Ridningens pedagogik

Malmö högskola

Lärande och samhälle

Skolutveckling och ledarskap

Masteruppsats 15hp

Ridutbildningens pedagogik

- En Foucauldiansk analys av dressyrens disciplin -

The pedagogics of horseriding education

Camilla Nyström

Masterexamen i Pedagogik 120 hp Handledare: Ange handledare

Slutseminarium: 2013-01-23

Examinator: Lisbeth Ohlsson Handledare: Helena Pedersen

3

Nyström C. (2013) Ridutbildningens pedagogik. En Foucauldiansk analys av dressyrens disciplin. En undersökning av pedagogiska processer i interaktion under ridlektioner.

”The pedagogics of horseriding”

Allmän pedagogik 120 högskolepoäng, Master-uppsats 15 hp. Lärande och samhälle

Malmö Högskola.

Abstract

The purpose of this study has been to look how pedagogic process interacts in horse riding lessons. In order to research this problem I have used an ethnographic approach and during a week I observed ten riding lessons in two separate Riding house in the south of Sweden. In my theoretical frame I have used Michel Foucault “Discipline and punish” as a toll to make clear how dominance and submission is present and active in the horse riding education.

The conclusion shows how dominant power rules by its presence and creates submission, stability and feeling of security. The discipline is used to create a feeling that will bring the riders to new experience and develop their talent. To create that you need a good communication between the riding teacher, the horse and the rider and most important is to have a known environment where the rules and regulations are used trough limited surface, geometrical pattern and repetition.

Keyword: Communication, discipline, geometrical pattern, horse riding, pedagogical process.

Camilla Nyström Handledare: Helena Pedersen Mårtensvägen 2

4

Jag vill här passa på att tacka de hästar, ryttare och ridlärare som möjliggjort

denna undersökning för mig. Speciellt tack vill jag ge till min handledare,

Helena Pedersen vid Malmö Högskola, som stöttat och utmanat mig i mina

tankar och stundom förvirrade situationer. Jag vill även tacka Mr Reginald Beal

som delat med sig av sin värdefulla visdom när arbetet kört fast. Till sist vill jag

tacka min familj och mina nära vänner som stöttat mig och stått ut med min

närvarande frånvaro under arbetets gång.

Ett stort tack till er alla!

5

1.

Inledning

Bakgrund 8

Inlärning och kritik 9 Ridningens tysta kunskap 10 Känslors komplexitet 10

Att tolka tecken 13

2.

Syfte och frågeställning

Avgränsningar 15

Disposition 15

3.

Teori

Människan och kroppen 16 Kroppen och den rumsliga fördelningen 17 Tiden som rytmisk indelning 18 Lärlingen och mästaren 19

Samarbete 20

Den exakta geometrin och dressyren 20 Belöning och bestraffning genom bedömning 21

4.

Tidigare forskning

Tyst kunskap 22

Relationen människa och häst 22

Djurkommunikation 23

Lyssna till hästar och tala deras språk 24

Positivt arbete 24

5. Metod

Urval 26

Den kvalitativa undersökningen 28 Den etnografiska studien 29 Etiska överväganden 30 Datainsamling genom fältanteckningar 32 Bearbetning av material 33 Reliabilitet och validitet 33

6. Resultat

Lektion I, i grupp 35 Lektion II, i grupp 38 Lektion III, i grupp 41 Lektion IV, enskild träning 43

6

Lektion V, enskild träning 44 Lektion VI, enskild träning 47

7.

Analys

Manegen och geometrin 49 Den avsatta tiden 51 Skillnaden mellan att rida i grupp eller enskilt 53

Samarbete 54 Blicken 55

8. Diskussion

Ryttarens färdigheter och makten 59 Maktens olika positioner 60 Tillit och trygghet 61 Fortsatt forskning 62

Referenser 63

7

1 Inledning

Den strama disciplinen är den goda dressyrens konst. Ett dresserande som strävar efter att binda samman krafter och samtidigt få dessa att föröka sig till sin fullo. Disciplinen dresserar rörliga, obestämda och onyttiga mängder av kroppar och krafter tills den utgör en mångfald av individuella beståndsdelar som i sin avskildhet blir kombinerbara segment.”

Walhausen 1600-talet

Ridhästen används i dag till största del som en hobbyaktivitet för oss människor. Ridningen är en sport som vi utövar för vårt egna nöjes skull, antingen som motionsryttare eller som tävlingsryttare. Undervisningen för de olika riddisciplinerna har under årens lopp utvecklats och förändrats från den tid då hästen brukades som ett arbetsredskap åt människan. Redan under 1600-talet skulle kroppar formas till dugliga maskiner för att tjäna kungen och riket. I dessa tider var det inte bara människans kropp som stöptes till fullo, utan även hästar och dragdjur fick uppleva disciplinens utövande. Ridningens historiska grund har genom århundraden präglats av ett militärt utförande vilket vi än idag ser djupa spår av. Skolningen av såväl häst som ryttare var av ytterst hård disciplin, för att skapa smidiga och rörliga trupper som snabbt kunde förflytta sig från en plats till en annan. Skolningen var nödvändig för att hålla ihop stora arméer vilket bevisades i de framgångsrika krigsresultaten som Fredrik den stores armé fick efter han ändrat sin krigstaktik och övat sina trupper genom en hänsynslös drill av både häst och ryttare (Thorsell, 1981; Palm, 1980). Hästarnas uppgift var att bära och framförallt skydda sina ryttare genom sina akrobatiska konster medan ryttarnas uppdrag var att tätt tillsammans strida på dessa smidiga djur. Idag rider man inte i trupp längre men strävan efter hästens akrobatiska konster är fortfarande dresseringens yttersta syfte. Idag kallas det för dressyr och har från 1970-talet allt mer blivit en folksport (Ekström von Essen, 2010).

Under mina 25 år som pedagog har jag haft fördelen att arbeta inom olika undervisnings- områden. Min yrkesbana började inom ridskola där arbetade jag som ridlärare och unghästutbildare. Det pedagogiska arbetet förde mig vidare till lärarutbildning och där ökade mitt intresse för olika frågor kring utbildning, lärande och utveckling ytterligare. Intresset för pedagogiken bidrog till att jag skrev en magisteuppsats om estetiska lärprocesser samma nyfikenhet har nu fört mig till denna masteruppsats.

8

I mitt yrke som ridlärare och stallchef upplevde jag att mycket av den forna formen av dresseringen var djupt rotad i gamla militära mönster. En skola där undervisningen var strikt styrd av regler och ramar som var orubbliga eller som på något sätt fastnat i tiden. Jag minns en av arméns tavlor som hängde i ridhuset, på den stod det ” Där konsten tar slut tar våldet vid”. Det var inom det ramverket som ryttaren skulle utveckla sin känsla för att kunna samarbeta med hästen.

Idag finns det olika teorier och tankar kring ridutbildningen och hur denna ska utföras för allas bästa. Claus Hempfling (2008) antyder att undervisningen ska sträva efter att behålla hästens känsla som en fri individ för att vi ska kunna ta del av dess potentiella kraft. Hempfling (2008) menar att den fria hästens styrka och skönhet gör ett imponerande intryck på oss människor. Han anser att uppvisning kommer ur den fria individen och genom att varsamt hantera den friheten får vi som ryttare ta del av hästens högt utvecklade balanssinne. Därför är det av vikt att ryttare alltid strävar efter att arbeta med öppet sinne för att kunna få njuta av detta excellenta djur. Att det finns tankar kring ridutbildning och hästen som en fri individ är visserligen vackert men är det så det ser ut idag? Problemet är att ridutbildningen vilar på militära stridsstrategier där ingen är fri. Michel Foucault (2009) lyfter upp i sin studie om lydiga kroppar hur institutioners utformning utövar makt för att disciplinera kroppar genom subtila tvingande band, vilket leder till ökad förmåga men också ökad underkastelse. Huvudingången för denna uppsats är därför att undersöka pedagogiska processer som är i interaktion mellan ridlärare, elev och häst under ridlektionen.

