Ätstörningar i ett senmodernt samhälle

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Idrottsvetenskap

Examensarbete

Ätstörningar i ett senmodernt samhälle

Eating disorders in a late modernity

Josefine Magnusson

870618-5942

Examensarbete (15 hp) Handledare: Torbjörn Andersson Idrottsvetenskapligt program

Sammanfattning

Syftet med uppsatsen är att ge en ökad förståelse för hur ätstörningar påverkas av den övergripande samhällsutvecklingen och det samhälle vi idag lever i. Frågeställningarna jag haft som avsikt att besvara är hur livshistorien ser ut för personer med ätstörningarna anorexi, bulimi och ortorexi och hur de olika ätstörningarna kan kopplas till specifika drag som kännetecknar senmoderniteten. Jag har även velat ge en bild över hur de intervjuade ser på ätstörningarnas utveckling i framtiden. För att få svar på mina frågeställningar valde jag att använda mig av kvalitativ metod och livshistorier, som innebär djupintervjuer som förklarar den intervjuades liv. Personerna jag har intervjuat har berättat om sin tid innan sjukdomen, om tiden med sjukdomen och hur de mår idag. Varje individ är unik och livshistorien likaså men flera likheter finns såsom att individerna haft svårt att hantera friheten i det föränderliga samhället som innebär fler valmöjligheter än tidigare. Denna frihet kan leda till press och osäkerhetskänslor vilket den gjort för individerna som jag har intervjuat. Gällande teori så har jag använt Giddens (1993) begrepp om senmoderniteten som beskriver den avtraditionali-sering som skett efter andra världskriget. Samtliga jag intervjuat har mått dåligt och haft en dålig självkänsla under sin sjukdomstid, tyckt illa om sina kroppar och ofta haft en förvrängd kroppsuppfattning samt påverkats av media.

Senmoderna drag såsom en inre kontroll, reflexivitet och individualisering, där individen idag ansvarar för sig själv och sitt utseende är återkommande drag i samtliga livshistorier oavsett ätstörning. Dock går det att särskilja en skillnad gällande begreppet kontroll, nämligen att personerna med anorexi och ortorexi dagligen har kontrollerat sitt matintag medan personer med bulimi ständigt tappat kontrollen när de hetsätit, trots att det varit kontroll de eftersträvat. Idag mår samtliga av de intervjuade bra och anser sig vara friska. Dock menar majoriteten att de fortfarande har en något stressad syn på kropp och mat, men att de idag kan kontrollera känslorna på ett helt annat sätt än tidigare. Samtliga intervjuade tror att ätstörningar kommer att öka i framtiden eller förekomma i samma mängd som idag eftersom att informationsflödet och mediemedvetandet har ökat.

Abstract

The purpose of this essay is to provide a greater understanding of how eating disorders are affected by the overall development of society and the society we now live in. The questions I have intended to answer is how the life-stories are constructed for people with the eating dis-orders anorexia, bulimia and orthorexia, and how the different eating disdis-orders may be linked to specific features of late modernity. I also wanted to give a picture of how the interviewees view the development of eating disorders in the future. To get my questions answered, I chose to use qualitative method and life-stories, involving interviews explaining the interviewee's life. The people I have interviewed have talked about their time before the disease, the time with the disease and how they feel today. Every individual is unique and the life-story as well but there are several similarities, such that the individuals has had difficulties dealing with freedom of choice in a changing society, which means more options than before. This free-dom can lead to pressure and uncertainty feelings which it has done for the individuals I have interviewed. The theory that I have used is Giddens (1993) concept of late modernity that describes the detraditionalization that occurred after World War II. All I have interviewed have felt unwell and had poor self-esteem during their sickness. They have disliked their bod-ies and have often had a distorted body image and been influenced by media.

Late modernity features such as an internal control, reflexivity and individualization, where the individual today cares for herself and her looks are recurring features in all the life stories regardless eating disorder. However, it is possible to distinguish a difference in the concept of control, namely that those with anorexia and orthorexia on a daily basis checked their food intake while people with bulimia are constantly out of control when they binge, even though it was control they pursued. Today all of the interviewed feel well and consider themselves to be healthy. However, the majority believes that they still have a somewhat stressful approach to body and food, but that they now can control the emotions in a completely different way than before. All interviewees believe that eating disorders will increase in the future or be in the same amount today as the flow of information and media awareness has increased.

Innehållsförteckning

1. Inledning 5

1.1 Syfte och frågeställningar 6

1.2 Bakgrund 7

1.2.1 Kortare historik och fakta om anorexi, bulimi och ortorexi 7 2. Metod 9 2.1 Intervjuer 9 2.2 Livshistoriska intervjuer 9 2.3 Val av intervjupersoner 10 2.4 Etik 12 2.5 Genomförande av intervjuer 12

2.6 Validitet och reliabilitet 13

2.7 Avgränsning 14

3. Tidigare forskning 15 4. Teori 18

4.1 Modernitet, senmodernitet och postmodernitet 18

5. Resultat 23 5.1 Empiri/analys 23 5.2 Intervjupersoner 24 5.3 Vägen in i ätstörningen/individualitet 25 5.4 Sjukdomen 29 5.4.1 Kontroll 29

5.4.2 Media och kroppsideal 32

5.4.3 Självkänsla/Kroppsuppfattning/reflexivitet 35 5.5 Idag/framtiden 38 6. Diskussion 42 6.1 Vidare forskning 47 7. Referenslista 48 8. Bilaga 1 51 9. Bilaga 2 53

5

1. Inledning

När jag för något år sedan stötte på begreppet ortorexi, som innebär en besatthet av att äta hälsosamt, ofta i kombination med ett träningsberoende (Bratman & Knight, 2000), var det helt nytt för mig och det visade sig att flera i min omgivning heller inte kände till det. När jag intresserat mig för ämnet har jag förstått att forskningen och kunskapen kring denna ätstörning är begränsad, vilket gör det än mer intressant att undersöka. Då det inte finns särskilt mycket skrivet om denna ätstörning och det visat sig svårt att finna personer att intervjua som haft ätstörningen bestämde jag mig för att även ta hänsyn till anorexi och bulimi. Dessa två ätstörningar är bland de ”vanligaste” eller åtminstone de mest igenkända och jag vill därmed undersöka samtliga tre ätstörningar och hur de påverkas av det samhälle vi lever i.

I dagens samhälle finns en enorm fokusering på ett hälsosamt leverne som inkluderar kost och träning samtidigt som vi dagligen får ta del av en enorm fokusering på kroppens yttre som en del av massmedia och samhället i stort. Detta anser jag ligger i nuet då vi lever i ett samhälle som hela tiden är i förändring och där hälsa ständigt är på tapeten. Samtidigt går det också att se en motsatt trend att leva ohälsosamt och det florerar mer snabbmat i samhället än någonsin samtidigt som vi matas med hälsotips, kostråd samt bilder på kroppar som anses attraktiva.

Idag har det utvecklats en kommersiell marknad som erbjuder en mängd möjligheter för individer att kunna ta eget ansvar för den egna hälsan. Den positiva avsikten med att uppmärksamma hälsosamma levnadsvanor i media och i samhället generellt kan få negativa konsekvenser eftersom det finns en tendens att den så kallade hälsodiskursen övergår till en kroppsdiskurs (Lindgren & Eriksson, 2010).

I dagens samhälle där det råder ständiga förändringar, höga krav och flera valmöjligheter än tidigare finns en del personer som påverkas negativt om de inte klarar av att hantera den press som blir. Även bakåt i tiden har det funnits tydliga kroppsideal. Just ätstörningar som jag valt att skriva om i denna uppsats behöver inte vara relaterat till vikten för att utgöra en hälsofara utan ofta har det att göra med förhållandet till den egna kroppen och jaget. Det perspektiv jag är nyfiken på är hur personer med ätstörningar ser på sig själva och sin kropp samt olika beteenden och känslor som kommer i och med sjukdomen. Jag vill få en klarare bild över hur personernas livshistorier ser ut samt se om samhällets förändringar över tid påverkar

6

ätstörningarna eller om personer med dessa ätstörningar anser att de har påverkats av samhället. Genom detta vill jag jämföra de olika ätstörningarna och koppla dem till mitt teoretiska begrepp om det senmoderna samhället för att se hur dessa sjukdomar påverkats och påverkas över tid. Frågan är om det går att koppla olika drag hos personer med ätstörningar till det senmoderna samhället som vi lever i idag? Har de olika ätstörningarna anorexi, bulimi och ortorexi i samma utsträckning påverkas av de förändringar som skett över tid? Och hur kan man tänkas att det kommer att se ut om vi blickar framåt några år?

