Sida 1 av 64 Självständigt arbete (30 hp)
Författare Program/Kurs
Mj Lars Greko HOP 19-21
Handledare Antal ord: 19 870
Dr. Niklas Nilsson Beteckning Kurskod
Självständigt arbete
mastersuppsats, krigsvetenskap
Sida 2 av 64 Uppdragstaktik och icke-linjär inriktning möter linjära ledningsprinciper
- En studie av konsekvens/inkonsekvens inom svensk militär ledning
Sammanfattning:
Militärstrategisk doktrin 2016 fastställer att svensk militär ledningsfilosofi baseras på uppdragstaktik. Den operativa ansatsen är manöverkrigföring, där avsikten ställs i centrum. Kärnan i förståelsen för uppdragstaktik ligger i erkännandet av den ovisshet som tvekampen mot en motståndare medför och vad detta innebär för militär ledning.
Denna kvalitativa textanalys syftar till att studera om de ideal som ligger till grund för uppdragstaktik och icke-linjär krigföring används konsekvent i nu gällande svenska doktriner och armépublikationer. Resultatet visar att den svenska militärstrategiska doktrinen, MSD 16, är konsekvent i sitt uttryck och konsekvent mot uppsatsens indikatorer på uppdragstaktik, icke-linjär krigföring och manöverkrigföring. Analysen visar på en inkonsekvens mot MSD 16 både inom underliggande doktrin (Doktrin för gemensamma operationer 2020, DGO 20) och undersökta arméreglementen och handböcker. Inkonsekvensen leder till att den militärstrategiska inriktningen av svensk ledningsfilosofi försvagas, dess budskap förvrängs och en risk för att framtagna ledningsmetoder inte stödjer utövandet av uppdragstaktik på ett effektivt sätt. Det leder även till en risk att framtida utveckling inom svensk doktrin och handböcker ytterligare försvagar den militärstrategiska inriktningen, då dessa kommer byggas på existerande inkonsekventa publikationer.
Nyckelord:
Sida 3 av 64
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1 Inledning ... 5
1.1 Problemformulering ... 6
1.2 Syfte och frågeställning ... 7
1.3 Avgränsningar och Begrepp... 7
1.4 Disposition ... 9
2 Forskningsöversikt ... 10
2.1 Tidigare forskning ... 10
2.2 Uppsatsens forskningsbidrag ... 16
3 Teori ... 17
3.1 Introduktion till uppsatsens teori ... 17
3.2 Shattuck & Woods teori om ledning ... 18
3.3 Uppdragstaktik ... 20 3.4 Manöverkrigföring ... 24 3.5 Ledningsformer ... 26 3.6 Sammanfattning ... 28 4 Metod ... 30 4.1 Forskningsdesign ... 30 4.2 Val av metod ... 31 4.3 Uppsatsens empiri ... 32 4.4 Metoddiskussion ... 33
4.5 Reliabilitet och validitet ... 33
4.6 Sammanfattning metod ... 34
4.7 Operationalisering av teori och metod ... 34
5 Analys ... 37
5.1 Sammanfattning av resultat ... 38
5.2 Analys ... 39
6 Diskussion av resultat samt fortsatt forskning ... 53
6.1 Sammanfattning av diskussionen ... 54 6.2 Diskussion ... 54 6.3 Reflektion ... 59 6.4 Fortsatt forskning ... 61 Referenser ... 62 BILAGA 1 ... 64
Sida 4 av 64 FIGURFÖRTECKNING
Figur 1. Översatt linjär och icke-linjär problemlösning………...19
Figur 2. Originalförklaring till OODA-loop……….………...25
Figur 3. Teoretisk ram för uppsatsens analysverktyg……….28
Figur 4. Grafisk presentation av ledningsprinciper………30
Figur 5. Sammanfattning av indikatorer………35
Figur 6. Grafisk presentation av uppsatsens forskningsprocess ………37
Figur 7. Inbördes förhållande mellan publikationer utifrån uppsatsens indikatorer…………...38
Figur 8. Den svenska operativa processen………..………...50 Figur 9. Underlag sammanfattning av indikatorer………....Bilaga 1
Sida 5 av 64
1 INLEDNING
Krigföring är en komplex företeelse med oklar utkomst och en inneboende dynamik i kampen mellan två eller flera motverkande viljor (Clausewitz 1991:29). Denna ovisshet bekräftas av många nutida militärteoretiker (van Creveld 2006:209; Friedman 2017:112; Lind 1985:6; Storr 2011:129). Det är denna kamp som ger krigföring och forskning om densamma speciella utmaningar som är svåra, om inte omöjliga, att finna någon annanstans i mänskligt beteende (Palmgren och Wikström 2018:54). Trots de möjligheter och begränsningar som tillförs genom utveckling och forskning är grundproblemet med ledning i krig bestående (Clausewitz 1991:31). Tillräckligt bra beslut måste fattas på ett sätt som leder till ett snabbare agerande jämfört med motståndaren (Lind 1985:5). För att hantera och vinna denna kamp mellan viljor baserar svenska Försvarsmakten sin ledningsfilosofi på uppdragstaktik med manöverkrigföring som operativ ansats i strid och operationer (MSD 16 2016:58, 67).
Uppdragstaktik kännetecknas av ett erkännande av att krigets förutsättningar inte tillåter att ett heltäckande slutmål för planer och operationer bestäms på förhand. Istället skall avsikten med operationen tillsammans med händelseutvecklingen styra. Planen i sig har inget självändamål. Ändå har jag under två decennier på nivåerna plutonchef till bataljonchef, både mottagit och gett målbilder på hur det förväntade slutläget ser ut när uppgiften är löst. Denna har ofta kompletterats med skedesvisa instruktioner bortom stridskontakt. Målbilden har i de flesta fall presenterats i form av grafiskt förklarade effekter med ett diffust syfte. En linjär önskan om att på förhand avgöra stridens utkomst. I och med uppdragstaktikens erkännande av en oviss utkomst och målbildens önskan om att på förhand uppvisa ett slutläge utifrån uppgiften uppstår ett motsatsförhållande. Försvarsmaktens ledningsfilosofi accepterar de förutsättningar tvekampen innebär och att en linjäritet i handling är omöjlig, ställd inför en tänkande motståndare som gör sitt yttersta för att vinna (MSD 16 2016:68). Samtidigt är just ett på förhand definierat och i detalj beskrivet slutläge ett tydligt tecken på en önskan om, och en planering för, en linjär plan. Ofta stöds denna önskan av komplicerade ledningsmetoder med en önskan om att bringa klarhet i ovissheten. Om det är så att utförandet av uppgiften överordnas uppdraget uppstår en motsättning där fullföljandet av planen blir viktigare än avsikten bakom. Användandet av linjära ledningsprinciper, såsom målbild, i svensk uppgiftställning lägger fokus på just fullföljandet av planen (hur) istället för själva målet (vad).
Sida 6 av 64 Argumentet för att använda målbild blir då att den visst handlar om vadet. Skillnaden ligger i att målbilden vill uppnå ett delmål (uppgiften) och inte ett övergripande slutmål (uppdraget). Därmed blir linjära ledningsprinciper, i det här fallet exemplifierat av målbilden, snabbt inaktuella i tvekampen mot en motståndare. Situationen som då uppstår är att målbilden och följaktligen även uppgiften riskerar att bli viktigare än avsikten, eller om man så vill syftet (AR Taktik 2013:39ff; AH Ledn 2016:6). En konflikt uppstår därmed mellan syftet med försvarsmaktens ledningsfilosofi och omsättningen av densamma. Motsatsförhållandet skapar en situation där osäkerhet riskerar uppstå och de eftersträvansvärda effekterna MSD 16 söker riskerar att förloras i komplicerade stabsprocedurer och en detaljerad uppgiftsställning, eller rent av motverkas.
1.1 PROBLEMFORMULERING
Många västerländska arméer anger att deras ledningsfilosofi baseras på uppdragstaktik (Shamir 2011:3). En basering på uppdragstaktik anses av bland annat Willam S. Lind (1985:6) och Brett A. Friedman (2017:113) vara det bästa sättet för en armé som utövar manöverkrigföring att vinna en konflikt med en jämbördig eller starkare motståndare. Trots de historiska fördelarna med uppdragstaktik finns ofta en stark vilja bland västerländska arméer och försvarsmakter att utöva mer centraliserad ledning, där mandat och resurser hanteras centralt och uppgiften tenderar att ställas i centrum istället för avsikten och uppdraget (Friedman 2017:112f; Shamir 2011:109; Palmgren & Wikström 2018:79). Därmed uppstår en konflikt mellan den uttalade, ofta i huvudsak decentraliserade, ledningsfilosofin och de faktiska mer centraliserade ledningsmetoder och handböcker som skall omhänderta filosofin. Problemet är därmed återkommande och inte knutet till någon speciell tidsperiod, eller ett specifikt land.
