H. 203 fr. början
ARCHIVES DES TRADITIONS POPULAIRES SURDOISES 1933 (mut. 203)
SVENSKA
LANDSMÅL
OCKSVENSKT FOLKLIV
TIDSKRIFT UTGIVEN GENOM J. A. LUNDELL
1933
II. 1
SVENSKA PERSONNAMN
FRÅN MEDELTIDEN
av
M. LUNDGREN, ERIK BRÅTE, E. H. LIND
Tit. ock s. 323-369. Tit. ock reg. till bd X.
STOCKHOLM
P. A. NORSTEDT & SÖNER
Boklådspris för årgång kr. 6,50, för detta häfte särskilt 1 kr.
NYARE BIDRAG TILL KÄNNEDOM OM
DE SVENSKA LANDSMÅLEN OCK SVENSKT FOLKLIV. X. 6 7.
SVENSKA PERSONNAMN
FRÅN MEDELTIDEN
ANTECKNADE OCK ORDNADE
AV
MAGNUS LUNDGREN ERIK BRÅTE
E. H. LIND
UPPSALA 1892-1934
Den ursprungliga samlingen är gjord av Magnus Lundgren, som också skött korrekturet t. o. m. 10:e arket (s. 1-166). Ark 11 granskades efter Lundgrens död av R. Norrby ock E. Brate. Fr. o. m. s. 183 är korr. ombesörjt av Erik Brate, som i dessa ark även tillagt åtskilliga namn. Vid korr. till 23:e arket (s. 355-358) har fil. stud. J. Ejdestam biträtt. Han har också upprättat listorna över förkortningar ock tryckfel.
SVENSKA PERSONNAMN
I DEN NORSK-ISLÄNDSKA MEDELTIDS-
LITTERATUREN
SAMLADE AV
E. H. LIND
Då under insamlingsarbetet för min norsk-isländska namnbok antecknandet av påträffade svenska namn icke skedde från början, utan upptogs först senare, kan den här meddelade samlingen givetvis icke göra anspråk på någon högre grad av fullständighet.
I det norska diplomatariet finnas avtryckta icke få svenska pärme-brev från tider, till vilka det svenska ännu icke nått fram. Då dessa icke varit tillgängliga för Lundgren, har jag här sökt i någon mån tillvarataga även de bidrag till den svenska namnhistorien, som i dem förefinnas.
E. H. L.
Abiorn: Abernus Sixstwins s. [Sparre] DN. VII 27, 36, 38 (1302-07); Vlpho Aberni DN. III 179 (1340); Nicolaus Abiornason DN. VII 110 (1321), VIII 16, 172, 182 o. f., XVIII 19 (1353); Kanutus Abiornason DN. VIII 175 (1351). Adhil: Adill landuarnarmadr suiakonungs Flb. I 140 o. f.
(900-t.).
Adhils: Aäils yng1.-kon. Hkr. I 54 o. if., II 463, CFr. 21 o. HN. 101, Flb. I 26, II 343, 533, Ed.2 I, II fl., Ed., 334 a, HKr. 29 o. fr. I Bråvallaslaget A. oflati "fra Uppsolum" Ark. X 234. Jfr N.-isl. dopn.
Afrafasti, se N.-isl. dopn.
Aghmund: Og-, Agmund hatt lagman j Vermalande DN. III 373 (1391), VI 390, skriven Amund DN. VI 395 (1402). Agisl: gårdsn. Ågilsrud i Svanskogs s:n, Värml., tycks vara
bildat av detta namn.
Agnar: en A. "kon. å Gestrekalandi" ock dennes sonson ock namne BE. 556 o. if. (jfr Gt) 51 o. if.); A. "son Yngvars konungs å Fiaäryndalandi" Hkr. I 61, 65, CFr. 24 o. f.; en A. bland Hjalmars bordskamrater Qrv. 105.
Agni yng1.-kon., se N.-isl. dopn.
Åke: Aki böndi Vermalandi på Harald hårfagres tid Hkr. I 116 o. if., CFr. 45 o. f.; en .Aki hapingi i SuiDiod på Erik segersälls tid YS. 1, 2; samme man är kanske Aki hird-madr Flb. II 70; år 1351-58 Nicolaus Aka-, Akwson riks-råd DN. VIII 161, 182 o. if.; år 1455 o. if. Eskill Acha-, Akason DN. XVI 201 o. f., 241, 247; år 1450 Aghe, Ake Iensson riksråd DN. III 587, VI 561, VIII 366; Hans Akes-son DN. XVIII 112 (1492).
326 LIND, SV. PERSONNAMN I DEN NORSK-ISL. MEDELTIDSLITT. X. 7. Alf: Alfr yng1.-kon. IIkr. I 30 o. if., CFr. 14 o. f.; Alfr s.
Yng-vars kon:s å Fiaöryndalandi Hkr. I 61 o. if., CFr. 24; omkr. 950 Alfr h. auögi bonde på Eda skog Eg. 369 o. if.; A. j Ho-ghaesta3r (Dalsl.) DN. II 368 (1382); Aalff kaplan i Glans-kammar DN. XVI 326 (1488). Svenskar till börden äro Alf Knutsson ock dennes son Knut Alfsson (t 1502), båda ofta nämnda i norska pärmebrev.
Algot: Algautr 1. Algauti kon. Gautreks s. i Yngl. saga Hkr. I 62 o. f., 65, CFr. 24 o. f., Hb. 456; en Algauti från Värm-land t 1240 Flb. III 114 o. if., CFr. 486, 495 o. if., KS. 345. 358 o. if.; en västgötalagman Algot skrives Algauti An. VIII 1276; en Algotus frater scarensis DN. II 170 (1333); lohan-nes Algutzson kanik i Skara DN. III 248 (c. 1359); Benedictus Algotzson DN. VIII 175 (1351), (V 173); en bror till denne är Knwt Algut-, Alguut-, Alguzson DN. VII 289 o. f. (1371), 303, I 344, II 368, 372, skriven Algotsson DN. VII 332 (1387); Algotus Bendikzson legifer Vesgocie DN. VIII 161 (1351), 182 o. if., 196 o. f., 203, skriven Alguter DN. II 292 (1361, Ss. t); Alg-ut, d. Algots Magnusson [Sture] DN. VI 395 (1402), X 65 (1381), 95 (1414) ; son till denne är Gotzstaff Algotz-, Algotsson [Sture] DN. V 456 (1434), 459, III 552, XVI 159, skriven lat. Algoti DN. V 509 o. f.; lon Algots-son DN. XVI 192 (Skara 1454); Algut EringislsAlgots-son DN. VI 561 (1449).
Alrik: Alrekr Agna s. yng1.-kon. Hkr. I 36 o. if., m. fl. (se N.-isl. dopn).
Andor: Andor Petersson DN. III 248 o. f. (Värml. 1357); A. Bamesson DN. XVI 233 (Vgld 1461).
Ane: Ann e5a Ani yng1.-kon. Hkr. I 45 o. if., m. fl. (se N.-isl. dopn).
Angantyr: en diktad A. Hermundar s. iarls af Gautlandi
V.
443 o. if.Anund: Braut-Qnundr yng1.-kon. Hkr. I 60 o. if., CFr. 23 o. if., Ib. 383, HN. 101, Flb. 126, 113, 533; Qnundr uppsali Hrv. 293 skall vara sonson till Björn järnsida. En sveakon. Anundr på Halvdan svartes tid nämnes NGL. II 490. Såsom far till sveakon. Eirikr, Harald hårfagres samtida, nämnes Aunundr kon. j Suipiod Flb. I 577, men han kallas annars Eymundr. Likaså skrives kon. Emund gamle dnundr Flb. 11 109. En
X. 7. ALF-ARNVIDH. 327 Qnundr stigamaör i slutet av 900-t. Hf. 100 o. if., Flb. I 341 o. if., Fms. II 81 o. if. Qnundr &Ms s. sviakon. omtalas i alla redakt. av Olaf d. heliges saga ock dessutom Fsk. 160 o. if., An. under år 1020, 1022, 1026, YS. 6 o. if., Kn. 209. En brorson till denne Onundur Eymundar s. nämnes YS. 47 o. f. En biskop Onund ur af Nierriki An. VIII 1276.; Anundus Sture t 1361 DN. III 124 (1321), VI 184, VIII 161, XVIII 13, i påve-brev felaktigt skriven Amundus DN. VIII 182 o. f., 196, 203; Anundus Hergeri der. lincop. DN. VII 203 (1347); Anundus hat DN. VI 270 (1356); en yngre Anundus Sture DN. VI 466 (1432); Anundus Benedicti frater lincop. DN. XVI 181 (1451).
Arnald: en Arnandr bonde på Eda skog omkr. 950 Eg. 260. Arnbiorn: Laurencius Armberni presb. aros. DN. VII 247
(1353); Eric Anbiorsson DN. XVI 233 (1461).
Arndis: A. Heöins d., mormors mor till Slettu-Biorn lmn, Ln.
67, 189.
Arne: Arnerus (felskr. Amerus) canon. upsal. DN. VI 175 (1338). Arnfln: Arniftör 1. -viör jarl i Värmland omkr. 950 Eg. 256 o. if.
Arnviör är sannolikt det rätta.
Arnfridh: En hustru Arffrit, -d, g. -des, Arfrid, -dh Benktsd.
DN. XVI 191 o. f., 215 o. if. (Vgld 1454-58).
Arngerdh: Arngerör dottir (1. systir) Skiöa or Skiöa dal Ln.
71, 192. Hon var mor till pormoör h. rammi lmn, som sä-ges vara svensk.
Arnliut: Om Arnliotr gellini brööir Vikars af Tiundalandi se
N.-isl. dopn. sp. 51; en diktad Arnliötr gauzki SSt. 444.
Arnmodh: omkr. 950 Armoör skegg i närheten av Eda skog
Eg. 260 o. if.
Arnulf: Arnolphus Iohannis clericus aros. DN. VII 275
(1363).
Arnvidh: Arnviör (var. Mr) jarl å Vermalandi under förra
hälften av 900-t. Eg. 256 o. if. Såsom Olof skötkonungs råd-givare nämnes Arnvihr blindi Hkr. 11 188 o. if., S0121. 87 o. if. ock övriga redakt. av Olaf d. heliges saga. En viking Atli sonr Arnviöar iarls ör Gautlandi på 900-t. Nj. 16 skall vara kommen från Jämtland. Gozstauus Arwidz-, Aruidz-, Ar-withson [Sparre] DN. VIII 161 o. f. (1351), 172, 182 o. if., 196, 203 (1358); Ar[v]yth, Arwy t,h Keetilson DN. VI 294,
328 LIND, SV. PERSONNAMN I DEN NORSK-ISL. MEDELTIDSLITT. X. 7.
312 (1361 —65) ; Arwidus Olauj presb. upsal. DN. VII 276 (1363); Arvidh duwlgh DN. II 372 (Dal 1382); Beint Ar-widz-, Arwids-, Aruidzson DN. IV 628 (1436), 632 o. f., 635 (1437); Ingemwndh Arwid-, Arfuitson DN. XVI 134 (1441), 274 (1474); Aruidh Clauusson DN. VI 561 (1449); Ingrid Aruidzd. DN. XVI 243 (1465); Aruit, g. -uiz abboth j Warn-hem DN. XVI 193, 228 (1454-61); Arffuid Laurisson DN. XVI 247 (Vgld 1465); Arffuidh skreaddhare DN. XVI 259 (Vgld 1470); Trwels Arffuidsson DN. XVI 361 (Vgld 1496); Arffuid, -dh, lat. Aruidus Knwtsson [Store] j Torp (Vgld) DN. XVI 341 (1492), 343, XVIII 112, 136 (1496); Aruith-, Arwid, -iidh, Arffuid Trolls j Berquare (Smid) DN. XVI 274 o. f., 288 o. f., 306 o. f., 377 (1501), skriven Arffuidh, lat. Aruidus DN. XVIII 133, 136.
Asa: Åsa Ingialdz d. illråöa Hkr. I 71 o. if., CFr. 27 o. f. Så-som götisk angives ./Esa in ordiga Loduers d. GD. 16. Hon
är väl diktad.
Asbiorn: Esbiorn j Taalle DN. XVI 66 (Hälsingl. 1413); Es-birn, -biorn Cristiersson DN. XVI 224 o. f. (Söderm. 1460); Ingemar Asbiornsson från Dals'. DN. XV 101 (1498). Asgot: en svensk Asgautr armar (i- 1016) i Olav den heliges
saga SOH. 44 o. if., Hkr. II 83 o. fl'., m. fl. samt An. IV, VIII, IX 1015.
Askel: Åskell logmaör Magmis s. minniskialdar omtalas i Håkonar saga CFr. 406, 409 m. fl., Inb. III 24 o. if., m. fl. Jfr Aslak: en gård Aslaksrudh i Jösse, Värml., DN. III 249 (1357). Asmund: en Åsmundr eskisiba austan ör Smålondum på 900-t. Nj. 382. En västgötsk präst Asmind (felskr.?) scharpp DN. XI 108 (1407) hör möjligen ock hit.
Asta: A. LQduirs d. iarls a Gautlandi GD. 16. Hon är antag-ligen uppdiktad.
