Medeltida latinsk litteratur Schmid, Toni
Fornvännen 1948(43), s. 315-332 : ill.
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1948_315 Ingår i: samla.raa.se
MEDELTIDA LATINSK L I T T E R A T U R
Av Toni Schmid
Föredrag hullet efler Knngl. Vitterhets Bistorie och Antikvitets Akademiens sammanträde den 4 mars 1947.
Innocentius III valdes lill påve den 8 januari 1198, invigdes den 22 februari samma år och dog år 1216 den 16 juli. Hans 18-åriga ämbetstid har lämnat djupa spår efter sig, och den märklige påvens ryktbara biografer ha följt dem från England till Bysans. Skandi- navien tala de i allmänhet icke om. Men brev från Innocentius III lill Sverige och om Sverige ha bevarats. De handla om primat och pallium, även om domstolen för andliga, som begått brott och över- trädelser. Påven ger Valorius i Uppsala dispens och tar i tronstriden mellan Sverker och Erik Knutsson Sverkers parti. Breven ge oss också en och annan situationsbild i Norden. Ar 1209 får ärkebiskop Andreas i Lund tillstånd att inviga Thomas till biskop i Finland.
Är 1206 förbjuder påven att de andligas hus brännas. Ar 1213 är prästernas offentliga giftermål aktuellt i Sverige: av påven önskar man veta, h u r m a n härvidlag rätteligen skall handla; prästerna hade åberopat ett särskilt privilegium. Det var rättsfrågor, ooh på den kanoniska rättens område har Innocentius' insats varit betydande.
Hans ämbetstid ligger mellan verkställandet av de båda stora sam- lingarna Decretum Gratiani och Gregorius IX :s dekretaler. Det förra kungjordes år 1150. Do senare sammanställdes av Raymundus av Penaforte på Gregorius IX :s uppdrag, och den 5 september 1234 blevo doktorerna oeh studenterna i Paris ålagda att i framtiden rätta sig efter dem. Under tiden mellan 1150 oeh 1234 har en rad samlingar verkställts, som för tillfället skulle komplettera Decretum Gratiani. Senast av dem lillkommo de fem s. k. oompilationes.
I och med tillkomsten av Gregorius den IX :s dekretaler miste de 315
T O N I S C I I M I II
mellanliggande samlingarna av dekretaler en stor del av sin bety- delse. De flesta, dock icke alla av dessa samlingars kapitel upptogos i Gregoriusdekretalerna. I stort sett hade man icke längre något in- tresse av att anskaffa de äldre samlingarna. Just den omständig- heten — att de varit aktuella endast under en kortare tid, och att de rimligtvis anskaffats under den tid, de voro aktuella — ökar deras värde som källa för fyndortens kontakt med Rom. Utöver själva kontakten visa de exakt vilka beslut och dekret man kände till. Till sitt omfång äro kompilationerna förhållandevis små, åtminstone om man jämför dem med Decretum Gratiani och med Gregorius IX:s dekretaler. De uppta icke många pergamentblad av det för en rätts- samling vanliga formatet.
På omslag i kammararkivet och från kammararkivet finnas delar av Compilatio prima, Compilatio tertia, Compilatio quarta ooh Com- pilatio quinta. Den första verkställdes av Bemardus, då prost i Pavia, sedermera biskop i Faenza, någon gång mellan 1188 och 1192.' Den utgöres såsom senare Gregoriusdekretalerna av fem böc- ker. Vår på omslag bevarade text upptar bland annat ett brev av Gregorius I till biskopen Screnus i Ancona, som icke medtogs i Gre- gorius IX :s dekretaler. Jämförd med den hos Friedberg tryckta texten är vår text bra och korrekt. I fråga om stavningen kan an- märkas »ortamur» i stället för »hortamur». Texten är försedd mod kommentar. Den tredje compilatio gjordes år 1210 av påvlige nota- rien Petrus Beneventanus (Collivaccinus). Den omfattar dekretaler från Innocentius' tolv första ömhetsar som påve. Den fjärde com- pilatio publicerades kort tid efter Innocentius J I l : s död år 1217. För- utom äldre dekretaler av Innocentius 111 upptar den det fjärde latc- ranska kyrkomötets konstitutioner samt Innocentius IlT:s dekreta- ler efter den tredje compilatio.
Tre olika skrivare kunna urskiljas i fragmenten av de tre compila- tiones, som hitintills återfunnits bland räkenskapsomslagen. Två prov återgivas här (fig. 1). Fragmenten kunna dock ha tillhört en och samma kodex, skriven av olika händer.
Att handskriften eller handskrifterna, vars rester nu återfunnits, kommit lill Sverige då de ännu varit aktuella och här förvarats ända tills de fingo tjänstgöra som räkenskapsomslag, torde vara ganska
1 Jfr St. Kuttner, Repertorium der Kanonistik, Cittå del Vaticano 1937, (Studi e testi, 71), s. 322, not 1.
316
SI Ii II E I. T l D A L A T I N S K / . ' T T E R A ! V R
tfrofasf.r v.:q'.nv\ft,;
uheft; fenv>twC"flmi i (i<Uatn<\#g,errrmtA \i*W fttoMinit "tnintnf iiw"
nttr. WMi»'.^mte7cn,^
tylttfntituram Woplirfr rfiiMkicftemi <ih^.-lgt>l3r c ftmuiu finrTov .vtabmf
»ffr.r«'ti»ti««,Vt,*r,nT Urcrr<>fiilru(>(urtrlfu«ru
;in<ctfclmirn»n'rii«5rtifana ywft^rtnnrtifcit^rafclWjj-pifé
«4MÄJfttgna.l«.ij;pt*ti«-pUcni >
ueoMtii iftwiu nmmn yfijm n tr iritrllijriwnrowfifrintK.-ftcipjoi- Wiri6rv«t(i>ci*<tfcU'irr^g.|>ör|n' tucmm^étäfl^Bfiavnttföö-ofc
.timofr&tb.nrblbr&clitii r q a w ntaffu if fniHli«ofmfijitnfro p /
«rjt«rn«Ai pn i Ifgi i äbo.rm: t, Wfttf-niv uwtttraaa ppem!ht>
cfettinti cixätÄm nrtjajpjrcrhilic- mvtm'ft\x^nr(\ •pSxacf*e.i>«
ilvd vtlr i mdlig«ri5miri.wjx å A f mHmiwrri ir«tm firtn m fer nftf tpufr.nii nulW«m t|fQmrofr diprf
"Tnmrrt.i-J'-«v-rm-<i.fi.iiuiP M t r ri «nirmtr»j £j-ofe fctri VHKATXH/
Mtfune tfo lafem-ippftfcu" id» tfo nrfnatråoinificja»ri«rrtrwrfflii pwirOi»iij;f^plh»ri^>.rKy«B-(t.
