Svenska och danska myndigheters förvaltning och skyddsplaner för Öresund

Svenska och danska myndigheters

förvaltning och skyddsplaner för

Öresund.

Swedish and Danish authorities'

management and protection plans for

the Sound

Jonatan Wallin & Jonas Lindeberg

Miljövetenskap 180 hp Kandidatnivå

Miljövetenskap III, MV109C 15 hp VT 2017

Abstract

Cooperation is important for places with shared care. Öresund is an area that has similarities to commons and it risks the same problems commons have, for example, unsustainable extraction and improper care. Öresund's well-being has improved since the 20th century, and in the study we examine the options for the management of Öresund in order to maintain a healthy sound. With semi-structured interviews we have gained insights from two divers and one official. Their views on how Öresund should and could be handled has been analyzed and alternatives have had pros and cons pointed out. Alternatives such as making Öresund into a biosphere reserve, keeping Öresund as a common and nature reserve for certain areas discussed.

Sammanfattning

Samarbete är viktigt för platser som aktörer har delad vårdnad om. Öresund är ett sådant område. Det finns likheter till allmänningar och det riskerar att medföra problem allmänningar har, t.ex. utvinning utan hållbarhet och felaktig vård. Öresunds välmående har blivit bättre sedan 1900-talet och i studien undersöker vi samarbetet om Öresund för att ha ett fortsatt välmående sund. Med semistrukturerade intervjuer har vi fått insikt från två dykare och en myndighetsperson. Deras perspektiv på hur Öresund bör och kan hanteras har blivit analyserade och för- och nackdelar för alternativen har diskuterats. Alternativ som att göra Öresund till ett biosfärområde, hålla Öresund som en allmänning och naturreservat för vissa områden diskuteras.

Tack till intervjupersonerna för att ni ställde upp.

Innehållsförteckning

1.Introduktion

1

1.1 Syfte och frågeställning 2

1.2 Problemformulering och kontext 2

1.3 Metodval 4

1.4 Begränsning 5

2. Teorier bakom Öresund: Är det en allmänning? 6

2.1 Hur en allmänning kan kontrolleras 7

2.2 Resursutvinning inom allmänningar 8

3.Vad gör Sverige och Malmö stad för Öresund?

10

4. Dansk förvaltning av Öresund

12

4.2 Sandsugning i danska vatten 13

5. Samarbetet mellan Danmark och Sverige

15

5.1 Öresundsvattensamarbetet 15

5.2 Tankar om Öresundssamarbetet 17 5.3 Intervjupersonernas perspektiv om Öresund som en allmänning 21

6. Förslag till ett bättre samarbete: Biosfärområde

23

6.1 Naturreservat kontra Biosfärområde 24

7. Sammanfattande diskussion om användning av Öresund

27

8. Referenser

30

1

1. Introduktion

Öresund är passagen till de baltiska ländernas havshandel. Som det enda inloppet till Östersjön är Öresund viktigt för transport, vilket har bidragit till att sundet är kraftigt

trafikerat. Tillsammans med Öresundsbron, fiskefartyg och turism har Öresund blivit ett hårt belastat hav (Havsmiljöinstitutet, 2014). Öresund är speciellt eftersom det är ett av få

havsområden som har bräckt vatten istället för saltvatten. Den unika saliniteten gör Öresund speciellt men även sårbart, då få arter kan leva under dessa omständigheter. Som ett sårbart

ekosystem måste det behandlas med försiktighet (Brander, 2012).Danmark och Sverige har

samarbetat om Öresund ända sedan 1600-talet. Det är ett samarbete som sedan lett till nya samarbeten idag, främst samarbeten som främjar sjöfarten (Havet, 2008). Däremot var det inte förrän 1960-talet som det första konkreta samarbetet genomfördes och det utfördes i syfte att skydda Öresund från föroreningar. Öresundsvattenkommittén bildades av det dansk-svenska samarbetet. Kommittén utförde undersökningar på Öresunds vattenkvalité och biologi. Även fiske och effekterna av avloppsvatten uppmärksammades av kommittén. Samarbetet som kallades Öresundsvattenkommitén avslutades år 1974