För att förtydliga innebörden av pedagogiska processer har jag valt att använda delar av Peter Nilssons (2005) definition i artikeln ”Vad är pedagogik?”. Nilsson menar att inom vetenskapen ser man pedagogik som en gren där man skapar kunskap om de processer som människan formas och förändras genom i olika sammanhang. Det vetenskapliga pedagogiska fältet problematiserar kring olika effekter och inverkans förlopp som rör fostran, utbildning, lärande och undervisning. Till exempel hur och varför uppstår vissa kunskaper och färdigheter samt hur och varför förändras de över tid.

9 Bakgrund

För mig är pedagogiken en rörelse som på något sätt ska bidra till en utveckling och ett lärande inom olika områden. Inom ridutbildningen använder man sig av två olika pedagogiska former. Den första är en förmedlingspedagogik, vars uppgift är att lära eleven grundläggande utryck som den bör behärska för att förstå lärarens budskap. I undervisningsformen förmedlar läraren sin kunskap till eleven för att sedan kontrollera om eleven förstått det som förmedlats (Hedin & Svensson 1997). Den andra formen som grundare sig i ett praktiskt utövande ligger nära John Deweys pedagogiska tankar, där lärandets intention ligger i målorienterad aktivitet som sker i ett socialt sammanhang, vilket innebär att själva handlandet är ett led i en oändlig kedja som består av flera moment. I lärandeprocessen finns en avsikt med själva görandet, en planering, en handling, en reflektion, en bedömning av resultatet samt en ny avsikt till att föra utvecklingen vidare (Sundgren, 2005). Deweys uttryck learning by doing reflekterar såtillvida en syn på människan som en aktiv person i sin omvärld, där själva utvecklingen är en arbetsuppgift för individen och undervisningen ska ge möjligheter till att aktivt kunna utforska och experimentera (Dewey, 1980). Stensmo (2007) menar vidare att elevernas studier bör ligga nära deras egna intressen och erfarenheter. Läraren är handledaren som aktivt ska stimulera eleven till fördjupning av sina kunskaper. En djupinlärning där meningsskapande processer är aktiva. Något som Stensmo (2007) kallar för ett transformativt lärande. Ett lärande där eleverna inte passivt ska acceptera och tro på det som sägs eller skrivs till dem. Istället ska de ifrågasätta, kritiskt granska, diskutera och kritiskt ifrågasätta innehållet för att driva den egna utvecklingen framåt (Cranton, 2009) .

Inlärning och kritik

Då ridningen i sitt utförande betraktas av läraren som både ger information men också kritik tar jag upp Daniel Golemans (2005) syn på detta. Han säger att all inlärning baseras på någon form av kritisk granskning, vare sig individen utför den själv eller får den av någon annan. Goleman (2005) menar att kritik ska användas för att förmedla ett konstruktivt budskap. Psykosanalytikern Harry Levinson (Goleman, 2005) påpekar att kritiken ska vara specifik och lyfta fram viktiga händelser samt viktiga problem. För det första är det av högsta vikt att våga säga precis vad problemet är, hur man reagerar och vad som kan förändras. Beröm är ett bra exempel, vaga beröm ger vaga effekter, starka beröm ger starka effekter,

10

menar Levinson. För det andra ska kritikern kunna föreslå en lösning som visar på möjligheter att lösa problemet. Andra delar som bör ingå för att kritiken ska vara bärig är personlig kontakt, öga mot öga, oavsett om det gäller något som behövs förbättras eller beröm. Lyhördhet är en annan viktig faktor, för det krävs empati; vilket innebär en förståelse för hur andra påverkas av det som man säger och hur man säger det. För mottagaren är det viktigt att se kritiken som värdefull information för att kunna förbättra något. Utvecklingen sker i det här fallet då ryttaren kan se problemet inom ett diskussionsområde och där krävs det ett personligt ansvar för att nå fram till det resultat som önskas.

Ridningens tysta kunskap

Likt en dansare ska ryttare och häst tillsammans formas för att dels uppleva en egen känsla av en fysisk perfektion dels för att ge en känsla till betraktaren. Jag vill därför ta upp den italienska filosofen Bernedette Crocer (Gustavsson, 2006) som menar att estetik är ett uttryck och ett omformulerande av ett innehåll. Det är genom design som form och innehåll man skapar en helhet för upplevelsen(ibid.).

Jonna Bornemark och Ulla Ekström Von Essen (2010) menar att ridning är ett praktiskt utövande vars tyngdpunkt ligger i en känsloupplevelse. Känslan utvecklas genom ett gemensamt överrenskommet teoretiserat tekniskt språk. Ridningen kan med andra ord vara svår att konkret teoretisera då den till en större del upplevs och utövas just genom känslor. Ett känslomässigt samspel där två individer, med erfarenheter från olika livsvärldar, ska samtala genom ett gemensamt kodat språk som ska leda till samarbete genom överrenskomna signaler. Signalerna som inte alltid är bundna i sin form utan kommer genom små subtila marginaler att skilja sig från häst till häst och från ryttare till ryttare. Ridningens språk kan därför i högsta grad upplevas som mångfasetterat. Förutom den aktiva signalprocessen finns ytterligare en process som lyfter ryttare, häst och instruktör till nya nivåer, något som Bornemark och Ekström von Essen valt att kalla för tyst kunskap. Vad de menar är en kunskap som i praktiken framträder mellan häst och ryttare och baseras på tidigare upplevelser och erfarenheter (Bornemark & Ekström von Essen, 2010).

11 Känslors komplexitet

Idag talar man om ridning som en sport där ryttaren ska utveckla sina förmågor genom att erfara och känna igen genom känslan. Daniel Goleman (2005) menar att alla våra känslor i grund och botten är impulser till våra handlingar. I våra liv spelar varje känsla en unik roll som påverkar våra kroppar för att skapa olika former av handlingsberedskap. Biologiska handlingsmönster formas av dels vår livserfarenhet dels av den kultur som vi lever i, ett kulturellt arv (Ahmed, 2004; Damasio, 2003 & Goleman, 2005). Under människans evolution har dessa emotionella reaktionsmönster formats till vad de är idag. Reaktionsmönstren var kraftfulla och livsviktiga för våra förfäders överlevnad men efterhand som människan skapat en trygg omgivning har dessa reaktionsmönster minskat i sin styrka. Förståelsen av emotioner har diskuterats genom tiderna. Idag menar man att emotioner verkar genom en historisk sida som påverkar den nutida reaktionen hos individen. Våra emotioner finns inte bara i en människa utan även bakom denna som ett tecken från mer primitiva tider (Ahmed, 2004).

With mankind some expressions, such as the bristling of the hair under the influence of extreme terror, or the uncovering of the teeth under that of furious rage, can hardly be understood, except under the belief that man once existed in much lower and animal-like condition. (Darwin, 1904: 13-14.)

Än idag är inte forskningen överrens om vilka som är våra primära känslor eller impulser, (Goleman, 2005). Det finns hundratals olika känslor som ingår i olika variationer, kombinationer och nyanseringar av vår känsloupplevelse. Varje känsla är fastställd och tillhör en grupp som har en grundläggande emotionell kärna. Alla känslor som är besläktade med varandra sprider sig som ringar på vattnet, i oändliga variationer, kring just denna kärna (ibid.) Antonio Damasio (2003) menar att en känsla är en idé eller uppfattning att kroppen är på ett speciellt sätt. Kärnan i känslans fokus är med andra ord en representation av ett visst tillstånd i kroppen. Känslor fungerar genom att deras väsen blir till av de tankar som representerar kroppen i reaktiva skeenden. Känslornas underlag går in i en slags kartläggning i hjärnans sensoriska områden där kroppens alla signaler behandlas, en så kallad kroppslig samspelsarena. För att kunna ha känslor krävs det en organism som har en kropp samt verktyg för att kunna föra kroppens talan (Damasio, 2003). Kroppen måste ha ett nervsystem som kan omvandla kroppsliga tillstånd till mentala bilder och mönster som bringar individen en känsla. Alla organismer som är kapabla till känslor har med andra ord en hjärna, menar Damasio

12

(2003), vilket jag tolkar som att människan och hästen har samma grund till hur känslor och reaktioner uppstår.

