”Vi måste prata, vi måste träffas!” : En intervjustudie om äldre personers delaktighet vid sociala digitala mötesplatser under covid-19 pandemin.

”Vi måste prata, vi

måste träffas!”

HUVUDOMRÅDE: Arbetsterapi

FÖRFATTARE: Annie Bengtsson & Julia Forsander HANDLEDARE:Margit Neher

EXAMINATOR: Anita Björklund Carlstedt JÖNKÖPING 2021 juni

En intervjustudie om äldre personers delaktighet

vid sociala digitala mötesplatser under covid-19

pandemin

Sammanfattning

Titel: ”Vi måste prata, vi måste träffas!” En intervjustudie om äldre personers delaktighet vid sociala digitala mötesplatser under covid-19 pandemin.

Under covid-19 pandemin tvingades fysiska mötesplatser för äldre personer att stänga. Som följd av detta startade digitala mötesplatser. Syfte: Genom intervju beskriva äldre personers uppfattning om vad som var betydelsefullt för deras upplevelse av delaktighet i sociala digitala mötesplatser, under covid-19 pandemin. Metod: Kvalitativ design. Semistrukturerade inter-vjuer genomfördes med tio äldre personer som deltagit i en digital mötesplats under covid-19 pandemin. Vid rekrytering av informanter tillämpades det typiska urvalet. Materialet analyse-rades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Informanternas uppfattning beskrevs i fyra kategorier: möjligheter och begränsningar i digitala mötesplatser, individens och gruppens engagemang i mötesplatsen, mötesplatsens innehåll samt mötesplatsens betydelse för infor-manter. De digitala mötesplatserna bidrog till sociala kontakter och meningsfullhet i vardagen. Slutsats: Detta examensarbete visade att digitala mötesplatser skulle kunna vara ett verktyg för att främja delaktighet bland äldre personer som är socialt distanserade eller isolerade.

Summary

Title: “We have to talk, we have to meet!” An interview study about elderly people’s participa-tion in social digital meeting places during the covid-19 pandemic.

During the covid-19 pandemic, physical meeting places for elderly people were forced to close. Due to this, digital meeting places started. Purpose: Through interview, describe elderly peo-ple’s comprehension of what is significant for their experience of participation in social digital meeting places during the covid-19 pandemic. Method: A qualitative design. Semi structured interviews were conducted with ten elderly people who participated in digital meeting places during the covid-19 pandemic. The typical case sample was applied to recruit informants. The material was analysed based on qualitative content analysis. Result: Informants’ perception was described in four categories: opportunities and limitations in digital meeting places, the individual’s and the group’s engagement in the meeting place, the content of the meeting place, and the meaning of the meeting place for informants. The digital meeting places con-tributed to social contacts and meaningfulness in everyday life. Conclusion: This student thesis showed that digital meeting places could be a tool to promote participation among el-derly people who are social distanced or isolated.

Innehållsförteckning

Inledning ... 1

Bakgrund ... 2

Covid-19 pandemin och äldre personer ... 2

Delaktighet i aktivitet ... 3

Sociala aktiviteter och äldre personer ... 4

Digital teknik och äldre personer ... 4

Syfte ... 5

Material och metod ... 5

Förförståelse ... 6

Resultat ... 11

Möjligheter och begränsningar i digitala mötesplatser ... 11

Individens och gruppens engagemang i mötesplatsen ... 14

Mötesplatsens innehåll ... 16

Mötesplatsens betydelse för informanter ... 17

Diskussion ... 20

Slutsatser ... 25

Referenser ... 26

Bilagor ... 30

Bilaga 3. Inledning av intervju ... 32

1

Inledning

Under våren 2020 drabbades världen och Sverige av en pandemi orsakat av coronaviruset (SARS-CoV-2)(Folkhälsomyndigheten, 2020a).I mars 2020 infördes en rekommendation i Sverige att personer som var 70 år och äldre skulle begränsa sina sociala kontakter och undvika platser där många personer samlades (Folkhälsomyndigheten, 2020b). Till följd av rekom-mendationerna fick äldre personer en ökad risk att hamna i social isolering och ensam-het (Xie et al., 2020). Det har tidigare identifierats att social isolering och ensamensam-het kan på-verka hälsa och välbefinnande negativt (Nicholson, 2012). Den 30 mars 2020 fastslog den svenska regeringen att besöksförbud skulle råda på landets samtliga äldreboenden för att för-hindra spridningen av sjukdomen covid-19 (Regeringskansliet, 2020). I samband med beslu-ten tvingades fysiska mötesplatser för äldre personer att stänga (Norrköping, 2020). Mötes-platser innebär öppna verksamheter som tar emot alla besökare, utan en särskild behovsbe-dömning (Socialstyrelsen, 2014) med syfte att ge stimulans, aktivitet och social samvaro (Norr-köping, 2014). För att ge äldre personer möjlighet till social samvaro ställde ett antal mötes-platser om till en digital verksamhet (Nordwall, 2020).

Detta examensarbete berör äldre personers uppfattningar om vad som var betydelsefullt för deras upplevelse av delaktighet i sociala digitala mötesplatser under covid-19 pandemin. Att uppleva delaktighet har en positiv inverkan på den fysiska och psykiska hälsan samt livstill-fredsställelsen (Law, 2002). Social isolering och ensamhet var redan innan pandemins utbrott ett känt samhällsproblem (Xie et al., 2020). Det är även sedan tidigare känt att digitala verktyg och internet kan främja äldre personers möjlighet till att vara socialt aktiva och minska känslor av ensamhet och isolering (Nyman & Isaksson, 2015). Covid-19 pandemin var en unik situation där mötesplatser tvingades att ställa om till digital form. Det var därför viktigt att studera hur äldre personer uppfattade digitala mötesplatser inför framtidens tänkbara utveckling av digi-tala mötesplatser.

Samhället blir mer digitaliserat och det kan då vara av nytta att förstå om digitala mötesplatser kan främja delaktighet bland äldre personer och möta problem med ensamhet och social iso-lering. För arbetsterapeuter kan detta examensarbete ge ytterligare förståelse för meningsfull-heten av digitala sociala aktiviteter hos äldre personer.

2

Bakgrund

Covid-19 pandemin och äldre personer

I december 2019 upptäcktes coronaviruset (SARS-CoV-2) i Kina. Viruset orsakade sjukdomen covid-19 som i första hand smittar mellan människor genom så kallad droppsmitta (Folkhälso-myndigheten, 2020d). Viruset spreds snabbt till övriga världen. Världshälsoorganisationen (WHO) deklarerade den 11 mars år 2020 att covid-19 var en pandemi (Folkhälsomyndigheten, 2020a). Alla som insjuknar i covid-19 kan bli allvarligt sjuka eller dö, oavsett ålder och hälsa. Personer som löper större risk att utveckla en allvarlig sjukdom är personer över 65 år och de med underliggande medicinska problem som högt blodtryck, hjärt- och lungsjukdomar, dia-betes, fetma eller cancer (WHO, 2020). För att minska smittspridningen infördes råd och re-kommendationer i Sverige som att endast umgås i en mindre krets, begränsa fysiska möten, undvika trängsel och onödiga resor (HSLF-FS 2020:12). Den 1 mars 2020 införde regeringen ett nationellt besöksförbud på äldreboenden (Regeringskansliet, 2020). För att skydda den äldre populationen rekommenderades äldre personer att distansera sig från fysiska sociala kontakter. Rekommendationerna riskerade att bidra till ökad fysisk och psykisk ohälsa bland äldre personer (Folkhälsomyndigheten, 2020b).

Wong et al. (2020) beskriver att covid-19 pandemin påverkade människors hälsa utifrån psy-kologiska, sociala och fysiska dimensioner. Det finns i dagsläget begränsade studier på vilka konsekvenser den fysiska sociala distanseringen orsakade för äldre personer, men internation-ella studier tyder på att äldre personers ensamhet ökade under covid-19 pandemin (Dahlberg, 2021). En studie i Sverige har däremot visat att personer mellan 65–71 år inte upplevde någon försämring av ensamhet under pandemin (Kivi et al., 2021). Wong et al. (2020) beskriver att de personer som hade större risk att uppleva ensamhet under covid-19 pandemin var äldre personer som levde ensamma. Ensamhet och social isolering bland äldre personer har varit ett uppmärksammat samhällsproblem innan pandemins utbrott (Xie et al., 2020). Social isolering kan leda till skadliga hälsotillstånd och bland annat medföra stillasittande, undernäring och ökad risk för fall. Personer som har bristfälliga sociala kontakter och inte deltar i sociala akti-viteter har ökad risk för en snabbare försämring av den kognitiva förmågan samt dödlighet (Nicholson, 2012). För att anses vara socialt isolerad ska individen leva ensam och inte träffa anhöriga, vänner eller bekanta mer än ett par gånger i månaden (SCB, 2019). Faktorer som kan bidra till att social isolering uppstår är bland annat personens fysiska och psykiska hälsa, ekonomi, miljö samt förändringar inom arbetet eller familjen (Nicholson, 2012). Innan pan-demins utbrott uppskattades ungefär tio procent i åldersgruppen 75–84 år vara socialt isole-rade i Sverige. Bland de allra äldsta, 85 år och äldre, var andelen 15 procent (SCB, 2019). Att

3

delta i sociala nätverk kan ses som en skyddande faktor mot dödlighet bland äldre personer (Nicholson, 2012).

