken något som kan uppstå när för- förståelse och ny förståelse möts och en aha-insikt nås. Betydelse är vad något betyder för någon. Tolkning inom perspektivet är en betydelse som någon kan argumentera för, pröva, ompröva, förändra, utveckla eller till och med överge, beroende på hur det personliga förhållandet till förförståelse samt mening förändras och utvecklas över tid och genom livet (Friberg & Öhlén, 2012).
4.3 Fenomenografin och hermeneutiken i uppsatsen
Då den teoretiska utgångspunkten är fenomenografisk blir det, med andra ordningens perspektiv i åtanke, så att olika uppfattningar på fenomenet står i fokus och det är dessa uppfattningar som är av intresse (Larsson & Knutsson Holmström, 2012). Fenomenet
”läsning”, till dels även ungas läsning, är det fenomen som ungdomarnas uppfattningar relateras till i föreliggande undersökning. I relation till första, samt andra ordningens perspektiv, kommer kanske båda perspektiven i vissa avseenden att nås, då de upp- fattningar av läsning, som efterfrågas inom ramen för undersökningen samtidigt är ett fenomen som de unga respondenterna uppmanas att fokusera på samt utgå från när de beskriver sina föreställningar av fenomenet i fråga.
Fenomenografins beskrivningskategorier och utfallsrum erbjuder verktyg i att söka utgå så mycket som möjligt från respondenternas perspektiv och uppfattningar, i det här fal- let de ungas, som framkommer i intervjuerna. Beskrivningskategorierna, som i den här undersökningen kommer härstamma ur ungdomarnas beskrivningar och uppfattningar av fenomenet läsning, till dels även ungas läsning, kommer jag kunna förstå som tanke- mönster som inte nödvändigtvis delas med alla inom gruppen, i det här fallet användar- gruppen ungdomar, men som ändå kan ses som gemensamma med några andra som kan sägas tillhöra gruppen, som i det här fallet är definierad utifrån ålder. Detta gör pers- pektiven och uppfattningarna av läsning som kommer fram ur ett hänseende individ- uella, men samtidigt delvis generaliserbara, åtminstone i förhållande till den grupp ung- domar som ingår i undersökningen, men förmodat också andra ungdomar utanför under- sökningen.
Beskrivningskategorier som blir uppenbara i specifika undersökningar kan förstås som både individuella, men i praktiken även delade med några andra som inte ingår i dessa undersökningar, där en vetenskaplig medvetenhet om att de beskrivningskategorier som synliggörs i undersökningens urval inte behöver vara alla som gruppen kan ha (Larsson
12
& Holmström, 2012, Marton, 1981). Detsamma gör sig gällande i denna uppsats. Det kan finnas flera beskrivningskategorier än de som framkommer i den här specifika undersökningen, men de kategorier som framkommer delas alltså teoretiskt sett alltid med i varje fall några andra inom samma grupp.
I utfallsrummet ska beskrivningskategorierna, som nås genom en passande analys- modell, sammanställas relationellt, vilket innebär att kategorierna ska sammanlänkas och förstås genom de svar som framkommit i intervjuerna. Beskrivningskategorierna som ringas in utgår från intervjusvaren och ringas in med hjälp av att likheter och skil- lnader i respondenternas svar detekteras och tydliga kategorier kommer fram (Larsson
& Knutsson Holmström, 2012). Mer om den valda analysmetoden inom ramen för denna undersökning beskrivs i metodkapitlet.
Hermeneutiskt förstår jag att respondenternas svar medvetet eller omedvetet tolkas av mig som författare, där stor en del av min förförståelse består av att jag är senarelärare i grunden, har arbetat med ungdomar på olika sätt i hela mitt vuxna liv, samt snart har fullföljt min bibliotekarieutbildning. Medvetet eller omedvetet kommer jag inte minst att tolka ungdomarna svar i relation till den förförståelse den, inom ramen för uppsatsen, valda litteraturen och tidigare forskningen erbjuder – litteratur och forskning som jag inte minst medvetet bedömt som relevant för uppsatsen. Ungdomarna kommer även medvetet eller omedvetet att komma in med sina förförståelser, betydelser, och omed- vetna samt medvetna tolkningar av fenomenet i fokus, men inte minst deras erfarenhet och förförståelse av vuxna, kanske också bibliotekarier, då jag kommer in i intervju- sammanhanget som båda dessa.
