HALLÅ JAG ÄR OCKSÅ VIKTIG Denis Ramic & Wilma Engkvist Örebro Universitet
Institutionen för juridik, psykologi & socialt arbete Socialt arbete
Examensarbete
Kandidatnivå, 15 högskolepoäng VT 2021
Hallå, jag är också viktig
- en forskningsöversikt om de egna barnens
erfarenheter av att leva i familjehem
Wilma Engkvist & Denis Ramic Handledare: Christina Hjorth Aronsson
2 HALLÅ JAG ÄR OCKSÅ VIKTIG
Denis Ramic & Wilma Engkvist Örebro Universitet
Institutionen för juridik, psykologi & socialt arbete Socialt arbete
Examensarbete
Kandidatnivå, 15 högskolepoäng VT 2021
Sammanfattning
Studiens syfte har varit att undersöka hur de egna barnen i familjehem upplever sin situation och hur beskriver barnen att de påverkat dem. Studien åstadkommer detta genom att göra en tematisk analys samt använda Bronfenbrenners (1979) utvecklingsekologiska teori. Empirin för studien är forskningen som finns om biologiska barns egna erfarenheter av att leva i familjehem. Resultatet har visat att de egna barnen i familjehem påverkas av en
familjehemsplacering. De egna barnen beskriver bland annat positiva erfarenhet i form av känsla av självständighet, större ansvarstagande, meningsfullhet samt mer engagerade föräldrar. Samtidigt beskriver de egna barnen negativa erfarenheter som minskad
uppmärksamhet från sina föräldrar, att de inte kände sig delaktiga i familjehemsprocessen, förlust av personligt utrymme och integritet samt exponering för våld och kränkningar. Med hjälp av Bronfenbrenners (1979) utvecklingsekologiska systemteori har studien identifierat förändringar i de egna barnens system, på flera olika nivåer. Analysen har visat att
familjehemsprocessen skapar förändringar i mikro-, meso- samt exosystemen i form av både vinster av förluster av system. Slutligen så diskuterar studien resultatet i relation till syfte, forskningsfrågor och forskaretik.
Nyckelord: biologiska barn, familjehem, forskningsöversikt, det egna barnet, tematisk
3 HEY, I’M IMPORTANT TOO!
Denis Ramic & Wilma Engkvist Örebro University
School of Law, Psychology and Social Work Social Work
Undergraduate, Essay 15 credits Spring 2021
Abstract
The purpose of the study has been to examine how foster parents own children experience their situation and how the situation has affected them. The study achieves this by doing a thematic analysis and using Bronfenbrenner's (1979) developmental ecology theory. The empirical part of the study is existing research on biological children's own experiences of growing up in family homes. The results have shown that the own children in family homes are affected by a family home placement. The own children describe positive experiences in the form of a sense of independence, greater responsibility, meaningfulness, and more committed parents. At the same time, their own children describe negative experiences such as reduced attention from their parents, that they did not feel involved in the family home process, loss of personal space and integrity and exposure to violence and abuse. With the help of Bronfenbrenner's developmental ecology theory, the study has identified changes in their own children's systems, at several different levels. The analysis has shown that the family home process creates changes in the micro, meso and exo systems in the form of both gains and losses of systems. Finally, the study discusses the results in relation to purpose, research questions of the study and ethics.
Key words: biological child, foster care, research overview, own child, thematic analysis,
4
Förord
Vi vill rikta ett stort tack till vår handledare Christina Hjort Aronsson, för hennes goda förmåga att uppmuntra oss samt att hitta och förmedla förslag på förbättringar. Vi vill även rikta ett tack till alla de forskare vars artiklar har skapat ett underlag för denna studie. Vi vill även tacka varandra för ett gott samarbete under forskningsprocessen, från att ha startat upp diskussionen kring eventuella ämnen till att ha skrivit sista kapitlet.
5
Innehållsförteckning
1. Inledning 6
1.1 Bakgrund 6
1.2 Problemformulering 7
1.3 Syfte & forskningsfrågor 7
1.4 Definitioner 7
2. Regelverk 8
3. Tidigare forskningsöversikter 8
4. Teoretisk utgångspunkt 9
4.1 Den utvecklingsekologiska systemteorin 9 4.2 Styrkor & svagheter i tillämpning 10 5. Metodologiska överväganden 11
5.1 Datainsamlingsmetod 11
5.2 Inklusions- och exklusionskriterier 11
5.3 Artikelsökning 12
5.4 Dataanalysmetod 13
5.5 Metoddiskussion 15
5.6 Forskningsetiska överväganden 16 6. Resultat av tematisk analys 17
6.1 Introduktion 17
6.2 Artikelsammanställning 18
6.3 Tematisk analys av erfarenheter & påverkan 19
6.3.1 Slutsatser 23
6.4 Tematisk analys av delaktighet 24
6.4.1 Slutsatser 25
7. Tillämpning av Bronfenbrenners teori 26
7.1 Introduktion 26
7.2 Tillämpning 26
7.2.1 Slutsatser 30
8. Slutdiskussion 32
6
1. Inledning
1.1 Bakgrund
Socialtjänsten såväl som privata aktörer inom familjehemsvården har ett ansvar för att se till både det placerade barnets perspektiv men likaså till de egna barnens eftersom
barnkonventionen omfattar alla barn i samhället och inte enbart de som placeras i familjehem (Åkerhielm & Blennow, 2018). Vidare beskrivs det att den nuvarande förståelsen kring de egna barnens situation i familjehem inte är tillräckligt etablerad. Detta väcker ett intresse att undersöka om det stämmer att de egna barnen inte blir hörda i forskningen och vad
forskningen säger om barns delaktighet och information innan en familjehemsplacering. Enligt socialtjänstlagen (2001:453) [SOL] 5 kap. 1 § har alla barn i Sverige rätt till goda och trygga uppväxtmiljöer. Däremot visar forskning att det finns barn som inte alltid kan
tillförsäkras ett tryggt stadigvarande, bland annat familjehemsföräldrarnas egna barn. På senare år beskrivs allt fler negativa erfarenheter för de egna barnet i familjehem till följd av en familjehemsplacering, till exempel fysiskt våldsamma konflikter och kränkningar (Serbinski, 2017; Spears & Cross, 2003; Targowska, Cavazzi & Lund, 2016) samt sexuella beteenden (Targowska, Cavazzi & Lund, 2016). Under år 2019 var det 31 000 barn och unga som placerades utanför det egna hemmet varav 20 400 av dessa placerades i familjehem, vilket innebar att familjehem var det vanligaste placeringsalternativet det året för barn och unga (Socialstyrelsen, 2020a). Således kan det tänkas att av dessa 20 400 placeringar så hamnade en del av dessa placerade barn i ett familjehem som har egna barn.
De egna barnen i familjehem hörs sällan tillräckligt under familjehemsprocessen
(Nordenfors, 2016; Serbinski & Brown, 2017; Targowska, Cavazzi & Lund, 2016). Sutton och Stack (2013), Raineri, Calcaterra och Folgheraiter (2018) samt Rees och Pithouse (2019) menar att de egna barnen i familjehem har ett större betydelse för hur lyckad en
familjehemsplacering blir än vad myndigheter och forskare tidigare har trott, vilket förutsätter att barnen bör få det stöd och del av beslutsfattande som de är i behov av. I en rapport från Inspektionen för Vård och Omsorg (2017) [IVO] hävdas det att socialtjänsten i flertalet av de undersökta kommunerna brister med familjehemsutredningar, bland annat genom att
familjehem inte matchas med de placerade barnen. Det kan därför tänkas att det varken finns eller skapas rätt förutsättningar för att de egna barnen i familjehemmen ska skapa en god relation med de barn som placeras i familjen. Familjehemsplaceringar på bekostnad av att de egna barnen i familjehem far illa vore inte i linje med vad som är i alla barns bästa, därför tycks det vara högst relevant för socialt arbete att känna till vilken inverkan
familjehemsplaceringar kan ha på de egna barnen, för att kunna tillförsäkra alla barn en trygg uppväxt. En kunskap om vilken effekt familjehemsplaceringar kan ha på de egna barnen tillåter socialarbetare att göra bättre och mer informerade val vid och under
familjehemsplaceringar. En fördjupad kunskap om de egna barnens situation skulle även bidra till att det blir lättare för en socialarbetare att involvera de egna barnen i frågor som berör dem eftersom bättre kunskap om effekterna av familjehemsprocessen skulle tillåta socialarbetare att bättre förbereda de egna barnen inför en familjehemsplacering. Att involvera barn i beslut som rör dem själva är dessutom i linje med barnkonventionen.