Delaktighet i aktivitet

Grunden i arbetsterapi är att hälsa och välbefinnande kan förbättras genom aktivitet. Arbets-terapeuter fokuserar på att möjliggöra för individer och grupper att vara delaktiga i menings-fulla aktiviteter, ge uppfyllelse och engagera dem i aktiviteter med andra (Law, 2002). Enligt The Occupational Therapy Practice Framework uppnås hälsa, välbefinnande och delaktighet i livet genom engagemang i aktiviteter som är personligt tillfredsställande och stämmer över-ens med förväntningar inom kulturen (Gibbs et al., 2020). Taylor (2017) beskriver i den ar-betsterapeutiska teorin The Model of Human Occupation att delaktighet är det engagemang i dagliga aktiviteter som personen behöver eller vill ha för att uppnå hälsa. Att vara delaktig i aktiviteter involverar den ständiga interaktionen mellan människans känslor, tankar och handlingar. Upplevelsen av delaktighet är personlig och kontextuell och påverkas av perso-nens viljekraft, vanebildning, utförandekapacitet och miljö. Dimensioner av den personliga delaktigheten är personens förmågor, begränsningar och unika motiv. Den kontextuella aspekten syftar till den miljö individen befinner sig i. Miljön utgörs av dimensionerna fysisk, social, kulturell, politisk och ekonomisk, vilka antingen begränsar eller möjliggör aktivitet och delaktighet. En miljö som begränsar aktivitetsutförande kan medföra social isolering, segre-gation och diskriminering. En miljö som möjliggör ger individen mer valfrihet och kontroll, förmåga att hantera sitt vardagliga liv och en ökad tillgänglighet i samhället (Taylor, 2017).

Delaktighet i aktivitet är ett komplext begrepp som innefattar flera dimensioner (Law, 2002). De olika dimensionerna beskrivs som: personens preferenser och intressen, vad han eller hon gör, var och med vem samt hur mycket njutning och tillfredsställelse han eller hon finner. Law (2002) beskriver att delaktighet är positivt förknippat med psykisk och fysisk hälsa samt livs-tillfredsställelse. Genom delaktighet utvecklar vi förmågor och kompetenser, skapar kontakter med andra i vårt samhälle och finner syfte och mening i livet. Delaktighet leder till tillfreds-ställelse, en känsla av duglighet och är en viktig del för den psykologiska och emotionella ut-vecklingen samt färdighetsutut-vecklingen. För att delaktighet ska upplevas som meningsfullt måste det finnas en stödjande miljö och en känsla av valfrihet och kontroll över aktiviteten (Law, 2002). Delaktighet är en rättighet som innefattar respekt, tillgång, möjlighet och inklu-dering (Hammel et al., 2009).

4

Sociala aktiviteter och äldre personer

Forsman et al. (2013) beskriver att delaktighet i meningsfulla sociala aktiviteter är viktigt av flera orsaker då det kan ge känslor av ett ökat självförtroende, att tillhöra, vara behövd och uppskattad. För äldre personer är sociala aktiviteter en viktig del av vardagen som kan bidra med rutiner och struktur. Att ha sociala aktiviteter att se fram emot kan ge vardagslivet mening och skapa förväntningar inför framtiden. Sociala aktiviteter skapar möjligheter för äldre per-soner att ingå i en gemenskap, få nya relationer och utöka det sociala nätverket (Forsman et al., 2013). Nyman och Isaksson (2015) beskriver att tillhöra en gemenskap har stark koppling till upplevelse av meningsfullhet och säkerhet i vardagen. För äldre personer kan sociala akti-viteters kvantitet och kvalitet påverkas av livshändelser som ofta är mer förkommande senare i livet så som pension, dödsfall eller sjukdom bland vänner och familj (Ashida & Heaney, 2008). Gilmour (2012) identifierade faktorer som begränsar äldre personer från social delak-tighet, till exempel: begränsad hälsa, transportsvårigheter, otillgänglighet, kostnader samt olägliga tider och platser. Taylor (2017) anser att sociala aktiviteters kvalité beror på samhällets attityder och vilket fysiskt, verbalt, kognitivt och emotionellt stöd som erbjuds.

Att delta i aktiviteter vid en seniorverksamhet är en strategi som kan engagera äldre att ut-veckla och bibehålla starka sociala relationer (Ashida & Heaney, 2008). Rosenbaum et al. (2014) identifierade att engagemang i en seniorverksamhet kan bidra med hälsofördelar som minskad trötthet, ökad livskvalitet och ett förbättrat fysiskt och mentalt välbefinnande. Syftet med en seniorverksamhet är att ge stimulans, aktivitet och social samvaro men även att bryta ensamhet och isolering (Norrköping, 2014). Seniorverksamheter drivs av ideella föreningar eller kommuner och är öppen för alla i närområdet. På seniorverksamheter erbjuds bland an-nat aktiviteter inom kultur, föreläsningar samt fysiska- och sociala aktiviteter. Aktiviteterna anpassas utifrån deltagarnas intressen (Folkhälsomyndigheten, 2020c).En seniorverksamhet kan benämnas som träffpunkt, mötesplats, aktivitetscenter med mera (Norrköping, 2014). Vi-dare i examensarbetet kommer seniorverksamhet benämnas som mötesplats.

Digital teknik och äldre personer

Llorente-Barroso et al. (2015) har påvisat att med digital teknik kan äldres sociala förmågor förbättras då det ger tillfälle till kommunikation och social interaktion. Användning av digital teknik kan ge möjlighet till att bibehålla och skapa nya relationer (Nyman & Isaksson, 2015). Äldre personer har beskrivit att användning av internet gett en känsla av tillhörighet i vardag-liga aktiviteter som minskade känslor av ensamhet och isolering (Nyman & Isaksson, 2015). Digital teknik kan ge äldre personer möjligheter att få kontakt med personer som har liknande intresse (Larsson, 2016) och bli mer inkluderade i samhället (Larsson, Larsson-Lund & Nils-son, 2013). För att kunna använda digitala tjänster krävs digital kompetens. Enligt

5

Digitaliseringskommissionens delbetänkande (SOU 2015:28.) innefattar digital kompetens bland annat färdigheter i att använda digitala verktyg och tjänster samt kunskaper i att söka information, kommunicera, interagera och producera digitalt. För att digital teknik ska upple-vas som tillfredsställande bör det finnas en förståelse för vad teknologin innebär och kan till-föra (Heo, Junhyoung & Young-Shin, 2011). Digital teknik kan förstärka sociala möjligheter och ge känslor av säkerhet så länge det upplevs som tillfredsställande och ett stöd finns till-gängligt (Fischl, 2020). Det har identifierats faktorer som begränsar äldre personer att delta i digitala aktiviteter: kostnader för datorer och internet, bristande intresse (SPF Seniorerna, 2019), fysiska och mentala begränsningar, brist på tid och tålamod (Gatto & Tak, 2008) och nedsatt kognition (Kottorp et al., 2016). Det fanns också en rädsla bland äldre personer att fysiska möten skulle gå förlorade på grund av datoranvändandet (Gatto & Tak, 2008).

Till följd av covid-19 pandemin och rådande rekommendationer tvingades fysiska mötesplat-ser för äldre personer att stänga (Norrköping, 2020). Som följd startade digitala verksamheter för att ge äldre personer möjlighet till social samvaro (Nordwall, 2020). För att möta problem med social isolering och ensamhet bland äldre personer har behovet av att skapa digitala mö-tesplatser uppmärksammats under pandemin (Xie et al., 2020). Digitalisering av mömö-tesplatser är nödvändig för att skapa möjligheter för äldre personer att behålla sociala kontakter (Xie et al., 2020; Folkhälsomyndigheten, 2020b). Samhället bli mer digitaliserat och författarna tror därför att detta examensarbete kan vara relevant och användbart inför framtidens tänkbara digitalisering av mötesplatser.

Syfte

Syftet var att genom intervju beskriva äldre personers uppfattning om av vad som var betydel-sefullt för deras upplevelse av delaktighet i sociala digitala mötesplatser, under covid-19 pan-demin.