5 Metod
I det här kapitlet fokuseras insamlingsmetoden semistrukturerad intervju, tillvägagångs- sättet för att nå responderande ungdomar i fråga, samt den analysmetod som använts för att nå de beskrivningskategorier och det utfallsrum som resultatet sedan består av.
5.1 Insamlingsmetod
Syftet undersökningen baseras på är hur användargruppen ungdomar uppfattar läsning, bland annat ungas läsning och läsnings som aktivitet, med motiveringen att ungdomar själva kan beskriva hur just de uppfattar fenomenet läsning i denna samtid.
Då undersökningens fokusering av, enligt främst andra ordningens perspektiv, ung- domars uppfattningar av läsning passar den kvalitativa intervjun som metod bra, och bättre än till exempel mer kvantitativa metoder såsom kvantitativ intervju eller enkät- undersökning som utgår från än mer färdigkonstruerade svar eller utgår från mer fasta frågor. Den kvalitativa intervjun är en lämplig metod om fokuset utgår främst från ind- ividers uppfattningar, föreställningar och upplevelser av olika fenomen (Bryman &
Nilsson, 2016; David, Sutton & Torhell, 2016; Kvale, Brinkmann, & Torhell, 2009). I den tidigare forskningen som till stor del utgått från ett fokus på ungas uppfattningar, eller upplevelser, av fenomenet läsning har forskarna även dragit samma slutsats. Inter- vjun som metod lämpar sig även väl om en undersökning har ambitionen att handla om
13 barn eller, som i det här fallet, ungdomar i och med att de intervjuade får uttrycka sin uppfattning utifrån just sitt perspektiv (Johansson & Karlsson, 2013).
Specifikt den semistrukturerade intervjun passar undersökningen väl eftersom båda parter, alltså både intervjuaren och den svarande, har möjlighet att ställa följdfrågor eller be om förtydliganden så som den semistrukturerade intervjun presenteras av Steinar Kvale, Svend Brinkmann och Sven-Erik Torhell (2009) i Den kvalitativa forsknings- inervjun. I hög grad menar författarna att detta förhindrar missförstånd och verkar för samförstånd. Valet av den semistrukturerade intervjun faller även väl ut med att in- samlingsmetoden lyfts som lämplig om empirin senare kommer att analyseras genom, eller förstås ur, ett fenomenografiskt perspektiv (Larsson & Knutsson Holmström, 2012).
5.2 Avgränsningar
Inför genomförandet av intervjuerna och urvalsprocessen för att hitta respondenter har en avgränsning bestått av att ungdomar, enligt svenskt kontext 13- till 19-åringar (Johansson & Karlsson, 2013), har koncentrerats till att i urvalet omfatta 16- till 18- åringar. Det valda åldersspannet är delvis baserad på Datainspektionens (2020) utlåt- ande angående den så kallade Dataskyddsförordningen GDPR, The General Data Protection Regulation. Barn först över 16 år anses ha en viss rättshandlingsförmåga och de kan först då själva ge ett giltigt samtycke till behandling av personuppgifter, enligt Datainspektionen.
Hur ungdomar uppfattar fenomenet läsning, till dels även ungas läsning, blir snarast hur några svenska ungdomar i åldern 16–18 år uppfattar fenomenet läsning, även ungas läs- ning. De unga respondenterna kan även kontextualiserat placeras i en samtid som utgår från år 2020, då intervjuerna utförts under hösten.