Astridh: Åstriör Ölåfs d. sviakonungs Hkr. 11 162 o. if. ock öv-riga redakt. av Olof d. heliges saga, Fsk. 156 o. f., An. IV, VIII, IX 1019.
Asulf: aiscilfr stafnbili. Atla vikings på 900-t. Nj. 18 o. f. Atle: en viking Atli s. Arnvibar iarls ör Gautlandi på 900-t.
X. 7. ASA-BIORN. 329
Atte: Atti enn dolsci a Vermalandi SOH. 85, 87, Hkr. 11 184 o. if., Fms. IV 200 o. if., skriven Atli Flb. 11 169. Han är väl diktad. Namnet är emellertid äkta svenskt.
Avar: en gård Auarsbol i Jösse, Värml. DN. III 248 (1357). Azur: Ascer Olsson DN. XVI 361 (Vgld 1496).
Badhmod: en diktad Bohmar Framars s. af Gestrekalandi KH. 132 o. ffi, GrL. 155, AB. 326.
Badhvild: Ba,övilldr Nipahar d. konungs i Sviöioö Ed.i. 163 o. if.
Basse: B. de Kia3rtaszetre (Värml.) DN. III 248 (1357). Suein Bassa s. DN. I 311 (1370) är sannolikt svensk.
Begadh: Beigaör s. Svips bönda i Svipiöö HKr. 35, 74 o. if. Diktad.
Bene: Andor Bnesson DN. XVI 233 (Vgld 1461). Bera: B. dröttning i Yngl. saga Hkr. I 38 o. IT., CFr. 15. Bio= Biornn s. Rolfs fra Åm a Gautlandi, farfar till Helge
magre lmn, Ln. 71 o. f., 76, 192, 195, 270, Hb. 505, Gr. 4; B.
at Haugi sviakon. omkr. 830 Ln. 70, 191, Ed. 2 III 251, 259, Eg. 220, Hrv. 293 o. f., Flb. I 577; Slettu-Biorn Roars s. lmn Ln. 40 o. f., 46 m. fl., Ld. 59, G. 6, 45, Flb. I 266, 436, Fms. I 249, II 224. Såsom yngre samtida till Harald hårfagre näm-nes Biorn Eirics s. Eymundar s:ar sviakon. An. I o. IT., 871, 917, 922 (t), Ln. 3, 129, 261, SOH. 13, 68, Hkr. I 139, 11 143, Flb. I 139, 247, II 84, Fms. IV 162, Hrv. 294 o. f., kallad B. h. gamli Flb. II 70, Fms. V 245. På Erik Emundsons tid näm-nes en Beornn blasida Flb. I 577 o. if. ock på Erik seger-sälls tid en Beornn syslumadr Flb. I 139 o. f. Brorson till Erik segersäll är den bekante Styr-Biorn, som enl. Flb. II 71 egentl. hette Biornn efter sin farfar. Om honom se N.-isl. Dn sp. 968. I slutet av 900-t. en Beornn Flb. I 343 o. f., Fms. II 84 o. IT., Hf. 102; på 1020-t. en BiQrn armaör "gauzkr at kyni" Hkr. II 384 o. if., SOK 174 o. f., Flb. II 292, 302, Fms. IV 379 o. if., V 330, 348; Byorn, lat. Bero dyekn DN. III 248 o. f. (Värml. 1357-59); Andreas Beronis DN. III 303 (1374); Biorn Elefson DN. X 69 (Ögld 1386); loan
Biorna-son DN. XIV 40 (Dalarne 1430); Lasse BiornsBiorna-son DN. XVI 115 (Värml. 1440); Biorn Niclisson [Vinge] lagman i Värml. DN. XVI 115, 128 (1440); samme man är möjligen Biorn Nielsson DN. XVI 208 (1458, Ss. -D; Biorn j Bergha (Opp-
330 LIND, SV. PERSONNAMN I DEN NORSK-ISL. MEDELTIDSLITT. X. 7. unda, Sörml.) DN. XVI 187 (1453); Byorn, Biorn j Rynkehy (Jönåker, Sörml.) DN. XVI 224 o. f. (1460); Birghe Biorn-son, Torsten BiornBiorn-son, Haquon Biornson ock Biorn Anders-son DN. XVI 247 (Vgld 1465); Lauris BiorsAnders-son DN. XVI 259 (Vgld 1470); år 1475- 97 Lindorm Biorson lagman i Vgld DN. XVI 277, 287, 338, IX 401; Biorn i Ass DN. XIV 138 (Medelp. 1488); Knut Biornson häradshövd. i Ås, Vgld, DN. XVI 339 (1490); Oleif Biornsson lagman i Värml. DN. XVI 347 (1495); Ole Biorson a Strandh DN. XVI 300 (Dalarne 1481).
Birgher: Birgir brosa An. I o. if. 1202 (t), Fsk. 381, 390, Msk. 200, Hkr. III 380, 482, KS. 6, 8 o. if., CFr. 321, 341 m. fl., Flb. II 539 o. if., III 24, 101, Fms. VII 198, 239, 319, VIII, 17, 20 o. if. (DN. VI 12); Birgir jarl Magnus s. An. I o. if. 1248 o. if., CFr. 524, 534 o. if., KS. 397, 411 o. if., Flb. III 163, 174 o. if., Fms. X 3, 27, 31 o. if.; dennes sonson kon. B. Magnus s. nämnes ock i An. under år 1302 o. if.; Israel Birghersson DN. VIII 166 (1351); Birgerus Gregorii canon. strengn. DN. VII 259 (1356); Birger diekn lagman i Värml. omkr. 1360 DN. III 248; Birgherus prxpos. upsal. DN. VIII 225 (1363) är väl samme man som Birgerus archiepisc. upsal. DN. III 302 (1374); Swen Birgirsson DN. II 374 (Värml. 1383), 418 (1397); Byrghe =son DN. VIII 255 (Vadstena 1378); Bir-ger Laurinson DN. X 69 (Österg. 1386), VI 390 (1397); Mag-nus Birgersson DN. V 456, 459 (1434); år 1434-47 Birghe, -jr, -er, lat. -erus Trolle DN. II 582, V 456, 459, XVI 155; Birgerus Magni archiprepos. upsal. DN. VI 561 (1450); Birghe Biornson DN. XVI 247 (Vgld 1465); Ioansz Bergerson DN. XVI 299 (Dalarne 1481); Tord Bergesson ock Bergw Jons-son DN. XVI 361 (Vgld 1496).
Bixrtmar: en diktad Biartmarr jarl af Gautlandi EÅ 382, 390. Bligh: gårdsn. Blixrwth DN. XVI 314 (1486), nu Blixered i Åsbräcka s:n, Flundre h:d, Vgld, skulle kunna vara bildat av detta från Norge ock Island bekanta dop- ock binamn. An-norlunda i SOÄ. V s. 60.
Blind: en diktad Blindr h. illi i Svibiöä HGr. 376 o. if. Bo: Boo Niclisson [Natt ock dag] DN. VII 110 (1321);
Bo-ecius, Boo Jonson [Grip] DN. III 275 (1366), VI 318 (1370), VIII 255 (1378); son till den först nämnde är Bo Boson DN.
X. 7. BIE GHER-BUD HL E . 331
X 65 (1381); en yngre Boo Boosson av samma släkt DN. XVI 160 (1446); släkten Natt ock dag tillhöra ock Boo, Bo, lat. Boetius Stensson DN. II 582, V 456 (1434), 459, XVI 159, 189, 270 (1474); son till denne är Niclis Boosson DN. XVI 160 (1446), 198 (1455); år 1441 Boo, lat. Boecius Knuts-son [Grip] hövding på Axevall DN. III 552, V 509 o. f.; Boo, Bo Nilsson [Grip] DN. XVI 186 (1452), 225 (1460); son till denne är Nilss Boosson DN. XVI 377 (1501).
Borghar: Olaff Burgarsson DN. II 372 (Dals'. 1382). Borghild: en dotter till sveakon. Eysteinn beli skall ha
bu-rit namnet B. Hb. 459.
Bosi: B.
pvara
s. i Eystra Gautl. BS. 6 o. if. Diktad.Bothild: Bryniolfuer Botilldar s. NGL. II 491 (c. 1270);
Bo-tiil Knwtsd. [Tre Rosor] DN. XVI 398 (1509).
Botulf: en Botulphus de Gutteland DN. XIX 550 (1307) m. fl.;
gården Botolifsbodha, nu Botolfsbo i Vika, Dalarne, även DN. XVI 300 (1482).
Botvidh: en Botvidus de Gotlandia omkr. 1040 (enl. Munch)
MH. 156; Sanctus Botwidus DN. XVI 95 (1429).
13 ove : Olov trnelgias fosterfar Boft i vestra Gautlandi Hb. 456,
Hkr. I 71 o. f., CFr. 27 o. f.
Bryniulf: Bryniolfuer Botilldar s. även NGL. II 491 (c. 1270);
Bruniulphus [Algotsson] episc. skar. t 1317 DN. 111 22 (1286); Brynniolphus de Edhe DN. III 248 (Värml. 1355); år 1395 —1418 Bryniulfuer, d. -fui, -fwe Karlsson domprost, senare biskop i Skara DN. IV 473, 509, XVI 68, skriven Bryniulff, Brynolf, g. -fe, Brynnolff DN. X 95, 97, XI 108 o. f., V 358, lat. Bryniwlphus, Brunulphus DN. VI 390, 428; Knwt Broni-, Bronniolfson [Ros] DN. XVI 114 o. f. (1440), skriven Bryniolfs-, Bryniulfson DN. II 625 o. if. (1460, Ss. j-); son till denne är Bryniolfer, -iulff, -iulf Knutzson DN. II 625 o. f. (1460); Mattis Brynelfson DN. XVI 192 (Vgld 1454); Bryn- olff,
g.
-iolffs [Gerlaksson] biskop i Skara t 1505 DN. XVI 370, 374, III 685 (1482), skriven lat. Bryni-, Bruniolphus DN. IX 401, XVI 378. Biskopsgården Brynnolsbo vid Skara nämnes DN. IX 401 (1497). En diktad Br. kappi GHr. 241 o. if.Brynte: Bryntt Bertelsson häradshövding i Kållands härad
DN. XVI 360 (1496).
332 LIND, SV. PERSONNAMN I DEN NORSK-ISL. MEDELTIDSLITT. X. 7. Burste: en svensk Bursti, Busti prll omkr. 970 Hkr. I 262, CFr. 98, OM.1 8, OM.2 5, Flb. I 76, Fms. I 75. Egentl. ök-namn: den borsthårige.
Busla: B. kelling å Eystra Gautl. BS. 6, 15 o. if. Diktad. Dagh: D. Dyggva s. yng1.-kon. Hkr. I 33 o. if., CFr. 12 o. if.,
Ib. 382, Flb. I 26, II 533; D. Raubs s. på 1020-t. Hkr. II 385 o. if., SOH. 174 o. if., Flb. II 292 o. if., Fms. IV 379 o. if., V 330 o. if., fadren säges vara svensk; omkr. 1359 Dagherus de hospitali Lodhosie ock Dagherus de Graffaass (Jösse, Värml.) DN. III 248; Dagherus canon. scarensis DN. VIII 175 (1351).
Daghed: Dageihr, -heidr Dags d. i Yngl. saga Hkr. I 38, CFr. 14.
Daghfari: D. Sfara s. iarls af SmålQndum BS. 4, 33 o. f. Daghfin: Dagfinnr hirömaör i Gautl. SOD. 111. Diktad. Dan: Nicolaus Danneson DN. VIII 166 (1351).
Drxng: gårdsn. Drengzarffuet i Dalarne DN. XVI 300 (1481). Dyggve: D. yng1.-kon. Hkr. I 32 o. f., m. fl. (se N.-isl. dopn.
sp. 207).
Elaf: Ellauus Rangnualdi der. scar. DN. VII 340 (1377). Elef: Elauus de Borghabole (Jösse, Värml.) DN. III 248 (1355);
Biorn Elefson DN. X 69 (Österg. 1386).
Elif: Eilifr gauzki Hkr. II 90 o. if., SOH. 47 o. f., Flb. II 52 o. f., Fms. IV 118 o. if., An. IV, VIII, IX 1016 (t); en son till västgötajarlen Ragnvald på Olaf d. heliges tid heter Eilifr Hkr. 11 182, III 76, SOH. 84, Fsk. 218, Flb. 11 117, (408), III 289 o. f., Fms. IV 188; Eliff proust j Opunda DN. XVI 158 (1446), 179, skriven Eleff DN. XVI 191 (1453); Eliff skorna-care DN. XVI 288 (Österg. 1477).
Emund, se Omund.
Enar: Einar gotneski NGL. III 122 (1316); E. brims DN. II 368 (Dal 1382); Hans Enarson kerkeprest i Torp (1VIedelp.) DN. III 705 (1489).
