Klimatförändringar i Arktis och dess påverkan på urfolk : En kvalitativ innehållsanalys av rapporteringen om samers och inuiters påverkan av klimatförändringar

1

Klimatförändringar

i Arktis och dess

påverkan på urfolk

En kvalitativ innehållsanalys av rapporteringen om

samers och inuiters påverkan av klimatförändringar

KURS:Examensarbete i Globala studier, 15hp

PROGRAM: Internationellt arbete – Globala studier

FÖRFATTARE: Hanna Bergman, Cristel S-A Johansson

EXAMINATOR: Ann-Sofie Kall

2

Sammanfattning

Hanna Bergman & Cristel S-A Johansson

”Klimatförändringar i Arktis och dess påverkan på urfolk”

En kvalitativ innehållsanalys av rapporteringen om samers och inuiters påverkan av klimatförändringar

Klimatförändringar är ett högst aktuellt ämne i dagens samhälle. Människans påverkan är ett generellt accepterat faktum bland forskare och enligt Förenta Nationernas klimatpanel, IPCC, sker förändringarna i högre hastighet i Arktis. Lufttemperaturerna har fördubblats på två decennier jämfört med det globala genomsnittet och vissa forskare tror att det detta beror på albedoeffekten. Smältande is öppnar upp mörka havsytor och absorberar därmed mer energi som värmer upp vattnet. Naturen är av hög betydelse för många urbefolkningar och 350 miljoner förväntas uppleva tidiga och svåra effekter av klimatförändringarna. Urfolk bor ofta i klimathotade områden med sårbara ekosystem.

Denna studie syftar till att undersöka klimatförändringarnas påverkan på Arktis och dess urfolk. Samerna i de arktiska delarna av Sverige, Norge och Finland och inuiterna i den arktiska delen av Kanada utforskas genom en innehållsanalys. Studien kommer förhålla sig till nyhetskällor och vetenskapliga artiklar publicerade mellan åren 2016–2020, samt Sametingets klimatanpassningsrapport.

Resultatet av studien visade att det har skett en temperaturökning i Arktis och väderförhållandena har blivit mer oförutsägbara. På grund av urfolkens starka koppling till naturen är de satta i en särskilt utsatt position. Denna studie markerar den sårbarhet och brist på anpassningsförmåga samer och inuiter har vilket har stor effekt på urfolkens ekonomiska möjligheter och försörjningsmöjligheter.

Nyckelord: klimatförändring, urfolk, Arktis, samer, inuiter

JÖNKÖPING UNIVERSITY

Högskolan för Lärande och Kommunikation (HLK) Examensarbete, 15 hp Internationellt Arbete Globala Studier VT2020 Antal sidor: 25

3

Innehållsförteckning

1. Inledning...1

1.1 Syfte och frågeställningar ...1

2. Teoretisk bakgrund... 2 2.1 Klimatförändringar... 2 2.2 Urfolk... 3 3. Metod... 5 3.1 Beskrivning av metod... 5 3.2 Avgränsningar... 5 3.3 Urval... 6

3.4 Kodning och analys av data……….7

3.5 Definitioner... 7

3.5.1 Urbefolkning... 7

3.5.2 Försörjningssätt... 7

4. Resultat... 8

4.1 Klimatförändringar i det arktiska området... 8

4.1.1 Klimatförändringar i Sverige, Norge och Finland... 8

4.1.2 Klimatförändringar i det arktiska Kanada... 9

4.2 Konsekvenserna för urfolkens försörjningssätt... 11

4.2.1 Konsekvenser för samisk renskötsel i Sverige, Norge och Finland... 12

4.2.2 Konsekvenser för inuiternas försörjningssätt i det arktiska Kanada... 14

5. Analys och diskussion... 16

5.1 Klimatanalys... 16 5.2 Urfolksanalys... 17 6. Slutsats... 21 7. Referenslista... 22

1

1. Inledning

Klimatförändringar är ett av de största hoten människan möter idag. Förändringarna kommer påverka globalt med regionala skillnader. Arktis är ett område som upplever höjda temperaturer och minskad havsis som följd av klimatförändringar, detta är något som har stor påverkan på den lokala befolkningen och i synnerhet den lokala urbefolkningen. Forskning visar att klimatförändringar kommer ha stora konsekvenser för världens urfolk, där många riskerar att förlora sina traditionella hemorter och levnadssätt (Williams. 2012).

Det finns cirka 370 miljoner urfolk i världen, de utgör ungefär 5 procent av världens befolkning. Trots detta beräknas urfolk utgöra cirka 15 procent av världens fattiga (The World Bank, 2019). Klimatfrågan är väldigt aktuell i dagens samhälle, bland Förenta Nationernas (FN) hållbarhetsmål hanterar nummer 13 klimatförändringar och syftar på att ta snabba åtgärder för att bekämpa klimatförändringar och dess effekter. Enligt FN är klimatförändringar ett av de största hoten mot utveckling, och det drabbar världens fattiga och mer utsatta i större utsträckning (Sustainable Development Goals, u.å). Urfolken i Arktis lever i stort samband med naturen och är starkt beroende av dess resurser, många försörjningssätt bland urfolken bygger på denna relation mellan människa och natur. Klimatförändringar är en stor stressfaktor för urfolk i Arktis, och hotar den traditionella livsmiljön som de lever i.

Urfolk utgör en utsatt grupp i samhället, och det är beräknat att de kommer känna effekterna av klimatförändringar hårdast. Utöver detta bidrar de ökade nivåerna av fattigdom bland urfolk till en mer sårbar position gentemot förändringar i klimatet. Arktis är ett område som kommer se stora förändringar i klimatet, vilket förväntas drabba urfolken i regionen stort. Vidare är detta ämnet intressant eftersom det är relativt outforskat och det är därmed av relevans att titta närmare på.

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med denna studie är att undersöka hur klimatförändringar påverkar Arktis och dess urbefolkningar och i synnerhet deras försörjningssätt. Detta är ett relativt outforskat ämne och vi vill uppmärksamma de svårigheter samer och inuiter upplever som följd av klimatförändringar.

Våra frågeställningar är följande

● Vilka klimatförändringar har rapporterats i Arktis?

● Hur påverkas försörjningssätten för urfolken i Arktis?

2

2. Teoretisk bakgrund

2.1 Klimatförändringar

Klimatförändringar är i högsta grad orsakade av människan. Ökade mängder växthusgaser i atmosfären orsakar förändringar på klimat och ekosystem världen över. Växthuseffekten innebär att jordens yta och troposfären, det lägsta lagret av atmosfären, värms upp på grund av förekomsten av växthusgaser, framförallt vattenånga, koldioxid, kväveoxid och metangas. Jordens yta värms upp av solens ljusstrålar och strålar tillbaka en del av denna energi tillbaka mot rymden genom infraröd strålning. Denna strålning absorberas av växthusgaserna i atmosfären och höjer temperaturen. Atmosfären strålar därefter tillbaka den infraröda strålningen mot jordens yta. Utan den värmande reaktionen som växthuseffekten medför hade jordens genomsnittliga temperatur varit -18 °C. Den är därför nödvändig och helt naturlig till viss grad. På grund av de onaturliga utsläppen av växthusgaser, skapade av mänsklig aktivitet, är mängden växthusgaser i atmosfären onaturligt hög. Sedan den industriella revolutionen har mängden koldioxid i atmosfären ökat med trettio procent och mängden metangas har dubblats. Forskare anser att mänskliga utsläpp av växthusgaser kan leda till en ökning av den globala genomsnittstemperaturen från 0.3 grader till 4.8 grader i slutet av detta århundrade. Denna globala uppvärmning menar forskare kan leda till extrema väderförhållanden såsom torka och intensiv nederbörd. Vidare kan varmare temperaturer även störa matproduktion i vissa regioner (Britannica, u.å).

Enligt IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change) har lufttemperaturen i Arktis fördubblats på två decennier jämfört med det globala genomsnittet. Den arktiska havsisen har blivit tunnare och enligt Special Report on the Ocean and Cryosphere in a Changing Climate (2019) kan ungefär hälften av den observerade förlusten av havsis hänföras till den ökade mängden växthusgaser i atmosfären. Förändringar i havsisens förekomst kan potentiellt influera vädret även på sydligare breddgrader. Vidare har permafrosttemperaturerna nått rekordhöga nivåer. Det finns viss forskning som tyder på att stigande permafrostemperaturer orsakar ytterligare utsläpp av växthusgaser genom mikrobiell nedbrytning av organisk kol och frisättning av metangas.

