Male Rolemodels -As an social intervention for young men

Examensarbete i socialt arbete Malmö högskola

15 p Hälsa och samhälle

Hälsa och samhälle

MANLIGA FÖREBILDER

- SOM EN SOCIAL INSATS FÖR UNGA MÄN

MAJA PARCK

EMMELIE PERSSON

MALE ROLEMODELS

- AS A SOCIAL INTERVENTION FOR YOUNG

MEN

MAJA PARCK

EMMELIE PERSSON

Parck, MP, Maja & Persson, EP, Emmelie / Male Rolemodels . – As a social intervention for young men. Examensarbete i socialt arbete 15 poäng. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, enheten för socialt arbete, 2010.

Vi startade vårt examensarbete efter en föreläsning på Malmö Högskola, Hälsa & Samhälle (2010-01-22), rörande genusfrågor kopplat till socialt arbete. Här väcktes vårt intresse för användningen av manliga förebilder som en insats till pojkar med olika problematik. Vi ville undersöka vilka föreställningar socialarbetare har om begreppet manliga förebilder, kopplat till socialt arbete med ungdomar, och detta blev således även vår frågeställning. Vår avsikt har alltså varit att söka en förståelse för begreppet, vilka egenskaper är eftersträvande hos den ”goda manliga förebilden”. I vilken utsträckning spelar föreställningar kring kärnfamilj, kön, frånvarande fäder och behovet av manliga förebilder in i hur socialarbetare resonerar kring behov av insats för ungdomar. Vi har utfört en kvalitativ studie och funnit att alla våra informanter har en tydlig bild av vem den manliga förebilden är och vad han används till. Det är en man som står för gränssättning, aktiviteter och erfarenheter och som blir en del av pojkarnas könsidentifiering .

Nyckelord: Genus, identifiering, manliga förebilder, maskuliniteter, socialt arbete,

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. INLEDNING s 3 1.1 Syfte och frågeställning s 4 1.2 Avgränsning s 4 2. METOD s 5 2.1 Kvalitativ eller kvantitativ ansats s 5 2.2 Tillvägagångssätt s 5 2.2.1 Halvstrukturerad intervju s 6 2.2.2 Urval av informanter s 6 2.2.3 Validitet s 7 2.2.4 Etiska övervägande s 8 3. SYFTET MED KONTAKTPERSON/MENTORSKAP s 8 3.1 Socialtjänstlagen s 8 3.2 Uppsökande arbete med ungdomar s 9 4. TIDIGARE FORSKNING s 10 4.1 Familjestrukturer s 11 4.2 Känslomässiga kvinnor och starka män s 11 4.3 Identifikation s 12 5. TEORETISKA PERSPEKTIV s 12 5.1 Teorival s 12 5.2 Det essentialistiska synsättet/ psykoanalytisk teori s 13 5.3 Genus/Socialkonstruktivism s 14 5.3.1 Connell s 14 6. ANALYS OCH RESULTATREDOVISNING s 16 6.1 Mål och syfte med förebilder s 16

6.1.1 Ungdomarnas och socialarbetarnas behov

och önskemål s 18 6.1.2 Fadersfrånvaro, ett socialt problem? s 21 6.2 Vem är den manliga förebilden? s 22

6.2.1 Ålder s 22 6.2.2 Erfarenhet och utbildning s 24 6.2.3 Personliga egenskaper s 26 6.3 Alternativa maskuliniteter s 27 6.3.1 Annorlunda önskemål s 27 6.3.2 En bra uppväxt s 28 6.3.3 Motsatser s 30 7. SAMMANFATTNING s 32 8. SLUTDISKUSSION s 33 9. REFERENSER s 35 10. BILAGOR s 36

1. INLEDNING

Vårterminen 2010 närvarade vi på en föreläsning på Malmöhögskola rörande frågor kring genusteorier relaterat till socialt arbete. Hur skapar vi som socialarbetare kön? Vi blev specifikt intresserade för området manliga förebilder inom socialt arbete med ungdomar, då vi under denna föreläsning kom i kontakt med forskaren Helena Johansson som tidigare gjort en studie om bristen på manliga förebilder. H. Johansson undersöker hur begreppet används i socialt arbete och hur diskurser lyder kring begreppet. Detta gör hon utifrån ett genusperspektiv. Vi sökte, efter vårt intresse väckts, vidare på begreppet på Internet och fann det kopplat till en brist på manliga förebilder inom skola, omsorg och socialt arbete. Detta ofta relaterat till unga män och pojkar som hamnat i kriminella banor och där den manliga förebilden skildras som en ersättning av en fadersgestalt. Detta ledde till ytterligare intresse och nyfikenhet hos oss för hur föreställningen om manliga förebilder ser ut på fältet för socialt arbete. Vi vill alltså inte koncentrera oss på själva bristen på manliga förebilder, som H. Johansson (2006), utan snarare fördjupa oss i hur föreställningar kring begreppet manliga förebilder kan se ut för personer som är verksamma inom socialt arbete med ungdomar.

Vi valde att utföra en kvalitativ studie och fann att det finns en uttalad bild av hur en god manlig förebild skall agera hos alla informanter vi intervjuat. Det skiljer sig dock lite vilka egenskaper som våra informanter sätter i fokus under samtalet om den manlige förebilden och i vilket syfte man använder sig utav dem. Det är just dessa motsättningar och likheter som vi valt att lyfta och analysera i vårt sökande av hur socialarbetare kan använda sig av manliga förebilder och hur deras föreställning kring detta ser ut.

H. Johansson (2006) menar att det finns en stor saknad av manliga förebilder i dagens samhälle. Männen behövs som förebilder åt barnen, stöd åt papporna och som en ersättning av en fadersgestalt då det saknas. Begreppet manliga förebilder är idag ett etablerat begrepp men dess innebörd och avsikten med att använda det verkar dock förändras. Den manliga förebilden ges olika betydelser och funktioner i olika sammanhang med olika konsekvenser. I Sverige vidtas det ett stort antal åtgärder från samhällets sida för att erbjuda pojkar och unga män ”nya” eller ”bättre” manliga förebilder. Det kan vara projekt som i samarbete med socialtjänstens ungdomsverksamheter, förväntas att med en manlig förebild socialisera de yngre männen in i en manlighet, men det kan även vara offentliga, privata eller ideella organisationer som strävar efter att hjälpa unga killar som hamnat ”på glid”. Detta genom att ge dem en manlig kontaktperson eller att låta organisationens ledmotiv och dess medlemmar stå som förebilder för nya medlemmar.

Frånvarande fäder beskrivs ofta som ett socialt problem. I den allmänna och politiska debatten beskrivs fadersfrånvaro och dess föreställda konsekvens, brist på manliga förebilder, som en förklaring till kriminalitet och främst då till pojkar som hamnat i en kriminell bana. Olika aktörer med olika värderingar och intresse argumenterar för att definiera dessa förhållanden som ett socialt problem och för att finna åtgärder till problemet.

Det finns olika teorier om varför det idag saknas manliga förebilder och vad det är som saknas. Är det en jämställdhetsfråga som skapats inom det konstruktivistiska

synsättet? Eller är det en saknad av den heteronormativa familjekonstellationen, även kallad kärnfamiljen? Vi söker i vår uppsats få en klarhet i vem som är den manliga förebilden som blir en insats i dessa unga mäns liv, och i vissa fall förväntas statuera som rollmodell för dessa pojkars framtida könsidentitet.

1.1 Syfte och frågeställning

Vi har i vår uppsats undersökt vad som innefattas i begreppet, ”manliga förebilder”, inom socialt arbete. Hur lyder diskursen inom olika verksamheter kring detta begrepp och vilka egenskaper nämns i samband med ”manliga förebilder”. Hur ser föreställningen ut för de socialarbetare som anställer mentorer/kontaktpersoner och hur motiveras de val som de gör. Vår avsikt har alltså varit att söka en förståelse för begreppet, vilka egenskaper är eftersträvande hos den ”goda manliga förebilden”. I vilken utsträckning spelar föreställningar kring kärnfamilj, kön, frånvarande fäder och behovet av manliga förebilder in i hur socialarbetare resonerar kring behov av insats för ungdomar.

Vår frågeställning är: Vilka föreställningar har socialarbetare om begreppet manliga förebilder, kopplat till socialt arbete med ungdomar?

1.2 Avgränsningar

För att tydliggöra vårt syfte, så bör nämnas att vi inte koncentrerar oss på verksamheten i sig, utan är mer intresserade av hur socialarbetarens föreställning kring begreppet ser ut, och vad informanterna anser vara syftet med manliga förebilder. Vi beskriver dock kortfattat organisationerna och deras ändamål för att öka vår och läsarens förståelse av syftet med ungdomsverksamheter och informanten. Detta då vi har en medvetenhet om att informanten är präglad av den verksamhet som denna är agerande i, trots att de var och än talar utifrån sin personliga övertygelse så spelar det roll i vilken kontext du befinner dig i.

