Förskollärares förhållningssätt och arbetssätt för att stödja språkutvecklingen hos flerspråkiga barn : En kvalitativ intervjustudie med fyra förskollärare

ÖREBRO UNIVERSITET

Institutionen för humaniora, utbildning och samhällsvetenskap Huvudområde: pedagogik

___________________________________________________________________________

Förskollärares förhållningssätt och arbetssätt för att

stödja språkutvecklingen hos flerspråkiga barn

En kvalitativ intervjustudie med fyra förskollärare

Förskolepedagogik V: Självständigt arbete 15 högskolepoäng

Vårterminen 2021

Sammanfattning

Syftet med denna kvalitativa studie är att få kunskap om hur pedagoger arbetar för att främja och utveckla svenska språket hos barn som har svenska som andraspråk. För att uppnå studiens syfte genomfördes halvstrukturerade intervjuer med fyra förskollärare från två olika flerspråkiga och mångkulturella förskolor. Det sociokulturella perspektivet har använts för att diskutera studiens resultat. Resultatet av studien visade att förskollärarna använder sig av liknande arbetsmetoder för att främja och stödja flerspråkiga barns språkutvecklingar. Dessa arbetsmetoder är kroppsspråk, bildstod, TAKK (teckenstöd), aktiviteter vid samling (såsom Polyglutt, bilder, böcker, rim och ramsor och konkret material) samt lek och högläsning. Studiens resultat visar att förskollärarnas förhållningsätt i förskolans verksamhet ses som en central del i språkutvecklingen hos barn som har svenska som andraspråk. Pedagogerna inkluderar föräldrarna i verksamheten genom att uppmuntra dem att vara delaktiga i sina barns språkutveckling. Studiens resultat visar även att trygghet är en förutsättning för att utveckla språket hos barn. Därför att det är viktigt att barn får känna trygghet i sin omgivning genom att pedagogen skapar möjligheter och situationer i vardagen där barnet kan utöva både sitt modersmål och det svenska språket. Detta kan ske genom att skapa små grupper och genom att visa barn intresse för deras modersmål.

Nyckelord: flerspråkighet, andraspråk, språkutveckling, pedagogers förhållningssätt,

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 1

1.1 Syfte och frågeställningar ... 2

1.2 Disposition ... 2 2. Bakgrund ... 3 2.1 Flerspråkighet ... 3 2.3 Teoretiska utgångspunkter ... 4 2.3.1 Sociokulturella perspektiv ... 4 2.3.2 Centrala begrepp ... 5 3. Tidigare forskning ... 7

3.1 Sökning och urval av forskning ... 7

3.2 Redovisning av tidigare forskning ... 7

3.2.1 Pedagogens roll och språkutvecklande arbetssätt med flerspråkiga barn ... 7

3.2.2 Lek som språkfrämjande verktyg... 9

3.2.3 Styrda aktiviteter ... 10

3.2.4 Samarbete med föräldrar ... 11

4. Metod ... 13

4.1 Kvalitativ intervju som datainsamlingsmetod ... 13

4.2 Urval och rekrytering ... 13

4.3 Genomförande... 14

4.4 Analysprocess ... 16

4.5 Etiska överväganden ... 17

5. Resultat ... 19

5.1 Pedagogers stöd i arbetet med flerspråkiga barn ... 19

5.1.1 Takk-tecken, kroppsspråk, och bildstöd ... 19

5.1.2 Högläsning ... 20

5.1.4 Lek ... 23

5.2 Förskollärarens förhållningssätt till flerspråkighet i förskolan ... 24

5.2.1 Föräldrainriktat förhållningssätt... 24 5.2.2 Relationellt förhållningssätt ... 25 5.2.3 Positivt förhållningssätt ... 26 6. Diskussion ... 28 6.1 Metoddiskussion ... 28 6.2 Resultatdiskussion... 29

6.2.1 Pedagogers stöd i arbete med flerspråkiga barn ... 29

6.2.2 Förskollärarens förhållningssätt till flerspråkighet i förskolan ... 32

Referenser ... 34

Bilagor... 37

Bilaga 1: Informationsbrev om deltagande i intervjustudie om flerspråkiga barns språkutveckling ... 37

Bilaga 2: Samtyckesblankett ... 38

1

1. Inledning

Andelen flerspråkiga barn i Sverige har ökat de senaste decennierna, och det finns ett stort antal förskolor där flertalet av barnen har ett annat modersmål än svenska (Skans, 2011). År 2017 hade 25,5 procent av hela Sveriges befolkning utländsk bakgrund. De var antingen själva födda utomlands eller så hade de två utrikesfödda föräldrar (Migrationsinfo, 2019). Sverige har kommit att kallas för ett mångkulturellt land under de senaste decennierna (Lunneblad, 2013). Det betyder att det finns idag många barn som är flerspråkiga inom förskolans verksamhet och det är även den första plats där barnen möter det svenska språket. Detta måste förskollärare förhålla sig till. I skollagen, 8 kap. 10 § (SFS 2010:800) lyfts den språkliga utvecklingen hos barn. Där står det att förskolan ska hjälpa till att barn med annat modersmål än svenska ska får möjlighet att utveckla både det svenska språket och sitt modersmål.

Många pedagoger upplever att det är en utmaning att jobba med flerspråkiga barn i förskolan (Khousravi, 2017). Detta innebär att pedagoger känner att det är svårt att kommunicera med flerspråkiga barn och att inkludera dem i vardagliga aktiviteter om de inte kan barnens modersmål. Enligt en rapport från Skolinspektionens (2017) saknar pedagoger kunskap om hur de ska stödja och stärka språkutveckling hos flerspråkiga barn, eftersom barn med ett annat modersmål än svenska har sämre förutsättningar att nå de nationella målen i förskolan och i skolan jämfört med barn med svenska som andra språk. Eftersom förskolan är det första steget inom skolväsendet och lägger grunden till barnets livslånga lärande, så behöver

förskollärare bli bättre på att bemöta dessa barn för att främja och stödja språkutveckling hos dem. Rapporten är skriven utifrån läroplanen Lpfö 18 där det står att förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp samt sin förmåga att ställa frågor, berätta, leka med ord, uttrycka tankar, argumentera och kommunicera med andra (Skolverket, 2018). I läroplanen för förskolan framgår vidare att pedagoger ska lägga stor vikt vid att stimulera varje barns språkutveckling: “barn med annat modersmål än svenska ska ges möjlighet att utveckla både det svenska språket och sitt modersmål” (Lpfö, 2018, s. 9). Detta innebär att pedagoger ska erbjuda en stimulerande miljö där barnen får förutsättningar att utveckla det svenska språket och modersmålet genom att uppmuntra barn att lyssna till högläsning, samtal om litteratur och andra texter samt ta vara på deras intresse och nyfikenhet för att kommunicera på olika sätt.

2 Pedagogers förhållningssätt är viktigt i kommunikation och samspel med barn. Därför

behöver pedagogerna ha strategier och erfarenheter för att kunna utveckla flerspråkigheten på det bästa sättet hos barn. I Lpfö 18 står att ”förskollärare ska ansvara för att varje barn

utmanas och stimuleras i sin utveckling av språk och kommunikation samt matematik,

naturvetenskap” (Skolverket, 2018, s. 15). För att kunna utmana och stimulera barn måste det finnas olika strategier och metoder för hur man ska gå tillväga. “Barnen ska erbjudas en stimulerande miljö där de får förutsättningar att utveckla sitt språk genom att lyssna till högläsning och samtala om litteratur och andra texter (Skolverket, 2018, s. 8).

Allt som nämndes ovan väckte mitt intresse för att undersöka hur pedagoger arbetar för att främja och utveckla svenska språket hos barn som har svenska som andra språk.

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med uppsatsen är att få kunskap om hur pedagoger arbetar för att främja och utveckla det svenska språket hos flerspråkiga barn.

• Vilka pedagogiska praktiker använder pedagoger sig av för att främja och utveckla svenska språket hos flerspråkiga barn?

• Vilka förhållningssätt uppvisar pedagoger till arbetet med att främja och utveckla svenska språket hos flerspråkiga barn?

1.2 Disposition

Uppsatsen har sex kapitel. Kapitel ett består av inledning, syfte, frågeställningar och

disposition. Kapitel två handlar om bakgrund. I kapitel tre redogörs för tidigare forskning om pedagogens roll, lek, styrda aktiviteter och samarbete med föräldrar. Kapitel fyra presenterar kvalitativ intervju som datainsamlingsmetod, urval och rekrytering, genomförande samt analysprocess. I detta kapitel behandlas även forskningsetiska överväganden. Det femte kapitlet är en analys av uppsatsens empiri. I det avslutande sjätte kapitlet kommer jag diskutera och reflektera över studies resultat utifrån Vygotskijs sociokulturella lärandeteori och tidigare forskning samt förskolans läroplan.

