POPULISTISK RETORIK
OCH SVENSKA PARTILEDARE
Anna Olowsson och Diana Björkstrand Järn
Handledare: Zohreh Khoban Seminariedatum: 2021-01-14/15 Statskunskap kandidat
Abstract
In recent years, populism has spread around the world like wildfire. In some places, populist parties are growing in strength and several countries currently have populist leaders.
In this essay, we use a qualitative content analysis to investigate whether populist rhetoric has seeped into state power in Sweden through examination of the speeches presented by
Swedish party leaders during party leader debates in the Swedish Parliament in 2019 and 2020. The analyses of the party leader debates showed that several components of populist rhetoric could be found in speeches made in the Swedish parliament in 2019 and 2020, especially when it comes to anti-elitist rhetoric. However, the use of populist rhetoric is not widespread, but is mainly used by one of the eight Swedish party leaders, with some tendencies to a spillover-effect.
Keywords: Populism, rhetoric, populist rhetoric, party leader, Sweden
Innehållsförteckning
1. Inledning 1
1.1 Syfte och frågeställningar 2
1.2 Avgränsningar 2
1.3 Disposition 3
2. Teoretiskt ramverk 4
2.1 Populism 4
2.2 Populistisk diskurs och retorik 6
3. Tidigare forskning 7 4. Metod 9 4.1 Metod 9 4.2 Analysschema 10 4.3 Material 12 5. Analys 13
5.1 Det äkta folket 13
5.2. Anti-elitism 16
5.2.1 Antagonistiska uttalanden 16
5.2.2 Anti-intellektuell retorik 18
5.2.3 Samhället i akut eller kritiskt läge 19
5.2.4 Vaga eller enkla metaforer 20
5.2.5 Politisk amatör 21
5.3 Sammanfattande analys 22
6. Slutsatser och avslutande diskussion 23
1
1. Inledning
Populism är ett begrepp som har använts flitigt genom årtionden. Det har använts i olika ordalag och med olika betydelser och i olika sammanhang vilket har gjort att det finns en variation av tolkningsperspektiv på populism, även inom forskningen. Dels är populism en politisk ideologi och dels finns uppfattningen att populism används som en medveten strategi, stil och/eller som en del i retoriken. Det finns dock inte tillräckligt med forskning för att visa hur den populistiska retoriken utformar sig (Busby, Grubler & Hawkins 2019, s.616). Det senare sättet att se på populism är något som allt mer frekvent förekommer i dagens politiska sammanhang och samhällsdebatt.
Media rapporterar ideligen om populistledare som Trump, Orbán, Bolsonaro, Erdogan och Duda. Denna slags kommunikation har visat sig fungera väl för populisterna, som vunnit många väljares röster (Jungar 2017, ss.14–15; Mudde 2016, s.72). Det som gör att denna typ av populistisk kommunikation attraherar och drar väljarstöd går delvis att urskönja från grundläggande strategier så som; förenklande och fördummande uttalanden om politik (som i verkligheten är betydligt mer komplext), anföranden som anklagar etablissemanget för att vara korrupt och misslyckat samt uttalanden om att se sig själv som en av folket och därmed också påtala att etablissemanget står över folket (Mudde & Kaltwasser 2017, ss.18–19). Det finns forskare som resonerar att de populistiska inslagen kan och bör ses som en naturlig och nödvändig del i retoriken och därmed i debatten. De menar att det är något eftersträvansvärt för de som kallar sig demokrater, eftersom det grundar sig i att tilltala och hörsamma folket (Axberger 2019, s.142). Andra forskare ser populismens inslag som en direkt samhällsfara och ett hot mot demokratin (Aslanidis 2015, s.94; Mudde & Kaltwasser 2017, s.79).
I Sverige finns det högerpopulistiska partiet Sverigedemokraterna som antas bruka populism i sin retorik (Jungar 2017, s.14). Men kan det vara så att partiledare oberoende av
partitillhörighet använder sig utav populistisk retorik? Är det möjligen så att de traditionella partierna drabbats av det som Cas Mudde (2016) beskriver som den populistiska
förgiftningen? (Mudde 2016, s.77)
Det mesta som forskats på inom området har gjorts med inriktningen populistisk ideologi. Fler forskare efterfrågar studier med empiriska data på hur politiker använder populistisk retorik samt vad det får för utfall och konsekvenser (Busby, Grubler & Hawkins 2019,
2 ss.616–617; Moffitt & Tormey 2013, ss.384–385). Oavsett underliggande värderingar och föreställningar om vad som ingår i begreppet populism så är forskarna överens om att det saknas empiriska data på hur populism som strategi och retorik tar sig i uttryck. Vi kommer i den här uppsatsen att granska de totalt sex partiledardebatter som hölls i Sveriges riksdag under år 2019 och 2020, för att undersöka om svenska partiledare under dessa debatter använt sig utav populistisk retorik.
1.1 Syfte och frågeställningar
Vi avser genom detta uppsatsarbete att undersöka om svenska partiledare använder sig av populistisk retorik och vi har valt att avgränsa oss till de partiledardebatter som genomförts under år 2019 och år 2020 i Sveriges riksdag. Vår studie ämnar därmed att bidra till en breddad bild av populism som retorik och hur populistisk retorik uttrycks inom svensk politik, samt visa exempel på detta.
Vi besvarar följande frågeställningar:
● I vilken utsträckning använder sig svenska partiledare av populistisk retorik? ● Skiljer sig användandet av populistisk retorik mellan olika partiledare?
1.2 Avgränsningar
Forskarna Bos och Brants (2014, s.707) lyfter i sin artikel att det kan finns svårigheter i att skilja mellan politisk populism som är menad för media och populism av media, eftersom det kan vara komplicerat att slå fast om media framför populismen som den är avsedd av de politiska aktörerna, eller om de gör en journalistisk tolkning av densamma. Därför har vi valt att inte använda oss utav författad text i denna undersökning, utan istället fokusera på
transkriberat material från partiledardebatter som ägt rum i Sveriges riksdag. På det viset finns inga mellanhänder som kan påverka partiledarnas budskap. Ytterligare avgränsningar
3 som vi gjort är att vi valt att enbart fokusera på de partiledardebatter som ägde rum i Sveriges riksdag under år 2019 och år 2020. Detta för att tiden för uppsatsens framställande är
begränsad och vi vill lägga ner väsentlig tid på att noggrant granska och analysera det transkriberade materialet. Det känns angeläget och relevant att studera partiledardebatter i nutid - efter det senaste riksdagsvalet i Sverige uppstod ett unikt och komplext politiskt läge; Sverigedemokraterna fick det största stödet någonsin. Liberalerna och Miljöpartiet landade med nöd och näppe över 4% spärren. Det är spännande att studera hur den populistiska retoriken i nutid påverkar partiledarna i jakten på väljarstöd inför nästa mandatperiod.
1.3 Disposition
I kapitel två introduceras det teoretiska ramverket där en genomgång av populism som politiskt fenomen presenteras. Kapitlet fortsätter med en del som ingående beskriver huvuddelarna av populistisk retorik och diskurs. Därefter följer kapitel tre som redogör för tidigare forskning om populistisk retorik. I kapitel fyra redovisas den vetenskapliga metoden som används för att analysera forskningsmaterialet. Här redovisas även analysschemat som tillämpas, forskningsmaterialet som används, samt uppsatsens tillvägagångssätt och
tillförlitlighet. I kapitel fem redovisas undersökningens analys i flera avsnitt. Först
presenteras analysen av analysschemats båda teman, som sedan följs av ett avsnitt med en sammanfattande analys. Uppsatsen avrundas med kapitel sex, där undersökningens slutsatser och avslutande diskussion redogörs.