Erik: Eirikr Agna s. yng1.-kon. Hkr. I 36 o. f., CFr. 14, Gtr. 31, 33 o. f.; Eirikr Yngva s. yng1.-kon. Hkr. 141 o. if., CFr. 16; E. Biarnar s. iårnsibu ock dennes brorson E. Refils s. Hrv. 293, DI. III 30; en E. kon. at Uppsglum NG. 76; på Harald hårfagres tid sveakon. E. Eymundar s. Hkr. I 101 o. f., 115 o. if., 11 143, CFr. 39 o. if., Flb. 1 247, 436, 577 o. if.,
X. 7. BURSTE-ERIK. 333 II 83 (felakt. dnundar s.), SOH. 13, 68, Fms. I 2, 234, II 224, IV 24, 162, XI 410, An. I o. if. 871, VIII 870, IX 872, Ln. 3, 66, 129, 189, 261, Hb. 447 (felakt. Biarnar s.), 453o. if. DI. III 30; sonson till denne är den mycket omtalade E. h. sigrseali Hkr. I 139, 244 o. if., 11 118, 143, CFr. 54, 92, 98, 125, OM.1 4 (fel-akt. enn arse31e), OM.2 4 o. if., 50 o. if., SOH. 13, 57, 68, 82, OSH. 7 o. f., 29, 38, Flb. I 18, 40 o. if., II 4, 62 o. if., III 273, Fms. I 61, 73 o. if., IV 24, 68, 162, XI 419 o. f., Fsk. 206, Eb. 38, Ib. 374, GO. 234, Hrv. 295, YS. 1 o. if., An. I o. if., 922, IX 923, Kn. 180, DI. III 30, Ed.2 III 252, 260; E. h. arsli sviakon. Hkr. III 297, CFr. 298, OSH. 4, Fms. VII 151, DI. III 31; E. h. helgi An. IX 1152, DI. HI 31, DN. 1221, II 298, III 194 o. f., XVI 259, Flb. II 623, KS. 105, 236, Fms. VIII 244 o. f.; hans sonson E. Knutz s. Fsk. 301, KS. 238, Flb. III 180, Fms. X 41, An. I o. if., 1207 o. if., DI. 111 31 ock dennes son E. Eiriks CFr. 444,461 m. fl., Flb. III 64, 83 m. fl., KS. 299,397 m. fl., Fms. IX 384, X2 o. f., 27 m. fl., An. I o.ff. 1222o. if., DI. III 31 ; E. bisk. i Skara An. VIII 1276; år 1224 en E. lati från Värml. far till Oddr Eiriks s. KS. 297, 303, 392, CFr. 442, 447, 520, Flb. III 62, 68, 113, 158, Fms. IX 342; härtig E. Magnus s. An. III o. if., 1302 o. if., Flb. I 28, DN. II 66, 73, III 76, 101 o. f., 120, V 55 o. f., VI 65, X 22; E. Magnus s. heter ock dennes sonson DN. I 231, VIII 132; E. Ketils s. [Puke] DN. I 311, 338, II 356, III 248 (1360-t.), IV 434 (1390), VII 303, 331, VIII 243, 252, X 68 o. f.; Eirikr oresson DN. VIII 73 (1319) tycks vara svensk; Eric Erlendson DN. X 69 (Värml. 1386); Eri-cus Glysinsson DN. VIII 266 (1398); EriEri-cus confessor gene-ralis in Wazstena DN. XVI 49 (1404), VI 402; Lans Erikson fogde i Dalarne DN. XVI 70 (1415), 134, 152 o. if.; Erich biskop i Strängnäs DN. XVI 155 (1446), 159; Eric Ericsson [Gyllenstjerna] DN. 111 587 (1450), VIII 366, XVI 191, 217, 270, 370, 398; Eric Axelsson [Tott] DN. III 587 (1450), VIII 366, XVI 189, 196 m. fl.; Eric N3rpertz lagman i Österg. DN. XVI 188 (1453), 214, 217, 232; Gudmund Ericxson DN. XVI 209 (Sdm. 1458), 227; Eric j Binklinge DN. XVI 187 (Sdm. 1453); Eric Tyrgelsson DN. XVI 208 (Sdm. 1458); Eric Stake& DN. XVI 226 (Sdm. 1460); Eric Paldhersson borg-måst. i Arbåga DN. XVI 227 (1461); Eric Anbiorsson DN. XVI 233 (Vgld 1461); Erik Bagg a3 rådman i Skara DN. XVI
334 LIND, SV. PERSONNAMN I DEN NORSK-ISL. MEDELTIDSLITT. X. 7.
228 (1461); en master Eric borgmäst. i Skara DN. XVI 233 (1461), 287, 292; Eric Ericson fogde i Dalarne, Eric bon-son ock Eric Olebon-son i Lungaa DN. XVI 299 o. f. (1481); (piaff Ericsson lagman i Medelp. ock Eric Beanctsson DN. XIV 138 (1488); Anders Ericsson DN. XVI 347 (Arbåga 1495); Eric Beyntsson j Giirisaas DN. XVI 360 (Vgld 1496); Eric Ienson. [Tre Rosor] DN. IX 401, XVI 356 o. f. (Vgld 1496), 376. Även några diktade bärare: E. helsingr Ark. X 234, E. kon. å Sviki.68 HrG. 10 o. if., E. Hrölfs s. Gautreks s:ar HrG. 49, 76 o. if., E. &ekon. af Gestrekalandi GHr. 2400. if.
Fadhir:
Fadher Wlifson [Sparre] DN. XVI 160 (1446), 186, 197 m. fl., far till Niels ock Bent Fadersson DN. XVI 293 (1478), 344, XVIII 113.Fartha3gn:
Farthiegn de Helsingia DN. XVIII 19 (1353).Fastulf,
se N.-isl. dopn. sp. 266.Finne:
en Gisli Finna (var. Fins) s. klerkr af Gautlandi i början av 1100-t. Bp. I 163, 168, 235 o. f., 239.Finvidh:
Finwidus Finwidhson riksråd DN. III 303 (1374).Fiotra:
en diktad FiQtra Gtr. 5, 7, 52 o.if.
Fiellarus piik DN. VIII 231 (1369).
Fixlmodh:
en diktad Figlmöhr Gtr. 5 o. if.Folke:
Fölki ärkebisk. i Uppsala An. IV, V, VII, IX 1259, VIII 1276; Fölki Birgis s. brosu ef 1202) Hkr. III 380, CFr. 341, Flb. III 187; Kanutus Folkason DN. VII 177 (1339). Folk() Ormsson DN. II 273 (Lödöse 1356) är snarast svensk.Folkvidh:
F. Svipdags s. Hkr. I 66, CFr. 25 tycks vara felför Gautviör; Folkviör logmaör i Värml. i senare delen av 1100-t. Fsk. 390, KS. 234, Fms. IX 52, 93 m.
fl.
Framar:
Fr. vfkinga kon. KH. 132 o. if. är diktad.Fridhlef:
Friöleifr i Hollti lmn "gavzkr at foövr gatt" Ln. 69,191.Fridhmundh,
se N.-isl. dopn. sp. 287.Frodhe:
en Fr. kon. a Gautlandi(?)Ln. 71,192, 270, Gr. 4, Flb.1266.Froste:
en diktad Fr. bland bråvallakämparne Ark. X 234.Frovidh:
Freyviör daufl råögiafl Ölåfs smiska Hkr. 11 189 o. f. SOH. 87 o. if. samt övriga redakt. av Olaf d. heliges saga.Gardhar:
Garöarr Svavars s. hins svamska, en av Islands upptäckare, Ln. 4, 82, 89, 130, 199, m. fl. (se N.-isl. dopn. sp. 299).Gegadh:
Geigaör kappi Hugleiks svfakonungs i Yngl. saga Hkr.X. 7. FADRIR -GUDIIMUND. 335
Geniut: Geniutus Kanuti canon. lincop. DN. VIII 168 (1351), 175. Urspr. *Gerniut.
Ger: år 1225 Geirr af Strond (Jösse, Värml.) air. 449, Flb. III 70, KS. 304, Fins. IX 358.
Gerhvat: Petrus Geruati der. strengen. även DN. VI 211 (1347).
Germund: Laurentius Germundason DN. VIII 166 (1351); Germund Laurisson DN. XVI 197 (Sdml. 1455). Svensk är väl även Germund Benctsson DN. XVI 236 (1464).
Gervidh: Geirviör Hröbbiartz s. å Gautlandi SOD. 107 o. if. Diktad.
Gilling: en diktad G. Gtr. 5, 7.
Gils: år 1225 en G. bondi a Strond (Jösse, Värml.) CFr. 449, Flb. III 71, KS. 305, Fms. IX 359.
Giordh: Giordo archidiac. streng. DN. X 83 (1403); Iaspar Giordson DN. XVI134 (Sdml. 1441); GiordhLauris[son] borg-mäst. i Vadstena DN. XVI 244 (1465).
Gisle: i början av 1100-t. Gisli Finna s. klerkr ör Gautlandi Bp. I 163, 168, 235o. f., 239; G. Elinarson DN. VIII 73 (1319), VII 110, 177; Magnus Gislason DN. VIII 161 (1351), 182 o.f., 196, 203, XVIII 19.
Glam: en Glånir sauöamaär "wttaör ör Svipiöö" Gr. 75 o. if. Glum : bland bråvallakämparne Glumr vermski Ark. X 230.
Hos Sakse kallas han Gromer.
Glysing: Ericus Glysinsson DN. VIII 266 (1308). Egentl. bi-namn.
Gorm: G. hersir i Svia riki Ln. 66, 189, Flb. I 436, Fms. II 224. Granmar: Gr. kon. af Suårmannalandi i Yngl. saga Hkr. I 65
o. if., CFr. 25 o. if., Sbr. 375.
Grim: Vlpho Grymson präst i Högsäter, Dal, DN. X 83 (1403). Jfr Lundgr. under Grym.
Groa: Groa Herfinz d., mor till en lmn, Ln. 67, 189, Flb. I 436, Fms. II 224.
Gudlibrand: en G af Iarnberalandi G. 5 är antagl. uppdiktad. Gudhlek : Ioniss Gudlexson DN. III 249 (Värml. 1399). Gudhmar: Guthmarus Magnoson DN. VII 36 (1307); är kan-
ske far till Ulpho Guthmarsson DN. VII 177 (1339) ock Mag- nus Gudmarsson DN. VIII 166 (1351).
336 LIND, SV. PERSONNAMN 1 DEN NORSK-ISL. MEDELTIDSL1TT. X. 7. graan ij Bekkiathorppe (Ålem, Stranda h:d) DN. VIII 255 (1378); Gudmund Ericxson DN. XVI 209 (Närke 1458), 227; Ionis Gudhmundzson borgmäst. i Vadstena DN. XVI 242 (1465), 244; Gudmwndh Torbiornsson DN. XVI 317 (Vgld 1486), 341, 343.
Gunbiorn: Gundbiorn j Rangsther DN. XVI 66 (Hälsingl. 1413).
Gunfast: bland bråvallakämparne Gunnfastr Ark. X 233, men hos Saxe Guthfast, som antagl. är riktigare.
Gunhvat: Thore Gwnuadsson DN. XVI 361 (Vgld 1496). Gunnar: Gunnarus de }-Iosby kanik i Skara DN. IV 169
(1330); Magnus Gunnersson DN. XVI 233 (1461).
Gunne: Gunno kanik i Linköp. (?) DN. VIII 204 (1358); Gwnn Ieb ock Gunnaa Maghensson DN. XVI 233 (Vgld 1461). Gusi: Guse Niclisson DN. V 456 (Ögld 1434), 459. Gydha: en G. GHr. 240 o. if. Diktad.
Gyrild: i gårdsn. Gyrylla-, Gyrildetorp i Fritsla s:n, Mark, Vgld, DN. XVI 222 (1460), 233.
Gwrdh: Ingeburgh Gmrdzd. abbedissa i Vadstena DN. XVI 230 (1461), 243. Jfr Lundgr. s. 85.
Got: Gautr, "er Gavtland er viö kent" , Hb. 456, Hkr. 163, m. fl. (se N.-isl. dopn. sp. 309); G. gauta kon. StS. 638 o. f.; dik-tad är väl även G. bersekr "sxnskr" G. 16; Gautr Gaut-reks s. bins orva Ln. 40, 163, 239.
Gote: Gauti Töfa s. Hkr. 11 185, SOH. 85, Flb. 11 169, Fms. IV 201; Gauti kon. i Gautlandi
DV.
383, Gtr. 1 o. if., HrG. 3o. if., BS. 3.
Gothild: Gauthildr Algauta d. kona Ingialdz illråöa Hkr. I 62, 71, 75, CFr. 24, 27, 29, Hb. 456, SD. 1.
Gotrikr: Gautrekr h. mildi Gautz (1. Gauta) s. Hkr. I 62 o. Hb. 456 m. fl. (se N.-isl. dopn. sp. 309).
