Manpeace?

(1)

Hälsa och samhälle

MANSFRID?

- Offer på lika villkor?

Olga Grakovski

Nathalie Tankus

(2)

2

Examensarbete i socialt arbete Malmö högskola

15 hp Hälsa och samhälle

Socionomprogrammet Mångkulturell inriktning 205 06 Malmö Januari 2010

- VICTIMS ON EQUAL CONDITIONS?

OLGA GRAKOVSKI

NATHALIE TANKUS

Grakovski, O & Tankus, N, Mansfrid? Offer på lika villkor?. Examensarbete i socialt arbete 15 poäng. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, enheten för socialt arbete, 2010.

Nyckelord: homosexuella relationer, kvinnofrid, maskulinitetsteori, mörkertal, partnervåld, våld i nära relationer

(3)

3

Abstract

The meaning of this essay is to bring you a picture of a growing unnoticed society problem. The statistics talk for itself. The low number of men who report domestic violence, where they are the victims, shows that the society doesn’t have a good way of meeting this type of problem which is based both on structural and individual problems. The lack of science and the legislation are insufficient and discriminating because they are built on a picture where women are the victims and men are the perpetrators. It is also built on the norm of a heterosexual relationship which means that it is one sided and needs to be developed.

By interviewing professional people in different working areas we have tried to get a picture of the needs of men who are exposed to domestic violence. The purpose of this essay has also been to identify the resources that Gothenburg city has to offer these men in questions regarding treatment and supportive efforts.

One of the main problems in this, regarding men that are exposed to domestic violence, is the huge number of unrecorded cases. There are also not enough scientific researches made on this subject. The huge amount of unrecorded cases is creating an image that this is an almost none existing problem and this also causes difficulties for the society and its authorities to face the individuals that have been victims for this sort of violence. An important discovery that we have made, during our work on this essay, is that as much as the society of Gothenburg lacks

resources to meet the needs of men exposed to domestic violence, as much does the society lacks resources to meet women who are perpetrators. We also found that the society of Gothenburg lacks resources to deal with the problems connected to domestic violence within none

(4)

4

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 6 1.1 Problemformulering ... 6 1.2 Syfte ... 7 1.2.1 Frågeställningar ... 8 1.3 Avgränsningar ... 8 2. Metod ... 8 2.1 Etiska aspekter ... 10 2.2 Presentation av arbetet ... 11 2.3 Definitioner i arbetet ... 11 2.4 Förkortningar ... 11 2.5 Informanterna ... 12 3. Bakgrund ... 12 3.1 Mörkertal ... 15

3.2 Svenska och utländska studier om partnervåld ... 17

3.3 Hbt-relationer ... 18

3.4 Varför begår kvinnor brott? ... 19

3.5 Kvinna som förövare i rättssak ... 20

4. Lagstiftningen ... 22

5. Teorier om våld ... 24

5.1 Definitioner av våld ... 24

(5)

5

5.3 Genus- och könsbegreppet ... 26

5.4 Maskulinitet ... 27 5.5 Förklaringsmodeller av våldet ... 27 5.5.1 Behavioristiskt perspektiv ... 27 5.5.2 Feministiskt perspektiv ... 27 5.5.3 Socioekonomiskt perspektiv ... 29 6. Resultat ... 29 6.1 Behov ... 29 6.2 Resurser ... 31 6.2.1 Social resursförvaltning ... 32 6.2.2 Valdinararelationer.se ... 33

6.2.3 Målgrupper och insatser ... 33

6.2.4 Kritik kring de resurser som finns att tillgå ... 35

7. Analys och avslutande diskussion ... 37

7.1 Egna reflektioner ... 38 Tryckta källor ... 42 Lagtexter ... 43 Internetkällor: ... 43 Övriga källor ... 45 Bilaga 1 ... 46

(6)

6

1. Inledning

1.1 Problemformulering

Att män kan utsättas för våld i nära relationer är ännu ett osynliggjort samhällsproblem. Därför bör diskussionen kring denna problematik utökas och fördjupas ytterligare för att man ska komma till bukt med problemet. Samhället har idag i större utsträckning börjat uppmärksamma problemet på allvar genom olika projekt, utbildningar och krisplaner inom olika verksamheter, även om utvecklingen kring denna problematik går mycket långsamt. Det kan uppfattas som att samhälleliga instanser sopar problemet under mattan. Ingen vill egentligen kännas vid att detta problem existerar och än mindre hur man hanterar det när det väl dyker upp och synliggörs. De professionella som arbetar med detta problem är inte tillräckligt förberedda för att möta denna problematik och så länge man ser detta fenomen som ett icke allvarligt och växande problem så kan det aldrig synliggöras och åtgärdas.

Sedan lång tid tillbaka har kvinnan setts som den svagare samhällsmedborgaren, inte allra minst rent fysiskt då kvinnan varit underkastad mannen vad gäller våld i relationer. Samhällsbilden av mannen har i alla tider setts som den som utsätter medan kvinnan är den som blivit utsatt. Samhällsnormen för en (vålds)förövare har alltid varit mannen oavsett kulturtillhörighet, nationalitet etc. Bilden av att en kvinna skulle kunna vara förövare i våldets bemärkelse är nästintill obefintlig. Detta bekräftas tydligt genom den statistik och de undersökningar som gjorts på ämnet. Tanken är därför med detta examensarbete att lyfta fram det faktum att även män kan bli utsatta för våld i en nära relation, där männen i fråga faktiskt ska ses som offer och inte som förövare.

Vi har tidigare nämnt att det finns ett så stort mörkertal och att det är det största hotet till varför detta problem är osynliggjort. Man kan ställa sig frågor som vad ligger bakom detta mörkertal? Vad är det för bidragande faktorer till att det finns ett så stort mörkertal? Kan män prata om att de blir utsatta för våld av sin partner? Om nej, är det i sådana fall därför mörkertalet är så stort? Och varför anmäler inte män i samma utsträckning som kvinnor? Beror det på de samhällets olika instansers sätt att organisera sig eller är det kopplat till männens egna känsloliv? Hur stor påverkan har sociala och kulturella värderingar i frågan? Varför är fenomenet att män blir utsatta för våld i nära relationer tabubelagt? Dessa frågor kommer dock inte fullt ut besvaras i detta arbete men vi vill väcka en tankeställare hos läsaren genom att ta upp dessa frågor i inledningen. Synen på att kvinnan är offret och mannen förövaren skapar en ytterligare dimension av en problematik som aldrig tycks synliggöras. Varför är inte offerbegreppet lika för män och kvinnor? Syftet med att ta upp frågan är inte att likställa dessa två fenomen. Det är dock viktigt att hitta ett sammanhang där man på ett konstruktivt sätt kan diskutera alla aspekter av våld som sker i nära relationer, inte minst ur ett rättssäkerhetsperspektiv. Problemet är väl just det att det är ett osynligt problem. Man kan se det som en ond cirkel där osynliggörandet dels beror på det stora mörkertalet men där mörkertalet dels beror på att det är ett osynliggjort problem. Hur kommer man då ur denna slutna cirkel? Ett tydligt och ganska självklart exempel är ju det att

(7)

7

eftersom män inte anmäler synliggörs inte problemet. Om inte tillräckligt många män anmäler när de blivit utsatta för våld av sin partner kommer inte verksamheterna som arbetar med dessa frågor utveckla sitt arbete och inte heller lagstiftningen kommer att ses över. En av förklaringarna till detta skulle kunna vara att ”behovet” eller ”efterfrågan” inte finns i tillräckligt stor utsträckning. Men är det verkligen så man ska se på problemet. Det handlar om människor och inte matvaror eller klädesplagg. Bristen på forskning inom detta område skapar också ett problemområde i sig eftersom man då inte har något att gå tillbaka till och analysera. Den bristfälliga diskursen om våld i nära relationer där mannen är offret bidrar till brist på olika resurser. Som exempel kan nämnas den svenska lagstiftningen som inte är jämlik i frågan, där visar de olika paragraferna i brottsbalken tydligt vem som är offret och hur dessa ska bemötas i den juridiska sfären. Vi pratar om grov kvinnofridskränkning kontra grov fridskränkning. Lagstiftningen skapar ju därför i sig en egen problematik där man kan diskutera frågor som diskriminerande lagstiftning och vad den bidrar till i frågan. Om lagstiftningen inte finns för män hur ska problemet då kunna synliggöras? Hur ska män våga anmäla om lagstiftningen är formad efter synen på kvinnan som offer? Lagstiftningen bidrar till att problemet för män inte tas på allvar.