Vi har avgränsat vårt arbete till att gälla verksamma socialarbetare i Sverige som arbetar med ungdomar. Detta då begreppet ofta nämns just i dessa sammanhang då det kommer till socialt arbete. De informanter vi har intervjuat har alltså själva erfarenheten av att arbeta med ungdomar och/eller anställa personal som är lämplig till att arbeta med tonåringar i form av kontaktmannaskap. Detta för att få ta del av deras yrkeskunskaper och uppfattningar om vårt ämne. Vi kommer även inom en snar framtid själva vara verksamma socialarbetare och önskar med denna uppsats få en djupare förståelse för vad kön kan spela för roll inom fältet. Avgränsningen gällande ungdomar är både kopplade till den påstådda påverkan en fadersfrånvaro kan ha för tonåriga pojkar samt ett intresse från vår sida att i framtiden få arbeta med dessa ungdomar och utforska våra egna värderingar i denna fråga.

Då vi enbart har ett visst sidantal och en viss tidsperiod att utgå från har vi försökt avgränsa arbetet efter personligt intresse och vad vi finner vara mest relevant i sammanhanget. Då vi utforskar maskuliniteter har genus varit ett givet teorival för oss. Här har RW. Connell, sociolog och genusteoretiker, fått vara en utav våra ingångar till detta, just pågrund av hennes djupgående forskning och studier kring olika typer av maskuliniteter. Som motpol till hennes teorier har vi valt att använda den essentialistiska läran som lyfter familjens, ofta då kärnfamiljens, vikt vid ett identitetsskapande för barn. Kopplat till teorierna har vi även tidigare

forskning som vi anser vara relevant till ämnet. Vi har valt att avgränsa oss till att ta med den litteratur som lyfter den manliga förebildens betydelse.

2. METOD

I detta kapitel redovisas vår metod under uppsatsens gång. Vi lägger här fokus på hur vi har gått tillväga för att samla in data, hur vi har analyserat data samt vilka etiska övervägande vi har diskuterat.

2.1 Kvalitativ eller kvantitativ ansats

Vi har använt oss av kvalitativ metodform i vår uppsats. Kvalitativ forskning används för att skapa förståelse för människors beteendemönster och de aktiviteter som vi människor utövar. Då den kvantitativa metoden bygger på siffror, presenteras resultatet i diagram och tabeller vilket inte lämpar sig för det som vi vill undersöka. Utgångspunkten i vårt arbete är nämligen att med kvalitativ data få fram våra informanters upplevelser och föreställningar om begreppet manliga förebilder (Denscombe 2006).

Den kvalitativa analysen öppnar upp för forskning där teorier och beskrivningar av företeelser också är förankrade i verkligheten. Detta skildrar då inte en ensidig verklighetsbild som är absolut och fast. Istället bygger analysen på kringliggande sociala villkor. Eftersom vårt ämnesområde är så komplext och inte kan begränsas i generella antaganden, passar den kvalitativa analysen för vårt syfte med uppsatsen (Denscombe 2006).

2.2 Tillvägagångssätt

Vi har velat gå in i vår undersökning med en så neutral uppfattning om detta begrepp som möjligt. Detta för att få ut information av våra informanter utan att tolka för mycket utifrån våra egna värderingar och tankar. Vi är dock medvetna om att en helt neutral uppfattning ej är möjlig som forskare. Vi har olika erfarenheter, kunskaper och uppfattningar som alltid kommer att påverka tolkningar i ett möte med andra personer. Genom att vara medvetna om dessa och ständigt föra en diskussion anser vi dock att vi kan öka neutraliteten i mötet med våra informanter.

Vi använder oss av kvalitativ metod då vi har som mål att upptäcka företeelse och egenskaper av begreppet manliga förebilder. Vår avsikt är inte att bestämma omfattningen av någonting som är på förhand bestämt, utan vill istället på djupet utforska hur användandet av begreppet kan se ut på fältet (Svensson & Starrin, 1996).

Vi har utfört halvstrukturerade intervjuer med socionomer som arbetar med ungdomar på olika verksamheter inom socialt arbete. Detta för att få en uppfattning om hur verksamma socialarbetare som exempelvis arbetar med att matcha mentorer/kontaktpersoner med ungdomar resonerar om detta. Vi har även utfört intervjuer med fältarbetare inom området med ungdomar.

För att bryta ner vår data till analysenheter, har vi kodat och kategoriserat vårt material. Detta har vi gjort utifrån de idéer och företeelser vi sökt efter i datamaterialet. Denna typ av ”öppen kodning” har som syfte att upptäcka, namnge

och kategorisera företeelser för att utveckla kategorier angående deras egenskaper och omfång. Vidare handlar den kvalitativa forskarens reflektioner om att försöka identifiera mönster och processer, gemensamma drag och skillnader (Denscombe 2006). Detta görs då vi återigen går igenom texterna från intervjutillfällena. Vi söker efter återkommande teman eller kopplingar mellan de enheter och kategorier som kommer fram. Denna process har vi upprepat gång på gång för att förbättra den förklaring vi arbetat fram.Teman som vi tagit fram och har valt att begränsa oss till är:

Mål och syfte med förebilder

- Ungdomarnas och socialarbetarnas behov och önskemål - Fadersfrånvaro ett socialt problem?

Vem är den manliga förebilden? - Ålder

- Erfarenhet och utbildning - Personliga egenskaper Alternativa maskuliniteter - Annorlunda önskemål - En bra uppväxt - Motsättningar 2.2.1 Halvstrukturerad intervju

Anledningen till att vi har valt att utföra halvstrukturerade intervjuer är att vi vill söka socialarbetarnas upplevelser av vårt begrepp ”manliga förebilder”, detta utifrån deras kunskaper och erfarenheter. Vårt forskningsintresse är alltså att beskriva och förklara begreppet utifrån informanternas föreställning av detta. Vi har använt oss av öppna frågor blandat med följdfrågor, som spontant uppkommer i samtalet, med mer styrande karaktär (se Bilaga 1).

Vi är medvetna om intervjuareffekten, vilket innebär att vi som intervjuare påverkar informanten så att denne förstår vad vi som intervjuare förväntar oss av henne/honom, (Rosengren & Arvidsson, 2002) och ser att detta är något som inte helt och hållet går att undvika i ett möte då vi är medskapare till intervjuns resultat genom vår interaktion till informanten (Svensson & Starrin, 1996). Däremot har vi försökt ställa så öppna frågor som möjligt, hålla oss neutrala kring begreppet manliga förebilder och använt oss av ljudupptagning som vi sedan har kunnat analysera huruvida där uppstått intervjuareffekt.

2.2.2 Urval av informanter

Vi har gjort det urval vi har av informanter då vår förhoppning är att få en bredd som innefattar frivilliga organisationer, socialtjänst och kommun. Vi är medvetna om att fyra intervjuer inte ger en bredd på det vis att det går att göra generella antaganden utifrån den information vi får (Rosengren & Arvidsson, 2002). Dock ger det oss en djupare bild av upplevelsen av begreppet ute på arbetsfältet för verksamma socionomer.

Vi har valt göra två intervjuer med personer från frivilliga organisationer, en från socialtjänst och en från kommun inom området kultur och fritid. Vi har medvetet valt dessa informanter då vi anser att de kan ge oss relevant information om

ämnet. Vi vill få ut information från de som anställer eller matchar ungdomar med mentorer, kontaktpersoner, eller andra agerande vuxna på ungdomsverksamheter. Detta för att begreppet, ”manliga förebilder”, ska förstås utifrån de verksamma socialarbetarnas synvinkel. Vårt intresse är att få fram socialarbetarnas upplevelse och föreställning av begreppet manliga förebilder. Då alla våra informanter arbetar eller kommer i kontakt med förebilder på olika sätt, tycker vi det är högst relevant att välja informanter från dessa olika verksamheter.

Verksamhet 1: En av de frivilliga organisationerna arbetar med mentorskap och har socialtjänsten som uppdragsgivare. Mentorskapet innebär att en vuxen man eller kvinna får i uppdrag att vara stöd och handledare till en ungdom som av olika anledningar behöver lite extra hjälp.

Verksamhet 2: Den andra frivilliga organisationen ser lite annorlunda ut. Där är det medlemmar som styr verksamheten, vilken står för hederlighet, solidaritet och drogfrihet. I verksamheten finns det en vuxen- och en ungdomsverksamhet, som gör att de vuxna oftast agerar som förebilder åt ungdomarna, men ungdomarna fungerar även som förebilder åt varandra beroende på hur långt man har kommit med förändringen av sitt liv.