7
1.2 Problemformulering
Rees och Pithouse (2019) menar att socialarbetare behöver bli medvetna om de egna barnens roll i familjehemmet, samt kunna förstå den potentiella konflikten mellan det egna barnets och det placerade barnets olika behov. Myndighetsutövning måste integrera och tillämpa den numera inkorporerade barnkonventionen och dess artiklar och således tillgodose alla barns behov snarare än endast det placerade barnet. Dilemmat vad gäller att tillgodose det placerade barnets behov samtidigt som att det inte finns tillräcklig stöttning för det egna barnet
konstateras även av Targowska, Cavazzi och Lund (2016), vilka av denna anledning menar att det är viktigt att utveckla en förståelse och stöttning kring övergången till att bli ett familjehem. Relevansen för socialt arbete handlar om att utveckla medvetenhet och kunskap kring detta förhållande och medvetet ta till vara den resurs dessa barn kan vara i
familjehemmen och för de placerade barnen. Problemet mynnar ut i att familjehemmets egna barn i praktiken utför en del av arbetet i familjehemmet samtidigt som att det inte finns tillräckliga förutsättningar, möjligheter, stöd eller utbildning för att bemöta de
familjehemsplacerade barnen. Problemet kan dock tyckas vara relevant inom andra områden än enbart socialt arbete, till exempel kan det egna barnet till följd av familjehemsprocessen drabbas av psykisk ohälsa, något som kan kräva kontakt med sjukvård och därför kan tänkas belasta sjukvården. Av denna anledning kan det tänkas att förståelse för de egna barnens välmående i samband med familjehemsprocessen har en nytta för andra delar av samhället, inte enbart inom det sociala arbetet.
1.3 Syfte & forskningsfrågor
Syftet med denna studie är dels att undersöka vilka erfarenheter som de egna barnen har av att leva i familjehem och hur de beskriver att det har påverkat dem, dels att med hjälp av Urie Bronfenbrenners (1979) utvecklingsekologiska systemteori identifiera förändringar på de olika systemnivåerna vilka berör det egna barnet. Syftet kommer att besvaras med hjälp av en forskningsöversikt där empirin kommer att systematiseras med hjälp av tematisk analys. Syftet genererar följande forskningsfrågor:
- Vilka erfarenheter beskrivs i befintlig forskning kring hur det är att som eget barn leva i ett familjehem, och hur har det påverkat dem?
- Hur beskriver de egna barnens sin delaktighet i frågor kopplade till familjehemsprocessen i befintlig forskning?
- Vilka systemförändringar kan identifieras hos det egna barnet när ett utomstående barn efter beslut av myndighet träder in i familjen?
1.4 Definitioner
Det egna barnet & det placerade barnet
Med det egna barnet åsyftas det eller de barn vilka är familjehemsföräldrarnas egna barn, barnet kan vara biologiskt eller adopterat. I studien särskiljs barnen: det egna barnet som lever hos familjen sedan innan en placering och det placerade barnet som syftar till barnet som ska bli eller har placerats i ett familjehem.
Familjehem & familjehemsprocess
Familjehem innebär ett hem där barn och unga som av olika orsaker inte kan bo kvar i det egna hemmet. Socialstyrelsen (2020b) beskriver att ett familjehem ska ge ett barn god vård, tillgodose barnets behov samt att vården ska vara trygg. I studien används begreppet
8 familjehemsprocess för det arbete som sker från att en familj beslutar om att bli ett
familjehem till det att en placering avslutas och upphör.
2. Regelverk
Denna studie syftar till att belysa de egna barnens upplevelser och erfarenheter i samband med en familjehemsplacering. Mot bakgrund av detta kan det därför vara relevant att veta varför en familjehemsplacering sker, hur placeringen går till och vilka lagrum som reglerar familjehemsprocessen. Familjehem arbetar i enlighet med SoL (2001:453) och lag om särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU, 1990:52). De barn som måste vårdas i ett annat hem än det egna kan till exempel ha omhändertagits jämlikt SoL 4 kap. 1 §, barn över 15 år måste själv samtycka till insatsen utöver vårdnadshavarna. Ett barn kan även
tvångsplaceras när samtycke inte föreligger, placering sker då enligt LVU 2 eller 3 §§. När socialtjänstens handläggare har utrett ett barns situation jml SoL 11 kap. 1 och 2 §§ samt efter utredning bedömt att ett barn är i behov av vård i form av familjehem så övergår frågan till socialnämnden som tar ett beslut om ansökan kring en eventuell familjehemsplacering. När det istället gäller beslut om familjehemsplacering med tvång ska socialnämnden jml LVU 4 § ansöka hos förvaltningsrätten som fattar det slutgiltiga beslutet om huruvida barnet i fråga ska familjehemsplaceras eller inte (Socialstyrelsen 2020b; SOSFS 2012:11 3 kap. 1§).
Föreligger det däremot ett akut behov av omhändertagande kan tillförordnade ledamöter eller ordförande i socialnämnden ta beslut om att omedelbart omhänderta ett barn jämlikt LVU 6 §. I enlighet med SOSFS 2012:11 4 kap. 1 § är det socialnämnden i varje kommun som har ansvaret att rekrytera och utreda familjehem. Enligt samma föreskrift regleras matchningen i 5 kap. 1 § mellan placerat barn och familjehem, att familjehemmet ska kunna tillgodose och matchas med det placerade barnets behov. Vidare enligt SOSFS 2012:11 6 kap. 1 § står det stadgat att råd och stöd bör tillförsäkras familjehemsföräldrarna och vårdnadshavarna - stöd, råd och fortbildning som är anpassad till uppdragets karaktär. Ovan lagrum beaktar det placerade barnets rättigheter, samtidigt har barnkonventionen blivit svensk lag som tydliggör
alla barns rättigheter.
3. Tidigare forskningsöversikter
Twigg och Swan (2007) beskriver att syftet med deras forskningsöversikt var att presentera 14 kvalitativa studiers resultat och har använt sig av studier gjorda mellan 1972 och 2006. Twigg och Swan (2007) belyser i sin studie att trots att en av de frågor som oftast ställs av potentiella familjehem är hur deras egna barn kommer att påverkas av en
familjehemsplacering, så beskrivs det finnas en liten mängd forskning om vilken inverkan det har på de egna barnen. Forskningsöversikten identifierar både positiva och negativa
erfarenheter för de egna barnen i samband med en familjehemsprocess. Twigg och Swan (2007) beskriver att socialsekreterare behöver involvera de egna barnen i
familjehemsprocessen som är äldre, men specificerar ingen ålder. Vidare beskrivs det att institutioner som arbetar med familjehem bättre behöver stötta dessa, att det är institutionerna som ansvarar för att de egna barnen i familjehem ska få bli delaktiga i familjehemsprocessen. Twigg och Swan (2007) beskriver även att en faktor som spelar roll i att förbättra kvaliteten på en familjehemsplacering är att uppmärksamma och involvera de egna barnen i
familjehemsprocessen. Thompson och Mcphearson (2011) har gjort en forskningsöversikt baserat på 14 publicerade artiklar mellan åren 1988 och 2007. Resultatet visar huvudteman såsom positiva erfarenheter, förlust, konflikter, övergångar, hantering och använder
9 resultat. Thompson och Mcphearson (2011) belyser själva i slutet av studien att det existerar en brist på studier inom ämnet som gör en koppling mellan empiri och teori. Vidare kan det tänkas att denna studie bidrar till att bemöta vad Thompson och Mcphearson (2011) belyser som en brist i nuvarande forskning, nämligen att forskningen tenderar att brista i sin koppling mellan empiri och teori. Detta bemöter studien genom att tillämpa Bronfenbrenners (1979) utvecklingsekologiska teori för att identifiera de systemförändringar som sker i det egna barnets system. Bristen på kopplingar mellan empiri och teori inom fältet motiverar således för denna studie. Studiens val av teori har heller inte tillämpats i dessa två
forskningsöversikter, och motiverar såväl även för teorin. Det denna studie hoppas kunna bidra med är en sammanfattning av senare forskning som främst tillkommit efter 2007. Ingen forskningsöversikt gjord efter 2011 har hittats, vilket motiverar till en ny forskningsöversikt. Twigg och Swan (2007) och Thompson och Mcphearson (2011) använder forskning som inte är nyare än år 2007, medan denna studie inkluderat 11 artiklar som tillkommit efter år 2007.
