HOVRÄTTEN FÖR SLUTLIGT BESLUT ÖVRE NORRLAND
2000-05-15 Mål nr ÖÄ 488/99
ÖVERKLAGAT BESLUT
Skellefteå tingsrätts slutliga beslut 1999-11-15 i mål Ä 917-99; se bilaga A
KLAGANDEN
1. [En man; namn, personnummer och adress] (medborgare i Somalia)
2. [En kvinna; namn, personnummer och adress] (medborgare i Somalia)
Ombud för 1-2: [en advokat], Box 385, 931 24 SKELLEFTEÅ SAKEN
Adoption
________________________
HOVRÄTTENS AVGÖRANDE
Med ändring av tingsrättens beslut lämnar hovrätten makarna [mannen] och [kvinnan] tillstånd att till adoptivbarn anta [en pojke (1)], född 1981 och [en pojke (2)], född 1983.
YRKANDEN I HOVRÄTTEN
[Mannen] och [kvinnan] har yrkat att hovrätten bifaller deras ansökan om rättens tillstånd att till adoptivbarn antaga [pojke 1], född 1981 och [pojke 2], född 1983.
HOVRÄTTENS SKÄL
Hovrätten har hållit sammanträde i målet.
[Mannen] har därvid berättat bl.a. följande. Eftersom hans föräldrar inte kunde det eller orkade med det fick han ta hand som sina två yngsta bröder [pojke 1] och [pojke 2]. Genom dom- stolsbeslut i april 1986 övertog han det juridiska vårdnads-
ansvaret för dem. Bröderna hade då bott hos honom och hans dåvarande hustru sedan 1985. I samband med en granatattack 1990 dog hans dåvarande hustru och även hans far. År 1991 gifte han sig med [kvinnan] som han känt sedan tidigare och som hade hjälpt honom i hans rörelse med diverse göromål. [Kvinnan] tog då över ansvaret för hans bröder, hans två egna barn samt hans handikappade mamma. I samband med att inbördeskriget i Somalia bröt ut blev han fängslad. Han lyckades dock genom kontakter bli fri och flydde från Somalia. Under tiden som han var
fängslad och under flykten från Somalia hade han ingen kontakt med sin familj. I december 1993 fick han dock information om sin familj och kunde återuppta kontakten med dem. [Kvinnan]
hade under hela tiden ansvaret för familjen. Han kom till Sverige 1994. Han upprätthöll kontakten med sin familj via telefon och brev. Sommaren 1995 träffade han sin familj på nytt och i samband med det kontaktade han den svenska ambassaden i Addis Abbeba. Samma år avled hans mor. År 1996 fick hans biologiska barn tillstånd att komma till Sverige. År 1998 fick även [kvinnan] tillstånd att komma till Sverige. Under tiden fram till dess hade [kvinnan]tagit hand om hans bröder. - Alltsedan [kvinnan] kommit till Sverige har de försökt att även få hans bröder hit. De skickar varje månad bidrag till
brödernas uppehälle. Dessutom skickar de telefonkort så att de kan ha telefonkontakt med varandra. Han talar med sina bröder var fjortonde dag. - Han har ingen släkt kvar i Somalia. - Han skall börja som hemspråkslärare vid Tuböleskolan denna vecka.
[Kvinnan] har berättat bl.a. följande. Hon kände [mannen] och hans bröder redan innan hon gifte sig med honom. De bodde grannar. Efter det att [mannens] hustru gått bort frågade
[mannen] henne om hon ville gifta sig med honom. Det var 1991 och hon var då 15 år. Hon flyttade då in i hans familj. Där- efter hjälpte hon honom med hans firma och familj. [Mannen]
greps 1992 och först i början på 1994 fick hon via kontakter åter kontakt med [mannen]. Efter 1994 skickade [mannen] bidrag till familjens underhåll. Det var knapert men genom lite eget arbete lyckades hon få det att gå runt. Fram till dess att hon kom till Sverige 1998 hade hon ansvaret för [mannens] yngre bröder. Bröderna respekterade henne som en mamma. - För när- varande är hon mammaledig. Hon har tidigare arbetat som städare och studerat svenska.
