Ungdomsbrottslighetens individer och strukturer : En diskursanalys av insatser utformade för att förebygga ungdomsbrottslighet.

ÖREBRO UNIVERSITET

Akademin för juridik, psykologi och socialt arbete

Socionomprogrammet

Socialt arbete

Teorier och vetenskapliga metoder i socialt arbete

Examensarbete, 15 hp

Vt 2014

Ungdomsbrottslighetens

individer och strukturer

En diskursanalys av insatser utformade för att förebygga

ungdomsbrottslighet.

Nebi Nadja Handledare: Daniel Lindberg

2 Ungdomsbrottslighetens individer och strukturer – En diskursanalys av insatser utformade för att förebygga ungdomsbrottslighet

Nebi, Nadja

ÖREBRO UNIVERSITET

Akademin för juridik, psykologi och socialt arbete Socionomprogrammet

Socialt arbete

Teorier och vetenskapliga metoder i socialt arbete Examensarbete, 15 hp

Vt 2014

SAMMANFATTNING

Syftet med studien är att studera den diskursiva konstruktionen av det förebyggande sociala arbetet med ungdomsbrottslighet, genom att studera underlaget till en aktuell insats (Sociala insatsgrupper). Ett diskursanalytiskt tillvägagångssätt har varit styrande i teoretiska samt metodologiska överväganden. Utgångspunkten för analysen har varit generell diskursteori samt teorier om diskurser som styr socialt arbete. En slutsats är att det både finns diskurser för ett individinriktat samt strukturinriktatfokus men att det förstnämnda har vidare utrymme i de studerade texterna vilket tyder på att det sociala arbetet med ungdomsbrottslingar till stor del influeras av dominanta individinriktade diskurser så som: biomedicinska, juridiska samt ”psy” diskurser. Vilket får som konsekvens att sociala insatser konstrueras med fokus på att förändra individers beteende och att fokus på strukturella faktorer negligeras. Studien ämnar bidra med kritisk reflektion kring hur diskurser konstruerar vilka angreppsätt som samhället och i synnerhet socialt arbete möter sociala problem med. Förhoppningsvis kan studien även bidra med att lyfta vikten av ett kritiskt socialt arbete som gynnar de

klientgrupper vi möter.

Nyckelord:

3 The individual and structural juvenile delinquency – discourse analysis of interventions created to prevent juvenile delinquency.

Nebi, Nadja

ÖREBRO UNIVERSITY

Institution of Law, Psychology and Social Work Social work program

Theories and scientific methods in social work Thesis (15-credits)

Spring term 2014

ABSTRACT

The aim of this thesis is to examine the discursive construction of the preventive social work with juvenile delinquency, by studying the basis of a current intervention (Community Intervension Team). Methodological and theoretical considerations where made through a discourse analytical approach. Discourse theory and theory on specific social work discourses was de foundation to how the data was analyzed. One of the conclusions made in this study was that there is room for both individual- and structural oriented focus in this intervention but that the individual focus has more space in the studied texts. Suggesting that social work with juveniles is mainly influenced by the dominant-individual -oriented discourses;

biomedical, law and ' psy ' discourses. With the consequence that social interventions are designed with a focus on changing the individual behavior and focus on structural factors are neglected. The study intends to contribute to critical reflection on how discourses construct the approaches on how society and in particular social work encounter social problems, hopefully this study contribute to lift the weight of a critical social work that benefits the client groups it encounter.

Keywords:

4

FÖRFATTARENS TACK

Jag vill börja med att tacka gastroenteritis för att du tvingat mig till passiv reflektion i de stunder jag istället velat producera, det har säkert varit behövligt.

Tack till Johanna Sjögren för ditt stöd, sällskap och korrekturläsning av arbetet.

Jag vill även tacka min handledare Daniel Lindberg för stöd och vägledning igenom den utmaning som denna uppsats inneburit.

5

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. INLEDNING _____________________________________________________________________ 7 1.1 Att förebygga ungdomsbrottslighet ______________________________________________ 7 1.2 Sociala insatsgrupper _________________________________________________________ 8 1.3 Diskurs ____________________________________________________________________ 8 1.4 Relevans för socialt arbete _____________________________________________________ 8 2. FORSKNING OM SOCIALT ARBETE MED UNGDOMSBROTTSLIGHET _________________________ 8 2.1 Diskursiva och ideologiska svängningar ___________________________________________ 9 2.2 Avintellektualisering av socialarbetare ___________________________________________ 10 2.3 Evidensbaserade metoder och riskbedömningsinstrument ___________________________ 10 3. PROBLEMFORMULERING ________________________________________________________ 11 3.1 Syfte ______________________________________________________________________ 12 3.1.1 Frågeställningar _________________________________________________________ 12 4. TOLKNINGSRAM _______________________________________________________________ 12 4.1 Diskurs ____________________________________________________________________ 12 4.2 Diskurser formar det sociala arbetet_____________________________________________ 13 4.3 Dominanta diskurser _________________________________________________________ 14 4.4 Service diskurser ____________________________________________________________ 15 5. METOD _______________________________________________________________________ 16 5.1 En introduktion till det diskursanalytiska angreppssättet _____________________________ 16 5.2 Litteraturanskaffning _________________________________________________________ 17 5.3 Empiri ____________________________________________________________________ 17 5.4 Databearbetning och analysförfarande __________________________________________ 18 5.5 Begränsningar ______________________________________________________________ 20 5.6 Transparens och reflexivitet ___________________________________________________ 20 5.7 Etik _______________________________________________________________________ 21 6. RESLUTAT OCH ANALYS __________________________________________________________ 21 6.1 Beskrivning av SOU 2010:15 ___________________________________________________ 22 6.1.1 Bakgrund_______________________________________________________________ 22 6.1.2 Disposition i SOU 2010:15 _________________________________________________ 23 6.2 Problem och åtgärder ________________________________________________________ 24 6.2.1 Generell problembild av kriminella nätverk i Sverige ____________________________ 24 6.2.2 Problembilden kring ungdomar _____________________________________________ 25

6 6.3 Målgruppen för insatser ______________________________________________________ 26

6.3.1 Brottsbelastade ungdomar _________________________________________________ 26 6.3.2 Förorts- och ungdomsgäng _________________________________________________ 27 6.4 Kausalitetsförklaringar _______________________________________________________ 28 6.4.1 Pojkar och unga män från etniska minoriteter _________________________________ 28 6.4.2 Kontextlösa riskfaktorer ___________________________________________________ 29 6.4.3 Riskfaktorer i skolan ______________________________________________________ 30 6.4.4 Individuella lösningar på strukturella problem _________________________________ 30 6.5 Insatser ___________________________________________________________________ 32 6.5.1 Vilken typ av insatser behövs enligt SOU 2010:15? ______________________________ 32 6.5.2 Sociala insatsgrupper och Projekt pojke_______________________________________ 33 7. SLUTDISKUSSION _______________________________________________________________ 35 7.1 Slutsatser __________________________________________________________________ 35 7.2 Slutsatser och tidigare forskning ________________________________________________ 35 7.3 Begränsningar/styrkor och förslag till vidare forskning ______________________________ 37 8. REFERENSER __________________________________________________________________ 38

7

1. INLEDNING

1.1 Att förebygga ungdomsbrottslighet

Få uppgifter är mer angelägna än att förebygga brott bland unga och minska risken för återfall i brott. Med tidiga och tydliga åtgärder idag kan vi bättre förebygga kriminalitet imorgon” (Justitieminister Beatrice Ask i en intervju, 31maj 2011, Regeringen.se)

Det är vanligt att begå brott i ungdomsåren, det är dock endast ett fåtal, drygt fem procent, av de ungdomar som begår brott som fortsätter in på en kriminell bana och som sedan i vuxen ålder står för en stor del av den totala brottsligheten (Andershed & Andershed, 2010). Samhället kan bemöta problematiken på olika sätt, i Sverige är det socialtjänstens ansvar att arbeta med ungdomar som riskerar att fara illa på grund av eget destruktivt och socialt avvikande beteende.Citatet ovan indikerar att förebyggandet av

ungdomsbrottslighet är en av de viktigaste uppgifterna för att bekämpa kriminalitet i samhället, tidiga och tydliga åtgärder lyfts i dessa sammanhang upp som avgörande för att kriminalitet ska kunna förebyggas (Brottsförebyggande rådet (BRÅ), rapport 2001:15). Flera förslag, däribland från Statens offentliga utredningar (SOU), bygger på att bekämpa brottsligheten genom att motverka nyrekryteringen till kriminella gäng samt attunderlätta avhopp för redan rekryterade ungdomar. Förslaget ämnar skapa förutsättningar för

samverkan mellan de myndigheter som arbetar med ungdomar i riskzonen(SOU 2010:15).