4. Teoretisk utgångspunkt
4.1 Den utvecklingsekologiska systemteorin
Urie Bronfenbrenner var en rysk-amerikansk psykolog som under 1980-talet utvecklade den utvecklingsekologiska systemteorin (Hwang & Nilsson, 2019). Den utvecklingsekologiska systemteorin bygger på generell systemteori men innehåller en mer ekologisk praktik och ekologiskt synsätt, vilket innebär att individen är fortsatt central mena på olika sätt påverkas av sin omgivning (Hwang & Nilsson, 2019). Begreppet ekologi innebär en vetenskap som riktar sig gentemot levande varelsers relation till sin omvärld, det vill säga hur denne påverkas av olika omvärldsfaktorer (Nationalencyklopedin, u.å.a). I den generella
systemteorin förklaras begreppet system som något som skapas när två eller fler individer interagerar med varandra (Forsberg & Wallmark, 2002). Vidare finns det olika nivåer för interaktion som mynnar ut i olika systemnivåer. Bronfenbrenners version av systemteori delar upp nivåerna i fem olika, vilka är micro-, meso-, exo-, makro- samt kronosystemet (Hwang & Nilsson, 2019). Bronfenbrenner (1979) beskriver att microsystem är miljöer som direkt omger individen vilka präglas av ett ömsesidigt samspel; till exempel familjen eller nära kompisar.
Mesosystem innebär förbindelser och relationer mellan dessa mikrosystem, mesosystem
innebär således system av delsystem, vilka sammantaget utgör närmiljö/er för barnet.
Mesosystemet som förhållandet mellan två eller fler miljöer som individen är del av och blir aktiva deltagare i. Exosystem är system som indirekt påverkar barnet men som barnet inte är en del av, till exempel föräldrarnas arbete eller kommunens omsorgspolitik. Makrosystem är den mest övergripande systemnivån i vilken samhällets sociokulturella institutioner vad gäller normer och värderingar förklaras styra och påverka samtliga delsystem. I denna systemnivå formas och reproduceras således levnadsstandard, politik, religion, kultur och regelverk.
Kronosystemet står för tiden och förklarar hur tidsperspektivet spelar roll för att få förståelse
för systemets påverkan på individen och dennes utveckling över tid. Bilden nedan visar de fem nivåerna som Bronfenbrenner (1979) förespråkar.
10
Bild 1. Exemplifierar Bronfenbrenners (1979) olika systemnivåer
Bronfenbrenner (1979) beskriver systemen som inbundna i varandra vilket innebär att det som händer i ett system påverkar de andra systemen. Det finns ytterligare ett relevant begrepp i Bronfenbrenners (1979) systemteori som är av relevans att uppmärksamma till denna studie, begreppet är ekologiska övergångar. En ekologisk övergång är en förändring i en individs miljö, som förutsätter att ens roll förändras eller skiftas vilket innebär nya rollförväntningar för individen när denne betraktas i förhållande till olika system.
4.2 Styrkor & svagheter i tillämpning
Styrkor och svagheter som beskrivs med att använda den utvecklingsekologiska systemteorin redovisas av Hwang och Nilsson (2019). Styrkan som beskrivs är att teorin betonar vikten av att se till individens utveckling i dennes sammanhang, vilket innebär att den som studerar individen ser till dennes vardagsmiljöer. Det faktum att teorin uppmuntrar till att se till vilka miljöer individen är del av kan också ses som en styrka. Samtidigt menar Hwang och Nilsson (2019) att teorin har sina svagheter. Till dessa hör det faktum att teorin snarare uttalar sig om den nivå som företeelser sker på i förhållande till individen och vilka faktorer som påverkar individen men beskrivs säga lite om hur denna påverkan på individen går till. Ytterligare en begränsning i tillämpningen av teorin gäller makrosystemet för det egna barnet. Det är högst relevant att veta varifrån de egna barnen kommer och hur dess kultur, normer och värderingar har påverkat dem. Beroende på var de egna barnen i forskningen har växt upp och vad de lever i för samhälle så har det avgjort vilka förutsättningar dessa barn har. Bronfenbrenner (1979) beskriver makrosystemet som ett system innehållande ideologier, kulturer och
subkulturer, och ger även de andra systemen förutsättningarna för att fungera som de gör. Det kan därför tänkas att respondenterna i varje enskild artikel behöver ses i den kontext som de studeras i. För att i en studie kunna yttra sig mer specifikt om förändringar i makrosystemet behöver forskaren således beakta samhällets ramar, normer, kultur och även regelverk, vilket är något som denna studie inte syftar till att undersöka. Tillämpning av makrosystemet
kommer således inte att ske i denna studie. Kronosystemet beskrivs vara tidsaspekten hos den ständigt utvecklande individen (Hwang & Nilsson, 2019). Det faktum att barn befinner sig i
11 olika åldrar kan tänkas ha en påverkan på deras upplevelser och återberättelser, det vill säga tiden har haft en större inverkan på de äldre barnen bara av det faktum att de har levt längre. För att analysera med hjälp av kronosystemet bör rimligen longitudinella studier användas, dessvärre resulterade inte artikelsökningen i några longitudinella studier på området. Av denna anledning tillåts inte analys med hjälp av kronosystemet. Bronfenbrenners (1979) utvecklingsekologiska systemteori kommer således inte till tillämpas fullt ut eftersom det råder brist på empiri för tillämpning av makro- och kronosystemet. Detta är något som studien har beaktat men bedömer trots det att tillämpningen av Bronfenbrenners (1979) utvecklingsekologiska teori fortfarande uppnår syftet med studien genom att identifiera förändringar i de andra tre systemen på ett systematiskt sätt.
5. Metodologiska överväganden
5.1 Datainsamlingsmetod
Den valda datainsamlingsmetoden i studien var en kvalitativ forskningsöversikt över
befintliga artiklar som publicerats efter år 2000. Anledningen till att göra en avgränsning till dessa årtal var att undersöka och sammanställa den aktuella forskningen inom det valda fältet; således bidra till en översiktlig sammanfattning av de egna barnens upplevelser av att vara ett familjehem samt hur dessa barn upplever sin delaktighet i familjehemsprocessen. Avgränsningen gjordes även eftersom tidigare forskningsöversikter som identifierats inom området, Twigg och Swan (2007) och Thompson och Mcphearson (2011), inte har använt forskning som är nyare än 2007, vilket motiverar för denna studies avgränsning. Studien avgränsades även till de artiklar som har ett kvalitativt tillvägagångssätt, men som även kan ha involverat en kvantitativt sådant. Booth, Sutton och Papaioannou (2016) beskriver
kvalitativa översikter som ett tillvägagångssätt som syftar till att hitta likheter och skillnader i den forskning som avses att undersöka. Booth, Sutton och Papaioannou (2016) förklarar även att en god systematisk forskningsöversikt svarar inte endast på en viss forskningsfråga utan syftar även till att sammanställa kunskap för att upptäcka kunskapsluckor i forskningen som behöver undersökas vidare. En forskningsöversikt kan även visa om resultatet från flertalet studier är liknande eller om det förekommer olika motsägelsefulla påståenden eller
konstateranden i samma undersökningsområde.
5.2 Inklusions- och exklusionskriterier
Inklusionskriterier
1. Studieobjekten måste ha erfarenhet av att leva i familjehem 2. Studierna måste vara peer-reviewed
3. Samtliga studier har beaktat etiska överväganden
4. Studierna måste ha med kvalitativa intervjuer som en del av metoden
Exklusionskriterier
1. Studier publicerade före år 2000 har exkluderats då studien syftar till att genomföra en översikt på aktuell forskning
2. Studier som berör barns upplevelser av adopterade syskon
3. Studier som berör barns upplevelser men utifrån intervjuer med endast föräldrarna.
12
Kommentar till bild 2: För studien kommer ingen avgränsning göras efter studiedeltagarnas
kön, ålder, etnicitet eller nationell hemvist. Detta för att studierna på området är för få för att kunna avgränsas och samtidigt få en meningsfull mängd studier för en forskningsöversikt. Det tillåter även för en mångfald i resultatet genom att inte göra avgränsningar efter ovan nämnda kriterier.