Material och metod

För att besvara syftet har en kvalitativ design tillämpats. Datainsamlingen genomfördes med semistrukturerade intervjuer. Data från intervjuerna analyserades utifrån en kvalitativ inne-hållsanalys med stöd av Lundman och Hällgren Granheim (2017).

6

Förförståelse

Förförståelse är väsentlig att beakta vid en kvalitativ studie då forskaren i hög grad är involve-rad i studiens olika delar (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, 2017). Un-der arbetsterapeututbildningen har författarna fått kunskap kring betydelsen av aktivitet och delaktighet för individens hälsa och välbefinnande. Författarna har personliga kopplingar till examensarbetets ämne och yrkesmässiga erfarenheter av arbete med äldre personer. Förfat-tarna har i examensarbetets samtliga delar tagit hänsyn till sin förförståelse vid tolkningar och beskrivningar av materialet.

Urval

För att rekrytera deltagare till studien har det typiska urvalet tillämpats (Kristensson, 2014). Författarna kontaktade mötesledare från fyra olika kommunala digitala mötesplatser för äldre personer i södra Sverige. Mötesplatserna var belägna i fyra olika kommuner, varav tre mel-lanstora och en mindre. Vid de olika mötesplatserna erbjöds aktiviteter som bokklubb, sam-talsgrupp, bingo, syjunta, café, frågetävlingar, musikunderhållning och föreläsningar. I mötes-platserna varierade antal deltagare mellan 2–18 personer. Det närvarade alltid en eller två mö-tesledare under mötena. Mötesplatserna arrangerade träffarna genom digitala plattformar som Zoom och Microsoft Teams. Mötena anordnades en till tre gånger per vecka och varade i cirka en timma.

Författarna informerade samtliga mötesledare skriftligt och muntligt angående studiens syfte och upplägg. Författarna närvarade vid en av mötesplatsernas digitala möte för att muntligt informera deltagarna angående examensarbetet då mötesledaren önskade det. Mötesledarna från respektive mötesplats lämnade intresseanmälan (bilaga 1) till deltagare. De som var in-tresserade kontaktade författarna via telefon eller mail och tid för intervju bokades in. De in-formerades om samtycke inför medverkan (bilaga 2) och fick möjlighet att tillgå intervjufrå-gorna (bilaga 4). Inklusionskriterier var att ha deltagit i en digital mötesplats minst en gång under pandemin, kunde kommunicera på svenska, var minst 65 år och gett sitt samtycke till att medverka. Exklusionkriteriet var talsvårigheter som hindrar förmågan att delta i en inter-vju. Totalt inkluderades tio personer i studien och kommer att benämnas som informanter. I tabell 1 sammanställs fördelningen av informanter utifrån variablerna ålder, boendesituation, vilken mötesplats de deltagit i och hur länge de deltagit. De flesta av informanterna deltog i mötena varje vecka. Den digitala kompetensen var olika bland informanterna. Några infor-manter var vana och hade lång erfarenhet av digital teknik samt använt den i sitt tidigare yr-kesliv. Andra informanter hade mindre erfarenhet eller var helt nya för den digitala tekniken.

7 Tabell 1. Sammanställning av informanter.

Variabel Antal Ålder 65–70 2 71–75 3 76–80 1 81–91 4 Boendesituation Ensamboende 4 Sambo/maka/make 6 Fördelning av informanter från de digitala mötesplatserna Mötesplats A 2

Mötesplats B 6

Mötesplats C 1

Mötesplats D 1

Hur länge informanter deltagit i en digital mötesplats 1 månad 1

3–4 månader 2

6–7 månader 4

12 månader 3

Datainsamlingsinstrument

Under datainsamlingen genomfördes semistrukturerade intervjuer. Författarna använde sig av en intervjuguide som var designad utifrån ett flertal intresseområden relaterat till syftet (bilaga 4). Frågorna var utformade på ett sådant sätt att informanterna gavs möjlighet till att berätta fritt och författarna kunde ställa följdfrågor. Innan datainsamlingen påbörjades ge-nomförde författarna fyra testintervjuer med utomstående personer för att identifiera styrkor och svagheter med intervjuguiden (Kristensson, 2014). Ett fåtal justeringar av intervjufrågorna genomfördes.

Datainsamling

Innan intervjuerna påbörjades gav informanterna sitt samtycke för medverkan via mail eller sms (bilaga 2). Författarna inledde varje intervju enligt intervjuguiden med att kort beskriva studiens syfte och dess begrepp för informanten (bilaga 3). Informanterna informerades om deras rättigheter och tillfrågades ytterligare angående bandinspelning. När informanten god-känt sitt deltagande påbörjades intervjun och bandinspelning startades. Nio intervjuer genom-fördes via videosamtal och en intervju genomgenom-fördes via telefonsamtal. Informanterna fick själva välja om de önskade ha webbkameran på under intervjun. Informanterna befann sig på valfri plats där de hade tillgång att koppla upp sig till intervjun. Författarna befann sig i ett enskilt rum där inga obehöriga kunde distrahera, medverka eller ta del av informationen.

8

Författarna bandinspelade intervjuerna med sina privata mobiltelefoner eller datorer. Direkt efter avslutad intervju flyttades de inspelade filerna till Jönköpings Universitys fillager. För-fattarna genomförde intervjuerna under tre veckor våren 2021. Båda förFör-fattarna medverkade under samtliga intervjuer med informanternas samtycke. Under intervjuerna hade en av för-fattarna huvudansvaret att ställa frågor och den andra författaren ansvarade för inspelning och kompletterande frågor. Författarna var huvudansvariga på fem intervjuer var. Totalt genom-fördes tio intervjuer som varade mellan 18 och 90 minuter, sammanlagt 353 minuter. I nära anslutning till intervjuerna transkriberades det inspelade materialet till en ordagrann skrift. Icke verbala uttryck och pauser dokumenterades för att få ett så komplett datamaterialet som möjligt (Kristensson, 2014; Wihlborg, 2017). Författarna transkriberade intervjuer som de hade huvudansvar för då det anses vara ett viktigt moment i den analytiska processen (Ros-berg, 2017). Det transkriberade materialet skrevs ut och förvarades säkert.

Dataanalys

Materialet analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys enligt Lundman och Hällgren Granheim (2017). Syftet med en kvalitativ innehållsanalys är att identifiera mönster, skillnader och likheter i textinnehållet (Lundman & Hällgren Granheim, 2017). Som första steget i ana-lysen läste författarna enskilt det transkriberade materialet (anaana-lysenheter) för att sedan till-sammans diskutera intryck och tolkningar. Författarna identifierade sedan gemensamt me-ningsbärande enheter. Meme-ningsbärande enheter är delar av analysenheterna som relaterar till syftet och kan utgöras av ord, meningar eller stycken (Lundman & Hällgren Granheim, 2017). De meningsbärande enheterna kondenserades för att texterna skulle bli mer lätthanterliga i analysprocessen. De kvarstående kondenserade meningsbärande enheterna abstraherades och koder skapades. En kod innebär en etikett på en meningsenhet som beskriver innehållet (Lundman & Hällgren Granheim, 2017). Koder med likheter summerades i underkategorier och kategorier som därefter sorterades och justerades. Se tabell 2 för exempel på kategorise-ring. Under analysen har författarna vidtagit noga övervägningar för att inte utesluta betydel-sefulla delar av innehållet.

9 Tabell 2. Exempel på kategorisering.

Meningsenheten Kondenserad meningsenhet Kod Under-kategori Kategori Tekniken är en springande punkt, det får inte vara för krångligt. Ni kan nyttja er åt utrustningen hemma men det får inte va att “vad har jag gjort nu? Nu ser jag inte dig, du ska trycka på den knappen, se om du har kamera”. Det får inte vara så. Jag blir störd utav det.

Tekniken är en springande punkt, det får inte vara för krångligt. Det får inte vara så. Jag blir störd utav det. Blir störd av att tekniken krånglar Teknikens påverkan Möjlig-heter och begräns-ningar i digitala mötesplat-ser

Jag återkommer till det här, den största betydelsen är nog, är nog eh det personliga, att man får, att man får som det heter, att man får känna sig be-kväm med det här. Det tror jag. Man tar till sig tekniken och an-vänder den dagligen och så vi-dare.

Den största bety-delsen är nog det personliga att man får känna sig bekväm med det här. Man tar till sig tekniken och använder den dagligen. Känna sig be-kväm med tekniken i varda-gen Betydel-sen i vardagen Mötesplat-sens bety-delse för informan-ter

Ja jag tror att och det här med mångfald. Jag tror att det skulle vara en bra mix med kvinnor och män. För det här blir en gubbarsyn på olika sa-ker. Jag tror det skulle vara vi-taliserande för hela produkt-ionen eller vad man ska kalla det. Det tror jag. Jag tror det blir en blandning.