Gotstaf: Gotzstavus Tunason [Sture] DN. VII 110 (1321), skriven Gytstavus, Godz-, Gozstaws DN. VII 177, 244 (1352), VIII 166; Gozstauus Arwidzson [Sparre] DN. VIII 161 o. f. (1351), 172, 182 o. if., 196, 203 (1358); Gotzstaff Magnusson lagman i Vgld DN. XVI 62 (1410), X 97 (1414); Niclis Getz-stafsson [Båt] DN. V 461 (1434); Gozstaff Algotsson [Sture] DN. III 552, V 456 (1434), 459, 509, XVI 159 (1461); Beynt Gotztaffson electus j Skar w DN. III 587 (1450), VIII 366;
X. 7. GUNBIORN-HALVARDH. 337 Gostaff Lawridson Sture DN. VI 521 o. f., XVI 146 o. f. (1442), 155; Gotzstaff Wlffson [Sparre] DN. III 587 (1450), VIII 366, XVI 186, 227, 245 (1465); Gotzstaff, Gystaff Ols-son [Stenbock] DN. XVI 177 (1450), 288 (1477); Gotstaff Karlsson lagman i Uppland DN. V 523 (1444), XVI 232, 270, 289, 307 (1483); Niels Gotzstaffson j Kahn DN. XVI 361 (Vgld 1496).
Gotulf: i gårdsn. Gautulfs bd DN. XIII 16 (1344), nu Gotters-byn i Töcksmark, Värml; så ock i GatelsGotters-byn DN. XVI 240 (1465), nu Götersbyn i Färgelanda s:n, Dal.
Gotvidh: Gautviör Svipdags s. i Yngl. saga Hkr. I 62, 70, CFr. 24, 27.
Badding: Haddingiar tveir konungar i Svipia HGr. 372 o. if. Haki: bland bråvallakämparne en H. ör Svia veldi Ark. X 233. Hakon: på 900-t. H. h. gamli i Svipiöö Hkr. I 258 o. if., CFr. 97 o. if., Flb. I 73 o. if., Fms. I 69 o. if., OM.1 4, 7 o. if., OM.2 3 o. if.; en H. jarl i Suidpiod Flb. III 353; Håkon kon. i Svipiööl eptir Steinkel konung Hkr. III 250; H. galinn, systur- son Sverris, 1214 Flb. II 619, 639, 673, III 3 o, if., CFr. 387 o. if., KS. 124, 166 o. if., Fms. VIII 283, 374, IX 3 o. if.; Haqui-nus lm DN. III 124 (1321); HaquiHaqui-nus Thorstani canon. lincop. DN. VIII 168 (1351); Haquon j Grimstadha (Dal) präst DN. I 344 (1380); Haquon Sture DN. II 368 (1382); Hakon swenske EJ. 488; Haquon j Ror DN. XVI 115 (Värml. 1440); Haquon j Ekeby DN. XVI 187 (Sdm. 1453); H. Swensson [Bölja] DN. XVI 271 o. if. (1472, ss. f); Haquon Biorn-son DN. XVI 247 (Vgld 1465), 259; Ingemar HakonsBiorn-son ock H. Pederson DN. XVI 259 (Vgld 1470).
Ralla: H. Hedens d. mormor till en lmn av svensk härkomst Ln. 51, 67, 175, 189.
Halle: en H. berserkr, sywnskr at att, på 900-t. Eb. 38 o. if., VSt. 4, 6, 11, 14.
Halsten: sveakon. H. Fsk. 301, Hrv. 298; Siggo Hallsteins s. DN. III 75, VII 38 (1307), VIII 73 (1319); Halstanus Pwtars-son DN. VIII 161 (1351), 182 o. if., 196, 203, 256.
Halvardh: år 1224 Hallvarpr svabi från Värml. CFr. 442, Flb. III 62, KS. 297; Haluard j Sighirstadha (Värml.) DN. VI 390 (1397); lons FIalffuardson i Andrakoby (Vika, Dalarne) DN. XVI 300 (1481).
33S LIND, SV. PERSONNAMN I DEN NORSK-ISL. MEDELTIDSLITT. X. 7. Rama: en stigman H. i Skålda saga Hb. 451 o. if., en annan sådan G. 15 o. f. Båda sägas vara från Hälsingland. De äro antagligen båda uppdiktade.
Harald: en H. vikingr, far till en svensk lmn, Ln. 71, 192, 251; en H. jarl å Gautlandi på 900-t. HS. 41 o. f.; en sveakon. H. YS. 24; H. kanik i Linköp. DN. VIII 204 (1358); Haraldus Thorgersson lagman i Värml. DN. III 248 o. f. (1857); H. Olaffson ij Bekkiathorppe (Ålems s:n, Stranda h:d) DN. VIII 255 (1378); en hr H. DN. XI 108 (Vgld 1407. Ss. 1-); Herre Haraldh j Nor DN. XVI 115 (Värml. 1440); Her H. j Ostr-oplanda (Vgld) DN. XVI 191 o. f. (1454), 215 o. f.; Hareldh gulsmyth borgmäst. i Skara DN. XVI 341, 343 (1492). Hedhen: mormors far till Slettu-Biorn lmn (svensk) heter
He-den, så ock dennes svärfar Ln. 67, 189.
Helgha: En Ha3lga frfflndkona Anundar sviakonungs på Halv-dan svartes tid NGL. II 490; Helga Porfinnz d. i Värml. omkr. 950 Eg. 266 o. f., 277; från 900-t. är ock Helga Ha-raldz d. iarls å Gautlandi HS. 42, 51, 60 o. if. Diktad är Helga Gautreks d. Gtr. 35, (46) o. if.
Helghe: Nafar-Helgi lmn Ln. 70, 191 är sannolikt svensk; på 900-t. HeIgi porfinnz s. i Värml. Eg. 268; Helgi hirömaår Eiriks hins sigrsxla Flb. II 75 o. if.; Hlge j Gordh DN. XVI 66 (Hälsingl. 1413); Mage Ragualsson DN. XVI 259 (Vgld 1470) ; Hwige Ionsson i Siller (Medelp.) DN. XIV 138 (1488); He1iglia3 Nrendson DN. XVI 361 (Vgld 1496). Huld: Hildr HQgna d. i Yngl. saga Hkr. I 68 o. f., CFr. 26 o. f.; Hildr Bula d. sviakonungs AB. 81 o. if. är diktad. Hildegun: Hildiguör Granmars d. i Yngl. saga Hkr. I 68, CFr. 26; Hildiguhr kona Hrnbiartz konungs å Gautlandi SOD. 107, 114.
Bilder: Hildir HQgna s. i Yngl. saga Hkr. I 69, 71, CFr. 27. Hiorgun: FliQrguhr kona HiQrvaröz iarls å Gautlandi SOD.
107, 114.
Hiormund: Higrmundr Hervarhar s. ylfings SBr. 375. Hiorvardh: HiQrvarbr jarl Gautlandi SOD. 107, 114 o. f., dik-
tad. Såsom svensk fattas väl även Higrvarbr ylfingr Hkr. I 67 o. if., CFr. 26 o. f., kallad Heryarbr Sbr. 375.
X. 7. HAMA-HERMUND. 339
Hicelmar: Hjalmar son iarlsins af Helsingialandi Hb. 453 o. if.; Hialmarr h. hugumstöri Hb. 352 o. if., Hrv. 300 o. if. får kanske ock räknas som svensk.
Himlmvighe: Hialmuigi felagi Yngvars YS. 12, 19.
Holmfridh: Hölmfrihr systir (1. döttir) Ölds sviakonungs Hkr. I 457, 11 162, CFr. 167, SOH. 27, 77, m. fl.
Holmger: Holmgeirr Knutz s. langa An. I, III o. if. 1248 (f), KS. 413, CFr. 536, Flb. III 176, Fms. X 32; Holmgeirr Folka s. iarls CFr. 545, Fms. X 55. Svensk är utan tvivel även en Holmgerus, far till Wlpho Holmgersson, DN. V 184 (c. 1360). Den senare nämnes såsom norskt riksråd ofta i norska ur-kunder (se N.-isl. dopn. sp. 559).
Holmsten: i gårdsn. Holmstenskogh i Tolg, Små!., DN. V 184 (c. 1360); Holmstanus Iacobi kanik i Växjö DN. VIII 175 (1351), 204.
Holmvidh: Hulviör Svipdags s. i Yngl. saga Hkr. I 66, 70, CFr. 25, 27; Mathis Holmuidsson de Firghelanda (Dal) DN. X 69 (1403), 83.
Hughlek: Hugleikr yng1.-kon. Hkr. I 40 o. f., CFr. 15 o. f. En annan svensk (geatisk) sagokonung Bygelak omkr. 500 omtalas i Beowulfdikten.
Hunvar: en diktad HunvQr Tärings d. fylkiskonungs i Svia-veldi
PV
385 o. if.Hvitserk: Hvitserkr Svips s. bönda i Svipioö HKr. 35, 74 o. if., Ed.2 I 394, II 579, Flb. 11 137. Diktad.
Hmming: Hwmingus Odgisison DN. VII 110 (1321); Ile-mingus archiepisc. ups. DN. III 192 (1344), 194, 201, VIII 166, 171, 187, 196 o. f.; Hemmingus episc. aboensis DN. VIII 166 (1351), 171, 182 o. Ha3mmingus Ha3mingson DN. III 248 (1357), XVIII 21; Henricus Hemmingi der. lincop. DN. VII 246 (1353); Hamling j Harstade DN. XVI 224 o. f. (Sdml. 1460).
Hffirfln: Herfinnr Porgils s. morfar till Slettu-Biorn lmn (svensk) Ln. 51, 67, 175, 189, Flb. I 436, Fms. II 224. Diktad är Her- finnr jarl af Ullarakri
PV.
385", 400, felskr. HerferPV. 385.
Ilwrger : Anundus Hergeri der. lincop. även DN. VII 203 (1347). Htergrim: Hergrimr Porgils s., bror till Herfinnr Porgils s.,Ln. 67, 189.
Hmrmund: en diktad Hermundr jarl af Gautlandi V. 443.
340 LIND, SV. PERSONNAMN I DEN NORSK-ISL. MEDELTIDSLITT. X. 7. Hffirrudh: Herrar gauta jarl Kml. v. 5, RL. 2 116 o. f., Hb. 458, 505, BS. 4 o. if., Ln.I. 172, 325; en Herrådr jall a Gautlandi
även Flb. I 526; Herrorir jarl i Sviliiöä Svd. 18, 33. liggni konung i Österg. i Yngl. saga Hkr. I 69, 71. ~nod: en stigman Hauknefr af Gestrekalandi GP. 15, 16,
20. Han är väl diktad.
Imsighul: en diktad imsigull Gtr. 5, 7, 10, 52 o. if.
Inge: konung Ingi Steinkels s. Hkr. III 250 o. if., CFr. 273 o. if., Flb. II 424 o. if., Fsk. 300, 321 o. if., Kn. 318, Hrv. 296 o. f., Fms. VII 52 o. if. ock dennes brorson Ingi Hallsteins s. Hkr. III 379, CFr. 321, 341, Fsk. 301, Fms. VII 198, 239, Hrv. 298. Jfr Yngve.
Ingeborgh: från landnamstiden IngibiQrg Herrohar d. iarls i Svilii66 Svd. 21, 28.o. if.; på 900-t. IngibiQrg Pöris (var. kör-arins, Pörars) d. kona Hallfroäar skåldz Hf. 102 o. if., Flb. I 343 o. if., Fms. 11 85 o. if., 212 o. f.; Ingibiorg
',randar
d. Sulu iarls mor, till Styrbjörn starke, Flb. II 70; I. Eiriks d. kona Birgis iarls Flb. III 163, 174, CFr. 524, 534, KS. 397, 411; Ingeborgh Magnossa d. DN. VIII 254 o. if. (1378), 264; borg Rawaldz d. DN. XVI 160 (1446, Ss. f), 198, mor till Inge-borgh Niclissa d. Bos s:ar (Natt o. Dag), DN. XVI 157 (1446. Ss. t), 198; Ingeburgh Gwrdzd. abbedissa i Vadstena DN. XVI 230 (1461), 243. Dessutom åtskilliga diktade och sago-historiska bärarinnor: I. Yngva (var. Ingialdz, H1Qhves) d. Hb. 352 o. f., Qrv. 68 o. if. (202), 300; I. Ottars d. iarls å Gautlandi Flb. I 155 o. f.; I. Biartmars d. iarls Gautlandi EA. 382; I. Dags d. gauta kon:s StS. 638 o. f.; I. Eysteins d. belia RL.2 132; I. Herfers (rättare Herfinnz) d. iarls af Ullarakri PV. 385.Ingefro: en diktad Ingifreyr kon. i Sviariki StS. 631. Ingeguerdh: Ingigerär ölåfs d. sånskr Hkr. 11 111 o. if., CFr.
290, Fsk. 155 o. if., Msk. 1, 2, 17, 169, Flb. II 60 o. if., Fms. IV 134 o. if., V 25, 37 o. if., SOH. 55 o. if., OSH. 30 o. if., HN. 30, 35, 45, Hb. 333, An. IV, VIII, IX 1018 o. f., YS. 3 o. if.; Ingigerör Birgis d. brosu (t 1202) Hkr. III 380, Fsk. 390, felakt. kallad Inngirihr CFr. 341; Ingegaardh Magnussa d. DN. XVI 114 o. f. (Värml. 1440); Ingegerd Swens DN. XVI 192 (Vgld 1454); frw Ingerd herra Gystaff Olfssons hustrv DN. XVI 288 (1477); Ingega3rdh Iensed. DN. XVI 313
X. 7. 112ERROD11-10AR. 341 (1486), 315, 341 o. f., 344; en diktad I. drötning i Svikiöö HrG. 12 o. if.
Ingemar: år 1340-65 I. Ragwaldsson, antagl. svensk, DN. III 178, 264, 271; I. Hakonsson DN. XVI 259 (Vgld 1470); I. Asbiornsson från Dal DN. XV 101 (1498).