(Öresundsvattensamarbetet, u.åa). Öresundsvattenkommiténs arbete fortsatte under namnet Öresundskommissionen från och med år 1974. Då det slöts ett nytt avtal för att skydda Öresund mot föroreningar som t.ex. minskning av utsläpp från avloppsverk och industrier. Öresundskommissionen har producerat flertal väsentliga rapporter, publikationer och undersökningar (Kävlinge kommun, 2016). 1992 ansåg både den danska och den svenska miljömyndigheten att de mål som skulle uppfyllas med Öresundskommissionen var uppnådda. År 1993 togs beslutet att avsluta Öresundskommissionen, däremot föreslog Öresundskommissionen för det svenska Naturvårdsverket och den danska Miljøbestyrelsen en utredning för ett fortsatt arbete, denna gången som ett regionalt samarbetsorgan med inriktning på Öresund (Kävlinge, 2016). Detta var gnistan till det som blev

Öresundsvattensamarbetet. Öresund har likheter till en allmänning eller en common resource pool. En allmänning är en yta som kan användas och får användas av flera aktörer (Ostrom, 1990). Fri användning av en ytas resurser för flera aktörer kan bli ett problem. Öresund är däremot inte en allmänning som kan användas fritt. Det finns många direkta och indirekta aktörer i området. År 1960 tillämpade Danmark restriktioner mot fiskutsättning som kompensation för förorenade vattendrags försämrade förutsättningar för fiskens naturliga reproduktionsförmåga. Utsättning av fisk kan accepteras som en tillfällig åtgärd, men på lång

2 sikt ska åtgärder ha fokuserats på att återskapa vattnets naturliga kvalitéer. Danmarks många fiskodlingar hade under en längre tid orsakat en kraftig lokal förorening av Öresunds vatten. Det danska folketinget antog där av år 1987 en plan för att kraftigt reducera utsläpp. Det stoppade etableringen av nya danska fiskodlingar och utökningen av befintliga havsodlingar, på grund av tryck från b.la. Sverige (Kävlinge kommun, 2017). I år, 2017, ska Havs- och vattenmyndigheten lägga fram havsplaner för användningen av Bottniska viken, Västerhavet och Östersjön (Havs- och vattenmyndigheten, 2016). Delplanen för Öresund är inte avklarad under vårhalvåret år 2017. Eftersom Sverige och Danmark är de primära aktörerna i

Öresundsområdet syftar den här studien till att undersöka hur samarbetet mellan svenska och danska myndigheter arbetar för en gynnsam framtid och hur om samarbetet kan uppnå en bättre framtid för Öresund. Vi anser att det är med ett kontinuerligt fungerande samarbete som främjar Öresund som majoriteten av både samhällsorienterade och biologiska problem kan stävjas.

1.1 Syfte och frågeställning

Frågan är hur arbetet om Öresunds framtid fungerar. För att förstå hur planen för Öresund ser ut måste vi undersöka samarbetet mellan Malmö och Köpenhamn, specifikt inom det

politiska. Insamling av empiriska data har fokuserats till studier om samarbete mellan Sverige och Danmark och hur arbetet utförs. För ett välmående sund måste samarbetet fungera, så vad krävs för att nå ett välfungerande samarbete? Exempelvis har följande frågor om samarbete undersökts;

● Vilka myndigheter är engagerade i arbetet?

● Hur fungerar det nutida politiska samarbetet, och hur fungerade det under 1900-talet? ● Vad åstadkommer samarbetet mellan Danmark och Sverige om Öresund?