Det är utredningens uppfattning att det behövs en lokal samarbetsform där insatser för unga i

risksituationer kan koordineras på individnivå. Därför föreslås att det bildas sociala insatsgrupper där hjälp och stöd från ovan nämnda myndigheter m.fl. kan samordnas under ledning av socialtjänsten. Det är även av största vikt att den unge, dennes föräldrar och eventuellt andra anhöriga görs delaktiga i detta arbete. Syftet med insatsgrupperna ska vara att motverka nyrekrytering till kriminella nätverk. Framför allt ska detta ske genom att underlätta för den unge och hans föräldrar under den ofta turbulenta tonårsperioden (SOU, 2010:15, s. 90).

Det sociala arbetet formas av dominanta diskurser i samhället, som påverkar hur sociala problem definieras och vilka tillvägagångssätt som anses vara de rätta för att möta dem (Healy, 2005). Herz m.fl. (2014) argumenterar för att en av de mest avgörande

utgångspunkterna i socialt arbete är huruvida samhället riktar ansvaret för sociala problem på individer eller på samhället.Författarna menar vidare att det i dagsläget finns en syn, inom socialt arbete, på individer som isolerade objekt, vilket innebär att strukturella omständigheter i samhället negligeras (Herz m.fl, 2014).Sammantaget kan konstateras att sociala insatser på senare tid signalerar ett hårdare klimat och ett mer individinriktat fokus, där ansvaret för sociala problem läggs på individer. Det är därför viktigt att studera underlaget till sociala insatser, för att kunna förstå hur olika diskurser i samhället konstruerar sociala problem. Eftersom det får konsekvenser för vilken utgångspunkt som det sociala arbetet har i bemötandet av människor.

Hur sociala insatser utformas styrs genom dominerande diskurser på området. Många forskare hävdar att nya diskurser i samhället har lett till ett hårdare klimat vilket får konsekvenser för de insatser som tillämpas på kriminellt belastade ungdomar (Abrams, 2013; Bradt & Bie, 2009; Neves, 2013). De hävdar att socialarbetare måste ta tillbaka sin plats i debatten kring bekämpningen av ungdomsbrottslighet för att ta tillvara humana och holistiska synsätt som socialarbetare kan bidra med. Bekämpningen av ungdomsbrottsligheten är aktuell i den politiska debatten. Av det inledande citatet framgår att tidiga och tydliga insatser riktat mot ungdomar som redan begått brott, är det rätta tillvägagångssättet för att dessa inte ska återfalla i ny brottslighet. Detta tyder på att det är insatser riktade mot individer som åsyftas. Att studera hur sociala insatsgrupper

8 konstrueras diskursivt blir viktigt då det kan ge en förståelse för vilka diskurser och

underliggande positioner som påverkar insatser riktade mot ungdomsbrottslighet.

1.2 Sociala insatsgrupper

I mars 2011 gav regeringen uppdrag till Rikspolisstyrelsen att inrätta en pilotverksamhet med sociala insatsgrupper i samråd med Socialstyrelsen, Statens skolverk, Arbetsförmedlingen, Kriminalvården, Statens institutionsstyrelse, Sveriges Kommuner och Landsting och övriga berörda aktörer som Rikspolisstyrelsen bedömer somangelägna. Det övergripande syftet med uppdraget går ut på att stärka samverkan kring ungdomar som befinner sig i ”riskzonen” för att rekryteras till kriminella gäng samt underlätta avhopp för de som vill lämna kriminella grupperingar. Huvudansvaret ligger på socialtjänsten att samordna olika aktörer kring ungdomen. Av uppdraget framgick även att Rikspolisstyrelsen skulle initiera en oberoende utvärderingen som skulle visa hur pilotverksamheten bidragit till att identifiera, stödja och hjälpa målgruppen parallellt med att pilotverksamheten startades (Regeringsbeslut 1:3, 2011). Regeringen beslutade efter denna utvärdering att satsa på sociala insatsgrupper och gav i februari 2013 Rikspolisstyrelsen i uppdrag att aktivt fortsätta stödja arbetet med sociala insatsgrupper (Regeringsbeslut 1:6, 2013).

1.3 Diskurs

Foucault, (2002) definierar diskurs som en mängd utsagor om ett avgränsat fenomen i skrift och tal. Exempelvis genom hur regeringsdokument eller yrkesverksamma aktörer beskriver ungdomsbrottslighet. Författaren menar vidare att det genom dessa utsagor skapas mening och sammanhang kring det avgränsade fenomenet (Foucault, 2002). Ett sammanhang som vidare bildar ett sanningsanspråk som definierar dess existensvillkor och som kategoriserar fenomenet genom inkludering och exkludering av olika aspekter av fenomenet. Det

sammanhang som konstrueras, är inget givet en gång för alla, utan beroende av tid och rum. Med andra ord är det som definierar ungdomsbrottslighet och orsakerna bakom i aktuell tid, ingen slutgiltig sanning, utan ett resultat av kulturella och historiska faktorer som gäller för denna tid (Foucault, 2002).

1.4 Relevans för socialt arbete

Ambitionen med studien är att få en fördjupad förståelse för hur olika diskurser påverkar det sociala arbetet med kriminella ungdomar. Inledningsvis har nämnts att det finns en liten grupp ungdomar som fortsätter sin kriminella bana i vuxen ålder och att det är dessa individer som står för en stor del av den totala brottsligheten i samhället. Arbetet med denna grupp

ungdomar blir med utgångspunkt i påståendet viktigt, för att förebygga kriminalitet i samhället. Socialtjänsten har det yttersta ansvaret för ungdomar som riskerar att utvecklas ogynnsamt, får det stöd och hjälp de behöver (5 kap. 1 § SoL och 3§ LVU) och det är därför av relevans för socialt arbete att reflektera över på vilket sätt arbetet utförs och hur det påverkar hur insatser utformas för dessa ungdomar.

2. FORSKNING OM SOCIALT ARBETE MED

UNGDOMSBROTTSLIGHET

I följande avsitt presenteras tidigare forskning på området kring sociala insatser som riktar sig mot ungdomsbrottslighet. Tre huvudteman har kunnat urskiljas i den tidigare forskningen; 1) Diskursiva och ideologiska svängningar. 2) Avintellektualisering av socialarbetare. 3)

9 och ideologiska svängningar har lett till ett hårdare och mer individinriktat socialt arbete, där sociala problem tillskrivs individer och där sociala strukturer inte tas i beaktning. Det råder något motstridiga åsikter om användandet av riskbedömningsinstrument i socialt arbete och huruvida de gynnar arbetet med ungdomsbrottslingar. Det framgår även att socialarbetares kunskaper blir åsidosatta för att ersättas av riskbedömningsinstrument. Vilket gör det sociala arbetet med ungdomsbrottslingar mer byråkratiskt än ett direkt arbete med ungdomar, som i sin tur leder till att den sociala dimensionen av det sociala arbetet negligeras.

2.1 Diskursiva och ideologiska svängningar

Många forskare hävdar att socialarbetare alltmer har förflyttats från arbetet med unga

brottslingar, bland annat (Abrams, 2013; Borowski, 2003; Bradt & Bie, 2009; Neves, 2013). Några av dessa forskare fokuserar på orsakerna till det och diskuterar hur nya diskurser i samhället påverkat förändringen och hur det i sin tur lett till ett hårdare klimat gentemot de som begår brott samt att bemötandet av ungdomsbrottslingar avspeglar denna förändring. Vidare hävdas att socialarbetare måste ta tillbaka sin plats i debatten kring bekämpningen av ungdomsbrottslighet för att ta tillvara det humana och holistiska synsätt som socialarbetare kan bidra med till fältet (Abrams, 2013; Bradt & Bie, 2009; Neves, 2013).

Neves (2013) menar att det inom deteuropeiska rättsystemet har skett en förskjutning från det humanistiska rättsystemet med fokus på social återanpassning till ett manegerlalistiskt, neo-liberalistiskt fokus på social kontroll, riskhantering och samhällsskydd. Författaren menar att denna svängning påverkar socialarbetare inom olika sektorer. Socialarbetare är nu mer upptagna med administrativa uppgifter än att fokusera arbetet direkt mot klienterna. Vidare argumenteras att det är den sociala dimensionen av socialt arbete som vissnar genom de manegeralistiska vändningarna, som innebär en syn på att fastställda metoder och regelverk kan tillämpas i alla organisationer, där chefer och ledare har en betydande roll i hur effektivt de tillämpas. Fokus förflyttas från sociala dimensioner till individuella och genom att det sociala arbetet blir mer instrumentellt, sker en avintellektualisering av socialarbetare vilket innebäratt vem som helst kan utföra arbetet. Estrada (1999) beskriver att ungdomsbrottslighet sedan efterkrigstiden har utmålats som ett växande problem för samhället. I studien gjordes en kartläggning av ungdomsbrottslighetens utveckling och det konstaterades att det inte hade skett någon faktisk ökning av denna. Vidare analyserar Estrada (1999) hur synen på den ökade ungdomsbrottslighet ändå har spridits som konsekvens av en ideologisk förskjutning i samhället, som lett till en förändrad syn på gärningsmannen som tidigare sågs som offer för problematiska omständigheter till att idag ses som en värsting. Med konsekvensen att ”Stämplingsperspektivets tveksamhet gentemot ingripanden från myndigheter har ersatts av ett kontrollteoretiskt perspektiv där tidiga, tydliga och konsekventa åtgärder uppfattas som viktigt för det brottsförebyggande arbetet” (Estrada, 1999, s. 123).

