Examensarbete i socialt arbete Malmö högskola
15 hp Hälsa och samhälle
VÅRDPERSONALENS
UPPLEVELSER AV ATT ARBETA
MED EN VÅRDHUND
VÅRDPERSONALENS
UPPLEVESER AV ATT ARBETA
MED EN VÅRDHUND
CHARLOTTE MAGNUSSON
Magnusson, C. Vårdpersonalens upplevelser av att arbeta med en vårdhund.
Examensarbete i socialt arbete 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Fakulteten
för hälsa och samhälle, institutionen för socialt arbete, 2015.
Denna uppsats syftar till att beskriva hur vårdpersonalen upplever arbetet tillsammans med vårdhunden samt vilka effekter vårdpersonalen upplever att vårdhunden kan medföra för vårdtagare med en demenssjukdom.
Vårdhunden är ett relativ nytt fenomen i Sverige och av 300 kommuner antas 20 av dessa implementerat hunden i vården. Tidigare forskning visar att vårdhunden kan lindra depression, öka den fysiska aktiviteten, förstärka minnet, öka förmågan till socialt samspel samt stärka självförtroendet för den äldre med en
demenssjukdom. I uppsaten har vårdpersonal intervjuats om hur de upplever arbetet med vårdhunden samt vilka effekter vårdhunden kan ge upphov till. Studiens teoretiska referensram som låg till grund för studien var Antonovskys teori känsla av sammanhang. Studiens resultat visar att vårdhunden kan ses som en förmedlare mellan vårdpersonal och vårdtagare, att vårdhunden ökar
motivationen, att vårdhunden avger ett lugn samt att det sociala beteendet påverkas i en positiv riktning.
NURSING STAFF’S EXPERIENCE
OF WORKING WITH A THERAPY
DOG
CHARLOTTE MAGNUSSON
Magnusson, C. Nursing staff´s experience of working with a therapy dog. Degree
project in Social Work 15 Credits. Malmö University: Faculty of health and
society, Department of Social Work, 2015.
The purpose of this paper is to describe how the nursing staff perceives to work with a therapy dog and the effects the therapy dog can bring to patients with dementia in the nursing staff's perspective.
The therapy dog is a relatively new phenomenon in Sweden and of 300 municipalities have 20 of these implemented the dog in health care. Previous research shows that therapy dogs can relieve depression, increase physical
activity, enhance memory, increase the capacity for social interaction and enhance self-confidence for the elderly with dementia. In this study nursing staff was interviewed about their experience to work with a therapy dog and the effects of treatment the dog may cause. The study's theoretical framework underlying the study was Antonovsky's theory of sense of coherence. The results demonstrate that a therapy dog can be seen as an intermediary between health professionals and patients, the therapy dog increases motivation, emits calm and social behaviour is affected positively.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING ... 6 1.1 Problemformulering ... 7 1.2 Avgränsning ... 7 1.3 Syfte ... 7 1.4 Frågeställningar ... 8 2. BAKGRUND ... 8 2.1 Definitioner ... 8 2.1.1 Vårdhund ... 8 2.1.2 Vårdpersonal ... 8 2.1.3 Äldre ... 8 2.1.4 Demens ... 9 2.2 Vårdhundens användningsområden ... 9 2.2.1 Minnesträning ... 92.2.2 Finmotorik och fysisk träning ... 9
2.2.3 Träning efter stroke och kognitiv träning ... 9
2.2.4 Träning av social kompetens ... 10
2.3 Tidigare forskning ... 10
2.1.1 Vårdhundens utbredning ... 10
2.1.2 Djur inom vården- en historik ... 11
2.1.3 Hunden avger ett lugn ... 11
2.1.4 Vårdhunden- en förmedlare ... 11
2.1.5 Hundens egenskaper ... 12
2.1.6 Hundar och demenssjukdom ... 13
2.1.7 Det sociala beteendet ... 13
3. TEORI ... 14
3.1 KASAM- känsla av sammanhang ... 14
3.2 Begriplighet och hanterbarhet ... 14
3.3 Meningsfullhet ... 15
3.4 Stressorer ... 15
3.5 KASAM-nivåer ... 15
3.6 Relationen mellan komponenterna ... 16
3.7 Diskussion om valet av teori ... 17
4. METOD ... 18
4.1 Förförståelse ... 18
4.2 Forskningsansats ... 19
4.4 Kvalitativa intervjuer ... 19
4.5 Förberedelser inför intervjun ... 20
4.6 Tillvägagångsätt ... 20 4.7 Transkribering ... 21 4.8 Analys ... 21 4.9 Etiska överväganden ... 22 4.9.1 Informationskravet ... 22 4.9.2 Samtyckeskravet ... 22 4.9.3 Konfidentialitetskravet ... 22 4.9.4 Nyttjandekravet ... 22
4.10 Reabilitet och validitet ... 22
5. RESULTAT ... 23
5.1 Presentation av informanterna ... 23
5.2 Personalens upplevelser av att arbeta med vårdhunden ... 24
5.3 Hunden avger ett lugn ... 25
5.4 Vårdhunden- en förmedlare ... 25
5.5 Hundens egenskaper ... 27
5.6 Det sociala beteendet ... 29
5.7 Stressorer ... 30
5.8 Meningsfullhet ... 30
5.9 Hanterbarhet ... 32
5.10 Begriplighet ... 33
5.11 KASAM- känsla av sammanhang ... 34
6. DISKUSSION ... 34
6.1 Resultatdiskussion ... 34
6.1.1 Hur upplever vårdpersonalen arbetet med vårdhunden? ... 35
6.1.2 Vilka effekter upplever vårdpersonalen vårdhunden kan medföra för vårdtagare med en demenssjukdom? ... 35
6.2 Metoddiskussion ... 36
6.3 Slutsats och vidare forskning ... 37
REFERENSER ... 38
BILAGA 1 ... 41
1. INLEDNING
Sveriges befolkning består av 9,1 miljoner människor och cirka 18 % av befolkningen är 65 år eller äldre (SCB, 2004). Under de senaste 50 åren har antalet individer över 65 år nästan fördubblats (Sand, 2007). Befolkningen blir allt äldre, medellivslängden för kvinnor är idag 83,5 år och 79 år för männen (SCB, 2006). Vidare har antalet individer med en demenssjukdom ökat de senaste åren (Socialstyrelsen, 2014a). Varje år insjuknar 25 000 människor i Sverige av någon form av demenssjukdom (Demenscentrum, 2014). Det beräknas att 160 000 personer i Sverige har en demenssjukdom och om utvecklingen fortsätter i samma riktning förutses det att 240 000 individer kommer att vara drabbade år 2050 (a a). Demenssjukdom är starkt kopplat till depression, ångest, apati och låg känsla av engagemang (Ericsson, 2011). Depression bland individer med en
demenssjukdom beräknas vara mellan 20-30 % (Bird & Blair, 2010). Orsakerna till den ökade psykiska ohälsan bland äldre kan vara många. Sjukdomen demens innebär att individen drabbas av minnessvårigheter samt
kommuniceringssvårigheter. Dessa faktorer leder ofta till en ökad oros- och beroende känsla vilket på sikt kan sänka självkänslan samt livsglädjen för individen (Demenscentrum, 2014).
Demenssjukdomens symtom är i början ofta diffusa och de första åren är de karaktäristiska symtomen rastlöshet, ängslan, att språkförmågan försvagas samt svårigheter med orientering i tid och rum (Beck-Friis, 1988). Dessa symtom blir mer och mer tilltagande längre fram i sjukdomsförloppet. Slutstadiet i sjukdomen brukar präglas av en passivitet och psykiska symtom såsom förföljelsemani är vanligt förekommande (a a). En individ med en demenssjukdom har en
benägenhet att nedvärdera sig själv på grund av att personen inte kan genomföra samma aktiviteter som tidigare (a a). Därför anser Beck-Friis (a a) att det är väsentligt att all behandling syftar till att stärka självförtroendet och att den har en rimlig kravnivå. För att underlätta vardagen för den dementa är fasta rutiner samt struktur viktiga beståndsdelar. Strukturen kan hjälpa individen att genomföra vardagliga sysslor och kan bidra till att den dementa känner sig självständig (a a). Psykisk ohälsa är en av vår tids största folksjukdomar och därmed kommer allt högre krav att ställas på det psykiska stödet inom socialtjänsten och primärvården (Socialstyrelsen, 2013). Idag är psykofarmakakonsumtionen inom demensvården hög och den kan även ge upphov till kraftiga biverkningar. Socialstyrelsen (2010) beskriver att det bara bör vara i undantagsfall psykofarmakaläkemedel skrivs ut till demenssjuka. I första hand ska miljön och den personliga omvårdnaden anpassas, vilket på sikt kommer leda till ökade vårdkostnader och att
verksamheten kommer bli mer resurskrävande (a a). Norling (2002) beskriver att vård och omsorg därmed bör beakta metoder som är utanför den traditionella omsorgen. Socialstyrelsen (2014b) beskriver att icke medicinska insatser kan bidra till ett ökat välbefinnande för äldre med en demenssjukdom. Enligt Ingeborg Höök (2010) är vårdhund ett exempel på en sådan insats. Vårdhunden är en relativt ny metod i Sverige och kan vara lösningen på behovet av att minska psykofarmakakonsumtionen samt kunna ge det psykiska stödet individer med en demenssjukdom behöver, på ett mer kostnadseffektivt sätt (Norling, 2002). Fördelen med konceptet att hund skrivs ut på recept istället för läkemedel är att hunden har få biverkningar och tidigare forskning visar att vårdhunden kan lindra depression, öka den fysiska aktiviteten, förstärka minnet, öka förmågan till socialt
samspel samt stärka självförtroendet för den äldre med en demenssjukdom (Höök, 2010).