Den patriarkaliska samhällssynen skapar problem för män på detta område. Stereotypa bilder av män skapar ett problem i fråga om maktrelationen partners emellan. Detta leder till tabubelagda problem i samhället och att de inte synliggörs i samma utsträckning eller att de inte synliggörs alls. När män väl anmäler uppstår ytterligare en problematik, nämligen att man inte blir tagen på allvar. Återigen, synen på kvinnan som offer och mannen som förövare. Vi vill med detta arbete belysa denna viktiga fråga och med det få bort stämpeln på mannen som den konstante förövaren och istället tillerkänna även mannen med offerstatus.

1.2 Syfte

Syftet med detta arbete är att belysa ett svårbehandlat och osynliggjort samhällsproblem som existerar i dagens samhälle för män i deras nära relationer. I detta arbete kommer det att undersökas och lyftas fram vilka behov dessa män har, de som utsätts för våld i nära relationer och hur detta våld definieras samt våldets karaktär. Studien kommer visa på vilka resurser (finansiella, praktiska och professionella) som står till buds att möta denna problematik och hur man bemöter den inom samhällets olika tjänsteorgan såsom Socialtjänst, Polis och andra instanser i Göteborgs stad. För oss är det också viktigt att försöka få svar på frågan om varför detta ämne ännu är tabubelagt och anledningen till att det finns ett så stort mörkertal i frågan. Detta mörkertal är av betydande karaktär till varför det är ett osynliggjort problem att även män kan bli utsatta för våld i nära relationer, det vill säga av sin partner, kvinnan i det här fallet. Undersökningen kommer att visa på de orsaker och faktorer som spelar en viktig och kanske avgörande roll för denna problematik. I och med att samhället och dess struktur ser kvinnan som (vålds)offer när våld förekommer i nära relationer kan det resultera i att man lätt glömmer bort andra grupper som också kan falla offer för detta våld, inte allra minst barnen men också män som lever i hetero- och homosexuella relationer. Studien vill visa på att våldet idag har en annan karaktär än det hade historiskt sett och likaså har samhället också förändrats vilket har öppnat upp

(8)

8

för nya typer av ”offer” och ”förövare”. Det är viktigt att känna till att våldet i en nära relation kan drabba alla inblandade parter, man som kvinna, barn som förälder.

Lagstiftningen kring våldsbrott i nära relationer är en beröringspunkt som är mycket viktig i arbetet att lyfta fram denna problematik. Arbetet syftar därför till att belysa den lagstiftning som finns på området idag och genom en att analysera denna utifrån olika teorier kopplade till fenomenet män som utsätts för våld i nära relationer öka förståelsen och kunskapen hos läsaren. Det är viktigt att man har effektiva, flexibla och framförallt respektfulla lösningar på en situation där det förekommer våld i nära relationer men att man också arbetar med dessa frågor utifrån en öppenhet om att både män och kvinnor kan använda likväl bli utsatta för våld i deras nära relationer.

1.2.1 Frågeställningar

 Vilka behov har enligt de professionella de män som utsätts för våld i nära relationer?

 Vilka resurser har Göteborgs Stad för dessa män? Hur ser dessa resurser ut och behövs det mer resurser?

1.3 Avgränsningar

Genom sitt arbete på Socialtjänsten i en av Göteborgs stadsdelar har en av oss haft en naturlig ingång i en del av den professionella verksamheten på området och därför har vi valt att fokusera arbetet på vad Göteborgs stad har för olika resurser för att möta män som utsätts för våld i nära relationer. Studien kommer att inrikta sig på våld i nära vuxna relationer (parrelationer) oavsett sexuell läggning. Vi kommer att titta både på fysiskt och psykiskt våld i parrelationer. Begreppet våld i nära relationer är ett mycket omfattande område och dess problematik såväl direkt som indirekt är av stor vikt. Det är också ett svårdefinierat område varför det kommer vara av stor betydelse att få information från flera olika verksamheter som möter dessa män på olika nivåer och i olika skeden. För att få bästa möjliga förklaringar till våra frågeställningar och funderingar har vi valt att ha en teoretisk förankring i arbetet utifrån teorier som behandlar frågor som genus, makt, våld samt maskulinitet. Detta för att ytterligare fördjupa vår kunskap i bakomliggande faktorer. Vår utgångspunkt är att även mannen kan vara ett offer för denna typ av våld och inte alltid förövare även om samhällssynen och dess struktur samt lagstiftningen säger något annat och därför kommer arbetet att skrivas utifrån flera olika konstellationer förövare - offer.

2. Metod

Vårt ämne är ett brett och oerhört intressant område att titta på och därför har vi i god tid sökt efter information och därefter skrivit ihop en disposition för att på ett tydligt sätt lägga upp arbetets process, från informationsinhämtning till genomförande av intervjuer vidare till en sammanställning av arbetet. Vi har valt att analysera olika delar av detta ämnesområde, allt från lagstiftning till mänskliga mekanismer som ligger bakom våld och dess karaktär samt offer - förövarsynen. Arbetet ska visa fram vilka behov män som utsätts för partnervåld har och vilka resurser som finns att tillgå om en sådan situation uppkommer och hur problemet hanteras på

(9)

9

samhällelig nivå av professionella. Information om gällande lagstiftning på området har inhämtats från lagboken och statistikuppgifter från Domstolsverket, Göteborgs Tingsrätt samt Brottsförebyggande Rådet och Brottsofferjouren.

Vi har analyserat den lagstiftning som finns på området och letat fram ett rättsfall genom att ha tagit kontakt med ovanstående instanser. Sökmotorn Google.se har gett oss mycket nyttig information och kunskap inom ämnet och Internet över lag har fungerat som en av våra största källor då det är fyllt av värdefull information. Våra sökord har varit "våld i nära relationer", "män som utsätts för våld", "partnervåld", ”kvinnor och våld” samt ”våld i homosexuella relationer”. Vi har valt att skriva en kvalitativ uppsats, främst då vi är intresserade av den fördjupade kunskap som vi tror att informanterna kan ge oss, men även med tanke på våra frågeställningar inför arbetet som är av kvalitativ karaktär och då vi tror att en kvalitativ uppsats bäst kan ge oss de svar vi söker. Däremot är informationen inte generaliserbar då den bygger på våra informanters och våra egna tolkningar. Media har en oerhört viktig roll för informationsflöde och diskussion och vi har där funnit en rad artiklar och diskussioner kring vårt ämne vilka vi haft stor användning av i arbetet. Genom att använda artiklar från olika tidningar har vi försökt få fram hur media vinklar/ser på detta samhällsproblem. Vi har också använt oss av tidigare kurslitteratur inom sociologi, socialpsykologi med mera samt en del av den mans- och genusforskning som finns att tillgå. Vi har tittat på avhandlingar som finns på området samt vad tidigare forskning säger om denna problematik genom att vi bland annat sökt via olika databaser. Vi har i uppsatsen framfört olika teoretiska perspektiv på vad våld i nära relationer kan bero på och hur dess karaktär ser ut. Vi har redovisat olika förklaringsmodeller till vad våld i nära relationer kan bero på då vi tror att problematiken inte är så enkel att den enbart kan förklaras med en teoribildning.

När det gäller den juridiska informationen kring lagtexter, domar och dylikt har vi använt oss av databasen Zeteo.se och vi har då använt oss av sökord såsom våld i nära relationer, genus, homosexuella relationer och våld, kvinnor och våld samt män och våld. När det gäller disposition av arbetet samt kvalitativ forskningsmetod har vi använt oss av Steinar Kvales bok Den

kvalitativa forskningsintervjun (1997) samt Leif Hellströms skrivanvisningar som vi har hämtat

på Malmö Högskolas hemsida.