3

2. Bakgrund

Här presenteras studiens bakgrund. Jag kommer ta upp definitioner av flerspråkighet, flerspråkighet i styrdokument och uppsatsens teoretiska utgångspunkter.

2.1 Flerspråkighet

Tove Skutnabb-Kangas (1981) definierar ordet flerspråkighet genom fyra olika kriterier. Dessa kriterier är ursprungskriteriet, kompetenskriteriet, funktionskriteriet och

attitydkriteriet.

Ursprungskriteriet innebär att man lär sig två eller fler språk samtidigt från början i en familj av infödda talare, det vill säga att man kan använda båda språken parallellt och

kommunicerar med dem från början. Kompetenskriteriet innebär att man behärskar två eller flera språk som lika bra. Funktionskriteriet innebär att tvåspråkighet används i olika

samhällssituationer eller att språket anpassas efter egna intressen och behov. Attitydkriteriet innebär att man uppfattas av andra som infödd talare av två språk. Det innehåller både

identitet och identifikation, vilket betyder att man identifierar sig själv som talare av två språk eller bärare av två kulturer. Attitydkriteriet innebär att personen identifierar sig som två- och flerspråkig och/eller som två- och flerspråkig, eller så identifieras personen som flerspråkig av andra.

Begreppet flerspråkighet definieras även av Ann-Katrin Svensson (2009, s. 190) på följande sätt:

Med flerspråkighet avses att individen kan uttrycka sig väl både muntligt och skriftligt i olika sammanhang och göra det utan större ansträngning samt att de som har språket som modersmål ska uppleva att personen kan språket.

Svensson (2009) menar med detta att individen kan använder sina olika språk i olika

sammanhang. Detta innebär till exempel att de kan använda det ena språket i skolan eller på en arbetsplats medan det andra språket kan användas hemma och på fritidsaktiviteter.

2.2 Styrdokument

Styrdokumenten är förordningar som styr och reglerar alla förskolors verksamhet. I förskolan följer man till största del läroplanen och skollagen.

Det står i Lpfö 18 att varje barn ska få möjligheten att utveckla sin skapandeförmåga via olika uttrycksformer som exempelvis sång, musik, drama, rytmik, dans, bild men också med hjälp av olika tal- och skriftspråk. Det står vidare i läroplanen Lpfö 18 att barn med annat

4 modersmål än svenska ska få möjlighet att utveckla både det svenska språket och sitt

modersmål, samt barnen ska erbjuda en trygg miljö där ska få barnen möjligheter att utveckla alla sina skapandeförmågor (Skolverket, 2018). I Lpfö 18 beskrivs så här:

Förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla intresse för berättelser, bilder och texter i olika medier, såväl digitala som andra, samt sin förmåga att använda sig av, tolka, ifrågasätta och samtala om dessa (Skolverket, 2018, s. 14).

Vidare beskrivs i läroplanen för förskolan (Skolverket, 2018) att förskolan ska lägga vikt vid barns förståelse för digitalisering:

Utbildningen ska också ge barnen förutsättningar att utveckla adekvat digital kompetens genom att ge dem möjlighet att utveckla en förståelse för den digitalisering de möter i vardagen (Skolverket, 2018, s. 9).

I Allmänna råd för förskolan (Skolverket, 2016) beskrivs att barnet utvecklar sin språkliga kompetens i samspel och kommunikation med vuxna. Personalens roll, attityd och

förhållningssätt i verksamheten ses som en central och viktig del i språkutvecklingen

(Skolverket, 2016). Förskolans verksamhet ska ta hänsyn till barns olika behov samt ge stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt (Skollagen, SFS 2010:800).

2.3 Teoretiska utgångspunkter

I detta kapitel kommer jag att presentera den teoretiska utgångspunkten i min undersökning samt beskriva de centrala begrepp som har betydelse för studiens diskussion.

2.3.1 Sociokulturella perspektiv

I den här undersökningen har jag inspirerats av ett sociokulturellt perspektiv med

utgångspunkt i Vygotskijs sociokulturella teori där språk och samspel är betydelsefulla för barnets utveckling. Det sociokulturella perspektivet valdes eftersom det lägger fokus på betydelsen av sociala sammanhang för människors utveckling och lärande, då barn och vuxna lär sig språk i interaktion och samspel med varandra. I detta perspektiv är samspelet mellan individer centralt, både mellan barn och mellan barn och vuxna (Säljö, 2014). Det

sociokulturella perspektivet betonar även lekens betydelse för barns utveckling och lärande. Leken är ett viktigt sätt för att samspela och kommunicera med andra. Genom

kommunikation med andra blir vi sociala varelser och delaktiga på så sätt att vi kan samspela med andra människor och utveckla vårt språk (Kultti, 2012).

I det sociokulturella perspektivet ses språk och kommunikation som en viktig del i lärande eftersom språket är en del av barnets vardag. Språket anses vara ett redskap som hjälper

5 människor att kommunicera med varandra och skapa sociala färdigheter. Roger Säljö (2014) har utvecklat det sociokulturella perspektivet och beskriver att individen utvecklar kunskaper och färdigheter genom kommunikation och samspel med andra. Detta perspektiv ses som relevant för undersökningen eftersom denna undersökning utgår ifrån förskollärares arbete och förhållningssätt med flerspråkiga barns språkutveckling.

2.3.2 Centrala begrepp

Proximala utvecklingszonen, scaffolding, och mediering är centrala begrepp i sociokulturell lärandeteori. Dessa begrepp användas som verktyg vid diskussion av studiens resultat. Begreppen valdes för att de skapar förståelse för hur barn lär sig och utvecklar språk.

Den proximala utvecklingszonen är ett centralt begrepp inom det sociokulturella perspektivet. Det handlar om att individen i samspel med andra kan få nya kunskaper. Barnen kan lösa eller klara av olika problem samt utvecklas som mest när de får lämpligt stöd eller hjälp av en vuxen eller en mer kompetent jämnårig i utvecklingszonen enligt Vygotskij (Säljö, 2014). Den proximala utvecklingszonen belyser relationer mellan individ och social kontext i lärande och utveckling. Enligt Vygotskijs teori föregår lärande utveckling: ”Barnet behärskar vissa färdigheter inom ett visst område innan det börjar lära sig att använda dem på ett medvetet och villkorligt sätt” (Kultti, 2012, s. 29). Den proximala utvecklingszonen handlar enligt Vygotskij om avståndet mellan vad individen kan göra själv och vad individen kan göra tillsammans med en mer erfaren person. Vygotskij påpekar att ”learning is only developmental if it is located within the ZPD”. Vygotskij pekar också på betydelsen av att lärandet sker inom ZPD: “the only ‘good’ learning is that which is in advance of

development” (Kultti, 2012, s. 29).

Vygotskij menar att utveckling händer genom lärande och att det kan vara lärandet som styr utvecklingen i många fall. Detta innebär enligt Vygotskijs synpunkter att människan alltid är under varaktig utveckling. När en individ har lärt sig ett nytt begrepp eller en ny färdighet ses de som mycket närmre att behärska något nytt. Det betyder att nya färdigheter och kunskaper ligger dem inom räckhåll (Säljö, 2014). Barnen lär sig exempelvis nya begrepp eller

färdigheter via språket som de vuxna använder, vilket barnen därefter utvecklar genom att de använder sina nya kunskaper eller begreppen i olika sammanhang som är meningsfulla för barnet (Kultti, 2012). Det betyder att barn imiterar sin omgivning som innehar kunskaper som är utanför barnets eget kunnande. Jag har valt den proximala utvecklingszonen som teoretiskt begrepp för att rama in diskussionen av studiens resultat. Detta begrepp har valts för att få

6 syn på barns individuella lärande och vad det individuella barnet kan hantera på egen

hand jämfört med vad som går med hjälp av en vuxen.

Begreppet scaffolding kan översatts till bland annat stöttning, stöttningsstruktur eller

byggnadsställning. Anne Kultti (2012) beskriver scaffolding som en stödstruktur för lärande, något som hjälper barn att göra saker som de inte har möjlighet att göra på egen hand. Därför måste olika stödstrukturer användas. Dessa kan vara konkreta modeller, interaktiv support och tankekonstruktioner (Kultti, 2012). Kultti betonar att barnets intresse och motivation är viktiga faktorer vid scaffolding. Barnet kan få en del av den vuxnes kunskaper, färdigheter, förståelse och kompetens i en specifik aktivitet med de vuxnas understöd genom språklig vägledning, reflektion och uppmuntran.

Mediering är ett centralt begrepp i det sociokulturella perspektivet och innebär att människan

använder sig av olika redskap eller verktyg för att kunna förstå och kommunicera med sin omvärld (Säljö, 2014). Dessa redskap kan exempelvis vara språkliga redskap som handlar om att människan använder sig av ljud eller tecken och olika symboler såsom för att tänka och kommunicera. Några exempel är fysiska redskap såsom kikare och miniräknare. Mediering kan i studien knytas till de redskap och verktyg som förskollärarna använder sig av för att stödja och stimulera flerspråkiga barns språkutveckling.

