Tidskriften Analys & Kritiks skriftserie Nr 3 2004
EU-valet 2004
Valet till Europaparlamentet den 13 juni 2004
Tidskriften Analys & Kritiks skriftserie
Nr 3: ”EU-valet 2004 - Valet till Europaparlamentet den 13 juni 2004.” (Senast uppdaterad 2004-06-11)
Tidskriften Analys & Kritik utkommer sedan år 2002.
Redaktörer: Pär Grip och Göran Hallén (ansvarig utgivare) E-post adress: info@analyskritik.se.
Hemsida: www.analyskritik.se.
Tidskriften utkommer med minst fyra nummer per år.
ISSN 1651-1573
Innehåll:
Förord ... 3
EU-valet gynnar nya extrempartier ... 3
Inget lätt val för en drogliberal ... 5
Extremvänsterns valbojkott... 6
Krisdemokraterna... 7
SNF har kartlagt riksdagspartiernas miljöpolitik... 8
De intetsägande valaffischerna i EU-valet 04 ... 9
Finansekonomernas junilista... 11
Rasisten Mengal finansierar SD:s valverksamhet ... 14
Uteslut Storbritannien och Spanien ur EU... 14
Uthålligt framtidskonvent? ... 15
Riksdagen antog grundlagsändringen... 17
Sveket mot folkomröstningen om EU ... 18
EU, riksdagen och yttrandefriheten ... 20
Hotad yttrandefrihet... 22 Analys & kritik värnar om:
• Nationalstaten och nationell suve- ränitet
• Medborgarskapstanken
• Den demokratiska rättsstaten
• Den industriella välfärdsstaten
• Framstegstanken och utveckling
• Folkbildning, vetenskap och ratio- nalitet
• Arbetets värdighet
• Humanistisk människosyn och kultur
Förord
Tidskriften Analys & kritik (TAK) utger en skriftserie (Analys
& kritiks skriftserie, AKS), där artiklar inom ett aktuellt om- råde sammanställts. Inför årets Europaparlamentsval har ett antal artiklar valts ut i syfte att stimulera debatten och ge några aspekter inför val av parti. Tyvärr har inte valrörelsen handlat om de stora frågorna: EU:s nya författning, eurostag- nationen, massarbetslösheten och den förödande Stabilitets- pakten.
EU-valet gynnar nya extrempartier
(2004-06-11) EU-valet inleddes den 10 juni i Holland och Stor- britannien. De preliminära valresultaten och valundersök- ningarna tyder på att partier som är utpräglade EU-skeptiska har fått stora valframgångar. I flertalet opinionsundersök- ningar bekräftas denna bild i alla tjugofem medlemsstater. I Sverige presenterade Sifo sin senaste valprognos och där har det nyliberala och marknadsfundamentalistiska Junilistan med 5,2 procent gått förbi CP och KD och tagit en plats i Eu- ropaparlamentet. Men trots denna tendens och missnöje med Irakkriget och Stabilitetspakten kommer center-höger-partier EPP-gruppen troligen att fortsätta dominera Europaparla- mentet efter valet.
I en artikel i DN-debatt förra veckan konstaterade Storbri- tanniens främsta statsvetare, Oxfordprofessorn Vernon Bog- danor att EU-valen legitimerar extremister. Det är tack vare dessa EU-val som Le Pen och främlingsfientliga partier som Front National gjorde sin debut. Bogdanor varnar för att EU- valet kommer att sända chockvågor genom det demokratiska Europa. EU-projektet har nämligen skapat en allvarlig klyfta mellan "folket" och den nya europeiska "politiska klassen" - la politique politicienne. Ty vad är egentligen syftet med EU, "ett hus utan fönster"? EU-skepticismen har sin grogrund i den ekonomiska stagnationen och massarbetslösheten. Den dog- matiskt utformade nyliberala Stabilitetspakten har skapat grogrund för extrema partier. Förra året sade 56 procent av svenskarna nej till det skakiga EMU-projektet. I de nya EU- länderna med stora sociala problem kommer nyliberalen Vac- lav Klaus och Andrzej Lepper, som jämför EU med Nazitysk-
lands invasion år 1939, att erhålla stora framgångar. I Stor- britannien har ett nytt parti, United Kingdom Independence Party, UKIP, haft stora framgångar i EU-valet, trots att EU- skeptikerna har sitt konservativa parti, som vill omförhandla förhållandet till EU. Enfrågepartiet UKIP förspråkar ett ut- träde ur EU. Genom skickliga medierådgivare som Dick Mor- ris, kändis-pr-gurun Max Clifford och diverse mediekändisar, som Robert Kilroy-Silk och filmstjärnan Joan Collins, kommer UKIP förändra det politiska landskapet i Storbritannien. "Ett sådant resultat skulle sända chockvågor genom det brittiska politiska systemet, göra det svårare för Tony Blair att godkän- na en EU-grundlag och nästan omöjligt för honom att vinna en folkomröstning i frågan." Kilroy-Silk sparkades i januari från BBC på grund av sina rasistiska åsikter och i en tidningskrö- nika utmålade han araber som "självmordsbombare, kropps- delsamputörer och kvinnoförtryckare". UKIP:s partiprogram har författats av den ökände Aidan Rankin, som skriver artik- lar för The Third Way, ett utbrytarörelse från British National Front, BNP. Rankin är en stark anhängare av apartheid.
UKIP:s kandidatlistor i EU-valet 1999 innehåll personer som är kända som rasister, antisemiter och Förintelseförnekare.
Ett annat parti som har haft valframgångar är nazistpartiet BNP. Först på söndag presenteras valresultatet från Storbri- tannien. I det brittiska lokalvalen har regeringspartiet Labour förlorat stort i 72 av 166 kommuner och kommer att få ca. 26 procent av rösterna, vilket är 12 procentenheter mindre än Konservativa partiet och dessutom riskerar Labour att för första gången bli mindre än Liberaldemokraterna. Ett parti som till skillnad från Labour och Konservativa partiet inte har stött den angloamerikanska invasionen och ockupation av Irak. Vidare har Storbritanniens muslimska råd uppmanat landets nära två miljoner muslimer, som av tradition är en viktig Labourväljargrupp, att bojkotta Labour på grund av Irakkriget. Storbritannien närmar sig det etniska inbördes- krig som Samuel Huntington och hans gelikar predikar med Clash of civilisation.