1.1 Problemformulering
Hunden har länge varit ett sällskapsdjur för människan och intresset av att dra nytta av hundens egenskaper på olika sätt är inget nytt (Hultman, 2008). Det har länge varit vanligt att vårdpersonal tagit med sin egen hund under arbetspasset men en strukturerad verksamhet saknades samt planering och utvärdering av hundens effekter inom vården (Höök, 2010). År 2008 startades Vårdhundskolan och hundar fick nu genomgå en lämplighetsprövning samt en utbildning för att arbeta inom vården som vårdhundar. Det som skiljer utbildningen i Sverige gentemot andra länder är att Vårdhundskolan även utbildar legitimerad vårdpersonal för att lära dem arbeta tillsammans med vårdhunden (a a).
I Socialtjänstlagen (2001:453) framgår det av 5 kap. 4 § andra stycket att äldre ska ha en aktiv och meningsfull tillvaro. Socialstyrelsen (2014b) problematiserar att det är svårt att identifiera vad som är meningsfullhet och hur det uppnås. Vidare beskrivs det att sociala aktiviteter kan användas för att uppnå en meningsfullhet och att vårdhunden kan vara ett exempel på en sådan aktivitet (a a).
Individer med en demenssjukdom är i behov av en mångsidig stimulering och denna behöver ske utan att vara beroende av språket eftersom denna förmåga ofta blir nedsatt vid sjukdomen (Strang, 2012). Vårdhundar kan då ses som ett verktyg i denna stimulering eftersom det inte finns några krav på det verbala språket (Höök, 2010).
Vårdhundar lyfts alltså fram som ett sätt att förbättra vården för personer med demens. Det finns också internationella studier som visar att vårdhunden har positiva effekter på demenssjuka äldre. I Sverige är dock vårdhundar fortfarande ovanliga. Enbart 20 av 300 kommuner tros har implementerat vårdhund inom äldreomsorgen. Dessvärre finns ingen säkerhetsställd statistik eftersom det inte är någon anmälningspliktig verksamhet (Beck-Friis, 2012a; Socialstyrelsen, 2014b). På grund av detta är forskningen kring vårdhundars effekter bristfällig (Höök, 2010). Socialstyrelsen (2014b) uppger att det saknas forskning kring de
långvariga effekterna en vårdhund kan ge upphov till. Aktuell forskning behöver även enligt Socialstyrelsen genomföras om hur vårdhunden påverkar äldre i avseende på livskvalitet, social interaktion och vid en demenssjukdom. Denna studie syftar till att undersöka hur vårdpersonalen upplever att vårdhunden kan påverka äldre med en demenssjukdom. Förhoppningen är att studien ska leda till en ny infallsvinkel när ämnet studeras ur vårdpersonalens perspektiv.
1.2 Avgränsning
Denna studie syftar till vårdpersonalens upplevelser av att arbeta med en
vårdhund och därmed har denna studie inget brukarperspektiv. Studien har även ett fokus på vårdpersonal som arbetar med demenssjuka äldre.
1.3 Syfte
Syftet med studien är att undersöka hur vårdpersonalen upplever arbetet med en vårdhund. Studien syftar även att belysa vilka effekter vårdpersonalen upplever att vårdhunden kan medföra för vårdtagare med en demenssjukdom.
1.4 Frågeställningar
Hur upplever vårdpersonalen arbetet med en vårdhund?
Vilka effekter upplever vårdpersonalen att vårdhunden kan medföra för vårdtagare med en demenssjukdom?
2. BAKGRUND
I följande avsnitt beskrivs studiens centrala begrepp och kapitlet övergår sedan med att beskriva vårdhundens användningsområde. Kapitlet avslutas med en redogörelse för den tidigare forskning som genomförts.
2.1 Definitioner
Följande avsnitt innehåller definitioner av studiens huvudbegrepp; vårdhund,
vårdpersonal, äldre och demenssjukdomar.
2.1.1 Vårdhund
Enligt Lundström och Bulsi (2012) är vårdhunden en hund som genomgått en utbildning tillsammans med sin hundförare och där det finns ett mål med den insats som vårdhunden ska utföra. Hundföraren ska även ha genomgått en vårdutbildning och ha en yrkeserfarenhet (a a). De insatser som vårdhunden ska genomföra anpassas till vårdtagarnas behov och utvärdering är väsentligt. Innan en hund kan påbörja en utbildning till att bli en vårdhund behövs ett
lämplighetstest göras (a a). Lämplighetstestet innefattar bland annat hundens förmåga till att samarbeta med okända personer och att hunden är trygg i obekanta miljöer (Höök, 2010). Socialstyrelsen (2014b) definierar en vårdhund som en utvald, tränad hund och arbetar tillsammans med sin hundförare som ett team för att utföra specifika arbetsuppgifter. I denna studie kommer en vårdhund definieras som en hund som har befogenheter att utföra specifika insatser för vårdtagare enligt Socialstyrelsens definition.
2.1.2 Vårdpersonal
Enligt Socialstyrelsen (2006) kan vårdpersonal inom den kommunala äldreomsorgen delas in i två yrkeskategorier. Dessa yrkeskategorier är
vårdbiträden och undersköterskor. I denna studie kommer vårdpersonal innefatta båda yrkeskategorierna.
2.1.3 Äldre
Begreppet äldre är inte helt enkelt att definiera. Pensionsåldern som är 65 år kan vara en gränssättning för när en individ blir äldre. För att förtydliga begreppet ytterligare brukar en uppdelning mellan yngre äldre och äldre äldre ske
(Westlund, 2005b). Detta benämns även som kronologiskt åldrande där gränsen mellan yngre äldre går mellan 65-79 år och allt över 80 års ålder tillhör den äldre äldre (Sand, 2012). Eftersom studiens syfte är att undersöka hur vårdpersonalen upplever vårdhunden och vilken inverkan vårdhunden kan medföra för den äldre behövs det ingen uppdelning av åldersgrupper. Begreppet äldre i denna studie kommer därmed avse individer i åldern 65 år och uppåt.
2.1.4 Demens
Ordet demens kommer från det latinska ordet de som betyder av eller bort och
mens som betyder förstånd (Nationalencyklopedin, 2014). Begreppet demens är
ett samlingsbegrepp för mer än 100 olika sjukdomar (Demenscentrum, 2014). Det som kännetecknar en demenssjukdom är att den debuterar i vuxen ålder och inte är en sjukdom som kan vara medfödd. Den vanligaste typen av demenssjukdom i Sverige är Alzheimers som utgör 60-70 % av alla fall (a a). Det gemensamma för alla demenssjukdomar är att hjärnans nervceller förtvinar och vilka symtom som uppkommer beror på vilken del i hjärnan som är mest drabbad. Begreppet demens i denna studie kommer innefatta samtliga demenssjukdomar.
2.2 Vårdhundens användningsområden
Vårdhundens främsta användningsområden är i dagsläget inom äldreomsorgen och i rehabilitering av både vuxna och barn, som har en förvärvad hjärnskada. Höök (2010) beskriver att vårdhundens användningsområde kan summeras till sex huvudområden.
2.2.1 Minnesträning
I denna träningsform är det viktigt att individanpassa innehållet efter den enskildes behov (Höök, 2010). Hunden kan tillsammans med vårdpersonal och vårdtagaren spela memory med bilder på hundar eller ha stora tärningar med hundbilder istället för siffror. En annan träningsform är att titta på gamla foton tillsammans med hunden och låta vårdtagaren beskriva bilderna för hunden (a a). Enligt Höök (2010) kan även beröringen av hunden leda till minnesbilder från tidigare sällskapsdjur kommer till ytan. Dessa berättelser leder till ett engagemang hos den äldre och kan underlätta vardagen.