Detta är sådant som jag vill få en tydligare bild av genom denna uppsats. Kanske kan det bli svårt att ge ett korrekt svar eftersom ätstörningar är något komplext och det är heller inte ett exakt svar jag vill ha. Jag är ute efter att få en tydligare bild över hur samhällets förändringar går att kopplas ihop med anorexi, bulimi och ortorexi. Jag tror att denna uppsats även kan ge mig och läsaren en bättre bild och uppfattning av ortorexi. Jag ser detta som en typ av kartläggning där jag kan få mer kunskap i dessa ätstörningar och deras koppling med samhället.

1.1 Syfte och frågeställningar

Undersökningens syfte är att få en ökad förståelse för hur ätstörningar påverkas av den övergripande samhällsutvecklingen och det samhälle vi idag lever i.

Frågeställningar

1) Hur ser livshistorien ut för individer med ätstörningarna ortorexi, anorexi och bulimi?

2) Hur kan de olika ätstörningarna kopplas till de specifika drag som kännetecknar senmoderniteten?

7

1.2 Bakgrund

1.2.1

Ätstörningar har under senare år fått ökad uppmärksamhet i samhället generellt. Anorexia nervosa (anorexi) har varit välkänt sedan mer än hundra år tillbaka medan bulimia nervosa (bulimi) och ortorexia nervosa (ortorexi) har börjat uppmärksammas först under de senaste decennierna (Bratman & Knight, 2000, Eriksson & Carlsson, 2001).

Anorexi präglas av självsvält, menstruationsrubbningar samt olika psykiska kännetecken, där självsvält är det som främst kännetecknar sjukdomen. Själva beteckningen anorexia nervosa betyder “nervös aptitlöshet”. Bulimi är en ätstörning som kännetecknas av att en person hetsäter mat och sedan försöker bli av med det, främst genom att kräkas eller använda laxermedel. Själva beteckningen bulimia nervosa betyder “nervös omättlighet”. Ortorexia nervosa, eller ortorexi, är döpt efter grekiskans ”ortodox” som betyder renlärig. Det är en ätstörning som utgör en tvångsmässig strävan efter att äta hälsosamt som blir så överdriven att den i stället leder till ohälsa (Clinton & Norring, 2002).

Till skillnad från anorexi märks inte bulimi lika tydligt utåt eftersom personen oftast har en normal vikt. Sett i förhållande till andra ätstörningar är bulimi vanligare än anorexi. Anorexi är vanligare än bulimi under tonåren, men vid 20-årsåldern blir bulimi vanligare. Mycket tyder på att bulimi är ett växande problem (Clinton & Norring, 2002).

Bulimi tycks vara den vanligaste ätstörningen, men anorexi har alltså upptäckts mycket tidigare, något som inte är så konstigt eftersom de anorektiska symtomen med svält och utmärgling är lättare att upptäcka. Personer med bulimi är ofta normalviktiga och döljer ofta sitt beteende. Det var först 1979 som fenomenet bulimi blev känt för allmänheten genom att bli en medicinsk diagnos. Richard Morton, en engelsk läkare, gav år 1658 den första medicinska redogörelsen för anorexi och redan under medeltiden fanns så kallade heliga anorektiker (kvinnor som ägnade sig åt ätstörda beteenden på grund av religiösa skäl) (Larsson, 2007). Namnet anorexia nervosa uppkom däremot 1874 när en patient hade ett förhållande till aptiten som präglats av ett sjukligt mentalt tillstånd och på grund av det behövde regelbunden matning och blev kontrollerad av människor. Dagens slankhetsideal och kroppsfixering kan spela in vad gäller ätstörningar men vad gäller anorektiska drag har det

8

beskrivits sedan flera hundra år tillbaka och dagens skönhetsideal är nog därmed inte den enda orsaken (Eriksson & Carlsson, 2001).

Bulimi verkar i många fall vara ett följdfenomen till anorexi och mer än hälften av alla anorektiker får senare bulimi. Detta kan bero på att anorektikern till slut tvingas äta på grund av omgivningens tryck eller att det blir för jobbigt att svälta sig och uppoffringarna blir för stora. Men bulimi kan också bero på att man vill bli smal eller som ett sätt att följa en längtan att bara kunna äta (Eriksson & Carlsson, 2001).

Det hävdas ofta att antalet personer med anorexi har ökat under senare tid. Dock visar forskning inom området att förekomsten av anorexi har varit relativt konstant under de senaste 30 åren. Det finns emellertid indikationer som talar för en ökning över tid när det gäller ätstörning utan närmre specifikation (UNS) och bulimi men det är fortfarande för tidigt att dra säkra slutsatser kring detta (Clinton & Norring, 2002).

Begreppet ortorexi myntades av amerikanen Steven Bratman i slutet av 1990-talet. Han åsyftade personer som hade fastnat i ett tvångsmässigt "hälsosamt" ätande och som ägnade sig åt överdriven fysisk träning (Bratman & Knight, 2000). Bratman menar att det går att finna flera likheter med ätstörningarna anorexi och bulimi, men att en person med ortorexi är fixerad vid kvalitén på maten istället för mängden mat medan en anorektiker och bulimiker fokuserar på kvantiteten. Bulimiker och anorektiker strävar också oftast efter att känna sig smala medan en ortorektiker strävar efter att leva och se hälsosam ut. Ortorexi är ofta svår att upptäcka då det inte alltid syns att personen är sjuk eftersom denne ofta är relativt normalviktig och vältränad. En dag med fullt kontrollerad kost känns upplyftande och renande för en ortorektiker. Det kan nästan liknas vid en religiös upplevelse att äta tofu och annan ”nyttig” kost (Bratman & Knight, 2000). Ortorexia nervosa är ännu ingen egen diagnos utan räknas för närvarande till diagnosen UNS som innebär ”ätstörning utan närmare specifikation”(Clinton & Norring, 2002).

9

2. Metod

2.1 Intervjuer

Jag har valt att göra en kvalitativ studie, vilken jag gjort genom att använda mig av intervjuer som vald metod. Valet föll på att göra längre och mer omfattande intervjuer då jag ansåg detta vara mest passande för min studie och valda frågeställningar. Trost (2005) menar att en kvalitativ studie är passande om man vill få en förståelse för hur en människa tänker eller reagerar. Med kvalitativa intervjuer försöker intervjuaren att få svar på frågan hur snarare än varför, något som därmed passade mina frågeställningar och syfte bra. Intervjuerna var semistrukturerade, vilket enligt Patel och Davidson (2003) innebär att intervjuaren har förberett färdiga frågor men att denne även kan ställa följdfrågor och gå ifrån mallen en aning (se bilaga 1). För att öppna intervjun började jag med att ställa mer öppna frågor där intervjupersonerna fick prata om sin bakgrund för att sedan komma in mer på det specifika ämnet som berörde deras kropp, beteenden kring mat och övriga känslor kopplade till ätstörningarna. Patel och Davidson (2003) och Gratton och Jones (2010) anser att det är lämpligt att placera de mer känsliga frågorna längre fram i intervjun då en djupare relation har etablerats mellan intervjuare och intervjuperson.