Jag tror att det skulle vara en bra mix med kvinnor och män. För det här blir en gub-barsyn på olika saker. Jag tror det skulle vara vitali-serande för hela produktionen. Önskar både kvinnor och män för att vitalisera mötena Informan-ters öns-kemål på innehåll Mötesplat-sens innehåll

Ja men vi har ju möjligheten om vi vill vara med. För det står ju på månadsbladet att det finns, det är ju mycket upp till en själv. Man kan inte fodra att andra hela tiden ska hålla på, jag måste ju själv engagera mig.

Det är ju mycket upp till en själv. Man kan inte fodra att andra hela tiden ska hålla på, jag måste ju själv engagera mig. Måste engagera mig Individens engage-mang Individens och grup-pens enga-gemang i mötesplat-sen

10

Etiska överväganden

Vid ett forskningsprojekt finns det forskningsetiska frågor att ta hänsyn till. De forskningse-tiska frågorna består av fyra centrala principer: autonomiprincipen, inte skada-principen, nyt-toprincipen och rättviseprincipen (Kristensson, 2014). Innan examensarbetet påbörjades ge-nomfördes en etisk egengranskning enligt Jönköpings Universitys (2020) anvisningar. Utifrån de forskningsetiska frågorna och den etiska egengranskningen togs följande ställningstagan-den.

För att respektera individens självbestämmande och autonomi erhöll informanterna ett doku-ment om uppsatsens syfte och metod (bilaga 1). Dokudoku-mentet beskrev att det är frivilligt att delta och att informanterna när som helst kan avbryta sin medverkan utan några konsekven-ser. Innan datainsamlingen påbörjades lämnade informanterna samtycke för sitt deltagande (bilaga 2). Intervjun inleddes med att informanterna informerades muntligt att de själva väljer vad de vill delge och inte. Informanterna fick samma information angående examensarbetet. De behandlades rättvist och deras medverkan var på lika villkor. Författarna har utgått från aktuell lagstiftning gällande sekretess och datahantering (SFS 2018:218) för att inte utsätta informanterna för någon skada. För att säkerställa att inga obehöriga skulle ta del av infor-manternas information befann sig författarna på avskild plats under intervjuerna. Informan-ternas konfidentialitet garanterades med att avidentifiera intervjuerna. Namn och platser er-sattes med ”X” och sådant som kunde härledas till personen raderades. Rådata förvarades sä-kert på Jönköping Universitys fillager. Efter transkriberingen raderades ljudfilerna från fil-lagret. Det transkriberade materialet skrevs ut och förvarades inlåst. Författarna har säker-ställt att materialet endast använts för studiens ändamål och efter examensarbetets godkän-nande raderades all data. Inför examensarbetet genomfördes en övervägning om informan-terna riskerade att utsättas för någon psykisk skada. Författarna övervägde noga vilka inter-vjufrågor som skulle ställas för att inte utsätta informanterna för psykisk skada eller beröra känsliga personuppgifter. Examensarbetet ansågs vara motiverat då eventuella resultat skulle kunna bidra till framtida åtgärder mot social isolering och ensamhet bland äldre personer.

11

Resultat

Syftet var att genom intervju beskriva äldre personers uppfattning om av vad som var betydel-sefullt för deras upplevelse av delaktighet i sociala digitala mötesplatser, under covid-19 pan-demin. Analysprocessen i enlighet med Lundman och Hällgren Granheim (2017) resulterade i följande kategorier: möjligheter och begränsningar i digitala mötesplatser, individens och gruppens engagemang i mötesplatsen, mötesplatsens innehåll samt mötesplatsens betydelse för informanter (Se tabell 3). Resultatet presenteras i form av beskrivande text och citat från informanterna.

Tabell 3. Resultatöversikt.

Möjligheter och begränsningar i digitala mötesplatser

Mötesledarnas betydelse

Informanter betonade starkt att ett tydligt och professionellt ledarskap var betydelsefullt. Mö-tesledarna hade viktiga egenskaper som hjälpsamhet, envishet och övertygelseförmåga. Ytter-ligare egenskaper var deras påhittighet, tålmodighet och lugn. Informanter beskrev att under ett digitalt möte blir det mer tydligt att det behövs någon som styr samtalet för att undvika att prata i mun på varandra. Mötesledarna pekade tydligt ut en person i taget och använde funkt-ioner i plattformen som ”räcka upp handen”.

Man måste anpassa sig till digitalt, det är inte som i verkligheten: ”den pratar, den pratar, den pratar lite”. När det är digitalt så pratar man en och en. Och det är bäst att en ska styra. Den kan prata lite, den frågar den, man frågar den. Annars blir det ingen ordning. Därför måste det bli lite, ja så det går inte att alla pratar men man måste respektera. (informant 9)

Underkategori Kategori

Mötesledarnas betydelse Möjligheter och begränsningar i

digitala mötesplatser Informanters intresse för och kunskap om tekniken

Teknikens påverkan Individens engagemang Stöd och delaktighet i gruppen

Individens och gruppens engagemang i mötesplatsen Nuvarande aktiviteter

Informanters önskemål på innehåll

Mötesplatsens innehåll

Betydelsen i vardagen Mötesplatsens betydelse för

informanter Sociala kontakter

12

Informanter ansåg att ledarnas professionalitet i att bemöta äldre var viktigt för att skapa en god stämning. Mötesledarna ansågs ha god förmåga till att finna lugna och trevliga aktiviteter. Det uttrycktes att mötesledarna anpassade innehållet och nivån på de digitala mötena för att undvika att deltagare satt tysta. Informanter beskrev att deltagarna behöver bli engagerade och aktiverade av mötesledare under mötet.

Och då tänker jag att vi deltagare kunde bli aktiverade om dom säger ”har du X eller X någon idé som du tänkt, känner du någon som du kan tänka dig att ha med dig?” så, så tror jag att det både skulle berika och stimulera gamla personer som sitter om vardagen rätt upp och ned, läser tidningen eller tittar ut genom fönstret eller titta på TV, att tala om sådant. (informant 7)

I bokklubben var fokus mestadels på diskussion och dialog kring böcker. Mötesledaren orga-niserade diskussionerna för att undvika att samtalet svävade ut vilket informanter uttryckte gav ett mer djup. Det ansågs vara stimulerande när mötesledaren var kompetent och bidrog till en utökad kunskap kring intresseområdet som diskuterades: ”Och så blir jag också stimu-lerad utav bibliotekarien. Hon är kompetent, och professionell, och hennes fördjupningsfrå-gor tycker jag stimulerar, verkligen också. Allihopa tillsammans” (informant 2).

Informanters intresse för och kunskap om digital teknik

Bland informanter fanns ett starkt inslag av intresse för digital teknik och nyfikenhet på att vilja lära sig mer. Intresset och nyfikenheten ansågs ha inverkan på varför de bestämde sig för att börja delta i den digitala mötesplatsen: ”Jaa, därför jag är den typen som alltid vill ha och lära sig något! Något nytt. Ja jag tyckte så länge hjärnan och jag vill ha, så ska jag lära mig allt! Jag var nyfiken, jag tänkte ’ah! Jag kan lära mig något!’ Å det är så bra! Det är så bra!” (informant 9). Informanter angav att för att äldre personer ska delta i digitala mötesplatser krävs ett intresse för den digitala tekniken: ”Så att, min upplevelse av det här, det är när man kommer i min ålder eller vi säger spannet från pensionär till 85, det är 20 år … så ställer det stora krav på intresset för att hålla på med en sån här uppkoppling … och att få det att fun-gera” (informant 7). Innan informanterna började delta i digitala mötesplatser hade de varie-rad kunskap om digital teknik. De informanter som hade mer erfarenhet av digital teknik be-skrev att de hade nytta av sina kunskaper när tekniska problem uppstod. För de informanter som var nya med digital teknik och digitala plattformar krävdes upprepad träning för att bli varm i kläderna under de digitala mötena. Informanter uppgav att utvecklingen av tekniken är galopperande vilket bidrar till försiktighet vid användandet. De uttryckte att det inte var lätt för en nybörjare att delta i digitala möten. Informanter angav att om tekniken inte anammas kan personen bli distanserad på flera sätt och gå miste om mycket. De beskrev även att det är

13

synd att fler äldre personer inte tar tillfälle i akt att delta i digitala mötesplatser på grund av att de tror att tekniken är svår.