5.3 Urval och tillvägagångssätt
I urvalsprocessen användes främst en form av bekvämlighetsurval där urvalet utgår från forskarens kontaktnät till stor del (Bryman & Nilsson, 2016). I urval till semistruktur- erade intervjuer enligt det fenomenografiska perspektivet är det dessutom fördelaktigt om respondenterna som intervjuas är ur flera avseenden är olika varandra (Larsson &
Knutsson Holmström, 2012), något som ur en synpunkt delvis går att få en bättre upp- fattning av utifrån ett bekvämlighetsurval där forskaren kan kommunicera med sina kontakter. I ett första skede försökte unga i den aktuella åldern nås genom kontakten med några gymnasieskolor på det småländska höglandet (i följebrevet kallat Höglandet) i och med att tanken då även fanns att det skulle kunna underlätta vid eventuella fysiska intervjuer. I ett följebrev kunde kort information om mig och min kandidatuppsats ut- läsas där jag bad nyfikna ungdomar i åldern 16–18 år att ta kontakt med mig (se bilaga 1). Informationen gick först och främst ut per mejl till det så kallade småländska hög- landets gymnasieskolor, men då år 2020 vid det här laget varit och fortsatt var präglat av en pandemi, Coronapandemin, märktes det att det påverkade hur skolorna kunde dela informationen som önskades nå ungdomarna. Därför valde jag, fortfarande med ett slags bekvämlighetsurval, att i ett andra skede gå ut med informationen på sociala medier, via
14 mitt Facebookkonto, samt Instagramkonto, där informationen genom mig och mina vänner och bekanta kunde delas vidare. I detta stadium valdes informationen aktivt att revideras något så att meningen som omfattade Höglandet togs bort, i och med att intervjuer trots allt kan utföras digitalt och ortsoberoende. Unga hade nu möjligheten att nå mig via min mejl, och meddelandefunktionerna på Facebook och/eller Instagram.
Det var först efter att informationen hade delats av vänner och bekanta som jag fick några ungdomar att komma i kontakt med mig. En bekant öppnade även upp ett speci- fikt tillfälle för mig att besvara frågor om min undersökning, i samband med att jag själv studerade på det bibliotek som även fungerar som min bekantas och andra elevers gymnasiebibliotek. Då min bekanta såg att jag var på deras bibliotek och studerade den här dagen frågade hen om de unga i hens närhet som hade frågor om min undersökning fick ställa frågor, vilket jag sa att de fick. Det hade nämligen uppkommit funderingar hos unga i min bekantas närhet om huruvida unga eventuellt endast kunde delta i den undersökning jag önskade utföra om de ansåg sig vara aktiva läsare och/eller läsare av främst böcker. När de unga i fråga, tillsammans med min bekanta under en gemensam rast, kom förbi biblioteket och den plats avsedd för studier där jag satt, fick de svaret att det bara var bra om de deltagande var olika varandra på olika vis.
I och med ökad smittspridning i samhället och de särskilda restriktioner som kommit med 2020 års pandemi, tog jag tidigt beslut om att hålla alla intervjuer digitalt, oavsett det geografiska. Intervjuerna som genomförts kan på så vis även sägas ha utförts på en plats som kan anses som en lugn och trygg miljö för ungdomarna (Johansson &
Karlsson, 2013), i det här fallet i respektives hem.
I slutändan var det sex ungdomar i 16–18-årsåldern som kunde tänka sig att delta i min undersökning. Jag visste genom mitt kontaktnät att samtliga ungdomar ur flera hänse- enden var olika varandra, bland annat när det kom till fritidsintressen, men förmodligen även när det kom till den egna läsningen och att de förmodligen skulle anse sig vara olika typer av läsare, i enighet med hur urvalet till semistrukturerade intervjuer som ska analyseras fenomenografiskt fördelaktigt kan utgå från olika typer av respondenter. Alla ungdomar har fått lämna samtycke till deltagande enligt rutiner på Högskolan i Borås (2018). Innan intervjutillfällena har framför allt frivilligheten att delta noga poängterats, det så kallade samtyckeskravet, tillsammans med anonymiteten där deltagarnas identitet inte avslöjas i undersökningen, det så kallade konfidentialitetskravet (Bryman &
Nilsson, 2016; David et al., 2016 Kvale et al., 2009).
