En kort presentation av några nya avhandlingar som handlar om IKT i skolan.
ARBETE MED SKOLUTVECKLING –
EN POTENTIELL GRÄNSZON MELLAN VERKSAMHETER?
Ett verksamhetsteoretiskt perspektiv på en svensk skolas arbete över tid med att verksamhetsintegrera IT
Anneli Hansson, 2013
Empirin är insamlad på en skola under införandet av IKT verktyg. Fokus har varit att undersöka människors arbete med att förändra befintliga
verksamheter inom en skola. Studien är en etnografiskt orienterad fallstudie.
Syftet med studien har varit att beskriva och förklara hur arbete med
skolutveckling kan förstås och förklaras i det potentiella spänningsfältet mellan arbete med skolförändring och lärares arbete med eller motstånd mot
pedagogisk praxisförändring.
Resultat:
Hansson beskriver att en skola som historiskt präglats av en differentierad arbetsorganisation och autonoma traditioner ställs inför en rad utmaningar när de initierar ett skolövergripande arbete med att introducera modern teknik i undervisningen.
Hon menar att sett ur ett verksamhetsteoretiskt perspektiv handlar utvecklingsarbete om såväl omskapande som nyskapande
förändringsprocesser. Införandet av IKT i undervisningen är alltså ett utvecklingsprojekt på flera nivåer som innebär att arbetsformer måste förändras och helt nya arbetsformer måste införas.
För att åstadkomma förändring krävs det att en grupp människor sätter kurs mot något för dem ännu okänt, något som kan förstås, en kollektiv rörelse
inom skolans ’zon för nära utveckling’ . Det måste skapas förutsättningar för att åstadkomma gemensam riktning i ett kollektivt och flerstämmigt arbete.
Hansson menar att en framgångsfaktor för ett lyckat utvecklingsprojekt är att det finns en samsyn kring utvecklingsmöjligheter. Hon ser också att ytterligare en framgångsfaktor är att skolledningen har en samsyn på vad man vill med införandet av IKT. I undersökningen visar det sig att det finns en kvalitativ skillnad mellan uppfattningar om införandet av tekniken. Det tycks
huvudsakligen finnas två aspekter: å ena sidan på vilket sätt tekniken träder i förgrunden. Respektive på vilket sätt det pedagogiska uppdraget utgör central aspekt av arbetet med att verksamhetsintegrera IT.
Hansson slutsatser är: att när tekniken träder i förgrunden och det pedagogiska uppdraget inte tillräckligt diskuteras finns det en stor risk att, precis som i hennes undersökning, kommer ett fåtal intresserade lärare att driva arbetet.
Det visade sig i undersökningen att projekt som startades av dessa intresserade lärare inte överlevde. På den undersökta skolan kunde Hansson se att
Införandet av en-till-en inte hade föregåtts av nödvändig fortbildning och planering, det fanns ingen klar tanke om hur en-till-en skulle påverka undervisningen. Flertalet av lärarna hade dessutom för ytliga kunskaper.
EN ELEV - EN DATOR
Kunskapsbildningens kvalitet och villkor i den datoriserade skolan Håkan Fleischer, 2013
Avhandlingen bygger på fyra studier: en narrativ forskningsöversikt med fokus på vad forskning berättar om elever respektive lärare i en-till-en projekt. Vidare ingår en teoretisk artikel med fokus på att utveckla en alternativ förståelse för villkoren för kunskapsbildning på den sociala webben med utgångspunkt från Martin Heideggers fenomenologi. En intervjustudie kring elevers upplevelser av sitt lärande i en-till-en ingår också samt en fenomenografisk analys av
inlämnade kunskapsuppgifter med fokus på kritiska dimensioner och kunskapsdjup.
• Fleischer har undersökt vad införande av en-till-en i skolan betyder för elevernas kunskapsbildning, och för deras beredskap att orientera sig i
ett informationstätt samhälle, såväl i yrkeslivet som i övrigt. Stor vikt har lagts vid att definiera vad som kan benämnas digital kompetens.
Fleischer kommer i sin avhandling att beskriva att digital kompetens omfattar åtta färdigheter:
• kreativitet,
• kritiskt tänkande och bedömning,
• kulturell och social förståelse,
• samarbete,
• finna och sovra information,
• effektiv kommunikation,
• e-säkerhet och
• funktionella förmågor
Han undersöker sedan i vilken mån en-till-en införandet stimulerar dessa förmågor.