2.2.2 Finmotorik och fysisk träning
En demenssjukdom medför ofta svårigheter med motoriken. Den äldre kan känna en stor frustration med att inte längre klara av vardagliga sysslor såsom knäppa knappar eller borsta tänderna (Höök, 2010). Att öva på sin fingerfärdighet kan göras i samvaron med vårdhunden. Personen kan till exempel få sätta på kopplet på hunden eller plocka upp hundgodis ur en burk för att sedan lägga godiset i en leksak till hunden. Träningen blir därmed en lek tillsammans med hunden och fokus från att inte klara av vardagliga sysslor förflyttas till att klara av leken (a a). En vårdhund är till skillnad från en sällskapshund tränad i att anpassa sin
aktivitetsnivå beroende på den vårdhunden möter (a a). För en vårdtagare kan en promenad vara lagom medan för en annan kan det räcka med att rulla en boll till hunden.
2.2.3 Träning efter stroke och kognitiv träning
I 25-30 % uppstår demenssjukdom efter en stroke (Demenscentrum, 2014). Efter en stroke finns många funktioner som kan behöva tränas och med tillgång till en hund kan olika funktioner kombineras (Höök, 2010). Personen kan till exempel stå upp och samtidigt prata med hunden och ge den olika kommandon såsom ligg och sitt. I kognitiv träning baseras den på att öka individens
koncentrationsförmåga och uppmärksamhet. Godisbitar kan läggas ut till hunden och efter varje bit ska personen räkna hur många som är kvar eller att individen ska gömma godis till hunden för att sedan komma ihåg var godiset ligger (a a).
2.2.4 Träning av social kompetens
En individ med en demenssjukdom förlorar ibland förmågan att föra ett samtal och kan få förändringar i sitt kroppspråk (Höök, 2010). I många fall fastnar individen från en episod av det förflutna och upprepar samma händelse om och om igen. Enligt Höök (a a) kan det en vara svårt för den som lyssnar att visa ett engagemang och ett uppriktigt intresse när en samma historier återberättas frekvent, något som personen med en demenssjukdom kommer att
uppmärksamma. Detta kan leda till att de slutar berätta eftersom känslan av att inte bli lyssnad på finns. Personen kan därmed dra sig undan och på så sätt få en social understimulering (a a). Individen kan få ett aggressivt och ett avvisande beteende vid mänskliga närmande och här kan hunden spela en stor roll eftersom denne är tränad för att bjuda in alla till kontakt, även om personen är avvisande i sitt kroppspråk. Hunden visar även ett uppriktigt engagemang vilket kan ge upphov till att individen väljer att prata om sina känslor och minnen med hunden (a a).
2.3 Tidigare forskning
Detta avsnitt kommer att beröra tidigare forskning som genomförts både i Sverige och i andra länder. Kapitlet börjar med att beskriva vårdhundens utbredning för att sedan övergå med att redogöra för djurs historik inom vården. Studiens syfte är att undersöka vilken inverkan en vårdhund kan medföra för vårdtagare med en
demenssjukdom och därmed kommer både vårdhundens och hundens effekter belysas genom tidigare studier. Fokus i denna studie är på äldre med
demenssjukdomar, därför är det relevant att redogöra för de studier som gjorts angående hundar och individer med en demenssjukdom.
2.1.1 Vårdhundens utbredning
De finns inte många svenska studier om vårdhundar eftersom det är ett relativt nytt fenomen i Sverige. Enligt Beck-Friis (2012a) är det vanligare med djur inom vården och på institutioner utomlands än vad det är i Sverige. I USA är
vårdhundar inom vården ett vanligt förekommande fenomen och det är dessutom ett krav på vårdenheterna att erbjuda någon form av kontakt med en hund från vissa försäkringsbolag (Höök, 2010). Orsaken till detta krav är att kontakten med hunden anses öka välbefinnandet vilket i sin tur leder till en snabbare läkningstid och kortare vårdtider (a a).
Många andra länder befinner sig i startfasen med att implementera vårdhunden och fokus ligger på att utbilda och certifiera hundar (Hart, 2011). England har sedan tre år tillbaka en universitetsutbildning för vårdhundsförare, även USA och Österrike har en liknande utbildning (Beck-Friis, 2012a). Någon
universitetsutbildning inom detta ämne saknas ännu i Sverige, även om det finns ett stort intresse för fenomenet (a a). Vidare satsas det stort på att standardisera utbildningen internationellt sett. Fokus inom utbildningen är på animal assisted therapy (AAT) och animal assisted activities (AAA) (a a). I Sverige arbetar vårdhundföraren efter AAT och AAA men benämns ofta som djurassisterad terapi samt djurassitsterad aktivitet (Beck-Friis, 2012a).
AAT kallas även för djurassisterad terapi och är en målinriktad insats där syftet är att förbättra och utveckla psykiska, fysiska, sociala eller mentala funktioner hos individer (Broman, 2014). Besöken sker på bestämda tider och planeras samt utvärderas av professionella. AAA kan även benämnas som djurassisterad aktivitet (a a). Denna aktivitet är inte ett målinriktat arbete och varken utvärderas
eller dokumenteras i samma utsträckning som vid AAT. Besöken sker mer spontant och syftet är att uppnå en ökad känsla av välbefinnande hos individen. Denna aktivitet sker oftast i grupp, medan AAT sker individuellt (a a). Dessa metoder kan vara fördelaktiga att använda tillsammans eftersom en gruppaktivitet kan leda till att enskilda som kan behöva ett individuellt möte uppmärksammas (a a). AAT har använts sedan 1960-talet och mestadels inom äldreomsorgen och demensvården (Strang, 2012). Detta beror på att hunden inte är beroende av en verbal kommunikation och inte värderar. I en studie som Blackshaw genomförde år 1995 visade det sig att djur på avdelningen kunde minska den tiden de äldre befann sig på det egna rummet (a a). Resultatet påvisade att från den
genomsnittsliga tiden på 16 timmar spenderade de äldre numera 11 timmar på rummet, eftersom de ville träffa djuren som fanns på avdelningen (Strang, 2012).
2.1.2 Djur inom vården- en historik
År 1792 är det första dokumenterade fallet om djur som används inom vården. Detta var ett mentalsjukhus i England som tog hjälp av fåglar och kaniner i behandlingen (Lundström & Bulsi, 2012). Hunden blev inte introducerad som ett verktyg förrän under 1950- talet av den amerikanska barnpsykiatrikern Boris Levinson (Perkins, Barlett, Travers & Rand, 2008). Levinson började med att ta med hunden under en behandling av barn som var mycket tillbakadragna. Resultatet som Levinson fann var att hunden blev en sorts isbrytare i
behandlingen där barnets försvar minskade och öppnade upp för en kontakt. Levinson såg hunden som tyst terapeut, därför skapade Levinson begreppet Pet Therapy år 1963 (Lundström & Bulsi, 2012). Boris Levinson studerade arbetet med hunden som ett verktyg under många år och kom fram till att kontakten med djur kan ses som ett grundläggande behov för människor (a a).
2.1.3 Hunden avger ett lugn
En studie med en terapihund och strokerehabilitering genomfördes vid Suunas Universitetssjukhus i Norge (Manimalisrapporten, 2009). Urvalet bestod av 21 individer som fick träffa en terapihund cirka 20 minuter åt gången vid tre tillfällen per vecka, studien varade under sex veckor. Samtliga möten videofilmades. Syftet med studien var att undersöka om kontakten med hunden kunde inverka på
hälsofaktorerna för patienterna (a a). Studien syftade även till att se hur
kontaktsökande hunden var gentemot patienterna. Resultatet från studien visade att hunden sökte kontakt beroende på hur kontaktsökande patienten var. Var patienten inte intresserad av någon kontakt minskade även hundens intresse. Patienterna i studien uppgav att de kände sig lugnare efter studien och ju högre kontakt de hade haft med hunden desto högre känsla av lugn uppkom (a a). Studier har även påvisat att kontakten med djur leder till lägre blodtryck, hjärtfrekvens och en minskad halt av stresshormonet kortisol (Broman, 2014). Hormonet oxytocin som även kallas för lugn- och ro- hormonet ökar vid
djurkontakt. Broman (a a) beskriver ett experiment där kvinnliga hundägare hade en fysisk kontakt med sin hund under några minuter och en tydlig ökad halt av oxytocin kunde ses hos både ägaren och hunden. Hormonet oxytocin bidrar till minskad smärtkänslighet och har en lugnande effekt (Socialstyrelsen, 2014b).
2.1.4 Vårdhunden- en förmedlare
På ett demensboende i Sverige införskaffades vårdhunden, Tindra. Målet med vårdhunden var att minska användningen av psykofarmaka (Manimalisrapporten, 2009). Vårdhundens uppgift i boendet kunde sammanfattas i fyra huvudområden.