Verksamhet 3: Vi har också intervjuat en familjevårdssekreterare från socialtjänsten, där de arbetar med att till exempel bevilja kontaktpersoner som en insats till ungdomar som behöver stöd och hjälp att till exempel, bryta sig loss ifrån en olämplig miljö eller att hitta en meningsfull fritidssysselsättning.

Verksamhet 4: Den sista intervjun vi gjorde var på en kommunal verksamhet under området kultur och fritid. Verksamheten är inriktad både på uppsökande och på organiserad verksamhet i form av kill- och tjej grupper.

2.2.3 Validitet

Vår avsikt med uppsatsen är, som tidigare nämnt, inte att göra några generella antaganden, utan i stället söka efter en förståelse av begreppet, ”manliga förebilder”, och vad det innebär för våra informanter i deras arbete. Vi är inte ute efter en helhet utan snarare en fördjupning i våra informanters utsagor. För att kontrollera trovärdigheten har vi använt oss av ljudupptagning under intervjuerna, och sedan transkriberat och analyserat texterna för att försäkra att det finns empiriska belägg och att vi har gjort en rimlig tolkning av materialet (Svensson & Starrin, 1996). Validitetsbegreppet vilar på föreställningen om en objektiv sanning. Vad sanning är, för vem, i vilket sammanhang och när, är dock i hög grad sociala konstruktioner. Vid kvalitativa studier kan man inte mäta validiteten med konkreta metoder så som vid kvantitativa metoder. Man skulle kunna ersätta metoderna som görs i kvantitativ forskning och applicera i kvalitativ forskning, men frågan om vad sanning är och vetenskapens roll i sanningskonstruktionerna kvarstår. Då vi som ovan sagt, inte vill söka en bredd utan en fördjupning är det vårt material som styr resultatet i datainsamlingen. För att kontrollera vår datainsamling/resultat har vi gett informanterna möjlighet att läsa igenom och kommentera texten i mer eller mindre färdigt skick, för att validera tolkningar och resultat (Kvale, 1997).

2.2.4 Etiska övervägande

En förutsättning för att genomföra intervjuerna är att få ett samtycke från de som vi vill ska medverka samt deras enhetschef. Detta gjorde vi genom att ta kontakt med våra informanter via mejl eller telefon. När vi fått ett preliminärt samtycke, skickade vi papper för dem att skriva under till ett skriftligt samtycke. Vi garanterar även våra informanter att deras identitet skyddas. Vi hoppas att kunna lyfta det arbete de utför på ett sett som visar det positiva och fungerande i deras arbetsmetoder och samtidigt kunna kritiskt reflektera över det som sägs. De som medverkat har alltid haft en möjlighet att avstå från att svara på frågor eller under resans gång ångra sig och välja att stryka det som sagts. Vårt tillvägagångssätt under och innan intervjuer har granskats och godkänts av etiknämnden, Malmö högskola (se Bilaga 2)

3. SYFTE MED

KONTAKTPERSON/FÄLTARBETE

För att vi ska kunna förhålla oss till våra informanters föreställningar om manliga förebilder, tar vi i detta kapitel upp syftet med kontaktpersoner och mentorer inom socialtjänst, kommun och frivilliga organisationer. Vi vill tydliggöra syftet med de organisationerna vi besökt då vi anser att våra informanter till viss del är färgade av den verksamhet de arbetar på och de ramar denna sätter. Bäck- Wiklund, med flera, (2003) beskriver hur syftet med kontaktperson är vagt formulerade i lagtext. De beskriver vidare att insatsen bygger på en idé om att nyttja samhällsengagemanget hos enskilda privatpersoner.

3.1 Socialtjänstlagen

Bestämmelser om kontaktpersoner regleras i Socialtjänstlagen 3 kap 6§ tredje stycket (Norström & Thunved, 2008). Kontaktpersonens uppgift är att hjälpa den enskilde och hans närmaste i personliga angelägenheter. Kontaktpersonen skall fungera som ett personligt stöd och hjälpa till på olika sätt. I vissa fall kan en kontaktperson beviljas i syfte att hjälpa den enskilde att bryta sig loss ur en olämplig miljö och i andra fall kan det handla om att hjälpa den enskilde till en meningsfylld fritidssysselsättning. Det betonas dock i lagen att det är viktigt att kontaktpersonen inte tar över vad den enskilde kan göra själv utan i stället söker aktivera honom (Norström & Thunved, 2008).

Det finns inte någon rätt för den enskilde att få kontaktperson utsedd, det är socialnämnden som avgör om det finns behov. Socialnämnden kan aldrig utse en kontaktperson mot den enskildes vilja (Norström & Thunved, 2008).

I lagen nämns ingenting om att kontaktpersonen bör ha särskilda kvalifikationer. Socialnämnden kan utse var och en som är lämplig för uppgiften, såväl förtroendeman eller tjänsteman hos nämnden som någon annan. Det är den enskildes hjälpbehov som blir avgörande för vilka kvalifikationer kontaktpersonen skall ha (Norström & Thunved, 2008).

I fjärde stycket finns bestämmelser med möjlighet att utse en särskilt kvalificerad kontaktperson reglerat. Detta kan ske då det rör sig om unga som begår brott och riskerar att skapa en kriminell livsstil eller i situationer då en ung person har

behov av särskilt stöd och vägledning för att motverka en risk för missbruk av beroendeframkallande medel. Socialt nedbrytande beteende är också en riskfaktor som kan vara en orsak till att man beviljas en kvalificerad kontaktperson. Det uttrycks i socialtjänstlagen att det bör finnas en bred rekryteringsbas för särskilt kvalificerade kontaktpersoner. Den bör inte bara ske inom socialtjänsten utan även inom polisen, skolan, ideella organisationer, kyrkliga samfund och idrottsrörelser (Norström & Thunved, 2008).

Inom frivilliga organisationer arbetar man också med förebilder som en resurs med ungdomar inom socialt arbete. Förebilden har dock en annan benämning än socialtjänstens kontaktperson. Det kan till exempel benämnas som mentorskap, handledning eller helt enkelt förebilder. Frivilliga organisationer kan ha ett nära samarbete med socialtjänsten och få sina uppdrag formade utav dem och en del kan arbeta helt utan socialtjänstens inblandning. Oavsett samarbete med socialtjänsten har de organisationer vi besökt inför vår datainsamling, själva format sitt syfte och mål med verksamheten.

3.2 Uppsökande arbete med ungdomar

I socialtjänstlagen finns det även stöd för att det är kommunerna som skall tillhandahålla förebyggande socialt arbete. Bestämmelserna finns i socialtjänstlagen 3:e kapitlet 1§ (Ander, mfl, 2005).

Arbetet ute på fältet med ungdomar går ut på att vara en pålitlig vuxen och vara tillgänglig för ungdomarna i deras miljöer. Fältarbetet riktar sig till två miljöer i samhället. Det ena är det så kallade lilla samhället, de miljöer som är präglade av lokala förutsättningar och där ofta lite yngre ungdomar dominerar. I de här miljöerna handlar fältarbetet till mesta del av fritidsaktiviteter, gruppverksamhet och samarbete med andra lokala aktörer. Den andra miljön är den större stadens centrala delar. Det handlar om miljöer som i högre grad befolkas av äldre ungdomar med mer uttalad social problematik. Arbetet här blir mer präglat av socialt råd och stöd och riktar sig oftast mer till individen (Ander, mfl, 2005). Centralt för fältarbetarna är att ha ett förhållningssätt till i första hand ungdomarna men också i relation till samarbetspartners. Fältarbetarna möter ungdomar som ibland själva inte vill har någon kontakt, utan att de tvärtom sökt sig till en plats för att slippa uppmärksammas. Genom den relationen till de unga kan fältarbetarna få kännedom om en rad förhållanden som annars inte skulle nå myndigheterna. Det kan bli problematiskt för fältarbetaren hur han/hon skall handskas med den kunskapen. En dimension styrs av ungdomarnas enskilda och kollektiva behov av att å ena sidan få hjälp och å andra sidan få vara i fred och bestämma över sitt liv. Det handlar om närståendes, myndigheter och allmänhetens intresse av att bidra till goda livsvillkor för unga, men samtidigt lösa sociala problem och förhindra negativ utveckling. För fältarbetarna gäller det att ha en vettig relation till ungdomarna, utforma en bra verksamhet och kunna vistas kontinuerligt i ungdomarnas miljöer för att förebygga negativ utveckling (Ander B mfl 2005).