2.2 Livshistoriska intervjuer

Intervjuerna gjorda med de personer som haft olika ätstörningar är livshistoriska i den mening att intervjun börjar med barndomen och fortsätter in i vuxen ålder där de är idag (se bilaga 1). En viktig skillnad mellan livshistoriska intervjuer och andra intervjuer som inte berör ett livshistoriskt perspektiv är att livshistoriska intervjuer utgår ifrån den specifike individen och är främst ämnade för att förmedla människors personliga erfarenheter. En livshistorisk intervju kan formas av en mängd olika faktorer och påverka relationen som etableras mellan den intervjuade och den som intervjuar. Intervjun kan påverkas av dels forskarens kunskapsmål och frågor och dels den intervjuades intressen att presentera sig själv på ett visst sätt. Det är inte helt ovanligt att personer talar om sig själva på ett generellt sätt, typiska för en speciell grupp (Arvidsson, 1998). Jag anser också att jag som intervjuare kan ha påverkat de personer jag intervjuat och jag kan inte garantera att allt som de berättat för mig stämmer eftersom de inte känt mig eller träffat mig tidigare. Jag ställer frågor om ett ämne som kan

10

vara känsligt för dem, vilket kan göra att deras svar och sätt att agera på kan bli annorlunda jämfört med om de pratat med någon som de känner förtroende för och litar på. För dem är jag en utomstående person, en intervjuare, medan de fungerar som intervjuobjekt. Dock upplever jag att majoriteten av de intervjuade har kunnat öppna upp sig för mig eftersom de idag är friska och har distans till sin ätstörning. Dessutom ser jag dem som ovanligt reflekterande individer eftersom flertalet av dem har varit offentliga med sin sjukdom och talat om den i tv, skrivit självbiografier, haft bloggar etc.

Synonymer med livshistoria brukar vara levnadsberättelse, självbiografi etc. Levnads-berättelser kan ses som livsloppsrelaterade. Man kan säga att självbiografier utgör den subjektiva sanningen om livet. Därmed kan man inte helt se den som en regelrätt återgivning av författarens liv. Den fungerar som en förklaring av det förflutna med utgångspunkt i samtiden och innebär att vissa omtolkningar kan ha gjorts oavsett om det handlar om en livshistorisk text eller intervju. Levnadshistorier har inte alltid som primärt syfte att utreda exakta sakförhållanden utan är en god utgångspunkt för att ge kunskap om samtida kulturmönster, normer och värderingar. De fungerar bra för att ge ett individperspektiv på ett större samhälleligt sammanhang. En livshistoria fungerar också bra när det kommer till att berätta om normer och attityder som finns i samhället. Trots att varje livshistoria är unik ingår författaren alltid i ett kulturellt och socialt sammanhang (Meurling et al., 2003).

En av mina tre frågeställningar som jag har valt att utgå ifrån i denna uppsats är just hur livshistorien ser ut för individer med ätstörningarna ortorexi, anorexi och bulimi. Som tidigare nämnts sätter en livshistorisk intervju individen i centrum och det är personens egna erfarenheter som representeras vilket jag ser som positivt då ätstörningar kan vara ett relativt känsligt ämne. Därmed kan intervjuerna ge ett individperspektiv på ett samhälleligt sammanhang och ge mig liksom läsaren en inblick i normer och attityder som finns i samhället.

2.3 Val av intervjupersoner

Vad gäller urvalet av intervjupersoner ville jag från början göra djupintervjuer med människor som haft ätstörningen ortorexi, men precis som jag föreställt mig visade det sig vara svårt att hitta personer som haft denna sjukdom då ätstörningen inte är lika uppmärksammad jämfört

11

med anorexi och bulimi. Därmed ändrade jag mina frågeställningar och bestämde mig för att intervjua personer som haft någon av dessa tre ätstörningar som är aktuella i denna uppsats. I och med att jag inte valt att ha ett genusperspektiv i åtanke tog jag inte hänsyn till kön utan kontaktade personer som haft dessa ätstörningar oavsett kön. Dock var majoriteten av de intervjuade kvinnor. Det var inte särskilt lätt att komma i kontakt med personer som lidit av dessa sjukdomstillstånd, men de jag kontaktat har jag hittat och nått främst via Internet, bloggar, forum liksom tidningsartiklar, med undantag av en person som jag nådde genom personliga kontakter. I och med att majoriteten av dessa personer har valt att prata om sin sjukdom offentligt på olika forum och liknande bör man ha i åtanke att dessa personer är ”ovanligt” reflekterande eftersom att de skriver och/eller pratar om deras sjukdom så pass öppet. Någon har jag också tagit kontakt med genom bekanta som känt till personer som lidit av någon ätstörning. En del som jag från början kontaktat har inte svarat eller tackat nej, men tillslut lyckades jag finna fem personer som ville ställa upp.

I mitt urval av intervjupersoner har jag heller inte tagit hänsyn till ålder eller geografisk lokalisering och vart de växt upp och bor idag varierar en del. Några av de intervjuade har växt upp i storstäder, några i medelstora städer medan någon är uppväxt i en mindre stad och ute på landsbygden. En slutsats jag kan dra efter att ha hört samtliga levnadsberättelser är att majoriteten av de intervjuade är uppväxta i en medelklassfamilj. Dahlgren (1991) för ett resonemang om att ohälsan i viss mån är klassrelaterad, vilket han skriver om i sin antologi om orsaker till den ojämlika ohälsan. Han menar att personer som tillhör arbetarklassen löper större risk för ohälsa.

Mitt syfte gällande intervjupersoner var att få höra den specifika individens levnadshistoria och dennes känsla och syn på sjukdomen och det var av vikt att individerna som jag intervjuade idag anser sig ”friska” i det hänseende att de mår bra och har kommit tillrätta med de svåra symtom de tidigare haft. Samtliga intervjuade menar själva att de idag är friska, även om en del förklarar att de fortfarande har en något ansträngd syn på sin kropp och mat. De har inte längre de ”besatta” tankarna och beteendena som de haft under sin sjukdomstid. Clinton och Norring (2002) skriver att en mängd olika faktorer kan påverka hur det går med tillfrisknandet från ätstörningar och att personer kan bli bra, men att detta inte betyder att de alltid kan slå sig till ro eftersom det för en del kan krävas ett långt och mödosamt arbete för att bli friska.

12

2.4 Etik

Kvale (1997) talar om flera etiska spektra som den som intervjuar bör ta hänsyn till. En etisk aspekt än anonymitet. Gällande de som jag valt att intervjua ville majoriteten vara anonyma och jag har därmed valt att låta samtliga vara anonyma för att vara så etiskt korrekt som möjligt. I uppsatsen har jag därmed valt att nämna de intervjuade vid fingerade namn. Dock är Eriksson som är doktorand nämnd vid sitt riktiga namn. Ätstörningar kan vara ett känsligt ämne att prata om för de som är sjuka samt för de som varit sjuka. Dock är alla som jag valt att prata med friska och mår bra och jag tror att det oftast är lättare att prata om sin ätstörning när man varit frisk en längre tid än när man är just mitt i det hela. Men i och med att alla har fått vara anonyma om de vill och jag ställt öppna frågor har det gjort att de kunnat svara utifrån sig själva och beskriva så mycket som de känner är okej.

2.5 Genomförandet av intervjuer

Jag valde att endast anteckna under intervjuerna för att skapa en intervjusituation med mer informell karaktär för att kunna få de intervjuade att lättare slappna av och tala fritt (Kvale, 1997). Efter intervjuerna har jag skrivit rent anteckningarna för att inte glömma bort vad som sagts.

Jag har valt att göra djupintervjuer och närmare bestämt livshistoriska intervjuer där jag får information om den intervjuades liv, allt från uppväxten fram till idag. Varje intervju har varit runt två timmar lång vilket har behövts för att de ska kunna återge hela livet och för att jag ska kunna få en större förståelse.

En del av de intervjuade har jag träffat personligen och resterande har jag samtalat med över telefon. De som jag valt att träffa personligen har bott inom en dryg timmes avstånd så att det gjorde det möjligt för mig att åka dit. Att träffa någon personligen i en sådan här situation anser jag vara mest positivt och eftersträvansvärt efterso den som intervjuar då har möjlighet att ta hänsyn till gester, minspel och kroppsspråk och därmed lättare kan göra sig en bra bild av den intervjuade (Trost, 2005). Dock var de telefonintervjuer som jag gjorde väl fungerande och jag känner att jag fick mycket bra svar.

13

De frågor jag valt att ställa som jag utgått ifrån vid mina intervjuer finns som bilaga i slutet av uppsatsen. Jag har även ställt följdfrågor utefter de svar jag fått liksom lyssnat om personen själv valt att gå utanför frågorna då jag velat ha en så bra bild som möjligt över deras liv och därmed inte velat gå miste om någon information.