Skogsbränder har kommit att bli vanligare, samtidigt som vegetationen i tundraområden har blivit allt grönare. Förändringar i mängden och utbredningen av ren och lax är påtaglig. Tillsammans påverkar dessa förändringar tillgången till mat genom exempelvis försvårad jakt, fiske, sökning och samling av föda. Detta påverkar försörjningssätten, hälsan och den kulturella identiteten hos bosatta i dessa områden, inte minst den inhemska befolkningen. Klimatförändringar förväntas påverka mängden viktiga arter för ekosystemet som inkluderar marina däggdjur, fåglar, och fisk (Intergovernmental Panel on Climate Change, Special Report on the Ocean and Cryosphere in a Changing Climate, 2019).

Det är högst troligt att fortsatt ökning av temperaturerna i Arktis kommer resultera i fortsatt förlust av havsis, snö och glaciärer. Den största förlusten kommer ske efter år 2050, men till

3

vilken grad är beroende av vilka begränsande åtgärder nationer, företag och individer gör för att bromsa temperaturökningen. En ökning om 1,5°C ökar risken för en isfri september till 1 procent år 2100 medan en ökning om 2°C ökar risken till 10–35 procent (Ibid.)

Att polerna i genomsnitt värms upp snabbare än resten av planeten är ett allmänt accepterat faktum av forskare. Varför detta händer har däremot spekulerats om och det finns ett antal teorier. En teori föreslår att varmare temperaturer beror på albedoeffekten. Albedo är en ytas reflektionsförmåga. Is och snö har en hög albedo vilket betyder att energi reflekteras på ytan tillbaka ut i rymden, medan mörka ytor absorberar energin. Smältande is öppnar upp havsytor vilket resulterar i högre temperaturer. Eftersom större temperaturskillnader under vinterhalvåret då albedo är som högst tror vissa forskare att stigande temperaturer istället sker på grund av energi i atmosfären som transporteras till polerna genom storskaliga vädersystem (Ecochard, 2011).

2.2 Påverkan på urfolk

Klimatförändringar är ett av de största problemen samhället möter, detta hot är i synnerhet stort för urbefolkningar. Värdefulla ekosystem kan rubbas av klimatförändringar vilket kan ha förödande konsekvenser för urfolkens livsstil. Ökenspridning, avskogning och översvämningar hotar dessa minoriteters traditionella hemorter och försvårar försörjningsarbete såsom fiske och jakt. Klimatförändringar ökar risken för mat- och vattenbrist, sjukdomar och tvingad förflyttning av befolkningar. Det är till exempel beräknat att cirka 350 miljoner urfolk är högt beroende av skog, varav 60 miljoner är totalt beroende (Williams, 2012 s. 650) av de totalt 370 miljoner urfolk som lever över hela planeten (The World Bank, u.å). Som följd av detta kommer dessa människor påverkas stort av klimatförändringar (Williams, 2012 s. 650). Många urfolk är beroende av naturen och bor i högriskområden i relation till klimatförändringar, över 350 miljoner urfolk förväntas uppleva tidiga och svåra effekter av dessa förändringar (UNESCO, u.å). De är även direkt påverkade av miljöförstörelse som avskogning, markförstöring och föroreningar från gruvdrift. Urbefolkningar bor ofta i klimathotade områden med sårbara ekosystem, exempel på dessa områden är arktiska regioner, tropiska skogar, höga berg, små öar och kuster. Klimatförändringar kommer ha stor påverkan på dessa områden och dess ekosystem, och därmed skada befolkningarna som är beroende av dem. Exempelvis är höjda havsnivåer en stor risk för urbefolkningar vid Stilla havet, både deras försörjningssätt och traditionella livsstil hotas av höjda havsnivåer (ILO, 2017, s 7–11). Trots att klimatförändringar är ett globalt fenomen så påverkas regioner och miljöer på olika sätt, urbefolkningar upplever olika effekter beroende på vilken region de befinner sig i, urfolk tenderar att vara bosatta på sårbara platser runt om i världen. Många urbefolkningar upplever redan effekten av klimatförändringar i deras dagliga liv, exempelvis märker urfolket Yanomami i Amazonas regnskog hur nederbörden blivit mindre och torkan ökat, även höjda temperaturer har rapporterats. I Arktis bidrar klimatförändringar till förlust av naturliga resurser och mark som urfolk är beroende av, i södra Afrika har höjda temperaturer och kraftigare vindar resulterat i förlust av vegetation vilket gör det svårt att nyttja marken. I Asien

4

och Sydamerika hotas traditionella jordbruksmetoder bland urfolk som följd av klimatförändringar. Trots de olika upplevelserna av klimatförändringar så består en särskild gemensam sårbarhet bland urfolk (Abate & Kronk, 2013, s. 5–6).

International Labour Office (ILO) identifierar sex anledningar till varför urfolk är mer utsatta för effekter av klimatförändringar (ILO, 2017 s. 17).

1. Många urbefolkningar lever under fattiga förhållanden och har en stor social,

ekonomisk och miljömässig sårbarhet, ca 15 procent av världens fattiga beräknas vara urfolk samtidigt som urbefolkningar enbart utgör ca 5 procent av världens befolkning, detta begränsar deras anpassningsförmåga. Urfolkens försörjningssätt, kulturer, identiteter och sätt att leva hotas redan av ett flertal andra socialekonomiska och miljömässiga problem, där blir klimatförändringar ytterligare en stressfaktor.

2. Urbefolkningar är beroende av naturliga resurser som hotas av klimatförändringar,

förändringar bland dessa resurser innebär en stor påverkan på deras ekonomiska aktiviteter och försörjningssätt.

3. De bor i regioner och ekosystem som är mest utsatta för effekterna av

klimatförändringar.

4. Urfolk kan tvingas migrera som följd av klimatförändringar, vilket i många fall inte är

en optimal lösning då det kan förvärra vissa sociala och ekonomiska svårigheter.

5. Könsdiskriminering förstärks av klimatförändringar, inhemska kvinnor tvingas ofta

jobba under osäkra förhållanden, ILO argumenterar att klimatförändringar kan förvärra kvinnors sårbarhet inför diskriminering, uteslutning och utnyttjande.

6. Många urbefolkningar utesluts från beslutfattningsprocesser och saknar ofta statligt

stöd. Detta begränsar deras förmåga att anpassa sig och ökar deras sårbarhet inför klimatförändringar (ILO, 2017 s. 17).

5

3. Metod

3.1 Beskrivning av metod

Vid genomförandet av dennas studie användes kvalitativ innehållsanalys som metod. Metoden används för att systematiskt beskriva den underliggande meningen i kvalitativa data och karakteriseras enligt Schreier (2013) av tre egenskaper; metoden minskar mängden data, är systematisk och flexibel. Hon menar att den kvalitativa innehållsanalysen kräver att forskaren fokuserar på de aspekter i datan som relaterar till forskningsfrågan genom kategorisering av materialet. Därefter följer en systematisk granskning av materialet och senare kodning (Schreier, 2013).

Likheterna mellan kvantitativ och kvalitativ innehållsanalys är många. Kodning, kategorisering likaså uppdelning av analysprocessen återfinns i båda metoderna. Metodisk hantering av data för hög reliabilitet och validitet kommer från den kvantitativa versionen av metoden men följs inte lika strängt i kvalitativ metod. Den kvalitativa innehållsanalysen tillämpas på mer dold och kontextberoende andemening och är därför svårare att förklara. Konsekvent hantering av materialet är därför mindre strikt. Fokus i denna metod är allt som oftast att förse med en detaljerad beskrivning av materialet i analysen (Schreier, 2013).

3.2 Avgränsningar

Studien kommer förhålla sig till nyhetskällor och vetenskapliga artiklar publicerade mellan åren 2016–2020, samt Sametingets klimatanpassningsrapport. Anledningen till att använda en specifik tidsperiod är tidsbegränsningen för att kunna göra en utförlig och systematisk genomgång av källorna. Åren 2016–2020 ligger nära i tid för att kunna redogöra för ett resultat som fortfarande är aktuellt. Valet att använda nyhetskällor gjordes för att kunna fånga urfolkens perspektiv, och genom vetenskapliga källor fånga ett objektivt perspektiv. Att använda båda typerna kompletterade varandra och gav ett helhetsperspektiv som inte hade lyckats med bara en typ av källa. Vidare användes en klimatanpassningsrapport från Sametinget för att fånga det samiska perspektivet ytterligare. Det använda materialet stödjer varandra, de vetenskapliga artiklarna ger en vetenskaplig bakgrund till upplevelserna rapporterade bland nyhetskällorna, medan nyhetskällorna bidrar till en mer djupgående bild av urfolkens upplevelser. En rapport från International Labour Office (ILO) används i tidigare bakgrund, denna källa tillämpas även i analysdelen. ILO presenterar en teori kring orsaken till urfolks särskilda utsatta position mot klimatförändringar, studien använder denna teori i analysen av resultatet.