Inom ramen för fältarbetet arbetar man även med strukturerade ungdomsgrupper för att skapa förtroende. Det är viktigt med ett förtroende till både fältarbetarna som företräder de vuxna och att ungdomarna har förtroende för varandra. Ibland arbetar man med tjej- respektive killgrupper var för sig. Detta för att man menar att i en könshomogen grupp är inte spelet mellan könen i fokus. Ander med flera

(2005) menar att genom att använda sig utav könshomogena grupper, får man tillfälle att utmana könsrollerna, att till exempel låta tjejerna pröva någon aktivitet som ofta varit förbehållna av killarna. Genom att arbeta med tjej- och killgrupper är det viktigt att vara medveten om att man antingen stärker eller försvagar könsrollerna och hela tiden ha en diskussion om detta i arbetsgruppen.

4. TIDIGARE FORSKNING

Helena Johansson är en av de forskarna som har undersökt hur föreställningen om bristen på manliga förebilder ser ut inom fältet socialt arbete. Hon har särskilt studerat hur föreställningen konstrueras eller ifrågasätts bland personal inom verksamheter som arbetar med pojkar som bedöms sakna manliga förebilder. I slutdiskussionen i H. Johanssons (2006) avhandling Brist på manliga förebilder konstaterar hon att föreställningen är högst levande inom socialt arbete. Dock menar hon att uppfattningen inte är obestridlig men hon konstaterar att brist på manliga förebilder har blivit en populär förklaringsmodell för socialproblematik gällande tonårspojkar med ensamstående mammor.

H, Johansson (2006) konstaterar även att bristen på manliga förebilder har blivit en populär förklaringsmetod för social problematik speciellt när det gäller tonårspojkar med ensamma mödrar. Hon menar att barndomen som kvinnovärld, där huvudsak kvinnor tar hand om barnen leder till en indikation att detta är ett problem och det leder vidare till kravet att det behövs fler män som arbetar inom barnomsorg, skola och socialtjänst, vilket resulterar i att män som behandlare och i arbete med pojkar förväntas vara en manlig förebild eller rollmodell. Bäck-Wiklund (2003) visar på att det oftast är unga män som tillsätts som kontaktpersoner till pojkar med fokus på fritid och aktiviteter. När det gäller tonårsflickor behöver det inte vara unga kvinnor, utan det kan även vara äldre, som kontaktpersoner men fokus ligger snarare på samtalet.

Det vanligaste i H. Johanssons (2006) material, är att den manlige behandlaren kan komma att stå symbol för en traditionell och stereotyp maskulinitet som karaktäriseras av fysisk aktivitet, fasthet, mod, heterosexualitet och en trimmad kropp. Dessa egenskaper förväntas då hjälpa pojken att identifiera sig ut ur kvinnovärlden och därmed växa upp till en man. Relationen mellan den manliga behandlaren och pojken kommer att präglas av gränssättning och disciplin vilket man med, definitionen brist på manliga förebilder, menar att den ensamma mamman inte kan erbjuda. H. Johansson (2006) menar att de manliga förebilderna kommer med detta synsätt förstärka synen på kön som olika och komplementära. En konsekvens av detta synsätt är fysisk aktivitet, mod, gränssättning etcetera, görs till manliga egenskaper som kvinnor inte kan eller vill ha.

H. Johansson (2006) tar upp Nordbergs studie som visar på att det går att urskilja en annan syn på de manliga förebildernas funktion, genom att visa att könsöverskridande handlingar är både önskvärda och möjliga. Vilket även delar av H. Johansson resultat visar på som önskvärt hos dem som arbetar med ungdomar inom socialt arbete. Dessa två förhållningssätt kan ses som diskurserna, kön olika och kön lika, vilket sammanfattningsvis kan beskrivas som ett praktiskt

könsöverskridande och en utmaning av en förlegad könsordning. Båda ställer sig i relation till en traditionell manlighet, genom att antingen uttrycka den eller genom att överskrida den.

H. Johansson (2006) poängterar att tanken med att pojkar behöver manliga förebilder att identifiera sig med för att ”lära sig kön” har funnits inom jämställdhetsdiskursen en längre tid, men att den inrymmer oklarheter och ambivalenser både i synen på kön och i strävan att öka andelen manliga arbetare i kvinnodominerande yrken.

4.1 Familjestruktur

H. Johansson (2006) beskriver hur både behandlare och handläggande socialsekreterare befinner sig i en socialpraktik där söner till ensamma mödrar utgör en stor del av de ungdomar de träffar, och en stor del ansökningar innehåller också en beskrivning där fadersfrånvaro definieras som ett socialt problem. Konstruktionerna av den ensamma mamman och den frånvarande fadern innehåller ambivalenser och kan relateras till moderskap respektive faderskap. H. Johansson (2006) menar att det är svårt att ge en entydig bild av hur bristen på och behovet av manliga förebilder konstrueras. En del av den är dock en förlorad fadersauktoritet i familjen. Fadersfrånvaron blir på detta viset en förklaring på det postmoderna samhällets auktoritetskris. De vanligaste insatser för pojkar som har frånvarande färder, och på något sätt uppmärksammats av socialtjänst eller andra socialarbetare, är kontaktperson eller lägeraktiviteter med exempelvis fältgruppsverksamheter (Bäck-Wiklund, mfl, 2003).

4.2 Känslomässiga kvinnor och starka män

Claezon och Hilte (2005) har forskat inom behandlingen av barn och unga på institution och hur föreställningar om manligt och kvinnligt påverkar organiseringen av behandlingsarbetet. I deras material presenteras gemensamma föreställningar från behandlare inom olika behandlingshem, om vad det betyder att vara man eller kvinna i socialt behandlingsarbete. De kvinnliga behandlarna beskrivs som känslomässiga personer medan männen framställs som ordnings upprätthållare av regler inom institutionen. Kvinnorna beskrivs helt enkelt som mer känsliga och sårbara i kontakten med ungdomarna och anses mer lämpade än männen att trösta och ta hand om känslor. Männen agerar mer rationellt genom att tillrättavisa och sätta gränser för pojkarnas handlingar. Kvinnor och män tilldelas följaktligen olika roller i behandlingsarbetet inom ramen för en könad arbetsdelning. Denna arbetsdelning bygger på mycket traditionella och stereotypa föreställningar om vad som är manligt och kvinnligt. Behandlarna förvandlas till en plats för produktion och vidmakthållandet av de traditionella könsrollerna som genomtränger den lokala behandlingskulturen. (Hilte och Claezon, 2005)

Hilte och Claezon (2005) redovisar hur behandlarnas föreställning om pojkars och flickors kön och sexualitet är att de är väldigt olika. De menar att pojkar är mer raka i sin kommunikation medan flickorna pratar mer runt och undviker att lägga korten på bordet. Behandlarnas föreställning är att pojkarna inte blir rädda, ledsna och oroliga. De blir istället förbannade, och gråter de så är det för att de är arga. Pojkarnas maskulinitet konstrueras mot bakgrund av en oförmåga att uttrycka sådana känslor som rädsla, oro och ledsenhet. Flickorna däremot har enligt de kvinnliga behandlarna lättare för att prata om sina känslor och besvikelser.

Hilte och Claezon (2005) menar att behandlarna konstruerar en skillnad mellan manligt och kvinnligt för att tolka pojkarnas känsloutlevelse eller snarare brist på känsloutlevelse. Flickorna beskrivs också som självdestruktiva och inåtvända medan pojkarna beskrivs som utåtagerande. Pojkarnas problem beskrivs utav behandlarna som enkla och av övergående natur. De uppfattas av behandlarna som mer sociala i sin karaktär och vidhäftar inte psyket. Flickornas problem beskrivs snarare som av en psykisk än en social natur. Här finns det en psykopatologisk diskurs som förlägger flickornas problem på en psykisk nivå, som gör deras problem långt allvarligare än pojkarnas.

4.3 Identifikation

Thomas Johansson (2004) har kritiserat den psykoanalytiska teorin, speciellt hur man inom denna teori närmat sig och analyserat familj, roller och identifikation. Tankarna kring identifikation och identitet är sammanvävda med hur man ser på familjen och på kön. Den psykoanalytiska diskussionen bygger i stor utsträckning på föreställningen att det existerar en ”naturlig” familj. Den tar i väldigt liten utsträckning hänsyn till historiska och sociologiska faktorer, vilket gör att det är svårt att kombinera denna teori med ett makt och könsperspektiv. I senare typer av teorier, som till exempel socialkonstruktivismen, uppstår identitet och identifikation i socio- kulturella sammanhang.