"rtfl^f-Otrfjpfyininifvfaathfrfri Ifintttti ttelmfä mm.in.*ftnr tftv uilitpo imnmno u ftdiraXutiai j*fii.
rrcptrinttftnfto. rjanfrfgtiJtMK- M u^rrnrtVjjfjftjmtxdilti PrtwroJ I C ^ ^ twawoiwaurto jiftril
rlnrfuiitmrfrflirnfia^rrrffe K^Jrvn-vttetMiiffttH-tiotarnnilnnt' q-yd^f«»U"»ifiinWäft7lWH1lWrfV^jpinj0f»-WfftMin(w,4^^ nr
!, $^f_iuie»riirttmttnMrfw ktmmétiktaA-MtDämitinihtir ffltt4^T?ftite^flÄrit\>ptw Mimmtfiiuntfqnirfmfifhtrt fnargjrMgifntihrp^oJm'.
iiipytiOTUlnnxiWm (trUi irtem»
Vttu ftteetfrrgftmrJKjaÄronl riv
i- o- t i Ä U r f i trea f o C l <f d m » trfft-
if^tmu>/q-wéBM<!Jriwt*«fr'
•^Wifcuitrllga/fhrmioiit
9 wfi>'-mff*t*td coOqnfT^fO/
lib; itS> I*-' qb.'«t4 l«f .111 f ttirptar>
v n y P (Mf>«tv*wfih i wi nn •»/
aåti ng.. r r. v?- tj-ef cmfrniprrf-ir
• 5 SB v A , m' ' ' ' ' -r 7
—*^H.iimCtnilVumw
—i». «tctot(i/r,.««ntr
/Uwli
.-!*.\^-*-wmrf.^yWir .. O v i n N W i i A l B i r J
i\-ut'tvufl.(Mi.imrttr
J t A r o r f W i J » ,
•
nuSifeC-^^va..
rtmriwnttviiJ funTrtö rm* UxrTin iulHn_«tfJjrd nm<wo4t<ute1 roUrmiWi ri frtttr manen* tf Jh
^mlrfcttflHHw PerfmVaU notu
smmm^rml-BV-T-bewetnmn arwmiQ.fifliflaUirrf.Ptlrtnjftli 4Ht,fr 0flhni»fl3ftn*»nart«.»^
étåMtmm&tuJf.,w&ierrnmt emnmff^ahtfftihrtvtfiinmr
»fell notolifc#-<rj!«rafiirtil <rmt, ,«trr itituftännir«*l«n» fturan'
tnrrrffrlwlUl«fp«plf^TOarrK>fp,
aåm i hat trgfif• <Ti etftdin m irrhn fiuciftiiflirflKdiiThir.lffTTirilnliil luirfw.tfrnflirScctr^hnrmnfj • lufafTwei tiftwfsihofrwlHWKf flgturtmfnMif4ianÖ7-eiarip(Ä>W mnftufurf i/U» la» infcift.ilvfV
MHilaV
l-nifrmflltn
"ifytwsfiÄurja-
F/3. /. f/r Compilatio qutnta. Als jur. Si.
säkerl. De ä r o av intresse för kännedom om utbytet och kontakten på den tiden. A v ett alldeles speciellt intresse för Sverige ä r ett av Innocentius III utfärdat brev, som icke i n g å r i n å g o n av compila- tiones, utan endast återfinnes i G r e g o r i u s I X :s dekretaler. Det ä r utfärdat u n d e r något av de senaste å r e n av h a n s pontifikat, och re- g e s t e m a för dessa å r h a gått förlorade. Året uppgives icke i själva brevet.2 I de tryckta u p p l a g o r n a — s å i F r i e d b e r g s — uppgives det v a r a sänt till biskop I s t r i d i R a t z e b u r g . Det u t g ö r fjärde kapitlet
2 N. 1356 i Potthasts regostsamliiifr.
3 1 '
T O N I SC. Il t i I II
under rubriken »De coniugio servorum». Det handlar om äktenskap mellan en »milos» och en ofri kvinna, om huruvida äktenskapet är giltigt, om mannen före äktenskapets ingående icke vetat något om kvinnans ofria stånd.
Av Gregorius IX :s dekretaler finnas bland omslagen ett större an- tal exemplar, med glossa och utan glossa, även sådana med Bernar- dus' av P a n n a Casus. Äldst äro i regel handskrifterna med enbart texten, utan glossa. De torde ha anskaffats ganska snart efter deras tillkomst. I en av dem (fig. 2) lyder rubriken till brevet: »Innocen- tius tertius n. episcopo.» En något senare hand har kompletterat rubriken till: »Innocentius tertius archiepiscopi) vpjalenfi.» Någon anledning till donna ändring måste man rimligtvis ha haft. Brevet och beslutet i fråga har möjligen som brev kommit även stiftschefen i Uppsala tillhanda.
Av alla pergamentsomslag, som finnas kvar från det medeltida Sverige, och ur vilka do gamla böckerna, som tagits sönder, nu hålla på att återuppstå, utgöres kanske en sjättedel av fragment av lag- samlingar, kommentarer till lagsamlingar, olikartade juridiska ar- Iieten ooh handböcker. Både civilrätt och kyrkorätt äro företrädda.