4
2. Teoretiskt ramverk
2.1 Populism
Populism som fenomen är ingen ny företeelse. Forskare menar att populismen föddes i slutet av 1800-talet (Bos & Brants 2014, s.705), men det är först nu under 2000-talets början som populismen fått ordentligt fotfäste i stora delar av världen samtidigt.
Populism är ett begrepp som används ofta och lättvindigt, men där tolkningarna av
begreppets betydelse är vaga. Populism som begrepp används ofta i media för att beskriva en rad olika företeelser, som politiska partier, individer, uttalanden och/eller policys. Begreppet används även i vissa fall som en synonym till ”populär” (Bale, van Kessel & Taggart 2011, s.127; Mudde & Kaltwasser 2017, s.2, s.5). Men även inom den akademiska sfären är forskare tidvis oense om hur begreppet populism ska definieras (Bale et al. 2011, s.113; Jungar 2017, s.13).
Konsensus finns dock över att populismens grundstenar är anti-pluralism och anti-elitism, att populisterna hävdar att de representerar ”det äkta folket” och att de, och enbart de, kan tolka och framföra ”den allmänna viljan” (Abts & Rummens 2007, ss.408–409; Jungar 2017, s.13; Mudde & Kaltwasser 2017, ss.10–18; Müller 2016, s.29, s.149).
Det som menas med att populismen är anti-pluralistisk är att de anser att ”det äkta folket” är ett homogent folk. Vilka krav som behöver uppfyllas för att kunna ingå i denna homogena samling bestämmer populisterna själva, vilket kan vara de som delar samma åsikter,
nationalitet och/eller etnicitet med populisterna själva. Alla som inte faller inom populisternas ram är därför inte en del av ”det äkta folket” och deras åsikter är därmed illegitima. Eftersom populisterna vill befästa att deras budskap är överensstämmande med allmänviljan, kallar ofta populisterna sina anhängare för ”vanligt folk” (Mudde & Kaltwasser 2017, ss.10–11; Müller 2016, s.21, s.49). Populismen är också anti-elitistisk eftersom de anser att de, ”det äkta folket”, står i konflikt med den korrupta eliten, eller etablissemanget, som de anser enbart skor sig själva och inte representerar dem eller deras intressen (Jungar 2017, s.13).
För att tydliggöra och definiera begreppets betydelse så har fyra angreppssätt på fenomenet populism formats; att se populism som en strategi, som en ideologi, som en politisk stil och som en diskurs (Abts & Rummens 2007, ss.407–408; Aslanidis 2016; Jungar 2017, ss.13-14; Mudde & Kaltwasser 2017, ss.2-4). För att utveckla vad som menas med dessa angreppssätt
5 på populism så följer här en kortfattad presentation av de olika angreppssätten och deras innebörd.
Att angripa populism som en strategi handlar främst om att fokusera på den populistiska ledaren, som ofta är en karismatisk person. Ledaren använder sig av populism som en politisk strategi för att få eller behålla politisk makt och som samtidigt bibehåller direktkontakt med sina, ofta oorganiserade, anhängare (Aslanidis 2016, s.96; Mudde & Kaltwasser 2017, s.4). Populism som en ideologi handlar om att populismen inte är en ideologi i sig själv, utan behöver en bärande värdideologi för att fungera som ett politiskt alternativ. Populismen kan därför sägas vara en tunn ideologi. Vanligast är att populismen använder sig av ideologier som socialism eller nationalism, där socialism blir till vad som kallas för vänsterpopulism och nationalism blir till vad som kallas för högerpopulism (Aslanidis 2016; Jungar 2017, s.14; Mudde & Kaltwasser 2017, s.6). Det finns dock exempel på mittenpopulism, som till exempel det finländska Landsbygdspartiet, som var ett agrarpopulistiskt politiskt parti (Jungar 2017, s.21).
Att angripa populism som en politisk stil centreras runt populisternas framställning i media och deras politiska kommunikation. För att bevisa att de är särskilda från den politiska eliten och en del av ”det äkta folket”, framställer sig populisterna gärna som politiska amatörer som inte kan, vill, eller förstår hur det ”korrekta” sättet att bete sig politiskt professionellt går till. Genom att ignorera god ton, klädkoder och regler framställer de sig själva som modiga ledare som står i stark kontrast mot den korrupta eliten (Mudde & Kaltwasser 2017, s.4).
Om man angriper populism som en diskurs så är det vad som redogörs i skrift och tal som står i fokus. Den populistiska diskursen handlar om att populisterna ger enkla svar på
komplicerade politiska frågor som de ofta hävdar är ”rent folkvett”, samtidigt som de bestämt hävdar att ”det äkta folket” blir berövat sin rätt till politisk auktoritet av den korrupta eliten (Abts & Rummens 2007, s.407; Aslanidis 2016, s.96). Då detta angreppssätt handlar om att granska det som populistiska aktörer framför i skrift och tal, så ger det forskare en möjlighet att undersöka och analysera populismen empiriskt (Stavrakakis & Katsambekis 2014, s.122).
6 2.2 Populistisk diskurs och retorik
Paris Aslanidis (2017, ss.1242–1243) förklarar att populistisk retorik inte nödvändigtvis är den enda definierande faktorn av populism, men att det i stort sett är omöjligt för populistisk mobilisering utan en populistisk retorik som innehåller någon form av ”det äkta folket” i konflikt med den politiska eliten. Aslanidis fortsätter med att konstatera att populistisk diskurs är populism och att populistisk retorik kan användas av alla aktörer i stånd att delge politisk kommunikation. Dock så är intensiteten av populistisk diskurs varierande och kan användas olika frekvent av aktörer på olika nivåer, något som kan försvåra undersökandet av förekomsten av populistisk retorik (ibid).
I grund så karaktäriseras den populistiska diskursen genom att i grova drag präglas av en stark dikotomi, alltså en tudelning mellan populisternas följare - det äkta folket - och de andra, samt en retorik som exkluderar de som inte tillhör denna fiktiva majoritet. I den populistiska diskursen återfinns även användandet av vaga metaforer och banala slogans - något som bjuder in till breda tolkningar och generaliseringar, samt att den populistiska retoriken ofta ger enkla svar på komplicerade frågor. Även en anti-intellektuell retorik går att binda till populismen, då detta används som en manipulationsstrategi för att skapa misstro mot etablissemanget (Wodak 2003, s.133, s.142; Fournier 2019, s.363). Hos
högerpopulistiska grupper är även konspirationsteorier och utpekandet av syndabockar typiska populistiska kännetecken (Wodak 2003, s.141). ”Det äkta folket”, ”vanliga
människor”, ”svenskar”, eller vilket epitet som populisterna än väljer att kalla sina anhängare, framställs alltid som oskyldiga, rättfärdiga och moraliskt goda. De skyller politiska
misslyckanden på den onda korrupta eliten som med berått mod tagit beslut vars
beslutsprocess ”det äkta folket” varit uteslutna från (Busby, Gubler & Hawkins 2019, s.618; Müller 2016, s.29, s.149).
Exempel på vad som kan klassificeras som populistisk retorik är kritik mot etablissemanget och/eller den politiska eliten, benämningar så som vanligt folk/svenskar eller liknande, hänvisningar till allmänviljan, alarmerande uttalanden om att samhällssituationen är akut/kritisk, anti-intellektuella uttalanden (i syfte att skapa misstro), enkla svar på
komplicerade frågor, ett vi-och-dem-tänk, negativa benämningar av andra grupper utanför ”det äkta folket”, vaga metaforer och breda tolkningar, omnämnanden om sig själv som politisk amatör eller icke politiskt professionell, uttryck i stil med ”folkvett” och en allmänt
7 antagonistisk inställning till samhället (Bos & Brants 2014, s.708; Jungar 2017, s.14;
Stavrakakis & Katsambekis 2014, s.123; Wodak 2003, s.142).