Neves (2013) beskriver att det sociala arbetet har varit centrerat till att arbeta med unga brottslingar på mikronivå, vilket är ett viktigt arbete men socialt arbete måste också finnas med i debatten på makronivå. Där ungdomsbrottslighet kan relateras till omständigheter i samhället, för att kunna påverka de olika situationer ungdomarna och deras familjer befinner sig i. Bradt och Bie (2009) beskriver, i likhet med Neves (2013), att socialt arbete alltid har varit mer inriktat på arbete med individer och familjer, vilket har skapat en skiljelinje mellan angreppssätt mot och konstruktionen av ungdomsbrottslighet. Författarna menar att socialt arbete har skapat teorier kring vilka angreppsätt som ska finnas, snarare än att teoretisera kring vad som konstruerar ungdomsbrottslighet, vilket kan ha gjort att socialarbetare tappat fokus på hur ungdomsbrottslingars problem på mikronivå också samspelar med makronivån, som i sin tur får konsekvenser för hur ungdomsbrottslighet behandlas på makronivå (Bradt och Bie (2009). Det mikrocentrerade sociala arbetet gör, enligt författaren, att

10 den behandlingen på makronivå. Enligt Bradt och Bie (2009) måste socialarbetare hitta en balans mellan att fokusera på behandlingen av ungdomsbrottslingar och att hitta förnyade förklaringsmodeller för ungdomsbrottslighet. Bradt och Bie (2009) ger även förslag på att ett nytt angreppsätt kan vara samhällsbaserade insatser, för att uppmärksamma sociala

ojämnlikheter i samhället och social exlusion.

2.2 Avintellektualisering av socialarbetare

Även andra författare har i likhet med Neves (2013) uppmärksammat hur det på senare år skett en avintellektualisering av socialarbetare, som en konsekvens av det riskfokuserade arbetet (Case, 2006; Baker, 2008).Bakers (2008) studie utgår från hur socialarbetare upplever arbetet med det riskbedömningsinstrument som de ålagts. Resultatet av studien visar att socialarbetare i Youth offending team (YOT) (som är en samverkansinsats liknande sociala insatsgrupper med samverkan mellan socialarbetare och polis) inte upplevde att de kunde handskas med det riskbedömningsinstrument de ålagts (Baker, 2008). Två grundläggande problem identifierades i relation till dessa bedömningsinstrument, bristfällig utbildning i hur bedömningsinstrumenten skall användas och socialarbetarnas attityder till instrumentet. Det framgick att socialarbetarna inte upplevde att cheferna prioriterade användandet av

riskbedömningsinstrumenten. Det framgick även att vissa visserligen tyckte att det var ett bra sätt att inhämta information kring risk- och skyddsfaktorer, medan andra upplevde det som ett byråkratiskt instrument som hindrade dem i deras redan etablerade tillvägagångssätt i

bedömningen av de ungas risk. Vidare beskriver Baker (2008) att socialarbetare upplevde det svårt att presentera statistisk fakta kring risk- och skyddsfaktorer utan att ha utrymme att förklara de förhållanden som ledde fram till dessa bedömningar. Ettexempel var svårigheten att förklara upplevelser av diskriminering när det gäller minoritetsgrupper. Baker (2008) beskriver vidare att en annan svårighet är att olika riskfaktorer kan vara svåra att kvantifiera då de kan var tillfälliga och kontextuella. Författaren argumenterar för att en lösning på problemen kan vara att addera frågor i bedömningsinstrumentet, vilka ger utrymme för fria reflektioner kring vad problemet består i. Författaren menar att ungdomsbrottslighet som fenomen är för komplext för ett instrument med några få frågor, det kan leda praktiker att söka ”rätt svar” i stället för att sträva efter att inta ett holistiskt perspektiv. Här uppstår ett svårt dilemma, att fatta snabba beslut för att sätta in rätt insatser och samtidigt vara öppen för andra förklaringsmodeller.

2.3 Evidensbaserade metoder och riskbedömningsinstrument

En annan forskare delar uppfattningen att socialt arbete måste återta sin plats i arbetet med ungdomsbrottslingar men fokuserar mer på hur denna plats ska fyllas med effektiva arbetsinsatser på mikro- och mesonivå (Borowski, 2003). Borowski, (2003) menar att socialarbetare inte ska ägna sig åt grova kausala förklaringar. Vidare beskrivs att samhället bemöter ungdomsbrottslighet med kausala uppfattningar som baseras på “svaga” teorier. Dessa ”svaga” teorier har utvecklats av kriminologer och författaren menar att de är

otillräckliga för att förklara kausalitet mellan individ och incident. Borowski (2003) beskriver att det finns många olika teorier kring varför ungdomar begår brott. De kan beröra

brottsligheten på både makro- och mikronivå, men det finns ingen som är tillräckligt färdigutvecklad för att kunna dra några grova slutsatser. Författaren menar att det kanske alltid kommer att vara så, världen kanske är för komplex för att vi fullt ska kunna förklara den genom enkla kausala samband (Borowski, 2003). I stället för grova kausalitetsuppfattningar menar författaren att professionella behöver inta ett induktivt förhållningssätt, där teorier för återfallsförebyggande åtgärder behöver utformas utifrån vad som har visat sig fungera. Även Flasch (2003) hävdar att socialt arbete behöver utvärderas kring vilka insatser som verkligen fungerar när det gäller insatser som minskar återfallsrisken. Borowski (2013) menar att

11 orsaksteorier bör bygga på vilka insatser som har bevisad effekt. Inriktade insatser, som kognitiv beteende terapi (KBT), kring ungdomens kriminogena behov och riskfaktorer för att återfalla i brott, visades vara mer effektiva för att förebygga ungas återfall i brott än de enligt författaren mer avlägsna strukturella insatserna.

Abrahams (2013) beskriver att evidensbaserad praktik med ungdomsbrottslingar handlar om att förebygga brottslighet genom mätbara program, när dessa utförs med noggrannhet kan de ändra tanke- och beteendemönster för klienten och i längden förebygga återfall i

brottslighet. Ett fokus på det mätbara, gör det möjligt att se vilka program som fungerar och inte fungerar. Författaren beskriver att ett exempel på evidensbaserad praktik är individuella riskbedömningar, där lågriskklienter ska ha lågintensiva insatser och tvärt om. Olika metoder har utformas genom den evidensbaserade diskursen exempelvis motiverande intervju (MI), systemterapi, manualbaserade program, etcetera. Kritik som enligt författaren har riktats mot denna diskurs, är kring misslyckade resultat av programmen och huruvida det handlar om att sälja märket för metoderna, snarare än att rapportera utfallen av dem.

Case (2007) är kritisk mot det som han kallar för det förebyggande paradigmet med fokus på riskfaktorer. Han ställer sig frågande till hur säkert och passande det är att arbeta med riskfaktorer och varnar för de stigmatiserande, marginaliserande och kriminaliserande

konsekvenser som denna riskkategorisering kan få. Gray (2005) beskriver att riskfaktorer går att finna både individuellt som strukturellt men att det trots det tenderar arbetet som görs, att fokusera på individers egna ansvar. Gray (2005) fann i sin egen studie att även när strukturella faktorer som arbetslöshet och social exklusion uppmärksammats, tillskrivsändå ansvaret för dessa faktorer på individer och förklarades med antisociala attityder istället för att fokuslades på strukturella barriärer i samhället.