För att nämna endast några av hithörande samlingar och arbeten:
Pandekterna, Codex Justinianus, Collationes, — utan glossa eller med Accursius' glossa — Azo's Summa, Liber Feudorum, tidiga handskrifter av de så kallade mellandekretalerna med glossa, beslu- ten på kyrkomötet i Lyon år 1274, verk av Bartbolomaeus Brixiensis, Bornardus Parmensis, Hostiensis, Gaufredus de Trano, Nicolaus Panormitanus, Johannes Monachus, och andra (fig. 3, 4).
Särskilt de kyrkorätlsliga handskrifterna äro ofta vackert utstyrda och prydda med omsorgsfullt utförda initialer. Även miniatyrer före- komma i dem. Dessa handskrifter äro vanligen av italiensk här- komst, och man kan finna omisskänneliga Bolognahandskrifter bland dem. I marginalen kunna då och då i Sverige gjorda anteck- ningar påträffas, gjorda under medeltiden, innan böckerna sönder- delats och bladen använts till omslag.
Användningssättet som sådant skall här belysas endast med ett exempel-1 handskriftssamlingen i Universitetsbiblioteket i Uppsala in- går en rad fragment, som en gång varit omslag. De ha suttit kring militieräkningar och arkliräkningar, samt kring domböcker: först kring domböcker från Finland och sedan kring domböcker från Göta- 318
\ l F . D F . I . T I D A I. A T l N S K L I T T E R Ä T U Ii
na» xemtn ömtaw orcmptttmr
•00 imtfioe octcnfraahr 4iWr
«C'f »ttn Ivnordi cjfc-
•5 nctftt tj wrccj>ta _«**w4c6 wfnre^n»winrÄr.ä»iiterc(S ftuc tntttwr U? BOXipC» ffnrfi uralunuj jpw nrftnmoR t f v a m n e n «0* ,nmt> i/fa (tgi I
nto>nf f ttnracRnt». A$*ptk 4 u r n p n n c ue(tTOr»4twrH4m
«nw flin mak nenr nmcntnr l«>mira-^ntriiimt>larc^fir tomimftncurcitmi UjpCwmfl
0Of?ir<rinftrH«nr(tCVtt0G«-ti4
le Dcfcmmi t^srtr j„U^CBVW 4V«<W» yofpmrOrietoaig an iettxv mittå tn Jwr cafh ^r
I cq?rö rmicnmrr.. Ttvnntfrtt?
, cpf^zerV
; I yi**f*V<«»M *>«"Wfh tnrttm i <i n?* <^onraUA fcc ftwmo \nf ttjcjvrnnujf y^tUr <tb «n <rm 4 n w rmtUct- rWratwr Ätecr W^((C?c rmntnrm w o m w ahnT a© tHltmnJbnm ce^ftm»
mantalen. av«t> ™ v r a r i # 9uc* aj« eam .icovienXnri ono nen tn*er mm nen Jntnvnr J » » ' W t i i . fuerw c^nrumiav
Ijrcntm ««-»V >«<.>*»»£»
g m e x n p n i b w m ftiW,' ,
^iH* unir rmar tin» tt«%
h(5 necp ( i n t u r cft-.xCwrnrn N tif c & ivmoucuM>rtrance?f Oanioe -mantlarna -Mttatcmir TKhett v H h cvQttnr f9%teu van ertwmnf ooiuto •»«»•.' -nntu » n e ftmr 4(»l»of W&Ui c»_ • Vtnra oä c r oftura rcviu
<M n s n M n r twwf^»r>Är twyo&ntrnotf-OMtwherqnoa m tw-onf tmnc4 »monrytnä WB-noram« otaemfefeaar aflfcrenrcant « 4noa4rn <n«jL ttfeatn t t ivcactMC fttmeatn w
; w n,npcm.f?c?o7ft<wAÅr- quo> lictn vm- J^matn ttnUu-»?
V»ö-<rm ittim tu>nnr «é anott am omaW-cyiDttiri^min»
£ ayufwrcatn flarr tpqjcm manntt» a£_£-*tc gtftcrfi no atrnW.^finam duupa^p f o n ongfV -muiun v*orauwi
qiS yfato tnro .ytwc oeeH3r\iC nnn fiiWVl^M-w-itm^
nen" c*».
nnn mvtAr r«C>rflr>tt«BOirm l o e u U w ^ M f i m - o i m m w
<nc t*K»mf tgTunn oenn ftnV nf ttumaSu ffvnaear- cron «^*
-Ami nn- pxrem ftmtn r<M> "
nrcdftn tcgtfjmmorttqtwW oit- W/J tnöwf ^ Uti> (sgtflifle
«ri4n» d a ^ C &eänu>n_ jatV ncc(uo ncie ftoenf <>Äfw»n»
VWflinn .ift.wf 4«rw»fi»i>f tio V«f. r o m t|Ä»r. * * m ^ r M K M *
M ^ rtntm notMf Au^i4m'JHCWWT , «l<?yKÄ.rf'.^a^.oir..tp.ot.u-a"
j Jpmtwmi 4ttittU«TC^ qSw"1 tt} « / >tn*mf fcj^nnrcrtqjcm \<5<n
^Anr ommr «»tm AnatU vtrt«
**ft-j_\ntcttrft' tt«r€tä».««rtVl)o «S
/•'/y. -'. /> Gregorius IX:s dekretaler (den ändrade rubriken t. h. nedtill).
Ms jur. 68.
319
'/• o v i s t: n u i n
i3}.runtotmctiCttCDi C^äMtfö^tttl ttfinn<««mcn>ttt^4
««»4an«mm-t«ruicur»iy^»t^
uurtantrfucnr^pufarorw
ofim ttféxt rtroi^amTputta hmtcttwl»
twcturtcrz4btmtTVi^t8r.t<|fiiUtmi 4^rYWttttC<m»namnt^awwt'rcjj
^tmrtodhfitwwmJhnwraUumanoj fatranuu 4$trpatTui<ivuuurnitttiitu ..