5.3 Artikelsökning
Sökningen genomfördes under perioden 2021-04-02 till 2021-04-15 i databaserna ASSIA: Applied Social Sciences Index and Abstracts, IBSS: International Bibliography of the Social Sciences, Social Services Abstracts, Social Science Premium Collection samt Sociological Abstracts. De sökord som valdes för att få fram forskningsartiklar var biologiska barn,
familjehem samt intervju, dessa översattes sedan till engelska och kombinerades efter det med
synonyma ord för att få med så många studier som möjligt som matchade de önskade sökkriterierna, resultatet blev följande ord: biological child, own child, children of foster,
birth child, sons and daughters, foster care, foster family, foster home, child caregiver, interview, empirical, qualitative. Nästa steg var att använda frassökning och trunkering för att
ytterligare precisera och definiera sökningen. Booleska operatorer användes, vilket innebär att orden AND eller OR används mellan sökorden för att på så sätt antingen kombinera sökord som har liknande innebörd eller för att kombinera de ord som betyder helt olika. Resultatet blev följande sökväg: ("Biological child*" OR "Own child*" OR "Children of foster" OR “Birth child*” OR “Son* and daughter*”) AND ("foster care*" OR "foster famil*" OR “foster home*” OR “child caregiver*”) AND (Interview* OR Empirical OR Qualitative). Vidare avgränsas sökningen genom att enbart söka på artiklar som var “peer reviewed” eftersom det bidrar till att säkerställa att studien är kvalitetsgranskad och håller en god kvalitet (Nationalencyklopedin, u.å.b). Totalt genererade sökningen i de fem valda databaserna i 123 vetenskapliga artiklar som var peer reviewed och inte äldre än år 2000, se
tabell 1. Eftersom forskningen på området tycktes så pass begränsat så lästes alla titlar för att
sedan baserat på denna studies inklusions- och exklusionskriterier samt syfte, välja att läsa eller inte läsa vidare i studiens abstract. Om artiklarnas abstract tycktes relevant så lästes även artiklarna i sin helhet, igen i relation till inklusions och exklusionskriterier samt studiens syfte, följt av ett val att inkludera artikeln i studien. Exempel på artiklar som exkluderades var de som talade om de egna barnen men utifrån familjehemsföräldrarna perspektiv och inte det egna barnets, vilket skulle innebära att studien inte får ta del av de egna barnens egna upplevelser utifrån deras eget perspektiv. Något som därför inte är i linje med studiens syfte eller forskningsfrågor. Det förekom vid flera tillfällen att artiklar återkom i de olika
databaserna, då lästes inte abstrakten på nytt. Eftersom sökningen i databaserna har skett i alfabetisk ordning så insåg författarna till studien att alla de artiklar som genererades av sökvägen i Social Services Abstract, redan hade inkluderats efter sökning i de andra databaserna, därav är resultatet av inkluderade studier från denna databas 0.
13
Databas Resultat Lästa
titlar Lästa abstract Lästa i fulltext Inkluderade i studie
ASSIA: Applied Social sciences Index and Abstracts
22 22 15 5 5
IBSS: International Bibliography of the Social Sciences
15 15 7 4 4
Social Science Premium Collection 51 51 17 6 3
Social Services Abstracts 33 33 3 1 0
Sociological Abstracts 2 2 2 2 1
Tabell 1. Visar artikelsökningens förfarande vad gäller databas, resultat, lästa
abstracts, läsa artiklar i fulltext samt hur många av dem som inkluderats i studien.
5.4 Dataanalysmetod
Studiens valda analysmetod var att genomföra en tematisk analys. Bryman (2018, s. 702) beskriver en tematisk analys som ”ett av de vanligaste angreppssätten när det gäller
kvalitativa data”. Begreppet tema kan beskrivas och innebära olika för olika forskare menar Bryman (2018), vissa forskare argumenterar för att tema är minst en kod som eftersöks, medan andra menar att det är en grupp av koder. Lindgren (2014) definierar tematisk analys som en process av reducering av data till olika teman, ett sorteringsarbete som genererar teman och mönster som uppfattas som särskilt betydelsefulla i relation till studiens syfte och forskningsfrågor. Författarna till studien har konstruerat huvudteman innan analysarbetet, de teman som utsågs har konstruerats utefter studiens forskningsfrågor. Det första huvudtemat konstruerades utefter första forskningsfrågan som berör de erfarenheter som de egna barnen har upplevt och den påverkan erfarenheterna beskrivits generera, huvudtemat författades således till erfarenheter och påverkan. Den andra forskningsfrågan berör de egna barnens upplevda delaktighet i samband med familjehemsprocessen och fick temat delaktighet. De två huvudteman som används till studien är således erfarenheter & påverkan samt delaktighet. Tema innebär således i denna studie att huvudteman har identifierats redan innan
tematiseringen, vilka är kopplade till att besvara studiens forskningsfrågor. Anledningen till att dessa utformades innan var för att vara säkra på att de resultat som den tematiska analysen mynnar ut i besvarar studiens syfte och forskningsfrågor. Författarna till studien har
diskuterat huruvida detta gjort att empiri faller bort som inte hör till studiens teman, men bedömer att empiri irrelevant för syftet eller forskningsfrågorna inte bör inkluderas. Empiri som varken berör syftet eller forskningsfrågorna har således exkluderats. Det första steget i den tematiska analysen var att inkluderade artiklar lästes i sin helhet. Sedan färgkodades huvudtemana genom att allt som kunde kopplas till erfarenhet och påverkan samt delaktighet i artiklarna markerades. Huvudtemat erfarenheter och påverkan fick färgen grå, och
delaktighet fick färgen lila. När detta sen var klart insåg författarna till studien att det fanns olika perspektiv inom huvudtemana, vilka fungerade som underteman. Färgkodningen fortsatte genom att ge nya färger till de olika underteman som uppkom. Temat erfarenheter och påverkan fick underteman såsom positiva erfarenheter, förlust & försakelse, rivalitet &
14 erfarenheter fick till exempel färgen grön och någon typ av förlust fick färgen blå etcetera; samma tillvägagångssätt kring färgkodningen användes till temat delaktighet som fick underteman inför familjehemsbeslutet och under pågående familjehemsplacering. Nedanstående tabell exemplifierar den tematiska analys och utgångspunkten vad gäller huvudteman och underkoder.
Dataextrakt Undertema Tema
‘This uncertainty and lack of stability contributed to children’s frustration, feeling unsettled, disempowered and on edge, which can potentially negatively impact their psychological and social development’
‘we don’t get to really sit down and talk to Mum and Dad like we used to’ ‘When they first come they don’t realise that our property is ours and they just go and take it, but after a while they learn that their property is theirs. Like things that are in my room, games and things. But they are fine now.’ Förlust av kontroll Försakelse av uppmärksamhet från föräldrarna Förlust av personligt utrymme och försakelse av ägodelar
Förlust & försakelse
Tabell 2. Exemplifierar tillvägagångssätt kring tematisering och underteman
Det tycks vara så att studien har en blandning av olika vetenskapsteoretiska slutledningar. Inför den tematiska analysen av inkluderad empiri var huvudteman redan förutbestämda utefter studiens forskningsfrågor, som sedan styrde tematiseringen. Det skulle kunna tänkas att ett sådan förhållningssätt är i linje med vad Fejes & Thornberg (2019) beskriver som deduktiv slutledning, det vill säga forskning utifrån en regel eller sanning och att forskaren sedan utifrån den regeln eller sanningen söker det som kan stärka eller förkasta den. I samband med den tematiska analysen upptäcktes det att inom våra huvudteman framkom likheter och olikheter som studiens författare valde att kategorisera som underteman, något som tycks indikera en induktiv slutledning. Induktiv slutledning beskriver Fejes & Thornberg (2019) som ett resonerande där forskaren utifrån en mängd observerade eller erfarna
företeelser drar generella slutsatser, forskaren försöker alltså skapa allmängiltiga påståenden genom att observera några enskilda fall. Samtidigt kan det tänkas att studiens författare inte kunde ha ett helt neutralt förhållningssätt under upptäckten av underteman eftersom
huvudteman till dessa sedan tidigare var konstruerade utefter studiens forskningsfrågor. Dessutom existerade förkunskaper om Bronfenbrenners (1979) utvecklingsekologiska teori innan tillämpningen för att förstå den tematiska analysens resultat, något som tycks indikera att inte enbart en induktiv slutledning har använts. Under denna process justerades studiens forskningsfrågor, för att göra det möjligt att med inkluderad empiri besvara studiens
forskningsfrågor. Ett sådant förhållningssätt skulle möjligen kunna ses som vad Fejes & Thornberg (2019) beskriver som abduktiv slutledning, ett förhållningssätt som handlar om att skapa den mest troliga hypotesen med den givna informationen som finns. Det beskrivs att en
15 abduktiv slutledning tillåter för en temporär förklaring som sen kan komma att förändras med ny information, forskaren kan förkasta den gamla förklaringen om den nya är mer trolig. Det kan tänkas att denna studie beaktar abduktiv slutledning på så vis att mindre justeringar har gjorts i studiens forskningsfrågor för att studiens empiri ska kunna besvara dessa. Samtidigt tycks det vara svårt att konstatera att enbart ett abduktivt förhållningssätt har beaktats då studien inte försökt bevisa några påståenden och därmed inte behövt förkasta eller förändra några påståenden. Studiens författare har inte heller strävat efter den mest rimliga förklaringen då studien syftar till att genom forskningsöversikten få information om de egna barnens upplevelser och systemförändringar i samband med en familjehemsprocess.