Den empiriska delen av arbetet har bestått av intervjuer. Vi använde oss av sju öppna frågor utifrån de frågeställningar vi hade inför arbetet samt den tematisering som vi från början har haft. Vi har valt att tematisera våra intervjufrågor utifrån teman såsom arbetsområde, behov, resurser samt eventuella förbättringsområden inom de olika verksamheterna. Vid sammanställning av intervjuerna har alla deltagare avidentifierats. Informanterna har också erbjudits en kopia av arbetet efter examinationen. De verksamheter vi har inhämtat information från är Socialtjänst, Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter (RFSL), Kriscentrum för män och Kriscentrum för kvinnor.

Vi valde att enbart intervjua professionella som bland annat har i uppdrag att arbeta med denna typ av problematik, då vi anser att vi har kunnat erhålla en bredare förståelse av omfattningen av problemet och de resurser som finns. Vi valde att genomföra fyra intervjuer då vi ansåg att det

(10)

10

var tillräckligt för att fylla vårt syfte med arbetet. Genom att vi intervjuade Socialtjänst, RFSL, Kriscentrum för kvinnor och Kriscentrum för män anser vi ha fångat upp samtliga resurser. Informanterna har tillfrågats slumpmässigt om de vill medverka. Dock blev vi på RFSL hänvisade till en av RFSLs kuratorer eftersom denna person hade mest kunskap om vårt ämne. Där har alltså inget slumpmässigt urval gjorts, däremot har vi valt att intervjua personer med olika relation till problemet utsatthet för våld i nära relationer, så kallad källtriangulering (Kvale, 1997). Detta för att få en bredare bild av problematiken och för att lyfta trovärdigheten i arbetet. Informanterna har blivit informerade om uppsatsens syfte och innehåll och informanterna fick också information om möjligheten att de när som helst kunde välja att avbryta intervjun.

En del av informationsinhämtningen har bestått av telefon- och mejlförfrågningar om medverkan till intervjuer och dessa har skickats till Brottsförebyggande rådet, Brottsofferjouren samt Polisen i Västra Götaland. Av olika anledningar har dessa verksamheter inte gett ett godkännande till intervjuer utan har istället gett oss en del information från deras verksamhet via mejl eller telefon. Denna information har använts i arbetet. Under intervjuernas gång har vi varit lyhörda för att informanterna kunde ha annan viktig information som de ville lyfta fram som var kopplat till ämnet och som informanterna ansåg vara av vikt för vårt arbete.

2.1 Etiska aspekter

Att intervjua män som utsatts för våld (partnervåld) kan vara både känsligt och mycket svårhanterat. Dels för att många av dessa män skäms över sin situation dels för att många av männen inte anmäler och då blir det svårt att hitta dem. Vi har därför valt att intervjua professionella som arbetar med våld i nära relationer för att få deras syn på hur de bemöter detta problem i sina verksamheter. Arbetet har varit riktat mot vilka resurser som finns, hur lagstiftningen ser ut på området och hur den har tolkats i praktiken. Därmed har vi bedömt att de professionella bäst har kunnat besvara våra frågeställningar. Eftersom vi har avidentifierat informanterna har deras deltagande i intervjuerna inte medfört några problem för dem i deras yrkesroll. Vi har antecknat under intervjuns gång och skrivit ned både relevant information och citat och därefter har vi valt ut de delar som vi ansett vara det centrala i det som intervjupersonen har sagt. Vi har hela tiden varit medvetna om att det varit vår egen tolkning av vad informanterna sagt som kommit fram i arbetet. Därför har vi valt att ha med många citat från intervjuerna så att läsaren har möjlighet att göra sin egen bedömning av informationen. Vi är också medvetna om att det kan förekomma att citat ibland kan vara tagna ur sitt sammanhang och därför har vi placerat citaten under de rubriker som beskriver de teman i vilket citatet uppkom. Utskrift av arbetet har skett med största hänsyn till varje informants konfidentialitet och har därför inte skrivits ut på allmän plats såsom bibliotek eller skoldatasalen.

En etisk prövning av arbetets innehåll och tillvägagångssätt har gjorts och blivit godkänd av Malmö Högskolas etiska råd (Diarienummer HS60-09/983:26).

(11)

11

2.2 Presentation av arbetet

Inledningsvis kommer en presentation av det statistiska material som visar omfattningen av problemet, utsattheten för våld i nära relationer för både kvinnor och män. Därefter redovisar vi problematiken kring mörkertal för att läsaren på ett kritiskt sätt ska kunna tolka statistiken. Vi belyser också bakomliggande faktorer till mörkertalet. Därefter presenteras tidigare forskning inom området för att ge läsaren en bakgrund till hur omfattande problemet är både i Sverige och utomlands. I inledningsdelen redogör vi också för hbt-relationer och våld samt kvinnlig brottslighet. Detta gör vi för att läsaren ska få olika bilder av hur en förövare kan se ut och för att spräcka den normativa bilden av en förövare. Vi presenterar även lagstiftningen där vi tar upp ett antal domar och hur dessa har tolkats i rättssak samt en beskrivning av befintlig relevant lagtext för att på ett bättre sätt kunna förstå resursernas grund och tillämpning. Vidare presenteras definitioner av våld samt en beskrivning av våldets karaktär och uppkomst. De teoretiska perspektiven presenteras därefter för att få en bredare förståelse av hur empirin kan tolkas.

Då vi valt att intervjua professionella redogör vi sedan för vilka slags behov de uttryckt att deras hjälpsökande har. Vi redogör därefter för de resurser som finns att tillgå för de som behöver dem. Slutligen sammanfattar vi arbetet i en analys och avslutar med en diskussionsdel för att knyta samman den information vi fått fram genom vår undersökning med befintlig teoribildning och tidigare forskningsresultat.

2.3 Definitioner i arbetet

Begreppet våld i nära relationer kan beskrivas på olika sätt beroende på vem man frågar. Våld i nära relationer kan även få benämningen partnervåld eller relationsvåld. Dock har vi valt att använda de synonyma begreppen våld i nära relationer och partnervåld. Med partnervåld menar vi det våld som kan förekomma i vuxna relationer mellan två partners, oavsett om det är en heterosexuell eller homosexuell relation. Orden våld och misshandel kommer i arbetet att syfta till partnervåld, det vill säga att misshandeln sker i form av partnervåld. Eftersom definitionen av partnervåld är spridd på grund av olika kunskap och uppfattningar så kommer vi i arbetet beskriva våld i nära relationer enligt Rikskriscentra för mäns definition då vi anser att den ger en bredare syn på begreppet och ger oss mer detaljerad information.

I vårt arbete definierar vi resurser som alla de insatser, ekonomiska, praktiska och behandlings- och stödinriktade som samhället har att erbjuda för en person som utsätts eller har blivit utsatt för våld i en nära relation.

2.4 Förkortningar

BOJ - Brottsofferjouren Brb - Brottsbalken

(12)

12

BRÅ - Brottsförebyggande rådet

HBT - Homosexuella, bisexuella och transsexuella personer KCK - Kriscentrum för kvinnor

KCM - Kriscentra för män

NTU - Nationell Trygghetsundersökning

RFSL - Riksförbundet för sexuellt likaberättigande SDF - Stadsdelsförvaltning

SoL - Socialtjänstlagen

2.5 Informanterna

Våra fyra informanter bor och arbetar i Göteborgs stad. Alla fyra har en akademisk utbildning och har arbetat i minst ett år inom sin verksamhet. Alla informanter är socionomer i botten, en av dem har även byggt på med en kuratorsutbildning och en har steg 1 utbildning i systemisk terapi. Informanterna är av varierande ålder och tre av de fyra är kvinnor, en av dem är man.

Intervjuerna har utförts på respektive informants arbetsplats. Våra informanter har avidentifierats och de namn vi kommer använda oss av i arbetet är följande; Sonja, Anna, Kalle och Petra. Sonja är anställd på en stadsdelsförvaltning i Göteborg, Anna arbetar på RFSL, Kalle arbetar på KCM och Petra på KCK.

3. Bakgrund

En kvinna i 50-årsåldern greps av polisen strax före midnatt misstänkt för misshandel av sin sambo alternativt make.