Redan en översiktlig genomläsning av de svenska doktrinerna kan påvisa skillnader. En mer systematisk undersökning av dessa spänningar fyller här en viktig funktion för att påvisa problemets omfattning i svensk kontext och hur problemet tar sitt uttryck. Därför kommer jag utforska detta med empiri från Försvarsmaktens doktrinträd i allmänhet och de delar som är inriktade mot armén i synnerhet.
Sida 7 av 64 1.2 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING
Syftet med denna studie är att bidra till diskussionen om militär ledning och framförallt den om principer för centraliserad/decentraliserad ledning. Detta görs genom att bredda diskussionen om och förståelsen för uppdragstaktik och icke-linjär krigföring som en sammanhängande, nivåoberoende och bredare princip bortom planering, ledningsmetod och order. Som jämförelse studeras även centraliserad ledning och linjäritet för att undersöka två ytterligheter. Konflikten mellan oförenliga ideal studeras och med det vilka konsekvenser som en sammanblandning mellan dessa kan leda till. Därmed kan förutsättningar för hur ett effektivare ledningsmässigt sammanhang skapas utifrån de i studien identifierade principerna. Detta ger en generaliserbarhet och en inomvetenskaplig relevans i ett utökat underlag för utveckling av teorier om beslutsfattande i hierarkiska organisationer. Studien syftar även till att vara en vägledning för militära organisationer avseende införande eller förändring av en ledningsfilosofi. Det görs genom att med svenska Försvarsmakten som exempel studera om en inkonsekvens finns i doktrinträdet och vad denna inkonsekvens i så fall kan innebära. Som avslutning syftar uppsatsen till att utveckla teori som stöd för analys av ledningsfilosofier, i detta fall baserad på uppdragstaktik.
Givet problemformulering och uppsatsens syfte kommer denna studie besvara följande frågeställningar:
Hur ser relationen ut mellan linjära och icke linjära ledningsprinciper och uppdragstaktik i svensk doktrin och handböcker?
Följande delfråga används för att strukturera uppsatsens analys av källmaterialet:
Hur yttrar sig likheter och avvikelser mellan den militärstrategiska inriktningen av Försvarsmaktens ledningsfilosofi och underliggande doktriner och publikationer?
1.3 AVGRÄNSNINGAR OCH BEGREPP
Det handlar om ledning och inriktning av militära operationer mot en aktiv motståndare med insatta förband, inte om mobilisering, rekrytering eller andra förutsättningar eller påverkansfaktorer.
Sida 8 av 64 Nivåmässigt rör sig forskningen på nivån strategi-taktik, med en betoning på hur förverkligandet av strategiska mål med taktiska medel leds.
Uppsatsen avgränsas till ledning av militära maktmedel i situationer där en kamp finns mellan nyttjandet av de egna maktmedlen mot en motståndare som samtidigt försöker påföra oss sin vilja med till buds stående medel. Detta avgränsar diverse områden som påverkar det militära beslutsfattandet. Politiska, ekonomiska, sociala, kognitiva och mediala påverkansfaktorer har och kommer att ha stor påverkan på utkomsten av och förutsättningarna för militärt beslutsfattande.
Avsikt Det medel med vilket en högre ledningsnivå oberoende av kommunikationsmedel förmedlar sin vilja till den lokala aktören (Shattuck & Woods 2000:3).
Doktrinträd MSD 16 (2016:10) omsätter den svenska politiska viljan i militärstrategiska utgångspunkter. Dessa utgångspunkter utvecklas i DGO 20. Dessa doktriner tillsammans med stridskraftsspecifika reglementen och handböcker benämns doktrinträd.
Ledning Att skapa en gemensam syn på avsikten med en aktivitet syftandes till att samordna handlingar hos deltagarna i en aktivitet. Avsikten uttrycks öppet (explicit), eller förmedlas genom kulturell eller organisatorisk kontext, eller genom en gemensam syn som skapats genom utbildning och träning (implicit) (Pigeau & McCann, 2000:165, 168).
Målbild Målbilden ska innehålla vad som ska ha uppnåtts då uppgiften är löst. Målbildens detaljeringsgrad och omfattning beror på ledningsnivån i fråga. Målbild formuleras i regel på brigad- och bataljonsnivå, men kan användas på lägre nivåer (AH Ledn 2016:35).
Uppdrag En ömsesidig överenskommelse mellan den som ger uppdraget och mottagaren av uppdraget. Uppdraget anger avsikten (syftet) och den målsättning som skall uppnås (MSD 16 2016:70).
Sida 9 av 64 Uppgift En uppgift är en chefs precisa anvisning för vad som skall göras i ett visst
avseende (AH Begrepp 2016:27).
Synen på uppdragstaktik, centraliserad och decentraliserad ledningsmetod, manöverkrigföring och linjär/icke-linjär krigföring utvecklas i teorikapitlet.
1.4 DISPOSITION
I nästföljande kapitel redovisas och diskuteras aktuellt forskningsläge avseende bakgrundsfaktorer till framgångsrik ledning av militära operationer i allmänhet och förutsättningar för framgångsrik västerländsk ledning av manöverkrigföring med uppdragstaktik som grund i synnerhet. I kapitel 3 påvisas studiens teoretiska grund och metodologiska ställningstagande. Teoridelen utgörs av teorier om beslutsfattande i hierarkiska organisationer med en oförutsägbar miljö i allmänhet och militärt beslutsfattande i synnerhet. Kapitel 4 utgörs av en redovisning och förklaring av metodologiska ställningstaganden och operationalisering av den teoretiska ansatsen. Kapitel 5 innehåller analys och resultat, där empirin analyseras utifrån tidigare forskning och teori om beslutsfattande i militära operationer. Avslutningsvis innehåller kapitel 6 en diskussion om slutsatser och dess effekter samt förslag på fortsatt forskning.
Sida 10 av 64
2 FORSKNINGSÖVERSIKT
Detta kapitel diskuterar forskning kring militär ledning, skillnader i centraliserad och decentraliserad ledning och uppdragstaktik. Diskussionen leder till en positionering av uppsatsens problemformulering i debatten och till hur uppsatsen bidrar teoretiskt till forskningen om militär ledning. Litteraturen utgörs av böcker och vetenskapliga artiklar skrivna av i huvudsak etablerade forskare inom krigsvetenskap och beslutsfattande.
2.1 TIDIGARE FORSKNING
Vad är framgångsrik militär ledning?
Frågan om vad som uppfattas leda till framgångsrik militär ledning i tvekampen mot en jämbördig eller starkare motståndare verkar bestå av två delfrågor, omgivna av en kontext. Vilken grad av centralisering eller decentralisering förespråkas och hur undviks linjäritet i genomförandet? Dessa frågor påverkas av geografi, strategisk geografi, kultur, allianser med mera. Mycket av litteraturen idag kretsar kring uppdragstaktik och dess omsättning. Det finns återkommande huvuddrag bland dagens forskare (Friedman 2017:114; Lind 1985:13; Shamir 2011:3; van Creveld 2006:208) i form av en mer decentraliserad ledning där linjäritet undviks och manöverkrigföring förespråkas, i motsats till utnötningskrigföring som är mer synonymt med linjäritet och centraliserad ledning (van Creveld 2014:24). Åsikterna om vad uppdragstaktiken egentligen består av och hur den skall utövas går dock isär. Debatten om uppdragstaktikens vara eller icke vara förefaller därmed inte vara dominerande i litteraturen. Istället återstår debatten om vad uppdragstaktik innehåller och hur den tillämpas.
Clausewitz (1991:29; 45ff) definierar kriget som en våldsakt för att påtvinga motståndaren vår vilja. Med den definitionen som utgångspunkt handlar framgångsrik militär ledning om den som mest framgångsrikt påtvingar motståndaren sin vilja och gör honom värnlös. Det som påverkar detta påstående är egenpåtagna begränsningar och faktumet att denna idealbild sällan kan uppnås under verkliga förhållanden.