T»i«|^nmwt04itr£ftJk^^
wWtlUtTf 4u^tU'cw-swmr mu«tt«fawt%f ne*
CrtJM«»imrtir k r wc m k : M p
f ttrwtt^ttonwtmu^ioxKi^ti^wp^utr-ttwim
«C4ttwwj4iwnftÄr-nr^
. mvcfadMtmcn«^t«riBrtiJ4in*K'r4»Hi'mc*i*
«wtHm(WiEHlmi|nitC4^i«JW»iacw8
i l u b r ^ v i i i m i f ^ t j a i c p ^ i r antmmcusttc «tul
-ÄVÄ
f
l i w w c a a l i t t m i t r t t f ^ ^
mnt4rpm(mmnt«»»rttiJummC<mcnturama?uW„ -
Ftg. 3. tian/mins de Trana: Summa Ms jur. .1.1. •;,'/.
M E D E L T I D A L A T I N S K L I T T E R A T U R
Whtw»n«r^w»ta4<i"»lib»ia«n<>ti« *^
to oow«'if>iTmm>.«n4n*»rfr;urWe J rl tftntnrot amsnentrVplmAi^f»*"*»- iflimiif-V^lnetgffta^tKgWMnHrltnt
rycmaihr ai <»>tiH*-aNt*»n o»h nm fwtrne n»'<stnunut nw*» fC*^**'
tam ia>naroj <jftt f torran»t*iwne fti O-vi uv i at» emunme atfwn'' «dnn roCwabÄSmenemfctfTOftiijw
i lAMin'\n'ir-rfaj>.p(r * a i « w ^ ö r 5 d Ö _ _ Pv»a* clmtF- qiilem mrftSmém.va nftt
ntmif n <jsrolt«*]>«cim«r oflSto» _
* vt tfcmmar fCTPCttatem nfhiM H«(6n- i lora tf-<llof<}u» ««a«4ttif uranaf »af
^t5n<«- ponmi.1 mntemenn; WrfrVd!
|Ltfi* T"**fp1 ötoxtenrfc' ***lm*i
\Icniof-i4rfphSjfA*a««natf«o<wiUK / «6l»aini#mrtttAa>a»>«<wyc!ta7fl
) »f4Jfcttf'a*nitainoni aderc-iqft
Jcattctiittrvimnn. m , . . . S ä m ^ W S x , m & i * i m o l £ ' ^ H - M f ^
|kVa_tn <?Ui»«»«rfnapffojB'»t«&"
11 fttam awirmaro rub ämi* cttri» nft } 4»ftpwtrmn«nftr«»C»e*o"!>'f*!' tnttivKon»)
'mtM&tuemenae»wai»f i«j«wiar*»f««uWj«nj«n*ro|«
mtmtrr<iioatäpwmiva»fm*
p m afl *r itanintm almia nnrtier
^»»tmtOmalwfcwmiCiew «flf
<oHo«njrv'nfinutnnu>nK nnma
<rme* ffili»iörf«äfta» vwpiaaw KnotuinutaiD Uw |S«t nnrtteraf ftgnawiiwowamyaijofonrtfb .Kruanounr
|Ma Jur Uatanr pro» mtpn P fetma V (ptiibmtt) (timrfl* j5«»Tm' (1 # lS»mmnt.Öui>v>ft-\^(atu- pmfl l^p»mftmjion<e<Kt)»me<»n
rtV'flMtn.N>p»im.vS<t»Uwi«f<Kn jiroraianixiflAwiNiuiacTiytmr nmpfubi^rof mj»! itwuÄmii er
itxam ehatre fqnonirarn-tww o-tm\ nnmuf au«jo* fnfnynir- t r '
«iam 4>'flmk * «MW> M»i ftta-ir .iitfOiBi it tvftmn m vmtnmvm ea\
tmttrtetitxnn,
/•'/(/. /. Anonymut: t'.asas et notabilia. Ms fur, .1.1. /.
land. Det s i s t a m e n a r j a g bokstavligen: att ett och s a m m a perga- mentsomslag först h a r a n v ä n t s för en finsk dombok, sedan avlägs- n a t s från d e n n a och a n v ä n t s på nytt för en h ä r a d s d o m b o k inom Göta h o v r ä t t s distrikt. N ä r j a g d r a r fram detta exempel g ö r j a g det för att visa, h u r u invecklade omständigheterna vid själva inbind- n i n g e n k u n n a v a r a . Att d r a s l u t s a t s e r ä r vanskligt. E t t omslag får icke u t a n vidare a n t a s h ä r r ö r a från s a m m a ort som den dombok eller den r ä k e n s k a p eller det g å r d s i n v e n t a r i u m , som fått omslaget.
T v å av universitetsbibliotekets omslag h a tillhört en och s a m m a h a n d s k r i f t av den s å kallade Guilhelmina, en medicinsk handbok, som författats av G u i l h e l m u s de P l a c e n t i n i s . Arbetets fulla titel ly- der: S u m m a conservations et c u r a t i o n i s . I k a m m a r a r k i v e t h a r re- dan I s a k Collijn påträffat slutet av detta arbete på ett omslag, som tillhört samma handskrift. Det ä r ett av de s ä l l s y n t a fallen, då slutet eller början av ett arbete påträffats. Detta u n d e r l ä t t a r identifieringen.
I alla de övriga fallen måste författare och verk bestämmas e n b a r t på g r u n d av u r sitt s a m m a n h a n g r y c k t a delar av texten, som finnas
2 1 — 8 0 0 1 3 1 321
T O N I S C H M I D
<t>£rafi* n w r V g u t u i Ä c ä t w ^ i h t e &• £n-a&ttu<? rjml«n.
" cvnÄ ft-tf>«ip K->r»itx> f u c m - p t c - m e n fitirtnti« dtff<
Cm t n c t H H n a t t x Ätgt.c ve-etgrtuT «»««-•»• i v k t u * Ct*if ift*CWC Ct-tHnäe-nen pt»ftc i c»vrtcrclm rofil.i i n c n i m T\é%n»
<ut} f n t a o i m c t i x r a nufuf» C«m ejtuT fi^cnP d*p«<w»u I» fii/E r w c r Gijrtutf o * jjfieumlm C«' rtutc" nti-rrrui ftmte rme- m t r Fig. ff. Bemardut Glor: lie grudihiis humllttatlt. Ms Theol. .1.1. -/«.