T. Johansson (2004) menar att vi fortfarande lever i ett samhälle där män har mer makt än kvinnor, men att samtidigt gäller det inte alla män och kvinnor. Kvinnor får allt större offentligt inflytande och män deltar mer i hemarbetet. Därför finns det all anledning att ifrågasätta hur detta påverkar definitionen av faderskap. Fadern står allt mer sällan för den patriarkala ordningen i hemmet, vilket innebär att förutsättningarna för hur kön skapas förstörs. T. Johansson (2004) anser att den uttalade brist på faderskap är konstruerad och bygger på föreställningen att speciellt män men även kvinnor behöver en fadersfigur att identifiera sig med. Utgångspunkten för denna föreställning finns i kärnfamiljen.

5. TEORIER

Nedan kommer vi att diskutera de teoretiska perspektiv vi har använt oss av under vår analys av intervjuerna. Vi har valt att utgå från socialkonstruktivismen och det essentialistiska synsättet som motpoler. Detta kopplat till olika genusordningar. Vi kommer sedan att föra ett resonemang kring hur vi använder oss av teorierna i vår analys och resultatredovisning.

5.1 Teorival

Vi utgår från socialkonstruktivismen och genusteorier då vi undersöker vår frågeställning. Vi har valt dessa teorier då vi anser att de är passande för att se diskurser kopplade till manliga förebilder inom fältet för socialt arbete med ungdomar. Vi har här lagt fokus på Connell, som är australiensk sociolog, och hennes teorier kring maskulinitet, då vi anser det lämpligt och intressant till vårt ämnesval. Vi har valt att använda oss av Connell (1999) då hon för ett resonemang kring hur maskuliniteter kan ses och hur vi skapar dessa ”könsroller”. De maskuliniteter vi har valt att lyfta är exempel på hur vi som människor kategoriserar in egenskaper och bildar uppfattningar om hur den ”sanna” mannen

bör agera. Detta anser vi vara en god grund i att göra en fortsatt analys av de uppfattningar våra informanter förmedlar om manliga förebilder.

Innan vi går in på Connell och den socialkonstruktivistiska teorin, har vi valt att redovisa för det essentialistiska synsättet. Detta för att vi under vårt arbete upplevt denna teori vara närvarande i både litteratur och intervjuer kring begreppet manliga förebilder. Det ger oss en förståelse för vad som kan vara de bakomliggande orsaker till varför exempelvis socialarbetare har de uppfattningar de har gällande manliga förebilder. Vi vill även belysa motsatsen mellan det socialkonstruktivistiska synsättet där man problematiserar konstruktioner i samhället, och ett mer biologistiskt synsätt där man ser på könets betydelse som konstant. Connell får sedan hjälpa oss att analysera den essentialistiska läran och vi för, med hjälp av henne, ett kritiskt resonemang kring detta.

5.2 Det essentialistiska synsättet/ psykoanalytisk teori

Det finns många teorier om faderns betydelse under barnets uppväxt. Mitscherlich utkom på 1960-talet med en bok om faderns betydelse och hur det faderlösa samhället kan ses som en förklaringsmodell för ungdomsproblem och samhällsproblem i det moderna samhället. Mitscherlich menade att industrialiseringen och den specialiserade arbetsdelningen var orsaker till det ”faderlösa samhället” vilket medfört konsekvenser både för den unge pojken och för samhället. Han menar att faderssamhället ersatts med ett syskonsamhälle, där det är brist på auktoriteter, brist på ansvarstagande och en ideologiförsvagning. Detta har medfört att medborgarna inte längre revolterar emot auktoriteter, utan söker tillfredställelse omedelbart i form av både föremål och relationer. Mitscherlich menar att det är viktigt för samhället och för individen att ha en far/auktoritet att revoltera mot, då lär vi oss förlora, stå tillbaka och komma igen. (H. Johansson, 2006).

Det faderlösa samhället har medfört en utanförståendekänsla hos männen, vilken de söker utlopp för genom homosociala aktiviteter, till exempel sportevenemang. Pojkar som inte upplever en närvarande far, får själv bilda sig en upplevelse och får allt svårare att finna en manlig roll att identifiera sig med. Tomrummet efter fadern, fylls, enligt Mitscherlich teori, med en önskan att dekonstruera all kultur, ordning och allt som förknippas med fadern. Detta menar Mitcherlich leder till att allt fler pojkar fastnar i de för-oidipala faserna och konsekvenserna av detta blir att samvetet inte utvecklas, istället styr instinkterna en stor del av handlingarna. Det kan även leda till att dessa pojkar inte kommer att se sig som delar av samhället och kulturen vilket i sin tur kan ses som en förklaring till unga pojkar som begår brott. Sammanfattningsvis kan aggression, våld och identitetsförvirring ses som symtom på upplösningen av den patriarkala auktoriteten (H. Johansson, 2006).

Mitcherlich idéer om faderlösheten bygger inte så mycket på upplösningen av kärnfamiljen utan snarare en konsekvens av industrialiseringen och arbetsdelningen. Däremot skriver Johansson om David Popenoe och David Blankenhorn, som båda bygger vidare på Mitcherlich teori samtidigt som de argumenterar för bevarandet av kärnfamiljen och en återupprättelse av faderns auktoritet. Popenoe gör en direkt koppling mellan faderslöshet och sociala problem i form av ungdomsbrottslighet, våld, sexuella övergrepp etc. och menar dessutom att pojkar som växer upp utan en närvarande far får problem med sin maskulinitet (H. Johansson, 2006).

Den essentialistiska syn på kön och familj som de här tre männen förespråkar är inom ramen för den essentielle fadern och har tre grundläggande delar, biologiska könsskillnader i föräldraskapet, äktenskapet har en civiliserande effekt och betydelsen av en manlig förebild. De menar att den första delen innebär att kvinnans biologiska erfarenhet av graviditeten och amning skapar en stark och instinktiv önskan att vårda och män som då inte har den erfarenheten saknar den önskan att vårda ett barn (H. Johansson 2006).

5.3 Genus/ Socialkonstruktivism

Socialkonstruktivismen utgår från uppfattningen om att saker och händelser endast får mening och legitimitet då det blir en kunskap inom en eller flera diskurser. Tankesättet bygger alltså på uppfattningen att individer och samhället förstår och tolkar sin verklighet utifrån människors samspel med varandra. Man vill inom socialkonstruktivismen problematisera och analysera de processer som den sociala verkligheten konstruerar. Med koppling till detta kan då även könens konstruktion problematiseras. Teoretiker som stödjer detta synsätt menar då att könsrollsidentiteten är något som skapats utifrån de upplevda könsskillnaderna som finns i samhället. Vidare menar man inom teorin att det inte bara är genus, det vill säga den sociala könsrollen, som skapas i det sociala samspelet, utan att även den mänskliga kroppen utsätts för sociala styrkor som formar och förändrar den på flera olika sätt. I ett samhälle där uppfattningarna om manlighet utmärks av fysisk styrka och tuffhet kommer män att uppmuntras att utforma en viss kroppsuppfattning och vissa beteendemönster (Giddens, 2007).

5.3.1 Connell

Enligt Connell (1999) kan man inte förenkla maskulinitet som ett sammanhängande ämne som lämpar sig för en generaliserad vetenskap. Hon menar att vi inte kan se på maskulinitet som ett isolerat ämne utan som en aspekt av en större struktur. Connell (1999) beskriver olika typer av maskulinitet. Hon lyfter den ”sanna” maskuliniteten som utgår från mäns kroppar. Exempel på detta kan vara uttalanden som ”män är av naturen mer aggressiva än kvinnor” eller ”våldtäkter kan bero på mäns okontrollerade lust”. Fokus ligger på biologiska skillnader mellan män och används till exempel av den essentialistiska läran. Det är alltså ur denna kontext som bland annat Mitcherlich resonerar kring det faderslösa samhället. Då han för argumentationer som blir könsspecifika till att pojkar endast finner identitet kring manliga egenskaper hos andra män, söker Connell se till de sammanhang personer befinner sig i för att urskilja diskurser kring maskuliniteter. Hon menar att det är sociala strukturer och diskurser i olika sammanhang som skapar uppfattningar om kön, ej biologin.

Connell (1999) lyfter fyra olika typer av maskuliniteter som hon anser vara övergripande. Dessa är den hegemoniska maskuliniteten, den underordnade, den delaktiga och den marginaliserade. Hon menar att det inte går att urskilja enbart en arbetarklassmaskulinitet, en svart maskulinitet och så vidare utan att vi även måste utforska deras inbördes relationer. Det är alltså både övergripande strukturer och relationen i strukturen som undersöks av Connell. Mitcherlichs teorier kring mannens roll i familjen blir istället väldigt fast. Det handlar om en man som inte går att ersättas av en kvinna och denne man representerar vissa egenskaper.