Sammanfattningsvis tycks det vara så att studiens författare har använt olika vetenskapliga slutledningar för olika delar av studien. Detta eftersom det inte tycks vara möjligt att konstatera att en och samma vetenskaplig slutledning har använts och det som motsäger en slutledningsmetod tyder på en annan.
5.5 Metoddiskussion
Kritik kan riktas till studiens valda datainsamlingsmetod liksom dataanalysmetod. Det skulle kunna tänkas att ett annat kvalitativt tillvägagångssätt hade varit mer lämplig vad gäller undersökning av det egna barnets erfarenheter. Kvalitativa intervjuer som i sin tur är semistrukturerade hade varit ett exempel, fördelen med denna insamlingsmetod skulle ha varit möjligheten att ställa följdfrågor för att på ett mer utförligt sätt kunna besvara studiens forskningsfrågor kring erfarenheter, påverkan och delaktighet. Frågor kan även ha riktats till respondenterna som identifierar systemförändringar hos individen i dennes makro- och kronosystem. Nackdelar med studiens valda analysmetod är att den tematiska analysen kan tänkas ta lång tid att sammanställa och kategorisera empirin i teman. Detta motverkades genom att studiens författare använde sig av färgkodning direkt i artikeln, vilket gjorde att identifiering av perspektiv på huvudtema och markering med en färg underlättade
analysprocessen. En annan nackdel är att den ofta används till forskningsöversikter och det kan således vara nyttigt att använda en alternativ metod som tillåter forskaren att undersöka och systematisera empirin på ett nytt sätt. För att tillföra ett nytt perspektiv på studiens empiri så valde studiens författare att analysera resultatet av den tematiska analysen genom att tillämpa Bronfenbrenners (1979) utvecklingsekologiska systemteori.
För att bemöta denna kritik har studien avgränsats till att endast behandla kvalitativa studier eftersom syftet har varit att återge de egna barnens upplevelser i samband med
familjehemsprocessen. Det var därför mer relevant att endast använda artiklar som mer eller mindre använder ett kvalitativt tillvägagångssätt i syfte att uppnå en förståelse kring
erfarenheter, hur det påverkat barnen samt hur de själva ser på sin delaktighet i
familjehemsprocessen. Motiveringen till att studiens författare valde att genomföra en
forskningsöversikt var att det antagligen skulle varit relativt svårt att få respondenter som levt i familjehem till studien på grund av begränsningen att inte få intervjua barn. Ett annat val hade varit ifall intervjuer skett med de egna barnen som idag är vuxna, det vill säga att de egna barnen talar retroaktivt om sina erfarenheter. Detta härleds även till att det finns
forskning som inkluderats i denna studie som intervjuat respondenter retroaktivt. Diskussion kring detta mynnade ut i att en forskningsöversikt på befintlig forskning erbjöd möjligheten att dels få ta del av de erfarenheter som de egna barnen som fortfarande bor i ett familjehem beskriver, dels de erfarenheter som de egna barnen som talar retroaktivt om sin tid i
familjehem beskriver. En fördel med detta är således att studien inkluderat empiri både från egna barnen som kan prata om sina erfarenheter i närtid men även från de vuxna som pratar om sina erfarenheter retroaktivt. För att visa vilken forskningsartikel som intervjuat
16 respondenterna till varje studie, se tabell 3. De studier som har äldre respondenter tyder på att intervjuer skett retroaktivt. Diskussionen mynnade således ut i att göra en kvalitativ
forskningsöversikt kring de egna barnens upplevelser, något som kvalitativt tillvägagångssätt ämnade sig bra för. Dessutom upplevdes det existera oanvänd potential i det faktum att det finns artiklar, om än begränsat antal, som har intervjuat biologiska barn men att dessa inte har sammanställts till en ny helhet. En annan fördel med studiens metod är antalet respondenter, ett sådant stort antal respondenter hade inte uppnåtts om metoden istället varit att genomföra kvalitativa intervjuer eftersom studiens författare har begränsat med tid. En sammansättning av redan befintliga studier kan även tänkas möjliggöra för en ny eller djupare förståelse för det egna barnets upplevelser av att leva i familjehem. Därför har en sammanställning av studiens forskningsartiklar gjorts för att besvara de två första forskningsfrågorna, sedan har studiens författare tillämpat Bronfenbrenners (1979) utvecklingsekologiska teori till den tredje forskningsfrågan. Valet att använda den utvecklingsekologiska teorin grundar sig i att den, likt vad Hwang och Nilsson (2019) hävdar, tillåter för ett helhetsperspektiv där en
individs olika vardagsmiljöer tas i beaktning. Den ämnade sig bra till analys baserat på empiri från andra artiklar, eftersom det kan uppfattas existera en brist på djupgående detaljer som hade kunnat vara användbara till en teori som kräver mer djupgående information. Hade till exempel anknytningsteori valts som teori, hade studien varit i behov av artiklar som förklarar mer hur de egna barnen upplevt sin uppväxt och sin relation till sina föräldrar. Artiklarna som inkluderats i denna studie syftar mer till att förklara barnens upplevelser generellt under tiden som ett placerat barn är hos dem, vilket således skulle lett till att relevant information att belysa i området skulle fallit bort. Trots att det tycks finnas kritik som riktas mot denna studies valda teori så gjordes valet att använda Bronfenbrenners (1979)
utvecklingsekologiska systemteori. Detta eftersom denna studie inte har för avsikt att förklara på vilket sätt de egna barnen utvecklas och att teorin bedöms vara relevant för att besvara studiens tredje forskningsfråga. Vidare är förhoppningen att tillämpningen av
Bronfenbrenners (1979) utvecklingsekologiska teori ska generera i ett resultat som visar vilka systemförändringar som sker i samband med en familjehemsprocess, något som sedan kan tänkas ligga till grund för vidare forskning. Att förstå vilka systemförändringar som sker och på vilken nivå de sker hos det egna barnet kan även tänkas vara användbart för socialarbetare som rimligen med bättre förståelse ska kunna förbereda och involvera de egna barnen i samband med en familjehemsplacering. Med hjälp av Bronfenbrenners (1979) olika systemnivåer finns även möjligheten till att organisera studiens insamlade empiri på olika systemnivåer för att på ett övergripande sätt se förändringar i systemen och se på vilken nivå det sker störst förändringar.
5.6 Forskningsetiska överväganden
Eftersom studien bygger på redan befintlig och publicerad empiri är det inte forskningens etik som bör tas i beaktande. Det som däremot bör beaktas är författarnas relation till studien, något som benämns som forskaretik (Vetenskapsrådet, 2017). Denna etik berör inte respondenternas potentiella skada vid publicering, utan hur forskaren uppträtt i rollen som forskare, ansvar vid publicering och huruvida vetenskaplig oredlighet föreligger. Det
existerar två definitioner till vetenskaplig oredlighet; den snäva som innefattar tydliga fall där forskaren stulit andras idéer eller data, resultatet eller empirin är förfalskad eller att forskaren endast har plagierat andras texter. Den vida definitionen av begreppet innefattar andra typer av övertramp, till exempel sexuella trakasserier gentemot respondenter och förstörelse av andras forskning. Till vetenskaplig oredlighet, som konstateras vara handlingar som medvetet eller omedvetet leder till förvrängda eller falska resultat, hör olika begrepp; plagiat och
17 det i ens egna studie på ett sådant sätt att det är forskaren själv som skrivit eller framtagit det. Förvanskning handlar om uteslutande av resultat som inte stödjer en studies syfte eller en forskares tes. Förvanskning kan även innebära att forskaren skriver fram falska resultat. I denna studie har plagiering liksom förvanskning tagits hänsyn till redan innan läsningen av artiklarna gjordes. Studiens författare har varit noga med att referera och inte kopiera det som lästs och i stället med hjälp av citat exemplifierat resultaten. Citaten som återgivits har endast exemplifierat de egna slutsatserna som dragits utifrån all den forskning inkluderats i studien, och till varje citat återfinns en referens som gör det enkelt för kritiker att leta upp artikeln samt hitta den sida som citatet är hämtat ifrån.