I det holländska EU-valet gick regeringspartiet CDA endast bakåt med 2,6 procent till 24,4 procent. CDA får sju platser i parlamentet liksom socialdemokraterna (PvdA) med sina 23,6 procent av rösterna. PvdA ökade med 3,5 procentenheter jäm-
fört med valet 1999. Valet har påverkats av Stabilitetspakten, som tvingat regeringen Jan-Peter Balkenende till hårda im- populära nedskärningar av den offentliga välfärden. Vidare har PvdA utnyttjat missnöjet med Balkenendes planer på att ha kvar nederländska soldater i Irak. Den stora överraskning- en var att partiet Transparent Europa erhöll två platser med sina 7,3 procent.
Det intressanta med valen i Holland och Storbritannien var att valdeltagandet var högre än vid förra valet. I Nederlän- derna var deltagandet 39,1 procent jämfört med 29,9 procent 1999. Det hårt kritiserade nya poströstningssystemet i Stor- britannien med omfattande valfusk gav tydligen resultat. I norra England är poströstning obligatorisk. Syftet har varit att öka valdeltagandet, som i förra valet till Europaparlamen- tet i delar av norra England låg under 20 procent.
Inget lätt val för en drogliberal
(2004-06-10) Expressens ledarskribenter och krönikörer före- träder idag en utpräglad drogliberal tendens. Men inom de borgerliga partiernas ledningar råder fortfarande åtminstone en verbal enighet kring en mer restriktiv alkohol- och narko- tikapolitik. Detta gör det svårt för Expressens politiska redak- törer och krönikörer att välja i årets EU-val. I dagens Expressen uttrycker krönikören Anna Dahlberg denna ångest- ladda situation i artikeln "Ingen att rösta på". Förvisso är Maud Olofssons nya federalism, vurmande för övergångsreg- lerna och tjänstedirektivet attraktiva, men EMU folkomröst- ningen förra året, alliansfriheten och banden till LRF och det förhatliga CAP-systemet, dvs. värnandet av det traditionella familjejordbruket, reliken från det agroindustriella samhället, förskräcker alla troende nyliberaler. Leijonborgs kluvna in- vandringspolitik har gjort många nyliberaler som vurmar för den fria och reglerade invandringen osäkra på Folkpartiet
"aliberalerna". Moderaterna går inte att rösta på ty: "Men så är det den där hemska affischen med Charlotte Cederschiöld som sitter och kramar en knarkhund. Den påminner mig om allt det sämsta med moderaterna och om varför det är så svårt att faktiskt lägga sin röst på partiet." Värnandet om den tradi- tionella svenska restriktiva narkotikapolitiken gör det omöj-
ligt för varje drogliberal att rösta på MSP. Förmodligen kom- mer Dahlberg att rösta eftersom ett lågt valdeltagande riske- rar att innebära följande: "Om valdeltagandet hamnar under 30 procent kommer det bara att krävas drygt 80 000 röster för att knipa ett mandat." Och i förra riksdagsvalet erhöll Sveri- gedemokraterna 76.300 röster, 1,4%. Förhoppningsvis kom- mer Tommy Funebos avhopp innebära att SD förlorar många röster på söndag.
Extremvänsterns valbojkott
(2004-06-10) Flera extremvänster partier och deras anhängare kommer inte att rösta i valet eller har stora svårigheter att välja parti i årets EU-val. Det stalinistiska kpml(r) manar aktivt till en valbojkott. Ju färre som röstar desto närmare kommer Sverige den stora proletära revolutionen. Soffpotati- sarna är idag revolutionens förtrupp. Förut var det industri- arbetarna eller åtminstone studenterna vid universiteten i Sorbonne eller Beijing som var historiens drivkraft. Nu är det soffpotatisarna som ska ge EU och "eliten" en "näsbränna". På Kpml(r) valaffischer från 1970-talet kunde man se en revolu- tionär utrustad med en automatkarbin, AK47. Idag är vapnet en näsbränna.
Enligt statsvetaren Peter Esaiasson vid Göteborgs universitet var förra EU-valet 1999 det mest klasspräglade val sedan 1920-talet. De rika gick till valurnorna medan de fattiga stan- nade hemma. Detta oroar den icke-stalinistiska delen av ex- tremvänstern. Johan Ehrenberg på ETC ger inget råd till vad läsaren ska rösta på men skriver att: "Det enda du inte kan göra är att strunta i att rösta. Eller också får du förklara för oss som röstar varför Sverigedemokraterna är värda ditt pas- siva stöd." SD är inte bara ett rasistiskt medelklassparti, som försöker hetsa svenska löntagare mot utlandsfödda löntagare, utan partiet är också starkt fackföreningsfientligt. Det trots- kistiska Socialistpartiet manar sina väljare att välja "kandi- dater som är aktiva motståndare mot hela det europeiska nyliberala projektet" och som är emot "rasisterna". Vilka dessa kandidater är och hur deras lösningar ser ut vet tydligen inte SP. Med en sådan flat och passiv inställning till viktiga sam-
hällsfrågor bör dessa partier och tidningar lägga ned sin verk- samhet.
Men även om den huvudsakliga lagstiftande makten fortfa- rande ligger hos ministerrådet och kommissionen har Europa- parlamentet fått en allt viktigare roll för lagstiftnings- och budgetprocessen inom EU. Parlamentet har blott en rådgi- vande roll vid utformningen av jordbruks- och konkurrenspoli- tiken. Genom Nicefördraget, fr.o.m. den 1 februari 2003, utvidgades medbeslutandeförfarandets tillämpningsområde ytterligare. Med EU:s nya konstitution får parlamentet en allt centralare roll genom att medbeslutandeproceduren blir en allmän princip på lagstiftningsområdet. Parlamentet föreslås få medbestämmande, vetorätt på 70 områden - mot 34 idag.
Därför är EU-valet på söndag ett viktigt val. Det gäller inte minst att förhindra att parlamentet tar över alltmer makt från medlemsländerna och att EU förvandlas till en federation - Europas förenta stater.
Med andra ord extremvänstern är som vanligt inget realis- tiskt alternativ för de som värnar om den demokratiska rätt- staten och den industriella välfärdsstaten.