Den hegemoniska maskuliniteten som Connell (1999) beskriver syftar till en maskulinitet som kulturellt sett höjer sig över andra former under en given tidpunkt. De mest tydliga bärare av den hegemoniska maskuliniteten behöver inte alltid vara de som är mäktigast. Det kan exempelvis till och med handla om fantasifigurer i form av en filmkaraktär. Enligt Connell (1999) innehåller den hegemoniska maskuliniteten en allmänt accepterad strategi, som är historiskt föränderlig. Mitcherlichs bild av mannen stämmer bra överens med denna maskulinitet. Det är en man som står för gränssättning och ordning, och som Connell (1999) beskriver behöver det ej vara en mäktig man, i form av exempelvis ekonomiskt kapital. Mitcherlichs menar att det var under industrialiseringen som problemen kring den frånvarande fadern uppstod, alltså kan detta även gälla industriarbetare.

Den underordnade maskuliniteten som Connell (1999) lyfter handlar om de maskuliniteter som är mindre socialt accepterade. Det kan exempelvis röra sig om homosexuella mäns samhälleliga underordning gentemot heterosexuellas. Connell (1999) menar dock att det även kan röra sig om män som uttrycker egenskaper som ses som kvinnliga. Mitcherlich menar att det faderslösa samhället leder till att pojkar ej finner män att identifiera sig med. Detta leder, enligt honom, till att de fastnar i för-oidipala faser, vilket leder till att samvetet ej utvecklas och instinkterna styr handlingarna. Indirekt blir alltså kvinnan ej tillräcklig för att identifiera sig med som pojke och det är den hegemoniska mannen som saknas. Alltså är inte heller en man med för ”kvinnliga” egenskaper tillräcklig för att vara en ”god” man att identifiera sig med som pojke. Connell (1999) beskriver dock hur få män helt och hållet lever upp till den hegemoniska maskuliniteten. Däremot menar hon att majoriteten av män drar fördel av den. Detta blir då den delaktiga maskuliniteten. Det kan exempelvis handla om män som gör ”sin” del i hushållet och därav kan avfärda feminism.

Slutligen lyfter Connell (1999) den marginaliserade maskuliniteten. Hon menar att samspelet mellan genus och andra strukturer, som exempelvis klass och etnicitet är viktiga att beakta i kopplingen mellan olika maskuliniteter. Ett exempel på detta som hon lyfter är den svarte sportstjärnan som kan ses som en eftersträvansvärd maskulinitet, medan schablonbilden av den svarta våldtäktsmannen kan spela en betydelsefull roll i vitas sexualpolitik, som till exempel exploateras av högerpolitiker i USA. Detta kan även röra klass. Det är inte givet att en man med stort ekonomiskt kapital ses som den eftersträvansvärda manligheten. Ett exempel på detta kan exempelvis vara schablonbilden arbetarklassmannen som är muskulös, lojal och hårt arbetande. Eller som Mitcherlin beskriver det, auktoritär, ansvarstagande och ideologistark.

De teorier vi ovan lyft kommer vi att nedan använda för att analysera det material vi samlat in från våra informanter. De kommer att kopplas till tidigare forskning och till de citat vi har valt att lyfta. Det blir främst resonemanget kring maskuliniteter som vi anser intressant att förena till vår frågeställning, Vilka

föreställningar har socialarbetare om begreppet manliga förebilder, kopplat till socialt arbete med ungdomar? Många av våra informanter uttrycker en given bild

av den manliga förebilden. Efter Connells (1999) teorier om de socialt konstruerade maskuliniteterna önskar vi få en djupare insikt i bakomliggande faktorer för våra informanters uttalande.

6. ANALYS OCH RESULTATREDOVISNING

I följande kapitel redovisas den empiriska data vi samlat in genom kvalitativa intervjuer med socialarbetare verksamma på organisationer som arbetar direkt med eller anställer personal till ungdomsverksamheter. Här följer även analysering av det material som vi fått fram. Detta gör vi genom att lyfta intressanta citat, som vi har fått fram genom kodning och kategorisering, och koppla dessa med våra teorival och tidigare forskning. Det vi söker med den manliga förebilden blir även den hegemoniska maskuliniteten (Connell 1999) i detta sammanhang.

Vi har valt att dela in detta kapitel i avsnitt där vi först visar på resonemanget kring syftet med arbetet för att sedan kunna skilja ut de egenskaper som har legat i fokus under intervjutillfällena. Detta för att få en tydlig bild av vem den manliga förebilden anses vara. Vi koncentrerar oss på manliga förebilder till pojkar, och nämner endast flickor då socialarbetarna jämför tjejer och killars behov och egenskaper.

6.1 Mål och syfte med förebilder

Det syfte och mål som lyfts med manliga förebilder av våra informanter, utifrån de verksamheter de är agerande inom, ser till viss del olika ut. De arbetar på olika sätt och därav skiljer sig även syftet Vi har dock försökt urskilja de syften som vi anser vara relevanta i förhållande till vår frågeställning.

En av våra informanter beskriver att syftet med att arbeta med förebilder, är att visa ungdomarna att det går att leva ett drogfritt och laglydigt liv och ha ett annat socialt umgänge än det som anses vara destruktivt. Han menar att deras mål är att vara ett steg i rätt riktning för ungdomarna, ett steg emot ett socialt fungerat liv utan droger och kriminalitet.

”Och det kan bli en plattform för att ta nästa steg och sen gå vidare till något annat va. [Verksamhet 2] ska ju vara en hållplats. Kanske mellan ett avtjänat fängelsestraff och det som komma skall med jobb, bostad, flickvän, körkort.”

Förebilderna i denna verksamhet beskrivs som en ersättning av något som saknas i ungdomens liv. Det essentialistiska synsättet menar att de unga männen som hamnat i en kriminell bana ofta saknar en auktoritet att se upp till. Auktoriteten kan då gestaltas av en far, som då ska stå för en manlig roll att identifiera sig med men även en som sätter gränser (H Johansson 2006). I den här verksamheten står medlemmarna för auktoritet och identifikation. De gamla medlemmarna är förebilder för de nya, vilket ger alla en chans till att knyta an till det laglydiga samhället och dess kultur.

En annan informant beskriver syftet med att arbeta med mentorskap till ungdomar är att göra det till en lärandeprocess där förebilder handlar om att vara en vuxen som ungdomen kan testa idéer och reflektera med. Hon menar också att de ofta använder sig av yngre förebilder för att uppnå syftet, eftersom ungdomarna ofta lyssnar på de som bara är några år äldre men som ändå är vuxna.

”…det är mer att man får ta händelser och så får mentorerna ta upp, du det som hände här! Hur tänkte du kring de? Och så får man göra det till en liksom läroprocess. Nu smög det sig här, och du kunde inte bete dig, hur skulle du kunna göra istället”.

Informanten ser målet med att arbeta med förebilder som ett gemensamt projekt. Hon menar att det är ungdomens framtid det handlar om, därför är det viktigt för mentorn att se vad pojken i fråga vill, vad han har för mål med framtiden.

”…nu ska vi komma på hur det kan bli så bra som möjligt. Det är ju den här killens framtid, vad vill han bli? Hur ser han på sig själv….”

Syftet inom denna verksamhet, handlar mycket om identifikation. Förebilden skall vara en yngre vuxen som ungdomen kan identifiera sig med.

”….så dom får en chans att… Amen jag skulle vilja göra så här… Dom får ju väldigt mycket sånt, att prova idéer o sånt… Man e kanske väldigt osäker på vad som är rätt och fel, bra och dåligt, bra och dåligt för dom själva. Asså man kan ju bara tänka tillbaka på sig själv när man gick i åttan eller nian, man har inte en susning, man värderar sig själv utifrån andra hela, hela tiden. Och dem andra jämnåriga, det är ju inte så smart att värdera utifrån dom. Så kan de bara välja ut någon i sin vardag, utav dom här mentorerna så får de åtminstone nått vettigt tillbaka. Ja men kunna spegla dom lite gran.”

Identifikation blir väldigt viktigt för informanten då hon beskriver målet med deras verksamhet. Man skulle kunna tolka identifikationen utifrån det psykoanalytiska perspektivet där man anser att det är viktigt för de unga männen att ha män att identifiera sig med (T Johansson 2005), som förmedlar alla de typiska manliga egenskaperna, så som tuffhet och fysisk styrka bland annat, Enligt detta synsätt kan inte mannen ersättas av en kvinna (H Johansson 2006). Men man skulle även som det socialkonstruktivistiska synsättet menar, kunna tyda identifikationen inom verksamheten som en social atmosfär där ungdomarna kan identifiera sig med mentorerna. De vill alltså skapa den här atmosfären där ungdomarna kan spegla sig i mentorerna.