3. Tidigare forskning
Forskningsfältet som helhet har en brist på forskning om populistisk retorik. Den forskning som finns om populistisk retorik är till stor del bred och övergripande, men studier har gjorts i både Nederländerna och Grekland där populistisk retorik och diskurs har varit i centrum.
Linda Bos och Kees Brants (2014) granskade innehållet ur tv-program och tidningsartiklar som sänts eller publicerats under cirka fyra veckor innan Nederländernas valkampanjer, där sju valår studerades under perioden 1994–2012. Syftet med deras studie var att ge empiriska data om påståenden om att populism i Nederländerna ökat och spridit sig till traditionella partier; att undersöka om det de kallade “de tre dimensionerna” av populism, (följaktligen populism som idé, populism som stil och populism som policy), återfanns och/eller skiljde sig mellan politiska partier, samt hur framträdande populismen var och hur populismen skiftade i uttryck mellan olika medier.
Bos och Brants använde i sin kodning av populistisk retorik olika indikatorer beroende på vilken dimension av populism de sökte efter. För att undersöka om populism som idé återfanns i forskningsmaterialet, använde författarna sig utav kriterier som kritik mot
etablissemanget och benämningar om “vanligt folk”. Kriterierna för populism som en stil var om partiledaren förkunnades vara handlingskraftig och en bra problemlösare, om
samhällssituationen framställdes som kritisk och om språket som användes var upptrappat och intensivt. Kriterier för populism som policy var om aktörer talade om immigration eller uttryckte sig negativt om andra samhällsgrupper (Bos & Brants 2014, s.708).
Bos och Brants studie visade, i motsats till påståenden om att populismen i Nederländerna ökar, att populismen inte alls ökar utan istället urlakas när ett populistiskt parti blir en del av etablissemanget. Deras resultat visar på en paradox inom populismens framgång: att
populistiska partier vinner på att vara emot etablissemanget, men när deras goda valresultat leder till att de blir en del av etablissemanget innebär detta att de inte längre uttrycker kritik mot detsamma, och i förlängningen blir partiet därför mindre populistiskt (ibid. s.716).
8 Studien visade även att det år 2012 fanns nästintill ingen populism rapporterad i media som hade sitt ursprung i valkampanjer eller från politiker. Författarna kunde inte heller se att populismen spridits till traditionella partier efter år 2006 (ibid.).
Yannis Stavrakakis och Giorgios Katsambekis (2014) genomförde en undersökning om huruvida det grekiska vänsterpopulistiska partiet Syriza använde sig av populistisk diskurs när de lyckades öka från ett valresultat på 4,60% av rösterna i valet 2009, till ett valresultat på 26,89% av rösterna år 2012. De analyserade om typiska populistiska kriterier gick att
återfinna i deras forskningsmaterial, nämligen centrala referenser till “det äkta folket” samt en antagonistisk anti-elitistisk logik. Undersökningen ville även ta reda på om Syrizas
populism utgjorde en fara för europeiska värderingar, en fråga baserad på farhågor om att det vänsterpopulistiska Syriza skulle dela värderingar med de mer vanligare högerradikala populistpartierna i Europa. (Stavrakakis & Katsambekis 2014, s.120, ss.126–127).
Stavrakakis och Katsambekis granskade och jämförde Syrizas diskurs i media, partidokument och tal mellan åren 2009 och 2012, och kunde på det viset presentera empiriska bevis på att Syriza under denna tid anammat en populistisk diskurs och retorik som drastiskt ökat i användning (ibid.s.127). Författarnas slutsats var att Syriza är ett populistiskt parti vars dragningskraft består av användandet av en populistisk diskurs, samt att Syriza inte utgör en populistisk fara för europeiska värderingar. Det senare på grund av Syrizas inkluderande populism som tar tillbaka uttrycket “det äkta folket” från högerextrema anknytningar och står allierad med demokratiska värderingar i en tid av politisk- och ekonomisk kris (ibid. ss.137– 138).
I Sverige har vi inte hittat publicerad forskning om populistisk retorik, med empiriskt
insamlade data, av seniora forskare eller doktorander. Jungar (2017) beskriver däremot att de högerpopulistiska partiernas etablering i Norden har resulterat i ett allt mer vulgärt och intolerant debattklimat (Jungar 2017, s.12). Det råder stora politiska och samhälleliga
förändringar i form av ökad rörlighet gällande både produktion, kapital och människor; detta i kombination med att medborgarnas förtroende för de etablerade och traditionella politiska partierna sjunker. Det som händer när kombination av ovanstående kombineras med ledare som använder sig av populistisk kommunikation för att uttrycka och mobilisera medborgarna och såväl väljarnas missnöje med till exempel EU, invandring, multikulturalism, är att effekten blir väldigt god. Jungar (2017) har samlat studier och studerat hur och vad det är som gör att populistiska partier slår igenom och etablerar sig i våra nordiska länder och det
9 mest basala grundläggande steget i den processen är identifikation och kommunikation
(Jungar 2017, ss.14–15).
4. Metod
4.1 Metod
Metoden vi använder för vår undersökning är en kvalitativ innehållsanalys. Vi använder oss uteslutande av manifesta textaspekter, vilket vi förklarar närmare nedan.
I valet mellan kvalitativ och kvantitativ ansats anser vi att den kvalitativa innehållsanalysen är mer lämpad eftersom den hjälper oss att få en helhetsbild över forskningsmaterialet och därigenom finna mönster i text. Jämfört med en kvantitativ ansats där vi, enkelt beskrivet, i högre utsträckning skulle ha fokuserat på att räkna frekvenser snarare än att fokusera på en kodning för att finna mönster och systematiska upprepningar av olika teman (Boréus & Kohl 2018, ss.50–52).
Eftersom all innehållsanalys använder sig utav kodning så har vi som uppsatsförfattare skapat ett eget analysschema som vi använder som analysverktyg för att granska
forskningsmaterialet (Boréus & Kohl 2018, s.50). Analysschemat innehåller exempel på populistisk retorik som tidigare forskning uppmärksammat och som presenteras i avsnitt 2.2, men det är vi som uppsatsförfattare som har inordnat dessa komponenter under två teman. Analysschemat presenteras i avsnitt 4.2.
Vi har valt att enbart granska det manifesta innehållet av forskningsmaterialet, det vill säga det som explicit sägs och uttrycks i tal och text. Detta val har vi tagit på grund av att det latenta innehållet, alltså det underförstådda och outtalade, kräver en hög grad av tolkning som inte faller under uppsatsens syfte då undersökningens fokus är att studera retoriken som används (Boréus & Kohl 2018, s.50, s.79). Genom att använda en manifest analys uppnår vi bäst en intern validitet eftersom vi enbart mäter det som de facto förekommer i tal och text och inte tolkar innehållet utifrån förkunskaper eller dolda budskap, vilket stärker studiens tillförlitlighet.
10 4.2 Analysschema
Utifrån teorierna framförda av olika forskare om vad och vilka uttryck som klassificeras som populistisk retorik (se avsnitt 2.2), har vi skapat ett eget analysschema som samlar
komponenter av populistiska uttryck under två teman; Det äkta folket och Anti-elitism. Dessa två teman är enligt tidigare forskning populismens grundstenar, då de representerar det anti-pluralistiska och homogena “äkta folket” och det anti-elitistiska idéerna om att det “äkta folket” står i konflikt med etablissemanget som de anser är korrupt och egocentriskt. Under temat Det äkta folket finns fyra komponenter av populistisk retorik; hänvisningar till vanliga människor, hänvisningar till folkvett, hänvisningar till allmänviljan och negativa benämningar om andra grupper i eller utanför samhället. De tre första komponenterna under detta tema är knutna till idén om “det äkta folket” som enligt populisterna är en homogen grupp med samma vilja, tankar och önskemål. Temats fjärde komponent är ett uttryck för “det äkta folkets” anti-pluralistiska föreställning, vilken innebär att grupper som inte tillhör “det äkta folket” ses som illegitima och oberättigade.