Krisdemokraterna
(2004-06-10) Inför söndagens EU-val befinner sig Kristdemo- kraterna i en allvarlig kris. Så allvarlig att förra partiledaren Alf Svensson kallats in för att rädda partiet kvar i Europapar- lamentet. Med hjälp av kristen välgörenhet bestående av gra- tis smörgåsar försökte Svensson vinna tillbaka väljarnas förtroende idag. Krisdemokraternas två kända ansikten i valet är Anders Wijkman och Lennart Sacrédeus, vilka har drivit två helt olika politiska linjer, t.ex. om kärnkraften, EMU och den nya konstitutionen för EU. Ifråga om miljö- och energipo- litiken finns skilda ståndpunkter och ser man på andra krist- demokratiska partier inom EU börjar en alltmer kärnkraftspositiv syn vinna gehör. Tysklands största parti CDU vill riva upp SPD:s avvecklingsplan för landets kärn- kraft och CSU vill bygga ut kärnkraften. Ty enligt Edmund Stoiber, CSU, finns det inte något alternativ om Tyskland ska behålla sin konkurrenskraft. EPP-gruppen, där moderaterna
och kristdemokraterna ingår och som är den största gruppen i Europaparlamentet, föreslår enligt dess valplattform att kärnkraften ska byggas ut under mandatperioden. I valplatt- formen föreslås nya lågkostnadskärnkraftsreaktorer. Det svenska KD vill emellertid avveckla kärnkraften som flertalet svenska rödgröna riksdagspartier vill. Det är inte lätt att vara krisdemokrat, ty för en bokstavstrogen kristen fundamentalist finns inget skrivit i Bibeln om energi- och miljöfrågor och ing- enting heller om EU och dess nya konstitution. På 1970-talet trodde många kristdemokrater och pingstvänner att EG/EU var Satans verktyg och det yttersta tecknet för jordens under- gång. Det är inte lätt att hänga med för utomstående grans- kare vad som händer inom de bokstavstrognas led inom religion och politik.
SNF har kartlagt riksdagspartiernas miljöpolitik
(2004-06-10) Svenska Naturskyddsföreningen, SNF, anordna- de den 9 juni en miljödebatt mellan sju partier inför EU-valet.
Årets val är ett miljöval konstaterar SNF. Ser man på valaffi- scherna och valpropagandan är det tydligt att det är med mil- jöfrågorna som EU ska säljas in. Fördelen med EU är överstatligheten exemplifierad med miljöskatter och re- gleringar resonerar de gröna partierna. För miljöns skull ska väljarna köpa idén med ökad överstatlighet och att EU för- vandlas till Europas förenta stater. De sju partierna slogs om att framstå som det mest hållbara partiet. Med undantag från moderaternas Lars Lindblad som var mer avvaktande än de andra debattdeltagarna. MSP har gudskelov som vanligt en låg miljöprofil. Enligt SNF är MSP sämst, vilket gör att parti- et framstår som ett icke-opportunistiskt parti, vilket i sig är ett starkt argument för att välja ett sådant parti i parla- mentsvalet. Ju mindre ett parti är desto grönare framstår retoriken - se framförallt CP, KD, FP, VP och MP. Miljö-, häl- so- och konsumentfrågorna är deras profileringsfrågor inför valet.
Det märkligaste uttalandet under debatten kom från Center- partiet. Detta parti har genomgått det senaste året en an- märkningsvärd förändring. En gång i tiden var CP familjejordbrukarnas parti. LRF har kämpat för att jord-
bruksstödet i stor utsträckning som möjligt ska användas för att öka böndernas inkomster. Men under debatten hävdade centerpartiets Lena Ek att EU:s jordbruksstöd istället främst ska användas för att förbättra miljön. Ek stöder därmed hel- hjärtat SNF:s förslag att omfördela jordbruksstödet så att 80 procent går till miljön och 20 procent till bönderna som in- komstförstärkning. Detta visar ånyo att CP inte längre är ett parti för den agroindustriella sektorn.
De intetsägande valaffischerna i EU-valet 04
(2004-06-10) I årets valrörelse har tydligen flertalet partier valt samma billiga reklambyrå, "Talentfree Inc". Aldrig förr har valretoriken varit andefattigare och dessutom mer likar- tad än tidigare. Även valrörelsens propaganda präglas av talet om "samsyn". Priset på denna samstämmiga samsyn togs i veckan när Maud Olofsson påstod att socialdemokraternas valaffischer är innehållslösa och därför kopierade Centerpar- tiet SAP:s slogan. Annat var det under partiledaren Daléus tidevarv, då affischerna pryddes av ett porträtt på ordförande Lennart med de innehållsrika orden "Det här är Lennart".
Maud Olofsson hävdade till råga på allt att SAP:s affischer endast var "politiska pamfletter". Men en pamflett (en smäde- skrift) har ett bestämt innehåll, vilket definitivt inte kan sä- gas om årets meningslösa plattityder.
De två stora folkrörelsepartier tävlar med varandra att ge väljaren trygga arbeten samtidigt som otryggheten på ar- betsmarknaden ökar, främst p.g.a. den nyliberala inriktning- en på dagens EU-projekt och Stabilitetspaktens effektiva hämsko för tillväxten.
Med privatiseringarna och avregleringarna av den offentliga sektorns verksamhet har marknaden och vinstmaximering blivit alltmer styrande för välfärden. Därför noterar CP och SAP att välfärden har blivit alltmer en handelsvara. Ty varför skulle de annars utforma en sådan affisch?
Den nyliberala mytbildningen av marknaden har präglat starkt de numera marknadsliberala socialdemokraterna. Tidi- gare företrädde socialdemokratin i Sverige en utvecklad na-
tionalekonomisk teoribildning. Stockholmsskolan med promi- nenta ekonomer som Myrdal och Wigforss präglade SAP:s ekonomiska politik och den svenska "blandekonomin". Idag är det monetarism och handelshögskolans strömlinjeformade ekonomer som dominerar samhällsdebatten och partikansli- erna. Frihandelsfanatikern och marknadsekonomen Pagrot- sky mest "komiska" affisch är följande. Som alla verklighetsförankrade människor vet så består ju "Markna- den" av människor! Och för en frihandelsförespråkare innebär det att marknaden på så vis kommer före den enskilda männi- skan. Enligt en nyligen publicerad Timbrostudie visar det sig att de svenska socialdemokratiska europaparlamentsledamö- terna är de mest marknads- och frihandelsvänliga. Det är därför Pagrotsky ler på bilden. Vem törs köpa en begagnad bil av honom?
Några av SAP:s mest innehållslösa affischer är följande. Eu- ropaparlamentarikern Färm anser helt unikt att pengarna ska användas rätt. Vad har dessa hittills använts till inom EU? "Hela landet ska leva" och "alla behövs" i "både Sverige och EU" är fullständigt geniala och klargörande krav från regeringspartiet.
Den nyliberala valfrihetsrevolutionen är numera så omfattan- de att väljaren kan t.o.m. välja sitt allra egna Europa.