Våra känslor är betydligt snabbare än vårt förnuft, ofta reagerar vi blixtsnabbt känslomässigt och agerar därför innan vi hunnit tänka efter, precis som hästen. Våra handlingar blir utlösta av känslor som är baserade på en visshet om hur vi ser på vår omvärld. Därför kan det uppstå reaktioner som kan vara obegripliga för förnuftet i just den stunden (Goleman, 2005). Perceptionens snabbhet förlitar sig på första intrycket och reagerar på hela situationen eller på det mest framträdande i stunden.

I vissa nutida kulturer ses känslor som något bättre och godare än våra tankar, men bara så länge de är presenterade i någon form av intelligens, menar Sara Ahmed (2005). Tyvärr framgår det inte vilka kulturer som Ahmed syftar på. Genom tiderna finns det trender i vår egen historia där förmågan att visa känslor har värderats olika under tidigare århundraden. Därför anser jag Ahmeds (2005) påstående är intressant. I diskussionen om goda känslor är brukbara och tillför oss bra saker finns även de andra känslorna som man kan anse vara mer obrukbara. Ahmed (2005) nämner dem som negativa känslor som gör oss frustrerade över det kompetenta jaget. Att känslor skulle vara obrukbara för att de är negativa är jag inte beredd att hålla med Ahmed om. Även om det i situationer uppstår känslor som är frustrerande innebär de att individen det rör bör se över den situation som dessa känslor uppstår i. Eftersom jag jobbat med hästar under en lång tid i mitt liv, vet jag att dessa djur kan framkalla enormt frustrerande känslor i olika situationer. De stressande känslor tillför mig istället en eftertanke, där jag kan ändra situationer för hästen och på så sätt ges tillgång till de goda känslorna igen. För mig blir därför de negativa känslorna en port till utveckling av den egna förmågan.

Känslor binds upp i olika sociala hierarkier och blir på så sätt en måttstock över vad som är bättre eller sämre, lägre eller högre stående i olika fysiska möten. Känslor förmår oss att orientera i ett flöde fram och tillbaka i möten individer emellan, menar Ahmed (2005). Om vi håller fokus på känslan kan vi möjligen se hur alla ageranden egentligen är reaktioner som uppstått i möten med andra människor eller genom de kontakter vi har med andra levande varelser. Spinoza (Ahmed, 2005) anser att emotioner skapar vad kroppen kan göra, känslan modifierar kraften eller uttrycket vi sänder, till att växa eller förminskas, vilket jag upplever framgår i ridningen där lärare, ryttare och häst befinner sig i ett konstant känsloflöde. Den ena

13

reaktionen leder vidare till den andra och är avgörande för den hjälp som läraren kan lotsa sin elev med.

Att tolka tecken

Hur tolkar vi då hästarnas känslor? De tankesätt som förekommer angående djurs känslor speglar ofta våra egna förhastade antaganden, menar Pär Segerdahl (2009). Kan vi komma in i ett djurs medvetande och vara säkra på att vi tolkar deras tecken på ett sätt som verkligen speglar djurets tillstånd (Nuffield Council of Bioethics, 2005: 63)? Segerdahl (2009) menar att vi beskriver djurens beteenden i psykologiska termer som ”nervös, nyfiken, entusiastisk” och så vidare, men poängterar att olika beteenden kan ha fler innebörder. Vilket jag tolkar som att det tecken som hästen visar oss kan vi därför då feltolka. Segerdahl (2009) menar att om vi ser ett djur som gäspar tror vi troligtvis att djuret är trött, men i själva verket kan det vara oroligt. En orsak till oron kan vara av att djuret befinner sig i till exempel en främmande miljö. Gäspningen får då en dubbel innebörd och det är miljön som avgör gäspningens betydelse (Segerdahl, 2009). Att samspela med ett djur innebär ett spel med hela djuret som i olika situationer kommer att uppföra sig på olika sätt. Om en varelse inte visar ett beteende i en sådan själslig gestalt skulle det inte finnas någon att samspela med. Segerdahl (2009) menar att interaktionen är emotionell och beteendet är själfullt. Därför kan det finnas goda skäl att skilja beteende från mentalt tillstånd säger Jonathan Balcombe (2006) och framhåller att vi kan ha fel angående det mentala tillståndet som vi tror att vi uppfattar i någons beteende. De tillför djuren ytterligare ett argument om människans tolkning av djurs mentala liv och beteende, genom att översätta djurens beteenden och ageranden till mänskliga reaktionsformer kan man inom djurvetenskapen visa hur ofta vi har fel (ibid.). Med andra ord djur reagerar inom sina egna livssfärer på sina egna sätt för att vidhålla kommunikation inom den egna arten och gruppen.

Att tolka djur är därför inte problemfritt eftersom människan tolkar utifrån ett mänskligt subjektivt perspektiv. Hur hästen reagerar kring ridutbildningens strama disciplinerande blir därför kanske inte helt problemfritt då jag avser att använda en maktteori skapad för människor i mitt arbete. Foucault har utvecklat sin teori utifrån 1600 och1700- talets krigs och straffsystem. En tid då de vanliga offentliga straffen förlorade betydelse vilket bidrog till ökade svårigheter att kontrollera den folkliga oron i samhället. Lösningen blev att utveckla ett

14

fängelse som genom sin arkitektur och disciplinerande metoder skapade en makt över den underkuvade individen. Ett maktsystem som sprider sig snabbt ut i samhället där den möter medborgarna genom sin tysta verkan (Foucault, 2009). I min studie kommer Foucaults teori inte bara möta människan utan den kommer utifrån min frågeställning kring pedagogiska processer i manegen, även möta hästen. Teorin avser jag vara lämplig för min undersökning eftersom hästen varit en stor del av den mänskliga militär samhällsapparaten samt än idag bidrar i samhällets tjänst genom det polisiära disciplinerande arbetet som den utför för att hålla ordning på massan vid till exempel större publik evenemang.

15

2 Syfte och frågeställning

Uppsatsens syfte är att studera pedagogiska processer under ridlektioner. Avsikten med mina observationer är att kunna genomföra en kritisk analys av ridutbildningens pedagogiska processer.

Min frågeställning är;

 Vad är det för pedagogiska processer i interaktion i manegen?

 Hur kan dessa processer förstås genom ett Foucauldianskt perspektiv?

Avgränsningar

Jag har i min empiriska studie utgått från två större ridanläggningar i södra Sverige. Jag har delvis själv utsett de institutioner som valt att ställt upp i undersökningen. Mitt undersökningsfält har bestått av såväl män som kvinnor i en åldersspridning från 16 år till 55 samt hästar i åldern 6 till 15 år. I observationerna har jag valt att se till undervisning i grupp samt enskild träning.

Disposition

Uppsatsen inleds med en bakgrund varför jag valt att genomföra min studie inom ridning och pedagogik. Uppsatsens går sedan vidare till min frågeställning. Eftersom ridningen har sina disciplinerande rötter inom arméns historia lyfter jag sedan upp den maktteori som jag avser att använda i min analys. Efter den kommer tidigare forskning, här avser jag att koncentrera mig kring kommunikation och relationer som rör samspelet mellan människa och häst. Sedan går texten in på den etnografiska studien i min kvalitativa undersökning . Uppsatsens andra hälft består av resultat och analys åtföljd av diskussion där mitt resultat presenteras.

16

2 Teori

Genom ridningens militärhistoriska bakgrund vill jag i det här kapitlet lyfta fram teorin jag valt som dels varit inspiration till min frågeställning och som jag dels avser att använda för att kunna genomföra min analys.

Då ridutbildningen kommer från en tid då hästen och människan skulle verka som ett stridande fordon har jag valt att använda mig av Michel Foucaults teori kring lydiga kroppar. I boken ”Övervakning och straff” lyfter Foucault (2009) hur disciplinens kraft påverkar och arbetar sig in i utrymmen som drillar den underordnade att hålla sin bestämda plats. En drill där varje tidsenhet har en inverkan i ett reglerat schema. Makten existerar bara när den utövas genom sina noga uträknade positioner oavsett grupp eller klasstillhörighet. Uppdelningen blir en mikromaktsituation som påverkar alla deltagande vilket innebär att även kunskap utvecklas under maktförhållanden. Foucault menar det finns ingen kunskap som är oberoende av makt på samma sätt som det inte finns någon makt utan kunskap.