2.6 Validitet och reliabilitet

Kvale (1997) menar att validitet generellt rör frågan om man verkligen undersöker och mäter det som avses undersökas/mätas. Ett närliggande begrepp är reliabilitet som uttrycker tillförlitligheten i mätningen. Genom att beskriva datainsamlingen samt urval noggrant höjs validiteten i uppsatsen. I beskrivningen av urval bör personerna som valts ut beskrivas detaljerat för att ge studien en hög validitet och detsamma gäller för beskrivningen av datainsamling. De djupintervjuerna jag gjort inleds med en kort redogörelse av informantens bakgrund. Intervjuerna följde därefter intervjumallen som generellt syftar till att stimulera djupare diskussion kring undersökningens problem och syfte, snarare än att kräva exakta svar. När intervjuaren fokuserar på att få fram vad informanterna verkligen anser, finns en risk att intervjuaren ställer ledande frågor. Genom att ställa relativt öppna diskussionsfrågor har djupintervjuaren dock minimerat denna risk och därmed undveks eventuella missuppfattningar. Ovanstående gör att intervjuerna mäter det som avses att mätas och därmed anser jag att validiteten i denna uppsats är god (Kvale, 1997).

Reliabilitet kan vara svårare att mäta när det gäller kvalitativ metod jämfört med kvantitativ metod. Jag har använt mig av kvalitativa intervjuer vilket därmed gör det mer komplicerat när man ska mäta tillförlitligheten och reliabiliteten i uppsatsen är därmed något svårbedömd (Kvale, 1997). Dock är jag primärt inte ute efter att generalisera, utan efter att få ett individperspektiv på ett större samhälleligt fenomen. Jag har gjort livshistoriska djupintervjuer där jag har intervjuat fem personer, där varje intervju har pågått i cirka två timmar och där individen har berättat sin egen livshistoria. Vid exempelvis en enkätundersökning är det lättare att nå ut till fler och på så sätt lättare få en hög reliabilitet. Dock anser jag att mina långa och omfattande intervjuer har kunnat få en god tillförlitlighet eftersom jag varit ute efter individens egen berättelse. Genom att dessa under en längre intervju fått berätta om sitt liv, och jag även har kunnat ställa följdfrågor och haft flera öppna frågor, har jag på så sätt kunnat få en tydlig bild. Dock finns det en risk att nyanser som borde

14

uppfattats inte har uppfattats av mig som intervjuare. Samtliga intervjuade är anonyma vilket också ökar reliabiliteten eftersom ätstörningar kan vara ett känsligt ämne att prata om för personer som lidit av detta, och genom att inte nämnas vid sitt fullständiga namn ökar chansen att personen öppnar sig och delger mer känslig information (Kvale, 1997).

2.7 Avgränsning

Jag kommer inte att ta speciellt mycket hänsyn till kön då det ligger utanför ramarna för min uppsats, även om det skulle vara intressant att även behandla detta. Dock kommer jag att ha det i åtanke. Kroppen har blivit mer central som symbol, för alla, inte minst för män under senmoderniteten, men den är säkert fortsatt viktigast för kvinnor. Enligt forskning har flest studier på ätstörningar gjorts på just kvinnor. Av de fem personer som jag intervjuat är fyra av dem kvinnor och en är man. Men jag kommer alltså inte lägga fokus på detta då mitt främsta teoretiska begrepp är senmodernitet samt att stort fokus kommer att ligga på just kropp och samhälle. För att belysa senmoderniteten kommer jag att jämföra det med moderniteten. Jag vill ställa detta i relation till de tre valda ätstörningarna generellt sett och istället lägga vikt på känslor och syn på just kropp och mat samt tankar kring individens sjukdom.

Framförallt är det de personer som själva haft ätstörningar och deras livshistorier och egna erfarenheter som jag vill ta del av och då jag gjort så pass långa intervjuer och samlat in ett stort och tillräckligt empiriskt material för ett examensarbete har jag valt bort att göra intervjuer med läkare och andra som behandlar ätstörningar.

15

3. Tidigare forskning

Forskning om ätstörningar utifrån ett modernt, senmodernt eller postmodernt perspektiv finns det inte särskilt mycket av utan jag kommer själv att försöka sätta dessa perspektiv i relation till ätstörningar. Meurlings (red.) (2003) bok Varför flickor? Ideal, självbilder och ät-störningar anser jag vara en ypperlig bok att använda mig av i denna uppsats då den handlar om ideal, självbilder och ätstörningar liksom kropp och identitet. Meurling (red.) (2003) och övriga författare är verksamma inom samhällsvetenskaplig, medicinsk, humanistisk och vårdvetenskaplig forskning. Frågorna i boken sätts även i relation till samtida föreställningar om kropp och de poängterar vikten av att kroppen och dess innebörder måste ses i samband med bland annat historiska, sociala och kulturella sammanhang. Det författarna har gemensamt är bland annat att de menar att historiska och sociala förhållanden skapar såväl begränsningar som möjligheter för unga människor, när det gäller att förhålla sig till den egna kroppen. De menar att kroppen är något vi agerar utifrån och kontinuerligt formar, den är identitetsskapande och symbolladdad. Kroppen är både historiskt konstant samtidigt som kroppen och synen på den är historiskt föränderlig. De går bland annat in på olika ideal som funnits över tid och i olika samhällen. Även vikten av kontroll berörs och att det blivit vanligare att försöka uppnå en inre kontroll kämfört med på modern tid då det var vanligare med en yttre kontroll. Med detta menar författarna att man strävar efter en inre kontroll genom att exempelvis träna och banta för att må bra inombords och känna sig tillfreds med sig själv och sin kropp. Författarna talar om hur olika ideal formar individens självbild, kroppsuppfattning och i förlängningen även kroppen. De sätter även ätstörningar i relation till det massmedialt spridda skönhetsidealet. Även bidragande faktorer till ätstörningar behandlas. Fastän att fokus i denna bok främst ligger på ätstörningar och flickor/kvinnor anser jag att den ger mig användbar information, passande för att besvara mitt syfte och valda frågeställningar eftersom mycket går att generalisera och koppla till ätstörningar i allmänhet.

Ytterligare en bok som kommer till användning är sociologen Tor Söderströms bok Gymkulturens logik – samverkan mellan kropp, gym och samhälle. Trots att Söderström (1999) skriver om gym och den muskulösa kroppen sätter han kroppen i relation till samhället och använder sig av begreppen modernitet och senmodernitet som teoretisk ram. Då perspektiven är liknande de som jag vill undersöka är denna bok till nytta gällande relationen kropp och samhälle.

16

Som tidigare nämnt finns det en uppsjö av litteratur och studier kring ätstörningarna anorexi och bulimi, men forskning kring ortorexi är begränsad. Dock finns det en bok som enbart handlar om ortorexi, vilken är skriven av den amerikanske läkaren Steven Bratman och heter Health Food Junkies. Bratman (2000) har myntat begreppet ortorexi på 1990-talet efter att han mött patienter som varit besatta av att äta hälsosamt och ansåg sig själva vara träningsnarkomaner. Eftersom forskningen kring denna ätstörning är begränsad kommer denna bok att vara användbar för att förklara ortorexi.

För att få ytterligare kunskap om ortorexi har jag tagit del av doktoranden Linn Erikssons (2005) kandidatuppsats En kartläggning av ortorexia nervosa bland gymutövare – i relation till kroppsskattning, social kroppsanspänning och sociokulturella attityder gentemot utseende. Eriksson är doktorand i pedagogik vid institutionen för kost- och idrottsvetenskap vid Göteborgs universitet och hennes pågående avhandling fokuserar på ortorexi ur ett pedagogiskt perspektiv. Jag har även gjort en intervju med Eriksson (se bilaga 2) då jag ser hennes kunskap som betydelsefull.

När det gäller historisk forskning om sjukdomar kommer jag bland annat att använda mig av boken Den mörka kontinenten, skriven av idéhistorikern Karin Johannisson, vilken handlar om kvinnan och sjukdomen, bilder av kvinnans kropp etc. och berör sekelskiftet 1900. Hon betraktar kvinnosjukligheten ur samhällets, vetenskaplighetens samt kvinnans egen synvinkel.