- Hon har slagit honom i huvudet med ett tillhygge. Han är inte allvarligt skadad, så han är kvar hemma, säger vakthavande polisbefäl Roland Carlson. Misshandeln skedde i parets bostad i Klockaretorpet i Norrköping. Polisen fick in ärendet genom att kvinnan ringde och sade att hon blivit misshandlad. Den berusade kvinnan ligger nu för tillnyktring hos polisen.

(Norrköpings tidningar, 2009-09-06)

År 2008 fick 78056 personer hjälp av någon av Sveriges 104 aktiva brottsofferjourer.

Brottsoffren är både kvinnor och män, unga som gamla och statistiken bygger på uppgifter som tas vid den första kontakten med jourerna. De uppgifter som noteras är ålder, kön, brottstyp, om brottet är polisanmält samt i vilken egenskap man söker hjälp; som brottsoffer, anhörig eller vittne. Brottsjourerna kan också notera särskilda omständigheter kring brottet, t ex om det rör sig om ett hatbrott, hedersrelaterat brott, yrkes- eller skolrelaterat brott eller om förövaren står i nära relation till brottsoffret (Internetkälla 1, 2008).

År 2008 utgjorde de hjälpsökande 95% av alla de som tog kontakt med någon av

brottofferjourerna. 4% av de som tog kontakt var anhöriga, den resterande delen, d v s 1% utgjordes av vittnen. De som faller inom kategorin hjälpsökande och som utgör 95% av

brottsofferjourernas kontakter är i de flesta fall direkt drabbade brottsoffer. I cirka 70% av fallen blir de hjälpsökande hänvisade till BOJ av polisen, 26% av de hjälpsökande tog själva kontakt

(13)

13

med BOJ och cirka 4% av de hjälpsökande hänvisades dit av en annan instans, t ex socialtjänsten eller sjukvården (a a, 2008).

Andelen kvinnor som sökte hjälp hos BOJ motsvarade 58% under 2008 medan männen utgjorde 42% av de hjälpsökande. Kvinnorna sökte oftast hjälp för grov kvinnofridskränkning, olaga hot, misshandel inomhus och utomhus och ofredande. Männen i sin tur sökte oftast hjälp för

misshandel inomhus och utomhus, rån och olaga hot. Det är fler män än kvinnor som utsätts för misshandelsbrott enligt statistiken. Män utsätts oftare för misshandelsbrott utomhus på t ex krogen. Det stora mörkertalet bidrar också till att statistiken ser ut som den gör. Bara en liten del av männen utsätts för sexualbrott eller fridskränkande brott till skillnad mot kvinnorna som är i majoritet när det kommer till dessa brottstyper. Ytterst få av de män som utsätts för dessa brottstyper uppger att förövaren står i nära relation till dem. Sett till ålder var andelen

hjälpsökande oavsett kön 57% vuxna under 2008. Unga (15-20 år) hjälpsökande utgjorde 34%, äldre 8% och barn (personer under 15 år) 1%. Det har skett en markant ökning av åldersgruppen vuxna och äldre hjälpsökande sedan 2007 (a a, 2008). Viktigt att komma ihåg är att BOJ tar emot alla hjälpsökande som utsatts för olika typer av brott, allt från rån, misshandel i hemmet till sexualbrott. Därför är också siffrorna som redovisas något diffusa eftersom de inte ger en klar och tydlig bild av hur många män eller kvinnor som t ex utsätts för misshandel i sin relation, så kallat partnervåld (a a, 2008).

Genom åren har man kunnat konstatera att gruppen vuxna hjälpsökande i första hand söker hjälp för misshandel utomhus, misshandel inomhus och olaga hot. Under 2008 var andelen

hjälpsökande vuxna till BOJ 39% män och 61% kvinnor. Under förra året rapporterades 58 fall för män av brott där förövaren haft en nära relation till offret. I kvinnornas fall var denna siffra 900 fall. Brott som begås av en förövare som står i nära relation till brottsoffret är vanligt förekommande och drabbar nästan uteslutande kvinnor (a a, 2008).

Enligt BRÅs statistik 2008 anmäldes totalt 13666 fall där brottet var misshandel mot vuxen man både inom- och utomhus som var bekant med offret (a a, 2008). Det som dock inte framkommer är om förövaren var man eller kvinna och om ”bekant med offret” syftar till en partner, en vän eller bara en bekant. Det är enligt lag förbjudet att registrera sexuell läggning och därför finns dessa uppgifter inte med i statistiken gällande anmälningar om brott (Sporre, 2009).

Enligt Rying (2000) som undersökt brottsmål i Sverige med dödlig utgång under årtalen 1990-1996 var nio av tio förövare män och en var kvinna. Offren var 40 procent kvinnor och 60 procent män.

Nationella trygghetsundersökningen som utfördes av BRÅ 2009 visar att 1,2 procent av

kvinnorna har blivit utsatta för våld av sin partner eller en f d partner (misshandel, sexuellt våld, trakasserier och/eller hot) (Internetkälla 2, 2009). NTU 2008 visar på att mäns och kvinnors utsatthet för brott är ungefär densamma. Undersökningen visar också siffror på antalet män och kvinnor i procent som utsätts för brott (män 12,5%, kvinnor 11,3%). Det är ingen märkbar skillnad könen emellan men går man djupare in på vilken typ av brott man blivit utsatt för så skiljer sig siffrorna åt markant. Omständigheterna runt hur kvinnor och män upplever sig och har

(14)

14

blivit hotade skiljer könen åt. Män känner sig i större utsträckning hotade på allmän plats än vad kvinnor gör medan kvinnor känner sig och har blivit mer hotade i bostaden. När det handlar om brott som begås av någon närstående (återigen behöver det inte innebära partner) har andelen brott mot kvinnor där förövaren är en närstående person ökat (Internetkälla 3, 2008).

(Internetkälla 3, 2008:35)

Diagrammet ovan visar på att mellan åren 2005-2007 har kvinnor i betydligt större utsträckning haft en relation till förövaren, ca 30 procent av männen har haft någon form av relation till sin förövare medan runt 70 procent gäller för kvinnorna. Under 2007 höjdes siffran med cirka fem procentenheter när det gäller relation till förövaren för män som fallit offer för våld i en nära relation.

(15)

15

Nedan visas BOJs statistik för 2008 gällande olika utsatthet för olika brottstyper kopplat till respektive kön (Internetkälla 1:4).

Diagrammet här visar på att inom brottskategorin misshandel inomhus och olika typer av ofredande hamnar kvinnor högst upp på listan vad gäller utsatthet för dessa brottstyper. När det gäller misshandel utomhus är männen högst rankade, detta gäller exempelvis slagsmål på offentliga platser (krogbråk). Det finns dock en påtaglig siffra på att cirka 1400 män under 2008 utsattes för misshandel inomhus. Dock visar inte diagrammet att utsattheten gäller våld av sin partner. Men man kan misstänka att ett flertal av dessa män blir utsatta för våld av sin partner bland annat med anledning av de domar vi tagit del av samt de tidningsartiklar vi läst.

3.1 Mörkertal

För att bättre förstå den ovanstående statistiken och dess brister har vi valt att beskriva vad som påverkar mörkertalet kring anmälningarna om partnervåld.

(16)

16

Trots att det dagligen förekommer våldsbrott i samhället av olika slag är det inte alla som anmäler till polisen. I jämförelse med hur många våldsbrott som faktiskt begås varje dag är antalet anmälningar när det gäller främst våldsbrott inom familjen relativt få. I och med det stora bortfallet av anmälningar syns heller inte dessa fall i statistiken. Detta skapar ett problem i sig eftersom om statistiken kring dessa brott visar relativt låga siffror så tror samhället och de myndigheter som arbetar med våldsutsatta och förövare att problemet inte är så stort som det faktiskt är. När det gäller just män som utsatts för partnervåld är antalet anmälningar mycket få jämfört med hur många män som utsätts för våld av sin partner. Detta har medfört att männens utsatthet inte synliggjorts och än idag, 2009 har många uppfattningen om att män inte faller offer för våld från sin partner, främst från kvinnor. Ju grövre våldsbrott desto högre anmälningsgrad och ju närmare man står sin förövare desto mindre anmälningsgrad. Detta innebär alltså att våld inom familjen inte anmäls i den utsträckning det förekommer just på grund av relationen mellan offer och förövare (Olsson, 1996).