Dessutom är forskningen och nyhetsartiklarna även avgränsade till arktiska Kanada och de arktiska delarna av Sverige, Norge och Finland. Sverige, Norge och Finland valdes ut på grund av deras korta geografiska avstånd och på grund av samernas närvaro i alla tre länder, men till följd av den begränsade forskningen och medierapporteringen av klimatförändringens påverkan på renskötsel valdes även arktiska Kanada ut. Kanadas inuitiska befolkning lever i liknande klimat som samerna i Sverige, Norge och Finland, men under andra förhållanden. Det

6

betyder att Grönland, den ryska och amerikanska delen av Arktis och urfolken där inte inkluderas i denna studie.

En ytterligare avgränsning är fokus på renskötande samer, vilket gjordes på grund av syftet att granska urfolkens perspektiv av klimatförändringar. Renskötare är den grupp av samer som är väl insatta i situationen och kan ge inblick till den påverkan dessa förändringar har på den enda urbefolkningen i Europa. Rennäring är av hög kulturell betydelse och källor som behandlar andra försörjningssätt i Sápmi är skrivna i mindre omfattning. Inuiter i Kanada är i större grad beroende av fler försörjningssätt och därför ligger inte fokus på en specifik näring. Genom egna observationer av utbudet av artiklar drogs ovanstående slutsatser.

Den valda metoden begränsade studien något, och hade på detta sätt en negativ påverkan på resultatet. Eftersom ingen av författarna förstår finska eller norska uteslöts nyhetsartiklar skrivna på dessa språk. Detta innebär att perspektiv från finsk- och norsktalande inte kunde samlas in genom nyhetsartiklar, dessa perspektiv nåddes genom vetenskapliga artiklar istället. Resultatet saknar därmed ett djup som deras perspektiv hade kunnat medföra. Vi upplevde att det fanns en brist på rapporteringar kring Arktis urbefolkningar och deras upplevelser kring effekterna av klimatförändringarna. I och med det, drog vi slutsatsen om att det specifikt avsåg en avsaknad av nyhetsartiklar som var informativa i ärendet, eftersom vi hade svårt att hitta artiklar. Detta visar på relevansen att uppmärksamma problemområdet.

3.3 Urval

De analysenheter som valts ut för denna studie består av en klimatanpassningsrapport från Sametinget, nyhetskällor och vetenskapliga artiklar. De nyhetskällor som användes för att beskriva samernas perspektiv var följande; Svenska Dagbladet, SVT Nyheter och Yle-tidningen där “samer” användes som sökord. Databaserna som användes var Google Scholar och ProQuest Central i vilka följande sökord användes; ”reindeer herders”, ”climate change”, ”effect”, ”arctic” och “climate change “.

De nyhetskällor och sökord som användes för informationssökning om inuiter i Kanada var Dagens Nyheter med sökorden ”Arktis, Kanada” Kanada, Klimatförändring”, CNN med sökorden ”Inuit” ”indigenous” ”climate change” och CBC News med sökorden ”inuit” ”climate change”. Databasen som användes vad ProQuest Central och sökorden som användes var ”Inuit*” och ”climate change*”.

Artiklar, både från nyhetskällor och vetenskapliga, valdes ut baserat på relevansen till forskningsfrågorna. Nyhetskällor uppfyller vårt syfte att redogöra för vilka klimatförändringar urfolken i Arktis upplever genom deras egna perspektiv. Fast nyhetskällor i sig inte är en faktamässigt reliabel källa till information uppfyllde de syftet att ge urfolkens synvinklar på klimatförändringar.

7 3.4 Kodning och analys av data

Insamlingen av data resulterade i ett stort antal artiklar och rapporter. För att underlätta arbetet delades materialet upp i kategorier som potentiellt kunde svara på frågeställningarna. Materialet kodades med hjälp av färgmarkering, det vill säga det som svarade på första frågeställningen markerades med gul färg och det som svarade på den andra frågeställningen markerades med grön färg. Detta gjordes för att få en lättöverskådlig bild av datan och snabbt kunna hitta det som söktes samt underlätta skrivandet av en sammanhängande resultatdel. Utifrån färgmarkeringen kunde olika teman anträffas. Exempel på dessa var förändrade väderförhållanden och försämrad ekonomisk situation

I analysdelen jämfördes de olika teman som upptäcktes. Sverige, Norge och Finland jämfördes med Kanada. Den insamlade datan jämfördes även i relation till den teoretiska bakgrunden.

3.5 Definitioner 3.5.1 Urbefolkning

Begreppet “urbefolkning” avser enligt Nationalencyklopedin “de etniska grupper som är ättlingar till de första mänskliga invånarna i ett visst geografiskt område.” ILO har en liknande definition där urfolk syftar till folkgrupper som varit bosatta i ett geografiskt område vid samma tidpunkt som andra folkgrupper grundat en stat inom samma område (Lewenhaupt & Svanberg, u.å.).

3.5.2 Försörjningssätt

För definitionen av begreppet “försörjningssätt” har den engelska översättningen använts, “livelihood”. Enligt Cambridge Dictionary lyder definitionen som följande; hur någon tjänar pengarna som behövs för att betala för mat, en plats att bo, kläder etcetera (Livelihood, u.å).

8

4. Resultat

4.1 Klimatförändringar i det arktiska området

Den årliga skalan visar en ökad temperatur på 2,7 °C mellan åren 1971 och 2017 i Arktis. Under den kalla säsongen (oktober-maj) beräknas ökningen vara 3,1 °C medan under den varma säsongen (juni-september) låg ökningen på 1,8 °C, temperaturökningen är därmed störst under den kalla säsongen. Permafrosttemperaturerna har också ökat som följd av klimatförändringar, minskad permafrost leder till högre värme eftersom marken inte längre hjälper till att sänka lufttemperaturen (Box et. al, 2018, s. 6). Upptiningen av permafrosten har även konsekvenser på processer bland ekosystem. Tining av diskontinuerlig permafrost kan ha stora effekter på hydrologin, vegetationen och biokemiska cykler. Hydrologin kan förändras genom att kopplingen mellan grundvatten- och ytvattensystem ökar vilket kan förändra vattenlagringen i sjöar och jord, detta kan i sin tur orsaka förändringar ifuktnivån i atmosfären. Permafrost har ett aktivt lager som tinar under våren och sommaren för att sedan frysa till is igen under vintern. På ställen där kontinuerlig permafrost finns kan en ökning av det aktiva lagrets djup leda till att marken torkar ut och på detta sätt begränsa vegetationstillväxten. I samband med ökade lufttemperaturer orsakade av klimatförändringar tinar permafrosten, detta har en påverkan på den arktiska tundravegetationen. Vidare uppvisas en ökad luftfuktighet på arktisk yta, detta är delvis en konsekvens av längre isfria havssäsonger och ökad avveckling av fuktig luft från mid-latituderna (Box et. al, 2018, s. 6).

4.1.1 Klimatförändringar i Sverige, Norge och Finland

Det arktiska klimatet i Sverige, Norge och Finland har påverkats av klimatförändringar. Det rapporteras om varmare vintrar, kortare snöperioder och förändringar i temperaturen (Hondula, Saha & Nilsson, 2018, s. 67). Renskötare i Norge redogör för ändringar i säsongernas nederbördsmönster (Risvoll & Hovelsrud, 2016, s. 88), och ökad nederbörd kan leda till att förångningstranspirationen ökar, vilket i sin tur kan orsaka uttorkning och begränsa vegetationen. Ytterligare en observation som gjorts i arktiska Skandinavien är en minskning av snöfall och ökat regnfall (Box et. al, 2018, s. 8). Renskötarna i Norge upplever även att betesmarkerna på vintern är dåliga, och säger att det sker en ökad betesfragmentering och förlust av betesmark som följd av klimatförändringar (Risvoll & Hovelsrud, 2016, s. 88). I Norge uppmärksammas längre vårar och höstar, och kortare perioder med snötäcke (Risvoll & Hovelsrud, 2016, s. 96). Minskat snötäcke är till stor del en följd av att snön smälter tidigare. Snö är en viktig del för många arktiska ekosystem, längre snöfria perioder kan få stora konsekvenser för dessa. Snötäcke kan skydda växter från hårda vintertemperaturer, utan detta så kan dessa växter ta skada (Box et. al, 2018, s. 10). Regn som förfrusit över betesmarker blir låsta och gör bete oåtkomligt för djur som behöver det för näring. Vidare sker det upprepade cykler av tining och förfrysning av marken, detta ger ett hårt lager av snö som är svårt för djur

9

att gräva igenom för att nå föda (Risvoll & Hovelsrud, 2016, s. 96). Detta kan också orsaka mögelbildning på vegetationen (Turunen et. al, 2016, s. 25).