Jag ville lära mig den här digitala världen. Annars så kommer man ju utanför. Så det är ju mest ett allmänt intresse, om man säger man vill hänga med i utvecklingen. Och det tror jag är väldigt viktigt för oss äldre att vi försöker hänga med. Jag bara såg här på parkeringen ute för, då ska man trycka på telefon och betala 3 kronor, vilka kan det? Så det är viktigt med det här digitala. Dom går ju miste om så mycket, dom som inte lär sig detta här. Det gör dom. (informant 10)

Teknikens påverkan

Informanter beskrev att det krävdes rätt teknik och utrustning för att kunna delta i digitala mötesplatser. Deltagare föll bort på grund av bristfällig teknik: ”Men sen har man ju det här handikappet, eller många utav, ja många i min ålder har ju inte dator heller va. Då är man ju handikappad på det med ju. Det förutsätter att man har det en dator med kamera, inbyggd mikrofon och så vidare” (informant 6). Informanter menade att det inte finns en fullständig täckning av teknisk utrustning bland äldre personer och det ska därför inte tas för givet att alla har det. De uppgav att vissa deltagare hade dålig uppkoppling som påverkade alla i mötet ne-gativt. Informanter beskrev att en del anslöt till mötena via telefon vilket inte var optimalt. Flera av informanterna införskaffade sig ny utrustning för att kunna delta i de digitala mötes-platserna. De angav att det fanns en kostnadsfråga för äldre personer att köpa ny och lämplig teknisk utrustning. Bland informanter fanns en tydlig uppfattning av att ljudet behövde fun-gera bra för att inte påverka mötena negativt. Ett återkommande problem som påverkade kon-versationer negativt var att rundgång uppstod eller att ljudet var för högt eller lågt. För infor-manter med nedsatt hörsel var ljudet svårt att selektera och uppfatta när flera personer pratade samtidigt. Informanter uppgav att den digitala plattformen hindrade kreativa diskussioner.

Och sen tror jag att det som är svårt i ett sånt här digitalt möte det är att vara kreativ. Alltså det är svårt att få till då den diskussionen om vad vill man med dom bilderna? Och vad är det man är ute efter egentligen? Så det bara sägs rakt ut i luften och så blir det så sant på något vis. Ja sluta diskussionen liksom, det blir att man lägger ett lock på diskussionen, så det kre-ativa mötet tycker jag inte blir riktigt bra här. (informant 5)

En fungerande digital teknik var väsentlig för informanters deltagande. Informanter uppgav att problem med tekniken var ständigt återkommande vilket störde och tog viktigt tid från mö-tena: ”Tekniken är en springande punkt, det får inte vara för krångligt. Ni kan nyttja er åt utrustningen hemma men det får inte va att ’vad har jag gjort nu? Nu ser jag inte dig, du ska trycka på den knappen, se om du har kamera’. Det får inte vara så. Jag blir störd utav det”

14

(informant 7). De vanligaste tekniska problemen var svårigheter att komma in i mötet och då-lig uppkoppling. Informanter såg ett behov av en teknisk kvalificerad person som kan lösa de tekniska problemen så att de nuvarande mötesledarna endast behöver fokusera på aktivite-terna i mötet.

Jag tror att det konkret, att man ska ha en datatekniker. Kvalificerad hjälp. En kvalificerad datakille som kan köra en till tekniken. Det ska inte flickorna, ni unga som sköter dialogen och såhär va, göra. Utan ni ska bara kunna sitta framför en skärm och ha micken och bilden och så en så som håller på. Det tror jag på. Det tror jag är en knäckfråga i det här. (informant 7)

Individens och gruppens engagemang i mötesplatsen

Individens engagemang

Flertalet informanter uppgav att de själva måste bjuda till och engagera sig i mötet. Deltagarna ville inte enbart förlita sig på mötesledarens kompetens utan menade att det var båda sidors ansvar att bidra i mötena: ”Ja men vi har ju möjligheten om vi vill vara med. För det står ju på månadsbladet att det finns, det är ju mycket upp till en själv. Man kan inte fodra att andra hela tiden ska hålla på, jag måste ju själv engagera mig” (informant 10). För att mötet inte skulle bli tråkigt engagerade sig informanter genom att sprida positivitet med exempelvis per-sonliga berättelser, associationer och bilder. En av informanterna beskrev sitt eget engage-mang och mod som viktigt för att få fram sina egna önskemål. Informanten tog eget initiativ för att få möjlighet att utföra en aktivitet utifrån sitt intresse i mötesplatsen: ”Från mina in-tressen är det ju då det här med bilder när jag frågade om vi inte kunde, vi hade lärt oss en gång på X. … Så då tog jag upp det och då gick vi ju igenom det” (informant 10). Några infor-manter betonade att de inte behövde vara särskilt aktiva under mötet utan trivdes bra med att lyssna på de andra deltagarna: ”Men jag tror faktiskt inte att jag är jätteaktivt, Men jag tycker nog att det är mest intressant att bara få lyssna på dom andra. Jag tycker det är så oerhört fascinerande att dom kan säga saker att ’ne men det har jag ju inte ens tänkt på!’” (informant 5). Informanter beskrev att även om de inte var mest aktiva i mötet så kände de sig ändå del-aktiga.

Stöd och delaktighet i gruppen

Flertalet informanter uppgav att de hjälpte varandra att bli mer aktiva i mötet då det var viktigt att alla skulle få vara med. Informanter beskrev att de höll tillbaka sig själva i samtalet för att respektera och ge plats åt alla i gruppen. Informanter berättade att samtliga i gruppen fick vara delaktiga även om alla inte var lika insatta i ämnet som diskuterades: ”Nej vi gör det med dis-kussion. Det är jättebra, så alla blir ju involverade och även om man inte kan så mycket kan

15

man ändå framföra något och försöka lätta upp stämningen eller kanske, eller någon dum förklaring” (informant 3). Genom mötesplatsen har informanter fått möjlighet att dela bety-delsefulla erfarenheter med varandra. Det har gett tillfälle för nya infallsvinklar och att få ven-tilera med andra.

Nej alltså jag har inte, jag har inte tillräcklig kunskap än att vara med i diskussionerna. Och mycket av kommentarerna, jag menar vi är ju äldre allihop och vi har ju ganska mycket livs-erfarenheter. Och man har erfarenhet att jämföra med egna erfarenheter och ibland erfaren-heter ifrån omgivningen, som vi då kan delge varandra och det gör vi ganska friskt. (infor-mant 4)

Flera informanter var nya med den digitala tekniken och har då fått hjälp av andra deltagare med att hantera den. Informanter har tillsammans fått träna på hur de ska hantera tekniken för att skapa mer disciplin i mötet: ”Ja man hör sämre med när man äldre också va så kan det va lite med ljudet där så, men som man säger jag tror det är en träningssak. Är man inte för många där så, vi påpekar till varandra att ’du du hörs dåligt, du får ändra ljudet’ så att, så att vi lära oss” (informant 3).Under mötena har kontinuiteten av samma deltagare varit betydelsefullt då det gett en känsla av samhörighet som länkar samman. Det beskrevs vara roligt att se deltagarna på bild varje vecka och följa upp hur alla mår sedan sist. Informanter uttryckte att mötesplatsen har gett möjlighet till en känsla av gemenskap.

Vi känner ju inte varann sen innan men ja det är väl nån form av samhörighet. Vi pratar väl, 45 minuter kanske vi umgås så. Och det kommer in personliga associationer när man berättar lite mer om sin vardag eller vad man associerar till och det är ganska mycket skratt. Och det länkar också samman en ju. (informant 2)

Informanter hade olika uppfattningar kring lämpligt antal personer i mötet: ”Alla är ju väldigt pratsamma, vi är inte så många på dom här mötena, vi är bara 4–5 st. Jag tycker det är lagom faktiskt” (informant 3). Informanter uppgav att i vissa möten skulle det vara trevligt med fler deltagare, men att den digitala tekniken skulle göra det svårt att få bra kommunikat-ion och diskusskommunikat-ion.

Sen är det ju det att det hade varit mycket mycket mycket trevligare om vi hade vart 8, 10 stycken. Jag känner att det är för dåligt intresse från oss som inbjudna. Och där är säkert fler som är inbjudna men det störtar på tekniken, att man ska koppla upp sig och man ska ja. Och man ska ha vetskap om att det är äldre människor. (informant 7)

I de mötesplatser som bestod av endast kvinnor eller män fanns en uppfattning om att det hade varit trevligt med mer variation: ”Ja jag tror att och det här med mångfald. Jag tror att det

16

skulle vara en bra mix med kvinnor och män. För det här blir en gubbarsyn på olika saker. Jag tror det skulle vara vitaliserande för hela produktionen eller vad man ska kalla det. Det tror jag. Jag tror det blir en blandning” (informant 7).