En annan påverkande faktor på anmälningsstatistiken är rapporteringen och uppmärksamheten i samhället via exempelvis media. Ju fler som uppmärksammar och debatterar kring våldsbrott inom familjen, ju fler kommer att anmäla. Denna faktor syftar till samhällets tolerans kring denna typ av samhällsproblem. Mörkertalet är med andra ord ett av de största problemen i frågan om mäns utsatthet för partnervåld och en av de tydligaste bakgrundsfaktorerna till varför denna målgrupp (männen) inte har fått sin stämma hörd, både vad gäller lagstiftning men också sådana enkla saker som olika hjälpinsatser i form av boende och terapistöd hos Socialtjänst och andra instanser. Mörkertalet skiljer sig också tydligt åt när man går in mer detaljerat i själva

våldsbrottet (a a, 1996).

Att kvinnor utsätts för fler våldsbrott av sin man än tvärtom det känner de flesta av oss till. Men i en del fall är det faktiskt tvärtom, där utsätts mannen för våld av sin kvinna eller om det är en samkönad relation av sin kille eller man. Män anmäler långt ifrån i samma utsträckning som kvinnor gör. Detta kan förklaras utifrån flera faktorer. Den kanske tydligaste av dem är att eftersom både lagstiftning, media och samhället i övrigt ser kvinnan som det tänkbara offret och mannen som den ”store starke krigaren” som enbart vill skaffa sig makt över sin partner (kvinnan eller mannen) gör också att kvinnan känner sig betydligt mer bekväm och trygg i att anmäla. Kvinnor upplever i betydligt större utsträckning att de bemöts och tas om hand av myndigheter som ett offer medan män som anmäler antingen hånas eller anklagas för att vara förövaren trots att de i själva verket är de män som faktiskt anmäler är ett brottsoffer som behöver minst lika mycket stöd och hjälp som en kvinna i samma situation (Olsson, 1996).

Som vi tidigare tagit upp finns det olika varianter av våld en människa kan bli utsatt för. En av dessa var psykisk misshandel vilken om man blivit utsatt för kan vara mycket svår att bevisa och förklara. Detta av naturliga skäl eftersom det inte lämnas några synliga märken på t ex kroppen och att psykisk misshandel ofta sker i form av hot eller trakasserier (Internetkälla 4, 2008). Detta gör också att mörkertalet på män som utsätts för partnervåld ökar då kvinnor till större del än män utsätter sin partner för psykisk misshandel. I samkönade relationer kan detta te sig lite olika ut

(17)

17

eftersom det i vissa samkönade relationer finns en partner som är mer feminin och som så att säga agerar ”kvinnan” i förhållandet medan den andre är mer av manlig karaktär och då agerar som ”mannen” i förhållandet (Olsson, 1996).

Eftersom män till största delen utsätts för våld utanför hemmet är också förövaren oftast en obekant till offret. Kvinnor däremot utsätts till större del än män för våld i hemmet och är då i nästan alla fall bekant med förövaren (a a, 1996).

Studier i USA visar att anmälningsbenägenheten hos män är betydligt lägre än hos kvinnor. Studien "slagen man" av Palmberg et al (2003) visar ett påtagligt resultat av att männen skämdes att berätta om att de blivit utsatta för våld i en nära relation. Detta kan vara en av anledningarna till det stora mörkertalet i anmälningsstatistiken kring denna problematik.

3.2 Svenska och utländska studier om partnervåld

I Sverige är debatten om partnervåld där mannen är offret nästintill obefintlig. Men i många av våra grannländer och länder runtom i världen så har frågan legat på dagordningen ett bra tag och det finns otaliga studier som gjorts på området. Dessa studier visar på att kvinnor utsätter sina partners för våld i samma utsträckning som män, även om tillvägagångssätten är av annorlunda karaktär. Det viktiga i frågan är dock att fokusera på våldet i sig och inte hur våldet utförs (Internetkälla 5, 2004).

I USA har det gjorts en rad olika undersökningar där både män och kvinnor tillfrågats om de har blivit misshandlade av sin partner eller om de själva misshandlat sin partner. Resultaten visar på att kvinnor misshandlat sin partner minst lika mycket som män misshandlar sin partner

(Internetkälla 6, 2004).

Eriksson (2001) hänvisar till forskning gjord i USA, där det framgår att fem gånger fler kvinnor än män faller offer för partnervåld årligen. När det gäller fysiska skador visade sig skillnaden vara 50 procent kvinnor av personer som deltagit i undersökningen respektive 32 procent av männen, som fått skador. En tanke kan vara att det är de som anmäler våldet som omfattas av studien. Det kan vara orsaken till skillnaden, då det kan vara mer skamfyllt för en man att anmäla att de blivit utsatta för våld av sin partner (Palmgren et al, 2003). Samma studie visade att 72 procent av de som dödats av en partner har varit kvinnor. När man jämförde homosexuella relationer med heterosexuella relationer var det fler kvinnor i heterosexuella relationer som blivit utsatta för våld än i homosexuella relationer. När det gäller homosexuella män var det större antal homosexuella som utsatts för våld i en nära relation än i heterosexuella relationer. Detta styrker bilden av mannen som förövare och kvinnan som offer (Eriksson, 2001). I BRÅs rapport 2009:12 framgår det också att av de fem händelser av våld i samkönade relationer som ägde rum riktades fyra av dem mellan två män och i en av relationerna handlade det om två kvinnor. Man påpekar dock att det är extremt få samkönade relationer som undersökts (Selin, 2009).

(18)

18

I BRÅ- rapporten 2009:12 framgår det att det förefaller finnas en grundläggande skillnad mellan kvinnors och mäns oro. Kvinnor som drabbats av våld från en partner tenderar att vara mer oroliga på olika sätt medan bland männen är oron större om de blivit utsatta för annat våld än det som utövats av en partner (Selin, 2009).

I Nationella Trygghetsundersökningen (2008) att partnervåldet har riktats från en man mot en kvinna i 85% av fallen och i 14% från en kvinna mot en man. Forskningen visar alltså på likartade resultat i Sverige och USA. Förutom att beskriva omfattningen av partnervåldet i olika samhällsgrupper handlar en viktig del av rapporten om hur kvinnor och män som utsatts för partnervåld upplever sina kontakter med rättsväsendet och vilket förtroende de har för

rättsväsendets olika myndigheter. Studien belyser också anledningar till att så många offer för partnervåld avstår från brottsanmälan till polis och konsekvenser av våldet, såsom oro och rädsla. En av bristerna i rapporten anges vara att de som deltar är just de som på något sätt tagit kontakt med myndigheterna medan den största andelen förmodas kvarstå bland mörkertalet.

Enligt danska forskare kan det anses tveksamt att omnämna kvinnors våld mot män i samband med en analys av det systematiska våldet som män, under många generationer och i de flesta kulturer har utsatt och utsätter kvinnor för. Våld som är grövre, mer frekvent och oftare resulterar i offrets död (Selin, 2009).

3.3 Hbt-relationer

En ofta förbisedd målgrupp i olika samhällsfrågor är individer som lever i homo, bi- och

transsexuella relationer. Därför har vi tyckt att det varit viktigt att i vårt bakgrundsavsnitt belysa hur situationen ser ut för dessa individer.

Partnervåld förekommer såväl inom heterosexuella som homosexuella, bisexuella eller transsexuella relationer. Även om konsekvenserna för offret blir densamme oavsett vilken relationskonstellation man lever i så yttrar sig våldet på olika sätt beroende på vem som utsätter. Anmälningsstatistiken skiljer sig också åt beroende på om det rör sig om en heterosexuell eller homo, bi- eller transsexuell relation. Om mäns utsatthet för våld är nästintill ett osynliggjort problem så är homo, bi och transsexuella personers utsatthet än mer åsidosatt i många frågor. Diskussionen och arbetet kring mäns utsatthet för våld och hbt-personers utsatthet för brott i allmänhet har börjat diskuteras i större utsträckning idag (Internetkälla 7, 2009 ).