Resultat: En-till-en stimulerar kreativitet i form av bredare genreproduktion.
Förmåga till kritiskt tänkande och bedömning av information visar sig skifta väsentligt i olika en-till-en projekt till stor del beroende på det professionella stöd lärarna får. Här tycks skolbibliotek spela en betydande roll. En –till- en stimulerar endast i undantagsfall förmågan till Kulturell och social förståelse, Studien visar klart att en-till-en stimulerar kollaborativt samarbete och lärande.
En av de färdigheter där det är svårt att se att en-till-en ger önskade resultat är förmågan att finna och sovra information. Effektiv kommunikation är frekvent förekommande i studien då kommunikation på elektronisk väg anses öka i en- till-en klassrummet, såväl mellan elever som mellan lärare och elev. Detta anses i sin tur uppmuntra till kollaborativt lärande. Vad gäller funktionella förmågor visar studien att datorn används i mycket hög utsträckning, dock med variationer mellan enskilda skolor samt beroende på lärarnas attityder till datorn. Eleverna använder datorn som ett praktiskt verktyg inom främst fyra områden:
• för att utforska ämnesområden,
• för att uttrycka sig,
• för att kommunicera och
• för att organisera
Fleischer sammanfattar studien i ett par slutsatser:
För att en-till-en skall bidra till utveckling och förändring av
undervisningspraktiken krävs ett stort intresse och mycket stöttning från skolledningen. Läraren har en nyckelroll. Och måste därför ha fått
förutsättningar att förstå vad en-till-en införandet innebär i form av förändrad praktik. En-till-en löser inga problem, det är den enskilde lärarens digitala
kompetens som kommer att avgöra om en-till-en leder till högre måluppfyllelse och en utveckling av undervisningen. Fleischer avslutar med att varna för en övertro på införandet av ny teknik om den inte föregås av en pedagogisk och ämnesdidaktisk diskussion och säger:
Låt inte en-till-en bli svaret på en fråga vars formulering fallit i glömska.
ATT FÖRÄNDRA SKOLAN MED TEKNIK:
- Bortom en dator per elev Åke Grönlund (2014)
En bok om erfarenheterna från projektet Unos Uno som under åren 2011–2013 arbetat systematiskt med att utveckla skolan med hjälp av informations- och kommunikationsteknik (it). Ett tjugotal skolor i elva kommuner och en
friskolekoncern har deltagit. Projektet tog sitt namn från den idé som då låg i tiden, nämligen att varje elev skulle ha en dator.
Grönlund konstaterar att: Det gäller att sluta prata 1:1 och i stället ställa sig frågan, ”hur organiserar vi bäst samarbete så vi på bästa sätt kan utnyttja den nya teknikens möjligheter för att uppnå de mål vi prioriterar?”
Eftersom allt fler färdiga tjänster finns och levereras på olika sätt och till olika kostnad – ibland gratis – är inte storskalig upphandling av billigast möjliga
datorer längre den viktigaste frågan när det gäller att på bästa sätt utnyttja IT för att förbättra undervisning och lärande. Det viktigaste nu är pedagogiken; att varje skola och kommun funderar över vad man vill uträtta och sedan hittar lämpligaste teknik för att göra det. Det är inte längre alltid en dator per elev som är bäst, det kan i olika sammanhang vara en läsplatta för varannan elev och utnyttjande av elevernas egna apparater.
På de skolor där eleverna är mest nöjda och där lärarna ser störst förbättringar i resultat – dessa två faktorer sammanfaller – förekommer mer grupparbete och mer enskilt arbete där dator används. På de skolor där eleverna är minst nöjda och där lärarna inte ser stora förbättringar i resultaten förekommer det mer föreläsningsundervisning.
Grönlund sammanfattar utvärderingen med: ”En till en” är inte ett IT-projekt utan ett förändringsprojekt. Därför är ledarskap den viktigaste
framgångsfaktorn. Eftersom förändringarna är genomgripande, sträcker sig över flera år och innefattar beslut som ligger över rektors nivå måste
kommunerna ta ansvar för resultatet, det går inte att bara beställa det.
Viktiga skolledaruppgifter är att se till att lärarnas arbetstid används för undervisning och att Etablera arbetssätt i skolan som gör alla lärare digital litterata och upprätthåller och vidareutvecklar denna literacy. Lärare måste få förutsättningar att bli digitalt kompetenta för att kunna använda tekniken i ett pedagogiskt utvecklings- och förändringsarbete.