De semistrukturerade intervjuerna jag genomfört har tagit cirka 30–45 minuter, vilket också kommunicerats med respondenterna på förhand. Intervjuerna har gjorts via Zoom, som är en av de digitala tjänster som erbjuds Högskolan i Borås studenter. Intervjuguid- en som använts vid intervjuerna (se bilaga 2) utformades med grund i Kvale et al.
(2009) som refererar till att använda en tematisk och logisk uppbyggnad av intervjufråg- or. I guiden de rekommenderar ska en inledning innan intervjufrågorna finnas, där de etiska kraven, bland annat, ska tas upp. Förutom de tidigare nämnda kraven, samtyckes- kravet och konfidentialitetskravet, omnämns även informationskravet angående inform- ation om undersökningen i fråga, samt nyttjandekravet innefattande att den information som framkommer under intervjuerna endast sparas och används i den undersökning som
15 kommunicerats. Kvale et al. förespråkar även en avslutning efter själva intervjufrågor- na, där transkriberingen med fördel kan tas upp till exempel.
Intervjuerna har spelats in efter godkännande från respondenterna, där det som sagts sedan har transkriberats skriftspråkligt. Icke meningsbärande ljud och ord har i huvud- sak utelämnats.
5.4 Analysmetod
Min valda analysmodell är fenomenografisk, i enighet med det teoretiska perspektivet för uppsatsen. Analysmodellen jag har valt är presenterad av Lars Owe Dahlgren och Kristina Johansson (2019), och är enligt författarna en bra modell om en hög validitet i analys samt resultat eftersträvas. Modellen består av sju steg som utgörs av:
(1) att för det första bekanta sig med materialet, alltså att läsa in sig på materialet, att (2) för det andra kondensera det betydelsefulla, alltså att hitta det mest betydelsefulla i transkriptionerna, att (3) för det tredje jämföra det betydelsefulla, alltså hitta likheter samt skillnader, att (4) för det fjärde gruppera likheterna och skillnaderna för att (5) för det femte kunna artikulera kategorier, alltså slå samman likheterna så att de faktiska skillnaderna blir ännu tydligare. (6) Det sjätte steget handlar om att namnge beskriv- ningskategorier ett steg som kan göras först när det femte steget känns komplett, för att (7) för det sjunde och sista kontrastera, alltså att studera beskrivningskategorierna i rel- ation till varandra och göra eventuella ändringar för att sedan se själva utfallsrummet, med andra ord resultatet (Dahlgren & Johansson, 2019).
Med utgångspunkt i analysmodellen läste jag igenom transkriptionerna av intervjuerna vid flera tillfällen, när jag bekantat mig med materialet började jag ringa in det mest be- tydelsefulla i intervjuerna, både skillnader samt likheter i empirin. För att kunna artikul- era möjliga kategorier färgkodades olika svar, varigenom olika kategorier framträdde.
Det femte steget har fått upprepas flera gånger för att steg sex samt sju ska kunna ringas in. De relationer som ska kunna formuleras inom och mellan beskrivningskategorierna ska kunna klargöras med hjälp av respondenternas svar, inom ramen för den här upp- satsen alltså de responderande ungdomarnas intervjusvar.
6 Analys och resultat
Resultatet, eller utfallsrummet, har framträtt genom ungdomarnas intervjusvar och de beskrivningskategorier som nåtts genom den valda analysmodellen. Analytiskt används teoretiska och metodologiska begrepp för att logiskt kunna relatera kategorierna och in- tervjusvarens förhållande till varandra.
De sex respondenterna kallar jag i resultatet för Ungdom – med en efterföljande bokstav och närmare bestämt alfabetets sex första bokstäver – A till F. Alla ungdomar kommer i uppsatsens resultatdel att refereras till som ”hen” då det inom ramen för den här under- sökningen bedöms irrelevant i förhållande till syfte och frågeställningar vilket genus de unga respondenterna har. De är först och främst intervjuade i egenskap av att de är ung- domar, där samtliga av dem befinner sig inom åldersspannet 16–18 år, de umgås gärna
16 med vänner och familj på sin fritid eller ägnar sig åt sina fritidsintressen. Ungdom A är den enda av ungdomarna som har ett uttalat fritidsintresse som omfattar läsning samt lit- teratur.