Andra partiers intetsägande och därför meningslösa affischer är bl.a. följande. Vad betyder ett "smalare" EU? Är det inte Ek som gått ned i vikt? Varje svensk röstberättigad vet om att världen är större än EU? Ingvar Carlssons kandidat vurmar för en "rättvis värld". SAP vill bygga fred inom en union där det idag inte finns några krig. Med undantag av extremistpar- tierna Kpml(r) och Socialistiska Partiet, vilka förespråkar klasskrig, samt Sverigedemokraterna och Nationaldemokra- terna, vilka arbetar för raskrig eller etnisk rensning, råder det stor koncensus kring fred och demokrati bland riksdagsparti- erna. Det forna kommunistpartiet, numera Vänsterpartiet är för "de-mo-krati" (nyversion av folkdemokrati?) och för "glo- balt samarbete" - en ny kommunistisk International måhän- da?
Alla partier försöker profilera sig på rättsfrågor. Folkpartiet nyliberalerna lanserar sig som Bush-administrationens ivri- gaste anhängare till kampen mot terrorismen och som det mest federativa partiet med skapandet av ett nytt FBI, i må- hända E Hoovers tappning, som var ökänt för att åsidosätta rättsstatliga principer. Därför är "FBI" inte ett särskilt bra namn att associera ett europeiskt polissamarbete med.
KD:s kampanj mot drogliberalerna är hedervärd. Men det är genom EU-medlemskapet och de dåliga medlemsförhandling- arna på 1990-talet som den restriktiva narkotika- och alko- holpolitiken idag i det närmaste havererat. Och medansvarig för denna utveckling är ju krisdemokraterna. Därför förefaller det minst sagt egendomligt att först i år kräva införandet av införselkvoter.
Alla partier, med ev. undantag för moderaterna, försöker över- träffa varandra med miljöfrågor. Allt från enkelskrov till den uttjatade "växthuseffekten". Men utan växthuseffekten har det aldrig funnits något EU.
Finansekonomernas junilista
(2004-02-14) Det nya partiet till EU-parlamentsvalet, "Junilis- tan" (efter den danska förebilden junibevegelsen), presentera- de i DN debatt den 11 februari sin valplattform. Junilistan säger "Ja till EU - nej till EU-stat!" (jämför nätverket "Europa ja - euro nej"). Det nya nyliberala partiet är för EU:s inre marknad med fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och ar- betskraft. Denna "fria marknad" påstås vara centrala värden för Junilistan. Problemet är dock att denna inre marknad förutsätter gemensamma regler och en alltmer ökad överstat- lig reglering för att upprätthålla denna inre marknad. Men partiet är emot statlig och framförallt överstatlig styrning av den "fria marknaden". Junilistan är emot att Sverige "viljelöst ger upp alltmer av sin politiska självständighet och kontrollen över sin relativt liberala blandekonomi till en centralbyråkra- tisk koloss med ringa politisk legitimitet". Allt som luktar protektionism och dirigism inom EU är av ondo för Junilistan.
Självklart kritiseras CAP-systemet, jordbruks- och regionalpo- litiken hårt: "...att EU:s tullar på jordbruks- och tekoprodukter
avvecklas till båtnad för u-ländernas bönder och Europas låg- inkomsttagare. En allmän översyn av de protektionistiska in- slagen i EU:s politik skall genomföras, eftersom den vållar mycket stora kostnader för både u-länderna och de egna med- borgarna." Genom att åternationalisera jordbrukspolitiken kan den en gång för alla avvecklas är tanken hos Junilistans frihandelsekonomer. Ty vad ska Sverige med ett miljöovänligt jordbruk till när alla livsmedel kan importeras?
Tilltron till den fria marknadsekonomins välsignelser avspeg- lar det faktum att partiets grundare består i huvudsak av representanter för finansiella intressegrupper samt finans- och bankekonomer. För dessa monetaristiskt präglade ekono- mer är "nationalstatens", dvs. en oberoende riksbanks enda uppgift är att kontrollera penningmängden och i övrigt ska staten inte ingripa på de "fria" marknaderna. Junilistans sty- relse består av bl.a. följande personer:
Nils Lundgren (s), ordförande, fil.dr. i nationalekonomi, f.d.
chefsekonom på Nordbanken/Nordea och ordförande för nät- verket Europa ja - euro nej under folkomröstningskampanjen.
Birgitta Swedenborg, fil.dr. i nationalekonomi, monetarist, forskningsledare på Studieförbundet Näringsliv och Samhälle och var aktiv i Medborgare mot EMU under folkomröstnings- kampanjen.
Lars Wohlin, ekon dr. i nationalekonomi, monetarist, ledare för Medborgare mot EMU under folkomröstningskampanjen, f.d. statssekreterare i finansdepartementet, f.d. Riksbankschef och VD i Stadshypotek.
Jesper Katz, kassör, doktorand i nationalekonomi och aktiv i Medborgare mot EMU under folkomröstningen.
Sven Hagströmer, grundare till Hagströmer & Qviberg och är styrelseledamot i bl.a. AB Öresund, Custos, Avanza, Tele2, Bilia, HQ Fonder och LGP Allgon. Aktiv i Medborgare mot EMU.
Claes Hemberg (s), informationschef på aktiemäklaren Avan- za.
Junilistan driver hårt kravet på en folkomröstning om EU:s omdiskuterade nya grundlag, som utan tvekan leder till ska- pande av en övernationell statsbildning - Europas förenta stater. Konventsförslaget "...leder till ökad överstatlighet, till att EU-rätten definitivt tar över svensk rätt och till en maktför- skjutning från de mindre till de större länderna." En utveck- ling som innebär avveckling av den suveräna nationalstaten.
Partiet syftar till "att motarbeta en fortsatt förskjutning av den politiska makten från Sveriges riksdag till EU-organen i Brys- sel." Dessa synpunkter som Junilistan framför är det bara att instämma i.
Men Junilistans kritik mot utvecklingen av överstatlighet får federalisterna i Sverige att se rött. EU-parlamentarikern An- ders Wijkman (kd) hävdar onyanserat att Junilistans politik inte är "seriöst och underblåser nationalismen i Sverige". Un- derförstått är att allt som har med nationalstater att göra är i grunden något ont för alla goda federalister, globalister och imperiebyggare. En minst sagt endimensionell ståndpunkt.