Tindra hade egenskaper som kunde lugna de oroliga och hon kunde motivera vårdtagarna till att delta i vardagssysslor (a a). Vårdhunden Tindra bidrog även med en ökad aktivitetsnivå för de individer som blivit passiva och gav en social stimulans. Tindra och hundföraren arbetade med en individuellbehandling och varje behandling varade i cirka 25 minuter (a a). Efter ett halvår utvärderades projektet vårdhund. Resultatet visade att många positiva effekter kunde urskiljas (a a). Oron och känslomässiga utbrott hade minskat och även ”vid behov” medicinen visade på en minskning. Personalen upplevde att några av de mest oroliga vårdtagarna på boendet tidigare hade krävt att en av personalen alltid varit tillgänglig för dessa individer och att de inte lyckats lugna dem (a a). Efter ett halvår med Tindra upplevde personalen att oron kunde lugnas av hunden istället och på ett mer effektivt sätt än tidigare, vilket ledde till att personalen ansåg att de fått en mindre orolig arbetsmiljö (Manimalisrapporten, 2009). Vårdtagare som varit passiva och inneslutna hade börjat ta kontakt med vårdhunden för att sedan genom vårdhunden berätta för vårdpersonalen om sina känslor och andra viktiga händelser (a a). Detta ledde till att vårdpersonalen fick en större förståelse och kontakt med vårdtagarna. Resultatet av studien visar ökat välbefinnande för både vårdpersonal och vårdtagare (a a).
Beck-Friis (2012b) arbetade på ett gruppboende för demenshandikappade,
Baltzargården i Motala där en vårdhund införskaffades. Anledning till detta var att personalen hade uppmärksammat ett intresse och engagemang hos de boende när en hund kommit på besök (a a). Resultatet var att vårdpersonalen ansåg att vårdhunden Blackie kunde ge vårdtagarna fullständig uppmärksamhet och tid, vilket personalen hade svårare med på grund av tidsbrist (a a). Blackie skapade även ett gemensamt ämne att prata om vilket ledde till ökade sociala kontakter mellan vårdpersonal och boende. Vårdpersonelen upplevde särskilt skillnader i en man som tidigare frekvent blivit aggressiv i sina handlingar när personalen inte förstod vad han menade (a a). Denna man gick nu till labradoren Blackie istället där han alltid fick full förståelse och ett fördomsfritt bemötande (a a).
2.1.5 Hundens egenskaper
I en svensk studie genomförd av Ingemar Norling, docent vid sektionen för vårdforskning på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg, studerades skälet till att människor skaffade hund (Beck-Friis, Strang & Beck-Friis, 2012).
Resultatet kunde sammanfattas i sex punkter:
Hunden ledde till motion och träffa andra människor
Hunden sågs som en hälsofaktor och hade positivt inflytande på familjen
Hundens egenskaper skapade positiva känslor
Hunden sågs som ett socialt stöd och var ett sällskap
Hunden ingav trygghet
Hunden kunde ses som en sammankoppling till naturen
Det gemensamma resultatet studien kom fram till var att hunden förknippas med positiva egenskaper och känslor (Beck-Friis, Strang & Beck-Friis, 2012). Denna studie kan även kopplas till en tysk studie som Bergler (1992) har genomfört där hundägare studerades. Studien visar på att hundägare har en signifikant högre livskvalitet och en minskning av stressrelaterade symtom såsom huvudvärk, magont, depressioner, hjärt- och kärlproblem och sömnsvårigheter. Bergler (a a) beskriver att anledningen till att hundar kan reducera stress beror på deras egenskaper. Hunden skapar ofta en glad och rolig sinnesstämning, avger ett lugn
samt att den ger upphov till motion. Hunden kan även ses som en god lyssnare och är inte inkonsekventa eller fördomsfulla (Norling, 2002).
2.1.6 Hundar och demenssjukdom
I en australiensisk studie jämfördes minnesträning för personer med en demenssjukdom och hur den påverkades vid varierande tillgång av en hund (Manimalisrapporten, 2009). Studien bestod av 45 personer med en
demenssjukdom. Urvalet delades sedan in i fyra grupper där minnesträningen skedde med en hund respektive utan en hund. Den tredje gruppen fick bara besök av en hund och ingen minnesträning och den sista gruppen blev besökta av volontärer utan någon minnesträning (Manimalisrapporten, 2009). Resultatet av studien visade att den grupp som både hade besök av en hund och minnesträning minskade humörsvängningarna och aggressivitet hos individerna i jämförelse med de som bara fick minnesträning, besök av hund eller volontär. Slutsatsen som forskarna drar av studien är att kombinationen av hund och minnesträning ger den bästa effekten för personer med en demenssjukdom (a a).
2.1.7 Det sociala beteendet
1991 startades en studie i Österrike om ett program som innehöll djurbesök (Beck-Friis, Strang & Beck-Friis, 2012). Studien syftade till att undersöka de fysiska och psykiska effekter som uppstod hos patienterna vid en djurunderstödd terapi. Urvalet bestod av patienter i åldrarna 60 till 90 år och de vanligaste sjukdomarna var Alzheimers, slaganfall och Parkinsonssjukdom (a a). Det gemensamma för patienterna var att de alla hade ett stort omvårdnadsbehov och många led av en depressivitet (a a). De djur som ingick i studien var framför allt hundar och katter men även marsvin, kaniner och fåglar. Terapin med djur genomfördes två gånger i veckan under en tio månaders period. Resultatet av studien visade att den sociala kontaktförmågan ökat hos nästan samtliga patienter (a a). Även de patienter som var sängliggande uppfattades få en förhöjd
rörlighetsförmåga. Patienternas tidigare depressiva sinnesstämning visade på en tydlig förbättring. Den grupp som djurterapin hade minst effekt på var de
individer med en svår demenssjukdom där kontakten med djuren bara verkade ge en tillfällig känsla av välbefinnande (a a).
I en studie som genomfördes av i Iowa, USA undersöktes vilken effekt djurterapi har på socialt beteende hos Alzheimers patienter (Kongable, Buckwater & Stolley, 1989). Ett äldreboende utgjorde grunden för studien och 12 individer med
Alzheimers sjukdom ingick i urvalet. De sociala beteenden som studerades genom observationer var leenden, skratt, kontaktsökning, blickar, kroppskontakt och namnanvändning (a a). Studien bestod av tre mätningstillfällen. Studien började med att mäta utgångsvärdet, alltså hur det sociala beteendet var utan tillgång till en hund. Den andra mätningen skedde när hunden varit i verksamheten en gång i veckan under en tre timmars period (a a). Slutligen skedde den sista utvärderingen två veckor efter att hunden varit tillgänglig på boendet permanent. Resultatet från mätningarna jämfördes sedan med utgångsmätningen och visade en signifikant förbättring i det sociala beteendet när hunden användes inom vården (a a). Blackshaw (Norling, 2002) genomförde en studie under en 20 månaders period om hundens inverkan på äldre som befinner sig på ett vårdhem. I studien användes stationära hundar och besökshundar. Blackshaw fokuserade på sex aspekter i studien, dessa var; depression, ångest, förvirring, trötthet, spändhet och vitalitet (a a). Studiens resultat visade positiva effekter för samtliga aspekter, dock
var inverkan störst med den stationära hunden. De effekter som hunden ingav verkade även vara varaktiga eftersom inverkan kvarstod efter att hunden lämnat boendet. I studien framkom det att när de äldre fick träffa hunden förbättrades deras sinnestämning, känsla av trygghet samt upplevelse av stöd (a a).
Beck-Friis (2012) beskriver att vårdhunden ger upphov till skratt och leenden och ger individen något att titta på samt roas över. Vidare beskriver Beck-Friis (a a) att skratt har fysiologiska effekter som ökad avslappning, minskad smärta samt stärker immunförsvaret.
Sammanfattningsvis visar den tidigare forskningen att vårdhunden har många positiva effekter och kan ses som en förmedlare mellan vårdtagare och
vårdpersonal samt att hunden har en lugnande effekt. Tidigare forskning visar även att vårdhunden har effekter på det sociala beteendet samt kontaktförmågan. Den grupp som vårdhunden har minst effekter på är individer med en svår demenssjukdom, där forskning visat att bara en tillfällig känsla av välbefinnande uppkom.
3. TEORI
Följande kapitel innehåller en beskrivning om KASAM (Känsla av sammanhang) som är den teoretiska utgångspunkten för studien. KASAM:s huvudbegrepp begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet kommer att beskrivas. Därefter kommer en djupare redogörelse för meningsfullhet skildras. En redogörelse för KASAMs huvudbegrepps relation till varandra kommer sedan ske och en beskrivning av stressorer. Kapitlet avslutas med en beskrivning över KASAM:s olika nivåer.
3.1 KASAM- känsla av sammanhang
Alla människor möter någon gång påfrestningar. Dessa påfrestningar kan vara kroppsliga, psykiska eller sociala (Antonovsky, 1987). Kraftiga och långvariga motgångar kan ge upphov till exempelvis en psykisk sjukdom. Det finns de individer som upplever liknande motgångar i livet och aldrig drabbas av en psykisk sjukdom. Detta förklarar Antonovsky (a a) genom att människor har olika motståndskraft. Vidare studerade Antonovsky (a a) varför vissa individer som utsatts för påfrestningar inte blev influerade hälsomässigt. Eftersom det inte är möjligt att undvika motgångar måste de läras att hanteras vilket enligt
Antonovsky (a a) sker genom att göra tillvaron sammanhängande. För att få en sammanhängande tillvaro krävs det att den är begriplig, hanterlig och
meningsfull.