Det finns mycket allmän forskning gjord på olika ätstörningar och kroppsideal, främst anorexi och bulimi som jag kan dra nytta av, exempelvis boken Ätstörningar, skriven av Eriksson och Carlssons (2002) och det finns även många självbiografier som exempelvis Bulimibibeln där Sofia Jensfelt (2009) berättar om sin historia med bulimi. Jag är mycket intresserad av hur personer som haft ätstörningar ser på sig själva och sin kropp och jag vill även se till olika drag, beteenden och känslor som går att koppla samman med de olika ätstörningarna. Därmed kommer jag även att använda mig av forskning och studier om kroppen, främst den yttre kroppen då jag utgår från ett samhällsvetenskapligt perspektiv. Frågor om ätstörningar och kropp kommer även att sättas i relation till samhället eftersom mina teoretiska utgångspunkter är kopplade till just samhället. Jag kommer både att se till samhället förr och sedan sätta ätstörningar i relation till det samhälle vi lever i idag. Jag kommer att inkludera förändringar som skett över tid, bland annat när det kommer till massmedias fokusering på kropp, utseende

17

och hälsa för att se om ätstörningar går att koppla samman med samhälleliga förändringar och i sådant fall på vilket sätt.

När det gäller litteratur om modernitet och senmodernitet kommer jag främst att använda mig av den brittiske sociologen Anthony Giddens teorier då han är en känd sociolog och teoretiker som talar om modernitet och senmodernitet. Jag kommer även använda mig av den tyska sociologen Thomas Ziehes teorier om samhällets förändringar i det västerländska samhället för att belysa senmoderniteten.

En annan bok jag finner intressant för att belysa senmoderniteten är Johanssons (2002) bok Bilder av självet där han presenterar olika perspektiv på självet och hur man kan förstå dagens olika identiteter. Diskussionen knyts till förändringar som kan iakttas i det senmoderna vardagslivet och han menar att det moderna samhället präglas av uppluckring av traditionella identiteter. Han diskuterar begrepp såsom individ, samhälle, modernitet, reflexivitet, disciplin, kropp och medier vilka jag anser är intressanta med bakgrund till mitt syfte med uppsatsen. Johansson är sociolog, legitimerad psykolog samt psykoterapeut.

18

4. Teori

Det moderna samhälle vi lever i idag benämns av en del teoretiker som senmodernt och av andra som postmodernt. Båda teorierna avser att försöka ge en heltäckande bild av vad det är för slags samhälle vi lever i idag. De båda teorierna lyfter fram och betonar olika aspekter av det samhälle vi lever i och har olika syn på vad som är det centrala i samtiden samt ser olika på det samhälle som väntas i framtiden. Dock är skillnaderna inte särskilt stora, utan även många likheter finns perspektiven emellan (Engdahl & Larsson, 2006).

4.1 Modernitet, senmodernitet och postmodernitet

Engdahl och Larsson (2006) förklarar att sociologer ofta använder begreppet modernitet när de diskuterar det moderna samhällets framväxt och konsekvenser för människors livssammanhang. Modernitet kan ses både som en beteckning för den epok som efterträder traditionella livsformer, liksom för den erfarenhet och samhällsformation som avlöser traditionen. Utträdet ur traditionen skedde över en längre tidsperiod, vilket blir tydligt när moderniteten avgränsas som epok. Startpunkten för den moderna epokens egentliga startpunkt har varierat från det sena 1400-talets renässans till det tidiga 1900-talet och på grund av detta har en del velat dela upp moderniteten i en första och andra modernitet, eller till och med i en tidig, en mellanliggande samt en sen modernitet. Försöket att avgränsa moderniteten i tid och rum kompliceras av att begreppet både betecknar en historisk epok liksom en samhälls-formation. Oftast lokaliseras dock moderniteten till de västerländska samhällsinstitutionerna och livsformer som vuxit fram under de århundraden som följt på reformationen och upplysningen och dess fulla genomslag skedde först under 1800- och 1900-talet (Engdahl & Larsson, 2006).

Som ovan nämnt har en del valt att nämna den senare delen av moderniteten som senmodernitet. Giddens (1993) är en känd sociolog som anser att moderniteten har övergått till senmodernitet. Dock finns det även de som menar att moderniteten har ersatts av postmoderniteten och en förespråkare för det är sociologen Bauman (1991). Trots att de har olika utgångspunkt och olika terminologi, är den bild som Bauman respektive Giddens ger av samhället i det sena 1900-talet påfallande lika varandra. Sen- och postmoderniteten kännetecknas båda av avindustrialisering i väst, medan det moderna stått för det klassiska industrisamhället. I och med avindustrialiseringen bildas ett kunskapssamhälle,

informations-19

samhälle och konsumtionssamhälle vilka är en del i medialiseringen (Giddens, 1993, Bauman, 1991).

Giddens (1993) menar att framtiden är mer öppen än förr med en ständig omvandling av livsformer och där samhället är benäget till snabba förändringar. Dessa förändringar har främst skett på sociala och ekonomiska plan vilket påverkar livsstil och värderingar. Han menar att de individuella levnadsvillkoren blir ovissa och motsägelsefulla. Han ser det västerländska samhället som något skilt från det traditionella samhället och talar om senmodernitet, vilket betecknar tiden efter andra världskriget då förändringar i teknologi, näringskultur, relationer och estetik blev mer genomgripande. Det är just det som karaktäriserar det nutida samhället. Det är vad Giddens ser som senmodernitet och vad Bauman kallar postmodernitet. Bauman menar att begreppet postmodernitet är relevant i och med att avlägsnandet från det moderna är så pass definitivt. Begreppet postmodernitet började användas under 1970- och 1980-talen och etablerades inom samhällsteorin (Engdahl & Larsson, 2006).

När man talar om modernitetens samhällsformation brukar man framhålla att samhällets institutioner är tydligt uppdelade och rationaliserade. Kulturen och vetenskapen är sekulariserade och demokratiserade. Kulturen är öppen för masskonsumtion och tolererar mångfald av värderingar, identiteter och livsvärldar. Vad gäller vardagslivet och familjen så har dessa individualiserats och utövas i en sfär av konsumtionsorienterad fritid. Idag framhålls ofta individualitet, självständighet, frihet, medborgarskap, jämlikhet och civilsamhälle som viktiga delar av senmoderniteten. Den senmoderna individens karaktär betonas ofta, där karaktärsdrag som självdisciplin, beredskap för förändring, riskhantering samt förmågan att utveckla tillit i en föränderlig omgivning är centrala begrepp. Vi bestämmer själva reglerna, sätter gränserna och skapar möjligheterna för vilka vi ska vara och hur vi ska leva (Engdahl & Larsson, 2006).

Kännetecken för senmoderniteten är också strävan efter att rationellt kontrollera den fysiska och sociala världen. Det som skett är att välfärdsstaten har nedrustats och marknaden har tagit över i allt större utsträckning. I den situationen har strävan efter något bättre i allt större mån blivit individens ensak. Trots att senmoderniteten kännetecknas av rationella drag inger den osäkerhetskänslor, vilket Giddens, Bauman och Ziehe är överens om (Engdahl & Larsson,

20

2006). Enligt författarna handlar individens tillvaro om att försöka skapa trygghet och ordning. Kontroll, vanor och rutiner är trygghetsskapande då det minskar ovissheten för individer.

Giddens (1993) anser att det ställs större krav på den enskilda människan att själv hantera och ordna sin tillvaro. Tidigare var man mer styrd via starka traditioner och vanor inom familj, klass, kultur och samhällen. I det nutida samhället konfronteras individer med en stor variation av valmöjligheter samtidigt som tidigare traditioner inte längre är till lika stor hjälp i valsituationer. Individen ses heller inte lika bunden till samhällelig struktur som tidigare utan det blir en sorts flytande identitet. Det blir fler möjligheter för individerna att forma sig själva och sin framtid och traditionella betingelser som kön och klass inte är lika viktiga. Giddens menar att dagens samhälleliga förändringar har bidragit till en ökad reflexivitet om den egna identiteten. Institutioner som kyrkan, staten och vetenskapen har börjat svikta och då är den yttre kroppen ett exempel på en individs identitet och kring denna kropp sker en ökad självreflektion (Giddens, 1993).