Sida 11 av 64 Ovissheten kan öka eller minska både av yttre och inre faktorer, såsom vald ledningsmetod. Växelverkan mellan informationsbehov och komplexitet i uppgifter tycks vara en evig kamp. Skiljelinjen dras mellan de som tror att den går att vinna och de som anser att acceptansen av krigets natur även är en acceptans av att det inte finns en teknologisk lösning som kan överkomma krigets ovisshet (Friedman 2017:9; Shattuck & Woods 2000:5f; Storr 2003:124; van Creveld 2006:206f). Detta ser van Creveld (2006:208) som en av anledningarna till varför ledningssystem designade för att hantera exempelvis logistiska flöden utan större yttre påverkan ofta är övervägande centraliserade och tekniskt inriktade, medan samma system kan vara direkt skadliga vid situationer där tid och yttre påverkan är de avgörande faktorerna. Den upplevda ovissheten mellan startläge och utfall är mindre i första fallet och större i det sistnämnda fallet, vilket leder till olika överväganden i val av metod. Av detta kan en slutsats dras att ledningsformen, oavsett val av metod måste kunna hantera ovisshet och en begränsning i tillgänglig tid (Lind 1985:6; Storr 2009:129). Skillnaderna i metod ligger i hur den dynamik som tvekampen mellan motståndare skapar skall hanteras. Det oöverskådliga antalet händelser som i sin interaktion på slagfältet sinsemellan skapar en omfattande komplexitet kan angripas på i huvudsak två sätt. Antingen skapas ett system som ökar den mänskliga och teknologiska processkapaciteten, eller ett system som hanterar helheten, där faktorerna i sig då istället behöver förenklas. Båda systemen har sina för- och nackdelar. En ökad mängd interagerande delar skapar i sig ett ökat behov av informationsspridning. Det ökar också risken för att information tappas på vägen, eller försvinner i flödet. Den andra ytterligheten kräver en förståelse för helheten hos alla ingående delar och en förståelse och acceptans för att all information inte finns tillgänglig alltid (Storr 2009:129). Eftersom dessa två synsätt endast existerar i sina respektive ytterligheter i teorin, kommer verkligheten alltid vara en blandning av dem med en varierande tyngdpunkt.
Ett tillvägagångsätt som i sig är i huvudsak decentraliserat, men med centraliserade inslag, är den sammanfattning av egenskaper och förhållningssätt som blivit synonym med det tyska begreppet Auftragstaktik. Framgångsfaktorerna i Auftragstaktik ligger i den centrala styrningens styrka i form av uppdrag med övergripande slutmål och en modularitet där kraftsamling och fördelning av kritiska resurser görs centralt beroende på behov, samtidigt som den decentraliserade ledningsfilosofins förmåga att reagera och agera snabbt och med precision på uppkomna situationer tillvaratas.
Sida 12 av 64 De bakomliggande argumenten är svårigheten, för att inte säga omöjligheten, i att förutse stridens utveckling efter första stridskontakt. Denna miljö skapar förutsättningar som bäst behärskas med hjälp av ledning på plats i händelsernas centrum med mandat att agera allteftersom miljön och förutsättningarna förändras (Friedman 2017:113f). För att den i huvudsak decentraliserade ledningsmetoden skall fungera krävs en organisation som ger och skapar resurser för att inte bara kunna agera, utan kunna agera snabbare än motståndaren (Friedman 2017:112; van Creveld 2006:209). Frågan om vad Auftrakstaktik är, kan vara och tolkas som återkommer i teoridelen av denna uppsats. Klart är dock att det måste ses som en helhet, obunden av tidsperiod, nivå eller geografiska förutsättningar. Det handlar inte om en metod eller ens en ledningsfilosofi, utan snarare en militär kultur (Palmgren & Wikström 2018:50).
Ett försök att modernisera förståelsen för militär ledning som begrepp står Anthony King för. I Command, The Twenty-First-Century General (2019) framför han idén om en ökad betoning av ett kollektivt ansvar för modern militär ledning, snarare än till huvuddel centrerat runt den som för befälet. King identifierar vikten av den militära befälhavarens förmåga till att genom intuition förutse motståndarens nästa drag och förmågan att projicera detta till en moral och kampvilja hos de under hans befäl (King 2019:3). Som ett exempel på hur modern militär ledning har förändrats tar han upp hur general Stanley McChrystal, chef US Joint Special Operations Command, ser på sin roll under delar av sin tid i Irak och Afghanistan under perioden 2003-2010. Enligt King menar McChrystal att modern krigföring innehåller så många komponenter att krigföringen blivit komplicerad, till skillnad från den komplexa miljö som rådde förr (King 2019:10f). Denna komplicerade miljö med ofta på förhand okända utkomster av givna uppdrag kräver ett mer kollektivt ansvarstagande snarare än personligt (King 2019:22). Svagheten i Kings resonemang blir att de beslut som måste fattas på osäkra grunder oftast är tidskritiska. Risken finns att ett sökande efter det perfekta svaret leder till en tidsförlust och därmed ett förlorat övertag mot motståndaren. Den resursfördelning som måste ske i form av en prioritering av egna ändliga resurser riskerar att skapa en intern kamp snarare än att energin riktas mot motståndaren med det här resonemanget. Risken är då att det inte är en fråga om militär ledning generellt, utan snarare så att det är ett utfall av en vald ledningsmetod, eventuellt med andra bidragande faktorer såsom en modern syn på inkluderande ledarskap som har lett fram till Kings resultat.
Sida 13 av 64 Uppdragstaktik
En förståelse för att en plan påverkas av och måste kunna anpassas utifrån oförutsedda händelser eller motståndarens påverkan är en grundfaktor som återfinns i Clausewitz klassiska verk Om kriget (1991). Osäkerheten i underrättelser och antaganden gör att en flexibilitet måste finnas både hos den som leder en militär operation, såväl som i den organisation som utför den. Ny information som tillförs efterhand leder inte nödvändigtvis till ett bättre beslutsunderlag, utan snarare ett mer ovisst och svårhanterligt sådant. Clausewitz menar att beslut aldrig slutar påverkas av sin omgivning. Därför måste vi ständigt anpassa oss för att bemästra omständigheterna och inte låta oss styras av dem (Clausewitz 1991:59). Det är ett konstaterande som även gjordes i detta kapitels inledning. Uppdragstaktiken har sitt ursprung i Napoleonkrigens behov av självständiga enheter med en gemensam avsikt och förmåga att manövrera och agera på egen hand för att vid ett givet tillfälle kunna kraftsamlas för att nå ett avgörande (Storr 2003:120f). Intresset för uppdragstaktik som ledningsfilosofi återuppväcktes som en naturlig del av, eller rent av en förutsättning för, att effektivt kunna utöva manöverkrigföring under senare delen av kalla kriget (Lind 1985:6; Friedman 2017:206). Syftet var att hitta ett medel att motverka Warzawapaktens numerära överlägsenhet (Shamir 2011:4). Synen på uppdragstaktik som allomfattande och behovet som Palmgren & Wikström (2018) för fram att se den som en militär kultur delas av Shamir. Shamir påvisar i Transforming Command (2011) vilka olika uttryck införandet av uppdragstaktik får i tre olika försvarsmakter beroende på nationella påverkansfaktorer. Uppdragstaktiken av idag sätts sammanfattningsvis i en kontext av att ha tagits fram för den numerärt underlägsne som ett medel mot den motståndare som har en större kvantitativ numerär. Den militära kulturen och den nationella kontexten påverkar hur uppdragstaktik tolkas och implementeras.
Det finns även kritiska röster mot uppdragstaktik och den rena existensen av dess grundform, Auftragstaktik. Tanken om ett preussiskt/tyskt system med ett formulerat uppdrag och där val av medel och metoder lämnades till underställda chefer att besluta om så länge de förhöll sig till det övergripande uppdraget stämmer inte enligt Citino (2005). Istället handlar det om det kulturellt betingade oberoende i lösande av uppgift som underställda chefer förväntade sig få och som de också fick, som var kännetecknande för den preussiska och sedermera tyska ledningsfilosofin. Genom ett antal historiska exempel påvisar han hur högre chefs avsikt inte följts, medan ett oberoende agerande däremot bibehållits (Citino 2005:307f). Den ledningsfilosofi som identifieras som Auftragstaktik är också högst problematisk att tillämpa idag enligt honom.
Sida 14 av 64 Utan de kulturella betingelser som skapade de preussiska och tyska förutsättningarna är det inte en möjlig väg framåt. Istället menar Citino att den teknologiska nivån tillsammans med den geografiska och tidsmässiga spridningen och den övriga mångfacetteringen som kännetecknar ett modernt slagfält gör det omöjligt att uppnå den innovation som Auftragstaktik eftersträvar. Med Desert Storm som fall påvisas riskerna som en mer decentraliserad ledningsmetod kan leda till i form av ökade risker för vådabekämpning och missade möjligheter på operativ nivå (Citino 2005:310). Tydliga tecken på inte bara ett påstående att Auftrakstaktik inte funnits som koncept, utan även ett förespråkande av en ledningsfilosofi med centraliserade drag.