Samer i Jokkmokk har också exempel på klimatförändringar, och i en artikel från svenska Yle-tidningen förklarar en renskötare från samebyn hur dessa uttryckt sig i området. Han pekar på att renar har svårt att hitta föda under vintern, den stora nederbörden på hösten gör att det bildas is på marken som gör det svårt för renarna att komma åt marklavar. Han menar även att klimatet har blivit mer extremt under de senaste åren och att linjerna mellan årstiderna blir allt mer otydliga. Renskötaren redogör för att uppleva ovanligt varma somrar, oregelbundet snöfall med skiftningar i temperaturen som orsakar tö samt blöta och regniga höstar. Det finns även en brist på snö i området vilket försvårar renskötseln. Enligt honom skiftar klimatet snabbt och är väldigt oförutsägbart (Söderlund, 2019).

I Sverige har man rapporterat liknande klimatförändringar, exempel på dem är längre och varmare vårar, sena vintrar och kortare perioder med snötäcke. Det uppmärksammas även att våren börjar tidigare, samt att väderförhållandena är mer oförutsägbara och instabila. Finland har under de senaste 30–50 åren upplevt höjda vintertemperaturer i flera regioner, dessa förväntas öka ännu mer. Vidare förväntas nederbörden under vintern öka ytterligare, växtsäsongen börja tidigare, varmare somrar med längre perioder av höga temperaturer och vintern och snöfall förväntas komma senare, man kan redan se att snöperioderna har blivit kortare (Turunen et. al, 2016, s. 25).

I en artikel från DN beskriver Niila Inga, ordförande i Laevas sameby, att temperaturen under en normal vinter hade legat på minus 20–30 grader men att vintern 2016 var ovanligt varm. Han menar att nollgradig temperatur under vintern har blivit vanligare de senaste tio åren och är inte något man varit med om tidigare. Även tidpunkten för den första snön varierar från år till år, men har haft större variation den senaste tiden (Kihlberg, 2016). I en annan artikel från DN så beskriver en renskötare från Gällivare ”…blötare höstar och vintrar”. Förändringarna i klimatet är tydliga enligt honom och han menar att både samer och inuiter talade om förändring redan femton år före någon annan (Lind, 2018).

SVT intervjuar två renskötare från Lainoivouma sameby och de beskriver deras upplevelse av effekterna av klimatförändringar, de förklarar hur vintrarna har blivit allt mer milda och hur temperaturen stigit. Renskötarna ser stora förändringar under de senaste åren, och säger att de upplever mildväder ändra fram till jul. Renarna får svårt att hitta mat på grund av att snöstorm som varvas med töväder bildar tjockt islager på marken där snön sedan packas hårt på. Lars och Josef Labba ser hur renarna blir smalare som följd av bristen på mat (SVT, 2018).

4.1.2 Klimatförändringar i det arktiska Kanada

Enligt “Canada’s Changing Climate Report” från 2019 har Kanadas genomsnittliga temperatur ökat med 1,7 °C sedan mätningarna startade 1948. Situationen i Kanada beskrivs som mer extrem då temperaturen ökar dubbelt så snabbt som resten av världen. Rapporten, som summeras av Amir Vera, redogör för en människoskapad förändring av klimatet i Kanada.

10

Sedan 1948 har mängden nederbörd ökat och därmed har även översvämningar förväntats att öka på grund av höjning av havsnivån. Mängden snötäckt mark har minskat de senaste trettio åren och värmeböljor har blivit mer frekventa. På grund av varmare somrar förväntar man sig även sötvattenbrist. Katherine Hayhoe, ansvarig för Climate Science Center på Texas Tech University, menar att utöver de ovannämnda effekterna av klimatförändring så kommer permafrost tina, invasiva arter öka och mycket annat som vi inte är beredda på att påverka landet (Vera, 2019).

I en summering av kapitlet ”Rural and Remote” av den kanadensiska regeringens nationella bedömning av klimatförändringar listas ett antal viktiga effekter av klimatförändringar på landsbygden och avlägsna platser, särskilt i inuitsamhällen. Förändringarna i klimatet har stor påverkan på havsisen, djur- och växtlivet. Vegetationen kan inverka på möjligheten att fiska, jaga, tillgång till föda vilket leder till minskad tillgång till kulturellt viktig mat (Kipp et. al, 2019, s. 123). Resultaten av flermetods-studien genomförd av Bunce et. al (2016, Passim) visade att de flesta av de intervjuade hade märkt en betydlig minskning av caribou i området kring Iqaluit, Kanada och förekomsten av flera typer av bär har minskat, och av de som växer är bäret mindre och innehåller fler frön. Förekomsten av vissa andra växter och djur har dock ökat såsom myggor, isbjörnar och späckhuggare. Säkerheten äventyras när befolkningen befinner sig på land och risken för att rovdjur ökar i området skapar en känsla av oro över tillgång till mat som säl.

Ökade temperaturer har påverkat förekomsten av snö och nederbörd. Ökad nederbörd kan komma att förklara den dåliga skörden av bär då för mycket regn kan påverka blomningen negativt. Generellt beskrivs vädret vara mer oförutsägbart. Vidare har inuiter i Iqaluit, Kanada berättat om tunnare is och snabbt smältande is på våren. Kvinnorna i studien beskriver att isen smälter underifrån, ett nytt fenomen för dem. Dessutom rapporteras sälarna bli smalare än tidigare och deras päls sägs vara kortare. Vissa menar även att sälpopulationen har minskat (Bunce et. al, 2016, Passim).

Jakt, fiske och dela med sig av föda beskrivs som en viktig del av den sociala och kulturella sammanhållningen i inuitiska samhällen. Maten som de äter är en viktig del av den inuitiska identiteten. I en studie om förändrade näringsintag under påverkan av klimatförändringar sade 37 procent av deltagarna att mängden fisk i Kivalliq hade minskat påtagligt. Precis som resultatet av Bunce et. al (2016,) rapporterade majoriteten av deltagarna (61 procent) att caribouns närvaro minskat sedan 12 månader tillbaka och 28 procent menar att den är svårare att finna. I Kitikmeot beskrevs sälen vara den mest eftertraktade födan och i Baffin sade 18 procent av deltagarna att antalet sälar hade minskat sedan året innan. Alla ovannämnda platser ligger inom Nunavut-regionen (Rosol, Powell & Chan, 2016, s. 4).

Många av dessa områden i Nunavut är beroende av ytvattenkällor och även små förändringar i till exempel vattennivåer kan ha drastisk påverkan på tillgång till dricksvatten. Förändrad nederbörd och stigande temperaturer kan förvärra och sätta stress på kroniska sjukdomar och infektionssjukdomar på grund av den ökade exponeringen av miljöföroreningar, vatten- och matburna sjukdomar. Dessutom kan förändrade mönster i vattendrag och vind leda

11

föroreningar norrut och riskera att kontaminera dricksvatten och föda (Kipp et. al, 2019, s. 124). Dessutom har naturgasreserver kommit att bli mer tillgängliga på grund av den smältande isen. Detta gör länders och oljeföretagens närvaro i dessa områden större. Kanada stödjer militärens närvaro i de arktiska områdena i landet. Denna närvaro påverkar direkt urbefolkningen i Arktis (Reimer, 2018, s. 234).

Fast studier och rapporter ofta talar om stigande temperaturer i Arktis uppmätte man vintern 2019 den kallaste temperaturen i Arktis på sju år. Kylan nådde Alaska och den kanadensiska provinsen Yukon. Temperaturer nådde -53,9 grader (Bolling, 2019). Bara månader tidigare släpptes uppskattningsvis 125 miljoner ton koldioxid ut i atmosfären på grund av bränder i Arktis som startade i juni, enligt forskare på Copernicus Climate Change Service. Fast skogsbränder är vanliga under sommarhalvåret är bränder på så norra platser tidigt på säsongen ovanliga. Att bränderna pågick länge var även det utöver det normala. Globalt var juli 2019 den varmast uppmätta månaden sedan mätningarna startade, och i den Arktiska regionen var juni samma år den varmast uppmätta temperaturen någonsin (Kihlberg, 2019, M. Norheim, 2019). Risken för skogsbränder blir större med högre global medeltemperatur, förändrade nederbördsmönster och torka. 2019 drabbades Sibirien värst av skogsbränderna trettiotretusen kvadratkilometer brann, men även Kanada berördes. I det Arktiska området där permafrost och torv existerar finns stora mängder metangas lagrat i marken. Växthusgasen frigörs från marken vid brand och skapar enorma utsläpp. Vidare kommer sotpartiklar från röken landa på snö och isytor på Arktis. Detta mörkar ytan och leder därför till snabbare smältning av snö och is. Forskarna förklarar situationen som en ”ond spiral”. Bränderna förvärras av höjda temperaturer samtidigt som bränderna orsakar utsläpp av stora mängder växthusgaser som höjer temperaturerna ytterligare (Kihlberg, 2019).