I det redovisade perspektivet är samspelet mellan barnet och omgivningen centralt. Då denna studie utgår ifrån pedagogers förhållningssätt och arbete med barns språkutveckling ses detta perspektiv som relevant för studien. I det avslutande diskussionskapitlet kommer jag att diskutera uppsatsens övergripande resultat med hjälp av begreppen proximala

7

3. Tidigare forskning

I det här kapitlet kommer jag att presentera sökning och urval av forskning. Jag kommer även att presentera relevant tidigare forskning inom fyra teman: hur pedagoger kan stödja

flerspråkiga barns språkutveckling genom sin roll, genom lek som språkfrämjande verktyg, genom styrda aktiviteter och genom samverkan med föräldrar.

3.1 Sökning och urval av forskning

Jag sökte efter vetenskapliga artiklar som var relevanta för min studie. Artiklarna valdes utifrån uppsatsen syfte och frågeställningar. Jag började med att söka via databaserna Eric (EBSCO) och Google Scholar. Sökprocessen har genomförts flera gånger genom att ange olika sökord och fraser, exempelvis: ”language development, preschool, multilingualism, play, multilingualism preschool Sweden, preschool multilingual children, collaboration with parents”. Sedan gjorde jag begränsningar genom att välja ”peer reviewed” och välja artiklar som publicerats mellan 2000 och 2020. Jag sökte även inom vetenskapliga tidskrifter, som till exempel Early Child Development, och i databasen Skandinavisk forskning på

förskoleområdet. Där hittade jag några avhandlingar. Sedan valde jag artiklar som jag tyckte

var relevanta för min studie, och utifrån det läste jag rubrikerna och abstract till de artiklar som var mest intressanta. Utöver det har jag använt artiklarnas referenslistor och kunde därmed hitta nya texter. Jag har även sökt på enskilda författare för att finna mer forskning. Nedan redovisas relevant tidigare forskning om språkutveckling hos flerspråkiga barn.

3.2 Redovisning av tidigare forskning

3.2.1 Pedagogens roll och språkutvecklande arbetssätt med flerspråkiga barn

Eftersom syftet med denna uppsats är att få kunskap om hur förskollärare arbetar för att främja språkutveckling hos barn som har svenska som andra språk ska jag först presentera hur pedagogens roll och språkutvecklande arbetssätt med flerspråkiga barn behandlats i ett urval av tidigare forskning. Ann-Katrin Svensson (2012) presenterar i en intervjustudie att förskollärare kan inta olika roller för att stödja flerspråkiga barns språkutveckling. Framför allt betonar hon att förskollärare har ansvar för att erbjuda alla barn, speciellt barn som har svenska som andraspråk, en god lärmiljö och att stimulera deras språkutveckling. Svensson betonar att den språkliga stimulansen är viktig för barns språkliga utveckling. Hon anser att det är viktigt att förskollärare stimulerar och stödjer barn som kan inte ta eget initiativ till att utforska språket. Detta innebär att barn behöver en förskollärare som ställer frågor till dem,

8 tar dem på allvar, uppmuntrar dem till samtal och väljer aktiviteter som stimulerar deras nyfikenhet på språk.

Svensson (2012) betonar att flerspråkiga barn bör inkluderas i verksamheten genom att pedagogerna skapar trygga miljöer och situationer, där barnen med andra språk kan få känna att deras förstaspråk ses som en tillgång i den dagliga verksamheten. Detta betyder att både barnens modersmål och det svenska språket ska uppmuntras, stimuleras och uppskattas av pedagogerna genom en ökad medvetenhet om och större respekt för barns alla

språkkunskaper. Enligt Svensson (2012) är ordförrådet en viktig del av språkutvecklingen eftersom ordförrådet ger möjlighet att bygga meningar, uttrycka och formulera sig. Svensson (2012) betonar även vikten av högläsning. Hon anser att förskollärares förhållningssätt har betydelse när de samspelar med och anpassar bokinnehållet till både enskilda barn och barngrupp. Svensson (2012) menar även, med hänvisning till internationell forskning om förskolans roll för barns lässtrategier, att pedagogerna i samband med högläsning inte endast ska läsa för barnen utan att de också bör samtala om det lästa, till exempel genom att rita och dramatisera innehållet från boken.

Maria Simonsson (2004) har i en observationsstudie undersökt hur barn använder bilderböcker i vardagen i den svenska förskolan. Simonsson studerar användningen av bilderböcker utifrån barnets interaktion med boken. Författare anser att det är viktigt att barnen förstår världen och sig själv och den text som läses, annars tappar barnen lätt sagans röda tråd och intresset. Författaren skriver att böckerna inte bör vara för svåra, då detta kan göra ett hinder för barnen att “sugas in i fantasi” (Simonsson, 2004, s. 78). Simonsson skriver vidare att det finns brist på kommunikation mellan förskollärare och barn, då samtal och samspel vid bokläsning, högläsning och sagoläsning inte prioriterades i förskolan. Hon anser att detta beror på att högläsning ofta hålls i förbindelse med vila eller i väntan på lunch: “Lunchläsning är dessutom organiserad, vuxenledd och starkt ritualiserad” (Simonsson, 2004, s. 175). Vid dessa tillfällen vill pedagogerna att barnen bör sova, sitta stilla, vara tysta, och inte tala om bilderna. Då lyfter pedagogerna inte det innehåll och de begrepp som intresserar barnen. Detta riskerar i sin tur resultera i att barnen blir ointresserad och slutar lyssna. Skans (2011) visar i sin fallstudie som kombinerar intervjuer och observationer, med syftet att studera didaktik i en flerspråkig förskola, att förskollärarnas agerande vid bokläsning i grupper med flerspråkiga barn kan förhindras till samtal eller utvecklas till samtal. Samtal förhindras när pedagogerna läser hela sagorna utan att barnen får ta initiativ till samtal om

9 texten. Skans (2011) betonar även i sin avhandling, som handlar om pedagogernas arbete med flerspråkighet i förskolan, att flerspråkiga barns språkutveckling i det svenska språket kan utvecklas och främjas genom att pedagoger använder sig av fler olika språkstöd som verbalt språk, modersmål, bilder, föremål samt teckenspråk för kommunikation. Det

didaktiska arbetet tar sin utgångspunkt i det som händer i pedagogers och barns gemensamma upplevelser ur vardagen. Skans menar också att kodväxling, det vill säga när pedagoger blandar och växlar mellan svenska och andra språk, är ett språkutvecklande arbetssätt. Kultti (2012) skriver i sin doktorsavhandling, som bygger på deltagande observationer och videoinspelningar av aktiviteter i mångkulturella förskolor, att språk lärs genom att det används i meningsfulla sammanhang i vardagen. Kultti (2012) menar att miljön bidrar till att barn lär sig ett nytt språk.

Patrick Dorls, Farzaneh Moinian och Susanne Kjällander (2016) har i en intervjustudie undersökt varför, hur och när modersmålslärare i förskolor använder digital teknik. Studien fann signifikanta skillnader i nivåerna av digital teknik som används bland modersmålslärare. I studien uttryckte modersmålslärare en önskan att använda den digitala surfplattan som ett verktyg för att få tillgång till och skapa kunskap. Dorls, Moinian och Kjällander nämner i artikeln att pedagoger kan använda digitala verktyg i förskolans verksamhet för att stödja och utveckla barns olika språk i förskolan. Dorls, Moinian och Kjällander (2016) skriver vidare att pedagoger behöver lära sig att använda ord och fraser på barnens modersmål. De menar att pedagoger, genom att ge barn möjligheter att använda sina befintliga språkkunskaper som stöd via digitala verktyg, underlättar och snabbar på barns utveckling av andraspråket. Den redovisade forskningen om pedagogens roll och språkutvecklande arbetssätt med barn som har svenska som andra språk visar sammantaget att förskolan är viktig för att främja och utveckla alla barns språkutveckling, speciellt barn som har svenska som andraspråk.