Anders Ehnmark i Expressen konstaterar helt riktigt att Ju- nilistan är nyliberala, men att globaliseringen kräver en ökad överstatlighet och en ny EU-grundlag. (sic!) Tala om en ödes- diger och mekanisk historiesyn. Värsta påhoppet kom inte oväntat från miljöpartiets språkrör Peter Eriksson, som häv- dade på partiets extrakongress i Eskilstuna, att Junilistan är en "ganska traditionellt högerinriktad och nationalistisk gubbgrupp som inte ens drar sig för att gå i säng med Sveri- gedemokraterna." Att insinuera att Nils Lundgren och Lars Wohlin är främlingsfientliga och att Birgitta Swedenborg egentligen är en gubbe är ett nytt grönt intellektuellt lågvat- tenmärke.
Men i övriga frågor är det ingen som vet vilken politik som Junilistan kommer att föra i EU-parlamentet, förutom att partiet är starkt präglad av friedmanitisk monetarism och en religiös tro på marknadens och frihandelns välsignelser. Juni- listan kommer därför inte att bidra till att lösa EU:s stora socioekonomiska problem och bryta den nuvarande eurostag-
nationen. Sålunda är inte Junilistan något politiskt alternativ i Europarlamentsvalet.
Rasisten Mengal finansierar SD:s valverksamhet
(2004-01-28) Enligt Helsingborgs Dagblad/NST d.d. har den belgiska rasisten och antisemiten Bernard Mengal finansierat SD:s verksamhet inför EU-parlamentsvalet i juni, där för öv- rigt den f.d. moderate riksdagsmannen Sten Andersson är SD:s huvudkandidat till Europaparlamentet. Bl.a. har Mengal betalat 200.000 kronor till valflygblad. Han har sedan flera år ekonomiskt sponsrat det främlingsfientliga SD:s verksamhet.
Mengal är en förgrundsgestalt inom organisationen "Asarnas söner", som arbetar för att "bevara den den nordiska rasen''.
Precis som en äkta nationalsocialist predikar han en väpnad kamp mot det etablerade "judisk-kapitalistiska" samhället.
Avslöjandena om Mengals finansiering är den officiella orsa- ken till varför partisekreteraren Tommy Funebo "hoppat av"
SD. Führern Mikael Jansson uttalar häpnadsväckande till HD: "Hittills har inget kommit fram som belägger att han skulle vara ideologiskt avvikande från oss." Jansson själv ser SD som Sveriges svar på partiet Vlaams Blok i Belgien. Utta- landet, liksom avslöjandena, är inte överraskande, utan är helt logiska eftersom SD har sina historiska och ideologiska rötter i nationalsocialism och fascism.
Uteslut Storbritannien och Spanien ur EU
(2003-03-17) Det stora argumentet för EU-anhängarna vid folkomröstningen var och är att EU är det "stora fredsprojek- tet". Med EU blir det inga fler krig var reklamens slogan. Men EU tillkom den 1 november år 1993 under det första europeis- ka kriget - Balkankrigen - efter andra världskriget. Nu har de gamla kolonialmakterna Storbritannien och Spanien på ett toppmöte på den portugisiska ögruppen Azorerna i Atlanten beslutat återuppväcka kanonbåtsdiplomatin och att gå i krig mot Irak, trots att det strider mot folkrätten och utan stöd av FN:s säkerhetsråd. Detta beslut stöds inte heller av EU, som är starkt splittrat i denna fråga. Men trots denna oenighet driver Blair och Aznar sin krigspolitik. President Charles de Gaulles motstånd mot ett brittiskt medlemskap i EG visar sig med all tydlighet vara en riktig ståndpunkt. Storbritanniens
utrikespolitik har hela tiden strävat till att söndra och splittra den europeiska kontinenten i enlighet med traditionella geo- politiska dogmer. Med f.d. utrikesministern och samord- ningsministern Robin Cooks, biträdande inrikesminister John Denham och vice socialminister lord Philip Hunt avhopp från Blair ministären framträder en djup politisk kris inom det brittiska arbetarpartiet - "New Age Imperialism Labour".
EU:s målsättning med en gemensam utrikes- och säkerhetspo- litik har med det kommande Irakkriget kollapsat. Detta får nu stora återverkningar på det svenska medlemskapet. Denna tragiska händelse är ett viktigt skäl för att Sverige ska bibe- hålla en självständig utrikes- och försvarspolitik. Hela den svenska försvarspolitiken, som t.ex. den verklighetsfrämman- de Försvarsberedningen ger uttryck för, måste nu i grunden omprövas. Dessutom bör det svenska medlemskapet i EU nu noga utredas och analyseras. EMU är uppenbarligen inget
"fredsprojekt". Folkomröstningen om ett EMU-medlemskap bör definitivt skjutas upp på obestämd tid. Dels p.g.a. det osäkra världsläget och dels därför att EMU-systemet sanno- likt inte heller överlever de påfrestningar det nu utsätts för genom den globala finanskrisen. Det är hög tid för en tillnykt- ring av svensk politik. Bort från symbolpolitik, slagord och mantran. Istället bör en traditionell svensk verklighetsanknu- ten realistiskt politik föras.
Uthålligt framtidskonvent?
(2003-03-09) När EU:s ödesfrågor ska avgöras handlar debat- ten i Sverige om den mindre viktiga fråga huruvida kronan ska överges eller inte. Det är Euron som är huvudfrågan, inte EMU:s stabilitetspakt, som Sverige i praktiken redan följer slavist till skillnad från flertalet andra EMU-länder. När svenska ministrar äntligen tar upp de stora framtidsfrågorna inom EU:s framtidskonvent handlar det naturligtvis endast om "uthållig miljö". Ett exempel är miljöministern Lena Som- mestads och regeringens representant i framtidskonventet Lena Hjelm-Walléns artikel i Sydsvenska Dagbladet den 9 mars 2003. Sveriges profil inom EU är naturligtvis den gröna, uthålliga avvecklingen. Och självklart är Sverige inte nöjt med miljöfrågornas dignitet i den nya konstitutionell fördra- get. Sverige har sedan Amsterdamfördraget drivit kravet att
mantraordet "uthållig utveckling" ska bli en av EU:s viktigas- te målsättningar. På Lissabonmötet kom så miljödimensionen att komplettera EU:s strategi. Inför toppmötet i mars har Bla- ir och Persson gjort ett förnyelsebart utspel. I Somme- stad/Hejlm-Walléns artikel angrips främst EU jordbrukspolitik utifrån ett miljöperspektiv. Det är med miljö- argument som EU:s förkättrade och effektiva jordbrukssystem ska avvecklas. Bakom talet om det "uthållig utveckling" ligger en nyliberal strävan till att avveckla det moderna reglerade agroindustriella produktionen: "Det gäller den föråldrade jordbruks- och fiskeripolitiken som måste anpassas till dagens miljö- och konsumentkrav, inte till efterkrigstidens krav på maximal produktion." Jordbrukets subventionerna syfte att öka produktiviteten ska nu ersättas med "uthållig utveckling".