4.2 Konsekvenserna för urfolkens försörjningssätt

Urfolken i Arktis är starkt kopplade till naturen, inte bara genom jakt och fiske, men som en del av deras identitet och kultur. Direkt och indirekt påverkas urbefolkningen av en förändrad natur då de är beroende av den för grundläggande behov. Klimatförändringar påverkar och förväntas påverka ekonomi, befolkning, hälsa, kultur och alla andra aspekter av urbefolkningens liv (Reimer, 2018). Med en bred definition av området lever 13.1 miljoner människor i det arktiska området. Traditionella försörjningssätt som jakt, fiske och renskötsel är karakteristiska för urfolken i Arktis (Arctic Centre, 2020). För den inuitiska befolkningen i Kanada är de primära traditionella försörjningssätten jakt, fiske och sömnad. Med data från the National Household Survey från 2016 beräknades den inuitiska befolkningen till 65 025 personer och ungefär 73 procent av dem var bosatta i Nunangat, det inuitiska området som även innefattar havsisen (Freeman, 2020).

Samer i Norden har traditionellt försörjt sig genom jakt, fiske och bärplockning tillsammans med rennäring. Ungefär 50–60 procent av samer bor i Norge, 30–40 procent i Sverige och 10 procent i Finland, ca 4 procent bor i norra Ryssland. Cirka 10 procent av samer är aktivt delaktiga inom rennäring, och det ses som en stor del av samekulturen (Kelman & Naess, 2019, s. 2)

12

4.2.1 Konsekvenser för samisk renskötsel i Sverige, Norge och Finland

Renskötsel är av stor betydelse för den samiska befolkningen, det är ett sätt att upprätthålla tradition, språk och kulturell identitet. Renskötsel är kopplat till välmående hos samer och livskvalitén kan sjunka om detta försörjningssätt skulle försvinna. Samer och deras försörjningssätt är känsliga för socio-ekonomiska förändringar och toppstyrda regeringsbeslut, renskötande samers anpassningsförmåga är geografiskt begränsad vilket innebär att de kan ha svårt att inrätta sig till stora förändringar på deras försörjningssätt (Jaakkola, Juntunen & Näkkäläjärvi, 2018, s. 402–403).

Klimatförändringar påverkar försörjningssätten för urfolk i Sverige, Norge och Finland. Ett av försörjningssätten som samer har är renskötsel, detta påverkas stort av klimatförändringar. När betesmarkerna blir låsta av is och snö får renarna svårt att nå föda som resulterar i att renskötarna inte har bra betesmarker på vintern. Detta blir problematiskt då renskötarna måste ge renarna mat på annat sätt, vilket kan vara kostsamt (Risvoll & Hovelsrud, 2016, s. 97–98). SVD intervjuade en renskötare från Gällivare skogssameby som upplevt detta problem i arbetet, han förklarar även att utfodring är svårt för vissa samer eftersom det är kostsamt och tidskrävande (SVD, 2020). Även i Finland rapporteras svårigheter att försörja sig på rennäring på grund av klimatförändringar. I Yle-tidningens beskrivs det hur renarna får svårt att hitta mat och sprids ut, och att utfodring kan vara ett dyrt alternativ för renskötarna. DN rapporterar om liknande problem, där benämns klimatpåverkan på renarna stor då de varma vindarna lurar dem att vandra åt fel håll. Renar vandrar ofta i en samlad hjord, men har spridit ut sig över större yta till följd av det förändrade klimatet. Detta leder till att renarna gör sig av med mer energi än normalt och behöver därför mer näring, vilket kan göra utfodring nödvändigt. Om renkon inte får tillräckligt med näring kan de i värsta fall tvångsabortera kalvarna (Kihlberg, 2016). Klimatförändringar är en stor stressfaktor för renskötande samer, som följd av varmare säsonger så blir det allt svårare att förflytta flockar. Vatten fryser över mycket senare på året så renskötare kan inte leda renarna över frysta sjöar utan att riskera att isen brister, detta har stor påverkan på migrationen av renar (Hondula, Saha & Nilsson, 2018, s. 74–75). Renskötare får även svårare att transportera sig via snömobiler på grund av snöbristen (Ibid., s.75–76). Svenska Dagbladet rapporterar om hur den tunna isen orsakad av klimatförändringar kan vara en stor fara för renskötande samer, tidningen skriver om hur en renskötare från Vilhelmina norra sameby föll genom isen när hon skulle flytta en renhjord. Trots att isen kontrolleras finns det risker med arbetet, renskötarna måste anpassa sig efter det milda vädret, och många tvingas ta renarna till betesområden längre österut (Kudo, Neideman & Widell, 2020)

Klimatförändringar bidrar till mer instabilt och oförutsägbara väderförhållanden, detta innebär att renskötarna måste anpassa sitt arbetssätt utifrån det rådande klimatet, vilket resulterar i många snabba förändringar och förflyttningar av renflocken. Detta ökar renskötarens arbetsuppgifter och ansvar, och bidrar till ökad stress (Hondula, Saha & Nilsson, 2018 s. 75– 76). Yle-tidningen skriver om hur det instabila och oförutsägbara klimatet gör det svårt för renskötare att planera sitt arbete, det sker variationer från år till år som gör att renskiljningen måste anpassas. Snöbristen gör det svårt att arbeta i stora delar av fjällen, samtidigt är det svårt

13

att ta ner renarna från fjällområdet till skogsområdet eftersom det blir svårt att hålla ihop dem (Söderlund, 2020).

Renskötare rapporterar om en senare och osynkroniserad brunsttid bland renar de senaste vårarna, försenad frost och snötäcke ses vara en bidragande faktor till detta. Vidare ökar tillgången på svamp som renar gillar att äta, eftersom det varmare klimatet och saknaden av kvällsfrost gör att de överlever längre. Detta kombinerat med istäckta och oåtkomlig marklav och den sena brunsten kan leda till att renhjordar skingrar sig. Om renarna inte hittar föda vid betesmarken kan de söka sig till svampar, denna skingring kan försvåra insamlingen av renar till slakt vilket resulterar i att renskötare får mindre kött att sälja. Skingring av renar kan också ske som följd av en plötslig ökning av föda, exempelvis genom att marklav hamnar på snötäckta träd på grund av vinterstormar eller starka vindar, skingrade renar är lättare byte för rovdjur. Vidare kan varmare temperaturer under sommaren ha en negativ påverkan på unga renkalvar. Det förväntas att insekter kommer öka i antal i samband med höjda temperaturer, dessa insekter kan vara stressande för kalvar och leda till att dom spenderar mindre tid på att beta. Detta kan leda till ökad kalvmortalitet och minskade slaktvikter (Turunen et. al, 2016, s. 25–31).

Sametinget har rapporterat effekterna av klimatförändring och dess konsekvenser för den samiska kulturen, utefter detta har sametinget formulerat en handlingsplan för klimatanpassning. Syftet med denna plan är identifiera och prioritera åtgärder som myndigheten har i sitt förfogande eller kan påverka. Dessa åtgärder beskrivs som relevanta för den samiska kulturen och den samiska näringen på både lång och kort sikt likaså genomförandet. De menar att eftersom den samiska urbefolkningen är direkt ekonomiskt beroende av naturen behövs klimatanpassning som tar hänsyn till och uppfyller de samiska kraven (Sametinget, 2017, s. 11). De åtgärder som beskrivs i Handlingsplanen är inom samma fyra prioritetsåtgärder som presenteras i klimatstrategin. Konsekvenserna av klimatförändring förväntas påverka ekonomin, samhället och ekologin i stor utbredning. (Ibid., s. 13). Temperaturskillnaden kommer vidare innebära en förlängd vegetationsperiod med ungefär 30– 50 dagar, vilket kan bära med sig fördelar för möjligheten att beta under en längre period innan vintern, och ett ökat antal värmeböljor med 8–10 dagar med en dygnstemperatur över 20 grader i slutet av århundradet. Ökad tillgång till bete kan vara positivt för kalvens tillväxt och överlevnad (Ibid., s. 19). Vidare kommer årsnederbörden uppskattningsvis öka med 20–40 procent under samma period. (Ibid., s. 14).

I Handlingsplanen som Sametinget utvecklat beskrivs en rad orsaker och förväntade effekter som klimatförändringar kommer att ha på den samiska befolkningen med hänvisning till tidigare forskning. Förändring av klimatet kommer att påverka de grundläggande förutsättningarna för den samiska kulturen, traditionell kunskap, om nyttjande av de traditionella samiska områdena (Sametinget, 2017, s. 18–19).

4.2.2 Konsekvenser för inuiternas försörjningssätt i det arktiska Kanada

Bunce et. al (2016, Passim) menar att klimatförändringar kommer påverka män och kvinnor på olika sätt på grund av de rådande kulturella könsnormerna. Könsnormerna påverkar

14

människans samverkan med miljön och därmed kvinnor och mäns olika levebröd och sårbarhetsgrad. Man har funnit att de som sysselsätter sig i typiska mansdominerade och markbaserade aktiviteter har en högre risk att bli påverkade av förändringar i klimatet. Påverkan på just kvinnodominerade aktiviteter har inte studerats i hög grad, men existerar. I inuitiska hushåll är ofta kvinnan huvudinkomsttagaren vilket minskar deras tid att engagera sig i traditionella inuitiska aktiviteter.