Ett synsätt på framtida utveckling av ledning med uppdragstaktik som ledningsfilosofi är en differentiering av graden av centralisering och decentralisering beroende på uppdragets komplexitet. Granåsen m.fl. (2018) argumenterar för att graden av centralisering eller decentralisering måste kunna varieras beroende på uppdragets karaktär och att ledningssystem måste skapas för att kunna hantera variation. En i huvudsak decentraliserad ledningsfilosofi kan kompletteras med mer centraliserat beslutsfattande beroende på situation. Något som känns igen genom diskussionen om hur detaljstyrning kan utnyttjas inom uppdragstaktik (AR Taktik 2013:104). Det är dock inte det som det handlar om i detta fallet. Istället är de situationer som identifierades som mer lämpliga för centraliserat beslutsfattande som gråzonsproblematik, där strategisk lägesuppfattning i huvudsak finns på de högre ledningsnivåerna. Andra exempel utgörs av offensiva operationer på grund av ett utökat behov av samordning i tid och rum och när tidsfaktorn innebär ett stort behov av samordning. En mer modulär organisation gör att effekter kan uppnås genom allokering av resurser till rätt plats i rätt tid (Granåsen m.fl. 2018:11, 15). Även om en förmåga till kontinuerlig anpassning ses som en av grunderna till framgångsrik ledning och detaljstyrning inte är främmande som metod inom uppdragstaktiken, är frågan om den anpassningen skall vara i form av dynamiska förändringar av ledningsmetod under en pågående konflikt. Omöjligheten att på förhand förutse behoven skapade av krigets ovisshet gör även det ett dynamiskt skifte mellan centraliserad och decentraliserad ledningsmetod svår. Läggs tesen till att en lyckad ledningsfilosofi måste genomsyra hela organisationen tidsoberoende, nivåoberoende och oberoende av typ av konflikt eller kultur, så torde denna idé vara omöjlig att kombinera med uppdragstaktik.
Sida 15 av 64 Doktrinforskning
Leonhard (2017) menar att doktrinens viktigaste funktion är att vara en enande kraft. Doktrinen formar en armé från ett antal fristående enheter som genomför enskilda uppgifter utan inriktning eller en ram att verka inom till en enhet (Leonhard 2017:16f). Enligt organisationsteoretikern Alan Wilkins (citerad i Shamir 2011:199) kan ett införande av en ny doktrin, ett kulturellt skifte, antingen ske genom effektiv imitation av en annan organisation, genom import av en ny kultur, eller genom en revolution. Utan en revolution, utlöst av ett nederlag eller maktövertagande på annat sätt, sker inte heller ett totalt kulturellt skifte. Doktriner övertas och anpassas från en kontext till den egna kontexten. Därefter omsätts doktrinen utifrån den nya kontextens förutsättningar till en metod som implementeras i organisationen. Finns den gamla kulturen kvar kommer den att påverka även den nya. Storr (2009:187) går så långt som att påstå att det finns mycket lite historiskt bevis för att omfattande förändringar kan ske i fredstid, utan någon form av nationell chock krävs för att utlösa skiftet. Även om denna uppsats inte undersöker specifikt en förändring, utan snarare en omsättning av en strategisk inriktning till operationskonst och taktisk nivå, är uppkomsten av och bakgrunden till förändringar intressanta då de påverkar införandet.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis grundas delar av den nutida västerländska forskningen om militär ledning i en utgångspunkt i form av Clausewitz syn på krig. En acceptans av krigets ovisshet och faktorer som möjliggör militär ledning trots ovissheten. Hur ledning av militära maktmedel skall ske för att uppnå seger är omdebatterat i detaljerna, men i huvudsak finns en enighet om de större särdragen. En i huvudsak decentraliserad ledning med centraliserade drag bör nyttjas för att skapa en flexibilitet för att inte bara hantera ovisshet, utan att göra det på ett sätt som möjliggör eget agerande snabbare än motståndaren.
På förhand uppgjorda delmål och en rigid plan bortom första kontakten med motståndaren, linjäritet, bör undvikas. Avsikten skall stå i centrum, inte uppgiften. Att beskriva ett slutläge på förhand är en önskan om att bringa klarhet i något som det inte går att bringa klarhet i, ovissheten.
Sida 16 av 64 2.2 UPPSATSENS FORSKNINGSBIDRAG
Faktorer som har större sannolikhet att leda till framgång har identifierats, såsom en acceptans av krigets ovisshet, snabbare beslutsprocess än motståndaren, undvikande av linjäritet, en i huvudsak decentraliserad ledningsfilosofi och utövandet av manöverkrigföring. Forskningen påvisar även på svagheten i en övertro på tekniken och den mänskliga förmågan att bringa klarhet i den dimma som skapas i en tvekamp mot en motståndare, faktorer som snarare hämmar möjligheterna att lyckas. Till forskning om militär ledning bidrar uppsatsen genom att kartlägga hur olika motstridiga ledningskoncept integrerats i styrningen av en och samma militära organisation. Problematiken förefaller vara generell i västerländska försvarsmakter (Shamir 2011). Skillnader i hur ledningsfilosofier antas och tolkas har tidigare undersökts i nutida kontext av bland annat Shamir (2011) och Storr (2009), och i historiskt sammanhang av exempelvis Citino (2005), van Creveld (1982) och Samuels (1995). Genom att skapa en ökad förståelse för omsättningen av den strategiska inriktningen, kan också en grund skapas utifrån vilken effekter av diskrepanser kan diskuteras och vilka eventuella åtgärder som kan vidtas för att skapa en röd tråd genom svenska Försvarsmaktens doktrinträd.
Uppsatsens bidrag är således:
1. Att identifiera och kombinera framgångsfaktorer bakom uppdragstaktik, manöverkrigföring och teori om ledning i komplexa miljöer. Dessa nyttjas för att hitta generaliserbara indikatorer för framgångsrik ledning av västerländska försvarsmakter med uppdragstaktik som ledningsfilosofi, vilket ger ett teoretiskt bidrag.
2. Att kartlägga skillnader i ledningsprinciper inom en försvarsmakt genom en detaljstudie med delar av den svenska Försvarsmakten som fall, vilket ger uppsatsens empiriska bidrag.
3. Att skapa förståelse för vilken skillnad en inkonsekvens kan ge mellan förväntat och faktiskt utfall, vilket ger ett policyrelaterat bidrag.
4. Att bredda diskussionen om och förståelsen för uppdragstaktik som en sammanhängande, nivåoberoende och bredare princip bortom planering, ledningsmetod och order, vilket ger en återkoppling till forskningsläget avseende uppdragstaktik.
Sida 17 av 64
3 TEORI
I detta kapitel positioneras uppdragstaktiken. Det görs genom att sätta den i relation till två andra ledningsformer, den centraliserade ledningsformen samt den decentraliserade ledningsformen. Därefter redovisas en grundform av Auftrakstaktik. Denna nyttjas som grund för den avslutande diskussionen om uppsatsens syn på uppdragstaktik och möjliggör en positionering av ledningsprinciper i doktriner och handböcker mellan uppdragstaktikens icke-linjäritet och centraliserad lednings icke-linjäritet. Slutligen sammanfattas teorierna och en grund skapas för uppsatsens analysverktyg.
3.1 INTRODUKTION TILL UPPSATSENS TEORI
Studiens teori är trefaldig. Förutom systemteorin som baseras på Lawrence Shattuck och David Woods utveckling av Shattucks doktorsavhandling om förmedling av avsikt i kontrollsystem (Shattuck 1995) så ingår teori om Auftragstaktik och manöverkrigföring. Shattucks resultat och empiri från doktorsavhandlingen används av honom och Woods för att utveckla vilka egenskaper i en organisation som stödjer hantering av plötsliga och oförutsedda händelser (Shattuck & Woods 2000). Teorin kompletteras med Marco Siggs slutsatser om vilka faktorer som dominerade det som sedermera kom att betecknas som tysk Auftragstaktik (Sigg 2014). Dessa slutsatser spåras och utvecklas genom en koppling till Clausewitz ursprungsverk Om Kriget (1991) och ett antal reglementen och memoarer, intimt förknippade med uppdragstaktik (Condell & Zabecki 2001; Middeldorf 2010; Samuels 1995; Siebert 1929; Zabecki & Biedekarken 2015). Till detta läggs William S. Linds teori om manöverkrigföring (Lind 1985).
Det finns många tolkningar av vad uppdragstaktik och manöverkrigföring är och egentligen innebär, men med dessa teorier söker jag några av ursprungsformerna av uppdragstaktik och manöverkrigföring för att komplettera Shattucks och Woods teori. Därmed tas en mer generaliserbar ansats än om ett lands egna militärstrategiska doktrins tolkning av manöverkrigföring och uppdragstaktik använts. Shattuck och Woods teori är neutral i förhållande till begreppen decentraliserad/centraliserad ledning och till uppdragstaktik.