6.1 Kort presentation av respondenterna
Ungdom A ser sig själv som en läsande person och som ”en läsare som läser mycket”,
”försöker läsa varje dag” och som ”vill göra något” med det hen läser, varav hen driver en bokblogg och så kallat bookstagrammar (alltså har ett Instagramkonto kopplat till sitt bokintresse).
Ungdom B ser sig själv som en delvis läsande person. Hen läser ”mycket […] på internet”, men tillägger också: ”[J]ag skulle inte säga att jag läser mer än någon annan”.
Som läsare läser Ungdom B om hen ”måste” eller ”är intresserad”.
Ungdom C ser sig själv som en läsande person då hen ”gillar att veta mycket” och ”är nyfiken”. Som läsare läser hen mycket och ”hela tiden, förutom när jag sover”. Hen beskriver även sig själv som främst en mobilläsande läsare.
Ungdom D ser sig själv som en delvis läsande person då hen ”[inte läser] jättemycket”, men ändå anser sig vara läsande. Hen beskriver sig själv som en läsare som läser ”lite allt möjligt”.
Ungdom E ser inte sig själv som en läsande person. Hen ”ser en läsande person mer som någon som konstant läser” och det tycker inte Ungdom E passar in på hen. Hen läser om hen ”måste” eller av egen vilja om det är ”intressant”.
Ungdom F ser inte heller sig själv som en läsande person. Hen beskriver sig själv som en ”passiv” läsare med motiveringen: ”[J]ag försöker ju inte aktivt läsa”, men om hen läser blir det ofta på mobilen och främst på sociala medier.
6.2 Resultat
I resultatdelen besvaras främst undersökningens två första frågeställningar, alltså hur ungdomar beskriver läsning som aktivitet och hur ungdomar uppfattar läsning som fenomen. När ungdomarna beskriver sina uppfattningar av läsning, utgår de naturligt från de konstruerade intervjufrågorna som i intervjuguiden är tematiskt ordnade, där de slutgiltiga beskrivningskategorierna kommer ur ungdomarnas intervjusvar.
I utfallsrummet framträder fyra övergripande beskrivningskategorier:
Inom varje övergripande beskrivningskategori finns underkategorier som framkommit i intervjuerna, hämtade ur de responderande ungdomarnas svar, som hjälper till att belysa de ungas perspektiv på fenomenet läsning, även ungas läsning, och hur de ser på läsning som aktivitet.
Uppfattningar om läsning
Ungas läsning
Hinder för läsning
Skjuts för läsning
17 Eftersom kategorierna utgår från de sex respondenternas intervjusvar byggs relationerna inom de fyra övergripande beskrivningskategorierna upp av just det här specifika empir- iska underlaget, något som kommer diskuteras kritiskt i kapitel sju.
6.2.1 Ungdomarnas uppfattningar om läsning
Inunder den första övergripande beskrivningskategorin som berör uppfattningar om fenomenet läsning kommer två beskrivningskategorier:
↓
En beskrivningskategori omfattar respondenternas beskrivningar av uppfattningen av läsning som aktivitet, och den andra beskrivningskategorin handlar om ungdomarnas uppfattningar om vad läsning är.
Läsning som aktivitet återfinns i form av två betydelser i utfallsrummet, där det i den första betydelsen läggs stort fokus på själva textläsningen som process, medan det i den andra betydelsen läggs större vikt vid processen att ta till sig, eller att ta del av, en text. I de båda betydelserna som framkommer handlar det om att genom en process få ”kun- skap”, ”information” och/eller ”en uppfattning”, eller nå ”fakta” och/eller ”förståelse”.