Grönlund menar också att det är viktigt att se till att inte eleverna arbetar för mycket ensamma, utan att IKT verktygen blir ett redskap i det kolloborativa lärandet.
Vidare visar Grönlunds utvärdering att kommunens skolledningsuppgift till stor del består i att utveckla professionalismen på systemnivå. Dokumentera och kvalitetssäkra arbetssätt som medför förbättring och sprid dessa i hela organisationen. Försvara sedan dessa, lämna inte detta till enskilda lärare.
Lokala politiker måste ta sitt ansvar för att skolans förändringsprocess bedrivs på ett sätt som fördelar ansvar och befogenheter på ett balanserat sätt.
Kommunens ledningsuppgift är också att se till att skolans behov tas tillvara genom hela processen av kravspecifikation, upphandling, drift och reglering.
Lokala politiker måste även ta sitt ansvar för att skolans resurstilldelning motsvarar behoven för att uppnå målen. Det är inte realistiskt att flytta in en stor ny utgiftspost i skolans budget utan att förstå effekten av att något annat då försvinner därför är det viktigt att de totala ägandekostnaderna beaktas i skolbudgeten.
ELEVER SYNS PÅ NÄTET
Multimodala texter och autentiska mottagare Dan Åkerlund (2014)
Studien har en abduktiv ansats där teori från medie- och
kommunikationsvetenskap och pedagogik främst kring mediepedagogik, multimodalitet, berättande, samtalsforskning och deliberativ demokrati är grunden i ett projekt i tre skolor. Empirin är hämtad från fyra skolklasser, årskurs 4 och 5, som haft god tillgång till datorer och digitalkameror. Klasserna har använt klassblogg för att berätta om sitt skolarbete och Skype för att kommunicera med andra klasser i Sverige och i Tanzania. En rad olika
forskningsmetoder har använts; innehållsanalys av texter, observationer med fältanteckningar och kameradokumentation, intervjuer med enskilda elever, gruppintervjuer med lärare och elever samt en mindre enkät. Studien är i huvudsak kvalitativ med fokus på elevers olika uppfattningar.
Åkerlunds slutsatser kan sammanfattas i att förutsättningarna för lärande kommer att skilja sig mellan elever och mellan grupper och kategorier av elever, även i den datortäta skolan. Den sociala dimensionen i undervisningen har blivit extra tydlig i bloggandet och skypandet och lärarna menar att
elevernas nya mottagare för sitt skolarbete haft stor betydelse. Därför anses det att projektet visat att en datortät skola i större utsträckning kan bygga sin undervisning på denna sociala drivkraft, samtidigt som den också kan anpassas till olika individers behov. Åkerlund konstaterar att om elevernas möjligheter att uttrycka sig och att kommunicera förändras och utökas, så skapar det också nya möjligheter till lärande. Det här sker dock inte automatiskt. Även med en dator per elev kommer andra fysiska, juridiska och pedagogiska faktorer att ha mycket stor betydelse. Lokaler, teknik, lagstiftning, läroplaner och inte minst
lärares, skolledares och politikers inställning till teknikens erbjudanden kommer att vara avgörande.
DIGITAL (O)JÄMLIKHET
- IKT-användning i skolan och elevers tekniska kapital Ulli Samuelsson (2014)
Avhandlingens övergripande syfte är att öka kunskapen om digital (o)jämlikhet genom att empiriskt kartlägga och teoretiskt tolka användning av informations- och kommunikationsteknik (IKT) bland barn och unga vuxna. Ett speciellt fokus läggs vid skolans roll i sammanhanget då den svenska skolan har i sitt uppdrag att ge alla elever en likvärdig utbildning. Skolan ska även kompensera för elevers olika förutsättningar. Genom en enkätstudie och en intervjustudie analyseras grundskole- och gymnasielevers användning av och tillgång till IKT i skolan och i hemmen. Elevernas digitala kompetens i allmänhet och deras kompetens i informationssökning i synnerhet, analyseras också för att skapa en bild av den digitala (o)jämlikheten. I dessa analyser studeras även skolans
bidrag till elevers digitala kompetens och digitala jämlikhet. Resultaten av dessa analyser presenteras i två delstudier.
Samuelsson konstaterar att gruppen dagliganvändare till största delen utgörs av pojkar och pojkarna i hela populationen är mer positiva till datorer och rankar vikten av digital kompetens högre än flickorna. Elever efterfrågar för egen del grundläggande färdigheter som exempelvis ordbehandling och e-post.