Vetenskapsrådet (2017) hävdar även andra perspektiv på etiken vad gäller kvalitén och
tillförlitligheten i en studie; det finns allmänna principer för att undersöka huruvida en studie
uppfyller dessa två begrepp. För att uppnå kvalité och tillförlitlighet krävs det bland annat att studiens förutsättningar och utgångspunkter är tydligt formulerade och motiverade, samt att studien har ett formulerat syfte. Vetenskapsrådet (2017, s. 25) hävdar att “argumenten bör formuleras klart och ha relevans för den slutsats man vill dra. Projektet i sin helhet, dokumentationen och den redovisande rapporten bör präglas av klarhet, ordning och
struktur”. I studien har dessa allmänna principer (utöver hänsyn till vetenskaplig oredlighet) tagits i beaktande. I inledningen till denna studie har ett tydligt syfte och forskningsfrågor formulerats, samt att metodiska tillvägagångssätt beskrivits under Metodologiska
överväganden och Metoddiskussion. Detta anses bidra till att studien är av god kvalité och
tillförlitlighet. Ett annat övervägande som diskuterades var huruvida redan befintlig empiri skulle tillföra något i forskningsfältet. Denna studie baseras på andras forskning, och med hjälp av att tillämpa en teori på existerande studier gavs möjligheten för ett nytt perspektiv. En av de inkluderade artiklarna, Adams, Hassett och Lumsden (2018) använder den generella systemteorin, däremot är det en enskild artikel som skapat ny empiri och analyserar endast sitt resultat. Denna studie har för avsikt att genomföra en forskningsöversikt på totalt 13 olika studier, nationella och internationella, och tillämpar därefter Bronfenbrenners (1979)
utvecklingsekologiska systemteori. Studien tycks kunna bidra till nya perspektiv inom ett fält som är lite forskat i, genom att tillämpa utvecklingsekologisk systemteori för att förstå tidigare artiklars resultat. Eftersom denna studie använder sig av redan publicerade artiklar till sin empiri så diskuterades att de artiklar som ska inkluderas beaktar etiska
ställningstaganden. För att säkerställa att artiklarna som skulle inkluderas i studien har beaktat etiken så tillämpades inklusionskriteriet att samtliga artiklar ska ha genomgått en etikprövning eller visat att de har beaktat etiska aspekter.
6. Resultat av tematisk analys
6.1 Introduktion
I detta kapitel avser studiens författare att presentera de artiklar som inkluderats samt presentera resultatet av den tematiska analysen. För att enklare systematisera presentationen av artiklarna har studiens författare valt att i tabellform presentera artiklarna. Tabellen berör artikelförfattare och årtal, i vilket land artikeln är publicerad, antalet studiedeltagare samt vilken metod som studien och forskarna har använt sig av.
18
6.2 Artikelsammanställning
Författare & publiceringsår
Land Forskningsdeltagare Metod
Adams, Hassett & Lumsden (2018).
Storbritannien 8 studiedeltagare mellan 14-16 år intervjuades.
Semistrukturerade intervjuer.
Nordenfors (2016). Sverige Totalt 725 studiedeltagare varav 8 studiedeltagare mellan 12 -28 år intervjuades. Fokusgrupps- intervjuer, diskussionsgrupper, enkät och intervjuer.
Raineri, Calcaterra & Folgheraiter (2018).
Italien Totalt 29 studiedeltagare totalt varav 15
studiedeltagare (som var egna barn) mellan 6 -19 år intervjuades.
Semistrukturerade intervjuer.
Rees & Pithouse (2019). Storbritannien Totalt 18 studiedeltagare varav 9 studiedeltagare mellan 9-29 år intervjuades. Semistrukturerade intervjuer, enkäter, vinjetter, ecokartor, inspelade dagböcker. Serbinski (2017). Kanada 12 studiedeltagare mellan
20-33 år intervjuades.
Semistrukturerade intervjuer, enkäter, objektsdelning,
fotografering av objekt, feedback på objekt samt memo-skrivande. Serbinski & Brown
(2017).
Storbritannien 15 deltagare mellan 18-35 år intervjuades.
Semistrukturerade intervjuer & enkät. Spears & Cross (2003). Storbritannien 20 studiedeltagare mellan
8-18 år intervjuades.
Semistrukturerade intervjuer & gruppdiskussioner. Stoneman & Dallos
(2019).
Storbritannien 8 studiedeltagare mellan 8-18 år intervjuades.
Semistrukturerade intervjuer.
Sutton & Stack (2013). Storbritannien 6 studiedeltagare mellan 12 -18 år intervjuades.
Semistrukturerade intervjuer.
Targowska, Cavazzi & Lund (2016).
Australien 14 studiedeltagare mellan 6-14 år intervjuades.
Semistrukturerade
intervjuer & fokusgrupper. Williams (2017a). Irland 15 studiedeltagare mellan
18 -28 år intervjuades.
Semistrukturerade intervjuer.
Williams (2017b). Irland 15 studiedeltagare mellan 18-28 år intervjuades.
Semistrukturerade intervjuer.
19 Younes & Harp (2007). USA Totalt 26 studiedeltagare
totalt varav 16
studiedeltagare mellan 8-36 år intervjuades.
Semistrukturerade intervjuer.
Tabell 3. Visar vilka artiklar som ligger till grund för empiri och sedan analys.
6.3 Tematisk analys av erfarenheter & påverkan
Positiva erfarenheter
Att leva i ett familjehem har beskrivits generera olika positiva erfarenheter, en del artiklar beskriver den personliga utvecklingen vad gäller utvecklingen av till exempel empati, självkänsla, ansvarsförmåga, kommunikation och altruism (Nordenfors, 2016; Spears & Cross, 2003; Stoneman & Dallos, 2019, Targowska, Cavazzi & Lund 2016). Adams, Hassett och Lumsden (2018) konstaterar att känslan av att vara viktig uppstod av att göra något meningsfullt tillsammans med andra barn som inte haft det lika bra som dem. Artikeln framhäver även att samma känsla uppstod när ett placerat barn öppnar upp kring känslor och egna erfarenheter och berättar vad denne varit med om. Vidare menar Adams, Hassett och Lumsden (2018) att när det egna barnet vågade stå upp för sig själv och krävde mer tid med föräldrarna, eller valde medvetet att stå upp för sina egna behov så skapade det en ökad självkänsla. Rees och Pithouse (2019) framhäver även de att de egna barnen fick en annan syn på livet och kände meningsfullhet när de fick träffa barn som inte alls har haft samma uppväxt som dem, “Well it is really hard when you see them come in and they are dressed in rags and dirty and you think to yourself what a hard life those kids have had and we have been pretty lucky” (s. 372).
Raineri, Calcaterra och Folgheraiter (2018) konstaterar att när ett placerat barn anlände till familjen så innebar det för de egna barnen att deras familj agerade mer som ett team vilket bland annat innebar att fler aktiviteter gjordes tillsammans, vilket uppskattades.
Konstaterandet att agerandet som team har skapat positiva erfarenheter och känslor beskriver även Sutton och Stack (2013) och Rees och Pithouse (2019). Rees och Pithouse (2019) konstaterar att känslan av att vara ett team gjorde att det egna barnet upplevde att de kunde vara stolta över vad de åstadkom som familj vilket också gjorde att de blev stärkta. De fick även inta en hjälpande roll i familjen vilket stärkte självkänslan och förmågan att kunna ta ansvar. Spears och Cross (2003) menar att de kommit fram till att positiva erfarenheter oftast inneburit att de egna barnen har tagit del av något som de kan vara stolta över, vilket styrks av vad Raineri, Calcaterra och Folgheraiter (2018), Rees och Pithouse (2019) samt Sutton och Stack (2013) konstaterat angående att bli ett team. Spears och Cross (2003) noterar även att de egna barnen i familjehemmen har fått bättre psykiska verktyg för att hantera saker som kan komma att hända i livet utanför familjehemmen, de egna barnen har blivit tvungna att bemöta svåra fenomen som delats av de placerade barnet vilket vidare gjort att de lärt sig genom erfarenhet. Vidare berättade de egna barnen att de inte längre kommer ta saker eller relationer för givna, något som för de egna barnen resulterade i en uppskattning för vad de har och en känsla av att vara tillfreds med sina liv.