3.2 Begriplighet och hanterbarhet
Med begriplighet menas i vilken utsträckning individen uppfattar information som sammanhängande, ordnad och strukturerad och att yttre och inre stimuli upplevs som greppbart (Antonovsky, 1987). En individ med en hög känsla av begriplighet möter stimuli med en förväntning på att de är förutsägbara eller att de i alla fall går att ordna och förklara. Hanterbarhet innefattar vilka resurser individen upplever att den har förfogande över och med hjälp av dessa resurser kan individen hantera de stimuli som sker (a a). Med resurser menar Antonovsky att det är något som är inom individens kontroll eller som kontrolleras av andra i
personens omgivning exempelvis partner, vänner, kollegor eller andra individer som personen känner att den kan lita på (a a).
3.3 Meningsfullhet
Meningsfullhet kan enligt Antonovsky (1987) ses som en motivationskomponent. De individer som upplever en hög meningsfullhet har områden i livet som är särskilt viktiga för dem. Antonovsky (a a) beskriver att graden av meningsfullhet kan sammankopplas med den utsträckning individen känner att livet har en känslomässig innebörd och de motgångar som uppkommer är värda att lägga ner tid och engagemang i. De individer med en låg känsla av meningsfullhet upplevde att det inte fanns något i deras liv som var särskilt viktigt för dem. Antonovsky (a a) beskriver att en människas känsla av sammanhang tenderar att försvagas med åldern. Anledningen till detta är troligtvis att med åldern kommer många
påfrestningar såsom sjukdom eller förluster. Utan en meningsfullhet i tillvaron finns det inget som engagerar och motiverar individen och därmed inget som utmanar den enskilda (Westlund, 2005a). Finns det ingen meningsfullhet kan det även vara svårigheter med att hantera en motgång om den inte uppfyller någon mening.
3.4 Stressorer
Antonovsky (1987) definierar stressorer som krav där det inte finns några omedelbara eller automatiska responser på. Den främsta konsekvensen av en stressor är att det uppstår ett spänningsfält och att de kan innebära konskevenser för individens hälsa. Antonovsky (a a) beskriver att tre former av stressorer kan urskiljas. Den första typen är en kronisk stressor som kan vara en livssituation, ett tillstånd eller en egenskap som kan vara karakteristiskt för den enskilda. Denna typ av stressor är oftast långvarig och kan vara permanent under en livstid. Antonovsky (a a) beskriver att en kronisk stressor kan vara ens sociala roll i samhället, kultur och personliga egenskaper hos individen och är en avgörande faktor bakom den enskildes KASAM- nivå.
Den andra stressoren Antonovsky (1987) urskiljer är viktiga livshändelser som även kan benämnas avgränsade händelser. Till dessa avgränsande händelser ingår exempelvis dödsfall, skilsmässa och pensionering. Händelserna kan ses som något förväntat men det finns inte några autonomiska responser på dem. Vidare
beskriver Antonovsky (a a) att det inte är händelsen som är det viktiga utan konsekvensen som händelsen ger upphov till. Konskevensen av händelsen beror enligt Antonovsky (a a) på vilken styrka individen har på KASAM och beroende på denna styrka kan livshändelsen vara skadliga, neutrala eller till och med hälsobringande. Den sista stressoren benämner Antonovsky (1987) som dagliga förtretligheter som kan beskrivas som avgränsade händelser i den enskildes liv där det inte finns en autonomisk reaktion på. Begreppet dagliga förtretligheter
myntades av Lazarus och innefattar både avgränsade händelser men även stadigvarande oro eller bekymmer ingår i begreppet (a a). Antonovsky (a a) beskriver avgränsande händelser som att få en förolämpning från sin chef, att ens barn råkar ut för en olycka eller att få en oväntad komplimang. Denna stressor har enligt Antonovsky (a a) liten inverkan på KASAM eftersom händelser som är tillfälliga inte påverkar nivån av KASAM.
3.5 KASAM-nivåer
Antonovsky (1987) beskriver att KASAM är något som utvecklas under hela ens livstid. Vidare beskrivs det att om ens förälder har hög känsla av sammanhang är
det troligt att även barnet får en hög KASAM-nivå. Anledningen till detta beskriver Antonovsky (a a) beror på att föräldrar med en hög nivå av KASAM troligen kommer leda in barnet på samma riktning i exempelvis livserfarenheter. Ungdomsåren präglas ofta av en turbulens och förvirring. Antonovsky (a a) problematiserar att i denna period kan bara en provisorisk stark KASAM uppnås och att det inte är förrän i vuxenlivet där KASAM- nivån stabiliseras.
Vid inträdet till vuxenlivet etableras de långvariga sociala relationerna, sociala roller och arbete som kan medföra att känsla av sammanhang antingen förstärks eller försvagas (Antonovsky, 1987). Eftersom stressorer alltid kommer vara närvarande i våra liv kommer individen med en stark KASAM i bästa fall upprätthålla den. Vidare beskriver Antonovsky (a a) att en individ som befinner sig i det tidiga vuxenlivet och har en måttlig KASAM nivå antagligen kommer att röra sig mot en lägre nivå under livet. När en individ har en måttlig KASAM nivå innebär det att denne kommer vara mindre framgångsrik i sina val av situationer, något som Antonovsky (a a) benämner som KASAM-förstärkande respektive KASAM- försvagande. Vid en låg KASAM nivå i det tidiga vuxenlivet kommer de stressorer som uppkommer under livet försvaga KASAM-nivån och bli allt mer kaotiskt, icke hanterbart samt meningslöst. Därmed har en individ med stark KASAM bättre chanser att upprätthålla nivån än en individ med måttlig eller svag känsla av sammanhang (a a).
Enligt Antonovsky (1987) har individer med en hög känsla av sammanhang lättare för att se en stressor som något ofarligt och överkomligt. Detta förklarar Antonovsky (a a) genom att med en hög KASAM-nivå uppkommer en
tillförlighet till att saker och ting ordnar sig och att individen har tillgång till resurser för att hantera situationen. Individen kan även basera detta på tidigare händelser då det som vid första anblick verkar vara ett problem i själva verket var oproblematiskt och gick att lösa relativt enkelt. I och med att stressoren känns överstiglig kommer individen inte tveka på att ta tag i situationen. En individ med hög KASAM tenderar till att se stressoren av en mer positiv karaktär och mer som en utmaning än individer med låg känsla av sammanhang (Antonovsky, 1987). 3.6 Relationen mellan komponenterna
Antonovsky (1987) beskriver att det finns åtta olika typer av förhållningssätt mellan de tre komponenterna i KASAM. Tabellen nedan visar de olika sambanden som kan förekomma.
Tabell 1. Dynamiska samband mellan komponenterna i KASAM
_________________________________________________________________
Komponent
_________________________________________________________________
Typ Begriplighet Hanterbarhet Meningsfullhet Prediktion
__________________________________________________________________ 1 Hög Hög Hög Stabil 2 Låg Hög Hög Ovanlig 3 Hög Låg Hög Press uppåt 4 Låg Låg Hög Press uppåt 5 Hög Hög Låg Press nedåt 6 Hög Låg Låg Press nedåt 7 Låg Hög Låg Ovanlig 8 Låg Låg Låg Stabil ________________________________________________________________ Tabellen är hämtad från Antonovsky (1987:48). Modifierad av författaren.
Utifall värdet på det tre komponenterna är likande det vill säga antingen hög eller lågt, skapas det inga problem utan KASAM: nivån anses vara stabil (Antonovsky, 1987). Antonovsky (a a) beskriver att begriplighet och hanterbarhet är starkt sammankopplade och därmed är det ovanligt att en individ har en hög
hanterbarhet men en låg begriplighet och vice versa. Detta förklarar Antonovsky (a a) genom att en individ som möter en motgång blir svårt att hantera om världen upplevs som kaotisk och oförutsägbar. Vid en hög begriplighet och en hög
hanterbarhet kan individens mönster ses som instabilt om meningsfullheten är låg (a a). En individ med hög känsla av meningsfullhet kommer vara engagerad och känna en förståelse för de problem som uppkommer, samtidigt som individen upplever en motivation att söka efter befintliga resurser. Därmed anses graden av meningsfullhet vara en central komponent för att få en hög grad och begriplighet och hanterbarhet (a a). Den typ som Antonovsky (a a) anser är mest
anmärkningsvärd är typ 4 (se tabell 1) där en individ har en hög meningsfullhet men en låg hanterbarhet och begriplighet. Med en hög meningsfullhet kan
människan vara djupt engagerad i att finna resurser och förståelse vilket i längden kan ge upphov till högre värden i de resterande komponenterna (a a).
Sammanfattningsvis beskriver Antonovsky (a a) att meningsfullhet kan ses som den mest centrala komponenten i KASAM. Utan denna komponent får individen svårt att se sin tillvaro som begriplig och hanterbar.