Ingemund: en Ingimundr jarl af Gautlandi, morfar till en lmn, Vd. 7, 9-12, Ln. 59, 182; Ingemwndh Arwidson DN. XVI 134 (Sdml. 1441), 274 (1474).
Ingeridh: Ingirigr RQgnvaldz d. Inga s:ar sviakonungs Hkr. III 316, 426, CFr. 309, 321 o. if., Fsk. 341, KS. 139, Flb. II 651, Msk. 200, 206 o. if.; Ingrid Aruidzd. DN. XVI 243, 259 (Vgld 1470).
Ingevald: Philippus Ingiwaldsson DN. VII 36 (1307); Nico-lans Ingevaldsson [Natt o. Dag] DN. VI 184 (1342), VIII 161, 182o. f., 196, 203 (1358); Ingewaldus in Wendell präst DN. XVI 105 (1434). Om Narwe Ingewaldzson DN. VIII 243 (1370) se N.-isl. dopn. sp. 640.
Ingkeld: Ingialdr h. illråöi Hkr. I 61 o. if., CFr. 24 o. if., Flb. I 26, II 3, 535, HN. 101, Ib. 383, Hrv. 290, 300, Hb. 456, Qrv. 59 o. ff., SD. 1; dennes sonson Ingialdr 0:51afs s. tretelgiu Hkr. I 75, 78, CFr. 29 o. f., Hb. 456; Ingialdr Fraa s. ko-nungs, farfar till en lmns hustru, Ln. 71, 192, 270, Gr. 4, Flb. I 266; en I. ij Bekkiathorppe (Ålems s:n, Stranda h:d) skri-ven d. Ingielle DN. VIII 255 (1378); lens Ingieldsson DN. XVI 187 (Sdml. 1453); Ingwilir j Badhene DN. XVI 247 (Vgld 1465).
Ingulf: i gårdsn. Ingwlffs engen DN. XVI 313 (1486), nu In-gelsängen i Upphärads s:n, Vgld.
Ingvar: i Yngl. saga Yngvarr sviakon. Hkr. I 59 o. f., CFr. 23, HN. 101, Flb. I 26, Ib. 383 samt Yngvarr konungr å Fia).-ryndalandi Hkr. I 61 o. f., 65, CFr. 24 o. f.; på 1000-t. Yng-varr h. viökrli YS. 5 o. if., An. IV, VII, IX 1041 (t), 239; Ingwar j Spetaby DN. XVI 187 (Sdml. 1453); Ingwar Mickelsson DN. XVI 228 (Vgld 1461); Ingwar j Dyelp DN. XVI 224 o. f. (Sdml. 1460).
Dar: Ioarus de Rudhi ock Ioarus Sigbiornsson DN. III 248 (Värml. 1355); Magnus Ioarsson DN. VI 390 (Värml. 1397), skriven Iorsson DN. III 249 (1399); Ioarus Nicolai clericus lincop. DN. VIII 168 (1351), 175, 184, 199 o. f. (1356).
342 LIND, SV. PERSONNAMN I DEN NORSK-ISL. MEDELTIDSLITT. X. 7.
lordan: Iordanus canon. upsal. DN. VI 175 (1338). Iorun: Iorvnn Porgnys d. lagmannz af Svia riki Ln. 80. Isgffirdh: isgerör d. Illobves konungs af Gautlandi HE. 520
o. if.
Iulger : en lmn Iölgeirr Ln. 106, 113, 217, 222 o. f. är sanno-likt svensk eller dansk; en diktad "svensk" Iölgeirr GHr. 255 o.
Ivar: år 1028 en ivarr Sigtryggs s. i Närke Hkr. II 419, Fsk. 179, SOH. 189, Flb. II 315, Fms. V 25, Obr. 11; år 1248 en Ivar porsteins s. af Dali CFr. 534, KS. 411, Flb. III 174; Ywar Ioansson DN. XVI 70 (Närke 1415); Iwer Axelson [Tott] DN. XVI 274 o. f. (1474), 370, far till Beata Yffuersd. [Tott] DN. XVI 306 (1483); bons Ywarsson [Dyre] DN. XVI 293 (1478), 326 o. f., 356 (1496); Metta Iwers d. [Dyre] DN. XVI 366 (1499).
Ioekul: kkull s. Ingimundar iarls af Gautlandi Vd. 7 o. if., Ln. 59, 61, 182, 184.
antagl. i gårdsn. Ia3rngfishu1t i Värend DN. XVI 256 (1469).
Karl: en viking Karl Snayillfs s. ör Gautlandi på 900-t. Nj. 109; år 1137 Karl jarl Söna s. i Gautlandi Hkr. III 351 o. 380, CFr. 326 (felakt. Sarrkvis s.), 341, Fsk. 179, Obr. 11; Karl San-k-vis s. sviakon. t 1167 CFr. 291, Hkr. III 290, Fsk. 301, An. IX 1162, Msk. 169, 209, Kn. 335; en annan Karl Sorquiss s. t 1198 Flb. II 669 o. f., KS. 162, Fms. VIII 365; Karl jarl daufi t 1220 KS. 411, Flb. III 174, CFr. 534, Fms. X 27; en son till denne far till Vlfr Kar[1] s. An. VIII 1276; samma-städes en Karl marskalk; Karl s. Vlfs iarls fasa Flb. III 183, 187, Fms. X 46; en Karolus clericus Erici ducis sueorum DN. VII 39 (1307); Karolus episc. lincop. DN. VII 96 (1319), 110, VIII 73; Karolus Neskongsson DN. III 124 (1321), VI 132, 184, VII 177, 244, VIII 161, 182 o. if., 196, 203 (1358); Lauren-cius Karlsson ock Karolus Tukason DN. VIII 166 (1351); Karolus Niclisson DN. VI 203 o. f. (1346); Karl Wlfson [Sparre] t 1407, DN. III 272 (1365), skriven Karl af Thyff-tom DN. VIII 255, XVI 46 o. f., 49 (1403); en Karolus de-canus skarens. DN. XVIII 23 (1366); senare en mängd sven-ska bärare av detta namn i DN. V, VI, IX, XVI. En diktad Karl kekkia ofan af Svia veldi Ark. X 233.
X. 7. 10RDAN-112ETILD0R. 343
Knut: Kn. Eiriks s. sviakon. An. I, III o. if. 1195 (t), Fsk. 301, Flb. II 541, 623, 634, 646, III 101, 180, KS. 9, 106, 118, 134, 333, CFr. 476, 540, Fms. VIII 245 m. fl.; Kn. jarl Birgis s. brosu 1202) Hkr. III 380, Fsk. 390, Flb. III 101, KS. 333, CFr. 341, 476, Fms. IX 418; sonson till denne är Kn. Magnus s. brocka Flb. III 101, 181 o. if., CFr. 476, 540 o. if., KS. 333, 418 o. if., Fms. X 41 o. if., An. V 1251 (t); Kn. langi sviakon. An. 1,111, IV, V 1234 (t), IV 1248, Flb. III 176, 180, CFr. 536, 540o. f., KS. 413, 418, 420, Fms. X 32, 44; Kn. Håkonar s. galins Fsk. 390, An. I, III o. if., 1226 o. f., 1239 o. f., 1261 (fl, KS. 246, 248 m. fl., Flb III 10, 12, 24 m. fl., Fms. X 8 o. if., CFr. 393, 395 m. fl.; Kanutus Jonsson DN. VII 36 (1307), 110, 177 (1339), VI 132; Kn. Magnusson lagman i Vgld DN. VII 110, 177, VIII 73 (1319), XVI 17 (1351); Kanutus Folkason DN. VII 177 (1339); Kanutus Abiornason DN. VIII 175 (1351); Geniutus Ka-nuti canon. lincop. DN. VIII 168 (1351), 175; Knwt Algut-son DN. VII 289 o. f. (1371), 303, 332 (1387), I 344, II 368, 372; efter 1400 ett flertal svenska bärare, särskilt i DN. XVI. Kol: en viking Koli- Asmundar s. eskisihu austan ör
Små-londum från 900-t. Nj. 382, 385 o. if.; konung Sverker d. ä. säges vara Kols s. Fsk. 301, Kn. 354, DI. III 31.
Kristman: en svensk Kristmad[r] Panason c. 1270 NGL. II 491.
Krok: bland bråvallakämparne Krokan af' Akri ofan af Svfa veldi Ark. X 233.
Kaebbe: en Kiebbe j Rangswther DN. XVI 66 (Hälsingl. 1413). Thurirus Ka3tilsson DN. VII 110 (1321); lohannes Ka-tilsson DN. VIII 175 (1351); Kwtillus Glysing DN. VIII 166 (1351); Eirik Ketils s. [Puke] DN. I 311, 338, II 356, III 248 (1360-t.), IV 434, VII 303, 331, X 68 o. f.; Arwyth KQetilson DN. VI 294 (1361), 312; Sowald Ktilson DN. XIV 40 (Da-larna 1430); Kwtild, Ketill biskop i Linköp. DN. XVI 232 (1461), 242; Kedel Oop DN. XVI 361 (Vgld 1496). Diktad är K. Gautreks s. HrG. 6 o. så antagl. även Ketill kal- ladr Gardaketill YS. 12 o. if.
Kretilblorn: Liquidus Katilberni der. lincop. DN. VIII 171 (1351).
Kaetildor: Sigmundus Ktildorson (felskr. Laetil-) DN. VII 110 (1321).
344 LIND, SV. PERSONNAMN I DEN NORSK-ISL. MEDELTIDSLITT. X. 7. liffitilmund: Mathias Kyaatilmundeson DN. III 124 (1321). Ladhredh: Hlahreiö HiQrvarhar d. iarls å Gautlandi SOD. 114
o. f., 119. Diktad.
Laghi: Laga Dws DN. XVI 134 (Sdml. 1441); Laghe pose DN. V 511 (1441).
Ledhe: en svensk stigman Lehi i Skålda saga Hb. 452 är väl uppdiktad.
Lekner: en svensk Leiknir berserkr Eb. 38 o. if., VSt. 4, 10 o. if. Lif: Huf, Lif Rolfs d. Ingiallz s:ar a Gavtlandi, farmor till Helge magre lmn, Ln. 71 o. f., 192, 270, Gr. 4, Flb. I 266 o. f. Likvidh: Petrus Liquidson DN. VII 110 (1321); Liquidus
Katilberni DN. VIII 171 (1351).
Lindorm: Petrus Lindormson DN. VIII 161 (Smål. 1351), 182 o. f., 186, 203 (1358); Lindormus 2Eski1son DN. V 189 o. f. (Smål. 1364); Lindhorm Ionisson DN. X 97 (Vgld 1414); Lindhorm Biorson lagman i Vgld DN. IX 401 (1497), XIII 112, XVI 277 (1475), 287, 338.
Liut: Liötr h. bleiki vikingr austr i Sviaskerium på 800-t. Svd. 10 o. if.; på 900-t. en annan Liötr h. bleiki berserkr suoenskr at tett Eg. 231, 234 o. if.
Lodhver: 2Esa in ordiga LQduers d., mor till Loduer jarl a Gautlandi, GE). 5, 8, 16, HE. 521, de äro antagl. uppdiktade; FIlpöver kon. i Svipiöä Qrv. 58 o. if., men han kallas i den andra redakt. av sagan Ingialdr h. illråöi.
Loghi: Magnus Loghasson DN. III 249 (1399), VI 390 (Värml. 1397).
Lagun: F11(6guhr FliQrvaröz d. iarls å Gautlandi SOD. 107 o. f., 115 o. If. Diktad.
Nagnhild: Magnildr dottir iarlsins or Helsingia landi Hb. 455, antagl. uppdiktad.
Nolde: en Moldi bersekr Svd. 21 o. if. skall vara bror till en annan sådan, som säges vara svensk, men båda äro antagl.
uppdiktade.
Mr: kon. Inge d. ä:s hustru kallas Mr systir Blöt-Sveins Hrv. 297, annars känd under namnet Helena, som dock knap-past är det ursprungliga.
Natfari: N. Saefara s. iarls af Smålondum BS. 4, 33 o. if. Diktad.
X. 7. IC/ETILMUND-OTBYGG. 345
Nore: bland bråvallakämparne Non i ofan af Svia veldi Ark. X 233.
Noerend: Helighaa Nserendson. DN. XVI 361 (Vgld 1496).
Na3skonung: Eringislus Neascongsson DN. III 124 (1321), VI 132; Kamins. Neskongs-, Neskonongsson DN. III 124 (1321), VI 122, 184, VII 177, 244, VIII 161, 182 o. if., 196, 203, XVIII 13 (1352). Kanske bröder.