Hovrätten gör följande bedömning
Hovrätten delar tingsrättens bedömning att sådana synnerliga skäl föreligger för att [kvinnan] trots att hon bara är 23 år i detta fall skall få antaga adoptivbarn.
Som tingsrätten vidare anfört skall rätten enligt 4 kap. 6 § föräldrabalken pröva om det är lämpligt att adoptionen äger rum. Tillstånd får ges endast om adoptionen är till fördel för barnet samt sökanden har uppfostrat barnet eller vill uppfostra det eller det annars med hänsyn till det personliga förhål- landet mellan sökanden och barnet finns särskild anledning till adoptionen.
Av utredningen har framgått att [mannen] under perioden 1985 - 1992 haft det faktiska ansvaret för [pojke 1] och [pojke 2] och att han även därefter haft ett juridiskt och ekonomiskt ansvar för dem. [Kvinnan] har under större delen av perioden 1991 - 1998 ensam tagit hand om och uppfostrat [pojke 1] och [pojke 2]
och de har uppfattat och uppfattar alltjämt [kvinnan] som en mamma. Även om åldersskillnaden mellan [pojke 1] och [kvinnan]
endast är fem år har det således under lång tid rått en föräldra-barn relation mellan [mannen] och [kvinnan] å ena sidan och [pojke 1] och [pojke 2] å den andra. [Mannen] och [kvinnan] har vidare berättat att de via brev och telefon har frekventa kontakter med [pojke 1] och [pojke 2] samt att de varje månad skickar bidrag till deras uppehälle.
Utredningen visar således att det sedan länge har funnits en personlig relation mellan å ena sidan [mannen] och [kvinnan]
och å andra sidan [pojke 1] och [pojke 2] av väsentligen samma innehåll som den som föreligger mellan föräldrar och barn.
Adoptionsansökningen får antas ha till främsta syfte att
befästa denna relation. Adoptionen måste därför anses vara till fördel för barnen. Bestämmelserna i det angivna lagrummet utgör alltså inte något hinder mot den begärda adoptionen. Även i övrigt är, såvitt utredningen visar, kraven enligt 4 kap.
föräldrabalken för adoptionstillstånd uppfyllda.
Enligt 2 § 2 st. lagen (1971:796) om internationella rätts- förhållanden rörande adoption skall emellertid, såvitt gäller [pojke 2], som är under 18 år, också beaktas om det skulle medföra avsevärd olägenhet för honom om adoptionen ej blir gällande i Somalia.
[Pojke 2] håller sig i dag gömd i Addis Abbeba, Etiopien. Han har, såvitt utredningen visar, inte längre någon anknytning till Somalia. En svensk adoption skulle, enligt vad hovrätten erfarit, inte bli gällande i Somalia. Det kan visserligen inte uteslutas att [pojke 2] kan komma att återvända till Somalia.
Att adoptionen inte blir gällande i detta land kan dock inte anses medföra en sådan olägenhet för honom att det skulle utgöra hinder mot adoptionen.
På grund av det anförda skall adoptionsansökningen bifallas.
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B
Överklagande senast måndagen den 5 juni 2000
[Namnteckningar]
I hovrättens avgörande har deltagit hovrättslagmannen Stig Lindström samt hovrättsråden Margareta Bergman och Anders Carlbaum (referent). Enhälligt
---
SKELLEFTEÅ TINGSRÄTT SLUTLIGT BESLUT 1999-11-15 Mål nr Ä 917-99
PARTER - SÖKANDE
[Mannen; namn, personnummer och adress]
Medborgare i Somalia
[Kvinnan; namn, personnummer och adress]
Medborgare i Somalia SAKEN
Adoption
TINGSRÄTTENS BESLUT
Tingsrätten lämnar yrkandet om adoption av [pojke 1, namn och personnummer] och [pojke 2, namn och personnummer] utan bifall.