3. PROBLEMFORMULERING

Redogörelse för den tidigare forskning som beaktar insatser för att minska

ungdomsbrottslighet, visar att det sociala arbetes roll i arbetet med unga brottslingar är

komplext och på sina håll motstridiga. Flera av författarna i genom gången, däribland Abrams (2013); Borowski (2003); Bradt och Bie (2009) och Neves, (2013), är överens om att socialt arbete exempelvis har förflyttats från fältet med unga brottslingar och att socialarbetare bör återta sin plats inom detta professionsområde. Några författare fokuserar påsocialarbetares roll på makronivå och menar att det handlar om att återta sin plats i den socialpolitiska debatten och inte bara vända kappan efter vinden och anpassa sig efter det rådande klimatet (Abrams, 2013; Bradt & Bie, 2009; Neves, 2013). Andra forskare fokuserar mer på hur arbetet ska effektiviseras och evidensbaseras på individnivå (Borowski, 2003). Många av de studier som litteraturöversikten baseras på, utgår från USA och Storbritannien och de system som råder där. Något som skulle vara av intresse att studera är därför vilken diskurs som råder kring ungdomsbrottslighet i Sverige. Regeringssatsningen med sociala insatsgrupper, som nämndes inledningsvis, benämns som den största satsningen mot ungdomsbrottslighet på många år. Satsningen med sociala insatsgrupper, kan därför säga något om vilken diskurs som råder för det sociala arbetet med ungdomsbrottslingar. Exempelvis kring hur

ungdomsbrottslighet definieras och vilka insatser som bedöms som mest lämpliga för att bekämpa det. För att urskilja vilka diskurser som råder kring ungdomsbrottslighet och bekämpningen av denna, är en diskursanalys av statliga dokument en användbar metod.

12

3.1 Syfte

Syftet med studien är att studera hur diskurser påverkar det förebyggande sociala arbetet mot ungdomsbrottslighet, genom att studera underlaget till en aktuell insats (sociala

insatsgrupper).

3.1.1 Frågeställningar:

 Hur konstrueras ungdomsbrottsligheten diskursivt i SOU 2010:15?  Hur konstrueras insatser för att komma tillrätta med och förebygga

ungdomsbrottslighet diskursivt i SOU 2010:15?

4. TOLKNINGSRAM

4.1 Diskurs

Begreppet diskurs kan definieras som en mängd utsagor om ett avgränsat fenomen i skrift och tal (Foucault, 2002). Exempelvis hur regeringsdokument eller yrkesverksamma aktörer

beskriver ungdomsbrottslighet. Genom dessa utsagor skapas mening och sammanhang för hur vi talar om fenomenet. Det sammanhang som konstrueras, bildar ett sanningsanspråk som definierar och kategoriserar fenomenet samt inkluderar och exkluderar olika aspekter av fenomenet. Denna mening och det sammanhang som bildats är inget givet en gång för alla, utan beroende av tid och rum (Foucault, 2002 ). Med andra ord är det som definierar ungdomsbrottslighet och orsakerna bakom, ingen slutgiltig sanning utan ett resultat av kulturella och historiska faktorer som gäller för vår tid. Foucault (2002) beskriver att denna mängd utsagor kan analyseras genom att försöka sätta in dem i sin kontext.

Det gäller att uppfånga utsagan som den tunna enskilda händelse den utgör; att avgöra villkoren för dess existens, fastslå dess gränser så exakt som möjligt, upprätta de korrelationer den kan ha med andra utsagor som kan knytas samman med den och visa vilka andra former av utsägelser som den utesluter (Foucault, 2002, s. 43)

För att relatera citatet till socialt arbete, kan det exempelvis innebära att en social insats inte kan betraktas som något givet och naturligt, för det ändamål den är utformad, utan måste betraktas som konstruerad i en viss kontext. När socialsekreteraren remitterar en klient till psykiatrin för att genomgå en neuropsykiatrisk undersökning förutsätter det att socialsekreteraren har accepterar medicinska förklaringsmodeller till klientens problematik och därför anser att det är rätt väg att gå, vilket utesluter andra möjliga förklaringar till problematiken.

Foucault är alltså intresserad av att kartlägga vilka diskurser som påverkar vad som accepteras som sann kunskap om något. Winter Jörgensen och Philips (2000) beskriver att Foucaults diskursteori handlar om att utforska vilka regler som finns för vilka utsagor som accepteras som sanna i en bestämd historisk epok. Sohlberg och Sohlberg (2009) beskriver att diskurser enligt Foucault är en gemensam föreställning om ”den rätta” kunskapen kring ett fenomen. Det kan exempelvis handla om hur vi förklarar uppkomsten av problem i samhället genom olika perspektiv, sociala, biologiska, psykologiska, et cetera. Olika förklaringsmodeller ger olika sätt att se på problemet och därigenom olika sätt att hantera dessa problem.

Diskurser formar även subjektet enligt enligt Foucault (i Winter Jörgensen och Philips, 2000). Foucault menar att det inte finns en egen grund i subjektet, utan subjektet är

13 konstruerar subjektets sociala position. Med andra ord har ”jaget” ingen kärna som är

oberoende av dess omgivning, utan påverkas och konstrueras av de rådande diskurserna.

4.2 Diskurser formar det sociala arbetet

Socialarbetare opererar i olika miljöer och intar därmed en rad olika roller. Syftet med det sociala arbetet som bedrivs är format av olika diskurser, som definierar den kunskapsbas som det sociala arbetet vilar på. Socialarbetare behöver därmed inta ett reflekterande

förhållningssätt till sitt arbete, för att kunna vara med i utformandet av det. Payne (2008) och Healy (2005) menar att det sociala arbetet är konstruerat genom de olika diskurser som råder för arbetet. Vad socialt arbete är och bör syssla med har sett olika ut vid olika tidpunkter och ser olika ut inom de varierande fält som socialt arbete opererar inom.

Healy (2005) beskriver att det sociala arbetes utformning är kontextbundet, genom

historiska, geografiska och institutionella kontexter. Det är denna kontext som är grunden för arbetet och det sociala arbetes värdegrund. Det är därför viktigt för socialarbetare att förstå de grundläggande idéerna som formar den institutionella miljö de arbetare i. Healy (2005) beskriver att den institutionella miljön definieras genom lagar, offentliga och organisatoriska policys och accepterade praktiker, som formar institutionerna som socialarbetare arbetar i. Denna kontextuella miljön formar, enligt Healy (2005), socialarbetares arbetssyfte,

socialarbetare har alltså olika arbetsuppgifter och verktyg som är anpassade till olika

institutionella miljöer och det är arbetssyftet som det är viktigt att förstå den ideella grunden till, eftersom socialarbetare är med och konstruerar och förhandlar det sociala arbetes utformning.

Diskurser i samhället formar det sociala arbetet och dess kunskapsbas. Healy (2005) beskriver att diskurser formar vem som är expert, vem som är klient, hur klienters behov är konstruerade och vilka typer av insatser som är värdiga. Ett exempel som tas upp är en

biomedicinsk diskurs för sjukvård. Experten är doktorn, klienten är en sjuk person, problemet är sjukdomen, och värdiga insatser ä biomedicinska istället för exempelvis sociala. En annan diskurs som står i motsats till den biomedicinska, vars diskurs hävdar doktorn som expert som ska lösa det individuella problemet, är konsumenträttighets diskursen som istället menar att experten är individen och problemfokus för förändring är samhällets förhindrande egenskaper (Healy, 2005). En diskurs konstitueras alltså i relation till de diskurser som den utesluter och inte bara till de problemdefinitioner eller förklaringsmodeller som den innesluter (Winter Jörgensen & Philips, 2010). Hälso- och välfärdskontexter är platser där olika diskurser tävlar med varandra kring vilka behov som finns hos klienter baserat på olika förklaringsmodeller (Healy, 2005).

Healy (2005) beskriver vidare att diskurser formar det sociala arbetet men socialarbetare kan aktivt använda eller strida mot den rådande diskursen som påverkar arbetet. För att göra det krävs dock att de förstår vilka de styrande diskurserna är. Genom det kan socialarbetare arbeta med olika huvudintressenter för att utveckla mer adekvata arbetsmetoder för att möta klienters behov, att exempelvis uppmärksamma de strukturella kontexter som klienter lever i för att frångå att endast ”fixa” individers problematik och istället rikta arbetet mot sociala och strukturella problem kring fenomenet.

Healy (2005) fokuserar på olika nivåer av diskurser som hon menar formar det sociala arbetet, bland annat dominerande diskurser som formar hälso-och välfärds institutioner generellt och service diskurser som mer direkt formar basen för det sociala arbetet. Healy (2005) beskriver att de dominanta diskurserna är biomedicinska, ekonomiska och juridiska diskurser (beskrivs nedan). De dominanta diskurser som beskrivs, är influerade av

upplysningsidéer, såsom objektivitet, rationalitet, individualism och linjära uppfattningar av utveckling. Inom hälso- och välfärdssektorer formar dessa idéer vad som är sant, rätt och rationellt tillvägagångssätt. Dessa diskurser kan leda till framgångsrika insatser men de kan

14 också hindra alternativa kunskaper och begränsa möjligheter inom socialt arbete. Service diskurserna är bland annat ”Psy” diskursen och samhällsvetenskapliga diskurser. ”Psy” diskursen står för de psykologiska och psykiatriska diskurser som format och formar det sociala arbetet med fokus på förändring av individers beteenden. De samhällsvetenskapliga diskurserna står för de mer strukturinriktade diskurserna, som den sociologiska diskursen, som fokuserar mer på samhällsförändring än förändring av individer. Genom att förstå hur diskurser formar de kontexter socialarbetare arbetar i, ökar möjligheten att använda dessa diskurser målmedvetet i specifika sammanhang (Healy, 2002).