Vad gäller individualitet så gör Bauman och Giddens ungefär samma analys av individens situation, men till viss del skiljer de sig åt. Bauman (1991) anser inte att individualiseringen är självvald och att de problem som människorna ställs inför idag är individuella och bara kan lösas eller bemötas i en ensam kamp. Giddens (1993) har ett något annorlunda synsätt på detta och då han talar om individualitet som en del av senmoderniteten fokuserar han på självidentiteten som han anser är en central del i samtiden. Han nämner ofta reflexivitet som ett senmodernt drag och menar att självidentiteten har blivit ett reflexivt projekt som individen förväntas arbeta med under hela sitt liv. När samhället inte längre, som i det traditionella, erbjuder ramar och fasta strukturer för människors identitet blir det viktigt för människor att bygga sin egen självidentitet, som oftast förstås bäst som en berättelse. Många av de beslut vi fattar kan ses utifrån att de fyller en funktion i vår livsstil och därmed vår självidentitet (Giddens, 1993).

Giddens (1993) anser att vi lever i en riskkultur och att människans värld är mycket mer komplicerad än i den förmoderna tiden och menar att det därmed uppkommit så kallade expertsystem som omfattar allt från vetenskaplig forskning till rådgivningsspalter i veckotidningar. Idag kan inte människor ha all kunskap som krävs i det senmoderna samhället

21

och måste alltså förlita sig på ”experter”, vilka ofta motsäger varandra. Detta, liksom ett grundläggande tvivel gentemot tillvaron kan leda till existentiell ångest hos individen.

När man talar om det samtida samhället kommer man ofta in på konsumtionskulturen, vilken är en del i det senmoderna samhället. I det samtida samhället befinner sig individen i allt högre grad omgiven av tecken och symboler. Internet, tv, reklam och tidningar kan i sin tur ställa krav på individerna. Det som produceras i den samtida konsumtionskulturen är inte främst materiella objekt utan stil, symbolik eller tecken. Stilen kan ta sig uttryck i exempelvis klädval, matvanor eller beteenden (Engdahl & Larsson, 2006, Söderström, 1999, Giddens, 1993).

Som tidigare nämnts i detta avsnitt går det se att Baumans och Giddens teorier om det samtida samhället är relativt lika då båda menar att det skett en avtraditionalisering i samhället och där båda lyfter fram begrepp såsom individualitet, kontroll och ordning etc., om än att deras uppfattningar och syn på begreppen kan skilja sig åt en del. Dock anser jag att det finns en skillnad som är mycket central för denna uppsats och som gjort att jag valt att använda mig av Giddens teori om senmoderniteten. Bauman menar till skillnad från Giddens att moderniteten avlösts av ett nytt samhällstillstånd. Bauman avser med det att samhället har genomgått en så radikal förändring att man kan tala om en postmodern tid, något helt nytt jämfört med moderniteten (Bauman, 1991). Giddens (1993) däremot har ägnat stor möda att diskutera och definiera begreppet och menar att moderniteten inte är passerad, utan består av parallella samhällsströmningar och fenomen samtidigt. Giddens menar att de samhällsförändringar som ägt rum de senaste decennierna snarare är följder av moderniteten än något helt nytt.

Jag har valt att använda Giddens teori om senmodernitet eftersom jag själv anser att vi lever i ett senmodernt samhälle, och inte ett postmodernt sådant och jag kommer därför i min text att konsekvent beskriva samhället som senmodernt. Jag tycker även att reflexivitet som Giddens ser som en central del av det samtida samhället är ett viktigt begrepp i denna uppsats då jag håller med Giddens om att detta är centralt för vår tid.

Jag har valt att använda teorin om senmoderniteten som en sorts metod, såtillvida att jag via teorin kommer att filtrera ut vissa begrepp som jag sedan använder för att tematisera

22

livsberättelserna. De begrepp jag valt att använda mig av är individualitet, kontroll och reflexivitet.

23

5. Resultat

5.1 Empiri/analys

I resultatavsnittet framförs det material som uppkommit genom de livshistoriska intervjuer som jag genomfört med fem olika personer som haft ätstörningarna anorexi, bulimi och ortorexi. Vad gäller de personer som har intervjuats har flera av dem haft mer än en ätstörning och jag har då valt att fråga om båda dessa för att se på likheter och skillnader för att kunna skilja de olika ätstörningarna åt och koppla dem till diskussionen om senmodernitet som Giddens (1993) beskriver som tiden efter andra världskriget.

Jag kommer att börja avsnittet med att beskriva de intervjuades barndom och uppväxt och beskriva hur de ser på ”vägen in i ätstörningen”. Detta kommer att beskrivas under rubriken ”vägen in i ätstörningen/individualitet”. Sen kommer empirin redovisas fortlöpande i kronologisk ordning för att läsaren lättare ska kunna få en helhetsbild av livshistorierna. Jag kommer, efter att ha skrivit om ”vägen in i ätstörningen” att gå vidare till nästa del som berör själva sjukdomstiden, vilken jag därmed kallar för ”sjukdomen”. Även här kommer det empiriska materialet att lyftas fram och jag kommer att beskriva det som uppkommit i livshistorierna och framföra vad de intervjuade själva sagt. Detta material kommer samtidigt att analyseras och kopplas samman med litteratur och tidigare forskning. Delen om ”sjukdomen” har jag delat in i mindre avsnitt såsom ”kontroll”, ”media och kroppsideal” samt ”självkänsla/kroppsuppfattning/reflexivitet” för att det ska bli lättare för läsaren att skilja på de drag jag sett hos personerna jag intervjuat. Resultatredovisningen fortsätter därefter att beskriva slutet på livshistorierna, där personerna förklarar hur de mår idag och även för ett resonemang gällande hur de själva tror att ätstörningar kommer att se ut och förekomma i framtiden, ett avsnitt som jag valt att kalla ”idag/framtiden”. De reflekterar över ätstörningarnas framväxt generellt samt hur de ser på framtiden i relation till den/de ätstörningar som de själva lidit av. Dessa resonemang kommer, liksom tidigare empiri, att analyseras med hjälp av framförallt Giddens teori om senmoderniteten.

Genom resultatredovisningen, som beskriver empiri och analys, avser jag mig kunna besvara mina två frågeställningar om hur livshistorien ser ut för personer med ätstörningarna anorexi, bulimi och ortorexi liksom få en klarhet i hur de olika ätstörningarna går att koppla till de drag som kännetecknar det senmoderna samhället.

24

Då senmoderniteten innefattar flera olika drag valde jag att först välja ut centrala begrepp ur teorin och sedan applicera de på intervjuarna. Dessa senmoderna drag är kontroll, reflexivitet och individualitet. Jag har även valt att ta hänsyn till det samtida samhällets konsumtions-kultur och medialiseringen eftersom kroppen och dieter ofta blandas in i medier och reklam. Även självkänslan och kroppsuppfattningen kommer jag att analysera då detta diskuteras i livshistorierna som en del av sjukdomstiden och det ger även läsaren en bättre bild och förståelse över hur de intervjuade själva känt sig och mått, vilket jag anser är viktigt att förstå för att kunna besvara frågeställningen angående individens livshistoria.

Något jag vill poängtera innan jag går in på min analys är att jag, när jag benämner samhället som dagens samhälle, det samtida samhället eller pratar om ”idag” avser senmoderniteten, alltså Giddens (1993) benämning på det samhälle vi lever i idag, med de förändringar som skett i samhället efter andra världskriget.

Att ha valt ut passande underrubriker att ha i analysen har inte varit det lättaste eftersom dragen individualitet, kontroll och reflexivitet ofta går in i varandra. Jag har försökt lyfta fram den empiri som jag anser är viktig för att kunna besvara mina frågeställningar och försökt att sortera det som sagts under passande underrubrik för att det ska bli lättare för läsaren att följa med i livshistorierna. Att dragen går in i varandra och att mycket av det som sagts passar under flera underrubriker behöver dock inte ses som något negativt. Jag vill snarare se det som ett ”facit” på att senmoderniteten är en komplex tid där en form av kartläggning som denna är positiv för att försöka få lite klarhet i ett samhälle som hela tiden förändras.

5.2

I

ntervjupersoner

Intervjuperson ett kommer att benämnas som ”Jan” och är idag 37 år gammal och anser sig frisk ifrån ätstörningar sedan 33 års ålder. Han blev som 17-åring sjuk i anorexi och ortorexi.

Intervjuperson två, ”Lena” blev sjuk i anorexi vid 13 års ålder, vilket gick över till bulimi när hon var 15 år gammal. Lena själv anser att hon blev frisk vid 25 års ålder. Idag är Lena cirka 45 år gammal.