För att verkligen se till att jordbruksproduktionen minskar ska särskilt användningen av kemiska bekämpningsmedel reduceras: "Ambitionen är att de svenska reglerna för kemika- lier och bekämpningsmedel skall kunna bli gemensamma. Ge- nom försiktighetsprincipen ges myndigheterna möjligheten att vidta åtgärder redan vid skälig misstanke om att en skada kan inträffa på grund av någon kemikalie, något bekämpningsme- del eller någon biocid. Enligt substitutionsprincipen skall ke- miska produkter med risk för människors hälsa och för miljön ersättas av mindre farliga produkter." Det uthålliga agendan handlar sålunda i själva verket om "frihandel" och genomfö- randet av ny global världsordning. "Ett viktigt budskap från FN-toppmötet i Johannesburg var att världssamfundet skall verka för en hållbar globalisering. Miljö- och handelsregler skall stödja varandra och subventioner som skadar miljön fasas ut. Det är också en linje som vi driver i framtidskonven- tet. EU är en viktig ekonomisk aktör. Den gemensamma jord- brukspolitiken tillhör de största syndarna. EU får helt enkelt inte ta tillbaka med ena handen, genom handelshinder eller dumpning av överskottsprodukter, vad den ger med den andra i form av utvecklingshjälp eller konfliktlösning runt om i värl- den." Det kan sålunda konstateras att talet om "uthållig ut- veckling" syftar endast till att avveckla världshistoriens mest effektiva jordbrukssystem.
Framtidskonventets utkast, oktober 2002
Ordföranden för EU:s framtidskonvent, Valery Giscard d'Es- taing, lade den 28 oktober 2002 fram ett utkast till EU- konstitution. Utkastet innehåller såväl organisatorisk struk- tur som mål, befogenheter samt medborgarnas rättigheter.
EU skall byta namn, t.ex. föreslås USE, eller som Giscard sade: "Samarbetet måste ha ett namn. Det har hetat Europe- iska gemenskapen, sedan bytte det till Europeiska unionen.
Och nu finns förslag på Europas förenta stater eller Förenade Europa." Bland målen föreslås att USE ska ha en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik samt en gemensam försvarspoli- tik.
Förslaget innebörd i korthet:
• En president för Europeiska rådet (EU:s toppmöte) och ministerrådet som kan väljas på fem år.
• En europeisk "kongress" inrättas.
• Införandet av ett europeiskt medborgarskap som ska vara parallellt med de nationella (USE medborgar- skap).
• Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik samt för- svarspolitik.
• Möjligheten för ett land att lämna EU och att utesluta EU-land, vars rättigheter kan upphävas om det allvar- ligt bryter mot EU:s "principer och värderingar".
Riksdagen antog grundlagsändringen
(2002-11-20) Riksdagen antog som väntat grundlagsförslaget med röstsiffrorna 267-47. Vänsterpartiet och miljöpartiet, fyra centerpartister, en kristdemokrat och en socialdemokrat rös- tade emot. Det var sålunda endast sex riksdagsmän som rös- tade efter egen övertygelse. Resten av riksdagsmännen följde partipiskan (i översättning: "samsyn"). Kort och gott: Riksda- gen består i huvudsak av "ja-sägare", som noga valts ut av de statligt finansierade partibyråkratierna. Läs gärna Åke Ort- marks förträffliga beskrivningar om medlöpare i boken "Ja- sägare" (1996).
Huvudargumentet för grundlagsändringen är, enligt vice KU- ordföranden Göran Magnusson (s), att den ökar "riksdagens
handlingsfrihet", dvs. att riksdagen nu får möjlighet att av- skaffa sig själv och överlåta all makt till EU. Förvisso innebär grundlagsändringen idag inga konkreta förslag till sådan överlåtelse, men syftet med att införa en sådan möjlighet är att den ska kunna genomföras. I annat fall vore en ändring onödig. Ohederligheten och oredigheten i riksdagsdebatten slog under dagen nya bottenrekord.
Sveket mot folkomröstningen om EU
(2002-11-19) Den 20 november är en ödesdag i den oberoende nationalstaten Sveriges historia. Då kommer riksdagen att besluta om en grundslagsändring, som gör det möjligt att flyt- ta den lagstiftande makten till EU. Framförallt från och med regeringskonferensen år 2004 kommer dessa frågor att ställas på sin spets, då EU kommer att ombildas till Europas Förenta Stater (EFS/USE). Och med tanke på den ryggradslösa håll- ning som Persson regeringen fört kommer riksdagen att bli ett alltmer maktlöst organ, ett "pseudoparlament", och istället förvandlas till ett verkställande utskott inom EU. Idag fattas större delen av besluten i EU:s ministerråd med majoritetsbe- slut och därmed har medlemsstaternas vetorätt reducerats.
Med förändringen av grundlagen (RF) kommer principen att makten skall utgå från folket i det närmaste att upphävas och därmed devalveras värdet av grundlagen. Syftet med grund- lagen är ju att förhindra att tillfälliga opinioner kan frånta folket och dess representanter i riksdagen den politiska mak- ten i Sverige. RF är en viktig demokratigaranti och inte någon byråkratisk regel. Det bara att instämma i några debattörers formulering: "makteliten ägnar sig åt som de små stegens ty- ranni i en allmän avdemokratisering." (DN-debatt, Dagens Nyheter den 19 november 2002) Grundlagsändringen är ett ytterligare steg i avvecklingen av demokratin och nationalsta- ten Sverige.
Grundslagsändringens betydelse
Huvudinnehållet i ändringen (prop. 2001/02:72) av RF 10:5 innebär:
• att riksdagens makt ska kunna överföras till EU, om riks- dagen så beslutar, vilket kräver en kvalificerad majoritet, dvs.
3/4 av närvarande riksdagsledamöter! Ty det gäller att för- hindra att: "en begränsad minoritet i riksdagen inte skulle kunna blockera Sveriges deltagande i ett fortsatt integra- tionsarbete" (SOU 1993:14. s 149 f). Jämför denna röstregel med överföring av beslutanderätt i begränsad omfattning till annan mellanfolklig organisation för fredligt samarbete, vilket kräver minst 5/6 majoritet av de röstande och minst 3/4 av riksdagens ledamöter.