Ot 3 m e
? i ** «-' u »-rim d£^fe*&&
^ . . • • • y P M yi.iyii.MM.m.nMypiwii m p IIII I I ••
ffitorta R y t ^ y | j » t f c c S<t%. <)fr tT1*"
I b S*ij pctiAm ca*
. Ä t ' é . ' i • '>f _ É _ P;
/•"it/, fi. Magister Matthias: Super Apocalypsim. Ms Theol. AA. 42.
322
,1/ B II B I. T I II A L A T I N S K I. I T T Ii II A T C /(
kvar på omslaget. Någon gång kan clook cn bevarad början av ett arbete vara missvisande. En handskrift, som förutom andra arbeten av Bernhard av Clairvaux också innehåller hans skrift De gradibus humilitatis, börjar i stället för »Rogasti mc fräter godofride» med
»Rogasti me fräter giraide» (fig. 5).
Med Bernhard av Glairvaux ha vi kommit in på teologiska arbeten.
Det har med rätta påpekats, att vi med det snaraste borde få en vetenskaplig upplaga av Birgittas uppenbarelser. Jag avser den latinska texten. Bristen på en sådan edition är en kännbar lucka i editioner av medeltidsarbeten. Viktiga äro dock även editioner av svenska medeltidsarbeten, som bidra till eller rent av äro nödvän- diga för förståelsen av Birgittas revelationer. Till dem måste räknas Linköpingskaniken och magistern Matthias' verk. Av dem föreligger ett, och det minst självständiga, i korrektur. Det är hans Copia exemplorum. Mera betydande är hans arbete om Johannes' uppen- barelse. Det är icke tryckt. Ett fullständigt exemplar av det, en pap- pers- och pergamentshandskrift, ligger i universitetsbiblioteket i Uppsala. Ett antal blad av en pergamentskodex, som innehåller ar- betet, har kunnat sammanställas (fig. 6, 7). Av Birgittas revelatio- ner finnas fragment från ett flertal codices, däribland från en, som innehållit den fornsvenska versionen. Även andra fornsvenska frag- ment ha kommit fram, så ett av en järteckenbok. Den är skadad, så att prov på den omsorgsfullt utförda skriften i denna pergaments- bok icke kunna klioheras. Endast en annan uppteckning av desse texter i en handskrift av mindre format, dels papper dels perga- ment, som härrör från Vadstena kloster, synes vara känd. Texten
fa"fStec<ÄVtnf«s2"t?r<jm
^*fH^&å»f&|&<^ & & &
Fig. 7. Ur samma arbete i Ms C 126. Uppsala universitetsbibliotek.
323
T O N I S C H M I I I
i de båda handskrifterna är ord för ord densamma. De nyssnämnda fornsvenska fragmenten ge prov på det dåliga tillstånd, i vilket man tyvärr icke så sällan återfinner en del av pergamentomslagen. Brand- ooh fuktskadade äro de spröda och ömtåliga och måste vårdas om- sorgsfullt, om de icke skola sönderfalla.
Ett anmärkningsvärt stort antal av de teologiska arbeten, som kunnat sammanställas, härrör från dominikanska författare. Det har utan tvivel flera skäl. Dominikanerna ha räknat män som Alber- tus Magnus och Thomas ab Aquino inom sina led, män som lästes och kommenterades överallt, där man ägnade sig åt vetenskap. Andra ha skrivit goda handböcker och uppslagsverk. Vincentius Bellova- censis' Speculum historiale och Johannes Friburgensis' Summa con- fessorum finnas i ett flertal exemplar. Men även Bartholomaeus Anglicus, franciskanen, har skrivit en lätthanterlig encyklopedi, som dock icke alls är lika vanlig bland fragmenten. Ett annat skäl för dominikanernas predominans är säkerligen att en del uv inbindnings- materialet bevisligen hämtats från dominikanerkloster. Bidragit har troligen en annan omständighet: dominikanerna ha nedlagt stor om- sorg på sina boksamlingar, böckerna hade stort format och man kostade på dem ett hållbart material — allt detta gjorde dem mycket lämpliga även som inbindningsmaterial.
Men dominikanerna äro visst icke allénarådande. Vi ha arbeten av Bonaventura (fig. 8) ooh Alexander de Halis och Duns Scotus och Aegidius Romanus, vi ha cisterciensernas ordenshistoria Exor- dium magnum ooh mycket annat.
Förutom uppslagsböcker i särskilda ämnen finnas också allmänna.
Bäst kända av de medeltida realencyklopedier äro kanske dominika- nen Vincentius Bellovacensis' Specula och franciskanen Bartholo- maeus Anglicus' De Proprietatibus rerum. Dessa encyklopedier voro tänkta som allmänna uppslagsböcker för en bättre förståelse av bi- beln. De ge oss i själva verket det, som handböcker i ett visst ämne icke kan ge: en översikt över så gott som hela kunskapsnivån på en bestämd tidpunkt. Bristen på moderna upplagor av dem är att be- klaga. Endast mindre delar äro tillgängliga i sådana, ooh det trots det stora intresse de under medeltiden och senare tilldragit sig. Frag- ment av bådas encyklopedier finnas bland omslagen, betydligt flera av den dominikanska än av den franciskanska, men i stället endast av en av Vincentius' Specula. av Speculum historiale.