3.7 Diskussion om valet av teori
Den främsta kritik som framhålls mot KASAM är att den bygger mycket på individens personlighet (Kallenberg & Larsson, 2010). Enligt Kallenberg och Larsson (a a) utesluts flera faktorer såsom individens värderingar som även bör beaktas. Vidare beskrivs det att Antonovsky har en pessimistisk syn på att människor har en möjlighet att förändra KASAM-nivån (Forskningsnämnden, 1998). Som tidigare nämnt har denna studie inget brukarperspektiv och därmed syftar denna studie inte att undersöka individens personlighet. Enligt Antonovsky (1987) är känsla av sammanhang globalt och oberoende av sociala-, kulturella- samt religiösa kontexten. Kallenberg och Larsson (2010) menar dock att KASAM måste ses ur dessa kontexter eftersom författarna beskriver att känsla av
sammanhang har utvecklas lättare i vissa kontexter än andra. Denna studie syftar till att undersöka vårdhunden och hur denne påverkar KASAM: nivån och inte hur kontexten påverkar eller underlättar utvecklingen av känsla av sammanhang. Med
tanke på detta är jag medveten om att KASAM: nivån präglas av kontexten, däremot ligger studiens fokus inte på detta. Anledningen till denna avgränsning är att skillnaderna mellan kontexterna bjuder in till en helt ny studie med annorlunda resultat och slutsatser. Studien har inte använt det verktyg Antonovsky tagit fram för att mäta KASAM: nivån eftersom det inte var i studiens intresse att undersöka hur många som hade hög- respektive låg känsla av sammanhang. Begreppen meningsfullhet, hanterbarhet samt begriplighet har i denna studie använts för att undersöka om dessa påverkas vid användning av en vårdhund.
Genom valda teori och forskningsfrågor blir forskaren avgränsad till att studera vissa aspekter samt att välja bort andra som inte anses vara relevanta i förhållande till teorin och forskningsfrågorna (Aspers, 2013). Genom mitt val av teori blev studien begränsad till att studera om vårdhunden inverkade på de äldres känsla av sammanhang. Enligt Aspers (a a) är det väsentligt att använda sig av en teori eftersom annars riskerar forskaren att se fenomen ur vardagsattityden. Vidare problematiserar Aspers (a a) att begrepp inom teorin inte alltid förklaras utan utelämnas för forskaren att tolka. Antonovsky (1987) definierar till exempel inte vad som krävs för att känna en tillit till någon utan lämnar det till mig att tolka. Resultatet av empirin kommer sedan analyseras med hjälp av KASAM:s
huvudbegrepp hanterbarhet, begriplighet samt meningsfullhet. Att drabbas av en demenssjukdom kan ses som en stressor enligt Antonovskys (a a) teori eftersom det är en händelse som individen inte har någon automatisk respons på. Att drabbas av en demenssjukdom är en väsentlig händelse i individens livssituation och personen kommer ställas inför många utmaningar då sjukdomsförloppet innebär förluster av funktionsförmågor. Hur individen tar sig an dessa utmaningar beror på den KASAM-nivå personen besitter.
4. METOD
Följande kapitel börjar med en beskrivning om min förförståelse och studiens forskningsansats. Därefter kommer urval, tillvägagångssätt, transkribering samt analys av empirin beskrivas. Ett resonemang om etiska övervägande, reabilitet och validitet kommer även att redogöras. I slutet av kapitelet kommer en kort presentation av de informanter som deltagit i studien.
4.1 Förförståelse
Förförståelsen har sin grund i vardagskunskapen och är en ofrånkomlig del för att uppnå en förståelse. Aspers (2013) menar att forskarens förförståelse påverkar hur tolkningen av ett fenomen sker. Forskaren använder vid interaktionen med
informanter sin tidigare erfarenhet samt kompetens. Utan denna förförståelse skulle forskaren vara vilsen i sin undersökning och ha svårigheter med att tolka de sociala processer som sker. Forskaren har dessutom tillgång till teorier och
därmed menar Aspers (a a) att förförståelsen även är teoretisk. Aspers (a a) problematiserar att en hög förförståelse kan leda till att fältet som studeras ses på samma sätt som deltagarna i studien och att en för låg förförståelse kan bidra till att teorin styr hur tolkningen sker.
Tidigare har jag arbetat som vårdpersonal på ett särskilt boende och har tämligen hög förförståelse för vad yrket innebär och vilka rutiner som finns. Däremot är min förförståelse om vårdhundar relativt låg eftersom det inte var något som fanns
där jag arbetade. Detta kan bidra till att jag inte ser allt i fältet som naturligt och går miste om viktig kunskap (a a). Det kan även vara problematiskt att studera ett fenomen med en låg förförståelse. Forskaren kan läsa in sig på teorier och försöka tolka fenomenet utifrån dessa. Teorier brukar dock bara peka på vissa aspekter och utelämna andra vilket även kan förhindra förståelsen av fenomenet (a a). Under forskningsprocessen har jag varit medveten om min förförståelse och speciellt vid utformningen av intervjuguiden där teorin sattes under parantes för att undvika att gå miste om väsentlig kunskap för studien (Starrin & Renck, 1996). KASAM:s huvudbegrepp hanterbarhet, begriplighet och meningsfullhet nämndes därmed aldrig under intervjun.
4.2 Forskningsansats
Utifrån syftet med uppsatsen har en kvalitativ ansats valts. Enligt Levin (2008) är en kvalitativ ansats lämplig om syftet är att skapa en förståelse för ett fenomen mer än att förklara det. Denna studies syfte är att undersöka vårdpersonalens upplevelser av en vårdhund och därmed är syftet att förstå ett fenomen mer än förklara det. Hela studien präglas av en kvalitativ ansats, allt ifrån att samla in materialet till att analysera och redovisa det.
4.3 Urval
Hur många intervjupersoner som ska ingå i studien beror på studiens syfte, resurser och den tillgängliga tiden (Kvale & Brinkmann, 2009). Syftet med studien är att undersöka vårdpersonalens upplevelser av en vårdhund och därmed är det dessa som ska ingå i urvalet. Rosengren och Arvidson (2010) beskriver att i en studie där syftet är att förstå ett fenomen måste det i första hand sökas upp. Aspers (2013) beskriver detta som att finna en ingång till själva fältet. Ett sätt att närma sig fältet är att kontakta en individ inom fältet som har en högre position (a a). I min studie kontaktades två chefer över vårdboenden samt dagverksamheter, både kontaktades genom mejl och telefon. Genom information om studiens syfte föreslog cheferna den personal inom verksamheten som de ansåg vara mest relevanta för studien. Cheferna kan beskrivas som en ”gate keeper” eftersom de gav tillträde till fältet och även gav förslag på eventuella informanter (Patel & Davidson, 2003).
En nackdel med att använda sig av en ”gate keeper” är att urvalet kan styras av denne och viktig information kan mistas (Patel & Davidson, 2003). Variation är viktigt inom det kvalitativa urvalet. En variation kan uppnås genom att intervjua olika individer med varierande upplevelser och erfarenheter (Kvale & Bringman, 2009). För att få tillgång till en variation i urvalet kontaktades två chefer över tre olika verksamheter för att få olika infallsvinklar. För att säkra urvalet ytterligare fick cheferna tillgång till studiens syfte och ett krav var att bara verksamheter med tillgång till en vårdhund skulle delta i studien. Utifrån studiens syfte och
frågeställningar valde jag att intervjua fyra vårdpersonal. Två av informanterna arbetade på en dagverksamhet medan de andra två arbetade på vårdboenden. Av informanterna var tre hundförare och den fjärde arbetade på en verksamhet med tillgång till en vårdhund.
4.4 Kvalitativa intervjuer
I denna studie har kvalitativa intervjuer använts. Det som utmärker en kvalitativ intervju är att intervjuaren ställer raka frågor där innehållsrika svar ges (Trost, 2005). Målet med den kvalitativa intervjun är att upptäcka något, till exempel egenskaper eller företeelser (Starrin & Renck, 1996). Intervjuerna som
genomfördes var av en halvstrukturerad karaktär då intervjuguiden innehöll formulerade fasta frågor men det fanns även möjlighet att följa upp informantens svar och ställa följdfrågor (Kvale & Brinkman, 2009).
Starrin och Renck (1996) beskriver att i den kvalitativa intervjun är informanten en medskapare till intervjuns resultat. Det pågår en interaktion mellan intervjuaren och intervjupersonen, detta kan leda till att de påverkas av varandra. Det som kan anses vara en nackdel med en intervju är att intervjupersonen kan bli påverkad av intervjuaren. Rosengren och Arvidson (2010) benämner detta som
intervjuareffekten där den intervjuade kan uppleva att vissa svar anses vara mer lämpade än andra. Aspers (2013) tar upp begreppet bias som innebär hur intervjuaren agerar och närvarar påverkar de svar intervjupersonen ger. Denna påverkan är svår att komma ifrån men kan enligt Aspers (2013) minskas om intervjuaren är avspänd, visar en uppmärksamhet samt ett intresse för
intervjupersonen. Det kan även vara fördelaktigt att börja med lite enklare frågor samt att det är viktigt att intervjupersonen får ta del av studiens syfte.