YRKANDEN M.M.
Makarna [mannen] och [kvinnan] har ansökt om rättens tillstånd att till adoptivbarn antaga [pojke 1], född 1981, och [pojke 2], född 1983, som båda är [mannens] yngre bröder.
[Mannen] och [kvinnan] har i huvudsak anfört följande till stöd för sin ansökan: De är gifta sedan 1991 och har ett barn till- sammans, född i augusti 1999. De har tidigare båda haft en lång föräldramässig relation till [pojke 1] och [pojke 2]. I april
1986 övertog [mannen] genom domstolsbeslut i Somalia det juridiska vårdnadsansvaret för dessa pojkar. Under åren 1991- 1994 hade [kvinnan] huvudansvaret för dem. Deras förhoppning är att kunna ge dem båda trygga och goda uppväxtförhållanden, vilket de för närvarande som föräldralösa och helt utan släkt saknar några förutsättningar till. Det är deras avsikt att
gemensamt uppfostra dem som deras egna barn. Samtycke från båda pojkarna föreligger.
SKÄL
Av utredningen i ärendet framgår bl.a. följande: [mannen]
är äldst av sju syskon. Fyra av syskonen dödades under kriget i Somalia. Även hans båda föräldrar är döda. [Mannen] gifte sig 1985 och i samband med giftermålet övertog han det juridiska och ekonomiska ansvaret för sina två yngsta bröder. Hans mor var då alltför sjuklig för att klara det praktiska ansvaret för barnen och pappan hade på grund av sitt arbete inte heller möjlighet att klara vårdnadsansvaret. [Mannen] fick två barn som föddes 1986 och 1988. I en granatattack 1990 dödades hans fru och far. Året efter, 1991, gifte han sig med [kvinnan].
Samma år fängslades [mannen] några dagar men frisläpptes och tvingades omgående fly från Mogadishu. Hans två barn och de två yngre bröderna och [kvinnan] blev kvar där tillsammans med hans sjukliga mor. Efter flykten åkte han till Djibouti och i
oktober 1994 anlände han ensam till Sverige. Under 1991-1995 hade [kvinnan] ensam ansvaret för [mannens] söner och bröder.
1995 avled hans mor och [kvinnan] lyckades genom ekonomiska bidrag som han översänt fly med alla barnen välbehållna till Etiopien. 1996 kom [mannens två söner] till Sverige sedan Statens Invandrarverk beviljat dem inrese- och uppehålls- tillstånd. Hans yngre bröder blev dock kvar i Afrika. Makarna [mannen] och [kvinnan] bor nu i en femrumslägenhet i centrala Skellefteå tillsammans med [mannens] två söner. [Mannen]
arbetar i en gummiverkstad i Skellefteå och [kvinnan]
vikarierar som lokalvårdare på deltid.
Socialnämnden i Skellefteå kommun har den 13 oktober 1999 tillstyrkt ansökan, då en adoption torde vara barnen till
fördel samt att makarnas avsikt är att uppfostra barnen som sina egna.
Tingsrätten har inhämtat yttrande från Statens Invandrarverk som avgett yttrande den 13 oktober 1999. Där anges bl.a.
följande: Invandrarverket har aktuella ansökningar om uppe- hållstillstånd för bosättning från både [pojke 2] och [pojke 1]. När brodern [mannen] kom till Sverige 1994 uppgav han att [pojke 2] var född 1979. I samma utredning angavs också 1976 som födelseår. [Pojke 1:s] födelsetid uppgavs vid samma till- fälle vara 1981 respektive 1982. Ansökningar har tidigare lämnats in i ärendet. Den 23 april 1996 avslogs en ansökan i enlighet med då gällande lagstiftning. Den 22 september 1998 avslogs ytterligare en ansökan. I det beslutet angavs bland annat att brödernas identitet inte var fastställd men att det inte heller fanns något som motsade uppgiften om att de skulle vara bröder till [mannen]. [Pojke 2:s] födelsetid ifrågasattes också. Vidare ansåg Invandrarverket att inte förelåg sådan hushållsgemenskap med härvarande i Sverige som krävs för bosättning enligt 2 kap. 4 § första stycket 3 utlänningslagen.