3.2.2 Lek som språkfrämjande verktyg

Lek har undersökts av Linda Wright (2016) och Anne Kultti (2012). Syftet med Wrights (2016) kvalitativa fallstudie var att utforska språk- och läskunnighetsupplevelser bland små barn som deltar i dramatisk lek. I Wrights observationsstudie utgår lek från Vygotskijs sociokulturella lärandeteori och beskrivs som ett viktigt medel för barn att lära sig och för att utvecklas. Wright (2016) skriver att lek har den starkaste effekten på språkutvecklingen när små barn lär sig ett nytt språk. Lek låter barn uttrycka sina idéer och hjälper dem att lära sig på olika sätt samt främjar barns sociala kompetens. När barn interagerar med kamrater och

10 vuxna i en lekmiljö stimuleras de till att använda sina språkfärdigheter: “The teacher is able to scaffold this learning so that it is articulated and represented by the children in a variety of modes” (Wright, 2016, s. 37). Utveckling genom lek kan ske på olika sätt. Lärare måste kunna erbjuda möjligheter för lekaktiviteter och uppmuntra barnen att läsa berättelser/böcker under lektiden, samt att motivera barn att använda sin fantasi och kommunikationsförmåga. Ordförrådsutveckling under leken kan även betonas i förskolans verksamhet (Wright, 2016). I Kulttis (2012) studie uppfattas lek som en arena för lärande och som ledande och kreativ aktivitet för att utveckla av språkliga och kommunikativa kompetens hos flerspråkiga barn. Studien syftar till att analysera de villkor som de deltagande förskolorna ger för att utveckla språkliga och kommunikativa färdigheter hos flerspråkiga barn. Kultti (2012) skriver att talutveckling är viktig för lekutveckling. Hon menar att talutveckling leder till meningsfulla händelser. Kultti (2012, s. 47) beskriver även Vygotskijs tankar i sin undersökning om att barn lär sig att skapa imaginära situationer i lek och att “everything can be anything”. Med hänvisning till Vygotskijs tankar drar Kulti följande slutsats: fantasin som en kreativ förmåga bygger på människors tidigare erfarenheter. “Ju rikare verklighet desto mer möjligheter för fantasi och vice versa” (Kultti, 2012, s. 47). Den presenterade forskningen om lek visar sammantaget att lek och kreativitet är mycket viktiga komponenter i barns lärande och utveckling, speciellt för barn som har svenska som andraspråk.

3.2.3 Styrda aktiviteter

Anne Kultti (2013) och Anna Ehrlin (2012) utforskar i sina studier vikten av sång och musik för barns språkutveckling. Ehrlin (2012) betonar i sin studie, som syftar till att undersöka och belysa musikens funktion och plats i två musikförskolors pedagogiska verksamhet, att

förskoleverksamheten bör arbeta med språkutveckling både på svenska och på modersmålet. Det kan ske med hjälp av styrda och planerade aktiviteter i barngruppen. Det innebär att barn deltar språkligt i alla vardagliga dialoger, exempelvis vid måltider, och vid lämning och hämtning. Dessutom bör den dagliga samlingen innehålla sång, rim och ramsor, räkneord, spel på instrument, samtal, en känsla av glädje och gemenskap som stärker barnen

kommunikativt. Hon betonar även att kommunikation genom olika musikaktiviteter skapar delaktighet. Detta innebär att musikaktiviteter är hjälpmedel och redskap för arbete med barns språkutveckling och social träning. Sång och spel, såsom musikaktiviteter på

rytminstrument, bör inte bara ske i samlingen utan också under andra planerade aktiviteter där barn deltar i grupper. På så sätt skapar sång glädje och självförtroende att använda språket. Ehrlin (2012) menar, utifrån sin observations- och intervjustudie, att pedagoger

11 behöver lyssna, uppmuntra barn till att sjunga med och spela och röra sig till musik för att barn ska kunna delta i dessa samlingar.

Kultti (2013) skriver i sin studie, som syftar till att studera sångsaktiviteter genom

erfarenheterna från tio flerspråkiga barn i småbarnsgrupper från ett till tre år i åtta svenska förskolor, att sångaktiviteter utgör gemensamma aktiviteter som omfattar rytm, nya ord och gester. Data samlades i denna studie in genom videoinspelning. Kultti (2013) drar slutsatsen att sångaktiviteterna erbjöd barn olika kommunikativa resurser, såsom texter, gester, rytm möjligheter till repetition av aktiviteten. Sångaktiviteter bidrar även till att utveckla språkliga och kommunikativa färdigheter hos flerspråkiga barn och utgör en möjlighet för barn att lära av varandra. Det är också en resurs för deltagande, särskilt för barn som inte deltar verbalt. Min undersökning bidrar till detta presenterade forskningsfält genom att fortsätta att undersöka om och hur styrda aktiviteter användas för att stärka flerspråkiga barns språkutveckling.

3.2.4 Samarbete med föräldrar

Mila Schwartz, Victor Moin och Mark Leikin (2011) fokuserar i sin studie på rysktalande invandrarföräldrars diskurser om deras barns tvåspråkighetsutveckling och utbildning. I artikeln undersöktes hur invandrarföräldrar har en vilja och önskan att barnet ska få möjlighet att utveckla sitt hemspråk. Studien baserades på semistrukturerade intervjuer med två grupper av föräldrar. Analysen visade att alla föräldrar önskade att deras barn skulle behålla

arvsspråket och tillägna sig majoritetsspråket. I studien betonar Schwartz, Moin och Leikin (2011) vikten av relationen mellan föräldrar och förskolan. Författarna anser att samarbete mellan olika delar av barnets vardagssituationer och vardagsmiljöer kommer skapa

förutsättningar för barnet att prova den nya språkkunskapen och göra den till sin. Detta innebär att samarbetet med hemmet ger en aktivt och positiv effekt i barnens språkutveckling när föräldrarna och hemmet är ömsesidigt engagerade och delaktiga med verksamheten. Författarna betonar även vikten av att barn får möjlighet att möta språken i tidig ålder för att barnet ska få möjlighet att utveckla sitt ordförråd.

Sara Michael-Luna (2013) har gjort en etnografisk fallstudie där han använde sig av

experimentell, kvantitativ design. Denna studie omfattade 39 familjer som följdes under 24 månader. Syftet var att skapa ett lämpligt språkligt stöd för tvåspråkiga barn (2,5 till 6 år) och deras familjer (invandrare, tvåspråkiga och medelklass) genom att undersöka föräldrarnas syn på och delaktighet i deras barns språkutveckling. Denna studie genomfördes i en förskola

12 med två språk (italienska och engelska). Studiens resultat visar att föräldrarna vill samarbeta mer med förskolan och vill veta hur de kan hjälpa sina barn att lära sig modersmålet i

hemmet och andraspråk i förskolan. Michael-Luna (2013) betonar att när föräldrar känner sig trygga med förskolan kan detta ha en positiv inverkan på barnens språkutveckling: både för modersmålet och för andraspråket.

I en studie bland en grupp spansktalande barn med engelska som andraspråk lyfter Lena Caesar och Wolf Nickola Nelsson (2014) fram vikten av samarbete mellan förskolan och hemmet genom att erbjuda föräldrarna att vara delaktiga i sina barns språkutveckling. Syftet med att inkludera föräldrar var, från förskolepersonalens sida, att skapa en relation till barnet, där förskolan och föräldrar samarbetade. Studiens resultat visar och indikerar signifikanta ökningar av språkutveckling i både engelska och spanska före och efter test för

experimentgruppen, men inte för kontrollgruppen. Den redovisade forskningen om samarbete med föräldrar visar vikten av relationen mellan föräldrar och förskolan genom att erbjuda föräldrarna att vara delaktiga i sina barns språkutveckling. När föräldrar känner sig trygga med förskolan kan detta ha en positiv inverkan på barnens språkutveckling: både för modersmålet och för andraspråket.

13

4. Metod

I detta kapitel redogör jag för mina metodologiska val. Jag presenterar kvalitativa intervjuer som metod, beskriver urval, rekrytering, genomförande, analysprocess och etiska

överväganden samt för en metoddiskussion.

4.1 Kvalitativ intervju som datainsamlingsmetod

Eftersom studiens syfte är att få kunskap om hur pedagoger arbetar för att främja svenska språket hos flerspråkiga barn är kvalitativ intervju är en möjlig metod för studien. Kvalitativa studier inriktas mot “mjuka data” och subjektiva tolkningar (Lindgren, 2014, s. 29). Detta innebär att forskaren i kvalitativa studier befinner sig i den sociala verksamheten genom att observera, tolka, genomföra datainsamling och göra analyser.

I studien har jag använt mig av kvalitativ intervju som forskningsmetod eftersom mina forskningsfrågor kräver att jag ställer frågor till flera pedagoger i förskolan, då de handlar om att: ta reda på hur pedagoger använder sig av pedagogiska praktiker för att främja svenska språket hos flerspråkiga barn, och vilka förhållningssätt de uppvisar till arbetet med att främja svenska språket hos flerspråkiga barn. Marco Nilsson (2014) nämner att “kvalitativa

intervjuer ger intervjupersoner mycket utrymme att förklara sina tankar om forskningstemat och gör det möjligt för intervjuaren att tolka och fina djupa meningar i datamaterialet” (Nilsson, 2014, s.149).

Jag har valt att genomföra halvstrukturerade intervjuer för att få en så djup och bred bild som möjligt. I sådana intervjuer samexisterar både struktur och flexibilitet. Detta innebär att svarsalternativen inte är fasta och att de bestäms av intervjupersonerna. Denna typ av intervju ger mig möjlighet att ställa samma frågor till alla deltagare, men samtidigt finns det möjlighet att ställa följdfrågor (Nilsson, 2014).