Intervjuperson tre kommer jag kalla för ”Elin” och hon är 22 år och blev sjuk i anorexi under högstadiet, vilket sedan gick över i bulimi. Elin ser sig som frisk sedan 1,5 år tillbaka.

25

”Lina” som är intervjuperson fyra är 25 år gammal och har lidit av anorexi och ortorexi. Hon vet inte säkert när hon blev sjuk, men hon tror att det började i årskurs sju, då hon har läst dagboksanteckningar där hon ser att hon hade tankar och ångest kring mat och kropp. Hon blev bättre efter att ha slutat gymnasiet men har svårt att säga när hon blivit frisk men anser sig idag relativt fri från ätstörningar.

Intervjuperson fem kommer att benämnas som ”Sara” och hon är idag 27 år gammal och anser sig vara frisk. Hon har haft bulimi i cirka tio år.

5.3 Vägen in i sjukdomen/Individualitet

Varför vissa personer drabbas av ätstörningar är en fråga som är svår att ge ett helt och fullt svar på då det varierar från person till person och oftast beror det på flera faktorer. Medicinsk forskning framhåller att uppkomstmekanismerna är mulitfaktoriella, vilket innebär att det är en samverkan av olika faktorer. Bland annat visar sociologisk forskning på att människor i västvärlden idag lever under alltmer pressade förhållandet samt att stressen har ökat. På grund av att vårt senmoderna samhälle betonar självständighet och individualitet läggs det ett större ansvar på den enskilda individen jämfört med tidigare (Giddens, 1993, Meurling, 2003). Enligt Ziehe (1989) har kollektiva sammanhang minskat i betydelse och det är den enskilde människans ansvar om denne lyckas med sitt livsprojekt eller inte. En ökad individuell frihet leder till ett ökat individuellt ansvar och därmed större press på att bli en framgångsrik samhällsmedborgare.

Gällande de intervjuade så ser samtliga sin uppväxt som relativt trygg och samtliga förklarar att de växt upp i en ”medelklassfamilj”. Två av de intervjuade berättar dock att de i perioder har blivit mobbade, men överlag har samtliga haft stöttande föräldrar, vänner och en fungerande skolgång och fritid. Dock har ungefär hälften av de intervjuade innan ätstörningen upplevt perioder av oro. Majoriteten av de intervjuade berättar att de har blivit sjuka i perioder i livet där de känt press att inte kunna leva upp till krav som de ställt på sig själva. En del har känt press utifrån och därmed känt att de inte duger och en del har ställt höga krav på sig själva angående att prestera i skolan, inom idrotten etc. och strävat efter att likna samhällets kroppsideal. Samtliga av de intervjuade har dessutom blivit sjuka under högstadiet eller på gymnasiet. Sara (2010-04-10) förklarar att hon hade en låg självkänsla och att hon ständigt behövde prestera för att känna att hon dög. Hon vet inte varför hon blev sjuk men tror att det

26

beror på en kombination av att hon blev retad för att hon var mullig samt att media alltid visade upp vackra kvinnor som alltid var smala. Johannisson (1994) förklarar att det är mer krav idag jämfört med under modern tid runt sekelskiftet 1900 då den sjuka, svaga och smala kvinnan var ett ideal. Enligt senmoderna drag ska kvinnan vara smal men istället för att vara svag ska hon vara stark och självständig. Meurling (2003) skriver att dagens samhälleliga ideal innebär en kvinna som ska klara av allt och som ska kunna möta samhällets alla krav. De med ätstörningar klarar inte av alla krav utifrån men strävar efter att vara smala för att de då tror sig bli lyckligare och att smala kroppar visar på en kontroll, vilket de ser som positivt.

Lina (2010-04-13) minns, som majoriteten av de övriga jag intervjuat, hennes uppväxt som positiv men tror även hon att hon hade relativt dålig självkänsla, sökte sin identitet och ställde höga krav på sig själv och inte brydde sig om vad andra tyckte om henne. I högstadiet började hon jämföra sig med sina vänner och tjejer i media. Hon ville vara smal och hälsosam och gjorde vad som behövdes för att leva upp till samhällets ideal. Giddens (1993) menar att frågor såsom ”vad ska man göra?”, ”hur ska man handla?” och ”vem ska man vara?” är centrala frågor för människor som lever under senmodernitetens villkor och frågor som vi försöker att svara på genom vårt vardagliga sociala beteende. Även Lena (2010-04-12) anser att hon hade en dålig självkänsla och sökte därmed bekräftelse och för att hantera vardagen och den oro hon kände tog hon till maten och menar på att det lika gärna hade kunnat ha varit alkohol hon tog till.

Giddens (1993) menar att dagens senmoderna samhälle inte längre är lika styrt av traditioner utan samhället har blivit alltmer individualiserat. Vi ställs inför olika valsituationer där konsumtionskulturen är en del av senmoderniteten där en individ omges av symboler och tecken i större utsträckning än tidigare och omges av media och reklam dagligen och då handlar det inte bara om materiella ting utan idag tar det sig ofta uttryck i matvanor och beteenden. Giddens (1993) liksom Söderström (1999) beskriver individualitet som ett centralt drag i senmoderniteten, vilket jag anser är ett drag som tydligt speglas i dessa individer som jag intervjuat. Giddens (1993) förklarar att det idag finns fler valmöjligheter och det är alltmer individen själv som kan välja och påverka sin livssituation. Detta gör att identiteten även kan förändrats och formas genom olika val och beteenden som individen gör och under mina intervjuer har det tydligt visats att individen gör olika val som både påverkar dem själva, deras omgivning och därmed hela deras identitet.

27

Johansson (2002) förklarar att individen idag inte behöver tolerera brister som tidigare, utan de flesta människor kan forma sina kroppar i riktning med det rådande skönhetsidealet och när det finns möjlighet att omdefiniera kroppen blir möjligheterna oändliga. Han poängterar dock att detta inte automatiskt innebär en individuell frihet utan att det är mer komplext än så. Han menar att vi lever i en alltmer okontrollerbar omgivning där självet ”sträcks ut” alltmer. Även Giddens (1993) förklarar att den frihet som uppkommit efter efterkrigstiden när samhällets allt mer har avtraditionaliserats kan uppge osäkerhetskänslor hos individen. Den senmoderna människan måste försöka finna en identitet i ett risksamhälle och trots att den senmoderna människan har stora möjligheter att själv välja hur den vill leva kan människan uppleva maktlöshet inför de abstrakta system som styr den vardagliga tillvaron och därmed känna osäkerhet (Giddens, 1993, Johansson, 2002).

Vad gäller Jan (2010-04-11) så skiljer sig hans väg in i sjukdomen något jämfört med resterande som intervjuats på det sätt att det var en specifik händelse som fick sjukdomen att bryta ut. De andra intervjuade kan se tillbaka på tiden innan de blev sjuka och se hur tankarna kring kropp och mat sakta med säkert började förändras till det negativa. För Jan däremot förändrades hela livet på bara några dagar när han som 17-åring blev kär i en tjej som inte kunde besvara hans känslor. ”Det visades att hon gillade en annan kille och när hon valde honom som dessutom var vältränad och en av skolans populäraste killar så förändrades allt radikalt. Jag blev besatt av träning och började kräkas. Jag ville se ut som den där vältränade killen”. Innan Jan fick sin ätstörning menar han att han såg ”normalt” på sin kropp och inte brydde sig speciellt mycket om sitt utseende. Han berättar att han inte alls tänkte på sin kropp på det sättet utan åt extremt onyttigt och knappt visste vad anorexi var (Jan, 2012-04-11). Dock kan jag ändå se en likhet med en del av de övriga intervjuade, nämligen en uppväxt innehållande en del ”mörka” perioder samt dålig självkänsla. Jan (2010-04-11) berättar nämligen att han redan som liten upplevde vågor av oro och depression, inte specifikt gällande kroppen men att han upplevde att han inte dög som man. Att låg självkänsla och ätstörningar ofta har ett samband går att koppla till forskning av Meurling (2003).

Johansson (2002) förklarar att familjen utgör en viktig förankringspunkt för självet och att familjen och hemmet är ett tryggt ställe där individen kan återhämta sig efter att ha besökt den kravfyllda yttervärlden. Detta är något som är tydligt i Elins (2010-04-15) livshistoria då hon förklarar att hon upplevde att det ställdes högre krav än tidigare när hon flyttade hemifrån för första gången, i samband med att hon skulle studera på annan ort.