Mötesplatsens innehåll

Nuvarande aktiviteter

Informanter betonade att det var viktigt att innehållet på mötena är intressant: ”Det är ju inte bara det att man träffar seniorer utan dom har ju olika föreläsningar också där, så det är roligt sånt där att vara med. Det är ju viktigt att få det lite intressant också när vi har de här digitala mötena” (informant 10). Informanter beskrev att det var viktigt att ha något som in-tresserar när man blir äldre: ”Ja men tänk dig till att bli gammal och inte vara intresserad av nånting. Hur skulle dagen gå?” (informant 10). Informanter angav att vissa aktiviteter som erbjöds på mötesplatsen inte lockade och de valde att delta i de aktiviteter på mötesplatsen som intresserade dem: ”Att diskutera ja, det var väl det som var det viktiga, så det var det som styrde mig och det som gjorde att det passar mina intressen så det fungerar” (informant 2).Informanter beskrev att allas intressen behöver tas hänsyn till, men att det är svårt att till-tala samtliga då aktiviteter har olika betydelse för deltagarna: ”Det var en som visade bilder från ett fågelreservat som finns där. Sånt är roligt att se, men det är ju vad man är intresse-rad av. Det är ju dom som är intresseintresse-rade mycket om virkning och stickning och det. För dom är ju det viktigt” (informant 10). Det poängterades att det var viktigt att de andra i gruppen fick finna glädje, och genom det kunde de själva glädjas. På mötesplatserna anordnades olika typer av tävlingar. Informanter berättade att de inte såg det som någon hård tävling utan det som lockade var att träffa de andra deltagarna och tävla tillsammans: ”Bingot, ja bingot man ska säga man kommer därför man tycker att de var så trevliga människor man anmäler sig inte för att vinna så mycket därför de såna små pengar men det är inte för pengarnas skull. Det är mera för att träffa folk” (informant 9).

När innehållet på mötena tilltalade informanter utifrån deras egna intressen kunde ny kunskap om sitt intresse uppstå. Informanter beskrev att det var roligt när de fick dela sitt intresse med nya bekantskaper: ”Ja hon den andra som är med hon är lika som en annan, hon stickar och visar upp lite grejer och jag har visat upp lite och sen lite ja, lite grann, visa lite annat och så där och vad man läser i tidningen och så” (informant 1). Informanter uppgav att vissa aktivi-teter inte var tillfredsställande att göra digitalt och tappade därav sitt intresse. Några infor-manter upplevde mötena som tillfredsställande när de var mer lättsamma: ”Men jag tycker det är trevligt när man kan se varandra lite, och snacka lite, ja. Det behöver inte vara sådär väldigt tungt ämne” (informant 8).

17

Informanters önskningar på innehåll

Informanter uppgav att det fanns en längtan efter ett mer meningsfyllt innehåll på mötena. De beskrev en önskan om att innehållet skulle vara berikande, lockande, jordnära och inte pådyv-lande. Informanter upplevde att de åkte ner i skolbänken igen när innehållet mestadels foku-serades på frågetävlingar.

Ja, nja. Nej inte idag som det är om jag ska vara ärligt. Utan det ger mig inte. Ne men det blir ju inte det när det bara är frågetävling. Det ger mig ju ingenting. Och jag är ju fortfarande så pass klar i huvudet så jag vill ju att det ska, ja det ska va så att det väcker mitt intresse så att jag tänker jag måste lyssna (informant 7).

Det fanns en vilja till mer dialoger mellan deltagarna: ”Att man skulle kunna föra en dialog eller… nånting: ’på tal om det kan jag berätta det och det!’ Och sen så skulle det va det att någon annan hakade på. Dit skulle jag vilja komma. Men ... jag förstår svårigheten” (infor-mant 7). En infor(infor-mant efterlängtade att få ventilera mer kring dagsnyheter och samhällets oro-ligheter. Informanten beskrev att de sitter ensamma hemma och hör på nyheterna utan att ha någon att dela det med: ”Man skulle ha mer prata om kanske om corona och väldigt oroligt, skjutning, allt sånt man kunde diskutera. Vi behöver inte gå in på politik men att man är ju rädd idag också för grejer” (informant 10).Det erbjöds föreläsningar kring aktuella händelser i kommunen men informanten saknade debatten efteråt. En annan informant önskade att få prata om något annat än pandemin och istället bjuda in föredragshållare inom olika ämnen. Det fanns även en längtan efter att få prata mer om sin bakgrund och uppväxt.

Men däremot om någon hade kommit, eller kanske haft några diabilder. Och satt dit USB-minne och sagt ”så här gick vi” eller ”såhär åkte vi skidor”, ”och här gjorde vi det”. Nånting, annat... sen kan vi, vi hade ju bara, vi kan ju inte bara prata om det här vaccinet det blir en ju galen på. Och vi kan ju inte bara prata om smittan… (informant 7)

Mötesplatsens betydelse för informanter

Betydelsen i vardagen

Informanter angav att den digitala mötesplatsen har varit ett fint och roligt inslag i vardagen under pandemin. För informanter som inte hade många övriga aktiviteter i vardagen under pandemin uppfattades mötesplatsen som mer positiv. Mötena har bidragit till en mer menings-full vardag när informanter haft något att se fram emot. De beskrev att tiden har gått lättare och snabbare framåt i vardagen. Mötena bidrog till att dagarna, som annars var lika, kunde urskiljas. Informanter beskrev att mötena skapade rutiner och var ett trevligt avbrott i varda-gen: ”Ja jo det är verkligen ett avbrott. Å bara fixa till håret lite grann och så det!” (informant 1). Genom deltagande i den digitala mötesplatsen engagerades informanter i sitt vardagsliv.

18

Under veckan förberedde sig informanter inför mötet för att ha något att dela med sig av till de andra deltagarna: ”Man får ju kolla lite i tidningen å så där. Om det är något man kan berätta om och så. Ja jo om jag hittar nått … några berättelser eller nått. Ja, jag har skrivit upp lite grann till idag. Jaa, det var lite gåtor och lite sånt. Ja jag får tänka till lite grann i alla fall, det skadar inte” (informant 1).

Ja lite skillnad på att man har ju en aktivitet. Man har något att skriva in i sin kalender, vad man ska förbereda. Alltså det, alltså jag tror att vi, vi har mått bra av att ha någon struktur i vardagen. Alltså den här strukturen. Jag känner att det, pensionärstiden blir ju i sig struktur-lös men det blir ju, men det kunde ju bli ännu värre med pandemin. Så tänkte jag alla försök till struktur utan att det ska kännas som plikt eller tvång utan som stimulering och aktivering. Det tänker jag, det har varit bra. (informant 2)

Informanter uppgav att de hade ett behov av att träffa andra människor. De började delta i den digitala mötesplatsen till följd av brist på aktiviteter och sociala kontakter i vardagen: ”Jag har vart med hela tiden. För det är viktigt det här, för då blir man ju verkligen isolerad när det kom. Och jag vart väldigt rädd för att bli smittad och det. Och hållt hårt om både barn och barnbarn och allt. Så för mig har dom här digitala mötena betytt väldigt mycket. Man väntar riktigt på det” (informant 10). Informanter uppgav att deras deltagande i mötesplatsen smit-tade av sig till anhöriga som också började delta. Mötesplatsen har enligt informanter varit en bra ersättning till tidigare sysselsättningar som inte kunde utföras på grund av pandemin. En informant beskrev att utan den digitala mötesplatsen hade personen klättrat på väggarna. Mö-tesplatsen har bidragit till att informanter fått ett annat perspektiv i vardagen och fokuserat på något annat än bara sig själv: ”Jaa… ne men det är väl att man inte bara har fokus på sig själv, på sin vardag och sin man. Utan man får ett liksom annat perspektiv också. Men alltså det, jag tror att det har varit bra för mig. Att jag kan ha fokus på något som ska ske en gång i veckan. Och som är stimulerande, det tycker jag” (informant 9). Informanter angav att ge-nom mötesplatsen fick de information som de annars aldrig hade fått ta del av. Via mötesplat-sen öppnades dörrar för nya aktiviteter och kontakter.

Det har hjälpt mig ja. Ja så som jag sa om X och det, det fick jag ju reda på genom digitala möten. Och då, när vi hade det, det tyckte man var roligt och jag bjöd på bullar. Då orkade jag hur mycket som helst annars tycker jag inte att jag orkar nånting. Då gjorde jag semlor och det. Så visst, det betyder mycket det här att komma igång och vara med. (informant 10)

Det fanns ett starkt inslag från informanter att genom den digitala mötesplatsen har de fått komma in i den nya, riktiga, digitala världen. Det har bidragit till att informanter blivit mer intresserade av tekniken: ”Ja jag har inte varit så intresserad av sånt heller, inte datan heller.

19

Nej jag trodde inte det skulle funka. Men jag tycker faktiskt det är lite roligt nu. Man kände sig lite dum när man inte klarar av sånt där så jag tänkte man måste ju försöka” (informant 1). Genom att delta i mötesplatsen utvecklade informanter sina digitala kunskaper som de även hade nytta av i andra sammanhang i vardagen: ”Jag återkommer till det här, den största be-tydelsen är nog, är nog eh det personliga, att man får, att man får som det heter, att man får känna sig bekväm med det här. Det tror jag. Man tar till sig tekniken och använder den

dag-ligen och så vidare” (informant 6). Informanter uppgav att den digitala mötesplatsen har gett

energi samt aktiverat och hållit igång hjärnan. Mötesplatsen bidrog till att informanter vågade mer och kände sig säkrare på att använda digital teknik.