Sida 18 av 64 3.2 SHATTUCK & WOODS TEORI OM LEDNING
Shattuck och Woods (2000) utgår från Pigeau och McCanns (2000) definition av ledning som presenterades i kapitel 1.3. De utformar utifrån definitionen en modell för hur den kommunikativa processen sker genom planer, instruktioner, order och rapporter som finns i en hierarkisk och distribuerad organisation. Med modellen som grund diskuteras därefter dynamiken mellan centralstyrning som medel för att skapa möjligheter till maximal samordning och decentraliserat styre som medel för att hantera plötsliga och oplanerade förändringar på lokal nivå. Modellen är därför neutral i grunden, men identifierar lämpliga faktorer som bidrar till framgångsrik militär ledning genom processpårning av militärt beslutsfattande (Shattuck & Woods 2000).
Systemteori i militär ledning
Shattuck & Woods identifierar två typer av mångfacetterade problem som resulterade i ett behov av en serie av lokala beslut och en omfattande lokal informationsinhämtning för att hantera oförutsedda händelser. Graden av stöd och vilken nivå av autonomi som ges till den lokala aktören avgör inriktning av ledning (Shattuck & Woods 2000:4f). Den högre ledningsnivån avgör i vilken grad kontroll skall utövas, med andra ord hur mycket centraliserad kontroll som genomförs. Risken med för mycket detaljstyrning är att den lokala aktören inte kan agera tillräckligt flexibelt för att möta uppkomna situationer. Samtidigt kan möjligheterna till en samlad åtgärd för att hantera situationen minska (Shattuck & Woods 2000:6). Användbarheten av dessa två ledningsprinciper illustreras nedan i figur 1.
Sida 19 av 64 Figur 1. Beskrivning av linjär (aktör 1) och icke-linjär (aktör 2) metods förutsättningar för problemlösning. Med inspiration från Shattuck & Woods (2000:10).
Shattuck & Woods delar in ledningsprinciper i två sätt att angripa samma problemområde. Det som förenar de båda metoderna i figur 1 är en gemensam startpunkt och ett gemensamt slutmål. Mellan dessa uppstår problem. Förutsägbara problem som drabbar aktör 1 kan hanteras linjärt med på förhand definierade uppgifter och delmål. Även en på förhand uppgjord omfallsplanering innefattas av linjäritet, då den utgår från ett förväntat utfall utifrån en odefinierbar framtid. Det tillvägagångsätt som beskrivs hos aktör 2 påvisar ett icke-linjärt tillvägagångsätt, påtvingat av ett oförutsett problem och hanterat med hjälp av en icke-linjär lösning, möjliggjord av en välformulerad avsikt. Förutsättningen för att lyckas är att ett tillräckligt mandat och handlingsutrymme ges för att hantera oförutsägbara händelser (Shattuck & Woods 2000:10).
Om inte nya instruktioner ges kommer den på förhand planerade händelseutvecklingen att följas mot ett mål som riskerar att ej längre vara aktuellt. Valen ligger bland annat i mängden flexibilitet eller synkronisering och i vilken mängd de högre ledningsnivåerna skall utöva närvaro. Avancerade ledningssystem ger möjlighet till flexibla och synkroniserade svar på oförutsedda händelser. Dock sker ofta dessa händelser samtidigt hos flera lokala aktörer. Det är inte heller en tillräcklig åtgärd att införa styrningar från den höge ledningsnivån. Införandet måste ske vid rätt tillfälle i tid och rum för att ge bästa möjliga effekt.
Sida 20 av 64 Lyckas inte denna samordning kan åtgärderna rent av motarbeta den avsedda effekten (Shattuck & Woods 2000:10f). Av detta kan slutsatsen dras att det tillvägagångsätt som karakteriseras med aktör 1 passar verksamhet där det är viktigt att vägen mellan startpunkt och slutpunkt (hur) formas centralt och följs i detalj. Inte helt olikt vikten av att till exempel ett löpande band i en bilfabrik monterar saker i en viss ordning och samtidigt har alternativa reservförfarande, omfall, redo vid avbrott i produktionen. Det sätt verksamheten som aktör 2 verkar i kan mer liknas vid en konkurrensutsatt marknad utan spelregler där det som styr är resultatet (vad) som skall uppnås lokalt för att maximera möjligheterna till ett sammantaget maximalt resultat (slutläge).
3.3 UPPDRAGSTAKTIK
Uppdragstaktiken, i denna uppsats sedd som grundad i tysk Auftragstaktik, skall ses som en i huvudsak decentraliserad ledningsfilosofi och har ett ursprung som kan spåras till det tyska Fürung nach Direktive, ledning genom uppdrag.1 Konceptet utvecklades och förfinades av Helmuth von Moltke under hans tid som stabschef för tyska generalstaben under senare halvan av 1800-talet, men härstammar från tiden för Napoleonkrigen (Samuels 1995:10f). I Atlas zu Führung und Gefecht der verbundenen Waffen (Atlas zu F.U.G.I 1929) anges som grund för ledning en kombination av uppdrag och aktuellt läge. Alla initiativ skall tas inom ramen för helheten (Siebert 1929:3). Detta kan tolkas som att enskilda initiativ uppmuntras och närmast ses som en självklarhet, under förutsättning att de bär mot uppdragets avsikt. Detta bekräftas i avsnittet om grundläggande operationskonst, där det anges att om framgång nås vid ett annat tillfälle än vad som planerats för, så skall varje tillfälle som uppstår och leder mot avsikten på uppdraget tas till vara (Siebert 1929:4). Därmed är uppdragets slutmål (vadet) att ses som överordnat uppgiften och varje möjligt initiativ skall tas för att uppnå uppdragets avsikt, även om det går emot den på förhand planerade och givna uppgiften.
Marco Sigg kommer i sin undersökning av utvecklingen i tyska armén under perioden 1869-1945 fram till ett antal slutsatser om Auftragstaktik. Grundlagd i personliga egenskaper såsom kunskap, mod, dådkraft, ansvarskänsla och förmåga att fatta beslut, bygger Auftragstaktik på de sju huvudprinciperna beslutsamhet, offensiv tanke, självständighet, lydnad, enhetlighet, urskiljningsförmåga och ledningsprocedur (Sigg 2014:458). Med principerna belyser Sigg att Auftragstaktik inte får reduceras till ett sätt att planera eller ge order.
1 Författarens översättning.
Sida 21 av 64 Det är mer av en helhet, eller kultur som Palmgren & Wikström uttrycker det (2018:50). Dessa slutsatser bekräftas i följande styckens återkoppling till Clausewitz och instruktioner, memoarer och böcker om tysk ledning från 1900-talets första hälft. Denna definition som Sigg gör kommer senare att användas i uppsatsens metodkapitel för att tillsammans med Willam S. Linds syn på manöverkrigföring och Shattuck & Woods systemteori om ledning utgöra grund för ett analysverktyg.
Beslutsamhet
Clausewitz menar att det som främst krävs av en soldat är mod. Det gäller i högsta grad även officerarna som leder soldaterna. Modet är tvådelat; modet inför faran för den egna personen, men också modet att ta det ansvar som krävs. Det ansvaret måste tas oavsett om det råder en brist på information, eller om det är ny information som måste värderas. Mer information tillför mer kunskap, men inte säkert vetskap. Därmed kan ovissheten rent av öka med mängden information som blir tillgänglig (Clausewitz 1991:58f). Middeldorf (2010:246) menar att för att framgångsrikt leda förband, oavsett nivå, krävs en stark personlighet och erfarenhet. I det kan läsas in att han närmast förutsätter en frihet att fatta mer eller mindre självständiga beslut. Detta bekräftas av den tyska instruktionen för truppföring, Truppenfürung från 1933. Där framhålls det att militärt ledarskap kräver en förmåga att fatta egna beslut, en tydlig bild, förtänksamhet och en förmåga att fatta oberoende och avgörande beslut (Condell & Zabecki 2001:18). Även om det likaså i Truppenführung konstateras att Auftrakstaktik snarare är att ses som en kultur än att reduceras till ett sätt att ge order, är det intressant att konstatera vad som sägs om en order. En order ansågs bara vara giltig så länge den relaterade till aktuell situation och förhållanden. När dessa förändrades var det avsikten med uppdraget som var det viktiga, inte att följa ordern. Uraktlåtenhet att agera ansågs ligga både soldaten och generalen mer till last än ett felaktigt val av medel (Condell & Zabecki 2001:19, 30). Ett ytterligare exempel på att uppdrag och slutmål är viktigare än uppgiften i sig för alla, oavsett nivå, befattning eller vilken verksamhet som bedrivs.
Offensiv tanke
I underrättelser och förutsättningar finns en inneboende osäkerhet. Dessa tillsammans med tillfälligheter påverkar ständigt ledning i krig. Detta innebär att situationer alltid kommer att bli annorlunda än vad som förväntades. Detta påverkar så klart planen som är uppgjord på förhand. Om de nya inflytelserna är omfattande, måste en ny plan utarbetas, utan att tillräcklig eller heltäckande information finns tillgänglig.