Olaf: Öl. trötelgia Hkr. I 71, 74 o. if., CFr. 27 o. if., Ib. 362,
383, TM. 102, Flb. I 26, II 3, 533, Eg. 256, HrS. 95, Hb. 456; Öl. skygni kon. af Naeriki Hkr. I 75, CFr. 29, Hb. 456, Gir. 24, 26; en 01. suiakon. Flb. I 96, Fms. 1109 o. f.; en bror till Erik segersäll heter ölö,fr Hkr. 1139, CFr. 54, Flb. II 70, Hrv. 295, SOK 13, Kn. 180, An. I o. if. 922; mycket omtalad är Erik segersälls son ölttfr sånski eär skautkonungr Hkr. I 245, 338 o. if., II 8 o. f. samt övriga redakt. av Olaf Tryggva-sons ock Olaf den heliges sagor, MH. 182, 264, TM. 23 o. if., HN. 1180. if., Agr. 27, 39, 44, Msk. 17, 151, Fsk. 106, 1160. if., An. I m. fl. 1018 o. f., 1022, Hb. 333, Ib. 374, YS. 1, 3 o. if., Kn. 1830. if., DI. III 30, Hf. 103, 116, GO. 30o. if., Hrv. 295, Ed2 III 252, 260; Olafr erkibiskup i Upps. An. I, III o. if. 1234; Olawus canon. uppsal. DN. VI 67 (1309), VII 71; Olavus archiepisc. upsal. DN. V 65 (1324), IV 154, III 182 (1341); Siguastus Olaui der. upsal. ock (Malms Vlphonis der. strengen. DN. VI 211 (1347); Olaus skytta DN. V 189 (Små!. (1364); (Maus in Skon prepos. in Mxdalpadha ock 'Manus Nicolai presbyter in Tyllinge DN. III 303 (1374); Olaf Ormsson DN. II 368 (Dal 1382); Olaf Burgarsson DN. II 372 (Dal 1382); Harald Olaffson ij Bekkiathorppe ock Olaw kare DN. VIII 255 (1378); Olaf Stenuarson DN. I 344 (Dal 1380); Olafuer gauter DN. XI 65 (1384); från 1400-t. ett flertal svenska bärare av namnet, särskilt i DN. XVI.
Olof: Olof, Abf Olafs d. bins skygna i Yngl. saga CFr. 29, Hkr. I 75, Hb. 456.
Orm: Folko Ormsson DN. 11 273 (Lödöse 1356), antagl. svensk;
Olaf Ormsson DN. II 368 (Dal 1382); Karl Ormsson DN. V 456 (1434), 459, 461; en Orm DN. IX 401 (Vgld 1497).
Olver, se olvon
346 LIND, SV. PERSONNAMN I DEN NORSK.-ISL. MEDELTIDSLITT. X. 7.
Ottan 0. Egils s. sviakon. Hkr. I 51 o. if., CFr. 20 o. f., Flb. I 26, II 533, Ib. 382, HN. 100; en 0. gauta jarl på 900-t. Hkr. I 303, CFr. 113, Fsk. 77, Flb. 1154 o. if., Fms. 1131, 154, Jv.I 34, 37 o. if., Jv.3 5 o. if.
Otte: 0. j Froswnde (Uppl.) kyrkepresther DN. XVI 323 o. f. (1487).
Palne: en svensk Kristmad[r] Panason omkr. 1270 NGL. II 491.
Radhger: Radger j Morakarlaby (Dalarne) DN. XIV 40 (1430).
Radhorm: en Rahormr lmn Ln. 113, 214, 222 o. f. är sanno-likt svensk.
Ragnar: R. j Osby DN. XVI 224 o. f. (Sdml. 1460).
Ragnborgh: Ramborgh Olaff Flwmmingx d. i Alnen (Medelp.) DN. XIV 137 (1488).
Ragnfridh: Ranfridh Ondzd. DN. XVI 190 o. f. (Sdml. 1453); Ramfreth, -ffridh [Jönsd. Tre Rosor] DN. XV 98 (1492). Ragnhild: Ragnhildr kona Rauöz på Olaf den heliges tid Hkr. II 385, SOH. 174, m. fl. skall vara svensk; en hustru Ragu-ud DN. XVI 392 (Vgld 1492).
Ragnvald: på 960-t. Rognvalldr Haconar s. gamla i Svipiolg OM.1 7, OM.2 4, Flb. I 75, Fms. I 73; RQgnvaldr h. gamli fair Steinkels konungs Hrv. 296; Olaf Tryggvasons svåger Raugnvaldr Vlfs s. jarl i Västergötland SOH. 27, 51 o. if., Hkr. II 28 o. f., 100 o. if., III 76, Fsk. 157 o. f., 218, Flb. I 66, 414 o. f., 469, II 55 o. if., Fms. II 220 o. f., 283 o. f., IV 68, 126 o. if., V 281 o. if., An. IV, VIII 1017; Rognvaldr Inga s. sviakonungs Hkr. 111316, CFr. 309, Fsk. 341; Ragnvaldus Mag-nusson DN. VII 110 (1321); svensk är antagl. Ingemarus Ragwaldsson DN. III 178 (1340), 264, 271 (1365); Rangwal-dus Stephani presb. dioces. lincop. DN. VIII 204 (1358); El-lauus Rangnualdi canon. scar. DN. VI 340 (1377); Raguall cante ij Bekkiathorppe (Ålems s:n, Stranda h:d) DN. VIII 255 (1378); Lauris Ragwaldson kyrkoherde i Mora DN. XIV 40 (1430); Pedher Ragualsson presther ock hans bror Niels Ragualsson DN. XVI 156 (Sthlm 1446); Raghwald Puke lag-man i Östergötl. DN. XVI 163 (1447); Ingeborgh Rawaldz d. DN. XVI 160 (Sthlm 1446; ss. t), 198; Rawal Odinsson DN. XVI 158 (Sdml. 1446); Ragwaldh, -wal Andersson DN.
X. 7. OTTAR-REFIL. 347 XVI 192 (Vgld 1454), 215, 222; Rawaldh Ioansson
härads-hövd. i Jönåker DN. XVI 224 o. f. (1460); Rawaldh Magnis-son DN. XVI 226 (Sdml. 1460); Haalge RagualsMagnis-son DN. XVI 259 (Vgld 1470); Niels Ragwalson DN. XVI 274 (1474) är väl en annan än den förut nämnde; doctor Raguald archidiac. upsal. DN. XVIII 133 (1496), 136; Pedher Raffwalds-, Rag-waldson j Erstavik DN. XVI 362 o. f. (1497), 376.
Ramund: Rammund basse häradshövd. i Flundre h:d DN. XVI 314 (1486), 317, 360.
Rane: en jarl Hrani gauzki på 800-t. Hkr. 1115, 121 o. f., CFr. 45, 47.
Ranke: Mykyl Rankkemag även DN. XVI 300 (1481). Ring: Hringr Gauta s. kon. yfir Eystra Gautlandi BS. 3 o.
14 o. if.; Hringr fylkiskon. i Svia veldi
pv.
385; dennes dotterson heter ock Hringr DV. 402; Hr. kon. å Smålondum EA. 382, 390 o. if. Alla äro diktade.Ringvidh: Ringwidus archidiac. upsal. DN. VIII 175 (1351). Roar: Hroar far till Slettu-Bigrn lmn (svensk) Ln. 67, 189, Flb.
I 436, Fms. II 224.
Rodhger: en biskop Rodgeir YS. 32, 40. Jfr Yngvars saga utg. av Em. Olson, Inledn. s. XC.
Roe: Hröi skiålgi sSrslumaör sviakonungs Hkr. II 90, 95, 97, SOH. 47, 50, Flb. II 52, 54, Fms. IV 118, 124, An. IV, VIII, IX 1017(t).
Roland: Magnus Rolandsson häradshövd. i Askims h:d DN. XVI 314 (1486); Ra-, Rolandh Maghensson häradshövd. i Askims h:d DN. XVI 345 (1493), 361. De äro väl far ock son. Lånenamn.
Rolf: R. fra Am, farfar till en lmn, Ln. 71, 192, 270, Gr. 4, Flb. I 266, Hb. 505. Diktad är Hr. Gautreks s. HrG. 6 o. if., Gtr. 34, 61.
Romund: i gårds- ock sockennamnet Rommwndaleff DN. XVI 313 (1486), nu Rommele i Flundre Vgld, felakt. skrivet Ramwndeloff DN. XVI 317.
Rosskal: en diktad Hrosskell vikingr Gtr. 35, HrG. 40. Rudda: Rvdda mcgir Hamu af Helsingia landi i Skålda saga
Hb. 452, 454. Diktad.
Reefil: Refill Biarnar s. iårnsiou, far till en sveakon., Hrv. 293, DI. III 30, Ed.2 III 252, 260. Sagohistorisk.
348 LIND, SV. PERSONNAMN I DEN NORSK-ISL. MEDELTIDSLITT. X. 7. Rodh: en svensk Rauår från 900-t. Svd. 106; svensk till
föd-seln är ock en Rauör i Eystridolum på Olaf den heliges tid Hkr. II 385 o. f., SOH. 174 o. f., Fms. IV 379 o. if., V 330 o. if., kallad Raudulfr Flb. II 292 o. if., Fms. V 330, Ulfr Flb. II 292.
Rorik: Stephanus Rårik-, Råreksson DN. VII 110 (1321), VIII 73 (1319).
Salgardh: Salgardr serkr kappi ./Eireks konungs af Uppsolum Flb. I 577 o. if.
Sali: S. gaTzki bråvallakappi Ark. X 230. Diktad.
Sander: Sigfridus Sanden i presbyter upsal. diocesis DN. VII 276 (1363).
Sante: Niels Santesson DN. XVI 224o. f. (Sdml. 1460). Saxe: Saxi flettir Bofa s. i Vestra Gautlandi Hb. 456, Hkr. I
72, CFr. 28. En diktad Saxi ilettir bråvallakappi Ark. X 230 tycks ock räknas som svensk.
Sigge: Siggo Hallsteinsson DN. III 75 (1307), VII 38, VIII 73 (1319); Siggo de Phalokopia kanik i Skara DN. IV 169 (1330); Siggo Magnusson DN. VIII 166 (1351); Siggo episc. scarens. DN. VII 229 (1351), 235, VIII 166, 171, 187 o. if., 196 (1356);
Sigge Lafrentzsson [Sparre?] DN. X 98 (Vgld 1414), antagl. far till Lans Siggesson DN. XVI 192 (Vgld 1454), 222; Siggo archidiac. strengen. DN. I 539 (1434); en yngre Siggo episc. skarens. år 1434-35 DN. I 538, II 540, IV 624, V 455 o. f., 459, VI 480, 484 o. f., XVI 107; Lasse Siggesson DN. XVI 192 (Vgld 1454); Sigge biskop i Strängnäs DN. XVI 199 (1455), 232 (1461); Sigge j Drogestade (Jönåker, Sdmi.) DN. XVI 224 o. f. (1460); Sigge Pedersson DN. XVI 259 (Vgld 1470); Sigge Larensson [Sparre] DN. XVI 356 o. if. (1496), IX 401.
Sighbiorn: Ioarus Sigbiornsson DN. III 248 (Värml. 1357). Sighfast: Sigfastr magr Solvars gavtakonungs på 800-t. Ln. 71, 192, 270, Gr. 4, Flb. 1266; Nicholawus Sigvasti canon. uppsal. DN. VII 95 (1318); Siguastus Olauj der. upsal. dio-cesis DN. VI 210 (1347); samme man är kanske Sigfastvs Olavi TI. 51.
Sighfridh: Sighfridus decanus vpsal. DN. VI 175 (1338); Sig-fridus Sanden i presb. vpsal. DN. VII 276 (1363); SigSig-fridus
X. 7. RODII- S1RNIR. 349 de Lincopia episc. osloens. DN. VI 238 o. if., An. VIII 1358 (f), m. fl. (se N.-isl. dopn. sp. 877).
Sighger: Siggeirr kon. å Gautlandi VS. 6 o. if., Ed.i 186 a, Ed.2 I 522, II 607, Inb. I 25; en diktad svensk Siggeirr även SSt. 423.
Sighlef: en Selefe de Gutland DN. XIX 463 (1303), 469, an-tagl. samme man som Seloue susse de Gutland DN. XIX 546 o. f., 621.
Sighmund: Sigmundus .ffiringislason DN. VII 110 (Orebro 1321); Sigmundus Kwtildorson även DN. VII 110 (1321); Sighmundus episc. strengen. DN. VIII 166 (1351), 171, 182, 184 (1355); i bråvallaslaget S. kaupangskappi ofan af Sig-tunum Ark. X 234; S. Hkövers s. konungs af Gautlandi HE. 521, 532.
Sighrbiorg: Sigrbiorg d. porgnyrs ldgmannz Flb. II 77.
Sighridh: Sigrihr h. störraba Tösta d. Hkr. I 244 o. if., CFr. 126 o. if., Fsk. 116, 206, Hrv. 295, GO. 30, En. 183, 207 o. flerest. annars; Sigridr d. Knutz Eiriks s:ar sviakonungs Flb. III 101, Ur. 476, KS. 333, Fms. IX 418; Seg-, Sigredh, Sig-riidh, -rith Eskilsd. [Baner] DN. XVI 370 (1500), 373, 398, XVIII 160.