Sociala kontakter

Den sociala kontakten som informanter fick genom den digitala mötesplatsen bidrog till att de kände sig gladare och friskare: ”Ja jättebra, trevliga människor, positiva! Alla positiva. Vi måste prata, vi måste träffas! Ja det är trevligt att man får träffa människor och man måste prata. Alla blir friskare, det kvittar vilket ämne!” (informant 9). Informanter var nyfikna på att pröva den digitala sociala samvaron och träffa andra människor. De såg mötesplatsen som en möjlighet till att träffa människor trots de restriktioner som fanns: ”Jag har ju övertygelsen att även om man är isolerad så är det så viktigt att ha kontakt med andra människor och göra så mycket av det som möjligt som känns görligt och som går med alla restriktioner och så” (informant 2). Informanter såg mötesplatsen som en social upplevelse där de fått möjlighet att lära känna bekantskaper bättre, nya som gamla. De såg med spänning fram emot att träffa sina nya vänner och bekantskaper i verkligheten när restriktionerna lättat.

Det är ju många som man träffat på här nu som man inte träffat innan så. Ja det känns ju som att det är en liten möjlighet till att träffa nya som man kanske inte gjort annars. Ja. Och det, jag tror när pandemin försvinner kanske man kommer gå på andra träffar kan jag tänka mig kan bli. När man känner lite folk innan liksom. (informant 8)

Informanter uppgav att de brukade ha telefonkontakt med sina nya vänner: ”Jag tycker det är så bra och roligt så vi brukar ha kontakt i telefonen. Ja en gång i månaden eller varannan vecka och alltid säger man när det blir varmt och ut och gå så vi kan ut och dricka kaffe. Ja, eller säga något tips” (informant 9). En återkommande uppfattning var att den sociala delen inte blir densamma digitalt. Informanter menade att digitala möten inte helt kan ersätta fy-siska möten. De beskrev att den digitala ovanan bidrar till att det är mer meningsfullt att träffas i levandet.

20

Det är ju lite artificiellt det här va. Det är ju lite konstlat. En fysisk träff det är ju en fysisk träff. Man träffas och som jag sa förut så tjötar man lite grann och slänger en och en annan kommentar till varandra och så vidare. Den där sociala delen, den blir ju inte riktigt rik-tigt densamma, när det gäller dom här digitala träffarna va. För det är ju ändå, det är ju ändå att min bild den ska gå igenom kamera och allt detta här va. (informant 6)

Trots att digitala möten inte kan ersätta fysiska möten fullständigt, uppfattade informanter de digitala mötena som ett bra och underbart alternativ, komplement och ersättning till fysiska möten. Informanter kände att den digitala mötesplatsen var bättre än inget alls. Det var fan-tastiskt och tillfredsställande att kunna se andra människor digitalt: ”Jo men det är väl kul att träffas in real life också, men det här tycker jag fungerar utmärkt. Man, man ser, jag tycker om när man ser folk, en människa som berättar om sitt, för då vet man vad dom, alltså då ser man lite grann, ansiktsuttrycket säger mycket som komplement till orden” (informant 5).

Diskussion

Resultatdiskussion

Syftet var att genom intervju beskriva äldre personers uppfattning om vad som var betydelse-fullt för deras upplevelse av delaktighet i sociala digitala mötesplatser, under covid-19 pande-min. I resultatet identifierades olika komponenter som påverkade informanternas upplevelse av delaktighet. I den digitala mötesplatsen uppfattade informanter att deras egna engagemang, gruppens samhörighet och mötesledarens roll var betydande. För att de digitala mötena skulle upplevas som meningsfulla och tillfredsställande krävdes ett intresse för den digitala tekniken, rätt teknisk utrustning samt ett intressant innehåll. Den digitala mötesplatsen bidrog till ruti-ner och en meningsfull vardag. Mötesplatsen var betydelsefull då den trots social distansering gett möjlighet till att träffa människor och utveckla nya relationer. Genom deltagande i den digitala mötesplatsen utvecklade informanter sina digitala kompetenser som de även hade nytta av i andra sammanhang.

I resultatet urskilde författarna att det fanns olika möjligheter och begräsningar i digitala mötesplatser för upplevelse av delaktighet vid den digitala mötesplatsen. Författarna diskute-rar att mötesledarna var ett stöd för deltagarna genom att motivera och instruera både inför och under det digitala mötet. Mötesledarna strävade efter att inkludera deltagare under mötet och hade en betydelsefull roll vid planering av aktiviteter. Författarna anser att mötesledaren var en möjliggörande faktor för upplevelse av delaktighet. Dare et al. (2018) har identifierat att i en fysisk mötesplats för seniorer har ledaren en betydande roll med att hjälpa personer att träffa andra och främja socialt engagemang. När mötesplatser saknade ledare fick deltagarna

21

inte samma känsla för aktiviteterna (Dare et al., 2018). Taylor (2017) beskriver att den sociala miljön antingen kan hindra eller möjliggöra aktivitet och delaktighet. Det beskrivs vidare att sociala aktiviteters kvalité påverkas av vilket stöd som finns fysisk, verbalt och emotionellt (Taylor, 2017). En begränsning som identifierades för upplevelsen av delaktighet var att delta-gare inte fick tillgå något fysiskt stöd vid hanteringen av den nya digitala tekniken. I resultatet identifierades ett behov av en teknisk kvalificerad person som kan stötta deltagare med att installera komponenter som krävs för att delta och lösa problem som kan uppstå. Med ett tek-niskt stöd diskuterar författarna att både mötesledare och deltagare skulle kunna fokusera mindre på tekniska problemen och mer på aktiviteterna i mötet. Law (2002) menar att en stödjande miljö behövs för att delaktighet ska upplevas som meningsfull. Författarna har för-ståelse för att mötesplatserna i denna studie hade haft andra möjligheter att erbjuda stöd för tekniken om pandemin och mötesrestriktioner inte existerade. Författarna diskuterar att tek-nisk utrustning så som uppkoppling, ljud och kamera påverkade deltagarnas möjlighet till upp-levelse av delaktighet under mötena. Den tekniska utrusningen kunde begränsa informanters aktivitetsutförande och bidrog till att mötet inte upplevdes tillfredsställande i den utsträckning de önskade. Blusi et al. (2018) har identifierat att vid digitala gruppaktiviteter är kvalitén på digitala funktioner som ljud, bild och uppkoppling betydande. Funktionerna har en inverkan på interaktioners kvalité och påverkar aktivitetens meningsfullhet (Blusi et al., 2018). Det fanns en ekonomisk faktor som påverkade möjligheten att införskaffa lämplig teknisk utrust-ning för att delta i den digitala mötesplatsen. Resultatet bekräftar Taylors (2017) beskrivutrust-ning att upplevelsen av delaktighet är kontextuell som bland annat innefattar den fysiska och eko-nomiska miljö personen befinner sig i. För att kunna delta och vara inkluderad i det digitala samhället beskriver May et al. (2005) att kostnader är en viktig faktor. Kostnaderna ses särskilt som ett hinder för äldre personer som lever på pensioner med snäva begränsningar av sina utgifter (May et al., 2005).

Upplevelsen av delaktighet influeras av våra unika motiv (Taylor, 2017) och personliga prefe-renser (Law, 2002) vilket författarna kunde urskilja utifrån individens och gruppens engage-mang i mötesplatsen. Informanter beskrev att de själva valde i vilken utsträckning de ville en-gagera sig i mötesplatsen, men att det var viktigt att låta alla få den plats de önskade och hjälpte därför varandra till att blir mer aktiva i samtalen. Informanter beskrev att mötesplatsen gett känslor av samhörighet och gemenskap. Författarna diskuterar att gruppen tillsammans bi-drog till att skapa en tillhörighet när de respekterade och bjöd in varandra i samtalen under mötena. Upplevelsen av delaktighet kan enligt Hammel et al. (2009) innebära att uppleva en social tillhörighet och inkludering. Forsman et al. (2013) menar att känslor av att tillhöra, vara behövd och uppskattad kan upplevas genom delaktighet i meningsfulla aktiviteter. När infor-manter fick hjälpa och stötta varandra, både med vardagliga erfarenheter och tekniska

22

kunskaper, diskuterar författarna att känslor av att vara behövd och uppskattad kunde upple-vas. För de flesta informanter var mötesplatsens digitala plattform ny och deltagarna har till-sammans hjälpts åt att utforma och hitta strategier för ett fungerande möte. Att dela denna nya erfarenhet och mötesplats med varandra kan gett en känsla av gemenskap. Som tidigare identifierats kan digital teknik skapa möjligheter till känslor av tillhörighet (Nyman & Isaks-son, 2015) vilket kan bekräftas utifrån resultatet.