Sida 22 av 64 Dessa beslut måste i allmänhet dessutom kunna fattas snabbt (Clausewitz 1991:59). Middeldorf tillför dimensionen rörlighet. Han uttrycker det som att den som rör sig snabbare och lättare än motståndaren kommer att gå segrande ur striden. Detta skall snarare tolkas metaforiskt än bokstavligen. Lättare och snabbare är i meningen att organisationens ledning, organisation, underhållstjänst med mera skall utformas på ett sådant sätt att hela förbandet eller armén kan agera snabbare och rörligare än motståndaren. Därmed skall offensiv tanke inte ses rent bokstavligt. Istället är det en inställning, ett förhållningssätt där den beslutsamhet som tidigare beskrivits är en del i att fatta de aktiva beslut som är det som kan vända en inledande motgång till framgång. Offensiven sitter i förmågan att se situationen i sin helhet och snabbt agera för att gå från att reagera till att agera och därmed få motståndaren att göra det omvända.
Självständighet
För att möta stridens snabba skiftningar krävs en förmåga att fatta självständiga beslut utifrån ett växlande förlopps utveckling. Det finns en skyldighet att inte leta efter ett beslut, eller ständigt fråga om lov. Istället ligger självständigheten i att förstå vilka handlingar som leder i kollektivets riktning och att ha ansvarsglädjen att fatta dessa beslut (Middeldorf 2010:245f).
Lydnad
Middeldorf uttrycker det som en disciplin i att förstå och handla i den riktning som uppdragets anda och mening är (Middeldorf 2010:206). Lydnaden består inte av en blind lydnad mot en organisation, en person eller något annat. Lydnaden består av en inre drivkraft som leder till en beslutsamhet att själv se och verkställa de beslut som behövs för att tillse att den verksamhet som bedrivs leder mot uppdragets slutmål och avsikt.
Enhetlighet
Clausewitz menar att militär skicklighet sammanfaller med hög utbildning (Clausewitz 1991:58). Den åsikten delas av Middeldorf som menar att ett självständigt handlande i ledningens anda kräver en befälskår som är skolad efter samma grunder (Middeldorf 2010:246). Det går med andra ord inte att byta grundläggande ledningsfilosofi beroende på nivå där krigföring utövas, det går inte heller att ha olika ledningsfilosofier beroende på vilken vapengren eller stridskraft man börjar sin utbildning i. Alla måste få samma startläge och förstå filosofin, eller kulturen om man så vill, bakom densamma.
Sida 23 av 64 Urskiljningsförmåga
En förmåga att se vad som är viktigt och att agera utifrån det. Huvuddelen av de faktorer som beslut och handlingar grundar sig på uppstår i en situation där ovissheten är mer eller mindre rådande. Den absoluta sanningen står inte att finna, utan istället måste beslut fattas med hjälp av en analytisk förmåga och ett förnuft som kan hitta sanningen i ovissheten (Clausewitz 1991:58f). Urskiljningsförmågan kommer från en strävan efter att se och agera utifrån en helhet. Frihet under ansvar är inte godtyckligt, utan självständigheten den ger måste leda till ett agerande i linje med den uppställda inriktningen. Konsten ligger i att vid rätt tillfälle känna igen omständigheterna som leder till att ett beslut behöver fattas (Condell & Zabecki 2001:18, 23).
Ledningsprocedur
Middeldorf (2010:246) visar på den intima kopplingen till Clausewitz och menar att hans tankar har bestått sig väl omsatta i verkligheten. Han använder följande citat när han börjar förklara sin uppfattning om ledningsprocedurer:
En order förlorar sin snabbhet, kraft och exakthet när vägen nedåt är lång. Staberna måste akta sig för sjukan att vilja organisera allt (Middeldorf citerar här Clausewitz) … I krig leder endast det enkla till framgång. En omfångsrik stab leder ständigt till att ansvar delas. Den handlar obeslutsamt och långsamt, den är tungrodd och komplicerad. En liten ändamålsenlig stab arbetar snabbt, rörligt och enkelt; ansvarsglädje och koncentration är dess kännetecken (Middeldorf 2010:246).
En inneboende förståelse för att ovissheten måste hanteras kan synas i Truppenführung. Samtidigt som det konstateras att uppdraget och aktuellt läge leder till val av handlingsalternativ, identifieras samtidigt att när den tilldelade uppgiften inte längre är aktuell då måste de nya omständigheterna omhändertas. En officer som ändrar på en tilldelad uppgift eller inte utför den måste rapportera detta omedelbart, och ta ansvar för konsekvenserna. Chefen måste alltid agera inom det övergripande ramverket av uppdraget (Condell & Zabecki 2001:23). Ett ansvar att agera självständigt och beslutsamt mot avsikten med uppdraget, parallellt med en skyldighet att rapportera vilka beslut som tagits. Utan återrapportering uppstår en ren decentralisering och uppdragstaktikens fördelar går förlorade genom att varje liten enhet agerar självständigt utan att de övre ledningsnivåerna är medvetna om vad som görs.
Sida 24 av 64 Ordern och på vilket sätt den ges är en stor del i ledningsproceduren. I ena änden är helheten i form av att se uppdragstaktiken som en ledningsfilosofi, eller rent av en kultur. I andra änden, i det yttersta steget inför själva genomförandet står ordern. Att på förväg ge detaljerade order utifrån kartan och på förhand uppgjorda planer hämmar den chef som befinner sig på plats och kan överblicka läget. Likaså är varje kompletterande order något som lägger band på underlydande chefers initiativ (Middeldorf 2010:246). Detta bekräftas i Truppenführung där det uttrycks att om förändringar kan uppstå mellan det att en order ges och att den skall effektueras är det speciellt viktigt att den inte är detaljerad. Tyngdpunkten skall istället ligga på att förtydliga det slutgiltiga målet och avsikten. Val av tillvägagångsätt (metod) skall lämnas till underställda chefer, annars blir ordern absolut i sin form (Condell & Zabecki 2001:23). Det sistnämnda, en order i sin absoluta form, får istället ses som en del av en mer centraliserad ledningsfilosofi. Middeldorf beskriver det som att en chef som ständigt måste förhålla sig till fasta regler och ett förband som måste förhålla sig till en stelbent plan kommer bedriva en operation full av missade tillfällen. Schablon dödar anden av ansvarsglädje och vilja (Middeldorf 2010:246).
3.4 MANÖVERKRIGFÖRING
Teorin om att använda en rörelse, manöver, för att få ett övertag över motståndaren är inte ny. Den kan återkopplas till ett antal slag före vår tideräkning, där Hannibals vinst över de romerska legionerna får sägas vara det mest berömda (Lind 1985:4). Vad William S. Lind däremot gjorde var att tillsammans med andra samtida forskare utveckla betydelsen av manöverkrigföring från tanken om en rörelse för utmanövrering av motståndaren. Han satte teorin i en modern kontext och anknöt teorin till amerikansk doktrinutveckling genom Maneuver Warfare Handbook (1985). Linds teori ses i denna uppsats som en av de mer ursprungliga moderna teorierna om manöverkrigföring.
Som teoretisk utgångspunkt använder Lind (1985:5) William S. Boyds studie av luftstrid. I de studierna av övningsmoment och av faktisk utkomst av luftstrider under Koreakriget kunde Boyd utröna orsaken till att amerikanska stridspiloter var så framgångsrika mot sina nordkoreanska och kinesiska motståndare. Orsakerna han fann var överlägsen omvärldsuppfattning i F-86, som gjorde att de amerikanska piloterna kunde växla typ av manöver snabbare än sina motståndare.
Sida 25 av 64 I en senare studie av markoperationer gjorde Boyd liknande upptäckter. En plötslig, oväntad förändring i mönstret, eller en serie av oväntade förändringar från ena sidan i en konflikt, ledde ofta till att andra sidan hade svårt att hinna anpassa sig och möta utkomsten av det förändrade beteendet. Ofta ledde förändringen till seger även mot numerärt starkare motståndare, med minimala egna förluster.
Boyd utvecklade teorin, men formulerade aldrig sitt koncept strukturerat i en bok eller i en vetenskaplig skrift. Trots detta blev konceptet som kallats Boyds cirkel, eller OODA-loopen vida spritt (Boyd, 1987).
Figur 2. Boyds originalförklaring till OODA-loop ur föreläsningsunderlag (Boyd 2018:384).