4.3 Dominanta diskurser

Healy (2005) beskriver att den biomedicinska diskursen har ett stort inflytande på flera

praktiska fält, främst inom sjukvården, men den influerar även det sociala arbetets praktik. Ett sätt att urskilja den biomedicinska diskursen i socialt arbete är att se hur professioner inom socialt arbete influeras av medicinska sätt att hantera sociala problem genom exempelvis social diagnostisering. Exempel på social diagnostisering är olika riskbedömningsinstrument, exempelvis inom kriminalvården där hög och lågriskklienter diagnostiseras för att urskilja vilka insatser som bör sättas in. Vidare beskrivs att det positiva med denna diskurs är att medicinvetenskapen genom ett biomedicinskt angreppssätt, lyckats diagnostisera och förebygga en rad olika sjukdomar, som exempelvis bröstcancer genom genetiska tester. Författaren beskriver att det har riktats kritik mot att använda medicinska diagnostiska arbetsmodeller i socialt arbete. Kritikerna menar att genom ett diagnostiskt fokus, försvinner fokus från de strukturella kontexter som klienter befinner sig i och de underliggande

strukturella orsaker som kan orsaka problematik för individen. Fokus för arbetet blir att individer som anses falla utanför samhällsnormen ska anpassas, snarare än att blicken riktas mot ojämnlika förutsättningar i miljön.

Healy (2005) beskriver att den ekonomiska diskurs som har varit den mest framträdande i postindustriella länder sedan 1970-talet, vad gäller beslutsfattande kring samhällspolicy, är den nyklassicistiska diskursen, även kallat bland annat nyliberal ekonomi eller rationell ekonomi. Ett nyckelbegrepp inom den nyklassicistiska ekonomin är den fria marknaden. Den fria marknaden lyfts fram som det optimala ekonomiska systemet för att nå de bästa

förutsättningarna för en gott välstånd. Det handlar om att privatisera välfärden och låta den styras av tillgång och efterfrågan. Resurser ska fördelas genom att konsumenter styr vilka insatser som behövs. Ett annat begrepp som författaren lyfter är den fria viljan.

Utgångspunkten inom den nyklassicistiska diskursen är att individer är rationella och själva kan tillvara ta sitt eget intresse. Genom att individer själva fritt kan välja vilka insatser som behövs och betala för dem själva, kommer insatserna att värderas högre och ge bättre effekter än om någon annan bestämmer vilken insats som passar och betalar för det. Den

nyklassicistiska diskursen handlar om att släppa samhällets hjälpapparat till den fria marknaden, att respektera den fria viljan och att fördela samhällets resurser mer

kostnadseffektivt. Denna diskurs ser att sociala problem som uppstår ligger hos individerna själva och att de är deras val och ansvar att agera för förändring, denna diskurs bortser därmed från strukturella begränsningar som kan finnas i samhället (Healy, 2005).

Den sista dominanta diskurs som författaren lyfter är den juridiska diskursen. Healy (2005) beskriver att den juridiska diskursen ser lagen som ett objektivt, formellt och logiskt system att reglera samhället. Det objektiva angreppssättet för juridiken kräver en statisk

kategorisering av de inblandande för att kunna definiera vilka juridiska regler som ska tillämpas i olika fall och lämnar därmed lite utrymme för inverkan av sociala strukturer eller kontexter, de inblandade definieras som gärningsmän eller offer, som psykiskt sjuk eller frisk, skyldig eller inte skyldig, et cetera. Den juridiska diskursen har stor inverkan på det sociala arbetet genom den överlägsenhet som lagen besitter. Lagen går alltid före olika värderingar

15 som kan finnas i det sociala arbetet, som exempelvis att respektera klienters rätt till

konfidentialitet. Vidare beskriver författaren att det kan vara problematiskt med det objektiva anspråket som görs av den juridiska diskursen då även juridiken formas av normer i ett samhälle vilket kan göra att handlingar som faller utanför dessa normer blir olagliga.

4.4 Service diskurser

”Psy” diskursen avser enligt författaren de psykologiska och psykiatriska discipliner som influerar det sociala arbetet (Healy, 2005). beskriver Författaren att ”psy” diskursen har stor inverkan på det sociala arbetet och att det sociala arbetet efter 60-talet har antagit ett mer vetenskapligt angreppssätt på sociala problem för att nå en mer effektiv praktik, exempelvis genom psykologiska redskap för att kategorisera klientgrupper, bedöma riskfaktorer eller förändra dysfunktionella beteenden hos exempelvis brottslingar (Healy, 2005). Kognitiv beteendeterapi är ett annat vetenskapligt angreppssätt som tar avstånd från att betona

emotionella aspekter som tidigare varit fokus i det psykologiska arbetet och istället fokuserar på kortsiktiga insatser som avser att förändra dysfunktionella beteenden (Healy, 2005). Författaren beskriver att förespråkare för psykologiska diskurser i det sociala arbetet lyfter fördelarna med att använda de psykologiska språket som förser det sociala arbetet med värdefulla strategier och värderingar i arbetet med individer. En annan fördel som lyfts är de psykologiska riskbedömningsinstrumenten som hjälper socialarbetare att se psykologiska riskfaktorer som kanske inte är synliga i första anblick och som även kan fungera som ett stöd för nya socialarbetare att utöva sitt arbete (Healy, 2005). Den kritik som har riktats mot ”psy” diskursen är enligt författaren att de negligerar strukturella och kulturella faktorer som

påverkar hur ett beteende formas och att det är problematiskt dels, då klientelet för det sociala arbete ofta kommer ifrån socialt utsatta och marginaliserade grupper dels, då arbetet bygger på att förstå människor utifrån en helhetssyn (Healy, 2005).

I både de dominanta diskurserna som nämnts ovan samt ”psy” - diskursen har det kontinuerligt framgått att det finns ett individfokus på sociala problem och att det har en betydande roll i utformandet av det sociala arbetet genom de dominerande diskurserna. Det har även framgått att ett alltför starkt individfokus kan förhindra ett fokus på strukturella faktorer. Slutligen framgår det att ett starkt individinriktat arbete kan bli problematiskt då det klientel som socialt arbete ofta möter, kommer från socialt utsatta miljöer som påverkas av hindrande stukturer. Hur ska socialt arbete då inta ett mer strukturellt fokus? Healy (2005) beskriver hur samhällsvetenskapliga diskurser fokuserar på att hantera de sociala kontexter som klienter befinner sig i, genom att arbeta med exempelvis samhällsutveckling. Författaren beskriver vidare mer ingående den sociologiska diskursen som en av de

samhällsvetenskapliga diskurser, vars utgångspunkt är att människor är sociala varelser och att sociala problem främst kan förklaras genom de sociala strukturer som de uppstår i. Vidare beskrivs att människor besitter olika chanser i livet beroende av socioekonomisk status. Sociala problem som exempelvis psykisk ohälsa, kronisk fysisk ohälsa och prematur dödlighet är alla överrepresenterade hos socialt utsatta grupper. Healy (2005) beskriver att fördelarna med ett sociologiskt angreppssätt på sociala problem, är att socialarbetare lär sig att se hur strukturella hinder kan skapa sociala problem för klienter istället för att tillskriva individer och familjer ansvaret. Det sociologiska perspektivet ger även socialarbetare möjligheten att kritiskt reflektera över hur insatser, i enlighet med de professionella

värderingarna som respekt, självbestämmande och empowerment, kan utvecklas som bättre möter de behov som klienter har. Det sociologiska perspektivet ger enligt författaren

möjlighet att stödja och hjälpa personer att se de strukturella hinder som kan ha lett till deras problem samt att vidare, tillsammans med klienten, upptäcka de positiva resurser som finns hos personen (Healy, 2005). Den kritik som riktas mot den sociologiska diskursen är, enligt författaren, bristen på praktiska lösningar. Det kan vara svårt för socialarbetare i sitt dagliga

16 arbete med individer att inta det breda fokus som den sociologiska diskursen har kring sociala strukturer (Healy, 2005).

It is one thing for a sociologist to analyze the social orgins of delinquency; it is quite another to work, as a social worker, with a young person in trouble with the law and to face with him/her the consequences of his/hers actions for family, peers and, in some instances, victims (Healy, 2005, s. 65).

Det som framgår av citatet är att även om sociologiska studier visar strukturella orsaker till ungdomsbrottslighet, kan det vara svårt att applicera strukturinriktade angreppssätt i det konkreta klientarbetet, då det finns andra faktorer som spelar in. Exempelvis juridiska konsekvenser, som kan kräva ett individfokus på hur dessa problem ska undvikas för personen i framtiden. Healy (2005) beskriver att den samhällsvetenskapliga diskursen som förespråkar samhällsutveckling får konkurera med nyklassicistiska och ”psy” diskurser som istället förespråkar individuell förändring.