Under temat Anti-elitism finns fem komponenter av populistisk retorik; antagonistiska uttalanden mot eller om den politiska eliten eller etablissemanget, anti-intellektuell retorik i syfte att skapa misstro, uttalanden som understryker att samhället är i ett akut eller kritiskt läge, vaga eller enkla metaforer och/eller svar på komplicerade frågor, och omnämnanden om sig själv som politisk amatör. Alla dessa komponenter är knutna till anti-elitism. De första tre komponenterna handlar om att påpeka att etablissemanget är odugligt, inte gör sitt jobb, fokuserar på fel saker, inte ser verkligheten eller de riktiga problemen. De sista två
komponenterna handlar om att använda uttryck som gör att vederbörande särskiljer sig själv från etablissemanget. Genom att använda vaga eller enkla metaforer och/eller ha enkla svar på komplicerade frågor så förmedlas både en handlingskraft som etablissemanget saknar och så påpekas att etablissemanget inte kan eller vill lösa de problem som utpekas.
11 Nedan sammanfattas analysschemat och dess komponenter.
● Det äkta folket
➢ Hänvisningar till vanliga människor/svenskar eller dylikt ➢ Hänvisningar till folkvett
➢ Hänvisningar till allmänviljan
➢ Negativa benämningar om andra grupper i eller utanför samhället
● Anti-elitism
➢ Antagonistiska uttalanden mot, eller om, etablissemanget eller den politiska eliten ➢ Anti-intellektuell retorik i syfte att skapa misstro
➢ Uttalanden som understryker att samhället är i ett akut eller kritiskt läge ➢ Vaga eller enkla metaforer och/eller svar på komplicerade frågor
➢ Omnämnanden om sig själv som politisk amatör
Innan huvudanalysen påbörjades gjorde vi en pilotstudie för att testa analysschemat. Efter detta gjordes några mindre justeringar av kodningen för att analysschemat ska fungera på ett fullvärdigt vis. Initialt fanns tre teman med i analysschemat; Det äkta folket, Anti-elitism och Anti-pluralism. Anti-pluralism ströks som eget tema då vi insåg att de anti-pluralistiska uttrycken kunde fördelas på Det äkta folket och Anti-elitism.
När analysschemat har operationaliserats har båda uppsatsförfattarna enskilt gått igenom allt material och markerat de citat och stycken som innehåller de komponenter som
analysschemat listar. Vi har därefter tillsammans diskuterat alla markeringar och nått konsensus om de uttalanden eller uttryck som klassificeras som populistisk retorik enligt analysschemat. Detta för att säkra studiens reliabilitet. Vi har varit hårda i vår bedömning och varit noga med att skilja på uttalanden som kan klassificeras som populistisk retorik och de uttalanden som bestämt klassificeras som populistisk retorik, enligt analysschemat. Enbart uttalanden som tydligt faller inom analysschemats komponenter och som uppsatsförfattarna har nått konsensus om har använts i denna undersökning.
12 4.3 Material
Vi hade inledningsvis som mål att studera partiledardebatterna som visats i Sveriges
Television för att studera ett debattklimat som, i högre utsträckning förmodas inneha ett mer levande och ledigt framförande. Vid närmare efterforskning visade det sig att SVT:s tidigare sända debatter inte fanns tillgängliga. Vi förde också ett resonemang om att studera tidigare års partiledardebatter i riksdagen för att i jämförande syfte, undersöka om
Sverigedemokraternas inträde i riksdagen har påverkat debattklimatet och närvaron av
populism som strategi. Dock fanns ej tillräckligt med tid till detta vilket gjorde att vi justerade ursprungsplanen ytterligare.
Det forskningsmaterial som används för denna studie är de partiledardebatter som genomfördes i Sveriges riksdag under år 2019 och år 2020. Materialet, som består av transkriberade partiledardebatter, finns tillgängligt via riksdagens hemsida, riksdagen.se. Vi har valt detta forskningsmaterial eftersom vi anser att det är intressant att undersöka om partiledare, som är partiernas främsta representanter, använder sig av en retorik som är
populistisk eller har populistiska inslag i sina anföranden. Vi inser dock att populistisk retorik kan vara mindre förekommande i riksdagsdebatter än tv-sända debatter, där partiledare på ett mer direkt sätt vänder sig till folket och har mindre strikta förhållningsregler1. Det kommer
därför bli svårt att generalisera våra resultat till alla sammanhang där partiledare framträder.
Vi har valt 2019 och 2020 års partiledardebatter för att forskare fört ett resonemang om att populism föder populism. Sverigedemokraterna fick efter valet 2018 en vågmästarroll med 17,53 procent av rösterna och därmed 62 mandat i Sveriges riksdag vilket gör valet av material relevant i vår jakt på populistiska mönster och skillnader bland partiledarna. Debatterna genomfördes år 2019 den 30 januari, 12 juni och 16 oktober och år 2020 genomfördes de den 15 januari, 10 juni och 9 september. År 2020 drabbades världen och Sverige av coronapandemin, vilket väsentligt påverkade årets andra debatt, men påverkade också årets tredje och därmed sista debatt till en viss grad.
1 Riksdagens debattregler innebär att statsministern och ledaren för det största oppositionspartiet disponerar över
max sju minuter för ett inledande anförande. Resterande partiledare får nyttja max fem minuter för sina anföranden. Det är ingen replikrätt på dessa initiala anföranden. I debattens andra omgång får anförandena vara max två minuter. På dessa anföranden gäller fri replikrätt för debattens deltagare och repliktiden är max en minut, med max fyra minuter per duell. Alla anföranden tar plats i talarstolen på podiet och replikerna framförs från talarstolarna framför podiet (Sveriges riksdag 2020).
13 Större delen av dessa två debatter handlar om hur partiledarna agerat och/eller borde agerat i kampen mot coronaviruset. Framförallt debatt två 2020 genomsyras av samarbete och samverkan på grund av den aktuella krisen.
Vi har tagit i beaktande att svenska politiska partier är stora politiska organisationer bestående av hundratals till tusentals medlemmar. Det är svårt för en partiledare att
representera alla aspekter, politikområden och perspektiv som deras politiska parti innehåller och jobbar för, men som partiets främsta representant ligger ett stort ansvar på dennes axlar. Vi kan dock inte anse att uppdraget som partiledare innebär att partiledaren är synonym med sitt parti. Detta kommer att tas i beaktande när vi tolkar undersökningens resultat.
5. Analys
I följande kapitel presenteras vår analys i tre delar. Den första delen behandlar temat Det äkta folket och vilka komponenter som identifierats under partiledardebatterna i riksdagen, samt en presentation av exempel på detta. I den andra delen redogörs analysen av analysschemats andra tema, Anti-elitism, enligt samma struktur. Kapitlet avslutas med en sammanfattning av analysen.
5.1 Det äkta folket
Under analysen av de sex partiledardebatterna som genomfördes i riksdagen under år 2019 och 2020 så förekom komponenten “hänvisningar till vanliga människor/svenskar eller dylikt” flertalet gånger. Av temat Det äkta folkets fyra komponenter var detta den enda av komponenterna som förekom i partiledarnas anföranden. “Hänvisningar till vanliga
människor/svenskar eller dylikt” anträffades vid 15 olika tillfällen under debatterna. Jimmie Åkesson, Sverigedemokraterna, var den som oftast gjorde hänvisningar till vanliga
människor/svenskar, vilket förekom vid sex tillfällen i hans anföranden. Stefan Löfven, Socialdemokraterna, talade om vanliga människor/svenskar vid fyra tillfällen, tätt följd av Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt som använde sig av dessa uttryck vid tre tillfällen. Ebba Busch, Kristdemokraterna, och Ulf Kristersson, Moderaterna, hänvisade till vanliga
14 Anmärkningsvärt är att sammanhanget och kontexten som dessa hänvisningar förekommer i skiljer sig markant mellan Jimmie Åkesson (SD) och resterande partiledare.