Deras sysselsättning är oftast utanför traditionella inuitiska näringar. Kvinnor, enligt flera studier, påverkas därför mindre än män i inuitiska samhällen. Studien som Bunce et. al genomfört hade i syfte att utforska sårbarheten och anpassningsförmågan hos inuitiska kvinnor i Iqaluit, Nunavut, Kanada. Resultatet av studien visade att de medverkande kvinnorna kunde rapportera flera förändringar i klimatet. Av de klimatförändringar som rapporterades kopplas flera till försörjningssätten för inuiterna i Iqaluit; betydligt färre caribous i området tvingar jägare att resa längre jakt på okänd mark, tunn is leder till farliga resor och mindre tid på is.

Inuiter i Kanada är beroende av naturen då deras kultur och levnadssätt är byggd på sin naturliga omgivning. Särskilt beroende är de av havsisen. De får sin mat genom att jaga sälar och isbjörnar från havsisen och fiskar genom isen och är starkt kopplad till tradition, identitet, hälsa och välbefinnande (Dingman, 2017). Isen är en av de viktigaste transportvägarna och ger möjlighet att röra sig fritt. Utan isen riskerar människor bli isolerade på grund av brist på andra transportvägar (Watson, 2020). Om havsisen försvinner riskerar hela kulturen att försvinna, säger Arnaud Czaja som studerar oceanografi på Imperial College i London (Tutton, 2019). Vidare skapar tunna isar farligare förhållanden för jägare att ge sig ut på jakt. Människorna är rädda för risken att gå igenom isen och förlora sin snöskoter (Watson, 2020; CBC Radio, 2020).

Inuiternas traditionella närhet till naturen medför en förhöjd sårbarhet till klimatförändringar. För jägare är inkomsten osäker och på grund av de förhöjda riskerna som klimatförändringar bär med sig. De behöver exempelvis inhandla säkerhetsutrustning de aldrig tidigare behövt i samma utsträckning. De behöver även ersätta förstörd eller borttappad utrustning som skadats under klimatrelaterade olyckor. Narvalsjakt har blivit allt mer riskfylld än tidigare. Narvalens huggtand har kommit att bli mer värdefull de senaste tio åren och har ökat i värde från 60-150 USD/fot till 250-400 USD/fot. På grund av färre inkomsttillfällen tvingas jägare resa under riskfyllda förhållanden, som tunn is. Vidare förhöjs riskerna så det finns en jaktkvot på ungefär 200/år och jägarna tävlar för att få så stor del av kvoten som möjligt (Archer et. al, 2017, s. 21, 23)

Oro för matbrist är tydlig i nyhetskällorna. Risken för brist på mat ökar i takt med att temperaturerna ökar. Förändringar vittnas redan om. Äldre inuiter har berättat att renen smakar annorlunda än förr. De menar även att skelettet saknar märg (Zerehi, 2016). För inuiter i Kanada är isbjörnen en källa till föda, kläder, och inkomst. Sedan 1990 har man sett en minskning i antalet dagar som isbjörnen spenderar på is i Baffin Bay-området. Detta förklaras genom den tidigt smältande havsisen som sker på grund av varmare temperaturer. Under 2000-talet vistades björnen i genomsnitt 90 dagar på isen och idag 60 dagar. Forskning har funnit att björnens tid på land korrelerar till minskad vikt och minskning av reproduktivitet. Detta

15

förklaras genom att isbjörnens rörelse på isen är på grund av jakt efter sälar, som ger mycket näring till isbjörnarna och fyller på deras fettlager. Mer tid på land resulterar därför i fettminskning. Man har även upptäckt att mindre tid på is resulterar i mindre isbjörnskullar. Man förutspår att havsisen kommer fortsätta minska i Baffin Bay och likaså isbjörnspopulationen. Däremot har tidigare forskning visat att isbjörnspopulationen är stabil med ungefär 2 800 björnar. Inuiter i Baffin Bay har länge menat på att isbjörnspopulationen har varit frisk och kanske även växt med egna observationer. Inuiterna höll inte med om den forskning som presenterades under 2007 och 2008 som menade att antalet isbjörnar har minskat på grund av för mycket jakt. Man påstod att isbjörnsjakten i Nunavut, Kanada och Grönland inte var hållbar och förutsåg en reducering i antalet björnar. Forskning har nu bekräftat inuiternas observationer stämde överens med verkligheten. På grund av den ytterst viktiga roll isbjörnen har i inuiternas liv är en frisk och stabil population av stor oro. Inuitiska organisationer, jägare, myndigheter och forskare arbetar tillsammans för att övervaka situationen (Strong, 2020).

Det finns misstanke om att den ökade populationen av isbjörnar är en anledning till den minskade populationen av sälar i Nunavut. Observationer av den inuitiska befolkningen i Nunavut har inte nämnt en minskning i antalet sälar, men istället en förändring i hur och när de rör sig (Brown, 2019). Sälkött används i inuitisk mat och sälskinn används för att sy traditionella kläder. Sömnad beskrivs som en historiskt viktig del av inuiternas överlevnad. Sömnad är fortfarande en viktig del av kvinnliga inuiters identitet och tillför inte bara kläder för den närmaste familjen men också en inkomst. Sömnad har dock påverkats av klimatförändringar i stor omfattning. Kvinnorna berättar att skinnet är tunnare än förr och riskerar därför att gå sönder lättare, och pälsar beskrivs vara mer ömtåliga än förr genom att det lossnar lättare från skinnet. Genom tidigare forskning om ämnet förstår man att störningar i sälungens utveckling, såsom mindre isar till följd av varmare temperaturer, kan resultera i mindre tät päls och kortare pälslängd. Kvinnorna som intervjuades i studien menar även att tillgången till päls har minskat (Bunce et. al, 2016, s. 1429)

De oförutsägbara väderförhållandena som rapporteras riskerar att påverka kvinnornas möjlighet att delta i traditionella aktiviteter på ett säkert sätt. Bärplockning beskrivs som en traditionell aktivitet som generellt utförs av kvinnor under tiden då männen jagar. På grund av klimatförändringar har bärplockning försämrats av dålig frukt och mindre tillgängliga områden för bärplockning. ”Dåliga bär-år” har återkommit oftare, rapporterar kvinnorna. Bären är då små och fulla av frön. De förklarar att bärbuskar är väldigt känsliga för vädervariationer och extremväder, alltså för mycket eller för lite snö på vintern eller för mycket eller för lite värme på sommaren. Kvinnorna berättar att de istället plockar bär tidigare på året för att de har märkt att bären mognar snabbare på grund av varmare temperaturer (Bunce et. al, 2016, s. 1428).

16

5. Analys och diskussion

5.1 Klimatanalys

Den allmänna forskningen om klimatförändringar har konstaterat att varmare temperaturer kan medföra mer extrema väderförhållanden (Britannica, u.å). Resultatet av denna studie visar att samer i Sverige har rapporterat om ovanligt varma somrar och stor nederbörd om hösten (Söderlund, 2019). Likt samerna har man i Kanada uppmätt mer frekventa värmeböljor under sommaren (Vera, 2019). Oregelbundna och förändrade väderförhållanden verkar vara en gemensam uppfattning som forskningen, samer och inuiter håller med om men vad exakt det är som händer och hur det påverkar skiljer sig åt. Inuiter i Kanada rapporterar om att ökade temperaturer har påverkat förekomsten av nederbörd (Bunce et. al, 2016, passim), vilket forskningen intygar. Sedan mätningarna började 1948 har mängden nederbörd ökat men mängden snötäckt mark har minskat de senaste trettio åren i Kanada. Effekterna av detta beskrivs innefatta mer frekventa översvämningar på grund av förhöjd havsnivå (Vera, 2019), samt sämre skörd av bär (Bunce et. al, 2016, Passim).

Forskningen i arktiska Skandinavien har kommit fram till att nederbörden har ökat men snöfallet minskar, precis som den i Kanada (Box et. al, 2018, s. 8). Däremot säger samerna att den stora nederbörden på hösten leder till istäcke över marklavar som hindrar tillgången till föda för renarna och bristen på snö försvårar renskötseln (Söderlund, 2019). Att man rapporterar om olika effekter av samma klimatförändring behöver dock inte betyda att de inte påverkas på samma sätt. Samisk och inuitisk kultur kretsar båda kring den naturliga omgivningen, men på väldigt olika vis. Det som är viktigt för en sames liv kommer vara vid fokus när denne rapporterar om klimatförändringar, samma för inuiter. Detta kan därför förklara varför de beskriver olika effekter fast de lever i samma typ av klimat.