När det kommer till den första betydelsen av läsning som aktivitet ser Ungdom E det som att någon i specifikt själva textläsningsprocessen får ut ”någon mening av” texten, där några fyller ut med att om någon till exempel lyssnar på en text riskerar delar av texten i läsprocessen att gå förlorade, kanske för att någon inte lyssnar lika aktivt hela tiden eller dylikt. De ungdomar som utgår från den här betydelsen för att beskriva läs- ning som aktivitet lägger överlag mer fokus på läsning av text med hjälp av ögonen.
Vad gäller den andra betydelsen av läsning som aktivitet poängteras mer att själva till- gängliggörandet av texten – att ta del av den eller att kunna ta till sig den – och att detta kan ske på olika sätt. Ungdom A beskriver hur exempelvis lyssnandet på ljudbok också kan vara att ta till sig, eller att ta del av, en text: ”Det är att läsa en bok, även om det är på ett annat sätt”, där hen utvecklar resonemanget med att det är läsning om någon tar till sig, eller tar del av, en text oavsett hur i och med att texten som skulle kunnat lästs med ögonen istället till exempel läses med öronen.
Vad som är läsning för ungdomarna uppfattar som läsning inrymmer beskrivningar som är främst gemensamma inom utfallsrummet. De två betydelserna som framkommer in- om beskrivningskategorin angående läsning som aktivitet visar sig dock främst påverka hur de responderande ställer sig till ljudboken som läsning.
Uppfattningar om läsning
Läsning som aktivitet
Vad som är läsning
18 Samtliga ungdomar verkar ha en stark gemensam förförståelse av vad läsning är där de sammankopplar till exempel läsning först och främst så som Ungdom B beskriver sak- en: ”Alltså, först och främst tänker jag ju på böcker”, eller som Ungdom F uttrycker det med orden: ”Det är den bilden man har mest”. Spontant associerar alla starkt böcker, förtydligat tryckta böcker och kanske främst skönlitteratur, med läsning. Ingen uppfattar läsning som bara detta, men det är det de främst associerar fenomenet med.
Alla är sedan överens om att läsning är att läsa texter. I betydelsen att läsning är text in- går både skönlitterära, som facklitterära, texter likväl som digitala texter. Sociala medier är något som kommer upp som en form av digital läsning, även om Ungdom E är osäker på om hen anser att det är läsning, i och med att hen till stor del bland annat förknippar läsning med betydelsen av att läsning handlar om att läsa längre texter.
Ungdomarna uttrycker att det finns flera exempel på textläsning som alla kanske inte al- ltid tänker på som läsning såsom läsningen på sociala medier, även om flera ungdomar formulerar det som att det ofta är främst vuxna som kanske anser att läsningen på soc- iala medier inte är läsning. Andra former av läsning som ungdomarna nämner är notläs- ning och läsningen av sina egna texter. Flera av ungdomarna är också inne på att text finns ”överallt”, såsom på ”mjölkpaket” eller på baksidan av ”en schampoflaska” inte minst.
När det kommer till ljudbok som läsning framkommer alltså olika uppfattningar. I ut- fallsrummet är det flera ungdomar som uttalat ser att läsning kan vara att lyssna på in- läst text, där många fokuserar på betydelsen av läsningen som aktivitet sammankopplas med att ta till sig eller ta del av en text. I sammanhanget nämner respondenterna att de antingen själva läser ljudbok, eller har testat. Samtliga ungdomar vet även att det finns ungdomar, eller också vuxna, i deras närhet som läser genom att lyssna.
Ungdom E tycker inte att läsning genom att lyssna är att läsa: ”[D]et tycker jag nog inte… För då läser man ju inte själv. Utan man lyssnar ju. Så det tycker nog inte jag räknas som att läsning då.” Ungdom F ser det istället lite mer som att det är ”hälften” av att läsa med ögonen, eftersom processen med att själv läsa inte blir en del av en lyssn- ingsprocess, och att det därför kanske är ”mindre läsning” än att läsa med just ögonen.