Sighsten: .A.bernus Sixstins s. [Sparre] DN. VII 27, 36, 38 (1302-07); Sixsten prost i Värmi., Sixsten i Thyngualda (Värmd.) ock Torgils Sixstensson DN. XVI 115 (1440). Sightrygg: en Sigtryggr rikr maör å Nwriki år 1028 Hkr. II
419, SOH. 189, Obr. 11, Fsk. 179, Flb. II 315, Fms. V 25.
Sighurdh: omkr. 1000 en Sigurär jarl i Shrum GO. 28, 30; Sywrdh morth DN. XVI 66 (Häls. 1413); Siughur ij Dyupe DN. V 361 (Räls. 1416); Swen Siwrdson DN. XVI 343 (Vgld 1492).
Sighvalde: en diktad Siguandi bravallakappi Ark. X 234 tycks räknas som svensk.
Sighwerk: Sigverkr kon. af Attundalandi i Yngl. saga Hkr. I 65, kallad Sighvatr CFr. 25.
Sione: en svensk stigman Sioni i Skålda saga Rh. 451 o. f. Han är utan tvivel diktad.
Siovald: Sowald Ktilson DN. XIV 40 (Dalarne 1430); So-felakt. för Sio-?
350 LIND, SV. PERSONNAMN I DEN NORSK-ISL. MEDELTIDSLITT. X. 7.
Sludh: Siar Hrings s. konungs i Eystra Gautlandi BS. 4 o. IT. Diktad.
Skafnartung: en diktad Sk. Gtr. 5 o. if., 52 o. ff. Han skall vara västgötsk.
Skanung: Dominus Sk. miles DN. X 83 (Dal 1403). Är väl egentl. binamn.
Skiold: en SkiQldr "scenskr maär" på 900-1. Nj. 169 o. if. Smidh: Smihr Dvara s. i Eystra Gautlandi BS. 6 o. if. Diktad. Snotra: en diktad Sn. i Vgld Gtr. 5 o. if., 52 o.
Snwulf: en Snanilfr h. gamli "6r Gautlandi austan" på 900-1. Nj. 109.
Sote: Söti vikingr "i sviaskerium" Hkr. II 7 o. f., SOR 17, Fsk. 140, An. IV, V, VIII, IX 1007, m. fl.; Soti fölagi Yngvars viäkrla YS. 12, 23 o. f. En Söti illvirki KH. 133 o. f. skall ock vara svensk.
Sporsnix1I: Sporniallr kon. af Nwriki i Yngl. saga Hkr. I 65, CFr. 25.
Sten: Steen Niclesson DN. VI 312 (1365); Sten Beyntsson [Bjelke] DN. VI 395 (1402), VIII 266 (1392), XVI 46 o. f., 49; Bo Stensson [Natt ock Dag] DN. V 456 (1434), 459, XVI 159, 189, 270; bror till denne är Benkt Stensson DN. V 461 (1434), XVI 104; Sten Sture [d. ä.] DN. XV 110, XVI 270 (1472), 2880. f.; Sten Twreson [Bjelke] DN. XVI 363 (1498), 367. Diktad är Steinn af Va3ni bråvallakappi Ark. X 230. Stenar: Stenarus de Vazstenis DN. X 83 (1403).
Stenkil: Steinkell sviakon. Hkr. III 174, 180 o. f., 250, CFr. 233 o. if., Hrv. 295 o. f., m. fl. (se N.-isl. dopn. sp. 955); gårdsn. Stnkilshwarff även DN. XVI 283 (1476).
Stenvar: Olaf Stenuarson även ND. I 344 (Dal 1380). Stigh: Pedher Styggsson DN. XVI 192 (Vgld 1454).
Stighande: år 1360 en Stigandus Stephani kanik i Linköp. DN. VI 282 o. f., 290, VIII 220.
Storkar: Ienis Storkarson DN. XVI 224 o. f. (Sdml. 1460). Styrbiorn: StyrbiQrn h. sterki ölafs s. Hkr. 1139, 245, 11 118, 120, Hrv. 295, Eb. 52, in. fl. (se N.-isl. dopn. sp. 968); Gre-gorius Styrbiorna-, Styrbernason även DN. VIII 166 (1351), XVIII 19; Thorstanus Styrbernj DN. XVIII 19 (Sthlm 1353); Storbyorn Thorstensson DN. VI 312 o. f. (1365).
X. 7. STUM-SVERKER. 351 380, CFr. 326 (felakt. Sarrkvis s.), 341, Fsk 179, Obr. 11; Suno Iouansson t 1338 DN. VIII 265; han är far till 2Eringis1i Suna-, Sonason jarl av Orknöarna t 1392 DN. V 189 o. 246, VIII 161 (1351), 172, 182 o. f., 186, 196, 203, 220, 254 o. f., 264 o. f., VI 293 o. flerest. utan fadersnamnet (se un-der 2Eringis1); Sone j Skau1stada3 DN. XVI 224 o. f. (Sdml. 1460).
Svavar: Islands upptäckare Gardar s. Svavars hins svenska Ln. 4, 130, 262, Flb. I 248.
Sven: Sueinn Yngvars s. hins viöforla (t 1041) YS. 11, 31 o. if.; Blöt-Sveinn sviakon. Hkr. III 297, CFr. 298, Flb. II 424 o. f., Fins. VII 151, Hrv. 297 o. f., DI. III 31; Sueno de Lodh-osia canon. skarens. DN. IV 170 (1330), VI 175, VII 202 (1347); lohannes Swenonis der. lyncop. DN. VI 211 (1347); Swen Birgirsson DN. II 374 (1383), 418 (1397) tycks vara från Värml.; Suein Ioonsson der. lyncop. DN. IV 636 (1438), VI 497; Swen biskop i Skara DN. III 552 (1441), IV 648, V 509; Ingegerd Swens ock Swen Andersson DN. XVI 192 (Vgld 1454); Swen Laurensson DN. XVI 153 (1445); lon Swens-son DN. XVI 233 (Vgld 1461); Swen IonSwens-son DN. XVI 247 (Vgld 1465); Magnus Suensson DN. XVI 259 (Vgld 1470); Swen Laurison aff vapn DN. XVI 257 (1469); Hans Swens-son DN. XVI 341 (Vgld 1492), 343; Swen SiwrdSwens-son DN. XVI 343 (Vgld 1492).
Svening: Ieppe Sweningsson DN. XVI 233 (Vgld 1461). Svip: Svipr böndi i Svikia HKr. 35 o. if.
Svipdagh: Svipdagr kappi Hugleiks yngl. kon:s Hkr. I 41, CFr. 15; Svipdagr blindi "ra fyrir Tiundalandi" Hkr. I 61 o. 66, 70, CFr. 24 o. f., 27; bland Rolf Krakes kämpar Svip-dagr Svips s. i Svipia HKr. 35 o. if., Ed.2 I 394, II 579. Sverker: en Sorkvir karl i Svipia omkr. 1000 Nj. 617;
Sver-kir
. Kols s. sviakon. Fsk. 301, Kn. 354, 358, 360, DI. III 31, far till Karl Sarrkvis s. CFr. 291, Hkr. III 290, m. fl. (se under Karl); hans sonson Sorkvir Karls s. Hkr. III 290, 380, CFr. 291, 341, 387, Flb. II 646, 669, 701, III 3, Msk. 169, Fsk. 301, 390, An. I, III o. if. 1200, 1208, 1211, KS. 134, 202, 238 o. f., Fms. VIII 302 m. fl., St. I 332; dennes son Iön Sorkvis s. An. IV, V, IX 1216, 1222, VIII 1222, m. fl. En diktad svensk Sorkvir berserkr GHr. 241 o. if.
352 LIND, SV. PERSONNAMN I DEN NORSK-ISL. MEDELTIDSLITT. X. 7. Sylgia: S. d. Saafara iarls af Smålondum BS. 4.
Safari: se föreg. namn.
Solvar: en Solvar gavtakon. på 800-t. Ln. 71, 192, 270, Gr. 4, Flb. I 266, Fms. I 250, kallad Salgarör Ln. 251.
Sorle: en Seri° de Gutteland DN. XIX 322, 529 (1304). Tale: lon Talesson DN. XVI 233 (Vgld 1461).
Thiudhar: Dioöau s. Friöleifs lmns Ln. 69, 191. Fadern säges vara "gavzkr at foövr tt".a3
Thiudhgot: Diöögautr h. smålenzki Kn. 322'. Täxthandskr. har Viögautr.
Thiuf: en pi6fr lendr maör samtida med Blot-Sven Hrv. 298. Thireghner: en Thiegnerus aurifaber upsal. DN. XVII 967
(1433).
Thora: Dora borgarhiortr Herrobar d. iarls a Gautlandi RL. 116 o. if., Hb. 458 o. f., 505, Ln.i 172, 324, BS. 62; Dora d. 2Eireks kon:s at Uppsdlum Mb. I 436, Fms. II 224, Ln. 66, 189. Thorar: en svensk pörarr i slutet av 900-t. Fms. II 85, 87, 247, III 26, men han benämnes Dorarinn Flb. I 343 o. if., 535,
Dörir HL 102 o. if.
Thorbiorgh: en diktad Dorbiorg Eiriks d. konungs i Svipi0 HrG. 10, 13 o.
Thorbiorn: år 1224 porbiorn ringr 1. rigr från Värml. Flb. III 62, CFr. 442, KS. 297; Thorbiorn kirkioprfflstxr j Firghe-landa (Dal) även DN. II 368 (1382); Thorbiorn j Uinge (Ås h:d, Vgld) ock Magnus Torbiorsson DN. X 111 (1425); den senare är kanske far till Torbiorn Magnusson DN. XVI 215 (Vgld 1458); Gudmwndh Torbiornsson DN. XVI 317 (Vgld 1486), 341, 343; Torbiorn Esghersson häradshövd. i Väne h:d DN. XVI 314 (1486), 317.
Thorbwrgh: Thorbergh, Thorbergus kerling DN. V 456, 459 (1434).
Thord: en svensk lmn Dorör knappr Ln. 70, 191, Gr. 164; år 1224 porpr wstmaör från Värml. CFr. 442, Flb. III 62, KS. 297; Thordo Bonde DN. VII 110 (1321); en annan svensk Thordh Bonde DN. II 368 (Dal 1382); Thordo prepos. lincop. DN. VIII 266 (1392); Thordh Bonde [Karlsson/ DN. VI 561 (1449); Toord Bonde Philipson DN. XVI 211 (1458), 214o. f., 221 m. fl.; Tord Ippason DN. XVI 247 (Vgld 1465); Larens Tordson i Brothen DN. XVI 300 (Dalarne 1481); Tordh Ber-
X. 7. SYLGIA-THORGILS. 353
gesson j Skwletorp DN. XVI 361 (Vgld 1496); en diktad Pörör StS. 612; en diktad viking örör stafnglåraa Qrv. 58 o. if. skall kanske räknas som svensk.
Thordis: pordis Ingimundar d. iarls af Gautlandi Ln. 59, 182,
Vd. 7, 10 o. if.
Thorer: Pörir helsingr, er byggöi Helsingialand, Hkr. 1 184,
II 309, CFr. 71, SOH. 142, Flb. II 262, Fms. IV 314; Porir jarl a Vermalandi på 800-t. Ln. 58, 181; en Porir hirdmadr Eiriks hins sigraela Flb. II 72, 79 o. f.; en svensk Pörir Hf. 102 o. if.; han kallas annars
porarr
(se ovan),porarinn
; Gauka-P6rir t 1030 Hkr. II 447 o. if., SOH. 201 o. if., OSH. 62, 65, Flb. I 9, II 328 o. if., Fms. V 47 o. if.; i början av 1100-t. Pörir helsingr vaeringia h9föingi Hkr. III 430, SOH. 242 o. f., Obr. 12, Fms. V 137; Thore gaut DN. XIX 467 (1303), 498, 508; Eirikrp
oresson DN. VIII 73 (1319); år 1351-58 bröderna Benedictus Thurisson [Bjelke] ock Nicolaus Thu-risson [Bjelke] DN. VIII 161 o. f., 171 o. if., 182 o. If.; den senare även DN. XVIII 13; den förres son är Thure Beankt s. DN. VIII 266 (1392), VI 395, XVI 47, 49 (1403) ; en Tho-rer bryte DN. VI 390 (Värml. 1397); Thore j Tymmetzdal ock Thore smidh DN. XVI 192 (Vgld 1454) ; av släkten Bjelke ytterligare Twre Twreson DN. XVI 182 (1451), 232, 271 (1472) ock Sten Twresson DN XVI 363, 367 (1499); Thore Gwnuadsson DN. XVI 361 (Vgld 1496). En diktad Pörir BH. 132 skall vara från Hälsingland.Thorfin: omkr. 950 en
porfinnr
b6ndi på Eda skog (Värml.) Eg. 260, 266 o. if.Thorger: en Porgeirr heilagr maör i Värml. CFr. 449, Flb. III
71, KS. 305; Porgeirr rigr år 1224 KS. 297, Flb. III 62 tycks ock vara från Värml.