4.2 Urval och rekrytering

Jag valde ett strategiskt urval och ett bekvämlighetsurval när jag bestämde att rekrytera intervjupersoner. Urvalet är strategiskt för att intervjupersonerna har erfarenheter av att ha arbetat under en längre tid på förskolor där många språk talas: på förskolor som ligger i områden där personer med olika nationella, etniska, kulturella och språkiga bakgrunder möts. Alla pedagoger som jag har intervjuat har stora erfarenheter och kunskaper av flerspråkighet och mångkulturalitet. Detta ledde till relevanta svar utifrån intervjuguiden samt att mina frågeställningar besvarades. Förskollärarnas arbetserfarenheter varierar mellan fyra och trettio

14 år. Det är viktigt i kvalitativa intervjuer att intervjupersonerna väljas ut noga. Detta innebär att det är viktigt att man väljer kunniga personer som har relevant information och kunskap om forskningsfrågan eller de fenomen och händelser som forskaren vill veta mer om

(Nilsson, 2014). Urvalet är också ett bekvämlighetsurval. Jag hade en tidsbegränsning på tio veckor för detta arbete, vilket gjorde att jag valde att intervjua förskollärare som var

lättillgängliga för mig. Jag utnyttjade kontakter jag redan hade.

Alla intervjupersoner var kvinnor. De var mellan 38 och 55 år. Alla intervjupersoner har svenska som första språk och engelska som andra språk. I en förskola valde jag att intervjua två förskollärare (av totalt fyra på hela förskolan). I den andra förskolan valde jag att

intervjua ytterligare två förskollärare (av totalt åtta på hela förskolan). Jag har valt att enbart intervjua förskollärare, inte andra yrkesgrupper inom förskolan, eftersom det är mest relevant för min undersökning och för att det är förskollärarna som, enligt Lpfö 18, är ansvariga för att utveckla både det svenska språket och modersmålet hos flerspråkiga barn i förskolan. I uppsatsen kommer förskollärarna att benämnas med siffrorna 1 till 4. Förskollärare 1 och 2 arbetar tillsammans med barn som är ett till sex år på samma avdelning. Förskollärare 3 arbetar med barn i åldern tre till fem år, medan förskollärare 4 arbetar med barn som är ett till tre år.

En av de förskolorna som jag genomförde intervju med ligger i närheten av centrum i en medelstor stad. Den förskolan består av fyra våningar och varje våning är uppdelade i två avdelningar. Den materiella standarden såg ganska bra ut i den förskolan eftersom de hade tillgång till bra materia såsom leksaker, stor park och så vidare. I denna förskola pratar de flesta förskollärare svenska medan de flesta barnen är flerspråkiga och har svenska som andraspråk.

Den andra förskolan som jag genomförde intervjuer vid ligger i närhet av en stor skola. Den förskolan är en liten förskola och består av en våning som är uppdelad i fyra avdelningar. Den materiella standarden var god på denna förskola eftersom de hade nästan allt barnen behövde, såsom leksaker, liten park och så vidare. I den förskolan pratade de svenska men vissa barn pratade också andra språk.

4.3 Genomförande

Inför intervjuerna skickade jag ut ett informationsbrev (se bilaga 1) till alla deltagare. Sedan förberedde jag en intervjuguide som innehöll bakgrundsfrågor, huvudfrågor och en

15 ordnades i tre block: Det första blocket handlade ompedagogers erfarenheter med

flerspråkiga barn, antal år i yrket, antal barn på deltagarnas avdelning, deltagarnas språk samt de språk som barnen på avdelningen talar. Jag förberedde dessa uppvärmningsfrågor för att intervjupersonen skulle känna sig lugn och trygg (David & Sutton, 2016).Det andra blocket bestod av huvudfrågor som handlar om forskningens centrala teman. Här valde jag mer öppna frågor för att få mer fylliga svar. Under den här blocken frågade jag pedagogerna om de planerade aktiviteterna som de använder sig av under samling. Jag frågade även dem om betydelsen av lek, sång, musik, högläsning och digitala verktyg i flerspråkiga barns

utveckling samt hur de samarbetar med föräldrarna för att främja språkutvecklingen för barn som har svenska som andraspråk. Det tredje blocket bestod av en avslutande fråga, som användes för att ge pedagogen möjlighet att tillägga något i slutet av intervjun (Nilsson, 2014).

Tiden för intervjuerna bokades efter att jag fått deltagarnas samtycke till att delta i

undersökning (se bilaga 2). Plats och tid för intervjun har valts av förskollärarna. På detta sätt kan deltagarna känna sig bekväma och hinna svara på alla frågor (Löfdahl, 2014).

Intervjuerna genomfördes utomhus i båda förskolorna på grund av den rådande situationen med Covid-19. Det var en lugn plats, där vi kunde sitta ostörda och samtidigt undvika bakgrundsljud.

I början av intervjuerna började jag ställa bakgrundsfrågor och huvudfrågor. Under hela intervjuerna strävade jag efter att vara en aktiv lyssnare. Det är viktigt att personen som gör intervjun visar att man hela tiden lyssnar aktivt och är intresserad av svaren man får (Håkan Löfgren, 2014). Jag undvek att använda ett svårt språk när jag ställde mina intervjufrågor. I stället använde jag mig av enklare frågor, vilket David Matthew och Carole Sutton (2016) rekommenderar. Eftersom språket är nyckeln i intervjuer var det viktigt att frågorna ställdes på ett sätt som intervjupersonen förstår. Intervjuerna tog cirka 30 minuter och

dokumenterades med hjälp av ljudinspelning via min mobiltelefon och dator.

Ljudinspelningar gjordes för att kunna vara helt närvarande i samtalet och för att jag lätt skulle kunna lyssna flera gånger på materialet så att inget missades (David & Sutton, 2016). Jag bemöttes på ett välkomnande sätt från deltagarna. Intervjupersonerna tog mina frågor på allvar och på ett positiv sätt vilket i sin tur resultat till ett bra samtal. Det var inte något som var speciellt svårt eller känsligt för dem att svara på. Frågan om hur många barn som talade ett annat språk än svenska hade de dock lite svårt att svara på. Deras svar var ganska utförliga

16 och jag fick veta mycket om deras förskola. Det var inte någon fråga som de besvarade

särskilt kortfattat eller utförligt, utan deras svar var ungefär lika långa på alla frågor. Intervjupersonerna talade både fritt, samtidigt som jag följde min intervjuguide noga.

4.4 Analysprocess

Jag började först med att lyssna igenom intervjuerna flera gånger och sedan transkriberade jag dem noggrant. Sedan kodade jag mitt material, vilket var andra steget i analysprocessen. Enligt Simon Lindgren (2014) är målet med kodning att koka ner och smala av materialet för att i slutändan identifiera de mest centrala och viktiga begreppen i materialet. Under denna process kodade jag på bredden för att få syn på de viktiga delarna i materialet och sedan reducera det oviktiga. Detta innebär att jag inte analyserade mening för mening utan kodade så jag fick fram på ett ungefär vad min data skulle ge för resultat. Jag försökte även få syn på ord och begrepp som liknar varandra och upprepningar. Jag använde mig av en induktiv

analys, det vill säga att jag låter materialet “tala” för sig själv. Detta innebär att koderna fick

träda fram ur data (Lindgren, 2014). I linje med detta skriver Andreas Fejes och Robert Thornberg (2019) att induktiv analys handlar om att forskaren drar slutsatser genom observationer och erfarenheter utifrån en mängd enskilda fall. Sedan började jag sortera koderna. Koderna markerades och sorterades beroende på intervjufrågornas relevans, syfte och forskningsfrågor. De koderna som jag hittade under analysprocessen är exempelvis barns intresse, samarbete med föräldrar, miljöns betydelse, lek, aktiviteter, teckenspråk och

trygghet. Begreppet sortering innebär att man försöker hitta likheter och skillnader mellan koderna (Lindgren, 2014). Jag använde olika färger för mina koder eftersom jag ville tydliggöra och underlätta kategoriseringen av data. Jag började med tematiseringen efter att jag fått klarhet i min kodning av materialet. Med begreppet tematisering menar Lindgren (2014) att en fördelning eller gruppering kan skapas utifrån mönstret eller relationen som koderna har emellan sig.

Under analysprocessen (transkribering, kodning, sortering och tematisering) kunde jag komma fram till två övergripande teman i mina frågeställningar: Vilka pedagogiska praktiker använder pedagoger sig av för att främja och utveckla svenska språket hos flerspråkiga barn? Vilka förhållningssätt uppvisar pedagoger till arbetet med att främja och utveckla svenska språket hos flerspråkiga barn? Sedan skapades underkategorier utifrån vilka mönster som framträdde i intervjupersonens svar under varje huvudkategori. När det gäller pedagogers

17 förhållningssätt till arbetet med att främja svenska språket hos flerspråkiga barn kunde jag urskilja olika roller som förskollärarna intar.