Människan och kroppen

Idealbilden, människans kroppsretorik, var redan i början av 1600-talet ett intressant ämne inte minst beroende på soldatens roll i det pågående krigsmaskineriet. Kroppen skulle visa tecken på styrka och mod i en tid då kroppsformer var avgörande för om en person var duglig inom armén. Under 1700-talet ändrade sig bilden och soldaten formades istället ur en kropp. Kroppen sågs som en degmassa som skulle tränas till en maskin, den kuvades med olika övningar och blev maktens redskap genom invanda och automatiska rörelser. Under det århundradet menade man att man helt enkelt hade”…drivit bondlurken ur kroppen och givit karln ett soldatmässigt utseende.” (Foucault, 2009: 137.)

1700-talets kroppssyn baserade sig på en objektifiering av den mänskliga fysiken. Kroppen var ett objekt som man kunde manipulerar, forma och dressera. Fredrik den Stores krigstaktik krävde väldrillade och fogliga kroppar till sina regementen, där dugliga soldater drillades genom oändliga vapenövningar. Människans kropp blev små politiska dockor i ett maktmaskineri (Foucault, 2009).

17

Måtten för utövandet handlade först och främst om i vilken skala som kontrollen av kroppen skulle utövas i. Kroppen ämnade behandlas i detalj och skulle därmed utsättas för ett lätt tvång, den skulle hitta sin mekanik vad det gällde rörelser, gester, attityder, snabbhet( Foucault, 2009). Alla rörelser torde ske under en viss ekonomisk ansträngning där effektiviteten och rörelsens ordnande var i balans för kraftens vinnings skull. Ceremonin skapades genom den viktiga drillen. Utövandet innebar ett oavbrutet tvång, övervakad verksamhet där tid, rum och rörelse var så inrutade som möjligt, menar Foucault (2009).

Disciplinens historiska överblick är det ögonblick då en konst att hantera människokroppen uppstår, som inte bara syftar till att öka måttet av dessa färdigheter eller ens måttet av dess underkastelse, utan till att skapa ett förhållande som på en och samma gång gör kroppen lydigare ju nyttigare den är- och tvärtom. (Foucault, 2009: 139.)

Kroppen blev en ”politisk anatomi”, disciplinen producerade undergivna och övade kroppar. Ur en ekonomisk synvinkel användes disciplinen för att öka kroppens kraft men samtidigt minska kraften genom att tvinga individen till lydnad. Den balans som eftersträvandes låg i ett band mellan ökad förmåga och ökad underkastelse. En disciplin som delades med teologer och asketer som menade att i Guds ögon fanns inte något så stort att det var större än minsta detalj, vilket kan liknas med dagens tankar inom nanotekniken där man i forskningen använder sig av objekt som är mindre än cirka 100 nanometer (http://www.ne.se.proxy.mah.se/kort/nanoteknik).

Kroppen och den rumsliga fördelningen

För ett disciplinerat utövande krävs ett slutet rum, avgränsat från andra platser för att bidra till en enformig enhet som klostermodellen och internatskolan, menar Foucault (2009). Rummets indelning var en viktig princip, där måste det finnas en plats för varje individ. Inga grupplaceringar fick förekomma på grund av rädslan för den kollektiva massans kraft. Onödiga förflyttningar var inte heller tillåtet då allt fokus låg på nyttig kommunikation, förtjänstfulla beteenden samt att mäta egenskaper och förtjänster. Den funktionella placeringen var till för att skapa ett nyttigt utrymme för det som ämnades göras. Exempel var arbetsplatser där man genom olika strategiska möbleringar skapade möjligheter för övervakning av sina arbetare. Möbleringen gav tillgång till en allmän samt en individuell uppsikt, där kunde man iaktta arbetarnas närvaro, flit, kvalitet på arbete, göra jämförelser

18

mellan arbetarna samt rangordna dem efter snabbhet och skicklighet och så vidare. Foucault (2009) menar att när arbetet organiseras i liknande serier blir inrutningen konstant. Oreda upphävs och samtliga variabler i denna kraft kan iakttas och följas upp.

Tiden som rytmisk indelning

Tiden och dess inrutning har sin historia lång tillbaka. Redan i det tidiga klosterlivet fann man att tiden hade en speciell funktion. Där gav tidsrytmer regelbundenheter som var en nödvändighet för att ordningsregler inom olika forum skulle vara så effektiva som möjligt. Tiden skulle vara nyttig och där fick ingen bristande koncentration förekomma.

Den utmätta och betalade tiden skall också vara en ren tid, utan skavanker och av god kvalitet, under vilken kroppen flitigt ägnar sig åt sitt arbete. Punktlighet och flit är jämte regelbundenhet den disciplinära tidens grundläggande dygder (Foucault, 2009: 153).

Efter mitten på 1700-talet upprättas en ny förordning inom det disciplinära. Nu sker en omvandling som utifrån ger en påtvingad kollektiv och obligatorisk rytm, ett så kallat program. Det nya programmet bestämde således handlingens utformande, dess förlopp och dess olika faser. Man hade från tidsschema övergått till ett mönster som tvingade och styrde individen under hela handlingsförloppet. Ett så kallat anatomiskt- kronologiskt schema. Här kunde man nu dela handlingen i sina minsta beståndsdelar, ur varje rörelse sågs en riktning, ett mått och en tidsrytm. Tiden hade på så sätt trängt in i kroppen och gett plats till maktens minutiösa kontroll. Genom schemat hade man nu åstadkommit en kropp för effektivitet och snabbhet, där rätt rörelsemönster inte lämnade plats till kroppen som sysslolös och onyttig. Kroppen blev genom detta kodad till den ordning som rörelsen önskades utföras i, rörelsen intog därmed sin bestämda plats och schemat blev grunden i 1700-talets militära exercis.

Från den tidigare uppfattningen att förhindra sysslolöshet i en tid som var utmätt av Gud hade man skapat en teori där man istället ökade utnyttjandet av tiden. Kuvningen skulle påskynda inlärning och snabbhet för att skickligt kunna utföra samma procedurer och genom snabbheten minska tidsspill då man övergick från en handling till en annan. Men utvecklingen går vidare och från synen på den så kallade mekaniska människan uppstår ett nytt objekt som kallades för den naturliga kroppen. Med den nya kroppssynen resonerade man kring en kropp som kunde utföra speciella operationer i en egen ordning, genom sina inre villkor och med

19

sina egna beståndsdelar. Guibert (Foucault, 2009) som varit kritisk mot de fasta handgreppen kring kroppens excersis menade att då man påtvingar en kropp övningar som den gör motstånd mot kommer den att spontant avvika från sådant som är oförenligt med den.

Lärlingen och mästaren

Under skråväsendet var lärlingen helt beroende av mästaren. Genom stadgar var lärotiden bestämd och skulle avslutas med ett så kallat kvalifikationsprov. Mästarens skyldighet var att ge vidare sitt vetande medan lärlingens plikt var att tjäna och bistå samt att betala ett arvode för denna tjänst. Likväl som dagens ridelever betalar för sin ridlärares tid. Premiering av eleverna och deras arbete utfördes på olika sätt och ställdes samtidigt i en bedömningsrelation vad det gällde skicklighet i ämnet samt hur de kunskapsmässigt bedömdes mot varandra. Systemet var till för att öka mängden av producerad nytta och organiserande av en inkomstbringande tidsrymd, menar Foucault (2009). Man följde mönster där tiden delats upp i olika segment för att nå till specificerade resultat.

Under tiden växte samma disciplinära syn fram inom pedagogiken (Foucault, 2009). Här skulle studieprogram fullföljas under en bestämt tid och innehålla övningar i olika svårighetsgrader. Genom att ordna verksamheter i serier kunde makten behärska tiden, den gav tillgång till kontroll ut i de minsta enheterna samt punktingrepp i varje tidsmoment. Det blev möjligt att till fullo använda sig av individerna i den nivå de befann sig i.

En maktens makro och mikrofysik har gjort det möjligt, inte att uppfinna historien (det var överflödigt sedan en lång tid tillbaka), utan att integrera en enhetlig, kontinuerlig, kumulativ tidsdimension i utövandet av herraväldet. (Foucault, 2009: 162.)