1.2 Problemformulering och kontext

Problem som t.ex. sandsugning, utsläpp av ämnen som tungmetaller och gödningsmedel påverkar Öresunds miljömässiga tillstånd. Potentiell ineffektivitet i samarbeten och kommunikationen mellan Sverige och Danmark försvårar ordentliga lösningar. Genom att finna lösningar för samarbetet kan det reda ut andra olösta problem som på grund av

3 kommunikationssvårigheter mellan myndigheter förblivit olösta. Det finns ett antal möjliga problem som uppstår vid misskötsel även om det kan vara svårt att upptäcka dessa problem när samarbetet fallerar.

Som tidigare nämnts är Öresund ett vältrafikerat och välbesökt hav. Sundet är vitalt för handel mellan Sverige och övriga världen och kringliggande länder vid Östersjön. Vidare sträcker sig badstränder längst Öresunds kust vilka årligen besöks av ett stort antal turister. Även fiske, både kommersiellt och fritidsfiske utförs i Öresund. Kommersiellt fiske är redan begränsat, då trålning varit förbjuden sedan 1930-talet (Havsmiljöinstitutet, 2014). I år, 2017, ska Havs- och vattenmyndigheten lägga fram havsplaner för Bottniska viken, Västerhavet och Östersjön (Havs- och vattenmyndigheten, 2016). Vid en snabb översikt verkar det som planen endast kommer inkludera Sveriges vatten, även om hela Öresund och även de andra haven är sammanlänkade. Risk för t.ex. övergödning och förorening drabbar växt och djurliv, framförallt ålgräs som är en viktig del av Öresunds biosfär. Det vore ett allvarligt problem för ekosystemet, då övergödning och förorening har stark inverkan på ålgräsängar som i sin tur påverkar andra livsformer som fisk. Flertal fisk- och djurarter är beroende av ålgräsängar, både för skydd och för föda. Dessutom binder ålgräsängar sediment och skyddar strandzonen från erosion (Länsstyrelsen i Skåne län, 2005).

En blandning av sjögräs och tång vid Ribersborg. Foto av Ida Ewald.

I alla vattendrag kan det vara svårt att förstå vad som sker under ytan, framförallt för allmänheten. Allmänheten bör ha en viss kunskap för att kunna förstå vilka handlingar som kan skada flora, fauna eller botten och därmed undvika beteende som är skadligt för

vattenmassor. I ett hav är det för att det inte syns om man inte specifikt lägger resurser på att undersöka havet under ytan. Det är något som gör havsfrågor ogripbara, vilket i sin tur gör det svårt att uppmärksamma havet och ökar risken för felhantering.

4

1.3 Metodval

Malmö stad och Köpenhamn påverkar Öresund med sitt samarbete och hur arbetet utförs är viktigt. Det första steget blev att undersöka om Malmö och Köpenhamn inkluderar Öresund i sina miljöplaner eller miljöprogram och vad de vill åstadkomma med det. Därefter

undersökte vi om samarbete finns, var det finns och vad som fungerar idag eller har fungerat under 1900-talet. Åsikter om hur arbetet fungerar eller hur det bör fungera är också

intressanta. Designen för studien är kvalitativ, med fokus på intervjustudie som metod.