Det som ingick i temat pedagogers stöd i arbetet med flerspråkiga barn är Takk-tecken, kroppsspråk och bild stöd, högläsning, aktiviteter vid samling och lek. Det som ingick i temat pedagogers förhållningssätt till flerspråkighet i förskolan är föräldrainriktat förhållningssätt, Relationellt förhållningssätt, positivt förhållningssätt.

Det sista steget som jag kommer till efter analysprocessen är det Lindgren (2014) kallar för

summering. Summeringen är enligt Lindgren (2014) ett tydligt tema av relationer mellan

mönster, vilka ses som en konsekvens av som faktiskt har funnits genom undersökningen.

4.5 Etiska överväganden

Forskningsetiska krav handlar om att, under hela forskningsprocessen, ta ett ansvar för att utföra hela forskningen på ett etiskt korrekt sätt, bland annat genom att skydda och ta hänsyn till olika deltagare och andra som berörs av studien. Informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet är fyra viktiga forskningsetiska principer, som forskare bör ta hänsyn till när forskningsstudier genomförs (Löfdahl, 2014). Min studie uppfyller de allra grundläggande etiska frågorna under hela forskningsprocessen.

Enligt informationskravet informerade jag förskollärare via epost och beskrev hur studien i stora drag skulle genomföras. Detta innebär att jag förklarade undersökningens mål, att deltagande är frivilligt, att det finns möjligheter att avbryta sitt deltagande, att intervjun skulle spela in, och att materialet endast skulle användas i syfte för min uppsats. I förhållande till samtyckeskravet har jag fått samtycke om medverkan av intervjudeltagarna. Detta innebär att deltagarna informerats om sin rätt att själva bestämma över sin deltagande och att de kan när som helst avbryta sin medverkan utan vidare negativa konsekvenser. De viktigaste

principerna inom forskning är att informera deltagarna om studiens syfte, få deltagarnas samtycke och att deltagarna ges information att de kan avbryta deltagandet när de vill

(Löfdahl, 2014). Forskning bör inte utföras utan information och samtycke (Vetenskapsrådet, 2017).

Dessutom informerade jag om konfidentialitetskravet, som betyder att de uppgifter som berör alla deltagare i undersökning ska hanteras och förvaras så att obehöriga inte kan ta del av dem. Detta innebär att identitet, platser och annan information ska skyddas. Namnen ska kodas om, exempelvis till siffror eller bokstäver. David och Sutton (2016) skriver om

18 integritetsskydd, som är viktigt när man använder de data som samlats in. Detta kan ske genom anonymitet och konfidentialitet.

Jag informerade även om nyttjandekravet som innebär att det material som genereras endast kommer att användas i denna studie. Detta innebär att insamlad data (anteckningar och ljudfiler) för forskningsändamål endast används i min studie och sedan raderas i samband med godkänt examensarbete (Löfdahl, 2014). Jag tog också hänsyn till GDPR (The General Data Protection Regulation) vid lagrandet av material och uppgifter som samlats in. Det är viktigt att alla som ingår i studien får information och har möjlighet att samtycka till eller avstå från att delta. GDPR är en lag i hela EU som har till syfte att skapa en likvärdig nivå för skyddet av personuppgifter (Datainspektionen, 2020). Under analys och skrivprocess

behövde jag göra också några etiska överväganden. Jag värnade om deltagarnas integritet. Detta innebär att jag skyddade och avidentifierade all information som berör deltagaren. Namn på personer och platser omkodades så att det i det transkriberade materialet utgjordes av siffror.

19

5. Resultat

I följande avsnitt kommer jag att presentera uppsatsens viktigaste resultat i form av två övergripande teman: “Stöd” och “Förhållningssätt”. Temat “stöd” utgår från forskningsfrågan ”Vilka pedagogiska praktiker använder pedagoger sig av för att främja och utveckla svenska språket hos flerspråkiga barn?”. Temat ”Förhållningssätt” utgår från forskningsfrågan ”Vilka förhållningssätt uppvisar pedagoger till arbetet med att främja och utveckla svenska språket hos flerspråkiga barn?”

5.1 Pedagogers stöd i arbetet med flerspråkiga barn

Stöd beskrivs av förskollärarna på många olika sätt under intervjuerna där jag kunde urskilja och identifiera fyra typer av stödjande pedagogiska praktiker. Den första typen av stöd är Takk-tecken, kroppsspråk och bildstod. Den andra typen av stöd är högläsning. Den tredje typen av stöd är aktiviteter vid samling. Den fjärde typen av stöd är lek. Dessa kategorier beskrivs som viktiga egenskaper av stödjande pedagogiska praktiker. Detta innebär att jag kommer tydliggöra kategorierna genom citat utifrån intervjuerna som jag genomförde med förskollärarna.

5.1.1 Takk-tecken, kroppsspråk, och bildstod

De flesta av förskollärarna som medverkar i min studie nämner att de använder sig av bildstod, kroppsspråk och TAKK i sitt arbete med flerspråkiga barn. Detta innebär att de använder sig av handtecken, kroppsspråk eller bilder som stöd för att utveckla det svenska språket hos barn med andra språk. Detta uttrycks till exempel av förskollärare 4 som betonar vikten av teckenspråk och kroppsspråk när man jobbar med barn som har svenska som andraspråk:

Vi jobbar med yngre barn och de flesta av dem har annat modersmål. Inte svenska. Det är därför jätteviktigt när man använder teckenspråk, kroppsspråk, mimik och gester. Mest namn på frukt, så när vi bjuder barnen på frukt så säger vi att här vi har ett äpple. Vill du ha äpple, apelsin, banan eller päron, och de förstår. (Förskollärare 4)

Även förskollärare 1 betonar vikten av Takk-tecken och bilder. Hon uttrycker att de använder Takk-tecken och bildstod i alla vardagssituationer:

Vi försöker att hjälpa barnen genom bilder så barnen kan peka på vad de vill ha. Vi hjälper även med Takk-tecken så barnen kan peka på vad vill ha. Vi använder Takk-tecken i alla vardagssituationer exempelvis när vi berättar om dagen, vid påklädning, måltid och samling. På samlingar till exempel så går vi igenom dagen. Medan vi använder bildstod för att synliggöra för barnen vad som kommer att hända under dagen. (Förskollärare 1)

20 Vidare säger förskollärare 3 på vikten av Takk och bilder när man lär sig ett nytt språk

eftersom Takk och bilder hjälper barn att förstå språket snabbare samt bygger upp ordförrådet hos barn:

TAKK eller Bilder … Tecken och bilder är bra när man lära sig ett nytt språk. Vi använda oss utav som stöd. Barnen kan göra sig förstådda fortare med tecken och bilder samt bygga ett ordförråd. (Förskollärare 3)

Utifrån intervjucitatet ovan tolkar jag att alla intervjupersoner framhåller att TAKK är ett lämpligt språkfrämjande redskap. Denna metod fått hög status i förskolans undervisning därför att den främjar kommunikation och samtidigt undviker missförstånd som kan ske i kommunikationen. Kommunikation är ett viktigt redskap i barns språkutveckling där barn lär sig i kommunikation med andra och med sin omgivning. Detta innebär att när barn förstår vad pedagoger vill informera om så kan de kommunicera på ett bra sätt, vilket i sin tur kan leda att deras språk utvecklas. Förskollärarna ger uttryck för en vilja att inkludera och att kommunicera med alla barn, oavsett vilka språk de talar genom att använda olika konkreta material och deras kroppsspråk. Det kan tolkas som att barnen behöver uppleva saker på ett konkret sätt samt att kroppsspråk har en viktig roll för språk och kommunikation, så barnen kan kommunicera och peka på olika föremål. Detta i sin tur kan leda till att barnen känner sig delaktiga i sin språkutvecklingsprocess genom att kommunicera med andra där deras

självkänsla byggs under kommunikationsprocessen.

5.1.2 Högläsning

Alla förskollärare som jag har intervjuat betonar högläsningens betydelse och alla är överens om att högläsning har stor betydelse för barnens språkutveckling. Alla betonar att de

använder högläsning som stöd för barn som har svenska som andraspråk. Förskollärare 3 och förskollärare 4 anser att det är viktigt att fånga barnens intresse i läsningen genom att läsa med inlevelse samt att väcka barns intresse för böcker som de är intresserade av och som de tycker är roliga:

Högläsning är jätteviktigt. Det är viktigt att man tänker på vad är syftet, vad är syfte med boken, ibland man kan läsa bara på en sida och sen prata om bilden och inte läsa texten, då kanske barnen visar intresse på musen då ska man själv också visa intresse för musen. Det är viktigt man upplever samma upplevelse med barn. Man kan också sjunga något om musen, man kan prata om färger som finns på bilden på så sätt kan man jobba med barnen.