De olika samhällsorgan som arbetar med dessa frågor saknar dock fortfarande mycket kunskap och färdighet för att kunna möta en person som utsatts för våld i en hbt-relation eller en man som utsatts för våld av sin kvinna. I lagstiftningen saknas utrymme för målgrupperna hbt-personer och män som utsätts för partnervåld och många av de verksamheter som idag arbetar med frågor kring relationsvåld har bristfällig kunskap eller har total avsaknad av kunskap för att möta ett alltmer växande samhällsproblem. En myndighet som skiljer sig i denna fråga är dock

Polismyndigheten som satsat enormt de senaste åren med att bygga upp både kunskap och rutiner hos sin personal för att möta hbt-personer som utsatts för olika brott, däribland våldsbrott mellan

(19)

19

partners. Polismyndigheten har också under de senaste åren utvecklat sitt arbete kring brott som handlar om våld i nära relationer oavsett sexuell läggning (Internetkälla 8, 2009).

Idag benämns de brott som riktas mot hbt-personer på grund av deras sexuella läggning som hatbrott, däribland våldsbrott. Men våldsbrott som sker mellan partners räknas inte till hatbrott eftersom förövare och offer är av samma ”kategori”/tillhör samma målgrupp. Våldet mellan två samkönade parter i en relation beror inte på förtryck eller nedvärdering av den andres sexualitet (enligt Polismyndigheten kallat hatbrott) utan har andra ursprungsfaktorer. I kategorin hatbrott räknas också heterosexuella personer in. Hatbrott syftar också till brott på grund av en persons religion, hudfärg eller nationellt och etniskt ursprung (a a, 2009).

Hbt-personer söker inte i samma utsträckning hjälp och stöd när de utsätts för våld av sin partner (Internetkälla 7, 2009).

I boken "Våld i samkönade relationer av Horén (2007) framför Carina Ohlsson som är ordförande i SKR (Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund) att det finns en brist på kunskap när det gäller homo, bi och transsexuella relationer där kvinnor utsätts för våld. Hon menar att många som arbetar med kvinnovåld ofta har okunskap om denna typ av problematik och att dessa brottsoffer ofta negligeras och sällan får den hjälp och det stöd de har rätt till. Hon skriver även att de är dubbelt utsatta på grund av att de förutom våld i nära relationer riskerar att bli utsatta för s k hatbrott och eller hedersrelaterat våld. Carina menar att det krävs ett synliggörande av denna grupp och att man behöver utöka kunskapen och professionalismen hos de som arbetar med denna typ av fråga.

3.4 Varför begår kvinnor brott?

Då statistiken visar att även kvinnor kan begå brott, däribland våldsbrott har vi valt att redogöra för hur kvinnors våld kan se ut och olika förklaringsmodeller till deras våldsutövning.

Enligt Eriksson (2001) boken ”Ofrid? våld mot kvinnor och män” som är en

omfångsundersökning i Umeå kommun, framtagen av brottsoffermyndigheten finns ett intressant kapitel om könsperspektiv på våld. Eriksson riktar särkilt fokus på våld i parrelationer. Eriksson hänvisar till Skjorten (1994) vars studie visar att män och kvinnors våldsutövning skiljer sig åt både i motivbild och i konsekvenserna. Han menar att skillnaden består av att det vanliga är att kvinnor utövar våld i självförsvar och att kvinnors våldsutövning medför mindra skador. Frågan här är vad definitionen av skador varit i hans forskning. Om man hade riktat fokus på

psykologiska, materiella och andra skador hade kanske utgången varit annorlunda. I detta stycke framgår även att kvinnor generellt sett utövar våld i s k självförsvar. Visserligen är forskningen ovan gjord i ett annat land än i Sverige, men det kan också vara så att man letat förklaringar till kvinnornas våldsutövning hos offren, på ett sätt som man inte gjort när det rör kvinnliga offer, som Kordon et al (2006) beskriver att man ofta gör inom rättsväsendet.

(20)

20

Enligt Kordon et al (2006) skriver vissa forskare att kvinnors kriminalitet alltid varit jämställd männens, men de har lyckats dölja den bättre på grund av att de är falskare än män och att de lärt sig denna falskhet i sexualakten där de simulerade sexuell upphetsning och orgasm. Detta

resonemang kan tyckas vara väldigt långsökt då det som sker under en sexualakt kan anses stå långt ifrån att kunna förklara ett kriminellt beteende.

Enligt Freud är det penisavunden som gjort att kvinnor velat hämnas männen. Det finns all anledning att ifrågasätta penisavunden också. Vi anser att en sådan teori endast kan ha uppstått i det hegemoniska samhället, där mannen är överordnad kvinnan och där mannens egenskaper anses vara mer värda är kvinnans (a a, 2006)

En del kvinnliga kriminologer har arbetat med frågan och sett att det inte finns några skillnader mellan mäns och kvinnors kriminalitet varför en generaliserande teori kring kvinnors kriminalitet inte finns. Andra forskare har även sökt förklaringar i hormonerna och trott att testosteron nivån eller det kvinnliga s k premenstruella tillståndet (PMS) kunnat vara anledningarna till kvinnlig brottslighet, då hormonnivån är i obalans. Det har dock inte gått att styrka dessa teorier därför avvisar feministiska kriminologer hormonteorin (a a, 2006).

Däremot finns det vissa psykologstudier som visar att kvinnor slår oftare än män. "Det sägs att

kvinnor kanske oftare är offer för våld, men inte för att män slår oftare utan för att de slår hårdare." (a a, 2006:15). Statistiken och de brottsmål som vi tagit del av talar både för och emot

detta resonemang. Enligt Selin (2009) faller kvinnor oftare offer för misshandel och våld. Däremot visar de domar samt tidningsartiklar som vi undersökt att även kvinnor utövar dödligt våld.

3.5 Kvinna som förövare i rättssak

Efter att vi har beskrivit hur kvinnors våldsutövning kan se ut anser vi det vara naturligt att ta upp en del rättsfall där förövaren har varit en kvinna. Detta för att se hur dessa ärenden har prövats i domstol enligt gällande lagstiftning.

Kordon et al. (2006) beskriver att man i utländska studier använder sig av begreppet "mad or bad" för att beskriva hur samhället definierar våldsamma och/eller kriminella kvinnor. Kordon menar att uppmärksamheten på kvinnor som utsätts för våld i nära relationer har lett till att kvinnors offerstatus växt sig starkare och att detta i sin tur påverkat synen på kvinnor som utför våld på så sätt att kvinnan kan straffas för sina handlingar men samtidigt inte anses vara helt ansvarig för dem. Ett exempel på detta är att de som dömer i brottsmål försökt gräva djupare i att hitta en anledning till att kvinnan agerat som hon gjort, vilket man inte gjort i samma

utsträckning när det gäller män som utsätter kvinnor för våld i en nära relation.

Dessa tendenser kan man tydligt utläsa av målet (B 748-06) som dömdes av Göta hovrätt (2006-05-12). Tingsrätten hade dömt en kvinna till tio års fängelse för mordet på sin sambo och

(21)

21

hovrätten valde i sin tur att sänka straffet till åtta års fängelse. I Tingsrättens dom beskrevs mannen som en lugn person medan kvinnan beskrevs som aggressiv som framkommit av olika vittnesmål. I domen beskrevs att kvinnan haft alkoholproblem och ett hetsigt humör. Efter att paret varit ute och sedan kom hem ville mannen avsluta relationen. Kvinnan hade tidigare dömts för misshandel, skadegörelse och stöld vid olika tillfällen. Hon hade bland annat dömts för att ha stulit pengar från sambon. Hovrätten konstaterade dock att paret bråkat och att: "sambon rent

fysiskt varit jämbördig med kvinnan. Han kan därför inte anses ha varit skyddslös". Anledningen

till sänkningen av straffet är att kvinnan hade: "huggit endast en gång och inte flera" samt att sambon "provocerat henne och hon handlat i affekt". Därefter framgick det att hon efter att ha knivhuggit mannen försökt stoppa blodflödet med en kudde. Man kan tydligt utläsa att de som dömt i ärendet valt att förstärka kvinnans omhändertagande egenskaper i domen. Man har även valt att fokusera på att sambon provocerat henne .