En nackdel med en kvalitativstudie är att den inte är generaliserbar till hela populationen, vilket är möjligt vid en kvantitativstudie (Larsen, 2007). Däremot hade datamaterialet varit begränsat i en kvantitativ studie eftersom den ofta präglas av en hög standardisering. Kvalitativa intervjuer har i de flesta fall en låg standardisering (Patel & Davidson, 2003). Med låg standardisering menas att frågorna som ställs innehåller utrymme för intervjupersonen att ta upp det han/hon anser är väsentligt. Syftet med studien är att ta reda på vårdpersonalens upplevelse av ett fenomen och därför kan inte fasta svarsalternativ användas eftersom det inte går att bestämma hur lämpliga svarsalternativ ska formuleras i förväg (a a). 4.5 Förberedelser inför intervjun
Patel och Davidson (2003) beskriver att det är viktig att förbereda sig innan
intervjun. En av förberedelserna var att skapa en intervjuguide till intervjuerna. En intervjuguide kan ses som ett manus som är mer eller mindre preciserat (Kvale & Brinkman, 2009). Frågornas utformning eftersträvade en enkelhet och en
öppenhet. Innan intervjuerna lästes frågorna igenom noggrant för att
säkerhetsställa att alla aspekter täckts in. Varje fråga problematiserades och ifrågasattes om frågans relevans till studiens syfte och frågeställningar. Därefter kontrollerades frågans formulering för att undvika missuppfattning.
4.6 Tillvägagångsätt
Informanterna kontaktades via telefon eller mail och fick information om studiens syfte samt att det var frivilligt att delta. Alla informanterna tackade ja till att medverka i studien. Var intervjun skulle äga rum fick informanterna själva bestämma, samtliga intervjuer skedde på deras arbetsplats. Innan intervjun påbörjades fick varje informant information om studien både muntligt och skriftligt. Informationen innehöll hur länge intervjun beräknades ta, att intervjun skulle bandas och att informanten kunde avbryta sin medverkan när som helst under studiens gång. Enligt Lanz (2007) är denna information är väsentlig eftersom informanten behöver ha tillräckligt med information om studien och dennes rättigheter för att kunna avgöra om han/hon vill medverka eller ej. Intervjun inleddes med bakgrundsfrågor för att sedan gå över till de ”djupare” frågorna. Enligt Aspers (2013) ses det som fördelaktigt om intervjun börjar med lite lättare frågor eftersom det medför att en mer personlig relation skapas samt att
om intervjupersonen känner en osäkerhet kan även denna minskas. Frågornas karaktär under intervjun präglades av en öppenhet för att undvika att leda in informanten till ett visst svar (Starrin & Renck, 1996). Intervjuguiden användes som ett verktyg under intervjun för att säkerhetsställa att alla ämnen tagits upp. För att fördjupa intervjupersonens svar användes uppföljningsfrågor. Syftet med uppföljningsfrågor är att skapa djupare svar (a a). Ett annat tillvägagångsätt för att få intervjupersonen att fördjupa sina svar är att använda sig av kroppsspråk och med ord som uttrycker ett intresse (a a). Under intervjuns gång försökte jag visa ett intresse samt en nyfikenhet på informantens svar vilket ledde till att
informanten självmant berättade vidare och gick djupare i sina svar. Genom att visa ett intresse och en uppmärksamhet för intervjupersonens svar kan även intervjuareffekten som tidigare nämnts minskas (Aspers, 2013).
4.7 Transkribering
Aspers (2013) beskriver att efter en intervju genomförts måste den presenteras i textform för att få en bättre överblick över det insamlande materialet.
Syftet med transkribering är att skapa ett underlag till analysen. Alla pauser och hummanden togs med i texten om det ansågs vara av en betydelse för det
intervjupersonen yttrade. För att bibehålla anonymiteten och underlätta läsningen har talspråk och felsägningar tagits bort. Transkriberingen skedde efter varje intervju, detta anses vara fördelaktigt då Aspers (a a) beskriver att en dialog mellan empirin och teorin kommer ske tidigare än om forskaren väntar tills allt material är insamlat. Efter varje intervju skrevs de reflektioner som uppkommit under intervjun ned i ett separat dokument. Detta bekräftar Aspers (2013) när han beskriver att det är även att föredra att intervjuaren skriver sina egna reflektioner men att det är viktigt att dessa är separerade från intervjutexten för att underlätta analysen.
4.8 Analys
Analysen av det bearbetade material skedde genom kodning. Aspers (2013) beskriver kodning som att bryta ned materialet till en mängd komponenter, även kallat koder. Denna studies material består av intervjuer och för att underlätta bearbetningen av materialet bröts det ned till koder. Detta möjliggör att kunna studera vissa koder mer i en detalj. Vilka koder som väljas ut beror på det
insamlande materialet och teorin (a a). Koden kan vara ett ord, en mening eller ett stycke som finns i det utskrivna materialet (a a).
Först lästes hela den transkriberade texten för att få en helhetsbild, därefter lästes texten igenom för att finna enskilda begrepp som kan kodas.
Enligt Aspers (2013) finns det finns två tillvägagångssätt när det gäller att koda sitt material. Den första metoden innebär att forskaren tar hjälp av datorprogram som är speciellt utvecklade för kvalitativa analyser. Den andra metoden och den som kommer användas i denna studie är marginalmetoden. I marginalmetoden markeras koderna i marginalen på den utskrivna texten med varierande färger. Därmed kommer varje kod att ha en egen färg och det leder till att materialet blir lätt att överskåda (a a). Vidare beskriver Aspers (a a) att marginalmetoden är fördelaktigt att använda vid mindre studier och datorprogram är lämpligare vid ett större material.
4.9 Etiska överväganden
Studien har tagit del av och genomförts enligt de fyra etiska principerna som Humanistiska samhällsvetenskapliga forskningsrådet presenterade 1990
(Vetenskapsrådet, 2002). Nedan kommer en redogörelse över dessa principer och en sammankoppling till studiens genomförande kommer beskrivas.
4.9.1 Informationskravet
Informationskravet innebär att deltagarna i undersökningen ska få information om studiens syfte och att det var frivilligt att delta i studien (Vetenskapsrådet, 2002). Detta är den första informationen som ges till deltagarna och den kan vara mer eller mindre detaljerad. Det är fördelaktigt om den ansvariga för studiens namn och vilken institution som den tillhör (a a). Detta underlättar om någon av deltagarna skulle vilja komma i kontakt med den ansvariga. Innan alla intervjuerna genomfördes fick alla respondenterna ett informationsbrev där studiens syfte beskrevs samt mina kontaktuppgifter och även min handledares. Det beskrevs även att materialet från intervjun kommer spelas in och att materialet bara kommer användas till denna studie. Informationsbrevet innehöll även
information om att det var frivilligt att delta i undersökningen.
4.9.2 Samtyckeskravet
Samtyckeskravet innebär att deltagarna fått information om att de bestämmer själva om sin medverkan i studien (Vetenskapsrådet, 2002). I informationsbrevet beskrevs det att deltagandet var som tidigare nämnt frivilligt och att deltagaren kunde välja att avbryta sin medverkan i studien när den ville. Deltagaren ska kunna göra detta utan att några negativa konsekvenser eller påverkan sker.
4.9.3 Konfidentialitetskravet
Alla uppgifter som deltagarna i undersökningen ger ska ges en anonymitet, personuppgifter ska förvaras på ett säkert sätt för att förhindra att obehöriga får tillgång till dessa (Vetenskapsrådet, 2002). I informationsbrevet beskrevs det att inga namn eller personuppgifter kommer redovisas i uppsatsen. Deltagarnas berättelser om vårdtagares namn och andra personliga detaljer fingeras eller ändras för att bibehålla anonymiteten. På grund av att vårdhundar inte är ett utbrett fenomen i Sverige valde jag att även fingerar deras namn för att säkerhetsställa anonymiteten.
4.9.4 Nyttjandekravet
Nyttjandekravet innebär att uppgifterna som deltagarna ger bara får användas i forskningen (Vetenskapsrådet, 2002). I informationsbrevet uppgavs det att det insamlande materialet bara användas till forskningen och att efter studien är avslutad kommer det insamlande materialet förstöras.
4.10 Reabilitet och validitet
Validitet innebär att studien undersöker det som avses att studeras och reabilitet betyder att mätinstrumentet är tillförlitligt (Rosengren & Arvidson, 2010).