• att riksdagen ska kunna godkänna ett så kallat rambeslut (en mellanstatlig EU-överenskommelse) innan det är färdig- förhandlat, dvs. innan man vet innebörden och konsekvensen av ett sådant rambeslut, som en "elit" utan demokratisk insyn kan göra upp om bakom lykta EU-dörrar.
Folkomröstningen år 1994 handlade endast om den "första pelaren", dvs. om den inre marknaden, monetära frågor (EMU), EG-rätten, jordbrukspolitiken och asylpolitiken. EU- samarbetet var år 1994 primärt ett mellanstatligt samarbete mellan suveräna nationalstater. Sedan dess har ministerrå- dets roll stärkts och med Nicefördraget har vetorätten för na- tionalstaterna blivit en illusion. Grundlagsändringen gör det sålunda möjligt för riksdagen att godkänna att överlåta be- slutsrätt till EU även i frågor rörande den "andra pelaren"
(GUSP och EPS) och den "tredje pelaren" (rättsligt och polisi- ärt samarbete samt Schengen). Därför borde rimligen en ny folkomröstningen hållits om denna grundslagsändring. Många som röstade ja i folkomröstningen känner sig idag svikna av ja-ledarnas ändrade ståndpunkter.
Riksdagen kan med tre fjärdedels majoritet besluta om ny maktöverföring till EU - precis som den i dag med samma majoritet kan besluta om överföring till EG. EU inbegriper även utrikesfrågorna och de rättsliga frågorna, till skillnad från EG.
Den första omröstningen i riksdagen hölls i juni månad och då röstade 248 riksdagsledamöter för och 47 emot.
Nuvarande lydelse och ändringsförslaget
Riksdagens beslut innebär att RF 10 kap. 5§ ändras:
Nuvarande lydelse: "Riksdagen kan överlåta beslutanderätt till Europeiska gemenskaperna så länge som dessa har ett fri- och rättighetsskydd motsvarande det som ges i denna reger- ingsform och i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande frihe- terna. Riksdagen beslutar om sådan överlåtelse genom beslut, varom minst tre fjärdedelar av de röstande förenar sig."
Föreslagen lydelse: "Inom ramen för samarbete i Europeiska unionen kan riksdagen överlåta beslutanderätt som inte rör principerna för statsskicket. Sådan överlåtelse förutsätter att fri- och rättighetsskyddet inom det samarbetsområde till vil- ket överlåtelsen sker motsvarar det som ges i denna reger- ingsform och i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande frihe- terna. Riksdagen beslutar om sådan överlåtelse genom beslut, varom minst tre fjärdedelar av de röstande förenar sig."
EU, riksdagen och yttrandefriheten
(2002-12-12) I den socioekonomiska krisens spår börjar nu alltmer demokratin och rättssäkerheten att urholkas. Den svenska anpassligheten (läs: flexibiliteten) gentemot stormak- terna och EU har resulterat i en rad anmärkningsvärda ur- holkningar av den demokratiska rättsstaten. Hanteringen av sanktionerna mot svenska medborgare, de s.k. Somaliasvens- karna, och den svenska medborgare som än idag fortfarande hålls internerad av USA utan att några bevis om brott presen- terats är anmärkningsvärda, inte minst p.g.a. den svenska regeringens passiva hållning. A&k har tidigare tagit upp EU- kommissionens utkast till rådsförordning, som innebär en allvarlig inskränkning av den grundlagsskyddade yttrandefri- heten.
Urholkningen av yttrandefriheten fortsätter. Den 20 december år 2002 kommer EU att anta EU:s justitieministrars beslut den 28 november om bekämpande av rasism och främlingsfi- entlighet. Antas detta förslag innebär det, enligt artikel 4, att det blir kriminellt att förneka eller förringa förintelsen. Detta är ett sätt att juridiskt sett förbjuda historierevisionisternas makabra och felaktiga påståenden att judeutrotningen inte ägt rum. Med EU:s beslut den 20 december blir framförandet
av ett sådant påstående förbjudet. I svensk lag har det inte sedan 1800-talet funnits några åsiktsförbud. Då var det ex- empelvis förbjudet att förneka Guds existens.
Men på svenska justitiedepartementet ser man inga som helst problem med åsiktsförbud. Anders Perklev, chef för straff- rättsenheten på Justitiedepartementet, anser att lagförslaget är fullt förenligt med svensk grundlag och kan godtas.
Hans-Gunnar Axberger, professor i straffrätt och tidigare Allmänhetens pressombudsman, anser emellertid att: "Lagin- nehållet är principiellt tvivelaktigt och problematiskt. Förbju- der man vissa påståenden uppstår en misstro över att de kan motbevisas. Det är fördummande och förslappar den samhälle- liga diskussionen." Journalisten Anders R Olsson kritiserar starkt förslaget och hävdar att tanken med åsiktsförbud är
"bisarr". Men förutom några få artiklar i Journalisten och Nya Dagen har samhällsdebatten om införande av åsiktsförbud uteblivit, vilket också beror på att förslaget endast drabbar några "knäppgökar" och historierevisionister.
Men denna likgiltiga inställning till den grundlagsskyddade yttrandefriheten är emellertid numera en allmänt utbredd tendens i Sverige och t.o.m. i den lagstiftande församlingen, Sveriges riksdag.
Den 28 november år 2002 beslöt riksdagen, samma dag som Regeringsformen ändrades, att även ändra Yttrandefrihets- grundlagen. Riksdagen beslöt att godkänna konstitutionsut-
skottets betänkande, 2002/03:KU8,
"Yttrandefrihetsgrundlagen och Internet (vilande grundlags- förslag och följdlagstiftning)", prop. 2001/02:74. Alla riksdags- partier röstade för förslaget, förutom moderaterna som endast reserverade sig. Med detta beslut infördes fyra nya tryckfri- hetsbrott: Olaga hot, hot mot tjänsteman, övergrepp i rättssak och brott mot medborgerlig frihet. Bakgrunden till det nya tryckfrihetsbrottet olaga hot låg det uppmärksammade "Af- tonbladetfallet", vilket är en unik händelse, som inte före- kommit vare sig före eller efter. Med grundlagsändringen kan nu publiceringen av t.ex. nazisters hot i sig anses vara ett olaga hot, ett yttrandefrihetsbrott, vilket är minst sagt disku-
tabelt. Det är intressant att notera att mediegrundlagsutred- ningen som analyserat denna frågeställning ansåg att det inte fanns tillräckligt starka skäl att införa detta nya yttrandefri- hetsbrott med hänsyn till yttrandefrihetens väsentliga roll i en demokrati. Denna åsikt ansåg emellertid riksdagsmajorite- ten vara oväsentlig.