324
1/ B II Ii I. T I II A I. A T I N S K I. I T T Ii Ii A I U II
te- a/aAymr-aanftftUMfatr* r f f e t t • aumia Ane m ^ a - l ^ a m Ma«M^.ivr<im wfcikjtwre anHii »ttpmT vtttutf nir nftwfnM TOimemrtwoiKJO» Tnv.« & ta*»** f i m p a r »
«^n»»sipfctiar«tf4rf*iw «5 «tr<«MM_f fntfflWtjm». »;\ymfW.ÄM9Q4«*|n a » - r V wrtum«>*)9<M* m M m .
f Ä i nMioaanffax-fe- <niMfanc«?eM«s>
i u i«*ut» nr«w»e r m te « u « ««l«fff y l * * Wtff «jJ HirtSlM» * • • 4MMI U&MWI»
•.ie««Jn>tmriD««an»tt««Br.«mJw*ea»
nAJrflw t)w«wt nmm-vrftwv lyiawSx rtattfntw. vflfe-ittVHffftttftoiftma « r *
|CfllnM.m v i * otxMt W t t w w e i anor
^.ufioaJi r*St-Vw~i<miwm6w » J M » nuom yta» *iae «éi agatr.atä etpr?. ne
•»•MR«T errW opwwpitt mauww « * . n wtwnii* aaw 4%tu OJttW- &»«*«•» 6r«*?
"(|!-9ei*»uJi? t t u ^ ö • « t * a no- t m * * * * * - / * sw+wmf M h i c . 6 *«**£«# n a * » •««.
mttr > ti? wnfc. «nr <ff wm-mute- 4«r f téfi
< 3 \ \ i \ m t f i f ^ . K M * > a a i * > r m l \ t m i w£ t» ertKtaf.w. 4Ua»«Mev«>nSK/-&»«r 4b new*cnJ,«..it«iawf.f ,MUMKim«t«
>uttrn9r<hensr |h4><t*ét«a»>i ternnrr oJMtm tK^-ttg.jivB. otKJtewrte*-amfUaH twi.max >*renu*M-
f ^ t w t e p f a n S & t i i f te «•*»*>»*
i*> .*(bto*rÄ W-.. ff ^ . « m « . t f c | « « ! r * * < n f tM»wrB|™>» fau<rrMaoia»<K tonr. 4*a-n> antMSOw fftiewade. uvr (WitwclilmnBW muewrWi «Trf»iiK»i VM.
tt*m fatfam vwf fijie- myt?#«NS>
{ < * * * » « <**«•• t * * * ii««««« «rt<M4n
*6>T4 htafam I M M I 4»ft*tr««lAl^*«M<?
toa.«4?Fept aianAffl^iuncTgdW.iy,
•>i#wT.^ fete | ? n r 4 aawwMr ( r a & t t f m t t n W q wffliiiéii n?««&• fi (A*hif ( ^.<V.
«H»4*. 4JS» lem* fiä-»«Ttj nmwno^ fufMu vifrauiiiJiK**. i ^ f c ^ M H w m u m i f i«»««Mf-f r u C e t - ^ f t M f . ^ A e j * k # A * -
mjtom awKwf n _ o t .'tar«?Ä <*«JiJhM fi tw? moWOmAa'- ertws» ta. 4>4*UMBWU K
«M«4 «» et* % uwuwu * » & u t t t m k & t r f VWTlwf. j - V t r t f . U m M h r T j L m a n r f Ött ta«P <>MtietMé4>n4qs. ur au» I t t t A M e ttutÉr .* « 4JM» me .*«•*_««• ranretew
* » t ^ p / i t m vtxK»M'toa*ua»tt:.\r.«n
„M*mwif.t&.»uftHron**y.««Mn&mi*
tTttnf^u .wfetf-w&jHJhi. tf T^tefMp-
(notaS dr twmmtmi^I te»*e«» e*weie i m m t a t å t j k «i»nM«#wf «««»-*<iw
fc4>w«wa« » w < i % % r t e ^ i i f w p o ^ Ä lawir »e t i « f t o w f J W M . n « * * * . < « jSfr- * ftwr «nfer. ««> <8 «3 -JÉ Uine to *r- WWn-ww^iuiéuryiatg.uFtti&tOUBtJfae- tcMBr%1>* 0t tuMee tan«c MT ISeam Alnim
tw ftmc > *wtwt^tiaii eiave ttftwu. tnQ^tswi tu
*«t«MKr6 ucwiUf fi v iwonyw flB»rt»B*t' MffiprMB t» ulMrfaivt» » n«rew 6U»fti W#5 fwanäwwin twe-aihmg • rwulg.» ftHucmir
| Cnjewnr&*»««it«m. fowt * a ^ O r S ^ ^ p 1 h * w twa**» • fie mn»» uiptw»ie-ptrt vv»tmB3f vjilnsf oo^tr- ur JV af.men .•wour iruJuiftjr fttnam t nf tpi <vtetur. hZ ^inS t * e i « f l W . i f i S ) w oepenaaSfirnfi^*.**-'
««»*r«f|Prfnr*»<w«r-n5fp^*i»W.tiie fiwhm«r|i«n»t»C |f V*"- i w i«'4^tc «!'
Fiff. S. Bonavenluraf?): Pharetra Ms. Theol. A A. 33.
325
T O N I S C I I M I I I
_£
. » — k . A * M j ^ M M « . < : / i < i > M a n / a t / 4 « « »
lj_£ 0 > 1 « - _ » 1 _ J J ^ £f\nntm i p m t i * d* luqpat*
^ f n e b$ t? cft-t*iw fo otr ( p f^rtru- rt£ fctmi
^ K i r öd »V-** i^yTiuwttfrt-feii*. W m * i ^ l W '
&tCwtU>onu**i um* i*u*n« l^st_K_«__fl__"
Ä*6 < f t t 4 > m « _ j | ^ n ^ l ^ « » ' ^ ^
Fig. 9. Petrus Rerchorius: Repertorium morale. Ms Theol. AA. 37.
Mera oväntade äro fragment av två uppslagsböcker, som ha den franske benediktinmunken Petrus Berchorius — numera vanligen kallad Pierre Bersuire — till författare. Fragmenten ha tillhört hans verk Repertorium morale och Reductorium morale (fig. 9 och fig.