6.2.2 Ungdomarnas uppfattningar av ungas läsning
Under den andra övergripande beskrivningskategorin som handlar om uppfattningar av fenomenet läsning och specificerat ungas läsning, kommer beskrivningskategorier som innefattar respondenternas beskrivningar av uppfattningen av vad, när, var, hur och var- för ungdomar läser:
↓
Ungas läsning
Vad ungdomar
läser
När ungdomar
läser
Var ungdomar
läser
Hur ungdomar
läser
Varför ungdomar
läser
19 Utfallsrummets beskrivningskategorier som berör ungas läsning är styrda av intervju- guiden där vad, när, var, hur och varför unga läser uttryckligen har efterfrågats, både ur ett förstahandsperspektiv, alltså ungdomarnas egna perspektiv, men även ett andra- handsperspektiv, där frågor ställts i relation till hur respondenterna uppfattar läsningen bland unga i sin närhet.
Vad ungdomar läser beskriver respondenterna som till dels varierande, men för att börja någonstans beskriver de att både de själva, samt unga i deras närhet, bland annat läser böcker. Det vanligaste ungdomarna själva anger är att de läser fysiska böcker, men det kan också vara digitalt material, där en gemensam nämnare verkar vara att kurslittera- turen, eller läroböckerna, i den ålder de befinner sig i, står för stor del av denna bokläs- ning. Vad ungdomarna uppfattar att unga i deras närhet läser sätter Ungdom A ord på med följande ord: ”[N]är det kommer till böcker så kanske [ungdomar] läser mer det som man måste läsa i skolan”, och som Ungdom B uttrycker med orden: ”[Ungdomar]
läser väl mer som jag gör […], läroböcker, och sådana saker”. Samtliga ungdomar ger uttryck för att de själva läser böcker i samband med deras studier till exempel.
Respondenterna uppfattar bokläsningen i övrigt likställt med det som Ungdom D uttryc- ker som att det annars är ”väldigt olika” och som ungdom C anför med orden: ”[D]et varierar säkert jättemycket vad ungdomar läser för böcker”. Ungdomarna är inne på att de vet om unga som knappt läser böcker utanför studierna, som läser lite, eller mer spo- radiskt, och de som läser mer frekvent till väldigt mycket. Responderande ungdomar ut- trycker att det är många unga som inte läser så mycket på sin fritid, vad de själva upp- lever eller uppfattar.
I utfallsrummet ser de flesta av ungdomarna läsning på sociala medier som läsning och formulerar att det är den form av läsning som de uppfattar som den mest gemensamma för, i princip, alla unga de vet om. Ungdom A uttrycker det med orden: ”[D]et som jag tror att verkligen alla [ungdomar] läser är sociala medier”. Ungdom C motiverar vad hen anser med uppfattningen, då unga ”använder mobilen [flera] timmar varje dag” och att sociala medier ”är ett väldigt snabbt medie”, där lättillgängligheten framförs av flera av respondenterna. Ungdom F utvecklar att en del av lättillgängligheten på sociala med- ier handlar om att texterna ofta är kortare och på så vis känns tillgängliga, men poäng- terar att det inte nödvändigtvis betyder att texterna är ”lätta”. Vad ungdomar läser ut- trycker Ungdom F med formuleringen: ”[J]ag tänker spontant väldigt mycket på sociala medier, då läser man en kanske en captation på en Instagrambild eller en Snap som någon skickat. Det tror jag är det vanligaste [bland ungdomar].”
Ungdomarna läser själva på sociala medier, något Ungdom E nämner, men då läsning för Ungdom E förknippas med en viss betydelse så anser hen själv inte att detta är läs- ning. Av respondenterna som ser läsning på sociala medier som läsning uttrycker de det i liknande ordalag som Ungdom A: ”Och så läser jag såklart sociala medier”, alltså att det är något självklart för dem. Flera ungdomar känner också som Ungdom D säger med meningen: ”[O]m vi räknar med sociala medier så läser [jag] ju nästan hela tiden”, det vill säga att läsningen på sociala medier är något som sker dagligen, ofta, och är en del av vardagen.