Utvecklingsledarnas frågeställningar: Detta är resultat som bör diskuteras utifrån vad som kan ha hänt under de åren det tar att analysera insamlad data, upplever vi att det fortfarande är giltigt? Vad innebär det att eleverna
efterfrågar kunskaper om E-post, ser vi redan nu en generationsklyfta i
användningen av de digitala kommunikationsverktygen? Vad innebär det i så fall för införandet av verktygen i undervisning som syftar till att ge
kompetenser för framtiden?
Samuelsson beskriver också att det är svårt att se vad skolans verkliga uppdrag är när det gäller digital kompetens. Digital kompetens används inte som
begrepp, vare sig i grund- eller gymnasieskolans styrdokument. Skolverket har trots allt ett riktat uppdrag att främja användningen av IKT i skolan. I
redovisningen av uppdraget från 2012 framgår att en förändring skett på vissa områden i skolans IKT-användning och IKT-kompetens, medan den stått still på andra. Utvecklingen har främst gått framåt när det gäller tillgången till datorer, både för personal och för elever på samtliga skolnivåer. Grundskolan fokuserar kunskap i användning och den stannade i tekniska färdigheter. Eftersom
undervisningen i de olika tillämpningsområdena inte alltid följdes upp, är det osäkert om alla elever fick en verklig förtrogenhet. Enligt eleverna i
undersökningen byggde datoranvändningen under grundskolan i första hand på frivillighet och var till stor del beroende av den enskilda lärarens kompetens och intresse. Eleverna lyfter både fram lärare som de upplever som goda förebilder och digitalt kompetenta, liksom lärare som de upplever som
motståndare till den digitala tekniken eller digitalt inkompetenta. Samuelsson ser inte dessa skillnader som individproblem hos lärarna, utan som ett uttryck för större strukturella problem kopplade till skolans uppdrag. Exempel på detta kan vara lärares olika möjlighet till kompetensutveckling i didaktisk digital kompetens i samband med olika tekniksatsningar på skolorna. Det kan även röra sig om den digitala kompetensens relation till skolans uppnåendemål.
Samuelsson menar därför att det krävs att lärarna inom ett ämne har en ämnesdidaktisk digital kompetens för att se de möjligheter och utmaningar som tekniken tillför ämnet. Resultatet av undersökningen visar även att skolan har svårt att uppfylla sitt uppdrag i att ge eleverna en likvärdig utbildning när den digitala tekniken förs in i undervisningen utan att samtidigt initiera en ämnesdidaktisk dialog. Den beskrivning eleverna gjort av sin utbildning, leder till slutsatsen att varken grund- eller gymnasieskolan lyckades kompensera för elevernas brister i tekniskt kapital.
Det är även svårt att se att eleverna får en likvärdig utbildning utifrån de olika gymnasieprogrammen och ämnenas behov och möjligheter när de traditionella undervisningsmetoderna fortfarande är norm. I många fall har de traditionella metoderna enbart förts över till ett nytt digital medium utan att utvecklats på något vis.
Avhandlingens empiriska studier visar att det förekommer digital ojämlikhet i så väl den begränsade elevgrupp som studeras som i de internationella studier som har analyserats. Forskningen på global nivå inom detta perspektiv visar att insatser som fokuserar på den digitala tekniken ofta gynnar de redan
välbeställda mer än de som har det sämre ställt (Yu, 2006). På samma sätt kan oreflekterade satsningar på digital teknik i skolan förstärka de sociala
ojämlikheter som redan finns.
En kort summering av avhandlingarna visar att:
• Digital kompetens är inte definierad i kurs- och/eller läroplaner
• Stora delar av den digitala kompetensen utvecklas inte automatiskt genom införande av en till en
• Stöd från politiker och skolledning har stor betydelse för införandet av en till en
• Lärares ämnesdidaktiska IKT kompetens betonas
• Fortbildning för pedagoger och skolledare är ett måste
• En till en är inte ett IKT projekt utan ett skolutvecklingsprojekt som berör alla!
• Skolans kompensatoriska uppdrag utvidgas
• Kringresurser (t.ex. skolbibliotek) är viktiga
• Pedagogisk utveckling måste sättas i förgrunden
• Frågan är: Hur kan tekniken berika och förändra undervisningen i syfte att nå en högre måluppfyllelse?