Svensson (1996) beskriver att validitet står överordnat i förhållande till reabilitet. Med detta menas att om validiteten är god är även reabiliteten det. Däremot om reabiliteten är god finns det ingen garanti för att valideten är det (a a). För att säkerhetsställa en god validitet ska studiens syfte och frågeställning alltid vara i fokus (Larsen, 2007). Vid utformingen av intervjuguiden kontrollerades frågornas
relevans till studien för att undvika eller redigera icke relevanta frågor och därmed ökade validiteten.
Som tidigare nämnt skapas en interaktion mellan intervjuaren och
intervjupersonen under intervjun. Detta kan då leda till att intervjupersonen blir påverkad och väljer att svara det som den tror sig vara det korrekta svaret och därmed sänks reabiliteten. För att komma ifrån denna inverkan har ledande frågor försökt att undvikas och en nyfikenhet samt ett intresse har visats för
intervjupersonens svar. Alla informanter intervjuades på arbetsplatsen vilket kan leda till att studiens resultat påverkades eftersom intervjun skedde när de befann sig i en yrkesroll. Detta kan ha lett till att informanterna kände en svårighet med att ta upp sina egna tankar och funderingar eftersom de kan ha känt ett visst ansvar inför verksamheten. Samtliga informanter fick själva välja var intervjun skulle ske och alla valde sin arbetsplats. För att undvika missförstånd ställdes även klargörande frågor för att försäkra att jag förstått intervjupersonen korrekt, intervjun bandades för att inte riskera att glömma det som sagts. Reabiliteten i studien stärks genom att jag redogöra för tillvägagångsättet för datainsamlingen och analysen och genom att använda mig av citat i resultatet (Svensson, 1996).
5. RESULTAT
I följande kapitel kommer uppsatsens två frågeställningar behandlas. Den första frågeställningen som berör hur personalen upplever arbetet med en vårdhund delas in i två teman: vårdhunden ses som en förmedlare samt att hunden avger ett lugn. Därefter kommer studiens andra frågeställning om vilka effekter
vårdpersonalen upplever vårdhunden kan medföra för vårdtagare med en demenssjukdom. Även denna frågeställning delas in i teman. Dessa är: hundens egenskaper samt det sociala beteendet. Frågeställningarna analyseras därefter med hjälp av KASAM:s begrepp meningsfullhet, hanterbarhet samt begriplighet. Antonovsky (a a) beskriver att KASAM:s centrala begrepp begriplighet,
hanterbarhet och meningsfullhet är sammanflätade. För att underlätta och skapa en mer överskådlig bild av analysen kommer begreppen analyseras separat. 5.1 Presentation av informanterna
Nedan följer en kortfattad presentation av informanterna som deltagit i studien. Av anonymitetsskäl är vissa uppgifter utelämnade och samtliga namn är
fingerade.
Hanna arbetar som undersköterska på ett vårdboende i södra Sverige. Hon har arbetat i vården i 28 år och de senaste 10 åren på en demensavdelning. Hanna är utbildad hundförare och har två vårdhundar, Lisa och Lova, med sig i arbetet. Jenny har arbetat inom vården sen 70-talet och sedan 2005 har hon arbetat som undersköterska på en dagverksamhet i södra Sverige. Jenny är hundförare och haft med sig vårdhunden Charlie i arbetet sedan 2011.
Lena arbetar på samma dagverksamhet som Jenny och hon har arbetat där i fyra år. Lena är utbildad undersköterska. Tidigare har Lena arbetat inom hemtjänsten.
Nina arbetar på ett vårdboende i södra Sverige. Nina är undersköterska i botten och arbetar 75 % som undersköterska och 25 % som hundförare. Nina har med sin vårdhund Zeke två dagar i veckan. Nina och Zeke blev färdigutbildade i maj 2014.
5.2 Personalens upplevelser av att arbeta med vårdhunden
Alla informanter arbetade som undersköterska och tre av dem arbetade deltid som vårdhundsförare. En vanlig dag präglades av samma arbetssysslor som de flesta vårdpersonal som arbetar med demenssjuka har såsom förflyttningar och hygien. Det som skiljer informanterna mot andra vårdpersonal är att de använde sig av hund i vården. Nedan följer ett citat från Hanna där hon beskriver sitt arbete.
Jag har fått en sån här uppkick i mitt, jag har alltid gillat att
vara undersköterska men detta har känts som att det har blivit en nystart.(Hanna)
Hanna har en egen uppfödning av hundar och det är ett stort fritidsintresse som hon numera kan kombinera med sitt yrke. Hanna beskriver att hon har fått en nystart i sitt yrke och att hon fått en större glädje i arbetet sen hon fick möjligheten att kombinera sitt fritidsintresse med yrket. Hanna hade med sig hunden i arbetet sedan lång tid tillbaka men det är bara det senaste halvåret som hunden har arbetat inom vården. Nina hade också med sig sin hund i arbetet innan hon valde att utbilda sig.
Och jag hade med honom [syftar på hunden] här och märkte att det var väldigt uppskattat och alla tyckte det var jätteroligt när Zeke var med. Det livade upp och jag tyckte liksom att det, ja det gjorde mitt jobb mycket enklare. De gamla blev mycket piggare, gladare och han kunde lugna ner de som var förvirrade och man kunde hitta på lite andra saker. (Nina)
Nina berättar att hennes arbete blev enklare när Zeke var med i arbetet. Hon beskriver även att hon upplever att det livade upp och att de äldre blev både gladare och piggare. Vid samtliga intervjuer ställdes frågan om vårdpersonalen upplevde något negativt med arbetet tillsammans med vårdhunden. Två av informanterna kunde inte finna något negativ med att arbeta med en vårdhund. Nedan beskriver Nina vad hon ansåg vara negativt.
Alltså negativt blir det ju för folk som är hundrädda, det blir det ju. Det är ju en arbetsmiljöfråga och där får man ju ha tydliga riktlinjer och en öppen dialog mellan personalen. Så att man vet, så att jag vet vilka som är hundrädda och att, vi har ju till exempel kommit överens tillsammans om att Zeke alltid ska vara kopplad, han får inte gå lös. (Nina)
Nina berättar att det finns både personal och vårdtagare som är hundrädda och att det gäller att respektera detta och att diskutera frågan i arbetsgruppen. Nina beskriver även att en lösning på problemet är att ha Zeke kopplade för att
säkerhetsställa att han inte skrämmer någon som är rädd för hundar. Även Hanna upplevde att det finns risker med vårdhunden i arbetet.
Det är ju ett ögonblick att det är någonting som händer. Att någon skulle köra henne eller att hon skulle bli trängd och kanske bita någon. Fast jag tror aldrig i min vildaste fantasi att hon skulle göra det men allt kan ju hända. De är ju testade för sådana grejer också men allt kan ju hända.(Hanna)
Hanna berättar att det alltid finns en risk att vårdhunden hamnar i en situation där den känner sig trängd och vårdtagarna riskerar att bli bitna. Däremot är hunden testad för att klara av sådana situationer och därmed tror Hanna att risken för detta är liten men att den ändå alltid kommer att finnas.
5.3 Hunden avger ett lugn
Vid alla intervjuer framkom det att vårdhunden hade en lugnande effekt på de äldre Samtliga informanter fick frågan vad de ansåg vårdhundens huvudsyfte i verksamheten. Nedan följer ett utdrag från Nina där hon beskriver Zekes huvudsyfte.
Och sen då ha en som ligger så här utslagen [syftar på Zeke som ligger på golvet] och sover på ens fötter. Det kan också vara ganska lugnande om man är förvirrad och glömsk. (Nina)
Nina beskriver att det inte alltid behöver ske någon träning tillsammans med hunden för att det ska ge någon inverkan på den äldre utan att ibland räcker det med att den äldre känner en närhet från hunden. Enligt Nina är det speciellt hos de som upplever en glömska samt en förvirring där den lugnande känslan mest infinner sig. Nedan beskriver Jenny Charlies huvudsyfte i verksamheten.
Sen så tycker jag nog också att hans största uppdrag för tillfället är att han lugnar. Han gör en bra stämning. (Jenny)
Vid intervjuerna framgår det även vad informanterna anser är orsaken till att vårdhunden lättare kan lugna ner vårdtagaren, än personalen. Nedan följer ett citat från Hanna.
Det är något annat än vi som bara springer omkring för hon
[syftar på hunden] ligger kvar. (Hanna)
Det Hanna berättar är att vårdhunden kan ge något som vårdpersonalen har svårigheter med att tillgodose, vilket är fullständig uppmärksamhet.
Vårdpersonalen har ständigt andra arbetssysslor som behöver göras medan vårdhunden är till för att ge vårdtagarna full uppmärksamhet.
5.4 Vårdhunden- en förmedlare
En faktor som informanterna belyste var att vårdhunden kan ses som en
förmedlare mellan vårdtagare och vårdpersonal. Nina beskriver ett exempel på en situation nedan.
Vi hade en dam som också hade fått en stroke ganska nyligen och Zeke låg framför henne och hon satt och pratade lite om, hon är inte den jätte pratsamma typen annars men hon pratade lite med Zeke. Så att hon och tittade på honom och sa att han