Stoneman och Dallos (2019) betonar andra aspekter. Bland annat konstaterar de att de egna barnen framhöll upplevelsen av att deras föräldrar blivit bättre sådana under en placerings hos dem. Anledningen som framställs verkar vara att föräldrarna tar sig mer tid till barnen i hushållet och är mer angelägna om att umgås och hitta på aktiviteter. Föräldrarna stöter på problem eller beteenden som de är tvungna att lösa, vilket gör att föräldrarna blir bättre på att
20 bemöta liknande beteenden nästa gång en liknande situation dyker upp. Barnen förklarar att detta skapade en sammanhållning mellan föräldrar och barn och relationen mellan det egna barnet och dennes föräldrar. Ytterligare en aspekt som Stoneman och Dallos (2019)
framhäver kring positiva erfarenheter är att när det placerade barnet var i ungefär samma ålder som det egna fanns det en högre chans att relationen mellan barnen samt relationen inom familjen skulle bli gynnsam. Detta var på grund av att barn i samma ålder har fler saker gemensamt, och placeringen blev mer som en kompis- eller syskonrelation. Andra barn beskrev att de tyckte att bebisar var den bästa åldern på de placerade barnen då de egna barnen fick inta “hjälparrollen”. Barnen upplevde att detta inte skapade oroligheter i
“födelseordningen”, det vill säga att det egna barnet blev det äldsta och därmed fick naturligt inta en mer vuxen roll. I Rees och Pithouse (2019) liksom Sutton och Stack (2013) har de egna barnen framhållit att de i framtiden vill ägna sig åt att dels vara familjehem dels arbeta inom ett människobehandlande yrke.
Förlust & försakelse
Flertalet artiklar har framhävt någon typ av förlust (Nordenfors, 2016; Sutton & Stack, 2013; Williams, 2017b; Serbinski, 2017; Stoneman & Dallos, 2019; Younes & Harp 2007; Rees & Pithouse, 2019; Raineri, Calcaterra, Folgheraiter, 2018; Targowska, Cavazzi & Lund 2016). Nordenfors (2016) beskriver i relation till försakelsen av tid och uppmärksamhet från föräldrarna, att de egna barnen inte tar upp sina egna problem med föräldrarna eftersom de inte vill stressa upp dem ännu mer och att föräldrarna då ska få ännu fler saker att tänka på. Sutton och Stack (2013), Williams 2017a), Serbinski (2017), Stoneman och Dallos (2019) samt Younes och Harp (2007) bemärker även denna aspekt, att barnen upplevde minskad tid och uppmärksamhet från föräldrarna. Adams, Hassett och Lumsden (2018) hävdar även denna typ av förlust för de egna barnen och menar på att de egna barnen upplevde att tiden som brukade spenderas med familjen gick till det placerade barnets umgängestider med de biologiska föräldrarna, läkarbesök, möten med socialarbetaren. De egna barnen kunde ibland hitta på saker som de behövde hjälp med för att få spendera tid själva med sina föräldrar, till exempel hjälp med läxan. Rees och Pithouse (2019) betonar en annan aspekt, i artikeln var en av de egna barnen vuxen varav dennes förälder hade valt att ta emot ett eller flera placerade barn. Det egna barnet beskrev förlust av tid och relation mellan sitt barn och sina egna föräldrar, det vill säga en avundsjuka som grundar sig i att det egna barnets barn inte får mycket tid eller uppmärksamhet av sina mor- eller farföräldrar.
En annan typ av förlust som framställts är förlusten av personligt utrymme och försakelsen av ägodelar. Raineri, Calcaterra och Folgheraiter (2018) beskriver hur de egna barnen var
tvungna att ge upp något på grund av de placerade barnen, och att de placerade barnen ofta imiterade dem vad gäller hårstil, kläder, aktiviteter samt hur de uppförde sig. Detta
genererade i känslan av att inte vara sin egen person, att någon tog över. Vidare vad gäller förlusten av personligt utrymme beskriver Targowska, Cavazzi och Lund (2016) att de placerade barnen belyst aspekter såsom att det placerade barnen krupit ner i det egna barnets säng under natten, eller kom in väldigt tidigt på morgonen för att väcka dem. Rees och Pithouse (2019) belyser även aspekten att vid ankomsten av det placerade barnet fick de egna barnen sova tillsammans i samma rum, det vill säga avsaknaden av att ha något eget och förlust av personligt utrymme även kan innebära att två biologiska syskon flyttar ihop. Förlust av personligt utrymme genererade även i att de förlorade känslan av att kunna gå avslappnade i hemmet, de egna barnen beskriver att de kände sig tvungna att gå uppklädda i sina egna hem, inte kunde ha samma jargong eller konversationer som innan (Rees & Pithouse, 2019). Nordenfors (2016), Rees och Pithouse (2019), Serbinski (2017) samt Targowska, Cavazzi och Lund (2016) beskriver även förlust av ägodelar eller att ägodelar
21 förstördes. Nordenfors (2016) beskriver att ett placerat barn begravt det egna barnets kläder ute i trädgården. Rees och Pithouse (2019) beskriver att de placerade barnen tog de egna barnens saker utan att fråga. Serbinski (2017) beskriver tvång och press från föräldrarna över att dela med sig av sina ägodelar såsom leksaker. Targowska, Cavazzi och Lund (2016) beskriver att de placerade barnet kunde kasta runt det egna barnets saker i rummet.
Ytterligare en typ av förlust som beskrivs är förlusten av trygghet och kontroll. Tidigare har det beskrivits att ett placerat barn krupit ner i sängen hos det egna barnet (Targowska, Cavazzi & Lund, 2016), vilket även det kan ha genererat i känslan av att de egna barnen förlorat känsla av trygghet och kontroll. Men det finns andra aspekter kring denna förlust, Rees och Pithouse (2019) belyser en händelse där ett placerat barn blivit iakttaget i smyg av ett placerat barn när denne byter om vilket ledde till känslor av att inte vara säker i sitt eget hem. Samma placerade barn kunde även sparka och knuffa när ingen såg. Exponeringen för våld från det placerade barnet benämns i Targowska, Cavazzi och Lund (2016). Vidare belyser artikeln att exponering för våld ledde till att de fick en grundläggande förvirring kring sin egen uppfattning av säkerhet. Younes och Harp (2007) beskriver att ett barn upplevde rädsla i sitt eget hem. Känslan av ständig rädsla i sitt eget hem eller rädsla kring att möta extrema beteenden hemma kan även ha uppfattats innebära en förlust av kontroll. Targowska, Cavazzi och Lund (2016) beskriver att på grund av exponeringen för våld och kränkningar upplevde de egna barnen att de förlorade känslan av kontroll vad gäller familjens miljö och balans samt känslan av hjälplöshet och brist på kontroll när det placerade barnet var
utåtagerande offentligt. Förlust av kontroll beskrivs även ha genererats när de egna barnen inte fick ta del av information kring till exempel hur lång tid ett placerat barn skulle stanna. Younes och Harp (2007) påvisar förlust av kontroll när “födelseordningen” förändrades i familjen. Ett exempel som beskrivs är att den som var yngst inte längre är yngst som senare kom att ändra förväntningarna på den nya rollen som att nu vara ett äldre syskon, vilket kan tänkas innebära förväntningar på att vara med omhändertagande och ansvarsfull. Spears och Cross (2003) Targowska, Cavazzi och Lund (2016) samt Younes och Harp (2007) beskriver även förlust av vänner och sämre relation till dem på grund av risken att exponeras för våld.
Rivalitet & förväntningar
Raineri et a. (2018) gör gällande att förlusten av personligt utrymme och ägodelar liksom förlust av tid och uppmärksamhet från föräldrarna inneburit en rivalitet mellan det egna barnet och de placerade barnet. Nordenfors (2016) beskriver hur de egna barnet upplevt förväntningar på acceptans från föräldrarna, och att hen således förväntas att inte säga ifrån om något inte känns bra vilket skapat spänningar barnen emellan. Rees och Pithouse (2019) belyser aspekten kring att de placerade barnen kunde ljuga framför familjehemsföräldrarna om vad det egna barnet sagt eller gjort, till exempel att det egna barnet slagit de placerade barnet. Ytterligare aspekter som genererat rivalitet mellan barnen är att de egna barnen känner sig mindre prioriterade på grund av det placerade barnet. Vid ankomst av det
placerade barnet fick som ovan nämnt det egna barnet byta rum, och kunde således få bo nere i källaren eller i garaget, prioriteringen kunde således generera i avundsjuka och rivalitet. Ytterligare aspekter som konstaterats leda till rivalitet är när de placerade barnen är i samma ålder eller har samma namn som det egna barnet beskrivs i Rees & Pithouse (2019, s. 368):
I remember with Sara, the one with the same name, Mum was taking me clothes shopping and it was quite a rare thing ‘cos I always had hand-me-downs from my older cousins. And my Mum had taken me clothes shopping and then Sara had, had her clothing money through and she went out and bought just exactly the same thing and that was like, ugghh, the copying especially at like 14, 15 years of age….