Tidigare forskning visar att en ytterligare effekt av klimatförändringar är försvårad jakt, fiske och annan insamling av föda. Detta på grund av den minskade utbredningen av ren och lax enligt Förenta Staternas klimatpanel, IPCC. Vidare följder är försämrad hälsa, påverkade försörjningsmöjligheter och försvagad kulturell identitet (Special Report on the Ocean and Cryosphere in a Changing Climate, 2019). Forskning om den kanadensiska delen av Arktis visar på liknande resultat. Där menar forskare att vegetationen kan inverka på möjligheten att fiska och jaga, och påverka tillgången till föda som är av kulturell betydelse (Kipp et. al, 2019, s. 123). Jakt, fiske och att dela med sig av mat är en viktig del av den inuitiska kulturen (Rosol, Powell & Chan, 2016, s. 4). Resultatet av denna studie visar dock inte på samma påverkan i Sverige, Norge eller Finland. Påverkan på insamling av mat nämns inte överhuvudtaget.

IPCC nämner även påverkan på mängden viktiga arter för det arktiska ekosystemet men specificerar inte om det kommer ske en ökning eller minskning av särskilda arter. Påverkan kommer dock ske på marina däggdjur, fåglar och fisk (Special Report on the Ocean and Cryosphere in a Changing Climate, 2019). Resultatet av denna studie stärker dessa påståenden. 37 procent av deltagare i en studie om förändrade näringsintag under klimatförändring har upplevt en minskning av mängden fisk i Kivalliq, Kanada och i Baffin rapporterade 18 procent

17

av deltagarna att antalet sälar hade minskat i området (Rosol, Powell & Chan, 2016, s. 4). Bunce (et. al, 2016) nämner även ett ökat antal späckhuggare i vattnet kring Nunavut. Något som inte nämns i tidigare forskning men som rapporterats av ett flertal källor är avsaknaden av caribou i Kanada. I en studie meddelande de flesta av de intervjuade en betydlig minskning och 61 procent i en annan. 28 procent menar att cabious är svårare att hitta (Rosol, Powell & Chan, 2016, s. 4). Vidare har forskningen visat att förekomsten av myggor och isbjörnar har ökat (Bunce et. al, 2016). I Sverige, Norge och Finland beskrivs inga liknande situationer av ökning eller minskning av djurarter men istället en situation där betesmarker är hotade. Snöfria perioder kan påverka arktiska ekosystem då snötäcket skyddar växter från kalla temperaturer (Box et. al, 2018, s. 10). Vid regn i kalla temperaturer bildas ett istäcke som gör bete oåtkomligt för djur och upprepade cykler av tining och förfrysning av snö gör det svårt för djuren att gräva sig igenom (Risvill & Hovelsrud, 2016, s. 96; SVT, 2018).

Den teoretiska bakgrunden visar att skogsbränder förväntas bli allt mer vanliga i takt med temperaturökning (Intergovernmental Panel on Climate Change, Special Report on the Ocean and Cryosphere in a Changing Climate, 2019). 2019 började bränderna mycket tidigt på säsongen, redan i juni månad, och pågick längre än normalt. Både i Arktis och globalt var juni den varmast uppmätta månaden någonsin (Kihlberg, 2019). Resultaten av denna studie stämmer överens med tidigare forskning om skogsbränder.

5.2 Urfolksanalys

Allmän forskning argumenterar att urbefolkningar är mer sårbara inför klimatförändringar eftersom många av dem är bosatta i högriskområden (UNESCO, u.å). Arktis kommer påverkas stort av förändringar i klimatet, urfolk som befinner sig inom detta område kommer märka tidiga effekter av detta, vissa förändringar har redan haft tydlig påverkan på deras dagliga liv. Klimatförändringar har bidragit till förlust av naturliga resurser och mark som urfolket förlitar sig på. Vidare argumenterar de flesta forskare för att urfolks levnadssätt ofta lämnar dem beroende av miljön och dess naturliga resurser, detta gör dem ytterligare sårbara inför effekterna av klimatförändringar.

Resultatet av denna studie stärker dessa argument, urfolken i Arktis har en stark koppling till naturen, inte bara som försörjningssätt utan även som en del av deras kultur och identitet (Reimer, 2018). Den inuitiska befolkningen i Kanada försörjer sig traditionellt på jakt, fiske och sömnad, vilket lämnar dem stort beroende av naturen. Inuiter i Kanada jagar sälar och isbjörnar på havsisen, och isen ses som en viktig transportväg. Förlust av havsisen skulle innebära en stor förändring för inuiterna, och hota deras traditionella levnadssätt (Tutton, 2019). Den genomsnittliga temperaturen har ökat med 1,7 °C i Kanada sedan 1948, och med detta riskerar havsisen att smälta (Vera, 2019) Detta är ett tydligt exempel på hur urbefolkningars nära samband med naturen lämnar dem sårbara inför klimatförändringar. Ytterligare ett exempel är samer i Skandinavien, här ses rennäring som en stor del av kulturen och ca 10 procent av samer är delaktiga inom det. Samer använder ofta frysta sjöar som transportleder vid förflyttning av renhjordar. Som följd av klimatförändringar så fryser vatten

18

över senare på året, detta innebär att renskötare inte kan leda renarna över isen utan att riskera att den brister (Hondula, Saha & Nilsoon, 2018 s. 74–75).

International Labour Office (ILO) identifierar fattigdom som en av sex anledningar varför urbefolkningar är mer utsatta för effekter av klimatförändringar, de ekonomiska möjligheterna för urfolk i Arktis är begränsade och många traditionella försörjningssätt innebär ett stort beroende av naturen. För jägare bland inuiterna i Kanada ökar klimatförändringar riskerna inom arbetet, tunna isar skapar farligare förhållanden för dem under jakt (Watson, 2020; CBC Radio, 2020). Detta innebär att jägarna behöver särskild säkerhetsutrustning, samt eventuellt ersätta utrustning som skadats eller förlorats i klimatrelaterade olyckor. Detta kan vara kostsamt för jägarna, och försvåra deras ekonomiska situation ytterligare (Archer, et. al, 2017, s. 21, 23). Vidare bidrar klimatförändringar till minskade ekonomiska tillfällen vilket tvingat jägare att resa längre och under mer riskfyllda förhållanden, exempelvis tunn is och ökning av rovdjur. Effekterna av ett ändrat klimat påverkar inuiters försörjningssätt eftersom de är starkt knutna till naturen, detta får konsekvenser för deras ekonomi och begränsar deras ekonomiska möjligheter. Därmed kan inuiter ses som mer sårbara inför klimatförändringar då det för med sig allvarliga negativa ekonomiska konsekvenser, och riskerar att öka fattigdomen bland urfolket. Detsamma gäller samer i Skandinavien, rennäringen hotas av klimatförändringarna vilket innebär stora ekonomiska konsekvenser för många samer. Som följd av att renarna får det allt svårare att hitta mat behöver renskötarna utfodra dem vilket är ett kostsamt alternativ (Risvoll & Hovelsrud, 2016, s. 97–98), klimatförändringar förvärrar den ekonomiska situationen för dessa urfolk och försämrar en redan svår ekonomisk situation.

ILO för även fram hur beroendet av naturliga resurser och ekosystem gör urbefolkningar mer utsatta, förändringar bland dessa orsakar stora konsekvenser för urfolks levnads- och försörjningssätt (ILO, 2017 s. 17). Samer riskerar att förlora den traditionella rennäringen, vilket skulle innebära stora förändringar för den kulturella identiteten. Inuiter bygger sitt levnadssätt på den naturliga omgivningen, (Dingman, 2017; Jaakkola, Juntunen & Näkkäläjärvi, 2018, s. 402–403) klimatförändringar hotar därmed deras sätt att leva.

Den tredje anledningen ILO identifierar är att urfolk ofta bor i regioner och ekosystem som är mer utsatta för effekter av klimatförändringar, Arktis är ett högriskområde för klimatförändringar och förväntas se stora effekter (Box et. al, 2018, s. 6). Den fjärde faktorn som ILO pekar ut är att urfolk kan tvingas migrera som följd av klimatförändringar, detta har inte undersökts i denna studie. ILO menar även att könsdiskriminering förstärks av klimatförändringar, inga tydliga fall av detta har hittats i vår undersökning när det gäller samer men för inuiter i Kanada är de typiska mansdominerande traditionella aktiviteterna mest påverkade av klimatförändringar. Eftersom kvinnor oftast är huvudinkomsttagaren i inuitiska hushåll och arbetar utanför de traditionella inuitiska arbetena som jakt och fiske påverkas inte kvinnand sysselsättning av förändringar i naturen i samma grad som för männen (Bunce et. al, 2016, s. 1428) vilket inte är i enlighet med ILO:s argument.