Vi ställer oss frågande till om man på samma sätt i ett mordfall hade vägt in om kvinnan som bragts om livet varit jämbördig sin partner fysiskt och därmed kunnat försvara sig mot sin förövare. Med tanke på det som bland annat forskaren George Malcolm visat på, att kvinnor i större utsträckning använder sig av tillhyggen för att kompensera sin ofta mindre kroppsbyggnad (Internetkälla 6, 2004) .

Ytterligare en dom (B 807-09) som visar att hovrätten valt att förmildra tingsrättens dom

gentemot en kvinnlig förövare. Målet handlar om en nigeriansk kvinna som vid flertalet tillfällen misshandlat sin sambo med en filttoffel dömts till nio månaders fängelse samt utvisning med återreseförbud på tio år av tingsrätten. Kvinnan överklagade till hovrätten som rev

utvisningsbeslutet då fängelsestraffet understeg ett år. I denna dom har man dock inte på liknande sätt försökt förstå varför kvinnan misshandlat mannen. Vi kan dock ställa oss frågande till om kvinnan enbart misshandlat mannen upprepade gånger genom att slå honom med en toffel och om dessa slag inte lett till en kränkning av honom att det kan ha skadat hans självkänsla eller integritet som enligt BrB 4 kap 4 § är en förutsättning för att kunna bli dömd för grov

fridskränkning. Vi undrar om det inte hade varit lättare för domaren att använda sig av en högre

straffskala om det hade rört sig om som andra stycket i samma paragraf anger kvinnofriden och om det varit en kvinna som var offret.

Enligt Selin (2009) har antalet tjejer mellan 15 och 20 år som dömts för misshandel ökat med drygt 65 procent på tio år. Ökningen för killar i samma ålder stannar på drygt 16 procent. (Det bör poängteras att studien inte enbart gällde partnerförhållanden, där av kan det antas att förövarfördelningen sett annorlunda ut när det gäller fördelning mellan män och kvinnor i

partnerförhållanden. Det är viktigt att tänka på att studien är relativt gammal och att fördelningen kan se annorlunda ut idag än förut. En av anledningarna till att anta detta är att mer aktuell forskning visar att kvinnors kriminalitet ökat källa). Enligt Kordon och Wetterqvist (2006) har sedan 1970-talet antalet kvinnor som misstänkts för brott fördubblats. Vidare anför de att

eftersom att brott inte är förknippat med den normativa föreställningen kring kvinnligt beteende, kan kvinnor inte använda brott för att hävda sig i samhället även om de många gånger är

(22)

22

En incident där antändning varit inblandat är (Internetkälla 9, 2009) en kvinna som ska ha hällt brännbar vätska över en man och sedan tänt på. Incidenten skedde i Stockholmsregionen och mannen tillfogades brännskador av incidenten, men överlevde. Nyheten fick endast ett par

styckes uppmärksamhet i pressen. Det framkom även att kvinnan gripits misstänkt för mordbrand och försökt till dråp, efter händelsen.

4. Lagstiftningen

För att kunna besvara våra frågeställningar om behov och resurser för män utsatta för partnervåld är det viktigt att förstå hur lagstiftningen på området ser ut, då det är utifrån lagstiftningen som resurser skapas och styr hur samhällets olika funktioner arbetar.

Det är bara några årtionden sedan som våld i nära relationer tillhörde den privata sfären. Våld på enskild plats (t ex i hemmet) faller sedan 1982 under allmänt åtal och har sedan dess utvecklats mot att bli en samhällelig angelägenhet. Trots att en ökande andel av de våldsbrott som sker i nära relationer synliggörs mer idag än tidigare så är mörkertalet fortfarande ett omfattande och allvarligt problem, både bland kvinnor och män (Selin, 2009).

Enligt Diskrimineringslagen (2008:567) kapitel 1 framgår det i den inledande paragrafen att lagstiftningen är till för att motverka diskriminering. Detta innebär att man vill främja lika

rättigheter individer emellan oavsett kön, ålder, religion, sexuell läggning med mera. Det framgår även att lagens funktion är att verka tvingande. Under fjärde paragrafen beskriver man olika former av diskriminering som följande: ”Olikheter individer emellan i form av ålder, kön,

religion, etnicitet, funktionshinder eller sexuell läggning får inte leda till att någon behandlas sämre än en annan skulle ha behandlats i liknande situation.” Man antar här vad Pettersson

(2000) skulle ha kallat för rättviseprincipen när det gäller olika etiska förhållningssätt. D v s att lika fall ska behandlas lika. I lagtexten förtydligas att diskrimineringen kan vara direkt och/eller indirekt. Indirekt diskriminering kan yttra sig i att någon missgynnas genom tillämpning av en bestämmelse, ett kriterium eller ett förfaringssätt som framstår som neutralt men som kan komma att särskilt missgynna personen på grund av dennes ålder, kön, etnicitet etc. (detta kan exempelvis gälla arbetsgivare) Trakasserier samt att ge instruktioner till någon att diskriminera någon ses även som straffbart i lagtexten.

Vi har valt att titta närmare på Socialtjänstlagen och de paragrafer som rör beviljandet av bistånd i arbetet med våld i nära relationer. Man kan av 4 kap 1 § SoL som även kallas

biståndsparagrafen och är en rättighetslag utläsa, att ”den som inte själv kan tillgodose sitt behov

eller få det tillgodosett på annat sätt har rätt till bistånd för sitt uppehälle eller livsföring i övrigt.” Denna paragraf tillämpas bland annat för att bevilja våldsutsatta kvinnor skyddsboende

på s k kvinnojourer. Själva lagtexten är könsneutral och gör inte skillnad på ålder eller kön när det gäller rätten till bistånd (Socialtjänstlagen, kap 4 § 1).

Enligt 5 kap 11 § SoL hör det dock till Socialnämndens uppdrag att: "verka för att den som

(23)

23

särskilt ska beakta att "kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp av

närstående kan vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin situation." Lag (2007:225).

Denna paragraf kan anses insinuera att när det gäller utsatthet för våld och övergrepp i nära relationer är det kvinnorna som är särskilt utsatta. Denna paragraf beskriver tydligt en uppfattad samhällsnorm.

Enligt Giddens (2003) är normer outtalade regler för ett passande uppförande som finns i varje samhälle. Om den enskilde inte följer samhällsnormerna kan det leda till olika former av

sanktioner mot den som inte följer dem. Normer är dels outtalade och dels skrivna i lagtexter med mera. Det vill säga att det är ett förståeligt beteende om en kvinna blir utsatt för våld i en nära relation. Den normativa föreställningen av ett partnerförhållande är dessutom en heterosexuell man och en heterosexuell kvinna (Hofrén, 2007). När det gäller att vara utsatt för våld i en nära relation är det normativa alltså att tolka från denna lagtext att en kvinna blir utsatt för våld av en man. I förarbetena till den s k kvinnofridslagen står det att:

"För en kvinna som under en längre tid har levt i ett förhållande där hon blivit utsatt för övergrepp av en man är det inte främst de enskilda fysiska

övergreppen i sig som karaktäriserar kvinnans utsatta situation. Ofta är det inte möjligt för kvinnan att i detalj beskriva var och ett av övergreppen.

Verkligheten är i stället många gånger sådan att kvinnans tillvaro

varit helt präglad av våld och hot. Våldet har varit det normala, och tidsperioden utan våld har hört till undantagen."(Prop. 1997/98:55)

Lundgren (2004) beskriver det som en föreställning om normaliseringsprocessen.

Normaliseringsprocessen är en modell som förklarar hur det psykiska och det fysiska våldet gradvis trappas upp så att våldet och andra kränkningar upplevs som mindre allvarliga och som en del av förhållandet. Hon beskriver även att kvinnan blir så utmattad av den dagliga

misshandeln att våldet blir det normala tillståndet och att det är en av anledningarna till att kvinnor inte tar sig ur destruktiva förhållanden som består av dagligt våld.

Av BrB 4 kap 4 a § går att utläsa att:

"Den som begår brottsliga gärningar enligt 3, 4 eller 6 kap. mot en närstående eller tidigare närstående person, döms, om gärningarna varit ett led i en upprepad kränkning av personens integritet och varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla, för grov fridskränkning

till fängelse, lägst sex månader och högst sex år.