Den sistnämnda bedömningen grundade sig på att [mannen] lämnade sitt hem 1992 och vistades utomlands tills han anlände till
Sverige 1994. Beroendeförhållandet till [kvinnan] bedömdes inte heller vara av den art att tillstånd kunde beviljas. Beslutet
överklagades till Utlänningsnämnden. I överklagningsärendet kom fram som ny omständighet att [mannen] och hans maka har för avsikt att adoptera [pojke 1] och [pojke 2]. Utlänningsnämnden återförvisade ärendet till Invandrarverket för ny prövning för att inte göra avsteg från principen om tvåinstansprövning.
Invandrarverket anser att adoptionsansökningar vars enda eller främsta syfte är att bereda en person möjlighet att bosätta sig i Sverige inte bör beviljas. I annat fall skulle bestämmelserna om reglerad invandring kunna kringgås. Om ett sådant syfte kan tänkas ligga bakom en adoptionsansökan får bedömas utifrån omständigheterna i det enskilda ärendet. I det aktuella ärendet konstaterar Invandrarverket att [mannen] i praktiken utövat vårdnaden för sina bröder sedan 1985. Å andra sidan har inte frågan om adoption väckts förrän nu och efter att brödernas ansökningar om uppehållstillstånd har avslagits. Vidare kan konstateras att åldern på de sökande bröderna inte är klarlagd.
Av de olika uppgifter som angetts kan [pojke 2] vara mellan snart 18 och 23 år. [Pojke 1] kan vara mellan 16 och 18 år. Det rör sig i vart fall om relativt vuxna barn som får anses ha stöd av varandra. Av fotona som bifogats ansökan kan konsta- teras att åtminstone [pojke 1] ser äldre ut än vad han uppgett.
Invandrarverket bedömer mot bakgrund av att [pojke 2] och [pojke 1] kan vara äldre än som uppgetts samt att adoptions- ansökningarna inlämnats först nu, när de kan misstänkas ha uppnått vuxen ålder, att syftet med adoptionen är att bereda bröderna möjlighet att bosätta sig i Sverige. Invandrarverket avstyrker att adoption beviljas.
[Mannen] och [kvinnan] har i anledning av detta i yttrande som
inkom den 26 oktober 1999 anfört bl.a. följande: [mannen] har alltsedan han kom till Sverige ihållande ansökt om uppehålls- tillstånd för bröderna. Attityden från Invandrarverket har
under alla dessa år genomgående präglats av såväl nonchalans som misstro. Det tog två år innan hans söner fick uppehålls- tillstånd och ytterligare två år innan hans fru efter två
avslagsbeslut fick komma hit. När [mannen] kom till Sverige i oktober 1994 och det första förhöret genomfördes uppgav han ingenting annat än vad han senare återkommande upprepat att [pojke 1] är född 1981 och [pojke 2] 1983. Han anvisades en somalisk tolk som tillhörde annan folkgrupp/klan och han varken kan eller vill påstå att denna tolk avsiktligt misstolkade
honom men han vet bara att inga osanna eller motsägande uppgifter om brödernas ålder har lämnats av honom. Deras ålder bekräftas av de födelsebevis som de ingett kopia av. Han åtog sig föräldraansvaret för bröderna vilket legaliserades genom domstolsbeslut i april 1986, kopia av beslutet har getts in.
När han sedan plötsligt tvingades iväg fick [kvinnan] ikläda sig hans vuxenansvar. De anser båda med eftertryck att de har en föräldramässig relation till både [pojke 1] och [pojke 2]
och att pojkarnas beroendeförhållande till dem som vuxna sedan länge är odiskutabel. De står båda fortfarande i täta kontakter per telefon och brev med båda pojkarna och är deras enda såväl ekonomiska som personliga trygghet. Pojkarnas situation i Djibouti har präglats av ihållande otrygghet med mycket rädsla.