Denna drill beskriver Foucault (2009) som en teknik där man tvingar kroppar att ständigt göra upprepade och samtidigt olika uppgifter, alla graderade på olika nivåer. Genom att styra handlandet mot ett givet mål skapar drillen plats för en karaktärisering av individen. Antingen i ett jämförande syfte ställt mot målet, eller i relationen till andra individer eller i samband med den väg som skulle avverkas (Foucault, 2009).

20 Samarbetet

I och med den nya vapentekniken och gevärets införande i stridstekniken uppstod nya tankebanor. Den nya metoden ställde då krav på disciplinen där konsten blev att sätta samman krafter för att få en så effektiv stridapparat som möjligt. Nu skulle den enskilda kroppen placeras, sättas i rörelse och samtidigt kombineras på bästa sätt med andra kroppar. Soldaten blev här ett rörligt rumselement som från sin enskilda drill skulle ingå i en mekanism på en annan nivå. Soldaten skulle med andra ord samarbeta dels med hästen och dels med andra soldater. Den enes tid skulle sammanfogas med den andres så att maximal kraft kunde nås för att på så sätt komma fram till ett optimalt resultat. Under 1800-talet uppstår en ny undervisningsform inom Lancasterskolan ett system som krävde exakt ordergivning för verksamhetens bästa resultat. Efterhand blev befallningen reducerad till signaler som istället skulle uppfattas som ordergivning. Men hade skapat ett artificiellt kodsystem där lydnaden blev både snabb och blind (Foucault, 2009).

Den exakta geometrin och dressyren

Den dresserar de rörliga, obestämda och onyttiga mängderna av kroppar och krafter ända tills de utgör en mångfald av individuella beståndsdelar- små avskilda celler, organiska autonomier, genetiska identiteter och kontinuiteter, kombinerbara segment. (Foucault, 2009: 171).

Övervakningen sker genom att göra de utsatta fullt synliga. För dessa observationer var militärlägren en idealisk plats. I det perfekta lägret var det blicken som skulle medverka till att makten fungerade i sin helhet. Man bestämde exakt hur tält och gator skulle vara placerade genom ett tekniskt system, byggt på ett nätverk av blickar där man kunde ha full kontroll på varandra.

Skolbyggnaden sågs som ett dresserande verktyg. Byggnaden skulle ha en arkitektur som gjorde det möjligt att synliggöra alla som uppehöll sig i rummet. Syftet med utformningen var att främja individernas omvandling, inverka och få tag i deras beteende. Att via murytor, tomrum och passager skapa möjlighet för inblick till det som skulle observeras. Det var ett sätt att öppna upp för kunskap och förändring hos individen. Genom Fransmannen Ledoux, skaparen av Arc-et-Senans, uppfördes nya byggnader i cirkelform. I mitten av varje cirkel fanns en hög byggnad där alla order skulle ges och all övervakning ske, en geometri med

21

exakta skärningspunkter. En arkitektur som den brittiske filosofen Jeremy Bentham kallade för ”Panopticon”.

Efterhand som armén förstorades och grupperades blev skillnaden i de arkitektoniska strukturerna avsevärt större än från den övervakning som husbonden och mästaren förfogade över. I den relationen fanns hela tiden tillsynen sida vid sida med det som skulle kontrolleras. Övervakningen blev nu ett avgörande ekonomiskt redskap, ett specifikt kugghjul i den disciplinära maktapparaten. Det var apparaten i sin helhet som skapade makt och som fördelade individerna i bestående och oavbrutna fält. Allt var synligt och makten kunde verka i det diskreta under tystnad. Den tekniska utformningen kallade Foucault (2009) för maktens ”fysik”.”En makt som till synes är mindre” kroppslig” ju mer raffinerat ”fysisk” den är” (Foucault, 2009: 178).

Belöning och bestraffning genom bedömning

Straffens syfte var korrektiv och de skulle minska avvikelsernas från den fastställda ordningen. För att nå fram till önskad ordning fanns straffens förlängning genom upprepad inlärning det vill säga; ingen elev flyttades vidare om inte önskad kunskap eller ordning var uppfylld. Istället återpassades eleven till lägre kunskapsgrupp för att kunna inhämta och repetera kunskap som avviker från önskad ordning. Straffet var en form av läxa eller uppgift för att eleven skulle kunna öka sina framsteg genom att öva, påpekar Foucault (2009). Systemet använde sig av ett dubbelt korrektionssystem i form av belöning och bestraffning. Där skulle läraren använda sig av belöning mer än bestraffning för att få ”de lata” att känna sig mer sporrade av en positiv bekräftelse än fruktan för ett straff. Systemet ger kraft till att kunna betygsätta uppförande och prestation utifrån två motsatta värden som ont och gott. Genom straffsystemets verksamma mikroekonomi sker en särskiljning som gäller eleverna själva, deras natur, deras förutsättningar, deras nivå och deras värde. Den rangordnande bestraffningen hade en dubbel verkan genom att den fördelade elever efter kunskap och uppförande samtidigt som den utövade ett konstant krav på underkastelse av en modell i underordnad rang. En konformitet där alla ska likna varandra, en normaliseringsprocess.

22

4 Tidigare forskning

Tyst kunskap

Inledningen av denna uppsats tog upp Bornemarks och Ekström von Essens (2010) tankar om att tyst kunskap ligger invävd i ridningens utförande. En ledares uppgift är ett visa vägen för andra och det är därför av vikt att ledaren känner till den omgivning som utvecklingen ska ske inom. Att leda ett tyst kunnande är ett ganska outforskat område (Leonard & Sensiper, 1998). Michael Polanyi (Rolf, 1995) menar att tyst kunskap är en tyst funktion där individens nya undersökningar grundar sig på tidigare erfarenheter och färdigheter för att kunna använda sig av redan inlärda förmågor. Kunskapen har då en tyst funktion, genom att den bearbetas på nytt via en artikulation omvandlas den till en ny kunskapsform för att sedan återgå till ett nytt tyst samförstånd (ibid.).

Inom antropologisk forskning talas det inte mycket om tyst kunskap men den förborgar tanken kring att djur, i sin livsvärld, har samma kompetens som människan att använda sig av inlärda mönster och kunskaper för utveckling (Branderup, 2000; Segerdahl, 2009.). Djuren har en egen kartläggning och observation över sin verklighet, även om vi människor inte till fullo kan ta del av den upplevelsen och processen. Tolkningen sker genom mänskliga förklaringar, vilket i sin tur ska ge oss en förståelse kring djurens kunskapsinhämtning och utveckling, (Branderup, 2000; Hempfling, 2008; Roberts, 2008).

Relationen människa och häst

Lynda Birke (2009) menar att det är relationens kvalité mellan parterna som är central för att skapa den förståelse som vi människor söker i vår relation till hästen. Relationer är inte enkla eftersom de bär med sig både förväntan och förbindelser för att ett möte ska kunna ske. Att det mänskliga beteendet påverkar våra djur är det många som vet. Däremot är det är få som tittar på relationen mellan människan och hästen som en pågående dialog mellan två aktiva parter, menar Birke (2009). Utan vetskap om dialogens flöde, kan människan i sin iver söka efter svar i olika metoder och influenser som kan skapa ren förvirring hos den tänkta mottagaren. Ann Games (Birke, 2009) menar att relationen som skapas mellan människan och hästen är speciell och blir till i ett förkroppsligande vilket tar sin form vid ridningen. Birke

23

(2009) menar att ridningens långa inlärning och träning sker genom kinetiken (individen lär sig genom att pröva att göra saker själv); hur man svarar förutser hur man väljer att kommunicera. Kunskapen i den kinetiska dialogen bäddas in i människans kropp och blir till ett kroppsligt minne.

I do not have to think what to do if a horse shies sideway-my body responds before the ”I” of my conscious mind could even begin the thought. And the horse`s body, too, acquires new skills in the tactile communication entailed in riding. (Birke, 2009:28).

Djurkommunikation

Kan människor tala med djur? Det finns det inte någon fastställd forskning om. Däremot blir vi dagligen påminda om den tanken via våra medier som sänder diverse program och artiklar om ämnet. Rent historiskt finns det dock spår inom religionen och myter där människor talat med djur. Inom Shamanismen finner man den äldsta formen av människa/ djur kommunikation mellan den andliga och fysiska världen. Islams härskare Kung Salomon pratade med djur och (Ouis, 2009) i vår moderna värld är det Dr Dolittle och Robert Redford som står för djurkommunikationen. Det som är gemensamt för ovanstående exempel är att de anses ha haft en förmåga och kraft kopplad till en gudomlig eller andlig sfär som inte är förenad med vetenskapens fält.

Inom vetenskapen har djurkommunikation diskuterats. Antropologen Tim Ingold (Ouis, 2009) tror att djur kommunicerar med människor utan att kunna tänka mänskliga tankar och utan att ha ett mänskligt språk. Idag ser vi djur som självständiga subjekt med egen vilja, egna åsikter, egna rutiner, känslor och önskningar. Problemet som råder är hur vi kan tolka och återge deras subjektivitet. Etologer studerar djurs läten, ljud och kroppsspråk medan antropomorfismen tillskriver djur ”mänskliga” egenskaper. Ouis (2009) menar, att det spelar ingen roll hur vi närmar oss fältet, djuren är socialt formade och tolkade av oss människor. Däremot har människan en vilja att kunna förstå djuren, säger Ouis (ibid.).

24 Lyssna till hästar och tala deras språk

Att hästar är av naturen nyfikna och kontaktsökande djur under situationsbundna mönster, är inget nytt. Hästar har sedan urminnes tider varit i kontakt med människor och det kan mycket väl vara så att det är hästen som initierat kontakten med människan (Levine 2003). Hästar likväl som människor är beroende av att tillhöra en grupp. Gruppens trygghet baseras på dels tillgången till mat och dels omsorgen som individerna delar mellan varandra. Både Monty Roberts (2008) och Cherry Hill (2006) menar att den språkliga strömmen mellan häst och människa uppstår i hästens kroppsliga uttryck, hästens hållning, huvud och nackens position, hur den använder sina öron, hur den håller sin svans och hur den rör sina ben samt vill jag själv tillägga hur den ser ut i sina ögon. Vi kan dra slutsatsen att observation är nyckeln till att kunna lyssna på hästar. Genom att iaktta hästens signalsystem skulle vi på så sätt kunna utläsa deras känslor, attityder, önskemål och känslor (Hallberg & Irwin, 2008). Att lära sig om hästar och observera deras språk kan då bli ett steg till att skapa en hästrelation byggd på ömsesidig respekt. Ett samarbete där respekten för hästens mentala personlighet styr lärandet och där hästen gör saker av fri vilja istället för under ett tvång (Levinson, 2011).

Positivt arbete

För att kunna kommunicera med hästar använder Bent Branderup (2000) ett signalsystem som är grundat i våra kroppsspråk. Ett prioriteringssystem där man arbeta målmedvetet i små steg och tillåter fel för att nå fram till det resultat som man önskar. Genom att arbeta med mindre korrigeringar skapar man möjligheter för att de större problemen löser sig under processens gång och kraven kan höjas. Svårighetsgraden på övningarna får inte vara större än att ekipagen kan lyckas att genomföra dessa. Allt arbete ska alltid sluta positivt, menar Branderup (2000).

Alla hästar är speciella och har sina egna talanger, det är därför av vikt att uppmuntra hästen till arbete efter sin begåvning, säger Branderup (2000). Lydnad och hörsamhet är därför självklarhet i hästhantering. Att hästar ibland kan bli olydiga eller inte förstår kan innebära att de måste tillrättavisas, poängterar Branderup (2000). Grunden till positivt arbete ligger dock i människans hörsamhet. En inställning som han delar med Klaus Ferdinand Hempfling (2008) som förespråkar en samvaron med hästar i ständig glädje och total frihet

25

från besvikelser. Hempfling (2008) anser att man ska rensa bort varje form av människans ärelystnad och istället försöker vara lyhörd och igenkännande. När Hempfling (2008) berör hästen och utbildning jämför han hästens med barnet. Det är lek och fria uttrycksmedel som skapar lusten för att lära och möjligheter för att nå uppsatta mål för utbildningen. Hempfling (2008) säger att inlärning kan betyda hårt arbete men det måste alltid förknippas med glädje, mognad, framgång och tillväxt.

Kelly Marks (2004) har skrivit om filosofin kring ett perfekt uppförande. Marks (2004) menar att precis som barn behöver hästar uppfostran och kunskap. Hästar behöver veta vilka regler som gäller för ett gott uppförande i samvaro med oss människor. För att nå fram till en häst bör man först vinna dess förtroende och respekt vilket man gör genom hänsynsfulla och konsekventa metoder. Arbetet börjar alltid med ryttaren, menar Marks (2004). Hästar vet inte vad och hur vi förväntar oss saker av dem. Och likväl som Branderup (2000) och Hempfling (2008) menar Marks (2004) att det är genom konsekventa metoder som vi skapar den positiva kontakten som vi vill ha med hästen.

Ridning är enkelt, menar Hempfling (2008), det handlar om kroppsspråk och balans, att hitta tillbaka till den ursprungliga känslan för sin kropp. För hästen är allt information, vilket innebär att ju fler rörelser som vi omedvetet sänder gör våra egna signaler motsägelsefulla. Hästen kommer i dessa situationer att avbryta kommunikationen, därför är det viktigt att veta att varje rörelse blir till ett ord, en mening och en information för hästen. Hempfling (2008) menar att ryttaren ska sträva efter att göra sig förstådd på ett klart och entydigt sätt. Därför måste våra signaler vara tydliga och ibland till och med övertydliga. Målet är dock alltid att kunna få kommunikationen så subtil som möjligt så att den tillslut kan uppfattas som en tankeöverföring.

26

5 Metod

I kapitel fem kommer jag att presentera den metod som jag valt att använda i mitt arbete. Först ser jag till urvalsgruppen i min empiriska undersökning. Sedan går jag vidare till min etnografiska studie och etiska överväganden för att nå fram till hur datainsamlingen har utförts. Kapitlet fortsätter med hur jag bearbetat det insamlade materialet för att avslutas med studiens tillförlitlighet.

Urval

I min uppsats har jag valt att se till pedagogiska processer som är i interaktion under ridlektioner. I min undersökning har jag haft tillgång till att observera tre olika ridlärares undervisning. Mina undersökningar har pågått under fem dagar och sammanlagt tio timmar av observationer innan jag kände att min studie var mättad. Av dessa timmar kommer jag att redovisa sex lektionstillfällen som var berikande för min studie. Jag hade redan i förväg försökt att göra en mindre inventering om vilken nivå som jag ville att ryttarna skulle befinna sig på. Vilket grundade sig på mina tidigare erfarenheter som ridlärare och det faktum att den större delen av landets ryttare är fritidsryttare. Mina önskvärda kriterier var i följande punkter;

 Deltagarna jag ville undersöka skulle vara fritidsryttare och över 15 år, eventuellt tävla på lättare nivå.

 Lektionerna skulle ske dels i grupp och dels enskilt, som privatelev

 När det gäller den sociala miljön där ridundervisningen utövades, var det önskvärt om vissa delar av den var kopplad till ett gymnasialt lärosäte och andra till en privat anläggning för att se om det fanns någon skillnad i arbetssätten som kunde vara berikande för undersökningen.

 Önskvärd utbildningsnivå för ryttarna var någonstans mellan L:C – L:A (en lätt grundnivå för ryttare och häst) i dressyr respektive hoppning. Det är en rimlig nivå där de flesta fritidsryttare befinner sig.

Jag hade redan vid tidigare tillfällen varit i kontakt med två större ridanläggningar angående mina observationsstudier och fått positiv respons. Jag tog senare kontakt med

27

tränare på respektive anläggning för att prata om hur mina observationer skulle gå till för att ta hänsyn till olika etiska dilemman som kunde uppstå i samband med en observationsstudie. Jag förklarade syftet med min undersökning och hur jag såg på min roll som ”passiv forskare”. De två utbildningssäten där jag fick tillgång att genomföra mina studier var placerade i södra Sverige. Den sociala miljön var förlagd i skolorna som institution. Ridlektionerna bestod dels av grupplektioner med 4-6 ryttare och häst samt dels av enskilda lektioner med en ryttare och en häst.

Det tog avsevärt längre tid att komma ut i fältet, än vad jag trodde. Min plan var att kunna utföra undersökningen under våren men i början av augusti fick jag tillträde till den första anläggningen. Jag har därför inte gjort de slutgilltiga urvalet själv, utan det föll istället på utbildningsenhetens val av tidmöjligheter och grupp för mina studier. Det visade sig också att när jag väl fick klartecken var det samma dag som grupperna skulle börja sin träning. Allt blev därför väldigt hastigt till en början och jag fick omgående undersöka vilka observationsmetoder som skulle passa bäst i miljön jag skulle vara i. Positivt var att det fanns enligt arbetsschemat träning på förmiddagen samt på eftermiddagen, vilket bidrog till en bra tid för egna reflektioner efter observationerna.

Cohen, Manion & Morrison (2007) menar att om man vill studera människors beteende i speciella situationer eller kontexter får man genom observationer en mer välgrundad kunskap om fältet. Då det rör sig om mer outsagda innebörder och underförstådda uppfattningar kan deltagande observationer och fältstudier kompletterat med intervjuer förse undersökningen med mer giltig information. I en deltagande observation befinner sig forskaren i rummet med fenomenet som ska observeras och blir en i gruppen som ska studeras. Forskaren smälter in i miljön. I min studie var jag inte i direkt kontakt med det som ska observeras. Insamling av så kallade artefakter eller ytterligare material skulle ske genom ridlärarens pedagogiska planering om det fyllde ett behov för undersökningen. Alla fältanteckningar sammanställdes i en loggbok och var ett led i den kontinuerliga analysen.

Den empiriska studien bestod av observationer som dokumenteras genom fältanteckningar. Min avsikt var att under ca en veckas tid följa några ridgrupper under deras lektioner. Sammanlagt användes 10 observationstimmar. Mina observationer var öppna men jag var inte delaktig nere i manegen. All undervisning, i grupp, följdes från läktarplats, som publik, den enskilda undervisningen följdes från anvisad plats vid ridbana, för att i möjligaste mån inte

28

påverka det som skulle studeras. Min grundtanke var att kunna använda mig av ljudupptagningar och eventuellt filmning för att kunna repetera vissa oklarheter i lugn och ro när jag sammanställde och kartlade mina observationer, en tanke som jag senare fick ändra på. Filmning var inte på tal eftersom det inte fanns någon bra placering för kameran. Jag hade behövt en person till för att kunna använda den tekniken och få den som ett komplement till undersökningen. Ljudupptagning fungerade bara då enskilda ryttare red, alltså inte i grupp eftersom diktafonen fångade alla ljud som kom förbi i manegen, vilket jag upptäckte redan innan jag påbörjat mina observationer.

Tillvägagångssätt för studien var följande

 Steg 1, kontakta utbildningssäten i södra Sverige.

 Steg 2, besök observationsmiljön före första observationstillfället. Se till vilka möjligheter som fanns i den rumsliga miljön. Fanns det möjligheter att göra ljudupptagningar, vara åskådare på lämpligt avstånd samt eventuellt kunna filma det som skulle observeras.

 Steg 3, summera miljön och välj observationsteknik. Se till etiska överväganden samt diskutera dessa med de lärosäten jag fått tillträde till så att alla deltagare är informerade om studien.

 Steg 4, gör en enklare form av blank observationskarta som kan användas vid första studien.

 Steg 5, påbörja observationen, bearbeta materialet för kartläggning efter varje studietillfälle.

Den kvalitativa undersökningen

I min undersökning har jag valt en kvalitativ metod för att kunna fånga egenarter och jobba med få undersökningsenheter för att därmed kunna söka mig mer på djupet av det som studeras. Då min undersökning är kopplad till ett aktivt utförande inom ridutbildning vill jag se till det säregna, unika och det avvikande som kan uppstå i görandet. Forskningen studerar

29

fenomenet inifrån och metoden visar en totalsituation där helhetsbilden skapar en ökad förståelse för sociala processer och sammanhang, menar Holme och Solvang (2006).

Jag har därför valt bort kvantitativ metod då dess teknik är att omvandla information till siffror och mängder vilket inte skulle passa i min undersökning.

Den etnografiska studien.

Observationer ställer stora krav på en forskare. I situationen ska flera intryck fångas genom att ses, höras och ifrågasättas, enligt Riley (Holme & Solvang, 2006). Observationer kan som metod nämnas med olika namn som till exempel deltagande observationer, kvalitativa observationer, direkta observationer och fältobservationer. Vad man främst undersöker via observationer är bland annat lokalsamhället och olika former av slutna system. Vid observationer befinner sig den som utför studien i nära kontakt med den grupp som ska observeras under en längre eller kortare tid. Metoden anses därför stå i en nära relation med det som ska undersökas vilket ställer höga etiska krav (Holme & Solvang, 2006).

Under den tid som studien har pågått har jag som forskare gjort ett medvetet val och tagit på mig den roll som passat bäst till den situation som jag befunnit mig i. Det finns som jag tidigare nämnt olika sätt att utföra observationer på. Junker (1960) indelar dessa i fyra olika kategorier complete participant; den fullständiga deltagaren, det innebär att forskaren deltar genom att studera gruppen inifrån och ta del av verksamheten. Participant as observer, som den deltagande observatören, är deltagarrollen överordnad rollen som observatör medan observer as participant; innebär att själva observatörsrollen är överordnad rollen som deltagare. Complete observer; den fullständige observatören, här använder sig observatören av en låg roll av ett direkt deltagande. Men rollen som observatör kan ha fler möjliga variationer. Anita Eriksson (2009) tar stöd av Hammersly och Atkinson (1994) som menar att rollen som observatör påverkas genom olika faktorer, som om forskaren redan är känd för att vara forskare eller vad som är känt inom forskningen och av vem, deltagarnas relation till aktiviteten de deltar i samt om forskaren tagit ställning till att vara en insider eller en outsider. Holme och Solvang (2006) säger att det spelar ingen roll vilken observationsstrategi man använder för man blir alltid en del av den sociala gemenskapen som man observerar.

30

Som observatör blir du ständigt påverkad av eller du påverkar din omgivning. Det innebär att den sociala miljön som ska studeras förändras när forskaren blir en del av denna. Medvetenheten om min roll som passiv observatör kan antingen vara dämpande för gruppens agerande eller motsatsen så att jag genom min passiva närhet gör gruppen mer aktiv, en vetskap som jag bär med mig under hela min studie. Andra situationer som jag genom min närvaro kan skapa är irritationer för deltagarna eller vissa av dem. Därför är det av vikt att via min passivitet vara följsam i gruppens flöde.

Beroende av ovanstående inverkan som jag själv bidrar med som observatör föll mitt val på att studera gruppen från läktarplats som en Complete observer. Det ansåg jag mest passande för min undersökning. Fördelar med att kunna använda rollen som en Completet observer ligger i att de flesta ryttare har en vana av att det befinner sig åskådare på läktaren under ridpassen. Det var med andra ord ingen ny upplevelse för gruppen att en person följer ridlektionen. På så sätt befinner jag mig, som Holme och Solvang (2006) menar, i ett mönster där jag inte sticker ut från gruppens vanliga miljö. Istället smälter jag in genom mitt beteende, uttrycksätt och min klädsel. Jag blir i möjligaste mån en vanlig åskådare. Att smälta in på ett naturligt sätt är viktigt för att inte hela tiden påminna gruppmedlemmarna att de är observerade. Deltagarna ska veta om din roll och det är för mig som observatör av högsta vikt att bli accepterad i gruppen.

Etiska överväganden

I min studie var det av vikt att kunna utföra en så noggrann, ingående och tydlig undersökning som möjligt och samtidigt ta hänsyn till deltagarnas konfidentialitet. I valet av undersökningens inriktning och min egen bakgrund, som ridlärare, såg jag till de etiska dilemman som kunde föreligga då en studie genomförs inom ett eget välkänt arbetsfält. En observations studie är en form av ett moraliskt dilemma där samarbete och respekt för människors integritet är en plattform för vad som är etiskt giltigt i arbetet. Etiska avgöranden sker under hela forskningsprocessen. Det är därför av vikt att man innan arbetet börjar tar upp etiska frågor för olika former av överväganden som kan uppkomma i studien (Kvale, 2007).

Anita Eriksson (2009) lyfter upp kritiska förhållanden i etnografiska studier. Tendenser finns, enligt Murphy och Dingwall (2001), att det saknas en metodkänslighet i de etiska

31

principerna vilket kan medföra vissa konsekvenser i genomförandet av etnografiska studier. Det största problemet rör då kravet på information och samtycke. Vad Murphy och Dingwall (2001) vill komma fram till är att etiska principer kanske måste användas på olika sätt i olika typer av forskning för att inte skada inblandade deltagare. I den etnografiska studien kan skadan indirekt ske genom studiens resultat, där deltagare kanske upptäcker förhållanden som de inte varit medvetna om tidigare.

Etiska frågor inom forskningen har diskuterats under de senare åren där man menar att det inte finns universallösningar på etiska problem. Utvecklingen som skett vad det gäller etnografiska studier innebär att studier ofta bedrivs av forskare som står i nära förbindelse med fältet som ska undersökas samt att ekonomiska anslag förändrats så att forskare har kortare tid att genomföra sina studier. Det finns med andra ord ett krav på snabba forskningsresultat vilket innebär att dessa förändringar även kräver nytänkande vad det gäller etiska överväganden (Eriksson, 2009).

Kvale (2007) menar att etiska koder och teorier inte har bestämda lösningar för normativa avgöranden som stundom ska fattas under pågående forskningsprojekt. Han ser dessa koder och teorier mer som texter som ska tolkas och inte regler som ska följas. Etiska koder och teorier ser Kvale (2007) som riktlinjer som ska bedömas och tas ställning till i sina specifika situationer.

För att kunna få till stånd ett informerat samtycke krävs kontakt med undersökningspersonerna som kommer att vara delaktiga i studien. Informationen till dessa ska innehålla undersökningens syfte, fördelar och risker med deltagandet samt att alla deltar frivilligt och kan dra sig ur när som helst. Problemet med ett samtycke är då, vem, förutom undersökningspersonerna, som ska ge sitt samtycke? Är det en kursansvarig, institutionen, rektor eller annan utbildningsansvarig? Följdfrågan blir, hur mycket information ska ges och när ska den ges, (Kvale, 2007)? Eriksson (2009) menar att det finns ett val du måste göra som forskare och det är valet mellan dels forskningsetiska krav och dels kravet på studiens vetenskapliga kvalitet.

För tillförlitligheten av mitt resultat är det av vikt att jag i min undersökning redogör för mina dubbla roller som forskare, ridlärare, lärare samt min förförståelse av det fält som ska studeras. Min egen roll påverkar inte förtroendekravet, då min undersökning inte innehåller så etiskt känsliga uppgifter så som personuppgifter. Undersökningen följer Vetenskapsrådets

32

(2002) fyra etiska principer för forskning vad det gäller informationskravet, samtyckekravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Alla studiens deltagare är avidentifierade och anonyma. Samtliga tillfrågade ställde upp i undersökningen frivilligt.

Datainsamling genom fältanteckningar

Att vara mentalt förberedd är en av grundpelarna när det gäller att samla information av olika slag. Under mina observationer har jag valt att använda mig av löpande anteckningar (Holme & Solvang, 2006). För att kunna vara så delaktig som möjligt som observatör har jag använt mig av olika stickord i mina anteckningar. Min plan var att jag under första ridpasset bara antecknade fraser och skeenden som hände i manegen. Efter passet skulle jag lägga pedagogiska grepp och ageranden i olika kolumner för att kunna bygga vidare på interaktionen och se den från fler håll. Under ridlektioner förekommer det att ridläraren använder sig av liknande fraser i sina kommandon. Dessa fraser hade jag i förhand gjort en förkortning av för att snabbt kunna nedteckna dem som stickord.

För att ytterligare minnas användes en diktafon. I ridhusmiljö kan det vara svårt att uppfatta allt som sägs på grund av deltagarnas placering samt alla ljud som uppstår på grund av rörelse i manegen. Men diktafonen fångar andra ljud som inte papperet fångar och lagrar därmed minnen i stunden som inte en anteckning kan göra på samma vis. Fördelen med anteckningar och diktafon är att jag som forskare får en kronologisk bild av händelsen genom att se och att höra när mitt material transkriberas. Efter varje dag renskrevs anteckningarna för att kunna ge nya vinklar till kommande dags ridpass. Dessvärre var diktafonen inte speciellt bra att använda då fler elever red samtidigt och ridläraren befann sig i motsatt sida från mig och eftersom den tog upp alla ljud i manegen. Jag valde därför att inte använda diktafonen under ridlektion i grupp, den kom istället till användning då jag observerade enskilda elever.

Fältanteckningar är något som Beach (1995) ser som hörnstenar i den etnografiska forskningen. Atkinson (1994) menar att fältanteckningar utgör en överenskommelse som etnografen gör med deltagarna. Det handlar om vad forskaren väljer att skriva om, att ha överseende med och att utelämna. Fältanteckningarna blir en textmässig produktion och reproduktion av forskarens iakttagelser. Fältanteckningar kan se olika ut och benämnas med olika namn som ”scratched notes, fieldnotes proper, fieldnotes records” och så vidare.

33

Eriksson (2009) menar att forskare kan använda sig av olika sätt att skriva och organisera sina anteckningar beroende på vad forskaren bedömer vara av vikt i själva observationen. Vissa vill hålla sig till fältnoter i form av loggböcker, dagböcker, och journaler medan andra vill skriva om vad de observerar, vad de själva lär, egna reflektioner och egna frågor och ha dessa samlade i samma dokument. Det är upp till forskarens val vad som passar bäst för undersökningens syfte.

Bearbetning av material

Transkribering från tal till skrift samt från mina egna observationer är en konstruktion. Att alla mina anteckningar kommer från ett sammanhang och går vidare till ett annat medför en rad bedömningar och avgöranden (Kvale, 2007). Granskningen av mitt material har bearbetats i flera stadier och i möjligaste mån efter varje lektionstillfälle för att kunna ta fram vissa punkter som varit bärande i undervisningen. Alla fältanteckningar har renskrivits och viktiga punkter har kategoriserats till teman. Mina anteckningar har på så vis blivit mitt empiriska material som jag använt mig av i min undersökning. Alla samlade punkter har sedan granskats utifrån min frågeställning för att avgöra dess relevans för min uppsats. Mitt resultat kommer därför att presenteras utifrån dessa teman.

Den metod som jag valt att använd mig av kallas för ad-hoc och innebär att analysen kan göras genom att växla fritt mellan olika tekniker. På så sätt har jag som forskare skapat mening till materialet genom att föra samman delar från olika ridlektioner där jag ser till likheter och skillnader i utförandet (Kvale, 2007).

Reliabilitet och validitet

Validitet i en forskningsundersökning innebär dess begreppsmässiga och teoretiska relevans, det vill säga om jag som forskare verkligen undersöker det som jag föresatt mig. Reliabiliteten visar på hur tillförlitligt mitt resultat är (Nordänger, 2002). För att kunna få en forskningsstudie valid krävs en hantverksskicklighet som forskaren kan visa upp genom att hon ständigt kontrollerar, ifrågasätter och teoretiskt tolkar sina resultat.

34

Genom mina observationsstudier har jag skapat möjligheter för att fånga det undersökta fenomenet. Jag måste likafullt reflektera över min egen roll som observatör och mina egna tolkningar av studiens resultat och slutsatser. Genom min yrkesroll som lärare och ridinstruktör baseras mina tolkningar på en förförståelse för fältet som jag undersökt vilket innebär att jag lyft fram möjligheten till att kritiskt granska mina egna tolkningar. Tolkning och reflektion är det som bör känneteckna forskning menar Alvesson och Sköldberg (2008). Tolkningsresultatet framträder genom att se alla små delar som framkommit ur empirin. Vilket i min undersökning har öppnat för kritiska granskningar som inom ridundervisningen kan leda till förändring.