5. METOD

5.1 En introduktion till det diskursanalytiska angreppssättet

Syftet med denna studie är att studera hur diskurser påverkar det förebyggande sociala arbetet med ungdomsbrottslighet och jag har med utgångspunkt i syftet valt att använda mig av ett diskursanalytiskt förhållningssätt. Då det diskursanalytiska angreppssättet är en komplex metod som kräver insikt i hur teori och metod används integrerat. Följer nedan en

introduktion av vilket förhållningsätt som ligger till grund för metoden, för att slutligen beskriva vilka val och överväganden som gjorts i denna studie.

Diskursanalys är inte en enda metod utan det finns olika angreppssätt inom metoden. Dessa olika riktningar har dock en gemensam grund i en socialkonstruktivistisk utgångspunkt. Winther Jörgensen och Philip (2000) beskriver att diskursanalys inrymmer en rad olika, tvärvetenskapliga ansatser och metoder som kan användas på olika områdenmed olika syften. Författarna lyfter tre olika diskursanalytiska angreppssätt, vilka beskrivs nedan. Det

gemensamma för dessa angreppssätt är att:

alla delar utgångspunkten att våra sätt att tala på inte neutralt avspeglar vår omvärld, våra identiteter och sociala relationer spelar en aktiv roll i skapandet och förändringen av dem (Winther Jörgensen & Philip, 2000, s. 7).

Det finnas alltså inget neutralt och av naturen givet i människors sätt att handla. Utan våra sociala relationer och vår identitetskapas hela tiden aktivt. Relaterat till studien betyder det att hur människor i dagsläget talar om och agerar mot ungdomsbrottslighet är resultatet av en aktiv process mellan människor och är inte någon neutral självklar avspegling av en sanning kring ungdomsbrottslighet. Att ungdomsbrottslighet existerar som begrepp är exempelvis resultatetav en process där utgångspunkten är att ungdomars brottslighet skiljer sig från vuxnas och därför ska bemötas annorlunda. Författarna beskriver vidare att, även om

diskursanalysen kan användas på olika områden och med olika syften går det inte att använda den” lösryckt” från den ontologiska och epistemologiska grund som den vilar på. Det vill säga språkets roll i den sociala konstruktionen av världen och hur denna konstruktion

metodologiskt bör angripas (Winther Jörgensen och Philip, 2000). Därmed blir teori och metod integrerade i en diskursanalytisk ansats och kan inte användas separerade från varandra.

17 De tre diskursanalytiska angreppsätt som Winther Jörgensen och Philip (2000) presenterar är; kritisk diskursanalys, diskursiv psykologi samt Ernesto Laclau och Chantal Mouffes diskursteori. En kritisk diskursanalys grundar sig i hur språket används som maktresurs för att konstruera diskurser som skapar sociala skillnader i samhället, exempelvis mellan kvinnor och män eller etniska minoriteter och majoriteter (Winter Jörgensen & Philip, 2000). Diskursiv psykologi är en reaktion mot den kognitiva psykologin och dess fokus på inre mentala processer (Winter Jörgensen & Philip, 2000). Vidare beskrivs att det inom diskursiv psykologi, i stället fokuseras på sociala handlingar som resultat av yttre, diskursiva och sociala konstruktioner. Diskursiv psykologi intar därmed ett smalare fokus än de andra två angreppsätten, syftet är inte att studera ”de stora diskurserna” utan fokuserar mer på social interaktion (Winther Jörgensen & Philip, 2000). För det sistnämnda diskursanalytiska angreppssättet, diskursteori, menar författarna att utgångspunkten är att:

diskursen konstruerar den sociala världen i betydelse, och att betydelsen aldrig kan låsas fast på grund av språkets grundläggande instabilitet; diskursen omformas snarare ständigt i kontakten med andra diskurser (Winther Jörgensen & Philip, 2000, s. 13).

Nyckelbegrepp inom denna riktning är diskursiv kamp vilket innebär att olika diskurser ständigt konkurrerar om att förmedla en sanning via språket (Winther Jörgensen & Philip, 2000). Genom att titta på hur individinriktade och strukturinriktade diskurser konkurerar om utrymmet i texten, används ett diskursteoretiskt förhållningsätt i denna studie, då syftet är att studera hur diskurser påverkar det förebyggande sociala arbetet med ungdomsbrottslighet, utan en bestämd utgångspunkt i att dessa diskurser skapar sociala skillnader i samhället. Jag kommer även att använda textanalys, vilket beskrivs i avsnittet om databearbetning och analysförfarande, från kritisk diskursanalys för att systematiskt kunna analysera de dokument som ska studeras.

5.2 Litteraturanskaffning

 De sökord som användes var: “Youth crime” OR “juvenile delinquency” OR “young offenders” AND “social work” (456 träffar)

Litteraturundersökningen gjordes i databasen Social services abstractsden 6 mars 2014. Litteraturundersökningen genomfördes utifrån på förhand bestämda avgränsningar kring hur socialt arbete möter ungdomsbrottslighet med inklusionskriterierna; Artiklar från

vetenskapligt granskade publikationer, som berör hur socialt arbete möter

ungdomsbrottslighets, från vetenskapliga publikationer som direkt berör socialt arbete, som publicerats de senaste tio åren (2003-2014), som berör socialt arbete med ungdomsbrottslighet på ett generellt plan. Artiklar som exkluderades var; Artiklar som berör arbete med

ungdomsbrottslighet i andra sektorer än socialt arbete, från vetenskapliga publikationer som inte är direkt riktade till socialt arbete, som publicerats tidigare än 2004, som berör socialt arbete med ungdomar i en speciell kontext. Endast artiklar skrivna på engelska togs med i sökningen och det totala resultatet för sökningen mynnade ut i 43 artiklar.

Artiklar som bedömdes stämma bäst överens med studiens syfte och frågeställningar valdes ut. Forsberg och Wengström (2013) beskriver att de artiklar som väljs ut ska vara de som stämmer bäst överens med de frågeställningar som formulerats i studien.

5.3 Empiri

Genom datainsamling från Google går det att få tillgång till ett flertal dokument som berör Sociala insatsgrupper. Som undersökningsmaterial till studienvaldes en utredning från

18 Statens offentliga utredningar (SOU, 2010:15) Motverka rekrytering till kriminella gäng och

underlätta avhopp, med motivet att den ligger till grund för regeringsuppdraget med sociala

insatsgrupper. Därefter gjordes en avgränsning till det som i utredningen kallas för

”Nyrekryteringsdelen” eftersom denna del var mer angelägen för syftet, då den direkt berör förslag till insatser för att förebygga att unga rekryteras till kriminella grupperingar. I den delen gjordes ytterligare en avgränsning till att det största fokuset för analysen skulle vara den del som beskriver den teoretiska utgångspunkten till förslagen samt de förslag på insatser som involverar socialt arbete. Övriga delar berörde förslag till lagändringar och insatser riktade till människor som vill hoppa av kriminella grupperingar vilket inte var syftet att studera. Ett annat motiv att välja dokumentet, var att med den status som en statlig utredning har, kan den säga något om samhällets syn på ungdomsbrottslighet som fenomen och därmed diskursen kring ungdomsbrottslighet. Börjesson (2003) nämner det postfoucaultianska begreppet

”Privileged speakers” som betyder att vem det är som talar har en betydande roll för hur det

som uttrycks uppfattas, forskare, läkare, ministrar, et cetera har en starkare position i vissa frågor än andra. Börjesson (2003) beskriver även att diskurs handlar om kulturella och historiska regler som formar den aktuella samtalsordningen och diskursanalys handlar därför om att problematisera själva essensen i en företeelse. Med andra ord, kan inget talat eller skriver betraktas som sanning, utan som konstruerade kulturella och historiska regler. Det betyder att även den statliga utredning som ligger till grund för sociala insatsgrupper inte heller kan tas förgivet som en sanning utan som ett dokument skapad av sin tid och sin kultur. Valet av vilket dokument som skulle studeras gjordes genom en kronologisk översikt över de dokument som publicerats kring Sociala insatsgrupper, se nedan.