Enligt Lind (1985:6f) definierar Boyds cirkel manöverkrigföring genom den ständiga utmanövreringen av motståndaren som den innebär. Utmanövreringen kan leda till panik, förvirring eller passivitet hos motståndaren. Detta leder till den minst kostsamma vägen mot seger eftersom en passiv eller panikslagen motståndare kan försättas ur stridbart skick med minsta möjliga förluster för den egna sidan. Vid andra tillfällen leder utmanövreringen till att motståndaren fortsätter strida, men i mindre enheter och därmed mindre effektivt. Linds lösning för att skapa förutsättningar för att genomföra Boyds cirkel är enligt följande:
Sida 26 av 64 1. En snabb OODA-loop kräver decentraliserad ledning. Endast genom decentraliserad ledning kan beslut fattas så snabbt som krävs för att kunna agera snabbare än motståndaren.
2. Manöverkrigföring kräver att du accepterar förvirring och oordning och agerar utifrån dessa förutsättningar. Genom decentralisering skapas också förvirring och oordning. 3. Alla mönster, all linjäritet, alla recept och formler måste undvikas. Motståndaren får
inte kunna förutse dina handlingar. Om taktiken följer på förhand bestämda mönster kommer motståndaren kunna identifiera ditt handlingsmönster och därmed agera snabbare i sin OODA-loop än vad du kan i din (Lind 1985:6f).
Därmed finns ingen formel för manöverkrigföring. Istället för en checklista innebär manöverkrigföring att utövaren måste kunna se mer än vad som är synligt för blotta ögat. Den som praktiserar manöverkrigföring måste kunna identifiera motståndarens svagheter och egna styrkor och ständigt utnyttja dessa, producera multipla hot och skapa osäkerhet hos motståndaren. Avslutningsvis skall inget agerande upprepas. Alla mönster och scheman är fel, imitation skadar, medan den militära konstens nytänkande leder till framgång (Lind 1985:7f).
Det är viktigt att påpeka att Lind, förutom OODA-loopen, baserar sina historiska exempel på manöverkrigföring på tyska erfarenheter från andra världskriget. Exemplen är i sig fragment ur en större helhet som inte redovisas. De förefaller ha som syfte att påvisa hur en tysk kontext ett halvt sekel efter att erfarenheterna drogs kan överföras till en amerikansk. En ytterligare svårighet är att exemplen som Lind använder främst är på taktisk nivå (Lind 1985:15f). Därmed är inte operationskonst eller den strategiska nivån behandlad i samma utsträckning.
3.5 LEDNINGSFORMER
Centraliserad ledning
Centraliserad ledning karakteriseras främst av ett flertal nivåer mellan beslut och handling, omfattande regelverk och standardförfaranden, detaljerade order och omfattande planering (McCann & Pigeau 2000:174). Strävan efter visshet i en så komplex miljö som strid ofta utgör innebär samordning av ett stort antal detaljer. van Creveld uttrycker det i form av att vissheten skapas utifrån två faktorer. En faktor är balansen mellan tillgång på och efterfrågan av information och den andra är naturen hos uppdraget som skall utföras.
Sida 27 av 64 En stor och komplex operation kräver mer information för att utföras. Finns inte denna tillgänglig blir prestationen sämre. Detta behov av information föder onekligen ett behov av ledningssystem för att hantera ledningsbehoven. Därmed uppstår en växelverkan mellan informationsbehov och vad systemen kan tillhandahålla (van Creveld 2006:206). Den centraliserade ledningsfilosofin ger fördelar i form av att den chef som leder operationen får en bättre lägesuppfattning över händelseförloppet, oftast med hjälp av teknologiska ledningssystem. Därmed kan också alla ingående enheter nyttjas på ett sådant sätt att de bär mot det övergripande målet. Problemet med det är att en chef inte kan vara överallt samtidigt. Chefen kan inte heller ha kontroll på alla detaljer. Därmed kan också uppkomna möjligheter missas i informationsflödet (Friedman 2017:114; van Creveld 2006:206). Andra utmärkande drag av centraliserad ledning är detaljerade order, ofta med instruktioner även förbi första kontakten med motståndaren samt ett teknikberoende för att kunna samla in och behandla den informationsmängd som uppstår i en komplex miljö (Leonhard 2017:151,155, Shattuck & Woods 2000:10). Behovet av centraliserad ledning uppstår där en kraftsamling av alla tillgängliga resurser eftersträvas för att kunna överväldiga en motståndare med eldkraft eller ren massa. Ett utslag av en linjär önskan om utnötning av motståndaren genom upprepade sammandrabbningar som till slut, oftast, leder till att den svagare sidan når kulmination först, utnötningskrigföring (van Creveld 2014:24).
Decentraliserad ledning
Decentraliserad ledning kännetecknas av att beslutsfattande mandat delegeras till de lägre nivåerna i organisationen. Syftet är att dra nytta av den tankekraft, motivation och lägesuppfattning som de som är närmst det faktiska utförandet har (Pigeau & McCanns 2000:175). Det existerar en växelverkan mellan hur noggrant den högre nivån styr den lokala aktören och hur väl den lokala aktören uppfattar den högre nivåns avsikt. Om detaljstyrning utövas hämmas den lokala aktören. Den som har förmågan att uppfatta situationen och agera snabbare än motståndaren är den som skapat bäst förutsättningar att vinna (Storr 2011:129). För att lyckas med detta ser Lind (1985:6) bara en lösning, nämligen decentraliserad ledning. Alla ytterligare hierarkiska nivåer som måste engageras för att fatta beslut innebär att tiden från en upptäckt möjlighet till agerande utökas. Samtidigt kan inte den lägre nivån lämnas att helt självständigt utforma sitt uppdrag. Då uppstår en situation där alla lokala aktörer formar sina egna uppdrag och alla synergieffekter av samverkan mellan de olika lokala aktörernas handlingar förloras (Shattuck & Woods 2000:2f).
Sida 28 av 64 3.6 SAMMANFATTNING
Tillsammans förmedlar de i nedanstående figur (figur 3) redovisade utdragen ur uppsatsens teorikapitel en betydande del av innebörden av uppsatsens teoretiska grund. Därmed utgör de tillsammans de i uppsatsen identifierade framgångsfaktorerna bakom icke-linjär ledning. Sammanställningen som redovisas utifrån utdragen utgör tillsammans med slutsatser från forskningsöversikten en grund och ett bärande elementen i uppsatsens operationalisering. Detta element används senare i uppsatsen som en grund för framtagandet av uppsatsens analysverktyg. Frågan är därmed inte avslutad i och med nedanstående sammanställning, figur 3. Tvärtom utgör sammanställningen ett avstamp i befintlig teori för uppsatsens analys.
Systemteori Auftragstaktik Manöverkrigföring Sammanställning Krig kommer alltid innehålla
oförutsägbara händelser
Ovisshet utgör det normala i krig
Förvirring och oordning måste accepteras
Accepterar ovisshet
Detaljerade planer överlever inte kontakt med motståndaren
Mer information kan öka ovisshet
Förenkling möjliggör snabb anpassning
Förenkling av faktorer för att vinna tid Mångfacetterade problem och
oförutsedda händelser kräver lokala beslut
Lokala initiativ mot avsikt självklara Decentraliserad ledning krävs för utmanövrering av motståndaren Oförutsägbarhet, linjäritet undviks
Aktiva beslut hos den som ser situationen vänder motgång till framgång Utmanövrering av motståndaren. Mönster undviks Lokal överlägsenhet genom handlingsfrihet (tempo och överraskning) Gemensam grundplanering krävs Förstå och handla i uppdragets anda och mening
Gemensam grundplanering Multipla tidskritiska
oförutsedda händelser måste hanteras
I krig leder endast det enkla till framgång
Beslut måste fattas snabbare än motståndaren
Organiserad för snabba övergripande beslut
Oförutsägbara problem kräver lösningar nära problemets uppkomst
Ett stelbent
genomförande leder till en operation full av missade tillfällen
Decentralisering leder till att beslut kan fattas snabbare än motståndaren
Lokala initiativ, centralt genomförande
Högre ledning med systemkunskap anpassar effektivt planer efter lokala förändringar
Grund för ledning är uppdrag och aktuellt läge
Nytänkande leder till framgång
Händelsestyrd process
Händelseutveckling styr vägen mot målet
För att möta stridens skiftningar krävs självständiga beslut utifrån händelseförlopp Förvirring och oordning måste accepteras och hanteras för att lyckas
Förändrade förutsättningar justerar vägen till slutmålet
Omhändertagande av
oförutsedda händelser på lokal nivå förändrar planen
Detaljerade order på förhand hämmar chef på plats
Alla mönster och scheman är fel
Order efter hand
Figur 3. Sammanställning avseende uppsatsens teorier om ledning. Sammanställningen utgör inramningen för skapandet av en del av uppsatsens analysverktyg för identifiering av
Sida 29 av 64 Det som förenar teorierna är identifieringen av ett behov av att fatta snabba beslut i en komplex miljö med oklar utkomst. Nyckeln ligger i en ledningsstruktur optimerad för tidskritiska beslut (Shattuck & Woods 2000:2).
van Creveld konstaterar att:
När en organisation ställs inför en uppgift och har mindre information att tillgå än vad som behövs för att lösa uppgiften, kan den reagera på två olika sätt. Det ena är att öka kapaciteten för att behandla informationen, och den andra är att konstruera organisationen, eller till och med själva uppgiften, så att den kan fungera med en mindre mängd information. Dessa två alternativ är de enda som finns (van Creveld 2006:209).