Thorgils:
porgils
Gorms s. hersis i Svia riki, morfars far till en lmn, Ln. 66, 182, 251, Flb. I 436, Fms. 11 224;porgis1
hird-madr Eiriks hins sigrswla Flb. II 72, 76 o. if; omkr. 1240 Porgils slyåra från Värml. KS. 345, 391 o. f., Flb. III 114, 158, skrivenporgis1
CFr. 486, 520; Nicolaus Thyrghilsson DN. VIII 175 (1351); Th3rrgillus episc. strengen. DN. VIII 222 (1363), 225; Thorgillus presbyter DN. VIII 266 (1392);354 LIND, SV. PERSONNAMN I DEN NORSK-ISL. MEDELTIDSLITT. X. 7.
son DN. XVI 208 (Sdml. 1458); Trwels Arifuidsson j Skwle-torp DN. XVI 361 (Vgld 1496).
Thorget: porgautr skaröi Hkr. II 83 o. if., SOH. 44 o. if., Flb. II 49 o. if., Fms. IV 112 o. if., An. IV, VIII, IX 1017 (f). Thorkil: Thorkillus Eringislason DN. III 272 (1365), VII 303, skriven Torkil, Thorkillus baarun DN. VI 312, VIII 258 (1381); Thorchel domprowast i Skara DN. X 97 (1414); Thor-kil Karlsson DN. XVI 259 (Vgld 1470).
Thormodh: pormohr h. ramme svensk lmn Ln. 70 o. f., 192. Thorsten: år 1248 en Iuarr porsteinssun af Dali Flb. III 174, CFr. 534, (KS. 411); Thorstanus prwpos. Oylandiae DN. VI 67 (1309), VII 68, 71; Haquinus Thorstani canon. lincop. DN. VIII 168 (1351); Thorstanus Styrbernj aduoc. stocholm. DN. XVIII 19 (1353); Storbyorn Thorstensson DN. VI 312 o. f. (1365), kanske den förres son; Thorsten Simonson DN. XVI 62 (1410), X 97 (Vgld 1414) ; Torsten Niolisson DN. XVI 115 (Värml. 1440), 128; Pedher Torstensson DN. XVI 115 (Värml. 1440); Torsten Ionson DN. XVI 191 (Vgld 1454, ss. t), 215, 217; Torsten Biornson DN. XVI 247 (Vgld 1465); Olaff Torstenson DN. XVI 274 (1474).
Thorvidh: porviör stami på Olof skötkonungs tid Hkr. 11 189 o. if., SOH. 87 o. f., Flb. 11 171 o. f., Fms. IV 2040. if.; vid mitten av 1060-t. Porviör 19gmaör gauta Hkr. III 179 o. CFr. 236, felakt. kallad porfinnr Flb. III 373 o. f., porflör Msk. 89 o. f. Det är den senare formen som föranlett namn-förväxlingen.
Thrond: prondr miok siglandi Biarnar s. Ln. 72, 76, 78, 119, 193, 195, 226, Gr. 3 o. if.; han var lmn, fadern götisk; prandr Sulu jarl, morfar till Styrbjörn starke, Flb. II 70 tycks ock vara svensk.
Throtte: Throtto Pa3tarsson även DN. VIII 166 (1351), VI 293.
Throttulf: två bröder Fostolfr ock Prottolfr från 900-t. Ln. 62, Vd. 77 o. f. De äro sannolikt svenskar.
Thvari: Pvari, kallaör Bryn-v., i Eystra Gautlandi BS. 5 o. if. Diktad.
Tola: i bråvallaslaget Tolufrosti Ark. X 234, som väl är att fatta som Tölu-Frosti.
X.7. THORGOT-ITLF. 355
CFr. 92, 154, 179, Fsk. 116, 206, 034.1 7, OM.2 4, SOH. 11, 13, OSH. 4, Flb. I 68, 78, II 3, Frus. I 61, 77, IV 21 o. f., 36, Kn. 183, 207, GO. 30.
TOTO: en sannolikt uppdiktad Gauti Töfa s. Hkr. 11 185, SOH. 85 o. f., Flb. 11 169, Fms. IV 201; år 1027 Toft Valgavtz s. gautzkr mör SOH. 168 o. f., OSH. 38 o. IT., Hkr. II 374 o. f., S. 1 o. if., Flb. II 142 o. IT., 315, Fms. IV 368 o. f., V 321 o. if.
Tubbe: Tubbe Erekson DN. IV 379 (1372).
Tuke: Crolus Tukason även DN. VIII 166 (1351).
Tune: Gotztavus Tunason även DN. VII 110 (1321), 177, 244 (1352), VIII 166.
Totra: en diktad Totra Gtr. 5, 10, 52 o. if.
Ubbe: Åka s. Ubb i Värml. på Harald hårfagres tid Hkr. I 117, CFr. 46; svensk är ock Blöt-Ubbi i slutet av 900-t. Fms.
II 85, Flb. I 343, Hf. 102; Vbbi erchibysk. i Svipioto An. IV, IX 1253 (t), kallad Vift An. V 1253; Lauris Wbbeson DN. XVI 224 o. f. (Sdml. 1460).
Ud: Oddr skrauti s. Loduers konungs af Gautlandi G. 5 o. if., Ln. 39, 162, HE. 521, 555; år 1224-40 Oddr Eiriks s. latr
å Me6albce (Mellby i Eda s:n, Värml.) KS. 297, 303, 392, Flb.
III 62, 68, 113, 158, CFr. 447, 520, felakt. skriven Porr CFr. 442; Oderus gaut DN. XIX 465, 498, 506; Karl Udson da3-kin i Scara DN. X 95 o. f. (1414), 98 o. f.
Udde: Udde, Odh j Akar präst DN. XVI 323 o. f. (Uppl. 1487); en gård Vdderyth i Vgld DN. XVI 361 (1496).
Ulf: Ulfr brandar s. Sulu iarls fostri Styrbiarnar sterka Flb.
II 70, 72; Ulfr Tosta s., bror till Sigrid Storråda ock far till västgötajarlen Itwnvaldr Ulfs s. Hkr. II 28% 100", SOH. 27, 82, Flb. I 415, 11 115, Fms. IV 191; en son till Rognvaldr iarl heter ock Ulfr Flb. I 537, 11 117, Hkr. II 29, 182, SOH. 27, 84, Fms. IV 198; omkr. 950 två bröder med namnet Ulfr i Värml. Eg. 271 o. if.; Ulfr jarl fasi Flb. III 174, 176, KS. 411, 413, CFr. 534, 536, 542, 545, An. I, III m. fl. 1248 (t), VIII 1276; brorson till denne är VM- Kar[l]s s. An. VIII 1276; Philippus Ulfsson DN. VII 36 (1307), 38, 110 (1321);
Vlpho Aberni DN. III 179 (1340); Olauus Vlphonis der. strengen. DN. VI 211 (1347); Karl Wlfson [Sparre] aff Tof-tom (på Adelsö) DN. III 272 (1365), (VIII 255, XVI 46, 49);
356 LIND, SV. PERSONNAMN I DEN NORSK-ISL. MEDELTIDSLITT. X. 7.
Ulpho Guthmaarsson lagman i Närke DN. VII 177 (1339), far till Byrghe =son DN. VIII 255 (1378) ock till Cecilia Wlfsd. DN. VIII 266 (1392); Ulpho Grymson präst i Hög-säter (Dal) DN. X 83 (1403); Wlf Ionson [Ros] DN. X 96 (Vgld 1414), 98, far till Birgitta Vlffs d. DN. XVI (70, 134), 152 o. f. (1445), 162, ävensom till Pether Wlfson DN. XVI 70 o. f. (1415), 128, 152 (1445), 325, som åter är far till Wilff Peadherson DN. XVI 135 (1441), 152, 156 m. fl.; son till denne är väl lens Vlirson. j Erffwale (Ervalla) DN. XVI 357 (1496), 362 o. f., 376; Steffan Vlffsson t 1478 DN. VI 561, XVI 160 (1446), 271, 288 o. f.; bror till denne är lon Wlffson DN. XVI 160 (1446); en yngre Birgher Wlffson DN. XVI 160 (1446); Fadher Wlffson [Sparre] DN. XVI 160 (1446), 186 m. fl.; Godzstaff Vlfson [Sparre] DN. XVI 186 (1452), 227, anses vara samme man som her Godzstabf aff Warnhulta DN. XVI 245 (1465); Wlff Benktsson DN. XVI 187 (Sdml. 1453), 197, 226 (1460); Lauris Vlffsson DN. XVI 283 (1476, ss. t), 292; en diktad ölfr berserkr at UppsQlum Gtr. 32.
Valgot: en Valgautr jarl i vestra Gautlandi på Olaf d. he-liges tid Hkr. II 374 o. f., SOH. 168 o. f.,
S. 1
o. IT., Flb. II 142 o. if., 315, Fms. IV 368 o. f., V 321 o. if., kallas Val-garbr OSH. 40 o. f.Vandil: Vandill landuarnarmadr suiakonungs Flb. 1140 o. Vandill Snwulfs s. hins gamla ör Gautlandi austan Nj. 109 o. if. Båda från 900-t.
Vera: Viera in punga Gudbrandz d. af Iarnberalandi GP. 5. Vibiorn: lon Vbiornsson DN. II 368 (Dal 1382).
Vighdis: Vigdis kona Ingimundar iarls af Gautlandi Ln. 59, Vd. 7, 10. Mormor till en mm.
Vikar: bland kämparne på Ormen långe Vikarr af Tiunda-landi Flb. I 452, 492, OM.1 55, 59, 64 o. if. m. fl. (se N.-isl. dopn. sp. 1104).
Yikman: Vicmannus dictus dimske präst i Västerås stift DN. VII 246 (1353, ss.
Vismte: omkr. 1240 Veseti ungi 1. litli från Värml. CFr. 486, 493 o. if., KS. 345, 354 o. if., Flb. III 114, 122 o. if. Voggr: VQggr piönustumaör HKr. 84 o. if., Ed.2 I 392 o. f.,
II 360, 578 o. f. Diktad. Yngvar, se Ingvar.
X. 7. VILGOT- IESIUL. 357 Yngve: Yngvi Alreks s. yng1.-kon. Hkr. I 38 o. if., CFr. 14 o. if., Ib. 382, Flb. I 26, II 533; Ingibiorg d. Yngva konungs at Uppsolum Hb. 352, Qrv. 202, men fadern kallas Ingialdr Hrv. 300, Hköver Qrv. 68.
/Ebbe: Ebbe Benktsson DN. XVI 191 (Sdml. 1453), 197. /Eghil: Egill Auns s. yng1.-kon. Hkr. I 48 o. if., CFr. 18 o. if.,
Ib. 382, Flb. I 26, II 533, HN. 100; omkr. 1000 en Egill gQ-fugr maär i vestra Gautlandi Hkr. 11 163, SOH. 77, OSH. 30, 32 o. f., Flb. II 109, Fms. IV 180; en diktad Egill einhendi Hrings s. kon:s yfir SmålQndum EÅ. 368 o. if.
/Eringisl: Sigmundus 2Eringis1ason även DN. VII 110 (Örebro 1321); Erin-, Aringislus Nasscongsson DN. III 124 (1321), VI 132; Eringislo Ionson DN. VI 184 (1342), möjligen samme man som Eringisl Jonsson DN. XI 60 (1378); Eringisli, -gis1 Suna s. jarl j Orkneyum t 1392 DN. II 261, 273, V 173, 189 o. f., 246, VI 293, VII 266, VIII 161 (1351), 172, 182 o. 196, 203, 220, 254, 264; Thyrkillus Eringislason DN. III 272 (1365), VII 303; Erengisel Nielson [Natt o. dag] t 1406 DN. XVI 46 o. f., 49; han är far till Niclis 2Eringis1asson DN. V 456 (1434), 459, 461; dennes son lErengiisl Nielsson d. y. DN. II 582, VI 561, XVI 134 (1441), 155, 159, 163, 189, 203, 232, 274 (1474, ss. t); han är åter far till Akut Erin-gislsson DN. VI 561 (1449); Erengiisel Eskilsson DN. XVI 181 (Ögld 1451); Karl lEringislason DN. XVI 247 (Vgld 1465). iErland: Eric Erlendson DN. X 69 (1386); Mattis
Erlandh-son häradshövd. i Oppunda DN. XVI 225 (1460).
/Ermund: Ermund j Ormsta (Oppunda) DN. XVI 187 (1453). Urspr. *2Erinmund?
/Esa: 1. Hringsd. konungs å SmålQndum EÅ. 382, 405 o. f. Diktad. Så antagl. även 2Esa in ordiga L9duers d. G. 16. ./Esbiorn, se Asbiorn.
Ysger: Torbiorn Esghersson häradshövd. i Väne h:d DN. XVI 314 (1486), 317.
Eskillus martyr DN. XVI 95 (1429); Andreas Eschil-son DN. VIII 166 (1351), 175; Lindormus 2Eski1Eschil-son DN. V 189 o. f. (Smål. 1364); Eskil]. Niclisson DN. VI 561 (1449); Hakon Eskelsson DN. XVI 241 (Ögld 1465); Erengiisel Es-kilsson DN. XVI 181 (Ögld 1451); Knuth Eskilson DN. XVI 288 (Vadstena 1477), 305; bon Eskilsson j Torppx DN. XVI