(Förskollärare 3)

Det är viktigt med högläsning och vi jobbar mycket med det, några barn är inte

21

det är roligt. Det jobbar vi mycket med genom att se vilka böcker de gillar. (Förskollärare 4)

Därtill berättar förskollärare 1 att högläsning främjar det svenska språket hos flerspråkiga barn genom att barnen hör och läser de svenska orden. Genom att läsa och höra de svenska orden kan barnen lära sig nya ord, vilket i sin tur stimulerar barns fantasi samt inspirera barns kreativitet, uttrycker förskollärare 1:

Det är jätteviktigt då att det främjar språket och barnen får arbeta med flera olika sinnen. Att barn får höra hur orden låter och träna sin fantasi. Vissa har lättare för att höra först innan de pratar om det. (Förskollärare 1)

Dessutom berättar Förskollärare 2 att barn lättare lär sig ett nytt språk när de är i mindre grupp än i större grupp:

Högläsning är jätteviktigt, för att du kan sitta med färre barn och du kan prata på helt annat sätt än när du sitter med en stor grupp. Prata med det: Vad betyder det? Vet du vad det heter? Finns det här från det land du kommer? (Förskollärare 2)

Resultatet ovan visar att alla intervjuade förskollärare är överens om vikten av högläsning som språkfrämjande verktyg. Denna metod beskrivs som viktigt i förskolans undervisning för att högläsningen erbjuder olika möjligheter som kan ge barnen chansen för att få kontakt med det svenska språket. Resultatet visar också att alla intervjuade förskollärare använder

högläsningen för att stimulera barns kontakt med det svenska språket genom att höra de svenska orden och genom att väcka barns intresse för böcker, vilket i sin tur kan främja barns ordförråd. Ordförrådet betraktas som en viktig del av språkutveckling där barnen, genom att ha ett bra ordförråd, kan uttrycka sig själva och sina åsikter på ett bra sätt vilket i sin tur kan främja barns positiva känslor mot det svenska språket. Barngruppernas storlek påverkar förskollärares pedagogiska praktiker som används i högläsningen, där resultat har visat att barnen känner sig inkluderade i mindre grupper och samtidigt kan förskollärare stimulera varje barns förutsättningar i deras språkutvecklings process. Resultatet visar också att de intervjuade förskollärarna utrycker att det är ett viktigt redskap för att främja det svenska språket hos barn som har svenska som andra språk.

5.1.3 Aktiviteter vid samling

Nästan alla förskollärare som jag har intervjuat använder sig av samma aktiviteter, verktyg, och arbetssätt under samlingen för att främja och stödja svenska språket hos flerspråkiga barn. Förskollärare 1 berättar exempelvis att de använda sig av Polyglutt (en app där man

22 läser och lyssnar på olika språk), böcker, sånger, fysiska artefakter och rim och ramsor under samling för att stödja deras språk:

Vi arbetar med olika saker för att främja språkutvecklingen under samling, läser böcker, sjunger sånger, sagopåsar där man berättar en saga för barnen med hjälp av konkreta saker. Vi rimmar och ramsar. Vi brukar också lyssna på vår app Polyglutt och då kan man också lyssna på flera olika språk. (Förskollärare 2)

Även förskollärare1 berättar att de använder sig av böcker och Polyglutt samt digitala verktyg och filmer för att främja det svenska språket hos flerspråkiga barn:

Vi läser mycket svenska böcker, tittar på film, använda digitala verktyg och böcker som finns bilder på och då tittar vi på Polyglutt och ibland är det något speciellt. Det är för alla barn. Det är för att höra sitt eget språk och andra språk. Man kan byta till flera språk, även teckenspråk finns där. (Förskollärare 1)

Därtill berättar förskollärare 4 att de använder sig av konkreta material såsom språklådor och figurer, samt sånglådor:

Jag har konkreta material som man kan ha, språklådor med figurer i så att man kan se, höra och kanske känna. Jag har även sånglådor i så att barnen kan sjunga de här orden i en sång. Så barnen lär sig mycket via sånger, via sånt de hör. (Förskollärare 4)

Dessutom berättar förskollärare 3 att de använder sig av bilder, böcker, bokstäver med deras ljud och en digital app:

Vi tittar på olika bilder (från till exempel ett memory), pratar om vad som är på bilden, vad det använd till. Vi har en app med olika ljud där de ska lyssna och gissa och förklara vad de hör. Vi tittar på bokstäver och ljuder. Vi läser böcker och pratar om vad vi har läst. (Förskollärare 3)

Utifrån exemplen ovan tolkar jag att alla intervjupersoner har nästan samma sätt för att stödja och främja språkutveckling hos barn som har svenska som andra språk under samlingen, där de använder sig av olika pedagogisk praktiker såsom Polyglutt, sånglådor, ramsor,

musikaktiviteter och språklådor i sitt arbete med barns språkutveckling. Dessa metoder erbjuder olika typer av kommunikation där barnen kan kommunicera med det svenska språket och barnens olika modersmål samt med de andra barnen och med förskollärare under olika aktiviteter. Detta betyder att under samlingen får barnen höra olika ord, bokstäver och ljud, det vill säga olika delar av språket där på detta sätt deras språk kan utvecklas. Resultatet visar också att genom förskollärarnas metoder och kommunikation som sker under samlingen får barnen höra olika språk, vilket i sin tur kan väcka barns intresse för olika språk och främja

23 barns sociala förmågor. Detta kan påverka barns språkutveckling positivt. Resultatet visar också att metoderna erbjuder barn olika möjligheter att lära sig av andra barn under

samlingen, vilket främjar barns kommunikativa förmågor. Metoderna är viktiga redskap som används av förskollärare i sitt arbete med att främja språk hos flerspråkiga barnen i förskolan.

5.1.4 Lek

Alla förskollärare som jag intervjuade betonar vikten av lek för att stödja språkutveckling hos flerspråkiga barn. Förskollärare 3 berättar att leken hjälper barnet att utveckla det språkliga och sociala samspelet samt att upptäcka världen genom att skapa samtal och diskussioner med sina kamrater:

I leken lär sig barnen väldigt mycket, både språkligt och det sociala samspelet. Den har stor betydelse då barnen får möjlighet att lära sig på många olika sätt. (Förskollärare 3)

Även förskollärare 1 och 4 uttrycker att lek är ett bra verktyg som skapar möjligheter för att träna språket och öva på det som barn behöver kunna. Barn lär sig av varandra under leken där de stödjer, uppmärksammar och hjälper varande i leken. Barnen tar även del av varandras erfarenheter och på detta sätt utvecklas de tillsammans:

Leken främjar mycket mellan barn som leker tillsammans och lär sig av varandra mycket ord. (Förskollärare 1 och 4)

Förskollärare 2 arbetar i leken på ett medvetet sätt. Hon nämner konkret och tydligt

handlingar under den fria leken där arabisktalande barn på detta sätt stimuleras till att härma och upprepa på svenska. Förskolläraren uttrycker även att förhålla sig eller kommunicera med andra barn samt hur skapar en språkstimulerande miljö för barnens språkutveckling.

Leken är jätteviktig. När vi är ute och det är fri lek, är det många arabisktalande barn och då brukar jag komma dit och fråga: jag förstår inte, kan ni berätta? Och barnen kan oftast hjälpa varandra och hitta ord och ibland försöker jag härma och då tycker de att det är jättekul. (Förskollärare 2)

Utifrån citaten ovan tolkar jag leken som ett stödjande verktyg som hjälper barn att lära sig mycket genom att kommunicera med varandra samt utrycka sina idéer. Förskollärarna framhåller att leken utvecklar det språkliga och sociala samspelet hos barn som har svenska som andraspråk samt skapar möjlighet för barn att lära sig av varandra och träna på språket genom att härma varandra. Detta innebär att samspelet mellan barn och vuxna samt mellan barn och barn är viktigt eftersom det hjälper barn att i sin tur utveckla sociala och språkliga färdigheter. På så sätt blir barn delaktiga och sociala varelser som kan samspela med andra

24 människor och utveckla sitt språk. Förskollärarna ger uttryck för en vilja att erbjuda barn lekaktiviteter som exempelvis ordförrådsutveckling, vilket hjälper barn att utveckla sitt språk samt att använda sin fantasi, erfarenheter och kommunikationsförmågor som i sin tur hjälper barn att utforska omvärlden och lösa problem.

5.2 Förskollärarens förhållningssätt till flerspråkighet i förskolan

Här har jag identifierat tre underteman: föräldrainriktat förhållningsätt, relationellt

förhållningssätt och positivt förhållningssätt. Dessa förhållningssätt beskrivs av pedagogerna som viktiga i arbetet med flerspråkiga barn.