Vidare utesluts många urbefolkningar från beslutfattningsprocesser och saknar statligt stöd, enligt ILO. Samer representeras av sametinget, som finns i Sverige, Norge och Finland. Denna myndighet verkar för en levande samisk kultur och tar initiativ till verksamheter och föreslå

19

åtgärder som främjar kulturen (Sametinget, 2019, s. 9), hur detta visar sig i praktiken är inte något som denna studie har undersökt, inte heller har inkluderingen av inuiter i beslutfattningsprocesser analyserats.

Både samer i Norden och inuiter i arktiska Kanada är i stort beroende av naturen eftersom deras kultur och levnadssätt bygger på den naturliga omgivningen. Många av de traditionella försörjningssätten bland båda dessa urfolk har en koppling till naturen. Jakt, fiske och rennäring poängteras ut som relevanta bland både samer och inuiter, dock ser dessa lite olika ut eftersom det finns särskilda skillnader bland omgivning och djurarter i respektive region. Denna studie har lagt ett särskilt fokus på rennäring när det gäller samer eftersom syftet var att granska urfolkens perspektiv på klimatförändringar, och renskötande samer är en grupp väl insatta i situationen. Ett större utbud av försörjningssätt har granskats bland inuiter i Kanada, detta kan bidra till uppfattningen att inuiter drabbats hårdast av klimatförändringar. Rennäringen är av stor betydelse för den samiska befolkningen, trots att bara cirka 10 procent av samer arbetar inom detta yrke betraktas det ändå som ett sätt att upprätthålla tradition, språk och kulturell identitet. Trots att endast ett försörjningssätt hos samer har analyserats så kan man se tydliga effekter klimatförändringar har på den samiska rennäringen, detta orsakar stor oro bland den samiska befolkningen. (Jaakola, Juntunen & Näkkäläjärvi, 2018, s. 402–403).

Samer rapporter att renar får svårare att hitta mat, betesmarker blir frysta och svåråtkomliga, detta kan innebära att renarna behöver utfodras, vilket är ett kostsamt och tidskrävande alternativ. Likaså upplever inuiter att deras möjligheter till försörjning har försämrats, det rapporteras om en oro för matbrist och förändringar av renköttet (Strong, 2020). Både samer och inuiter använder is som transportväg, för samer är frysta sjöar viktiga när renskötarna ska förflytta renhjordar, då används isen som en transportväg (Hondula, Saha & Nilsson, 2018, s. 74–75). Isen är viktig för inuiter då den ger dem möjlighet att röra sig fritt, även här används den mycket inom transport. Inuiter och samer upplever lika konsekvenser som följd av smältande is, det blir farligare att utföra traditionella försäljningsarbeten. Samer riskerar att falla in i iskallt vatten på grund av den tunna isen, och måste anpassa arbetet efter det förändrade klimatet (Kudo, Neideman & Widell, 2020). Tunna isar skapar farliga förhållanden för inuitiska jägare då även de riskerar det iskalla vattnet, utan isen som transportväg riskerar inuiter att bli isolerade (Watson, 2020), en synvinkel som inte nämns om samer.

Det blir tydligt att dessa urfolk, trots deras olikheter, drabbas på liknande sätt av klimatförändringar, dock rapporteras det att klimatförändringar kommer påverka inuitiska män och kvinnor på olika sätt, detta på grund av att kulturella könsnormer dikterar uppdelningen av arbete. Här bedöms det att de inuiter som sysselsätter sig i typisk mansdominerade aktiviteter har en högre risk att bli påverkade av förändringar i klimatet. Enligt flera studier drabbas inuitiska kvinnor mindre än män, eftersom de inte är delaktiga i så många traditionella sysselsättningar, dock riskerar de oförutsägbara väderförhållandena att drabba inuitiska kvinnor i synnerhet då det kan påverka deras möjlighet att delta i traditionella aktiviteter på ett säkert sätt (Bunce et. al, 2016, s. 1428.) En liknande jämförelse går inte att göra av samer i Skandinavien, detta på grund av att de valda källorna inte berör frågan. Forskningen om samer som använts i denna studie tillämpar inte ett genusperspektiv överhuvudtaget.

20

Både samer och inuiter är beroende av djuren i sin omgivning och kan se hur klimatförändringar har en effekt på dessa djur. Det skiljer sig på vilka djurarter som respektive urfolk anser vara viktigt, samer har en stark koppling till renar medan inuiter är stort beroende av isbjörnar, sälar och fisk, men även till viss del renar. Dessa djur hotas av klimatförändringar, renar i Skandinavien får det allt svårare att hitta mat, detta gör att renarna sprider sig över en större yta för att leta efter mat (Kihlberg, 2016), detta gör det svårare för samer att samla in dem. Isbjörnar spenderar mindre tid på is som följd av den smältande isen, eftersom isbjörnen jagar sälar ute på isen resulterar detta i en fettminskning. Även isbjörnarna blir smalare och har svårt att få föda på grund av klimatförändringar (Strong, 2020).

21

6. Slutsats

Klimatförändringar har stora och tidiga effekter på den arktiska miljön, och påverkar arktiska ekosystem och djurliv på ett negativt sätt. Temperaturen i Arktis blir allt varmare och väderförhållandena oförutsägbara. Isen smälter och blir tunnare, vilket gör det riskfyllt för samer och inuiter att använda det som transportväg. Jakt, fiske och rennäring blir allt svårare, samer rapporterar att renar får svårare att hitta mat och jakt ute på den tunna isen är riskfyllt för inuiter, samt den ökade förekomsten av rovdjur. Påverkan på djurlivet är tydligt med både ökning och minskning av viktiga arter för ekosystemet.

Genom denna studie blir det tydligt att urfolk är i en särskilt utsatt position när det gäller klimatförändringar. Deras levnadssätt och starka koppling till naturen gör dem mer sårbara, och anpassningsförmågan hos arktiska urfolk är geografiskt begränsad vilket gör dem mer utsatta. Försörjningssätten bland arktiska urfolk är ofta kopplade till naturen, som följd har klimatförändringar en stor effekt på urfolkens ekonomiska möjligheter och försörjningsmöjligheter. Både samer och inuiter tvingas göra kostsamma åtgärder på grund av förändringarna, samer kan behöva utfodra renarna eftersom de inte kommer åt marklaven och inuiter behöver investera i säkerhetsutrustning för att utföra de traditionella försörjningssätten, detta för att klimatförändringar ökat riskerna med arbetet.

22

7. Referenslista

Abate, R. & Kronk, E. A. 2013. Climate change and Indigenous peoples. Edward Elgar Publishing, Inc.

Archer et. al. 2017. Longitudinal assessment of climate vulnerability: a case study from the

Canadian Arctic. Sustainability Science 12, 15-29 https://doi.org/10.1007/s11625-016-0401-5

Arctic Centre. u.å. Arctic Indigenous Peoples. Hämtad 12 maj, 2020, från https://www.arcticcentre.org/EN/arcticregion/Arctic-Indigenous-Peoples

Bolling, A., 2019, 28 december. Värsta köldknäpp på många år djupfryser Alaska. DN.se Hämtad från https://www.dn.se/nyheter/varlden/varsta-koldknappen-pa-manga-ar-djupfryser-alaska

Box, J., E., et. al. 2019. Key indicators of arctic climate change: 1971-2017. Environ. Res. Lett. 14 045010

Brown, B., 2019, 4 december. Label ringed seals a species of concern, wildlife advisers tell

feds. CBC.ca Hämtad från

https://www.cbc.ca/news/canada/north/ringed-seal-species-concern-nunavut-1.5384264

Britannica. u.å. Greenhouse Effect. Hämtad 14 maj, 2020 från https://www.britannica.com/science/greenhouse-effect

Bunce, A., Ford, J., Harper, S. & Edge V., 2016. Vulnerability and adaptive capacity of Inuit

women to climate change: a case study from Iqaluit, Nunavut. Natural Hazards 83:1419–1441

DOI 10.1007/s11069-016-2398-6

CBC Radio. 2020, 13 mars. SmartICE: Supporting Inuit knowledge of the landscape with

technology. CBC.ca. Hämtad från

https://www.cbc.ca/radio/quirks/mar-14-coronavirus- epidemiology-greenland-glaciers-melt-and-more-1.5495007/smartice-supporting-inuit-knowledge-of-the-landscape-with-technology-1.5495008

Dingman, M., E., 2017, 20 juli. It’s time to fire the polar bear. CNN.com. Hämtad från

https://edition.cnn.com/2017/07/17/opinions/climate-change-people-focus-opinion-dingman/index.html

Ecochard, K.. 2011. What's causing the poles to warm faster than the rest of Earth?. Hämtad 15 maj, 2020 från https://www.nasa.gov/topics/earth/features/warmingpoles.html

Freeman, A., M.. 2010. Greenhouse effect. The Canadian Encyclopedia. Hämtad 12 maj, 2020, från https://www.thecanadianencyclopedia.ca/en/article/inuit