För att lyfta skillnaderna i vad unga läser och för att visa på den variation som ungdom- arna uppfattar existerar, kan exempel på vad ungdomarna själva läser framföras. Ung-
20 dom A läser exempelvis ”barn- och ungdomsböcker främst, men […] böcker för alla åldrar egentligen”, Ungdom B läser ”främst artiklar”, Ungdom C läser ”fakta eller bio- grafier” helst, Ungdom D läser ”mycket bibel” och ”lite fantasy ibland”, Ungdom E läs- er främst ”för personlig utveckling” och Ungdom F läser gärna ”om människor, och vis- sa aktivistsidor”, till exempel. Alla ger uttryck för att de läser det de är intresserade av, där de i ett andrahandsperspektiv vet om unga som läser annat än det de själva föredrar att läsa. När de nämner uppfattningar av vad unga i deras närhet läser kommer följande exempel på läsning upp: ”essäer”, ”historier som liknar verkligheten”, ”böcker som har gjorts till filmer”, ”ungdomsböcker”, ”romaner” och ”fantasy”. Inom utfallrummet tar de responderande ofta upp exempel på vad andra unga läser där exemplen visar på vari- ationen de upplever finns inom gruppen ungdomar. De tar alltså upp andras läsning som en slags motpol till det de själva föredrar att läsa, kanske för att visa på olikheterna de gemensamt tycker existerar.
När ungdomar läser beskrivs också som varierande, där responderande ungdomar näm- ner att unga till stor del uppfattas läsa när de är lediga. Med lediga menar de, liksom Ungdom A ”när de är lediga från skolan”, och mer specifikt när den måsteläsning som kan sammankopplas med skolan inte är med i bilden. Främst eftermiddagar, kvällar, helger eller lov, anges av de responderande som ledig tid då unga potentiellt kan läsa det de själva vill. Ungdom A är den som uttryckligen läser skönlitteratur på sin lediga tid, av vilja och dagligen, där samtliga annars nämner läsning på mobilen som en förmodat vanlig form av läsning bland unga i allmänhet.
Ungdom C kommer in på att under skoltid när de måste läsa mer skolrelaterat så går tro- ligtvis läsningen på sociala medier ner överlag för ”då har man inte tid att sitta med mo- bilen” och att det inte är ovanligt att man inte ens får sitta med den då eftersom ”man måste läsa böcker som mer handlar om ämnet” istället. Respondenterna är annars inne på det som Ungdom B beskriver som att ”unga läser under skoltid”. Detta är något vissa av ungdomarna uppfattar att de knappt tänker på som läsning då den läsning som sker i skolan och på skoltid uppfattas som något som inträffar vardagligen och automatiserat vilket kan göra det svårt att se som läsning. Ungdom F uttrycker det hela på följande vis: ”[N]är jag är i skolan tänker jag ju inte […] ’nu läser jag’, utan det blir mer ’nu pluggar jag’, ’jag gör research till det här arbetet’”, och så vidare. Hen är menar att det för hens del även är svårt att se exempelvis läsning inför körkortet som läsning då hen inte i första hand kallar det läsning utan ”plugg”. Ungdom B reflekterar också över att hen inte tänker just så mycket på att hen läser om det är av vilja då det sker mer auto- matiskt och därigenom går hen förbi, medan upplevd måsteläsning som för hen uppfat- tas som mer negativ noteras på ett annat sätt.
Alla ungdomar ger annars uttryck för att de läser när de studerar, eller som de flesta re- fererar till som när de ”pluggar” eller ”läser läxor”, där Ungdom F alltså även ger ex- emplet att studier kan handla om att läsa på inför körkort, en annan typ av läsning av studiekaraktär. Ungdomarna uppfattar att de själva ofta pluggar eftermiddagstid, alter- nativt på kvällen.
Vad gäller när unga läser är samtliga ungdomar inne på att de uppfattar att unga läser på kvällar, dels då många kvällstid får tiden att ägna sig åt det de själva vill, men dels även för att kvällen är till för att försöka varva ner och slappna av. Den läsning från främst mobilen och på sociala medier är den typ av läsning som igen kommer upp i samman-