Oavsett om målet för verksamheterna skiljer sig åt, så finns det en tanke att ersätta en auktoritet, som de unga männen kan se upp till och identifiera sig med. Bristen av auktoriteter menar Mitscherlich (H Johansson 2006) gör att pojkarna inte utvecklar ett samvete, vilket innebär att det är instinkterna som styr handlingarna. Att få de här killarna att knyta an till samhället och dess kultur, kan då enligt detta synsätt, uppnås genom att använda sig av auktoriteter som står för gränssättning och identifikation med det manliga.

Den hegemoniska maskuliniteten blir sammanfattningsvis, den som alla våra informanter önskar agera som förebild under deras verksamhet. Man skulle kunna beskriva den fadersgestalten som Mitscherlich syftar till, som den hegemoniska maskuliniteten inom de organisationer våra informanter är verksamma. Dock står den fadersgestalten inte så mycket för känslor och mjukhet, som en del av våra informanter också vill att den manliga förebilden skall förmedla.

Men orsakssambandet mellan sociala problem hos unga män och fadersfrånvaro, ser man tydligt i alla våra informanters skildringar. Dock innebär det inte alltid att

bristen på en auktoritet innebär just en brist på en fader, utan det kan också innebära en brist av en identifikationsmodell som gör att den unge behöver en förebild. Syftet med den manliga förebilden i dessa verksamheter som informanterna beskriver kretsar alltså mestadels kring identifiering. Vi kommer i följande kapitel se hur våra informanter resonerar kring ungdomarnas önskemål. Tror de att det stämmer överens med verksamhetens mål?

6.1.1 Ungdomarnas och socialarbetares behov och önskemål

Informanten på socialtjänsten pratade också om ungdomarnas önskemål av vilka egenskaper den manliga kontaktpersonen ska ha. Killarna vill ha en ung

kontaktperson som ska vara häftig, aktiv, sportintresserad och gärna då också av samma saker som de själva. Dessa önskemål är något som också stämmer överens med socialtjänstens bild av den manliga förebilden (Bäck, Wiklund mfl 2003).

En annan av våra informanter menar även att det är viktigt för ungdomarna att det är en yngre man. Oftast, menar hon, är det för att ungdomarna inte vill synas med en mentor som ser ut som en myndighetsperson. De vill kunna synas ute med den här personen utan att alla andra förstår att det är en kontaktperson eller en mentor.

” …Samtidigt som man är tillräckligt hipp för att man ska kunna ha den här med sig liksom ute på stan och inte att skämmas så fort man blir sedd tillsammans med den här killen liksom, det ska inte va så uppenbart att det här är

socialförvaltningen som eeh.. Det vill dom ju sällan. Någon som kan smälta in på skolan, gärna någon som de andra kan tycka att det här verkar vara en tuff typ eller så.”

Vår informant beskriver alltså ungdomarnas önskemål om en kontaktperson som smälter in ungdomsverksamheter så som skola, fritidsgård och på andra

organiserade aktiviteter. De pojkar som informanten lyfter skulle då i detta fall ha en bild av den manliga förebilden som stämmer bra överens med H, Johanssons (2006) resonemang. Hon visar hur den manlige behandlaren kan komma att stå symbol för en traditionell och stereotyp maskulinitet som karaktäriseras av fysisk aktivitet, fasthet, mod, heterosexualitet och en trimmad kropp. Dessa egenskaper förväntas då hjälpa pojken att identifiera sig ut ur kvinnovärlden och därmed växa upp till en man.

En av våra informanter uttrycker en brist på manliga kontaktpersoner och önskar att det fanns fler män som hade intresse av att vara kontaktperson. Detta tar hon upp i samband med att hon ifrågasätter varför den manliga förebilden anses vara oersättlig med en kvinnlig förebild. Hon berättar att de i arbetsgruppen brukar diskutera varför det är så. Informanten som är verksam inom socialtjänsten får utredningarna av socialsekreterarna, vilka innefattar om det måste vara en man. Men vad det är som gör att de manliga egenskaperna anses vara oersättliga kan tolkas på olika sätt. Det finns fortfarande en bild kvar av den sociala problematik som socialtjänsten skapat om ensamstående mödrar till unga killar. De anses fortfarande sakna en fadersfigur, vilket då tycks vara roten till de problem den unge har och gör att behovet av en man som kontaktperson inte går att ersätta med något annat (H Johansson, 2006).

Samma informant menar också att det är övervägande pojkar till ensamma mödrar och med frånvarande färder som erhåller insatsen, kontaktperson. Men hon menar också att det kan bero på att det här med att killar behöver manliga förebilder är något som är allmänt vedertaget. Vilket kan göra att det blir förälderns oro över att pojken inte har en manlig förebild, som man tar hänsyn till. Hon menar vidare att detta kan vara en förklaring som gör en ensamstående mamma gott, där problemet blir placerat utanför hennes förmåga och som, då gör att hon inte behöver känna sig otillräcklig i hennes föräldraroll, vilket också bibehåller tanken om en kärnfamilj som det ultimata.

Utifrån ett socialkonstruktivistiskt synsätt skulle man då kunna tolka detta som en konstruktion, inte bara av den sociala könsrollen utan även konstruktionen av den mänskliga kroppen. Uppfattningen av manlighet utmärks av fysisk styrka och tuffhet i vårt samhälle, vilket gör att män uppmuntras att utforma en viss kroppsuppfattning och vissa beteende mönster (Giddens 2007). I detta sammanhang kan man då försöka att tolka de oersättliga egenskaperna som den manliga förebilden skall ha, som en konstruktion skapad av samhället. Då den ensamma mamman inte orkar ta hela ansvaret själv, blir roten av problemet konstant en saknad utav en fadersgestalt. Utifrån detta synsätt kunde behov likväl varit en till vuxen, oavsett kön, för mamman att dela ansvaret av ett barn med. Ungdomarnas och socialarbetarnas behov är i dessa verksamheter ganska så likartade, enligt våra informanter, och det gemensamma ter sig i det faktum att båda parter vill ersätta saknaden av just en manlig förebild. Killarna vill ha en yngre man som är cool och kan passa in i skolan och socialarbetarna vill också ha en yngre man, men som ändå kan vara en auktoritet och sätta gränser.

För våra andra organisationer är dock inte ålder något som verkar vara av stor betydelse. En av de informanterna menar att det är väldigt viktigt att hålla det man lovar, när man arbetar med ungdomar.

”Under tiden jag har jobbat med ungdomar så har jag märkt att det är viktigt att inte lova för mycket. Att hålla det man säger.”

Han menar att det är väldigt viktigt att ungdomarna ska kunna lita på en. Det är något som ungdomarna prioriterar högt, då det skapar en trygghet, vilket kan vara något som de här ungdomarna inte har så mycket av, enligt vår informant. I detta sammanhang nämner dock samma informant tilliten till förebilden i sammanband med gränssättning.

”Det här med förebild, det är egen erfarenhet, leva som man lär, det är det jag kan tänka mig en bra förebild ska ha. Kunna sätta gränser, sätta de gränser som behövs sättas och ha känsla för det också, när de ska sättas.”

Det är just denna gränssättning som vår informant uttrycker önskemål om, både från ungdomar och från socialarbetare, som ligger i fokus i mycket av vår tidigare forskning och teori. Exempelvis lyfter Hilte och Claezon (2005) just detta då de menar att männen agerar mer rationellt genom att tillrättavisa och sätta gränser för pojkarnas handlingar.

I en utav verksamheterna väljer man att inte ha mentorer till ungdomar av samma kön som dem. Männen är alltså mentorer till killarna och kvinnor till tjejerna. Något som man däremot har gjort är att man arbetar i par, man och kvinna, till de stora uppdragen med de ”svåra killarna” där man tänkt att det är bra att vara två för att man ska orka men också för att man tillför olika saker. De beskriver hur de tidigare har testat att vara kvinnliga mentorer till killar och manliga till tjejer men att detta inte riktigt fungerat. En anledning till att det ej fungerat menar informanten är förälskelser som lätt uppstår då man arbetar så nära ungdomarna. Utgångspunkten här blir utifrån ett heteronormativt synsätt, där man förutsätter att tjejer förälskar sig i killar och killar förälskar sig i tjejer.

Tanken med att använda sig av kontaktpersoner och andra förebilder till ungdomar menar en av våra informanter, är att ha en annan vuxen förutom en förälder, att diskutera sina tankar och idéer med. Hon menar att vissa ungdomar som kanske bara har en förälder behöver ha en till vuxen att testa gränser med men som också kan bidra med lite fritidsaktiviteter.