Under debatten i riksdagen var det endast Per Unckel från moderaterna som ansåg att dessa fyra nya yttrandefrihets- brott inte skulle införas. De övriga sex riksdagspartiernas representanter uttryckte istället sin glädje över de nya ytt- randefrihetsbrotten. Några principiella yttrandefrihetsfrågor kom inte upp under dessa inlägg, vilka ytterligare exemplifie- rade den låga intellektuella nivån i riksdagsdebatterna. Den- na lättsinniga inställning till yttrandefriheten är mycket oroande och i synnerhet när EU-lagstiftningen alltmer mer urholkar den demokratiska rättsstaten.
Hotad yttrandefrihet
(2002-10-27, PG) Europeiska kommissionens tjänsteavdel- ningar har utarbetat ett utkast till en rådsförordning om till- lämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser. En förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemssta- terna i enlighet med artikel 249 (f.d. artikel 189) i Romfördra- get. Till skillnad från ett direktiv får en förordning inte implementeras i en nationell rättsordning. Med utomobligato- riska förpliktelser åsyftas förpliktelser som har uppkommit utanför ett kontraktsförhållande.
Tillämpningsområdet för förordningen är enligt förslaget väl- digt omfattande. I artikel 1 p 1 sägs nämligen att bestämmel- serna i förordningen skall tillämpas på utomobligatoriska förpliktelser i de fall då ett val skall göras mellan lagarna i olika länder. Förordningen är således tillämplig på alla utom- kontraktsrättsliga förpliktelser som kan uppkomma i en med- lemsstat om samtidigt en fråga om lagval är för handen.
Observera att det inte behöver vara fråga om en förpliktelse då ett lagval skall göras mellan olika medlemsstater, utan att det även kan vara fråga om ett lagval mellan en medlemsstat och ett tredje land. I artikel 2 sägs också att ”Den lag som
anvisas i denna förordning skall tillämpas även om det är lagen i en icke-medlemsstat.”. I artikel 1 p 2 skall förordning- en inte tillämpas på utomobligatoriska förpliktelser som t.ex.
har sin grund i myndighetsutövning, familjeförhållanden, som rör arv och testamente eller personer som enligt lag har till uppgift att granska räkenskaper. A&K har inte tänkt att närmare gå in på dessa undantag, men konstaterar att de är ganska snävt hållna och inte på något sätt undantar yttran- den i tal eller i tryckt skrift.
För utomobligatoriska förpliktelser som härleder sig från en skadeståndsgrundande handling är enligt huvudregeln till- lämplig lag lagen i det land där skadan uppkom, oavsett i vil- ket land den händelse som orsakade skadan ägde rum och oavsett i vilket land eller i vilka länder de indirekta följderna av skadan uppkom. (Huvudregeln gäller dock med förbehållet att om skadevållaren och den som har lidit skada hade hem- vist i samma land vid tidpunkten för den skadestånds- grundande handlingen, skall lagen i det landet tillämpas.).
Tillämplig lag för en utomobligatorisk förpliktelse som härle- der sig från en kränkning av privatlivet eller personlighets- skyddet eller från ärekränkning är dock lagen i det land där den som lidit skada hade hemvist vid tidpunkten för den ska- deståndsgrundande handlingen.
En privatperson eller journalist i Sverige uttalar t.ex. i en artikel eller insändare att ”Silvio Berlusconi har samröre med maffian”. Berlusconi anser att detta uttalande har medfört att tittarsiffrorna för en av hans tv-kanaler drastiskt har mins- kat. Ett sådant uttalande kan knappast enligt svenskt rätt innefatta ett tryckfrihetsbrott och någon talan om skadestånd skulle därför inte kunna föras med framgång (se 11 kap. 1 § TF). Om vi tänker oss att en skadeståndstalan, mot bakgrund av den (rena) förmögenhetsskada det i exemplet är fråga om, enligt italiensk rätt kan föras utan krav på att den har orsa- kats av brott. Eller att en ersättningstalan avseende den rena förmögenhetsskada förvisso förutsätter att skadan har orsa- kats av ett brott, men att det enligt italiensk rätt är brottsligt att uttala sig som i exemplet. I dessa fall kan således Berlus- coni med framgång inför svensk domstol lämna in en stäm- ningsansökan om skadestånd för den rena
förmögenhetsskadan och den svenska domstolen skall vid prövningen av målet tillämpa italiensk lag. Ett utdömande av skadestånd skulle i detta fall dels stå i strid med såväl RF (se 2 kap. 12 o 13 §§) som TF, dels kunna inverka högst menligt på yttrandefriheten. Motsvarande situation kan också inträffa visavi Turkiet, Ryssland eller någon annan icke-medlemsstat.
Det bör förvisso påpekas att det endast rör sig om ett remiss- underlag. Sverige har i sitt remissyttrande uttalat att ”För- ordningen bör inte omfatta frågor av detta slag. De skadeståndssituationer som täcks av den föreslagna artikeln omfattar olika kränkande uttalanden av enskilda. Det är tvek- samt om det kan anses falla inom gemenskapsrättens tillämp- ningsområde att reglera lagvalet för dessa fall med stöd av artikel 65 i EG-fördraget. Behovet av en sådan reglering kan starkt ifrågasättas. Det är svårt att se på vilket sätt regeln skulle behövas för att den inre marknaden skall fungera väl.
Den fria rörligheten för varor, personer, tjänster och kapital torde inte hindras av att det saknas gemenskapsbestämmelser om lagvalet för dessa fall.” Det är ändock uppseendeväckande att ett sådant här förslag - som i sin nuvarande form står i strid med svensk grundlag- har presenterats. Samtidigt upp- kommer återigen frågan; hur har Sverige resonerat när man har antagit de grundläggande Europafördragen. Artikel 65 - som Justitiedepartementet hänvisar till - ger kommissionen och rådet långtgående befogenheter: ”Sådana åtgärder röran- de civilrättsligt samarbete med gränsöverskridande följder som skall vidtas i enlighet med artikel 67 och i den mån de behövs för att den inre marknaden skall fungera väl, skall omfatta [bl.a.] främjande av förenligheten mellan tillämpliga bestämmelser i medlemsstaterna om lagkonflikter och om domstolars behörighet.”