När Stefan Löfven (S), Jonas Sjöstedt (V), Ebba Busch (KD) eller Ulf Kristersson (M) använder sig utav hänvisningar till vanliga människor/svenskar så är det i en neutral och allmän kontext. “Vanliga människor” eller “vanligt folk” används i ett sammanhang där det vanliga folket antingen är politikens mottagare eller är utsatta av olika samhällsproblem som måste lösas.
Till exempel använder Stefan Löfven (S) hänvisningar till vanligt folk på detta vis;
”Den nya brottslighet som har vuxit fram skrämmer - hänsynslösheten, tillgången till tunga vapen och hoten mot vittnen. Värst drabbade är vanliga hederliga människor i de utsatta områden där de
kriminella gängen ofta verkar.” - Anf. 1, Stefan Löfven, 30 januari 2019.
”Är det tufft att kompromissa? Ja. Kostar det på? Ja. Är det värt det? Ja, eftersom det gör livet bättre för vanligt folk.”
- Anf. 9, Stefan Löfven, 16 oktober 2019.
På liknande sätt använder Jonas Sjöstedt (V) uttrycket “vanligt folk”;
”Det krävs också att det blir enklare för vanligt folk - för gemene man och kvinna - att faktiskt bidra.” - Anf. 86, Jonas Sjöstedt, 16 oktober 2019.
”Framför allt vill jag tacka för det samarbete som vi hade under den förra mandatperioden. Vi gjorde mycket bra för vanligt folk.”
- Anf. 85, Jonas Sjöstedt, 9 september 2020.
Även Ebba Busch (KD) och Ulf Kristersson (M) hänvisar till vanliga människor/vanligt folk/svenskar i liknande sammanhang i sina anföranden.
Jimmie Åkessons (SD) användande av hänvisningar till vanliga människor/svenskar skiljer sig dock från de andra partiledarna. När Åkesson använder uttrycket “vanliga människor” så är det enbart i en anti-elitistisk kontext. “Vanliga människor” blir utsatta, orättvist behandlade eller ignoreras av eliten i Åkessons anföranden.
15 Nedan följer några exempel på hur Jimmie Åkesson (SD) använder sig av hänvisningar till vanliga människor/svenskar i en anti-elitistisk kontext:
”Kan det bero på att Miljöpartiets klimat- och miljöpolitik är verklighetsfrånvänd, att Miljöpartiets klimat- och miljöpolitik går ut över vanliga människor, att Miljöpartiet är ett parti för elitister i de
större städerna som inte förstår vanliga människors villkor på landsbygd och i glesbygd?” - Anf. 63, Jimmie Åkesson, 12 juni 2019.
”Regeringens osammanhängande pyttipannapolitik innebär att helt vanliga hederliga människor som år efter år troget har betalat skatt och bidragit till den gemensamma kassan nu tvingas se hur välfärden
inte längre förmår leverera.” - Anf. 3, Jimmie Åkesson, 16 oktober 2019.
”Isabella Lövins och Miljöpartiets politik är en verklighetsfrånvänd politik som straffar vanliga människor med vanliga inkomster i vårt land, och den tänker jag aldrig ställa mig bakom.”
- Anf. 76, Jimmie Åkesson, 15 januari 2020.
I dessa anföranden framgår de anti-elitistiska avsikterna på ett distinkt och oförtäckt vis. Traditionella partier, i detta fall Miljöpartiet, förstår inte vanliga människor, straffar vanliga människor och har, enligt Åkesson, en verklighetsfrånvänd politik. Han påstår också att regeringens politik är lösryckt, en slags “pyttipannapolitik”, som direkt leder till att vanliga människor får sämre levnadsvillkor.
Inom temat Det äkta folket visar analysen av partiledardebatterna att svenska partiledare uttrycker sig på ett sätt som ger utslag i analysschemat. Dock är det enbart en av fyra komponenter som förekommer i partiledarnas anföranden, nämligen komponenten “hänvisningar till vanliga människor/svenskar eller dylikt”. Flera partiledare använder uttrycken vanligt folk, vanliga människor eller svenskar i sina anföranden under debatterna. Analysen visar också att användandet av populistisk retorik skiljer sig mellan olika
partiledare, eftersom Jimmie Åkesson (SD), använder hänvisningar till vanliga
människor/svenskar eller dylikt i ett anti-elitistiskt sammanhang. Sverigedemokraternas partiledare uttrycker sig därmed på ett sätt som inkluderar flera komponenter av
analysschemat, vilket innebär att hans anföranden stämmer överens med vårt analysverktyg i högre utsträckning.
16 5.2. Anti-elitism
Under granskningen av partiledardebatterna från 2019 och 2020 framkommer det uttalanden som stämmer överens med samtliga komponenter inom temat Anti-elitism. Den komponenten som förekom oftast var “antagonistiska uttalanden mot, eller om, etablissemanget eller den politiska eliten”. Därefter följde “anti-intellektuella uttalanden i syfte att skapa misstro”, tätt följt av “uttalanden som understryker att samhället är i akut eller kritiskt läge”. Slutligen kom “vaga eller enkla metaforer och/eller svar på komplicerade frågor” samt “omnämnande om sig själv som politisk amatör”, där endast enstaka exempel identifierades. Jimmie Åkesson, Sverigedemokraterna, står för den överlägset största delen av dessa uttalanden med totalt 22 anföranden som innehåller komponenter från analysschemats andra tema. Ulf Kristersson, Moderaterna och Ebba Busch, Kristdemokraterna har fått enstaka utslag; tre respektive ett exempel. Övriga partiledare har inte uttalat sig på sätt som faller in under temat Anti-elitism.
5.2.1 Antagonistiska uttalanden
“Antagonistiska uttalanden mot, eller om, etablissemanget eller den politiska eliten” uttrycks på ett varierat sätt. Majoriteten av dessa uttalanden gjordes av Jimmie Åkesson (SD) som stod för 14 av totalt 18 yttranden. Dels förekommer direkta påståenden som syftar till att sittande regering är svag och oduglig, som tex när Jimmie Åkesson uttrycker sig på följande sätt;
”Nu har vi fått en regering som under fyra år har visat sig totalt oförmögen att lösa de problem vi står inför. Stefan Löfvens regering misslyckades med precis allting i fyra år. Den har inte de rätta
prioriteringarna, och den har inte de rätta lösningarna.” - Anf. 47, Jimmie Åkesson, 30 januari 2019
Det förekom även antagonistiska uttalanden som på ett direkt vis syftar till att regeringen med avsikt låter Sverige förfalla och misslyckas med allt som de företar sig. Nedan följer ett exempel på detta från Jimmie Åkesson;
”Ärligt talat, herr talman, har Stefan Löfvens regering faktiskt inte lyckats med något av det man föresatt sig - absolut ingenting. Man har bedrivit en fullständigt ansvarslös politik.”
17 Ytterligare identifierades också direkta påståenden som syftar till att regeringen är korrupt eller ohederlig, vilket nedan visas med ett exempel från Ebba Busch (KD);
“Så jag undrar igen: Vad är det som motiverar att regeringen har väntat 183 dagar på att ge sjuka - samhällets allra mest utsatta - den hjälp de behöver, så att de får god vård, jämlik vård och vård i tid
när de behöver det? Pengarna gör ingen nytta i Magdalena Anderssons lada.” - Anf. 28, Ebba Busch, 12 juni 2019.