Författarna kunde urskilja skillnader mellan informanternas upplevelser av delaktighet bero-ende på vilken mötesplats de var aktiva i och mötesplatsens innehåll. De informanter som del-tog i bokklubben delade ett gemensamt bokintresse som bidrog till att deltagarna var engage-rade och tillfredsställda med innehållet. De resterande mötesplatserna erbjöd ett mer blandat och varierat innehåll. Informanterna hade olika uppfattningar kring vilket innehåll som var tillfredsställande. Flera informanter kände sig tillfredsställda med vardagliga diskussioner och lättsamma aktiviteter som bingo och frågesport. Andra informanter var mer intresserade av att få ny och aktuell kunskap och möjlighet till diskussion och dialog med de andra deltagarna. Författarna diskuterar att bristande tillfredsställelse påverkade informanternas upplevelse av delaktighet. Som Gibbs et al. (2020) beskriver uppnås delaktighet genom engagemang i akti-viteter som är personligt tillfredsställande. Enligt Taylor (2017) är delaktighet vårt engage-mang i de aktiviteter vi vill ha eller behöver. Författarna diskuterade att Taylors beskrivning kan kopplas till att de aktiviteter deltagarna önskar behöver tillgodoses i mötena för att delta-garna ska uppleva den delaktighet de behöver och vill ha. Dare et al. (2018) beskriver att vid en fysisk mötesplats för seniorer är det viktigt att utveckla attraktiva och relevanta aktiviteter som tillgodoser äldre personers behov. Dare et al. (2018) diskuterar att intresset för aktivite-terna är en motivation till att delta men att känslan av tillhörighet och sammanhang är det som upprätthåller deltagares närvaro.

Resultatet visade mötesplatsens betydelse för informanter. Under pandemin, men även i var-dagen som pensionär, beskrev informanter att dagarna kunde vara strukturlösa och lika varandra. Att delta i de digitala mötena bidrog till att informanter kunde urskilja dagar med att ha något att se fram emot och förbereda sig inför varje vecka. Som Forsman et al. (2013) beskriver kan fysiska sociala aktiviteter bidra med struktur och meningsfullhet i vardagen för äldre personer. Författarna diskuterar utifrån resultatet och tidigare forskning att lik väl som fysiska sociala aktiviteter kan digitala sociala aktiviteter medföra struktur och meningsfullhet i vardagen. I resultatet framkom det att informanter hade fått nya kontakter och vänner i den digitala mötesplatsen. Under pandemin har mötesplatsen varit betydelsefull för att få social kontakt. Informanter uttryckte att digitala möten inte helt kan ersätta fysiska men att det är ett tillfredsställande komplement. Det har tidigare identifierats att både fysiska mötesplatser

23

(Ashida & Heaney, 2008) och digital teknik (Nyman & Isaksson, 2015) kan möjliggöra för äldre personer att bibehålla och skapa nya relationer. Utifrån forskningen av Ashida och Heaney (2008), Nyman och Isaksson (2015) och resultatet i detta examensarbete diskuterar förfat-tarna att en digital mötesplats kan vara en plats för äldre personer att bibehålla och skapa nya relationer.

Betydelse för arbetsterapi

Inom arbetsterapi är utgångspunkten att hälsa och välbefinnande kan förbättras genom del-aktighet i meningsfulla aktiviteter (Law, 2002). Arbetsterapeuten ska arbeta för att ge indivi-den förutsättningar att utföra aktiviteter som bidrar till hälsa och utveckling i livet (Sveriges arbetsterapeuter, 2018). Författarna anser att resultatet från denna studie kan ge arbetstera-peuter ytterligare förståelse och bekräftelse för att digitala sociala aktiviteter kan vara en me-ningsfull aktivitet för äldre personer. För personer med begränsade sociala aktiviteter eller som inte har möjlighet att delta i en fysisk mötesplats kan möjligheten att delta i en digital mötes-plats bidra till en meningsfull vardag. En digital mötesmötes-plats kan vara ett sätt att arbeta hälso-främjande för äldre personer. Enligt WHO (1986) innefattar ett hälsohälso-främjande arbetet att göra det möjligt för personer att förbättra sin hälsa och kontrollen över den. Arbetsterapeuters grund är att arbeta utifrån ett personcentrerat förhållningssätt och utgå från personens unika livssammanhang (Sveriges Arbetsterapeuter, 2018). Författarna anser att med arbetsterapeu-tens kompearbetsterapeu-tens kring personcentrering och aktivitearbetsterapeu-tens betydelse för hälsa och välbefinnande kan arbetsterapeuter ha en betydande roll vid arbetet med och under utformning av en digital mötesplats.

Fortsatta studier

Informanterna berörde brister med den digitala tekniken samt betydelsen av ett intressant in-nehåll. Mötesplatserna som har studerats i detta examensarbete fick snabbt ställa om digitalt till följd av covid-19 pandemin. De fick därmed utforma mötesplatsen under begränsade för-utsättningar. Författarna ser ett behov att studera upplevelsen av delaktighet när digitala mö-tesplatser har en väl fungerande digital teknik med ett innehåll som är utifrån deltagarnas in-tressen och önskningar. Eftersom examensarbetet är en begränsad studie föreslår författarna ytterligare forskning för att stärka evidens kring vad arbetsterapeuter kan bidra med i en digital mötesplats med syfte att möjliggöra aktivitet och delaktighet.

24

Metoddiskussion

Med hänsyn till syftet valde författarna en kvalitativ metod med utgångspunkt från en induktiv ansats med ett hermeneutiskt perspektiv. En kvalitativ metod ger möjlighet att nå djup och detaljerad förståelse av ett fenomen (Kristensson, 2014). Den hermeneutiska filosofin innefat-tar tolkning och hur vi kan förstå och skapa mening (Allwood & Eriksson, 2017). Inom herme-neutiken eftersträvas inte en total förståelse utan att få ta del av den andres förståelse. Kom-munikation och dialog anses vara vägen till ny kunskap och förståelse (Birkler, 2012). Förfat-tarna anser att metoden var lämplig för att besvara studiens syfte då det gav möjlighet till att nå informanternas uppfattningar och tolkningar.

Vid rekrytering av informanter valde författarna att tillämpa det typiska urvalet. Det typiska urvalet fokuserar på att medvetet välja ut de som bedöms vara av nytta utifrån problemom-rådet och representerar fenomenet (Kristensson, 2014). Att använda rätt strategi vid rekryte-ring av informanter är viktigt för resultatets giltighet (Lundman & Hällgren Granheim, 2017). Författarna kunde med det typiska urvalet nå de personer som hade erfarenhet av det som studien syftade till att studera. Författarna anser att ett varierat urval uppnåddes. Informanter rekryterades från olika mötesplatser och deltog i varierade aktiviteter, de var i blandade åldrar och hade olika boendesituationer. Det varierade urvalet gav möjlighet till olika perspektiv på fenomenet som undersöktes vilket enligt Granheim och Lundman (2004) kan stärka studiens tillförlitlighet. Vid rekryteringen av informanter upplevde författarna vissa hinder. Det var svårt att få kontakt med digitala mötesplatser då det var ett nytt fenomen och fanns inte i sär-skilt stor utsträckning nationellt. Författarna fick kontakt med ett fåtal digitala mötesplatser. För att kunna besvara studiens syfte valdes därför inklusionskriterier som gjorde det möjligt att inkludera tillräckligt många informanter.

Som datainsamlingsmetod använde författarna semistrukturerade intervjuer med stöd av en intervjuguide. Intervjuguiden underlättade att fokusera på undersökningsfrågan och ställa öppna frågor kring samma intresseområden. Intervjuerna genomfördes inom en kort sam-manhängande tidsperiod på tre veckor vilket även finns omnämnt i metodavsnittet. Genom att använda en intervjuguide och beskriva när i tiden data samlades in stärks det insamlade materialets och resultatets stabilitet samt studiens giltighet enligt Kristensson (2014). Under tidsperioden blev författarna mer säkra på hur frågor och följdfrågor skulle ställas för att be-svara syftet med studien. Intervjuer inom kvalitativ metod kan ses som en utvecklingsprocess där nya insikter kring fenomenet kan uppstå (Granheim & Lundman, 2004). Författarnas ar-betssätt och kunskap för fenomenet utvecklades under perioden men anses inte påverka det slutliga resultatet. Författarna genomförde tio intervjuer med en varierad tidsåtgång. Tiden berodde på hur mycket informanten kunde och ville utveckla och beskriva sina svar. Inom