Centraliserad ledning ses i denna uppsats som ett sätt att sträva efter att föra ett läge av ovisshet till ett stadie av visshet med hjälp av mänsklig och/eller teknologisk processkraft. Tätt förknippat med centraliserad ledning är linjäritet och en strävan efter att söka avgöranden genom kraftsamling av resurser i tid och rum. Därmed är centraliserad ledning och den sammanställning av indikatorer på framgångsrik ledning som gjorts i figur 3 varandras motsatser i själva utförandet och förhållningssätt. Det som förenar dem är att båda strävar efter ett gemensamt start- och slutläge. Båda innehåller dessutom en viss nivå av direktstyrning, där direktstyrningen nyttjas för att möjliggöra manövern. Vägen från startläge till slutmål är däremot varandras raka motsatser. Särdragen innehåller så många oförenliga aspekter att motsättningar och inkonsekvens uppstår om de blandas. Dessa motsättningar tar ut fördelarna med respektive metod och förstärker nackdelarna. Därmed blir en blandning av metoder direkt kontraproduktivt, oavsett nivå, tidsfaktor eller andra påverkansfaktorer. En övergång från den ena till den andra är ogörlig utan ett genomgående och strukturell nedbrytning av den rådande strukturen inför uppbyggnad av en ny. Kompromisser mellan tillvägagångsätten leder till minskad effekt. I och med detta går det utifrån en tematisering av särdrag mellan de i uppsatsen identifierade framgångsfaktorerna på icke-linjär ledning och de framgångsfaktorer som är giltiga för centraliserad ledning att undersöka hur väl överordnad doktrinär inriktning stämmer med indikatorerna funna i de undersökta publikationerna. Det går därigenom även att identifiera vilken inriktning en doktrin har och se motsatser inom och emellan doktriner. Därmed kan en röd tråd, eller avsaknaden av densamma, i doktrinträdet identifieras.
Sida 30 av 64 Med stöd av nedanstående grafiska presentation av ledningsprinciper och kapitlets utveckling av respektive dels särart skapas en grund för analys. Genom en operationalisering som sker i slutet av metodkapitlet, utifrån de redovisade ledningsprinciperna, kan en positionering göras av uppsatsens huvudfråga om hur relationen ser ut mellan linjära och icke linjära ledningsprinciper och uppdragstaktik i svensk doktrin och handböcker.
Figur 4. Grafisk presentation av ledningsprinciper och sammanhang identifierade i uppsatsen.
4 METOD
I detta kapitel beskrivs uppsatsens forskningsdesign, källmaterial och operationalisering inklusive en presentation av uppsatsens analysmetod.
4.1 FORSKNINGSDESIGN
Studien är en kritiskt granskande teorikonsumerande fallstudie av hur relationen mellan olika ledningsprinciper stödjer eller hindrar inriktningen av en ledningsfilosofi baserad på manöverkrigföring och uppdragstaktik. Metoden är lämplig då fallet i form av omsättning och införande av ledningsprinciper står i centrum och existerande teorier används för att förklara utfallet (Esaiasson m.fl. 2017:42, 213f). Fallstudie som metod är även lämpligt, då jag vill undersöka fenomenet på djupet och se inte bara övergripande skillnader, utan undersöka fallet i detalj (Denscombe 2014:57; Yin 2018:4).
Sida 31 av 64 Yin (2018:9) menar att fallstudier är särskilt lämpliga när frågor av typen hur skall besvaras och fokus är på en samtida fråga. Detta är en av de inomvetenskapliga faktorerna bakom att begränsa empirin till nu gällande publikationer. Den kritiska granskningen ger en möjlighet att inte bara beskriva hur-frågan, utan även se vilken substans som ligger bakom det förmedlade budskapet i texterna. Syftet med den kritiska granskningen är att i det bredare perspektivet se vilka icke-linjära respektive vilka linjära indikatorer som förekommer och hur de förklaras i publikationerna. Genom att endast använda publikationer inom armén under MSD 16 och DGO 20, och inte inkludera övriga stridskrafter finns fog för kritik att undersökningen inte ger en komplett bild över svenska Försvarsmakten. Valet av armén motiveras utifrån en väl utvecklad mängd publikationer avseende ledning och att möjligheten att undersöka på djupet hade minskat med en mer horisontell undersökning över samtliga stridskrafter. Fallet ger främst kunskap om situationen i den svenska armén, men visar även på icke-linjära indikatorer i den militärstrategiska doktrinen och doktrinen för gemensamma operationer (MSD 16 2016; DGO 20, 2020).
Uppsatsens ansats och analysram är användbara som en grund för att även undersöka såväl de övriga svenska stridskrafterna som andra nationer med uppdragstaktik som ledningsfilosofi och utövandes manöverkrigföring. Det finns även möjlighet till en generaliserbarhet inom andra områden som avhandlar komplex tidskritisk beslutsfattning, såsom exempelvis flygledning eller andra områden inom industrin där felaktiga beslut, eller avsaknaden av tidskritiska beslut, kan få stora konsekvenser.
4.2 VAL AV METOD
Utgångspunkten är att undersöka hur Försvarsmaktens ledningsfilosofi, uttryckt i MSD 16, efterföljs i övriga doktriner och handböcker.
Formen för uppsatsens analys, kvalitativ textanalys, är speciellt lämplig då jag söker en helhet, en röd tråd i operationaliseringen av en ledningsfilosofi genom Försvarsmaktens reglementen och handböcker. Denna röda tråd kan endast utforskas noggrant genom att studera innehåll och andemening på djupet. Ords innebörd och bakomliggande mening är i den här frågan ytterst central och ett tolkningsutrymme existerar. Metoden ger möjlighet att undersöka varför tyngdpunkt kan skifta i hur texters innehåll läses och tolkas (Esaiasson m.fl. 2017:211f).
Sida 32 av 64 4.3 UPPSATSENS EMPIRI
De dokument som utgör empirin och analyseras är: Militärstrategisk doktrin 2016 (MSD 16), Doktrin gemensamma operationer 2020 (DGO 20), Arméreglemente Taktik (AR Taktik), Arméhandbok ledning 2016 (AH Ledn 2016), Handbok armé – Brigad (AH Brig 2016), samt Metodhandbok ledning bataljon grunder (MHL Bat 2007). Publikationerna är utvalda för att ge en vertikal genomlysning från militärstrategisk nivå till metodhandbok för lägre taktisk nivå. Analysen inleds på den militärstrategiska nivån med MSD 16 och genomförs därefter i fallande ordning till MetodH Ledn Bat (2007).
Av de granskade publikationerna är två samtida med den militärstrategiska doktrinen, två är utgivna vid tidigare tillfällen och en är nyare. Det finns därmed inte en lika tydlig koppling mellan innehållet i de två äldre publikationerna, AR Taktik (2013) och Metodhandbok Ledn Bat (2007) och MSD 16 som för övriga. De valda publikationerna utgör kärnan av styrdokument för armén. Utöver dessa är även den militärstrategiska och den operativa doktrinen med, då de inriktar Sveriges militära resurser, respektive utgör ett operativt ramverk för användandet av de svenska stridskrafterna (MSD 16 2016:7; DGO 20 2020:5). Eftersom det är faktisk officiell ståndpunkt inom ledningsområdet, inte upplevd, som undersöks används endast fastställda officiella dokument och inte exempelvis intervjuer, debattartiklar eller liknande i det empiriska underlaget.
Frågan om materialet som nyttjas kan besvara frågan som ställs, får även anses uppfylld genom den vertikala ansatsen. Hur författarna bakom publikationerna har färgats av sin egen förförståelse och hur den miljö han/ hon verkar i ger påverkan på hur avvägningar och ordalydelser bestäms går ej att bortse ifrån. Samtliga publikationer är författade av en mindre skara och därefter godkända av en chef. Därmed bygger publikationerna på utvald historik från tidigare publikationer, utvald bakgrundsfakta och/eller beprövad erfarenhet från de inblandade i projekten. Relevansen av detta påverkar dock inte uppsatsens genomförande i större utsträckning. Tvärtom tillför det en förklaringsdimension där olikheter kan spåras till när dokumenten exempelvis är utgivna.