10). Enligt författarens intention skola båda underlätta förståelsen av bibeln. Repertoriet är uppställt i alfabetisk ordning. Det förekom- mer mer eller mindre utförliga handskrifter av det. Den inkunabel av repertoriet, som äges av Uppsala universitetsbibliotek, återger en kortare redaktion än vår fragmentariskt bevarade handskrift, som synes vara lika utförlig som Ms lat. 16790 i Bibliotheque Nationale i Paris. Artikeln »Solere» saknas exempelvis i inkunabeln men åter- finnes i vår handskrift liksom i den nämnda Parishandskriften. Re- duktoriet är en realencyklopedi och synes nu icke finnas i något av de stora svenska biblioteken. Av båda verken har ett avsevärt antal blad återfunnits, av repertoriet icke mindre än ett åttiotal. Om Petrus Berchorius har Franz Fassbinder skrivit en biografi. Han var en något äldre samtida till Birgitta Birgersdotter, men tillhörde en helt annan andlig riktning än hon. Han beskylldes för att ha använt hedniska författare och förbjudna vetenskaper, och anklagades för heresi. Det var universitetet i Paris, som räddade honom undan biskopens fängelse och tortyr — det synes ha gått så långt som till 326
.1/ E D E L T l D A L A T l N S K L I T T E R A T U R
« * - ^ - - * w i i p » p ^ r » € < e r | t f ö V%a«»em
- f» (n c>iutmot- 4n«« -r«yru«s «<%*€*}»£&.
r*»c £^t5tn«i6TWf^J*wia»f^»<ftm« **»•—
, ^ U 4 a ^ t t t t * t Z . ^ J H U H ' a ^ » f c
^>ruV*€«r*|u> tj*%nt fnc >StuVW**
F13. 70. Petrus Berchorius: Reductorium morale. Ms Theol. 34.
strejk för hans skull. Att man känt till hans arbeten i Sverige är av stort intresse.
Reduktoriet är en av de handskrifter bland fragmenten, vars text numera icke finns tillgänglig i biblioteken i Sverige, varken i ma- nuskript eller i tryck. Det är bara en av en hel rad av sådana texter. För identifieringen av sådana måste utländska bibliotek
327
T O N I S C H M I D
och handskriftssamlingar anlitas. Det är också ett av de exempel, som visa oss att våra nutida bibliotek här i landet sakna ett och annat som fanns i de medeltida svenska boksamlingarna. Ett annat exempel är Étienne's de Bourbon »Tractatus de praedicabilibus», av vilket vi ha åtminstone två exemplar bland omslagen, exemplar av den fullständiga, oavkortade redaktionen. Verket har aldrig blivit tryckt i sin helhet. Endast »anekdoterna» i det ha återgivits av Lecoy de la Marohe. Vill man identifiera det, måste man gå till handskrif- ter i utländska bibliotek.
Betydligt lättare än dessa kunna texter av klassiska författare och av kyrkofäderna identifieras; av dem finnas utmärkta upplagor till- gängliga. De äro dessvärre icke talrika. En av de vackraste är en Aristoteleshandskrift. Ett flertal blad av denna återfinnas i Slotts- arkivet. Goda upplagor finnas även för de vanliga lagsamlingarna, och för standardkommentarer har man tillgång till inkunabler. Re- dan ett så betydande och under medeltiden synbarligen även i Sverige anlitat arbete som Jean Le Moyne's kommentar till Bonifatius VIII:s Liber Sextus vållar svårigheter, då något helt exemplar av den icke synes förekomma i de skandinaviska biblioteken. Det samma gäller för en del av kommentarerna till Aristoteles och till Petrus Lom- bardus samt för vissa naturvetenskapliga arbeten.
Vår kännedom om de medeltida gudstjänstböckerna från Sverige har länge i huvudsak stött sig på inkunabler, och på det som återstår av bokskatterna från Vadstena kloster. Den gör i stor utsträckning så alltjämt. Av de sjutton codices, som finnas kvar från dominikanernas förnämliga kloster i Sigtuna — de förvaras i universitetsbiblioteket i Uppsala — är icke en avsedd för gudstjänstbruk. Så stort värde den bevarade traditionen än har — den är sen, och den är ensidig.
Vadstena kloster och Linköpings stift stå i centrum och äro de mest, man skulle nästan vilja säga: de enda nyanserade. Något, men jämförelsevis dock icke mycket, har i och med Vadstenaboksam- lingen bevarats från andra håll. Vadstenamunkar ha vid sitt inträde i klostret medfört böcker, som de begagnat tidigare under en verk- samhet på annan ort. Och något har också kommit till oss från an- nat håll. Den bäst kända äldre handskriften är en del av en mässbok från Vallentuna socken i Uppland, som nu ligger i Statens historiska museum.
Ensidigheten i materialet har försvårat liturgihistoriska undersök- 328
M Ii II Ii 1. T I I) A 1. A T I N S K I. I T T l i R A T I II
-.. """'"•H1^ H II- _
Ins ftipKOKimi^iuiutia
— ^ . - f r . . B ,i • i . . — - i " %•• -
§_E___S5_Sp
te mjugg tmtns feaafr cflfc
l ^ n t ä T * ^ —-—A
Fiff. 7?. (7r en mässbok från Skara slifl. Ms Theol. M l . 358.
ningar. Här tillkommer nu genom pergamentsomslagen ett stort nytt material. Det omfattar dels böcker, som skrivits i utlandet och impor- terats till Sverige, dels böcker, som skrivits i landet. Flera av de se- nare härröra från samma epok som Vallentunaboken. Det nya mate- 329
T O N I S C II M I D
vt u* röuium „«+««*•
U« ÄJfl^^fttrijonfarbr:
^^cötttninjTuaiotSRr.
UjémHcm.rtatlnlln.
iTtq?pantmm.t gxatå cottftffio rttmmcmnm cömmdfx.csrmänoDin dulgmnd ftnrvMtiiplffifr.
kS_l^ dnkucf i^j60a«tec.
fr^bcdrmrinarrpnmi mor: Hem tf dtbittt» asp tjoncmta dcvcanontb?
fdtraninwatä qut fup (hrf.ari menofyrfmanc
AtrrftctönrhirierR sxini $coao ftä conaU a.ur ninnuf hotuu&löl irönttn* fxhibc^tiicrtW rf&(^4ccr^nt?,faiwi.