5.2.1 Föräldrainriktat förhållningssätt

Alla pedagoger anser att samarbete med föräldrarna utgör ett sätt att stärka språket hos flerspråkiga barn. I båda förskolorna berättar pedagogerna att de inkluderar barnens föräldrar i verksamheten. De flesta pedagoger uppmuntrar föräldrarna att tala och läsa på sitt

modersmål hemma. Förskollärare 4 menar att detta utvecklar det svenska språket hos barn:

Vi tittar vilka språk barnen kan. Då ser man också vad händer hemma, läser ni böcker, läser ni svenska, arabiska, engelska? Och då är det spännande att man pratar runt böcker med föräldrarna också. Just runt språket, vi har föräldrar som säger vi vill att hon ska lära sig svenska, men glöm inte att prata hemspråk hemma så att det blir byggdelarna. Modersmålet är viktigt eftersom det hjälper det svenska språkutvecklingen hos barn. (Förskollärare 4)

Nästan alla pedagoger koncentrerar sig mycket på att benämna orden och begreppen på svenska. Förskollärare 3 anser att det är en utmaning att arbeta med flerspråkiga barn och deras föräldrar. De försöker att lära sig ord på deras språk. På detta sätt känner sig barn och föräldrar delaktiga:

Vi frågar mycket om det är saker vi inte förstår på deras modersmål så man lär sig vissa ord. Deras barn ska känna sig delaktiga. Det har mest varit att vi frågat vad olika saker heter på deras språk och vi har satt upp bilder med det ordet på flera olika språk (Förskollärare 3)

Nästan alla pedagoger uppmärksammar barn som inte talar svenska eller har svårigheter att lära sig det nya språket. Pedagogerna behöver i sådana fall hålla sig nära föräldrarna och skapa goda relationer med dem. Det kan förstås som att det är viktigt att samarbeta med föräldrarna eftersom det underlättar kommunikationen och samspelet mellan barn och förskolan, berättar Förskollärare 1:

25

Vi pratar med föräldrarna om inte barnen förstår, så föräldrarna ska förklara bättre. Föräldrar har naturligtvis en stor kunskap om sitt barn och kan vara till hjälp att förklara saker, hjälpa oss med ord på deras språk. (Förskollärare 1)

Öppen dialog med föräldrarna är viktigt för att stimulera och främja barns språkutveckling på förskolan, uttrycker Förskollärare 2

Vi har en dialog med föräldrarna och berättar för föräldrarna vad vi har gjort. (Förskollärare 2)

I ovanstående citat visas förskollärarna deras förhållningssätt genom att samarbeta med föräldrar som ett sätt att stärka flerspråkiga barn. Detta kan ske genom att uppmuntra och rekommendera föräldrarna att läsa och lyssna på böckerna samt tala sitt modersmål hemma med barnen. De menar att det är viktigt att barn får möjlighet att lära känna sin kultur och sitt modersmål som i sin tur främjar det svenska språket hos dem. Förskollärarna ger uttryck för en vilja att inkludera föräldrarna i verksamheten genom att ge dem möjlighet till delaktighet och inflytande. Förskollärarna lyfter även fram vikten av relationen mellan föräldrar och förskolan genom att erbjuda föräldrarna att vara delaktiga i sina barns språkutveckling. Detta innebär att arbetet med barnen bör ske i ett förtroendefullt och nära samarbete med hemmen. När föräldrarna känner sig trygga med förskolan kan detta ha en positiv inverkan på barnens språkutveckling. Det är viktigt att skapa en bra relation mellan pedagogen och barnet för att få barnen att känna sig trygga i förskolans verksamhet.

5.2.2 Relationellt förhållningssätt

De flesta intervjuade förskollärare betonar vikten av relationen mellan pedagogen och barnen. Genom att skapa en bra relation får barnen känna sig trygga, välkomna och

varma. Förskollärarna anser att relationen är en viktig förutsättning för språkutvecklingen hos flerspråkiga barn. Förskollärare 1 och 2 uttrycker sig så här:

Relationen är jätteviktigt för oss, det är viktigt att relationen vara varm, så barnen känner sig välkomna och trygga i förskolans verksamhet. (Förskollärare 1)

Relationen är jätteviktigt för oss, det är viktigt att relationen bygger på trygghet, så barnen känner sig välkomna och varma i förskolans verksamhet. (Förskollärare 2)

26 En annan andra viktig del i språkutveckling hos flerspråkiga barn att vara nära barnen, att få barns intresse och att stötta dem vid behov. Detta uttrycks av förskollärare 3.

Mest att vi försöker vara nära barnen, stötta vid behov, se vad de behöver för sin

utveckling och vi försöker få barns intresse så vi tvingar inte barnet om barnet inte vill vara med oss. Alla är olika och lär sig på olika sätt. (Förskollärare 3)

Förskollärare 4 uttrycker sig på så det här viset:

Det är viktigt att relation bygger på ögonkontakt och kroppsspråk. (Förskollärare 1)

I exemplen ovan menar förskollärarna att tryggheten är det första steget när man utvecklar språket hos flerspråkiga barn. Förskollärarna verkar uppfatta att trygghet ett bra sätt för utvecklingen av språket. Förskollärarna betonar även att det är viktigt att man är intresserad av barnet och visar intresse för det de vill göra. Detta skapar i sin tur en trygghet hos barnen, speciellt barn som har svenska som andra språk. Förskollärarna betonar vikten av att ge tid till varje barn där varje barn får möjlighet och chans att uttrycka sina tankar på ett fritt och öppet sätt. Pedagogerna anser även att det är viktigt att relationen bygger på ögonkontakt och kroppsspråk, vilka båda är bra stöd i kommunikation med barn som har svenska som andra språk. Detta innebär att barnen ges möjlighet att utveckla sina språkförmågor. Därför att det är viktigt att barn får kommunicera på olika sätt, eftersom de genom kommunikation

förmedlar sina budskap. Detta kan i sin tur ka leda till att barn utvecklar sina färdigheter och kunskaper genom kommunikation och samspel med andra.

5.2.3 Positivt förhållningssätt

Flesta av förskollärarna säger att man ska visa sig positiv när man lär barnen språket: speciellt barn som har svenska som andraspråk. Förskollärare 2 menar att det är viktigt med tålamod när man arbetar med flerspråkiga barn för att ge barnen tiden och chansen att uttrycka sina tankar och känslor.

Det är viktigt att ha tålamod med språkutveckling, att man tar sig tid med barnen, att man liksom upprepar och man pratar med dem om igen … annars hinner man inte veta vad barnen vill berätta. (Förskollärare 2)

27 Förskollärare 4 anser att det är viktigt att pedagogerna är tydliga i sitt språk när de arbetar med flerspråkiga barn och att det är viktigt att pedagogerna jobbar i smågrupper. Det hjälper barnen att förstå, delta och uttrycka sig i tal.

Vi är ganska tydliga, vi tar oss tid med barn … vi har smågrupper (Förskollärare 4)

Enligt förskollärare 1 är det bra att veta hur man ska erbjuda barn samling eller aktivitet. Hon menar att pedagogerna bör vara glada, positiva och ha energi för att få barns intresse. Barnen bör inte tvingas till något utan pedagogerna ska sträva efter att göra dem nyfikna och

intresserade på ett positivt sätt.

Det är så jätteviktigt hur man erbjuder något, alltså vilket sätt, lite energi, lite positiv, så kom nu ska vi göra samling, så det är roligt, kom vi ska sjunga. Så vi försöker fånga barnens intresse en liten stund. Så vi tvingar inte om barnet inte vill, därmed försöker vi få barnets intresse. (Förskollärare 1)

Förskollärare 3 menar att pedagogerna bör vara försiktiga med språket och rösten de

använder, när de arbetar med barn som har svenska som andraspråk. Detta innebär att de ska försöka prata på ett positivt och snällt sätt för att undvika att tappa barns intresse. Annars blir barnets språk påverkat och detta kan leda till att de inte lär sig.

Man ska försöka prata på så snällt sätt så möjligt, vara rolig och energifull när man pratar med dem. (Förskollärare 3)

Utifrån citaten ovan menar förskollärarna att det är viktigt att ha tålamod och tid när man utvecklar språket hos barn som har svenska som andra språk. När pedagogerna är tålmodiga med barn och ger barnen chansen att utrycka sina känslor kommer barn att lära sig språket. Pedagogerna berättar även att det är av stor vikt att vara glad, positiv samt tydlig i samtal med barnen. Detta innebär att stötta barn i deras språkutveckling och att använda ord på både deras modersmål och det svenska språket. Detta kan i sin tur hjälpa barnen att förstå, delta och börja tal. Det är även viktigt att förskollärare visar barn intresse för deras modersmål som i sin tur kan bidra till att barn utvecklar sitt ordförråd. Förskollärarna benämner också att det är viktigt att arbeta i små grupper. Detta kan tolkas som att förskollärarna vill tillgodose alla barns behov och att få de tysta barnen att delta i förskolans aktiviteter. Detta kan i sin tur leda till att barnen kommer till tals och vågar prata framför alla. På detta sätt kan man öka

tryggheten i barngruppen samt hjälpa barn att utveckla det svenska språket och kommunicera med andra barn.