Den som påträffas utan giltiga pass- och identitetshandlingar, vilket de båda saknar, återsänds omgående till Somalia. De
hoppas på en gynnsam behandling av deras adoptionsansökan och hänvisar till den positiva bedömning socialnämnden gjort av
deras ansökan.
Tingsrättens bedömning
Enligt 4 kap. 1 och 3 §§ föräldrabalken får man eller kvinna som fyllt tjugofem år med rättens tillstånd antaga adoptivbarn och makar får bara adoptera gemensamt. [Kvinnan] är endast 23 år gammal och därför krävs det enligt 4 kap. 1 § samma lag synnerliga skäl för att hon skall få antaga adoptivbarn. Enligt förarbetena till bestämmelsen bör synnerliga skäl anses före- ligga bl.a. när det är fråga om adoption av barn till när- stående avliden släkting (NJA II 1970 s. 586). I detta fall får det, med hänsyn till att ansökan avser makens syskon vars för- äldrar är döda, anses föreligga synnerliga skäl varför angivna bestämmelse i och för sig inte utgör hinder för adoptions- ansökan. Tingsrätten återkommer dock till åldersskillnaden mellan henne och hennes makes bröder.
Enligt 4 kap. 6 § föräldrabalken skall rätten pröva om det är
lämpligt att adoptionen äger rum. Tillstånd får ges endast om adoptionen är till fördel för barnet samt sökanden har
uppfostrat barnet eller vill uppfostra det eller det annars med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökandet och barnet finns särskild anledning till adoptionen.
I detta fall avser ansökan personer som är 18 år och 16 år gamla. Invandrarverket har dessutom anfört att deras verkliga ålder inte är klarlagd och att deras ålder misstänks vara högre än vad som har angetts. I ansökan om adoption har sökandena angett att deras avsikt är att uppfostra dem som deras egna barn. När det gäller så vuxna barn som den äldre som uppnått svensk myndighetsålder föreligger enligt tingsrättens upp- fattning inget behov av uppfostran. Även den yngre som är 16 år och som inte har bott tillsammans med någon av sökandena de senaste åren får anses ha ett begränsat behov av uppfostran. Då skall även beaktas att åldersskillnaden till [kvinnan] endast är fem år respektive sju år, vilket inte torde vara till- räckligt för att det skall bli fråga om ett förhållande mellan
[kvinnan] och makens bröder av väsentligen samma innehåll som det som föreligger mellan föräldrar och barn vilket krävs
enligt lagens förarbeten. Till detta skall läggas att ansökan om adoption görs först nu sedan pojkarna börjar vara vuxna och efter att Invandrarverket avslagit ansökningar om uppehålls- tillstånd. Invandrarverket anser att syftet med adoptionen är att bereda bröderna möjlighet att bosätta sig i Sverige och Invandrarverket avstyrker därför att ansökan beviljas. Det anges i förarbetena till lagstiftningen (NJA II 1981 s. 152) att en allmän önskan att bereda någon möjlighet att vistas i Sverige för att denne därigenom skall få bättre levnadsvillkor inte i sig är ett tillräckligt skäl för en adoption. Detsamma gäller när adoptionen inte har något annat syfte än att göra det möjligt för den som skall adopteras att få uppehålls- eller arbetstillstånd här i landet.
Tingsrätten anser med hänsyn till det anförda att de förutsätt- ningar som krävs för adoption enligt 4 kap. 6 § första stycket föräldrabalken inte är uppfyllda och att ansökan om adoption beträffande [pojke 1] och [pojke 2] därför inte kan tillåtas.
Ansökan skall därför lämnas utan bifall.
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga (Dv 402)
Överklagande ges in till tingsrätten senast den 6 december 1999 men ställs till Hovrätten för Övre Norrland. Prövningstillstånd krävs inte.
På tingsrättens vägnar
Roger Wikström