W Atromuncrc _ 7 faaanfuvpuccf w ritte depcdtniur quod ddmc fcrutnraf cdefrm mtrforBao.mfKdmtrbr aro ftVHSiano conftöwr mo faluaaotnf mc fen
Fig. 12. Ur en engelsk mässbok, använd i Sverige. Ms Theol. M l . 335.
rialet har givit värdefulla bidrag till texter och melodier, som an- vänts vid gudstjänsten i de olika svenska stiften. Många av guds- tjänstböckerna äro genomgående försedda med nottecken för sång- partierna. Mässboken från Skara har kunnat rekonstrueras till en avsevärd del, och vår kännedom om mässtexterna i Västerås stift har ökats betydligt. Nya, d. v. s. hittills okända texter ha kommit fram. Som framgår av en nyligen utkommen bok om de medeltida hymnerna i Sverige ha omslagen haft mycket att ge även för denna liturgiska särtradition. Ändå längre tillbaka i tiden gå liturgiska böcker, som förts till Sverige utifrån, närmare bestämt söder och västerifrån (fig. 11, 12).
Ett särskilt omnämnande förtjäna kanske bibelfragmenten. De äldre av dem äro samt och synnerligen skrivna i utlandet Påpekas kan ett utomordentligt vackert tyskt evangeliarium och en italiensk bibelhandskrift med många miniatyrer, bland dem konung David med ett klockspel.
Det är övervägande de liturgiska handskrifterna, som tillåta oss att följa utvecklingen av skriften och av notskriften här i landet, ooh av förebilderna till båda, med hjälp av just de förlagor, som ha importerats hit. I dessa förebilder få vi också tillfälle till studium av tekniken, användningen av färger, användningen av guld. Initialut- smyckningen, senast undersökt av Francis Wormald, kan ses i sitt sammanhang.
330
M E D E L T I D A L A T I N S K L I T T E R A T U R
I det föregående har icke rörts vid alla spörsmål eller alla enskild- heter. Det är böckerna som ha visats. Jag har icke gått in på person- historiska ooh lokalhistoriska bidrag, på prästnamn ooh ortnamn, på testamenten, på anteckningar om visitationer, invigningar,' själa- mässor, kyrkors egendom. Sådana möta i marginalen i liturgiska böcker, företrädesvis i mässböcker. De uppta oftast namn på både män och kvinnor, för vilka det skulle bedjas i den kyrka, mässboken i fråga tillhörde.
Dödsanteckningar i kalendrar ooh hänvisningar till svenska rätts- fall i utifrån importerade juridiska handskrifter ha här heller icke närmare omtalats. Lika litet de kyrkslaviska fragment, som då och då dyka upp. Dessa ha dock icke begagnats i Sverige. De sitta som omslag kring handlingar, som inbundits på andra sidan Östersjön.
Till och med en palimpsest har kommit fram: en sen Skarahand- skrift, vars text är skriven över en äldre bortskrapad liturgisk text.
Själva inbindningen av handlingarna har till en stor del bevisligen ägt rum i administrationscentralen i Stockholm, till en del dock i landsorten och då framför allt i kungsgårdarna. En icko så ringa del av handlingarna ha bundits om, d. v s. försetts med omslag, som tidigare använts för andra handlingar. Blad ur en och samma me- deltidshandskrift kunna således numera utgöra omslag för hand- lingar från olika tider och från olika landskap: Gästrikland ooh Småland och även Finland.
De rekonstruerade böckerna sammanföras på katalogkort, som upptar samtliga fyndorter för de olika bladen, samt ett skriftprov och i mån av tillgång en mikrofärgfilm. Boken (de olika bladen) kan då beställas oeh framtas som en hel handskrift på ett bibliotek. Den kan fotostateras och filmas och på så sätt tillgängliggöras för forsk- ningen.
Huru mycket av varje handskrift, som kan rekonstrueras, kan icke sägas, innan hela arbetet är gjort. Antalet blad är för närvarande mycket olika. Av en del finns blott några få, av andra är antalet 20, 30, 40 upp till över 80 blad. Det sämsta resultatet — ur rekon- struktionssynpunkt — bruka handskrifter med miniatyrer och konst- närligt utförda initialer ge. De ha lockat samlare innanför ooh utan- för institutionerna under alla de århundraden, som ligga mellan in- bindningen och vår tid. Fortfarande måste man försöka få folk att inse värdet av den rekonstruerade boken. Det är den, som bör efter-
331
T O N I S C H M I D
s t r ä v a s , icke e n s t a k a blad eller u t s k u r n a m i n i a t y r e r och guldinitia- ler, de må v a r a a l d r i g så g r a n n a .
Z U S A M M E N F A S S U N G Toni S c h m i d : Mittelalterliche lateinische L i t e r a t u r .
Der Vortrag betrifft die Rekonstruierung und Katalogisierung mittel- alterlicher Buchfragmente, die im sechzehnten und siebzehnten Jahrhundert zu Einbänden kameraler Akten verwendet wurden. Es durfte sich um ungefähr 50 000 solcher Einbände handeln. In der Regel besteht ein Ein- band aus zwei Pergamentblättern eines Kodex, aus zwei ganzen Blättern.
Ein Teil der Einbände ist gut erhalten, andere sind beschädigt (Brand und Feuchtigkeit). Am häufigsten koromen liturgische Biicher aller Art, theo- logisohe Arbeiten sowie kirchenrechtliche und zivilrechtliche Sammlungen und Arbeiten vor. Doch sind auch schöne Aristoteleshandschriften und spätere naturwissonschaftliche Werke darunter. Handschriften in lateinischer Sprache iiberwiegen. Daneben findon sich Blätter aus Drucken (liturgische Drucke, Gutenbergbibel), aus kirchenslawischen und altschwedischen Hand- schriften. Manehe BUchor konnten bis zu 80 Perzent rekonstruiert werden.
332