Detta uttalande visar, förutom en antagonistisk retorik mot regeringen, även prov på anti-intellektuell retorik i syfte att skapa misstro samt till viss del enkla svar på komplicerade frågor. I detta anförande framför Ebba Busch att regeringen avsiktligen undviker att ge stöd och hjälp åt utsatta människor och hänvisar till att det ekonomiska stödet istället förvaras i ett statsråds lada. Anförandet visar genom detta på anti-intellektuell retorik i syfte att skapa misstro samt enkla svar på komplicerade frågor, genom att Ebba Busch menar att det är bättre att ge pengarna till dem som behöver istället för att lägga pengarna på hög på en loge, vilket de ekonomiska medlen i realiteten inte gör. Det förekom även uttalanden som påstår att regeringen anser sig själva vara bättre och förmer än andra, en slags överklass som inte har en politik som gynnar hela landet och som far med osanning. I exemplen nedan av Jimmie Åkesson (SD) kan vi se hur han i sina anföranden anklagar Stefan Löfven, som är Sveriges statsminister, för att vara en lögnare;
”Man kan egentligen ifrågasätta värdet av att ha debatter av detta slag i denna församling när statsministern för det första står och ljuger. Det är inte första gången, utan det gör han i princip
varenda gång. För det andra låtsas han som att han gör någonting som han egentligen vill.” -Anf. 16, Jimmie Åkesson, 16 oktober 2019.
”Jag vet inte om det är möjligt för Stefan Löfven att hålla ett enda anförande i den här församlingen utan att ljuga.”
Anf. 45, Jimmie Åkesson, 12 juni 2019.
Sammanfattningsvis förekommer komponenten “antagonistiska uttalanden mot, eller om, etablissemanget eller den politiska eliten” upprepade gånger och innehåller en rad olika parametrar, som anklagelser om korruption, uttalanden som syftar till att regeringen är svag och inkompetent samt uttalanden om att regeringen tillhör eliten och inte värnar de vanliga medborgarna. Detta tyder på att denna typ av populistisk retorik användes av svenska
18 Sverigedemokraterna, men även av Ulf Kristersson, Moderaterna och Ebba Busch,
Kristdemokraterna.
5.2.2 Anti-intellektuell retorik
Komponenten “anti-intellektuell retorik som används i syfte att skapa misstro” identifierades vid flertalet tillfällen. Även här står Jimmie Åkesson (SD) för majoriteten av dessa
uttalanden, med 10 tillfällen av totalt 11. “Anti-intellektuell retorik som används i syfte att skapa misstro” används på olika sätt, bland annat som skrämselpropaganda. Nedan
presenteras ett exempel från Jimmie Åkessons (SD) anförande;
”Sverigedemokraternas migrationspolitik bygger på sunt förnuft och ansvarstagande, till skillnad från till exempel Centerpartiets migrationspolitik, som bygger på att Sverige ska vara ett allemansland dit
alla kan komma. Det kan komma 30 miljoner invandrare och så vidare.” - Anf. 62, Jimmie Åkesson, 16 oktober 2019.
Jimmie Åkesson säger i detta anförande att Centerpartiet har en migrationspolitik som kommer att resultera i att potentiellt 30 miljoner invandrare kommer till Sverige, ett antal som det inte finns några belägg för. Detta kan anses vara skrämselpropaganda på grund av att den som tror på att Jimmie Åkesson menar allvar med denna ofantliga massinvandring, med största sannolikhet blir orolig över hur samhället då kommer att klara av att inhysa alla dessa miljontals människor. Nedan presenteras ytterligare ett prov på anti-intellektuell retorik i syfte att skapa misstro genom ett av Jimmie Åkessons anföranden. I detta anförande både förminskar, och till viss del förlöjligar, han klimathotet och klimatforskares kompetens;
”Det råder ingen som helst tvekan om att det finns klimatförändringar. Att mänsklig aktivitet har påverkat dessa förändringar råder det heller ingen tvekan om. Sedan är inte jag rätt person att tala om i
vilken utsträckning mänsklig aktivitet har påverkat detta; det får forskarna bråka om. Är det så att forskarna är eniga om det ena eller det ena - ja, då är det väl så. För mig spelar det ingen roll.”
- Anf. 53, Jimmie Åkesson, 12 juni 2019.
Jimmie Åkesson använder sig även i nästa exempel av anti-intellektuell retorik i syfte att skapa misstro när han i sitt anförande påstår att enbart Socialdemokrater får agera
skyddsombud på arbetsplatser. Han påpekar att utnämningar av skyddsombud sker i en korrupt miljö som genomsyras av nepotism, då statsminister Stefan Löfvens vänner endast
19 godkänner skyddsombud som är bundna till Socialdemokraterna och inte håller fast vid en neutral och oberoende tillsättningsprocess. Jimmie Åkesson sade;
”Stefan Löfven ställde frågan: Får man vara socialdemokrat? Ja, det får man naturligtvis vara. Men får man i dag vara sverigedemokrat och regionalt skyddsombud? Får man vara kristdemokrat och regionalt skyddsombud? Nej, det får man inte, för Stefan Löfvens nära vänner, inte minst i LO-förbunden, ser till att det bara blir partitrogna med rätt partibok som utses. Jag tycker att det är fel, för
de företräder i första hand Stefan Löfven och regeringen, inte dem som finns på arbetsplatsen.” - Anf. 60, Jimmie Åkesson, 16 oktober 2019.
I följande exempel menar Jimmie Åkesson i sitt anförande att Miljöpartiet, ett av de två regeringsbärande partierna, vill göra hela Sverige till ett naturreservat. Jimmie Åkesson använder här en anti-intellektuell retorik för att framställa Miljöpartiet och deras politik som absurd och orealistisk. Förutom att detta uttalande består av anti-intellektuell retorik i syfte att skapa misstro så finns där även en antagonistisk ton mot Miljöpartiet, där partiets önskan om fler naturreservat hånas och görs narr av.
”Jag känner de vibbarna från Isabella Lövins replik; Miljöpartiet vill egentligen göra hela Sverige till ett naturreservat. Det låter väl fint och gott - det är väl jättetrevligt. Problemet är att det också finns
andra värden. Människor måste ha någonstans att bo. Människor måste ha någonstans att arbeta. Människor måste kunna transportera sig till och från arbetet och andra inrättningar runt om i landet. Då kan inte hela landet vara ett naturreservat; då måste man väga dessa saker mot varandra. Det är det
vi gör, till skillnad från Miljöpartiet.” Anf. 75, Jimmie Åkesson, 9 september 2020.
Komponenten “anti-intellektuell retorik i syfte att skapa misstro” förekom flertalet gånger under partiledardebatterna år 2019 och 2020, vilket pekar på att denna typ av populistisk retorik används av partiledare - främst i detta fall av Jimmie Åkesson, Sverigedemokraterna.
5.2.3 Samhället i akut eller kritiskt läge
“Uttalanden som understryker att samhället är i akut eller kritiskt läge” förekom vid enstaka tillfällen. Av totalt 6 uttalanden som faller under detta exempel gjordes fyra av dessa av Jimmie Åkesson (SD) och två av Ulf Kristersson (M). Bland dessa förekom anföranden som innehöll typer av skrämselpropaganda, som när Ulf Kristersson menar att Sverige förfaller,
20 har en regering som har förlorat kontrollen och att Sveriges folk inte längre kan lita på sin välfärd. Nedan följer två anföranden av Ulf Kristersson;
”Samhällsutvecklingen är rent sagt förfärlig. Misstron gror, förtroendekapital devalveras, glåporden haglar och ledarskapet lyser med sin frånvaro. Det här är inte mitt Sverige. Den här regeringen har tappat kontrollen över bidragsfusket och bidragsberoendet, tappat kontrollen över kriminaliteten och
vårdköerna, tappat kontrollen över invandringen och integrationen och tappat kontrollen över vilka som ens finns i Sverige. Den här regeringen har tappat kontrollen över själva samhällsutvecklingen.”
- Anf. 2, Ulf Kristersson, 15 januari 2020.
”De vet inte om de kan lita på att polisen kommer, de vet inte om de får vård i tid, de vet inte om det finns resurser till försvaret och de vet inte ens om det finns el så att det räcker.”
- Anf. 2, Ulf Kristersson, 16 oktober 2019.
Jimmie Åkesson (SD) använder sig av samma slags retorik som Ulf Kristersson (M), när han målar upp Sverige som ett land i kris med en handlingsförlamad regering. Analysen av detta exempel inom temat Anti-elitism visar på att denna typ av populistisk retorik används till viss del av svenska partiledare, i detta fall representerade av Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson.
5.2.4 Vaga eller enkla metaforer
Komponenten “vaga eller enkla metaforer och/eller svar på komplicerade frågor” identifierades vid enstaka tillfällen under granskningen av forskningsmaterialet. Denna komponent under temat Anti-elitism förekom vid fem tillfällen, där Jimmie Åkesson (SD) stod för fyra av dessa uttalanden och Ebba Busch (KD) för ett av dem.
Det som förekom främst var uttalanden som skapar en bild av att det finns enkla lösningar på komplicerade problem. Nedan visas ett exempel från ett anförande av Jimmie Åkesson (SD);
“Vi som säger att det nu är dags att sätta ned foten och markera på riktigt mot alla dessa kallhamrade brottslingar möts fortfarande av saft-och-bulle-politik som svar.”
- Anf. 3, Jimmie Åkesson, 16 oktober 2019.
Jimmie Åkesson antyder i detta anförande att andra partier har en slapphänt politik när det gäller brott och straff och kallar detta för “saft-och-bulle-politik”. I övriga anföranden som vi
21 kunde klassa som vaga eller enkla metaforer och/eller svar på komplicerade frågor förekom enkla lösningar på svåra problem som till exempel; att brottsligheten kommer att stoppas genom att stoppa all invandring, att samhällets mest utsatta enkelt skulle kunna få ekonomisk hjälp och stöd om inte regeringen valde att lägga pengarna på hög, samt att om regeringen endast började visa ansvar så kommer välfärdsproblemen att lösas.
Analysen av temat Anti-elitism och komponenten “vaga eller enkla metaforer och/eller svar på komplicerade frågor” visar att svenska partiledare till viss del använder sig av denna typ av populistisk retorik - vilka i detta fall främst representeras av Jimmie Åkesson (SD).
5.2.5 Politisk amatör
Den sista komponenten från temat Anti-elitism, “omnämnande om sig själv som politisk amatör”, återfanns även det i forskningsmaterialet, men detta enbart vid ett tillfälle. Nedan följer ett uttalande från Jimmie Åkessons (SD) anförande;
”Men ser man inte ett problem med att public service väldigt ofta tenderar att brista i opartiskhet? Jag kan inte tvinga någon att se det och att tycka det, men jag kan åtminstone försöka lyfta frågan till debatt, och det är det som har skett. …. Men finns det ett mönster som är uppenbart för alla som inte
är fullständigt insnöade i den politiskt korrekta ordningen måste man politiskt kunna fråga hur de själva ser på det. ”
- Anf. 79, Jimmie Åkesson, 10 juni 2020.
Jimmie Åkesson säger i detta anförande att han kan se att public service uppenbart brister i opartiskhet, något som de som är upptagna med att säkerställa den politiskt korrekta ordningen inte kan se. Han framställer sig därmed som en som står utanför den politiskt korrekta ordningen, en politisk amatör som inte är en del av etablissemangets regler och uppfattningar.
Analysen visar att komponenten “omnämningar om sig själv som politisk amatör” framträder vid ett tillfälle och att det är partiledaren Jimmie Åkesson, Sverigedemokraterna, som står för detta uttalande.
22 Sammanfattningsvis visar analysen av temat Anti-elitism att samtliga komponenter har
identifierats och därmed kan vi, i enlighet med analysschemat, utläsa att det förekommer populistisk retorik bland tre av Sveriges åtta partiledare - dock i varierande grad och utsträckning. Analysen visar också att användandet av populistisk retorik skiljer sig mellan olika partiledare inom temat Anti-elitism. Jimmie Åkesson, partiledare för
Sverigedemokraterna, står för den överväldigande majoriteten av användandet av populistisk retorik eftersom han i sina anföranden använder sig av alla komponenter i analysschemat. Ulf Kristersson, Moderaternas partiledare, och Ebba Busch, partiledare för Kristdemokraterna har även de använt ett språk i sina anföranden som tyder på populistisk retorik enligt
analysschemat, men i en lägre utsträckning.
5.3 Sammanfattande analys
Analysen av partiledardebatterna visade att temat Anti-elitism förekommer i högre grad i partiledarnas anföranden än temat Det äkta folket. Däremot så förekom komponenten
“hänvisningar till vanliga människor/svenskar eller dylikt” inom temat Det äkta folket hos en bred majoritet av partiledarna. Dessa uttryck förekom i fem av åtta partiledares anföranden. Dock så skiljer sig kontexten där “hänvisningar till vanligt folk/svenska eller dylikt”
förekom. Vi fann att Jimmie Åkesson (SD) alltid använde dessa hänvisningar i ett anti-elitistiskt sammanhang. Vidare förekom temat Anti-elitism och dess komponenter i flera anföranden under partiledardebatterna, men det är Jimmie Åkesson som står för den
övervägande delen av dessa uttalanden. Ulf Kristersson (M) och Ebba Busch (KD) använder sig dock också av analysschemats komponenter i sina anföranden vid enstaka tillfällen.
En tydlig trend som vi kan se i förhållande till analysschemat, både vad gäller temat Det äkta folket och temat Anti-elitism är att det är Jimmie Åkesson (SD) som står för majoriteten av användandet av komponenterna för populistisk retorik i sina anföranden. Det vore intressant att följa upp detta resultat med en studie om några år för att se om denna typ av retorik minskar i takt med att Sverigedemokraterna blir en del av etablissemanget – ett fenomen som tidigare forskning uppmärksammat i Nederländerna (Bos och Brants, 2014). Det vore också intressant att se om den populistiska retoriken i framtiden sprider sig till vänsterpartier i ett försök att ta tillbaka uttryck så som ”det äkta folket” från högerextrema partier – något som
23 tidigare forskning har observerat hos det grekiska partiet Syriza (Stavrakakis och
Katsambekis, 2014).
6. Slutsatser och avslutande diskussion
Vår studie visar att det förekommer populistisk retorik under partiledardebatterna i riksdagen under år 2019 och 2020. Användningen av den populistiska retoriken är dock inte utbredd, utan används främst av partiledaren för Sverigedemokraterna. På vår första forskningsfråga, om i vilken utsträckning svenska partiledare använder sig av populistisk retorik, blir svaret således att svenska partiledare använder sig av populistisk retorik i en relativt låg
utsträckning. Vår andra forskningsfråga, om användandet av populistisk retorik skiljer sig mellan olika partiledare, blir det korta svaret ja. Sju partiledare använder sig av populistisk retorik i en låg utsträckning eller använder sig inte alls av populistisk retorik. En partiledare, Jimmie Åkesson (SD), använder sig av populistisk retorik i en förhållandevis hög
utsträckning, då han i sina anföranden ideligen använder en främst anti-elitistisk och antagonistisk logik, men även gör hänvisningar till “det äkta folket”.
I inledningen av denna uppsats beskriver vi hur allt fler av världens ledare antagit ett populistiskt sätt att framföra sin politik. Vi har hört journalister, statsvetare och forskare diskutera om hur populism föder populism och om hur populistledares framgångar har gett ringar på vattnet, eftersom det har visat sig vara en strategi som drar väljarstöd. Det är svårt att dra större slutsatser efter att endast ha studerat sex partiledardebatter, men det framgår ändå att Ulf Kristersson (M) och Ebba Busch (KD) till viss del använder en antagonistisk och anti-elitistisk retorik, vilket skulle kunna antyda att Jimmie Åkessons sätt att uttrycka sig har lett till en spillover-effekt på dessa två borgerliga partiledare. Eftersom Ulf Kristersson och Ebba Busch, vars partier i dagens läge sakteligen närmar sig ett samarbete med Jimmie Åkessons Sverigedemokrater, använder sig av populistisk retorik i viss mån så skulle vi kunna sammanfatta resultatet med att det verkar som att, som forskaren Cas Mudde uttrycker det, den populistiska förgiftningen sprider sig - dock än så länge långsamt. Ulf Kristerssons och Ebba Busch användning av en antagonistisk anti-elitistisk retorik behöver dock inte nödvändigtvis bero på en spillover-effekt, utan kan även bero på att partier och partiledare i
24 opposition kan använda ett mer antagonistiskt förhållningssätt till regeringen och de som innehar statsmakten.
Eftersom vår studie är begränsad både när det kommer till forskningsmaterialets storlek och kontext, men även då den är bunden till enskilda partiledares uttalanden, kan vi inte dra allmänna slutsatser om studiens resultat. Partiledardebatter som genomförs i riksdagen äger rum i ett väldigt specifikt sammanhang, med tydliga regler för talens utförande och formalia. Många av partiledarnas anföranden är väl uttänkta på förhand och det finns väsentligt mindre utrymme för improvisation under en debatt i riksdagen än det exempelvis finns under en tv-sänd debatt där nyhetsankare ställer frågor. Det är mycket möjligt att populistisk retorik förekommer i högre utsträckning i det senare sammanhanget, när spontanitet, och i viss mån känslor, präglar debatten. Partiledare är även, som tidigare nämnt, individer som innehar titeln som ordförande för sitt parti. Detta betyder inte att partiledaren och partiet är synonyma med varandra, utan partiledaren måste ses som en enskild individ som enbart företräder partiets politik och vilja. Därför kan vår studie inte dra några slutsatser huruvida de politiska partierna är populistiska i någon utsträckning. Våra resultat visar enbart i vilken utsträckning partiledare använt sig av populistisk retorik under partiledardebatterna i riksdagen under år 2019 och 2020 och mer generella slutsatser än så är vi försiktiga med att göra.
Ett utökat forskningsmaterial skulle kunna frambringa ett bredare och mer generellt resultat än det vi åstadkommer, något som kan vara spännande att undersöka i framtiden. Om en större undersökning skulle göras, där exempelvis partiledarnas ageranden i partiledardebatter som sänts i tv, partiledarnas kommunikation i media och partiledarnas tal till folket under år 2019 och 2020 skulle studeras, så torde det kunna presentera en mer heltäckande bild av användandet av populistisk retorik. Det skulle även vara intressant att hålla fast vid fokuseringen på partiledardebatter i riksdagen, men också undersöka om användandet av populistisk retorik förändrats över tid. Det skulle till exempel vara spännande att jämföra den här studiens resultat med partiledardebatter som ägt rum där de nu styrande partierna istället stod i opposition, för att se om det finns likheter och/eller skillnader i retoriken som används. Ytterligare så skulle det även vara väldigt intressant att studera partiledardebatter som
inträffat innan år 2009, året innan Sverigedemokraternas inträde i riksdagen. En sådan undersökning skulle kunna visa om populistisk retorik brukades av partiledare innan
Sverigedemokraternas inträde i riksdagen, eller om partiets ankomst påverkat debattklimatet i en populistisk anda.
25
Referenser
Abts, K. & Rummens, S. (2007) Populism vs Democracy. Political Studies vol 55(2) ss. 405– 424.
DOI: 10.1111/j.1467-9248.2007.00657.x
Aslanidis, P. (2016) Is Populism an Ideology? A Refutation and a New Perspective. Political Studies vol. 64 (1S) ss.88–104. Sagepub.
DOI: 10.1111/1467-9248.12224
Aslanidis, P. (2017) Measuring populist discourse with semantic text analysis: an application on grassroots populist mobilization. Qual Quant vol. 52 ss. 1241–1263
DOI: 10.1007/s11135-017-0517-4
Almqvist, K., Linder, P., & Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse (red). (2019) Populismens idéer : Från antikens Rom till idag. Axberger, Hans-Gunnar Institutioner – På gott och ont. Stolpe
Bale, T., van Kessel, S. & Taggart, P. (2011) Thrown around with abandon? Popular understandings of populism as conveyed by the print media: A UK case study. Acta Politica vol. 42, 2, ss.111-131. Macmillian Publishers.
DOI: 10.1057/ap.2011.3
Boréus, K. & Kohl, S. (2018) Innehållsanalys. I Boréus, K. & Bergström, G. (red.) Textens mening och makt. Lund: Studentlitteratur AB, ss. 49-89.
Bos, L. & Brants, K. (2014) Populist rhetoric in politics and media: A longitudal study of the Netherlands. European Journal of Communication. Vol 29(6) ss.703–719. Sagepub.
DOI: 10.1177/0267323114545709
Busby, E., Gubler, J. & Hawkins, K. (2019) Framing and Blame Attribution in Populist Rhetoric. The Journal of Politics vol. 81(2) ss.616–630. Southerns Political Science Association.
26 Fournier, T. (2019) From rhetoric to action, a constitutional analysis of populism. Cambridge University Press. German Law Journal 20, pp. 362–381
DOI: 10.1017/glj.2019.22
Moffitt, B. & Tormey, S. (2013). Rethinking Populism: Politics, Mediatisation and Political Style. Political Studies, 62(2), 381-397.
Mudde, C. & Kaltwasser, R. (2017) Populism. A very short introduction. Oxford University Press.
Müller, J-W. (2016) Vad är populism? En essä. Göteborg: Bokförlaget Daidalos.
Stavrakakis, Y., & Katsambekis, G. (2014) Left-wing populism in the European periphery: the case of SYRIZA. Journal of Political Ideologies, 19:2, ss.119–142. Routledge, Taylor and Francis Group
DOI: 10.1080/13569317.2014.909266
Sveriges Riksdag. (2020) Onsdag den 15 januari 2020. Kammarens talarlista 2020-01-15. https://riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/talarlista/onsdag-den-15-januari-2020-preliminar_H70J20200115 [2020-12-09]
Sveriges Riksdag. (2019) Partiledardebatt 30 januari 2019.
https://riksdagen.se/sv/webb-tv/video/partiledardebatt/partiledardebatt_H6C120190130pd [2020-12-17]
Sveriges Riksdag. (2019) Partiledardebatt 12 juni 2019.
https://riksdagen.se/sv/webb-tv/video/partiledardebatt/partiledardebatt_H6C120190612pd [2020-12-17]
Sveriges Riksdag. (2019) Partiledardebatt 16 oktober 2019.
https://riksdagen.se/sv/webb-tv/video/partiledardebatt/partiledardebatt_H7C120191016pd [2020-12-17]
Sveriges Riksdag. (2020) Partiledardebatt 15 januari 2020.
https://riksdagen.se/sv/webb-tv/video/partiledardebatt/partiledardebatt_H7C120200115pdd [2020-12-14]
27 Sveriges Riksdag. (2020) Partiledardebatt 10 juni 2020.
https://riksdagen.se/sv/webb-tv/video/partiledardebatt/partiledardebatt_H7C120200610pd [2020-12-14]
Sveriges Riksdag. (2020) Partiledardebatt 9 september 2020.
https://riksdagen.se/sv/webb-tv/video/partiledardebatt/partiledardebatt_H8C120200909pd [2020-12-14]
Wodak, R. (2003) Populist discourses. The rhetoric of exclusion in written genres. Document Design vol. 4(2), ss.132-148. John Benjamins Publishing Co.