22 Stoneman och Dallos (2019) bekräftar aspekten kring att nära ålder kan skapa rivalitet. Fler barn i familjen genererade i att de egna barnen var tvungna att dela på saker med de placerade barnen som de tidigare inte behövt göra, såsom uppmärksamhet och kärlek samt tid från föräldrarna, ägodelar och personligt utrymme. Aktiviteterna med familjen minskade även, ett barn uttrycker “When we fostered we had to like care a lot more about like, everything and it’d be like ‘Awh, can we do this?’ [and Mum said] ‘I think we just need to stay and just look after everybody.” (Stoneman & Dallos, 2019, s.176) . Även avundsjuka kunde uppstå när det placerade barnet kallar familjehemsföräldrarna för deras mamma och pappa; “It’s not
jealousy, but they always used to call my mum and dad ‘Mum and Dad’, and they always used to be like, ‘Awh, but Mum and Dad are doing this for me’ and I’m like, ‘Yeah, but my mum and dad did that for me as well!’ like type thing. Always trying to one up you, like.” (Stoneman & Dallos, 2019, s. 177).
Vad gäller åldern på det placerade barnet så konstaterar Sutton och Stack (2013) att de egna barnen ville ha ett placerat barn som var i samma ålder som de själva eller yngre, de ville inte ha någon som är äldre på grund av risken att förlora “hjälparrollen” och känslan av att vara ett team med föräldrarna. Det beskrivs att ifall ett placerat barn är äldre så skulle det skapa rivalitet mellan dem. Ytterligare saker som beskrivs skapa rivalitet är att de egna barnen kände att de förlorade sin plats i familjen vilket gjorde att de stötte bort det placerade barnet (Targowska, Cavazzi & Lund, 2016). Det beskrivs även att konflikter uppstod och kunde leda till våld och kränkningar (Targowska, Cavazzi & Lund, 2016; Serbinski, 2017; Spears & Cross, 2003). De placerade barnet uppfattade att deras föräldrar mår dåligt och/eller förändrats vilket gjorde att det egna barnet upplevde rivalitet och hat mot det placerade barnet, fler bråk och konflikter än vad det var innan placeringen samt känslor av att vara åsidosatt, oviktig och avundsjuk (Younes & Harp, 2007). Spears och Cross (2003) belyser även de känslan hos det egna barnet kring att det placerade barnet och agerandet av att ha blivit ett familjehem ledde till att deras föräldrar förändrats, vilket skapade rivalitet mellan det egna barnet och det placerade. Spears och Cross (2003) beskriver även att olika
förväntningar på barnen kan skapa rivalitet, och Younes och Harp (2007) beskriver att de egna barnen kände sig tvungna till att bli mer ansvarsfulla och omhändertagande, samt pressade till att vara goda förebilder inför de placerade barnen. Andra förväntningar som tagits upp är att de egna barnen ska ta sig an fler sysslor hemmavid, förväntas kompromissa vad gäller aktiviteter som de ska göra liksom vad de gillar och inte gillar (Targowska, Cavazzi & Lund, 2016), olika förväntningar kring beteende och disciplin (Spears & Cross, 2003) samt förväntan och press att stötta föräldrarna i beslutet de tagit om att bli familjehem (Younes & Harp, 2007; Williams 2017a).
Upphörande av placering
Flertalet av artiklarna beskriver egna barns erfarenheter i samband en avslutad
familjehemsplacering (Raineri, Calcaterra och Folgheraiter, 2018; Serbinski 2017; Spears & Cross 2003; Stoneman & Dallos, 2019; Sutton & Stack, 2013; Targowska, Cavazzi & Lund, 2016; Williams, 2017a; Younes & Harp, 2007). Serbinski (2017) konstaterar att många av de egna barnen fått sina hjärtan krossade när en placering upphört, då de ofta upplevt att de inte fått tid till ett avslut innan separation. Det beskrivs de egna barnen känslan av att någon när som helst kan försvinna lever kvar och att några på grund av abrupta avslut även har svårt att etablera och ha nära kompisar eller relationer på grund av en rädsla och erfarenhet av att relationer är tidsbegränsade. I Serbinski (2017, s. 141) uttrycker det egna barnet:
23
When I met my husband it was really, really hard because there was a fear that he would leave. When we were dating, I thought that he was going to leave and that he didn’t care. He was like, ‘No. I am not going to leave!’ It took a long time to build that trust and it was really hard to get where I am today’.
Att de egna barnen på grund av tidigare avslutade familjehemsplaceringar, har valt att inte bli vän med nästa placerat barn eftersom de också kommer att försvinna konstateras även av Williams (2017a). Stoneman och Dallos (2019) beskriver hur en avslutad
familjehemsplacering var emotionell, Sutton och Stack (2013) beskrev att avsluten mer specifikt genererade i känslor såsom ledsamhet och upprördhet eller skam och skuld i tron om att avslut på placeringen var det egna barnets fel. Targowska, Cavazzi och Lund (2016, s. 34) beskriver att de placerade barnen ibland bara kunde försvinna utan förvarning, “Biological children were often left with unanswered questions, felt regrets and sometimes blamed themselves for placement breakdowns”. Några av de egna barnen i Younes och Harps (2007) beskriver hur ett en separation kunde kännas som att förlora en syster, att det påverkade hela familjen och att det kändes som att ens familjemedlem blev fråntagen. Andra känslor hos de egna barnens som beskrivits i samband med avslutade familjehemsplaceringar är exempelvis; ambivalens (Raineri, Calcaterra, Folgheraiter, 2018; Williams, 2017a), lättnad (Spears & Cross, 2003; Williams 2017a), sorg (Serbinski, 2017; Sutton & Stack, 2013; Williams, 2017a; Younes & Harp 2007), skuld (Sutton & Stack, 2013; Williams, 2017a), oro (Serbinski, 2017; Williams, 2017a). Stoneman och Dallos (2019) beskriver däremot hur familjehemsplaceringar som har varit svåra innebar att avsluten skedde utan någon större emotionell inblandning.
6.3.1 Slutsatser
Positiva erfarenheter som konkluderats är utveckling och etablering av empati, självkänsla, ansvarsförmåga, bättre kommunikation mellan familjemedlemmar samt ett altruistiskt förhållningssätt. Känslan av att vara viktig och del i ett team har också utvecklats och visats vara en positiv erfarenhet. Självständighet kom även när de egna barnen fick stå upp för sig själva och fick gensvar från föräldrarna, och meningsfullheten i att hjälpa andra och inte ta något för givet. Upplevelsen av att sina föräldrar blivit mer engagerade och bättre föräldrar förekom också, vilket skapade en bättre sammanhållning i familjen. Barnets ålder var en viktig bidragande faktor, några artiklar konstaterade att barn i samma åldrar lekte mer och hade mer gemensamt, medan andra artiklar konstaterade att de placerade barnen skulle vara yngre än de egna barnen för att de egna barnen skulle få inta en mer hjälpande och
omsorgsfull roll. De upplevelser som kan beskrivas som negativa sammanställdes under dessa teman; förlust och försakelse, rivalitet och förväntningar och upphörandet av placeringen. Sammanfattningsvis resulterade det i att de egna barnen upplevt minskad
uppmärksamhet och tid av föräldrarna, och att en hel del tid gick till det placerade barnet och dess möten liksom eventuella umgängestider med dennes biologiska föräldrar. Som reaktion på den minskade uppmärksamheten och tiden med föräldrarna så hittade de egna barnen på saker som de behövde hjälp med, eller distanserade sig ännu mer från föräldrarna och sökte hjälp och stöd från annat håll. De egna barnen förlorade även det personliga utrymmet och integriteten då de placerade barnen imiterade deras hårstil, klädstil etcetera. De egna barnen förlorade även personligt utrymme då det var tvungna att dela på utrymmen med egna syskon eller med det placerade barnet. Övertramp på integriteten när det placerade barnet krupit ner i deras säng utan tillåtelse, iakttagit dem när de bytt om och kommit in tidigt på morgonen för att väcka dem. Känslan av att behöva gå uppklädd i sitt eget hem förekom också, samt att jargong och typ av konversationer inte var detsamma efter att ett barn tillkommit i familjen. De egna barnen har även blivit exponerade för våld, kränkningar, sexuella beteenden och