Har gärningar som anges i första stycket begåtts av en man mot en kvinna som han är eller har varit gift med eller som han bor eller har bott tillsammans med under äktenskapsliknande

förhållanden, skall i stället dömas för grov kvinnofridskränkning till samma straff." (Sveriges Rikes Lag, 1998:393).

Man har här valt att göra en uppdelning av dels grov fridskränkning som gäller alla individer oavsett kön. Dock målar det senare stycket upp en bild av mannen som förövare och kvinnan som

(24)

24

offer.

I (Prop. 1997/98) anför man att det i vissa fall även kan tänkas att en kvinna kan vara förövare. Senare i samma stycke skrivs dock att: "Det råder dock inte någon tvekan om att

gärningsmannen i regel kommer att vara en man och offret en kvinna". Detta förklaras vara

anledningen till att man valt att dela upp lagtexten i två stycken (s 55).

Ett fall som kan antas ingått i Ryings studie är (NJA 1990: 370). Fallet handlade om ifall domstolen skulle döma en kvinna för mord, alternativt grov misshandel och vållande till annans död. V.H hade berövat J.H. livet genom att binda honom om handleder och hals varefter hon hällt bensin över honom och antänt honom. Frågan blev då för domstolen att fastställa om J.H avlidit till följd av att ha strypts till döds av att linan om halsen som stramats åt eller av den brand som uppkommit genom antändningen av den bensinindränkta kroppen. En viktig faktor i

bedömningen i målet är att:" J.H. under en längre tid har plågat V.H. och att hon inte sett någon

annan möjlighet att ta sig ur sitt förhållande än att döda honom". I Tingsrätten dömer man för

mord. Målet går vidare till Hovrätten där man dömer till tio års fängelse för vållande till annans död. Målet når ända upp till Högsta Domstolen där man beslutar att ändra Hovrättens dom och sänker straffskalan till två års fängelse, med motiveringen att mannen hela tiden försökt våldta kvinnan. Man går inte så mycket in på varför hon sedan tänt på kroppen, utan förmildrar strafftiden då hon erkänt och att det skett i samband med att hon försökt försvara sig från att bli våldtagen.

5. Teorier om våld

För att få en bild av behov för både våldsutsatta och förövare samt hur resurserna för dessa individer bör vara utformade har vi valt att redogöra för olika teorier samt synsätt på vad våld är.

5.1 Definitioner av våld

Enligt Rikskriscentra för män (Internetkälla 4, 2008) omfattas partnervåld av fem olika typer av våld; fysiskt våld, psykiskt våld, sexuellt våld, latent våld och materiellt våld.

1 Fysiskt våld innebär all oönskad fysisk beröring och handling som skadar och orsakar fysisk smärta

2 Psykiskt våld omfattar kränkningar med ord och handlingar som riktar sig till den närstående personen, dess egendom eller dennes människovärde. Detta våld innefattar också direkt hot om fysiskt våld och våldsamma konsekvenser samt indirekta hot om t.ex självmord eller hot riktat mot annan närstående person, dennes egendom eller husdjur. Att begränsa den närståendes rörelsefrihet räknas som psykiskt våld. Barn som blir vittnen till våld har upplevt våld.

(25)

25

3 Sexuellt våld innebär att någon tvingas se på eller delta i sexuella handlingar. De handlingar som av den närstående uppfattas som sexuellt kränkande är sexuellt våld.

4 Latent våld innebär att stark ilska och aggressivitet som är inbunden och visar sig i kroppsutryck och kroppshållning och som skapar rädsla, upplevs som ett hot om våldsamma konsekvenser och/eller påminner om tidigare erfarenheter av fysiskt våld.

5 Materiellt våld är den aggressivitet som riktas mot och förstör materiella ting både i och utanför hemmet och som skapar rädsla och oro.

Social Resursförvaltning i Göteborgs Stad (Internetkälla 10, 2009) fungerar som en samlande verksamhet där flera olika organ arbetar med bland annat frågor kring familjer och relationer, med stort fokus på just partnervåld, oavsett vem som slår och vem som blir slagen.

Social Resursförvaltning har definierat våld i nära relationer enligt följande:

”Med våld menar vi varje handling som smärtar, skadar, skrämmer eller kränker och på så sätt

får en annan person till att göra något mot sin vilja eller att bli passiv”. (a a, 2009)

Det första man ofta tänker på när man pratar om våld är fysiskt våld men psykiskt våld som exempel är minst lika illa även om det många gånger kan vara svårt att visa på att man blivit utsatt för denna typ av våld. Den svenska lagstiftningen enligt Brb Kap. 3 § 5 definierar våld som:

”Den som tillfogar en annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta eller försätter honom

eller henne i vanmakt eller något annat sådant tillstånd, döms för misshandel till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader”

(Brottsbalken, 3 kap, § 5, 1998: 393).

5.2 Våldets karaktär

Isdal (2001) beskriver våldet som: ”ett oundvikligt bombardemang av mänskliga grymheter som

vi kontinuerligt utsätts för genom bild och text i medierna” (s 5). Våldet förekommer förstås på

andra arenor än i media, som i hemmet mellan partners. Detta våld påverkar oss människor med sin brutalitet och sin meningslöshet. Det vi människor inte kan förstå är vi särskilt sårbara inför och meningslösheten som våldet definieras av leder till en känsla av vanmakt som i sin tur påverkar våra liv och vår frihet. Det kanske mest farliga med våldet är känslan av att känna sig meningslös. När våldet man utsätts för inte har någon direkt mening så blir det nästintill

oundvikligt för människan att skydda sig. Det som vi människor inte kan förklara och som känns obegripligt för oss kan vi heller inte förebygga och förhindra. Isdal menar att våldet krossar

(26)

26

människor, både utåt och inåt sett, kärleken försvinner och människan berövas sin frihet. Han menar också på att våldet måste möta ett motstånd genom förståelse, d v s vi måste ta reda på hur våldet uppstår, varför det uppstår, vad det står i förhållande till samt vilka funktioner våldet har för människan och dess existens. Förståelsen kring hur våldet påverkar individen och de människor som finns runtomkring är av betydelse. En viktig punkt som Isdal trycker på är att förstå våldet inte innebär att man accepterar det. Det är först när man förstår sig på våldet genom att möta och ta till sig våldsutövarnas känslor och upplevelser som man kan börja förhindra och förebygga det.

En annan viktig faktor som Isdal (2001) också tar upp är att människan inte föds ond eller föds till att utöva våld. Genom livsupplevelser och givna strukturer skapas också individens

handlingsmönster. Dock får man absolut inte glömma bort att oavsett människans förutsättningar och livsupplevelser så står denne alltid ansvarig för sina handlingar, att t ex bruka våld eller inte.

5.3 Genus- och könsbegreppet

Enligt Hirdman (2003) beskrivs könsrollsbegreppet ibland beroende av det biologiska könet som avgörande för ens könsroll. Genus, å andra sidan, syftar på kön som något socialt konstruerat. Att det är socialt konstruerat innebär att genus inbegriper både kropp, tankar kring kategorierna manligt och kvinnligt samt man och kvinna. Synen blir då att man ser kvinnor och män som dikotomier d v s motsatspar, där maskulinitet är vad femininitet inte är etc.

Hirdman (2003) menar att genus skapas i en hierarkisk ordning är en social konstruktion och inte fakta. I den hierarkiska ordningen representerar mannen normen och ses som överordnad. Vissa forskare skriver att kön och genus hänger ihop. Gothlin (1999) menar att andra forskare binder samman begreppen kön som biologiskt och genus som socialt och därmed riskerar man att upprätthålla en oproblematiserad bild av det biologiska könet som oföränderligt.

Conell (2003) menar att genus finns i alla sociala strukturer och är en social praktik. Han menar att indelningar som klass och etnicitet bidrar till att skapa föreställningar kring kön och genus. Det som binder alla dessa begrepp samman är maktaspekten. Det handlar om en kategorisering av individer i en över och underordning. Han menar att maskulinitet och femininitet konstrueras olika beroende på sociala sammanhang. I många industrialiserade länder har män mer makt än kvinnor sett ur ett strukturellt perspektiv. Maktaspekten kan bland annat mätas med