Informanten på den uppsökande verksamheten pratar mycket om tjejer och killars behov och önskemål som olika. Tjejerna har större behov utav att prata och killarna gör gärna en aktivitet först, enligt informanten. Något som de har som mål, är att få en balans i arbetsgruppen och detta görs genom att vara två män och två kvinnor. Får att uppnå ungdomarnas behov och önskemål har de ibland organiserad verksamhet, i form av tjej och killgrupper. Där är det de manliga socialarbetarna som leder killgruppen och de kvinnliga som leder tjejgruppen. Informanten menar att det beror på att tjejerna kanske känner sig trygga med de kvinnliga ledarna och killarna känner sig trygga med de manliga ledarna.

”Jag tror det handlar om att bygga relationer. Hur pass trygg den unge känner sig med dom vuxna”.

Men samtidigt tycker hon ändå det är viktigt att de får möta både kvinnliga fältarbetare och manliga.

”För vissa flickor kan det vara mer naturligt och lättare för dom att prata med en kvinnlig vuxen än en manlig. Det kan det vara. Men det innebär ju inte kan vara fantastiskt nyfikna ändå. Att få en möjlighet till att ställa frågor eller bara ta del utav en manlig vuxens sätt att jobba och synsätt på tjejer. För den kan skeva lite beroende på hur det ser ut i deras familjesituation.”

Samtidigt som man har en upplevelse att vissa tjejer känner sig tryggare med kvinnliga ledare, så vill man inte förstärka könsrollerna.

”Man är inte mindre manlig för att man bakar. Man är inte mindre kvinnlig för att man lirar innebandy till exempel.”

Man kan ifrågasätta om det är den biologiska könsskillnaden som gör att vissa tjejer tycker det är tryggare att prata med en kvinnlig fältarbetare, eller om det är konstruktionen av en könsskillnad. Utifrån tanken att både det sociala könet och den mänskliga kroppen konstrueras i sociala sammanhang (Giddens 2007), skulle man kunna tyda skillnad mellan tjejer och killar som en konstruktion på samhällsnivå där arbetsgruppen är en del utav det. Det innebär förstås inte att denna könsskillnad inte upplevs, det gör den i högsta grad. Men för att fördjupa

sig i orsaken kan det socialkonstruktivistiska synsättet appliceras. Behovet anses däremot behöva bekräftas och uppfyllas efter det som upplevs oavsett orsakssamband.

Sammanfattningsvis har alla våra informanter upplevt ungdomarnas önskemål och behov som överensstämmande med verksamhetens syfte med kontaktpersoner. Det som läggs i fokus är matchning, genom att vara ”cool” nog, gränssättning och könsuppdelning, i form av exempelvis tjej- och killgrupper. Några av våra informanter för ett resonemang om de strukturer som råder gällnade könsnormer. Går det att ersätta den manliga förebilden och kan dennes egenskaper ersättas av en kvinnlig förebild likväl? I följande kapitel för vi ett resonemang kring fadersfrånvaron. Ser våra informanter detta som ett socialt problem?

6.1.2 Fadersfrånvaro, ett socialt problem?

Informanten på socialtjänsten beskriver hur det är mest de pojkarna som inte har en pappa i hemmet som har en kontaktperson. Hon menar vidare att eftersom det är något som är allmänt vedertaget att killar behöver manliga förebilder, är det kanske ibland den ensamma mammans behov som man tillgodoser då man tillsätter en manlig kontaktperson. Samhället förmedlar alltså en bild om ett behov av manliga förebilder både i och utanför familjekonstellationen och tillgodoses ej detta behov krävs en insats. Kopplat till vår tidigare forskning nämner många hur mannen ses som den person i familjen som står för gränssättning och rationalitet. Detta blir alltså något som en ensamstående mamma ej kan bidraga med. Enligt är Mitscherlich det just denna brist som resulterar i ungdomskriminalitet (H Johansson 2006). Behovet av manliga förebilder anses av informanten på socialtjänsten vara ständigt.

”….dom som hamnar här, dom har ju skilda föräldrar och bor i hög utsträckning med sin mamma och har en pappa som finns med i viss utsträckning men inte särskilt ofta o inte sällan är de helt frånvarande”.

Informanten vill inte lägga över problemet på de ensamstående mammorna och på en eventuell oförmåga. Utan hon menar att barn behöver ha både män och kvinnor runt omkring sig för att utveckla sin identitet.

”Inte det att de egenskaperna som en mamma har inte ska räcka hela vägen utan att barn behöver ha både kvinnor och män runt omkring sig för identitetsutvecklingen hos barnet, kunna relatera till nån annan och kunna prata om saker med en man som man inte kan med mamma om…. Men kanske mer för att det e mamma, o mamma inte har varit pojke, och har inte samma erfarenheter precis.

Samma informant menar att det är så hon upplever det, men att hon ifrågasätter varför det är så självklart för oss. Hon menar att det är en stor risk att man tar det för självklart och inte ifrågasätter könsrollerna, varför inte en kvinna kan ersätta en man och göra samma arbete. H. Johansson (2006) menar att konstruktionerna av den ensamma mamman och den frånvarande fadern innehåller ambivalenser och kan relateras till moderskap respektive faderskap. Hon menar också att socialsekreterarna befinner sig i en social praktik där söner till ensamma mödrar utgör en stor del av de ungdomarna som kommer till socialtjänsten. Redan i en stor del av ansökningarna till socialtjänsten är fadersfrånvaro definierat som ett socialt problem.

Frånvarande fäder har länge ansetts vara en orsak till ungdomsbrottslighet och framförallt då för unga pojkar. Inom det essentialistiska synsättet, tror man att det har att göra med brist på en auktoritet i sitt vardagsliv. Men samtidigt menar Johansson att det är svårt att ge en bild av hur bristen på manliga förebilder konstrueras, och varför det finns ett så starkt behov. Det som är eftersträvansvärt för tankesättet att koppla ihop ungdomskriminalitet med fadersfrånvaro, är den hegemoniska maskuliniteten som Connell beskriver. Den hegemoniska maskuliniteten höjer sig över andra former av maskuliniteter, vilket kan kopplas till den bilden av fadern som en auktoritet. Roten till detta tankesätt ligger i tanken om ett bevarande av kärnfamiljen och en återupprättelse av fadern som auktoritet (H Johansson 2006).

Att sociala problem och fadersfrånvaro har ett orsakssamband, kan också tolkas utifrån en jämställdhetsdiskurs, där man länge har tänkt att varför pojkar behöver manliga förebilder är på grund av att de ska ”lära sig kön”, det finns dock ambivalenser och oklarheter i både synen på kön och strävan att öka andelen män i kvinnodominerande yrken (H Johansson 2006).

För att summera detta kapitel ses fadersfrånvaro i allra högsta grad som ett socialt problem. Detta från samhället i stort. Det förs dock ett resonemang kring skuldbeläggandet av den ensamstående modern, som informanten vill undvika. Problemet blir dock kopplat till pojkars könsidentitet och deras behov av att ha en närvarande man som lär ut just detta, att vara man. Vi fortsätter i nästa kapitel att utforska de egenskaper denne manliga förebild då förväntas lära ut.

6.2 Vem är den manliga förebilden?

Under våra intervjuer har vi fått fram många tankar kring hur den manlige förebilden bör vara gentemot ungdomar i socialt arbete. Vissa egenskaper har varit mer utmärkande och i fokus än andra. Exempel på dessa är ålderns betydelse, erfarenhet man har med sig, utbildning och fritidsaktiviteter. Alla informanter har haft en klar bild av vad det innebär att arbeta med ungdomar som manlig förebild. Det har också varit allmänt vedertaget att de först och främst är agerande i arbete med pojkar. Vi kommer under denna rubrik urskilja några utav de egenskaper och kvalifikationer som har legat i fokus under våra samtal. Dessa har vi sedan kopplat och analyserat utifrån tidigare forskning och teorier.

6.2.1 Ålder

När vi undersöker vad våra informanter har för upplevelser av den manliga förebilden målas en bild upp av en man som ska vara relativt nära ungdomen i ålder. Denna önskan uttrycks främst av de verksamheter som arbetar med direkt kontaktmannaskap eller mentorskap. De menar att det idealiska skulle vara en man mellan tjugofem till trettio år. Detta stämmer även överens med vad Bäck-Wiklund, med flera, (2003) redovisar om att unga pojkar får kontaktpersoner som är unga män. Hon visar vidare hur detta gäller främst pojkar medan flickor har kvinnor i varierande ålder. En utav våra informanter säger: