SAMLAREN
T idskriftför
svensk litteraturhistorisk
forskning
Å R G Å N G8l i 9 6 0
Svenska Litteratursällskapet
U PPSALADetta verk har digitaliserats. Bilderna av den tryckta texten har tolkats maskinellt (OCR-tolkats) för att skapa en sökbar text som ligger osynlig bakom bilden. Den maskinellt tolkade texten kan innehålla fel.
B O K T R Y C K E R I A K T I E B O L A G
Miscellanea
2 0 3C lim en e.
ia g b e k e n n e r d e t är in te t m y k e t h e d e rlig e t fö r m e ig a tt få k å r g en , sk u lle n å g o n k u n n a tro o sådant, iag seer w ä l a tt A can te är k lo o k n o o g , i d a g sk u lle h a n w äl lå ffu a 1 ill wl
w a ra g o d w än , och i m o rg o n b lij d en h a n w ar för. A cante.
s k u lle fu lle C lim e n e h a ffu a tå la t d e t at m a n h a d e re ffu its m e d h e n n e och kyst h e n n e och in te t b le f fu it w re d d e rö ffu e r.
C lim en e.
h w a d sk ad ar d et, m a n b lir fu lle g o d ig än , till d e t m in s to n h a a r m a n d et b årta, i h ad e re d a k u n n a t rä k n a t e tt d u sin .
A cante.
d e t är fö rm y k e t m ad am e, h w a rtill är d et g å tt a tt g ö ra seig a ll d e n n a m ö d an , gee m e ig b lå tt een k ärleekskyss fö r tå lf f w än skapskyssar.
C lim en e.
d e t w o re d u b b e l skada fö r eer, iag sk u lle g ö ra h o n u m a lt fö r k å rt fö r eer. A cante.
l ä t oss m a n p ro b e ra m ad am e.
C lim en e.
ia g säijer eer ä n u een g å n g A can te a tt d et är a lle n a st w ä n s k a p e n som k o m m e r m e ig till a t t g ö ra d etta.
A cante. n å iag är tilf rid s iag w ill w a ra w ä n een lite n stu n d .
C lim en e.
iag fr u k ta r a tt p å d en lilla stu n d e n och m ö d a n d e t sto g o p å, a tt icke k ä rle e k e n m å tte h e m lig e n stiäla seig in w n d e r w ä n sk a p ssk in n e t. k lå k a n slår, h a i in te t till a tt b eställa.
A cante.
n e ij in te t och fast iag ä n h a d e n å g ra b e s tä ln in g a r så är d e n n e tid e n a ltfö r sööt fö r m eig . C lim en e.
ia g w ill k lä d a p å m eig , faar w äl, g å eer w äg. i än d a m e k ta sn art.
A p o llo .
E tt H eidenstam brev
I H e ls in g fo rs ’ u n iv e rs ite ts b ib lio te k fin n s e tt p a r b re v frå n H e id e n s ta m till K . A. T av ast- stjern a. D e t en a av d em citeras av S taffan B jö rck i » H e id e n sta m o ch sek elsk iftets S ve rig e» . D e t a n d ra , som ä r m in s t lik a in tre ss a n t, fö re fa lle r — v id en v isserlig en h a stig k o n tr o ll — o u tn y ttja t av H e id e n s ta m fo rs k n in g e n . D å d et m ö jlig e n k a n b id ra ti ll att kasta lju s över en d el frå g o r, ö v erläm n as det, m e d n å g ra k o rtfa tta d e k o m m e n ta re r, h ä r m e d till fa ck k u n sk ap en .
O lsh a m m a r, A sk ersu n d . D . 23 ju li 1 8 8 8 . B ro r T av aststjern a.
H je r tlig t tack fö r d in sto ra v ä n lig h e t a tt tä n k a p å m ig h ä r u p p e p å T iv e d e n m e d ett b re f och m e d d in bok, h v ilk e n jag n u h a ft a tt fö rströ m ig m e d h ä r i sk o g sen slig h eten .1
O m d u tillå te r m ig d e n o fö rsk ä m d h e te n a tt fä lla e tt o m d ö m e, så v ill jag säga, a tt jag i sy n n e rh e t är fö rtju s t i »I sly n g e lå ld e rn » .2 E n a f b ita rn a i d e n a fd e ln in g e n h a r jag f ö r u t sett i n å g o n tid n in g , m e n d e n v ar lik a slåen d e och d rå p lig a tt läsa n u som fö rr. »En m å lares v a n s k lig h e te r» 3 * g ö r m in h u s tru g an sk a g o d t a tt läsa och frö jd a r m in själ. A p ro p o s recen sio n er. D u är g ry m som b e rä tta r, a tt d u s k rifv it o m m ig , m e n icke sk ick ar d e t sk rifn a. V iss e rlig e n v ä d ja r d u till m itt b ä ttre jag, fö ru ts a tt a tt jag v e rk lig e n h a d e n å g o t såd an t, m e n d e t h je lp e r icke. N e j, s a n n e rlig e n d u slip p e r icke m e d m in d re än a tt d u skickar m ig tid n in g e n . T itta e fter, d u h a r n o g n å g o t g a m m a lt ex e m p la r. R isa r d u m ig , så k a n d e t ju m ö jlig e n v erk a u p p fo s tra n d e i n å g o t afseende. S äger d u n å g o n a rtig h e t, k a n jag ju a lltid fö rsö k a a tt v ara n o g m y ck et s k e p tik e r a tt tro , a tt d u icke m e n a r a llv a r m e d den.
A lltså! Icke sant, e n d e ra d ag en få r jag b lad et? Ja g b e r d ig så v a c k e rt/ H a r d u lä s t » E tt g ifte rm å l i J a p a n » af P. L oti. D e n är i m y ck et g a n sk a fin t sk rifv e n tycker jag, o m också icke u ta n lite t to m t s tilk o k e tte ri ib la n d .5 6
F ö r m in e g en r in g a d el sysslar jag n u m e d lite t k a le n d e rv e rs till ju le n sam t m e d n å g ra g a m la p ro s a b ita r. F ör ö fr ig t är jag m est u te p å sjö n , d å jag h a r tid . E n lä n g re d ik t ö fv er T iv e d e n , h a r jag ju st n u g jo rt. J a g lå te r i d e n en fa u n k o m m a h it u p p i sk o g a rn a , fö rk lä d d till p re s t, o ch g ö ra e tt ra b a ld e r, som i m å n g a s ö g o n n ä ra n o g k a n k allas o passande.
K o rt fö re m id s o m m a r0 u p p fy lld e jag m in fars sista ö n sk a n och strö d d e h a n s aska i V e tte rn . D e t v ar en lju sb lå ju n id a g m e d svag sto rm . F ör fu lla segel stu ck o vi u t m e lla n sk ären p å ö p p n a sjö n och då jag ö p p n a d e k a p seln , sv äfv ad e ask an som e tt g u lt m o ln u p p m o t soln, m e d a n de ty n g re b e n s k ä rfv o rn a sjö n k o i v a ttn e t. A lla de som tv ifla p å d e n ab so lu ta fö rin te ls e n b o rd e h a v a rit ö g o n v ittn e n .7
M e d v e te n om lifv ets k o rth e t och d e t y tte rsta m ö rk re ts n ä ra fö reståen d e sö m n , är d et icke u ta n v em o d som jag m ä rk e r, a tt v i n u re d a n ä ro i ju li och a tt d et icke d rö je r lä n g e in n a n vi p å n y tt h a h ö stslask och ru sk . J a g lev er do ck fo rtfa ra n d e i h o p p e t a tt få rå d
2 D etta är den sam m anfattande titeln på tre noveller, som alla handlar om en 1 3 -1 4 års pojkes rackarstreck. D e har alla en gäck sam ton över sig, och den första, »Söndags förm iddag», h ar i upptakten ett anslag som i stäm ningen inte så litet p åm inner om vissa partier av H eidenstam s »Tiveden».
3 Ä ven denna novell är hållen i en raljant ton. D en handlar om en ung målares fö r älskelse i en modell, och de obehagliga kon sekvenser detta får, n är han under sin b röl lopsresa på ett tåg stöter ihop med m odellen ifråga och hennes sälskap.
1 Recensionen publicerades i H elsingfors dagblad i juni 1888. D en troliga anledningen till att Tavaststjerna inte skickade recensionen till H eidenstam var att den blev ett fragm ent, »emedan slutet av m anuskriptet enligt vad Tavaststjerna berättade för H eidenstam hade slarvats bort på redaktionen». (Ekelund, s. 185).
5 Ingen av de »stora» böckerna om H e i denstam n äm ner Loti. D et u n d andrar sig m itt bedöm ande huruvida det kan vara ett värde fullt uppslag. D et är kanske inte uteslutet, att en jäm förelse m ellan Lotis och H eidenstam s exotism kunde leda till intressanta iakttagel ser.
6 D et är alltså fråga antingen om ett m in nesfel eller efterrationalisering, då H eiden stam i »N är kastanjerna blommade» förläg ger händelsen till m idsom m arafton.
Den exakta dagen för händelsen framgår av ett brev till Strindberg (Nobelbibl.). För jämförelses skull bör även detta återges:
»Olshammar, Askersund. D. 21 juni 1898 Vän Strindberg.
I dag har jag öfverlemnat min fars aska åt Vetterns vatten.
Vädret var herrligt. Luften blå och utan moln. Då vi stuckit ut mellan skären på det stora ökentomma insjöhafvet, der himmel och vatten mötas, öppnade jag askkapseln, medan fruntimren togo hand om rodret och en frisk, skummande sydost fräste kring bogen.
Benskärfvorna sjönko genast, men den lät tare askan flög som ett gult moln bort öfver vågorna och steg slutligen mellan de hvita måsarna upp mot den stora brännande som- marsoln.
Skådespelet var hedniskt sublimt. Det var den absoluta förintelsen åskådliggjord i en tablå.
Hastel. vännen Verner von Heidenstam.» 7 Denna sista mening saknas i »När kas tanjerna blommade», ehuru skildringen f. ö. är utförligare.
Miscellanea
2 0 5a tt k u n n a fly till v a rm a re lu ft, då v in te rn k o m m e r. Je ru s a le m är a llt fo rtfa ra n d e m ålet. M e n d et är lå n g t dit. M a n fa s tn a r så lä tt p å väg en . A lp re p u b lik e n är e tt så d a n t der id e a l la n d , som re d a n m e r ä n en g å n g h å llit oss k v ar, d å v i e g e n tlig e n ä m n a t oss lä n g re bort. Ja, få se h u r d e t g år.
N å g o n resa ti ll F in la n d b lir dess v ä rre n o g ej af n u . M åste k o n c e n tre ra m in a t i l l g å n g a r till h ö ste n och m in tid . A n n a rs lå te r d itt lö fte o m lite t frä sa n d e m ycket, ja, a llt fö r m y ck et lock an d e. M e n i fra m tid e n , o m jag fo rtfa ra n d e är till, sk all jag n o g k o m m a och tag a d ig p å o rd e n , o m d u tillå te r.
O m N a n n y L ag erb o rg s tillk o m m a n d e h a r jag äfv e n frå n a n d ra h å ll h ö r t e tt och a n n a t som e rin ra r om d itt u tlå ta n d e . Ja, o ro a d ig ej! H v a rk e n m in h u s tru e lle r jag är b efry n d ad m e d m a n n e n . V i k ä n n a h o n o m ej. H e lsa N a n n y frå n oss båd a, o m d u trä ffa r h en n e. Som jag a lltid tä n k te : d en flic k a n sk u lle d u h a -passat p å och tag it. G o d t h u fv u d , go d kassa, g o d t u tseen d e, m e d e tt o rd a llt h v a d m a n ju g e rn a k u n d e ö n sk a v ar h o n i b e s ittn in g af. E n tid tro d d e jag också v e rk lig e n , a tt d u och h o n v o ro h e m lig t fö rlo fv a d e , m e n d en m issta n k e n to g d u m ig u r.
U p p r ik tig t sagdt, v o re d e t d o ck ej sk äl a tt d u g ifte dig? — h e ls t en sm u la o fö rstå n d ig t, ty d å b lir re s u lta te t o ftast b äst, tr o r jag. F ölj n u en g a m m a l g if t och e rfa re n väns råd. N ä s ta g å n g d u m ö te r » M arie» 8 v id sk iljev äg en , sk all d u o rd n a saken. E lle r h v ad ? K ä n n e r d u alls in g e n lä n g ta n a tt in trä n g a i ä k ten sk ap ets m y sterier? J a g tö rs n a tu rlig tv is ej g lä n ta p å fö rlå te n , ty d å sk u lle d itt fö rh ä rd a d e u n g k a rls h je rta k o m m a i en såd an rö relse, a tt du g e n a st fö lle e tt o ffe r fö r frestelsen , och d å fin g e jag d itt fö r lo fn in g s k o rt in s tu c k e t i d en fin sk a tid n in g , i h v ilk e n d u ris a t »V allf. ö V a n d rin g s å r» , och som d u n o g g o d h e ts fu llt skickar m ig , e fte r jag b e r d ig d er om så rö ra n d e vackert.
T ack ä n n u en g ån g , b ro r T a v a sts tje rn a , fö r d in b o k och d itt b ref. T a c k äfv en för a n g e n ä m sam v aro i våras och fö r d itt p o rträ tt. O m d u ä n n u en g å n g k o m m e r till S to ck h o lm , sk all d u ej u p p sö k a m ig i V illa n N ° 7 K a rla v ä g e n , ty d e n är såld, u ta n d u sk all, o m d et är so m m ar ö v i äro h e m m a , i stä lle t titta h it n e d till V e tte rn till O ls h a m m a r (A sk ersu n d ) och sta n n a h o s oss n å g ra d ag ar och n ju ta skogs- och sjö lif. D e tta är n u icke b a ra en a rtig h e tsfra s, u ta n d u sk u lle v e rk lig e n b e re d a m ig och m in h u s tru s to rt n ö je, o m d u n å g o n g å n g k u n d e och v ille v a ra så ä ls k v ä rd a tt u n n a oss d itt sällsk ap . V ill du n å g o n g å n g g lä d a m ig m e d n å g ra ra d e r, så är m in adress (ä fv e n o m jag är i u tla n d e t) a lltid : O lsh a m m a r, A sk ersu n d . M in h u s tru h e ls a r p å d et liflig aste.
V ä n n e n V e rn e r v o n H e id e n sta m .
A l f L in d v å g
A tterbom och »återseendet»
S tik o m a n tin , b ru k e t a tt söka trö s t och h jä lp , rå d o ch u p p ly s n in g g e n o m a tt p å m åfå slå u p p verser i s k rifte r, in o m e tt v isst k u ltu ro m rå d e b e tra k ta d e som h e lig a , h a r a n tik a an o r. S ålu n d a a n v ä n d e , som b e k a n t, fo rn tid e n s g re k e r Ilia d e n , fo rn tid e n s ro m a re A en eid en , fo rn tid e n s ju d a r G a m la T e sta m e n te ts b öcker. S eden tycks h a ta g its u p p av de fö rsta å r h u n d ra d e n a s k ristn a . F ö r d em b lev N y a T e s ta m e n te t d en h e lig a s k rifts a m lin g e n fra m fö r a n d ra. A u g u s tin u s ’ s k ild rin g av sin o m v än d else v ittn a r o m s tik o m a n tin s liv sk raft. Ä n d a till d e n d a g i d ag to rd e d e n n a d iv in a to ris k a tr a d itio n h a d rö jt sig k v ar in o m e n del k r e t sar i v å rt land.
I sin b o k om A tte rb o m b e rä tta r E lisa b e th T y k esso n , a tt d e n n e d e n svenska n y ro m a n tik e n s k o ry fé ä g n ad e sig å t s tik o m a n tisk d iv in a tio n . I b e ty d e lse fu lla liv sö g o n b lic k r å d frå g a d e h a n lik t A u g u stin u s p å ö v lig t stik o m a n tis k t sä tt N y a T e sta m e n te t. Så skall h a n ex em p e lv is v id sin h u s tru s frå n fä lle slu m p m ä ssig t h a sla g it u p p N y a T e sta m e n te t och e n lig t e tt b re v frå n C h a rlo tte v. K raem er få tt » d et lju v lig t g lä d ja n d e , trö sta n d e svaret:
o m å te r s e e n d e t! » { A tte r b o m . E n le v n a d s te c k n in g , 1 9 5 4 , s. 2 9 0 f.).
8 »Marie» var nam net p å den sista novel- om en halvt om edveten djupare känsla, som len i den bok Tavaststjerna hade sänt H eiden- helt förflyktigas, n är den ene av kontrahen-stam. D et är ett ganska betagande litet stycke terna förleds att ge tafatta uttryck för den.