28

Det var nog en blandning av små komponenter som gjorde att jag blev sjuk. Dels intryck utifrån och dels vad min mamma sa. Men mest tror jag att det berodde på att mitt liv förändrades i gymnasiet. Jag flyttade till korridor och jag tror att jag på något sätt ville bevisa mig själv. Det var som något sorts framgångsrecept när jag började äta nyttigt och träna. Jag var bra i skolan, blev populär och umgicks med ambitiösa människor. Jag klarade mig själv. Det var den lyckligaste perioden i mitt liv. (Elin, 2010-04-15)

Jag skulle vilja se detta som att Elin går ifrån en trygg miljö tillsammans med hennes familj och en, som jag kallar det, ”traditionell familjemodernitet” där hon varit trygg och inte själv behövt styra och göra alla val, för att sen ta steget ut i den stora världen där hon tvingas möta det ovissa senmoderna samhället och dess krav. Denna frihet kan som Giddens (1993) menar, bli svår att möta om man inte klarar av att hantera alla valmöjligheter som finns. Elin ”tvingades” bli individualist på ett annat sätt än tidigare och har inte sin familj att luta sig tillbaka mot som hon kunnat göra som barn när hon bott hemma hos sina föräldrar. Även om de fortfarande finns för henne har hon blivit vuxen och möter yttervärlden för första gången på ”egna ben”. Elin (2010-04-15) menar också att hon, när hon flyttade till korridor, ville vara den ultimata ”superkvinnan” som inte behövde någon hjälp.

Det som är gemensamt för flera av de intervjuade är att majoriteten av dem har fått sin ätstörning och börjat reflektera över kropp och mat när de kommit ut ur det jag kallar för ”familjemoderniteten” där de känt en trygghet. Helt plötsligt när de ska stå på egna ben på ett annat sätt än tidigare har något hänt. De ska klara sig själva och mer press ställs på den enskilde individen. I och med detta har reflexiviteten ökat och individerna har inte klarat av att hantera pressen som uppkommit. Flertalet av de intervjuade menar på att de delvis har blivit påverkade av de bilder på idealkroppen som visas upp i media, något som kan kopplas till att människan använder råmaterial från massmedier för att kunna konstruera en identitet vilket både Giddens (1993) och Johansson (2002) är överens om. Jag skulle vilja se det som att de intervjuade tidigare, tillsammans med sin familj, har levt på ett sätt som påminner om modernitetens drag då kollektivet och familjen var centrala ting. Att de börjat i högstadiet eller gymnasiet eller flyttat hemifrån verkar ha varit en brytpunkt där en sorts familjemodernitet övergår till mer senmoderna drag där individualiteten ökar och de plötsligt själva kan och måste bestämma saker i ett samhälle fullt av valmöjligheter. Som barn är de inte lika självständiga individer utan har familjen att luta sig tillbaka emot och flertalet av de

29

intervjuade har heller inte reflekterat mycket alls över kropp och mat innan de ”slussas” ut i tonårs- och vuxenlivet.

5.4 Sjukdomen

5.4.1 Kontroll

Individualiseringen som blivit i och med senmoderniteten har som tidigare nämnt lett till större möjlighet för individen att själv ha möjlighet att förverkliga sina livsplaner och ge människor ökad frihet. I och med den avtraditionalisering som skett och alla valmöjligheter som finns idag kan individualiseringen lika gärna leda till ökad disciplinering och kontroll på grund av att individen även kan känna osäkerhetskänslor. I det senmoderna samhället är det lättare att utarbeta reklam och komma i kontakt med media och i den konsumtionskultur som finns idag är kroppen mer central är tidigare vilket kan få individen att känna sig utlämnad. Kroppen är ett tydligt exempel på något som en individ själv kan kontrollera (Giddens, 1993). Just kontroll är ett begrepp som Buhl (1993) menar är vanligt förekommande i samband med olika ätstörningar.

Just strävan efter kontroll är återkommande i samtliga livshistorier men det finns en central skillnad mellan berättelserna om anorexi, bulimi och ortorexi som jag vill poängtera, nämligen att personerna som haft anorexi och ortorexi haft lättare att uppehålla en kontroll, medan bulimikern strävat efter detta men ständigt, i och med hetsätningarna, tappat kontrollen. En sak som de intervjuade sagt är att ätstörningar är ett sätt att ha kontroll över saker eller i alla fall ge en känsla av kontroll. Kan de inte ha kontroll på sin omgivning kan de i alla fall ha det genom maten. När de känt att de misslyckats och upplevt att de tappat kontrollen har de straffat sig själva och ätstörningarna blev som ett straff för att de inte var nöjda med vilka de var. Lena (2010-04-12) förklarar att hon hade svårare att finna mening med livet när hon hade bulimi jämfört med anorexi just för att hon under tiden i bulimi hade svårare att kontrollera sitt matintag och varje gång hon hetsåt kände hon att hon tappade kontrollen. Hon beskriver det som om maten snarare kontrollerade henne. När hon hade anorexi lyckades hon kontrollera sig på ett annat sätt och hon både vägde mindre och var smalare. Även Sara (2010-04-10) menar att hon mådde extremt dåligt efter att ha hetsätit

30

eftersom det då innebar att hon hade tappat kontrollen, vilket ledde till att hon därefter kräktes för att kompensera.

Väl hemma drog jag för gardinerna och satte telefonen på ljudlös. Det var min heliga stund. Jag blandade grädden och förberedde min sjuka ceremoni. Oftast hade jag köpt mer än jag kunde äta/…/jag åt och åt tills det var omöjligt att få ner mer och hann nästan inte tugga och de sista tuggorna pressade jag ner på väg mot toalettstolen. Jag kräktes med hjälp av fingrar och långa verktyg tills det bara kom syra och blod. Efteråt låg jag på soffan efter att ha diskat äckliga tallrikar och slängt godispapper i soporna. Ofta hällde jag diskmedel på det som var kvar eller sprayade hårspray på det för att vara säker på att inte plocka upp det ur soporna senare när suget satte fart, men det hände att jag plockade upp det i alla fall och sköljde av det så gott jag kunde (Sara, 2010-04-10).

Jan (2010-04-11) nämner i intervjun att vi idag lever i en orolig tid där det enda vi kan ha kontroll över är vår egen kropp och han förklarar att han hade en otrolig kontroll både när han hade anorexi och ortorexi. Giddens (1993) anser att anorexi bör förstås med bakgrund av alla de valmöjligheter som senmoderniteten erbjuder. Han menar att uttrycket ”Du är chef över dig själv” är ett passande uttryck att använda i beskrivandet av den anorektiska livsstilen, förutom att försöket till kontroll hos anorektiker blir tvångsmässigt. Individer med ätstörningar anammar ofta extrema kroppsregimer där de exempelvis kan träna flera hårda pass på en och samma dag. De kan uppleva en destruktiv känsla som uppkommer från en omedveten skam som sen riktas mot kroppsregimer. Det finns till och med regimer som drivits så långt att individen har bantat sig till döds. Individen känner bara värdighet om självkontrollen är så total att minsta felsteg blir hotfullt. Jan (2010-04-11) berättar i sin livshistoria att han under flera tillfällen under sin sjukdomstid upplevde en känsla av att inte vilja leva. ”För mig är anorexi ett sorts självskadebeteende, ett sätt att vända ångesten. Det handlar om självkänsla, självförtroende och självkännedom”. Han bestraffade sig för att minska ångesten som han bar på och under de perioder som Jan led som mest av anorexin åt han i stort sett inget alls. När han hade anorexi och det var som värst fick han ångest av att dricka ett glas vatten och fick efter det antingen spy eller träna. Det fanns tillfällen då han inte ville leva och att sluta äta var ett sätt att ta livet av sig. Han uttrycker sig som så att anorexin kontrollerar hela livet. ”Det är ett förtäckt rop på hjälp även om jag inte förstod det då. Kopplat till en inre oro i själen, en själens sjukdom” (Jan, 2010-04-11).

Jan berättar vidare att han var besatt av träningen både när han hade anorexi och ortorexi och han använde den till att dämpa ångest. Om han exempelvis inte åt som han skulle straffade han sig själv genom att förbränna. Han kunde springa till att han kräktes blod, vilket kunde