Dokument När Typ Avsändare

Nationell mobilisering mot den grova

organiserade brottsligheten – överväganden och förslag, Ds 2008:38 2008 14 maj Departementsserien (DS) Justitiedepartementet

Kriminella grupperingar – motverka rekrytering och underlätta avhopp, SOU 2010:15

2010 10 mars

Statens offentliga utredningar (SOU)

Justitiedepartementet

Uppdrag att inrätta sociala insatsgrupper m.m 2011 31 maj

Regeringsuppdrag Justitiedepartementet

Sociala insatsgrupper m.m. Projektplan 2011 31 maj

Projektplan Rikspolisstyrelsen

Slutredovisning av pilotprojektet med sociala insatsgrupper 2012 1 november Slutredovisning av pilotprojekt Rikspolisstyrelsen

Utvärdering av sociala insatsgrupper

Individinriktad samverkan kring unga i riskzonen rapport 2013:1 Phili Wolter, Anders Krassman & Lars Oscarsson. Ersta skölndals högskola

2013 Mars

Utvärdering av pilotprojektet

Rikspolisstyrelsen

Uppdrag till Rikspolisstyrelsen att aktivt stödja arbetet med sociala insatsgrupper

2013 4 mars Regeringsuppdrag Justitiedepartementet Delredovisning av regeringsuppdrag 2013 25 oktober Delredovisning av regeringsuppdrag Rikspolisstyrelsen

5.4 Databearbetning och analysförfarande

Inledningsvis har den data som insamlats lästs igenom och detaljerat analyserats utifrån hur ungdomsbrottslighet och bekämpningen av den beskrivs. Fokushar varit att urskilja detaljer i formuleringar. Bolander och Fejes (2009) beskriver olika steg för att genomföra en

diskursanalys. Det första steget är en genomläsning av allt material för att utläsa vad och hur det talas om det fenomen som ska undersökas (i mitt fall ungdomsbrottslighet), under

läsningen skrivs tankar och nyckelord upp. Det andra steget i diskursanalysen är enligt Bolander och Fejes (2009) att fördjupa analysen i vad det talas om och hur. Det kan

19 exempelvis göras genom att urskilja återkommande utsagor, vad som ges stort respektive litet utrymme i texten. Ett sätt att göra det i denna studie är först att bryta ner begreppet diskurs till frågeställningar som kan ställas till texterna. Ett viktigt steg i all forskning är hur syfte och frågeställningar bryts ner och operationaliseras (Bryman, 2008). I denna studie användes Foucaults definition av diskursbegreppet, att diskurser formas genom utsagor som skapar mening och sammanhang kring ett avgränsat fenomen, ett sammanhang som kategoriserar fenomenet samt inkluderar och exkluderar olika aspekter av fenomenet. För att relatera till socialt arbete användes även Healys (2005) beskrivning av hur diskurser påverkar socialt arbete, hur det formar vem som är expert, vem som är klient, hur klienters behov är

konstruerade och vilka typer av insatser som är värdiga. I tabellen nedan beskrivs studiens operationalisering i ett försök att tydliggöra kopplingen mellan frågeställningar,

diskursbegreppet och de frågeteman som ställts till texterna.

Frågeställningar Diskurs frågor Fråge-teman

Hur konstrueras

ungdomsbrottsligheten diskursivt i SOU och i fallstudien?

Vad är problemet? Vem är expert? Vem är klient? Vilka typer av insatser är värdiga?

Vilket/vilka problem är det som behöver åtgärdas?

Vilken målgrupp ska vara föremål för insatser ?

Hur konstrueras insatser för att komma tillrätta med och förebygga ungdomsbrottslighet diskursivt?

Vad är problemet? Vem är expert? Vilka typer av insatser är värdiga?

Vilka kausalitetsförklaringar finns det till problemet?

Vilka insatser ges det som förslag, för att komma tillrätta med problemet?

För att nå en djupare beskrivning av hur diskurser påverkar det sociala arbetet med

ungdomsbrottslingar är det även intressant att, genom ett tredje steg, analysera och teoretisera materialet utifrån de olika dominanta och service diskurser som Healy (2005) beskriver, genom att försöka utläsa om och på vilket sätt dessa framkommer samt hur fördelningen ser ut. Bolander och Fejes (2009) beskriver att forskaren i ett tredje steg i analysen kan gå vidare med att studera vilka värden och normer som presenteras i materialet. I materialet av sociala insatsgrupper kan det exempelvis vara vilken eller vilka diskurser som får stort utrymme kring hur ungdomsbrottslighet bör bekämpas, läggs det exempelvis mest tyngd vid individinriktade insatser eller insatser på strukturell nivå? Winther Jörgensen och Philip (2000) beskriver att olika diskurser i olika grad, kan konkurrera på samma sociala område, vilket författarna kallar för diskursordning. Genom att identifiera en diskursordning kan forskaren avgränsa en ram för sin analys, urskilja om det finns samstämmighet eller konkurens mellan diskurserna och även urskilja vilken fördelning det finns mellan diskurserna. För att studera detta, har de olika diskurserna som beskrivits i tolkningsramen, brutits ner till frågor som kan ställas till

materialet. Frågorna presenteras i tabellen nedan.

Frågeställningar Diskursordning enligt Healy (2005)

Frågeteman

Hur konstrueras

ungdomsbrottsligheten diskursivt i SOU och i fallstudien?

Hur konstrueras insatser för att komma tillrätta med och förebygga ungdomsbrottslighet diskursivt? Biomedicinsk diskurs Psy- diskurs Ekonomisk diskurs Juridisk diskurs Sociologisk diskurs

Finns det diagnostiska inslag? Finns det ett kategoriskt inslag? Finns det ett fokus på att förändra individers beteende?

Finns det ett ekonomiskt fokus? Finns det ett fokus på den ”fria viljan”? Finns det en juridisk överlägsenhet? Finns det ett kategoriskt inslag? Finns det normaliserade värderingar?

20 I analysen av materialet har även vikt lags vid på vilket sätt ”saker” uttrycks, exempelvis om det påstås att något är eller kan vara, vilket ger en indikation på författarens säkerhet eller ståndpunkt i uttalandet. Inspiration hämtades från Fairgcloughs textanalys, genom att titta på olika modaliteter i texten, modalitet översätts till ”sätt”. Analysen fokuserar på att försöka urskilja på vilket sätt olika påståenden uttrycks och graden av instämmande i påståendet från talaren. Exempelvis genom att uttrycka ”att något är”, ”kan vara” eller ”kanske är”, väljer talaren olika modalitet och uttalandet får olika konsekvenser beroende av graden av instämmande som den som uttrycker sig har i det som sägs (Winter Jörgensen och Philips, 2000). I analysen av texten har även fokus varit att titta på dels, vilka utsagor som eventuellt kan påverka texten dels, på vilketsätt olika utsagor i texten påverkar varandra, exempelvis om ett inledande påstående i texten eller ett textavsnitt har betydelse för hur resonemanget förs vidare samt vilka slutsatser som dras. Ett begrepp som Fairclough använder är intertextualitet, som innebär att texter bygger på tidigare händelser och börjar aldrig om från början. I

offentliga texter refereras exempelvis till tidigare dokument. Det kan även finnas

intertextuella kedjor som är en serie texttyper som binds samman genom att varje text tar med

något från andra texter (Winter Jörgensen & Philips, 2000).

5.5 Begränsningar

Avsikten i denna studie har varit att undersöka vilka diskursiva mönster som formar det sociala arbetet med ungdomsbrottslighet, dock utan att ge anspråk på att kunna ”avslöja” någon sanning om det. Winter Jörgensen och Philips (2000) beskriver att diskursanalytikerns syfte inte är att visa vekligheten bakom utsagorna utan att undersöka vilka mönster som går att utläsas från olika utsagor och vilka konsekvenser dessa får. Att försöka utläsa olika diskursiva mönster är en svår uppgift då även jag är påverkad av de olika diskurser som finns i samhället och dessa även har format mitt eget sätt att tänka och handla. Att jag dessutom gör en studie kring socialt arbete ökar denna svårighet ytterligare då jag under snart tre års tid är inskolad i de diskurser som råder för det sociala arbetet. Jag utförde även min

verksamhetsförlagda utbildning (VFU) på frivården där det råder ett individfokus och där det finns ett explicit kognitivt beteendeterapeutiskt arbetssätt samt att riskbedömningsinstrument är en del av de arbetsuppgifter som finns. Winter Jörgensen och Philips (2000) beskriver att olika problem kan uppstå för forskaren i en diskursiv studie. Exempelvis att det kan vara svårt att studera diskurser som ligger nära ens egna åsikter då det handlar om att studera för-givet-tagna sanningar och självklarheter i en text. Vilket blir en svår uppgift om författaren delar dessa åsikter eftersom de kan bli osynliga för hen. Ett annat exempel som tas upp som problematiskt är att forskaren blir blind för olika självklarheter i en text. Då forskaren ofta själv är en del av den kultur som det som studeras, uppstår det ytterligare en svårighet i att blottlägga dessa självklarheter. Det som studeras i denna studie ligger alltså nära det jag skolats i och de erfarenheter jag fått och jag måste ha det i åtanke för att så långt det går kunna studera materialet utan att bli för påverkad av mina egna åsikter och erfarenheter.

5.6 Transparens och reflexivitet

Som nämnts tidigare har diskursanalytiska metoder alla sin grund i en socialkonstruktivistisk utgångspunkt, där huvudfokus inte är att objektivt kunna förklara sanningen om något, utan att försöka förstå hur olika fenomen konstrueras genom språket. Validitet och reliabilitet är begrepp tagna från positivismen, där dessa begrepp i grunden handlar om att studera tillförlitlighet och objektivitet, där forskningsprocessen ska ha utförts på ett korrekt sätt utifrån uppsatta regler samt huruvida forskaren varit objektiv och inte påverkad av egna fördomar (Kvale, 2009). Huruvida det är relevant att tala om reliabilitet och validitet i kvalitativ forskning är omstritt och vissa forskare har översatt dessa begrepp till andra

21 begrepp som, tillförlitlighet, trovärdighet, pålitlighet och konfirmerbarhet för att kunna

diskutera sanningsvärdet i sina resultat (Kvale, 2009).

För att trovärdigheten i den här studien ska kunna bedömas har jag eftersträvat en

transparens i hur syfte och frågeställningar operationaliserats från teori till de frågeteman som ställts till texten genom att tydligt redogöra för det i tabeller och jag har även valt att redovisa resultat- och analysdelen i huvudsak enligt dessa frågeteman. För att kunna fördjupa min analys kring de mönster som kunnat utläsas i texten har jag använt mig av Foucaults (1972) definition av diskursbegreppet samt Healys (2005) teori kring hur diskurser påverkar det sociala arbetet. På det sättet har mina iakttagelser och de mönster jag kunnat urskilja i

materialet kunna sättas in i ett sammanhang. Tidigare har konstaterats att en forskare inte kan inta en objektiv position i diskursanalysen, med det sagt har jag ändå försökt att kritiskt reflektera över min egen position och hur mina erfarenheter och förutfattade meningar kan påverka mina tolkningar (se avsnittet ovan). Inom diskursanalys är objektiv sanning/kunskap inget som eftersträvas då den epistemologiska utgångspunkten är att det inte är möjligt att nå någon objektiv sanning (Winter Jörgensen & Philips, 2000). Validiteten kan dock bedömas med andra kriterier än objektivitet i diskursanalyser. Ett exempel på ett sådant kriterium är reflexivitet som, dels innebär en förmåga att skapa sammanhang genom hur diskurser presenteras och hur teorier används, dels att forskaren kritiskt ser på sin egen roll och motiverar de val som görs (Winter Jörgensen & Philips, 2000).

5.7 Etik

I Vetenskapsrådets etiska riktlinjerframgår att det är viktigt att ta hänsyn till

individskyddskravet när forskning bedrivs i interaktion med människor. Individskyddskravet består av fyra punkter, informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Kraven handlar bland annat om att respektera människors integritet och fria vilja att delta i forskning (Vetenskapsrådet, 2002). Eftersom materialet för studien inte hämtats via observationer eller intervjuer med människor, utan från en SOU rapport, blir inte individskyddskravet relevant. Detta innebär inte att den etiska reflektionen slutar där utan en reflektion måste fortfarande göras kring den målgrupp som denna studie handlar om, det vill säga ungdomsbrottslingar. Forskning kan inte bedrivas fritt från ansvar i att den bidrar till hur fenomen konstrueras. Precis som Healy (2005) beskriver att socialarbetare bidrar till hur det sociala arbetet formas diskursivt, bidrar även forskning till ”sanningsskapande”. Studien handlar om individer som befinner sig i en socialt utsatt position och de är även i juridisk mening barn. En etisk aspekt som måste beaktas är att, hur denna studie beskriver

ungdomsbrottslighet/ungdomsbrottslingar, bidrar till konstruktionen av hur dessa barn

uppfattas. Det krävs därför en försiktighet i hur resonemangen i studien förs kring dem, för att de inte ska utsättas för ytterligare stigmatisering och utanförskap. Ett sätt att förhålla sig till detta är att dekonstruera de sanningsanspråk som görs kring dessa ungdomar i den text som studeras, genom att exempelvis titta på vilka utsagor, begrepp och sammanhang som dessa individer sätts i relation till.

6. RESLUTAT OCH ANALYS

Nedan presenteras resultat och analys integrerat i följande teman; Beskrivning av SOU

(2010:15), problem och åtgärder, målgruppen för insatser, kausalitetsförklaringar och insatser. Resultatpresentationen görs inledningsvis genom att beskriva bakgrund och disposition av SOU (2010:15). Därefter genom att citat lyfts fram från utredningen, för att analyseras och

22 kopplas samman teoretiskt med utgångspunkt i studiens tolkningsram och tidigare forskning. Det framgår i avsnittet att fokus för insatser ska vara kriminellt belastade ungdomar då de bedöms ha stor risk att rekryteras till kriminella nätverk. Problembilden kringungdomars tillhörighet till kriminella nätverk bedöms i SOU (2010:15) vara oklar på grund av bristande forskning men utredningen väljer ändå att fokusera insatserna där. Vidare framgår att det genomgående i utredningen, finns både ett individuellt samt strukturellt fokus men att slutsatserna till stor del mynnar ut i att insatser behövs på individnivå. Detta tyder på att det finns ett inflytande av både strukturinriktade och individinriktade diskurser men att det i denna diskursiva kamp, till stor del blir de individinriktade diskurserna som får ett övervägande fokus.

6.1 Beskrivning av SOU 2010:15

6.1.1 Bakgrund

SOU (2010:15) har sin bakgrund i regeringens satsning mot den grova organiserade brottsligheten och promemorian Nationell mobilisering mot den grova organiserade

brottsligheten – överväganden och förslag (Ds 2008:38), som innehåller förslag till åtgärder

för en effektivare och mer uthållig bekämpning av den organiserade brottsligheten. Det framgår att behovet av SOU (2010:15) var att stärka denna bekämpning av den grova organiserad brottsligheten, genom att utveckla åtgärder för att förhindra nyrekrytering till kriminella nätverk samt underlätta för de individer som vill lämna ett sådant.

Den femte februari 2009 beslutade regeringen att tillkalla länspolismästare Carin Götblad som särskild utredare för en utredning med syfte att föreslå åtgärder för att förhindra

kriminella grupperingars etablering i samhället. Som sekreterare för denna utredning förordnades Peter Lindstöm, docent i Kriminologi samt hovrättsassessor Daniel Thorsell. Målet för regeringssatsningen mot den grova organiserad brottsligheten är att bekämpa etableringen av kriminella grupperingar genom att försvåra för de individer som ägnar sig åt denna typ av brottslighet (SOU, 2010:15).

Målet med regeringens satsning mot den grova organiserade brottsligheten är att åtgärderna ska leda till att fler brottsaktiva lagförs och att förutsättningarna för dem som ägnar sig åt brottslighet av detta slag försämras så att de får allt svårare att fortsätta med sin verksamhet […] Enligt direktiven ska utredningen för det första föreslå åtgärder som underlättar för personer som vill lämna kriminella grupperingar. För det andra ska utredningen föreslå åtgärder för att förhindra nyrekrytering till sådana grupperingar. Utredningens förslag ska enligt direktiven syfta till att förhindra de kriminella nätverkens etablering i samhället. Förslagen ska utformas så att de tar sin utgångspunkt i det arbete som redan bedrivs. Utredningen ska därför i lämplig utsträckning beskriva detta arbete samt om möjligt beskriva vilka grupper som är i riskzonen för att rekryteras till kriminella nätverk. Utifrån nyssnämnda beskrivning ska utredningen bl.a. föreslå hur samordningen av det arbete som myndigheter, kommuner och andra aktörer bedriver kan förbättras för bl.a. ungdomar. De åtgärder som utredningen föreslår ska enligt direktiven kunna genomföras inom ramen för nuvarande myndighetsstruktur och de ska utgå från befintlig ansvarsfördelning mellan myndigheter, kommuner och andra som berörs (SOU, 2010:15, s. 31-32).

Direktiven för SOU (2010:15) är utformade med sin grund i regeringens satsning mot den grova organiserade brottsligheten och promemorian Nationell mobilisering mot den grova

organiserade brottsligheten – överväganden och förslag (Ds 2008:38), där det framgår att

målet är att fler brottsaktiva ska lagföras och att försämra förutsättningarna för dem som ägnar sig åt den typen av brottslighet. Att målet är att ”lagföra” och försämra förutsättningarna för ”personer” som ägnar sig åt denna typ av brottslighet tyder på att det finns en syn på

brottslighet som någonting som är tillskrivet vissa individer. Vidare i citatet framgår att direktiven för SOU (2010:15) är att underlätta för personer som vill lämna ett kriminellt nätverk samt förhindra nyrekrytering till kriminella nätverk genom att identifiera vilka