För intervjumetoden eftersöktes individer med kunskap angående Öresund ur ett

samarbetsperspektiv för att förmedla sin kunskap. Genom kontaktnät tog vi kontakt med tre personer som vi hoppades kunde ge oss informationen vi behövde för vår undersökning. Den första var Kjell Andersson, dykare och pensionerad forskare från LTH som bjöd in oss i sitt hem för ett samtal. Den andre var Michael Palmgren, verksamhetschef för SEA-U inom marin utveckling, vars verksamhet vi besökte där intervjun ägde rum. Slutligen Pär Persson, vattenstrateg på Länsstyrelsen Skåne där intervjun även ägde rum. Intervjuerna varade 1 timme och 7 minuter, 1 timme och 15 minuter och 32 minuter respektive med ett tema om allmänningar och internationellt samarbete. Samtliga intervjuer spelades in under samtycke med inspelningsutrustning och anteckningar fördes. Genom vårt val av individer från olika positioner fick vi insikt i Öresunds-frågan från olika perspektiv. För att utnyttja detta valde vi att utföra semistrukturerade kvalitativa intervjuer. En semistrukturerad kvalitativ intervju är en intervju där vi, som forskare, har en lista för teman som vi vill ska beröras men experten som intervjuas har stor frihet i hur denne svarar (jfr. Bryman, 2011). Tema-frågorna var nästintill identiska för samtliga intervjuer med mindre ändringar utifrån informanternas erfarenhet. Ett exempel på en fråga var vad intervjupersonerna vet om samarbetet med Danmark och myndigheter och hur deras perspektiv på hur Öresund passar som en

allmänning eller inte passar. Valet av semistrukturerad intervju gjorde att respondenten kunde svara fritt på våra frågor och medförde att vi kunde forma våra följdfrågor som vi kände mest passande. Vi valde två grundläggande teman i våra intervjuer: samarbete och allmänning. Vi valde ett tema om samarbete mellan de olika myndigheterna för att förstå djupare hur

samarbetet om Öresund fungerar och hur det fungerade under 1900-talet. Våra tre

informanter har under sitt arbete kommit i kontakt med Öresundssamarbetet och satt sig in i ämnet. De kunde därför enkelt förklara sina tankar och åsikter kring samarbetet som de

5 format genom deras arbete inom ämnet. Vårt andra tema valde vi utifrån att det i dagsläget redan finns en viss begränsad frihet i Öresund som till viss del liknar en öppen allmänning. Därför blev vårt andra tema allmänningar för att få en djupare insikt i vilka likheter och olikheter Öresund har till en allmänning. Våra informanter har olika perspektiv på vilken väg Öresund bör ta i framtiden vilket diskuteras i sammanfattningen. Vi fokuserade även

intervjuerna på att klargöra informanternas perspektiv om samarbetet och Öresunds likheter till en allmänning.

1.4 Begränsning

Det var omöjligt för denna studies resurser och tidsbegränsningar att göra en

helhetsundersökning inom ramarna för denna studies resurser och tidsbegränsningar. Antalet aktörer som påverkar Öresund direkt och indirekt är för många för att täcka helt. Som flera studier från Havsmiljöinstitutet (2014) understryker beror stora delar av Öresunds nuvarande försämrade hälsa på indirekta aktörer. Stora mängder av avfall och diverse ämnen som t.ex. kväve och fosfor som i större mängder utgör en miljöfara har förts till Öresund genom strömmar eller utsläpp från Östersjön. På grund av svårigheterna att få kontakt med indirekta aktörer har vi valt att inrikta oss på direkta aktörer, alltså Malmö stad och Köpenhamns kommun och hur de påverkar och vill använda Öresund.

6

2. Teorier bakom Öresund: Är det en allmänning?

En allmänning är en yta som kan användas och utnyttjas av flera aktörer och kallas ibland för gemensam resurspool (Ostrom, 1990). Ett frekvent problem med allmänningar är den så kallade allmänningens tragedi som nämndes i introduktionen (Hardin, 1968). Hardin (1968) beskriver problemet så här: en allmänning har flera aktiva herdar med boskap. Varje herde är rationell och vill öka sin vinst genom att ta med ett extra djur i sin hjord och tänker att ytterligare ett djur inte gör någon skillnad. Om alla däremot lägger till ett extra djur, blir gröningen överbetad och då missgynnas alla. Det är den generella definitionen bakom allmänningarnas tragedi men i ett verkligt scenario blir det mer avancerat. Det kan ha med storleken på allmänningen att göra, då en stor allmänning kan ha flera länder som aktörer. Fler aktörer kan ha en påverkan på beslutsfattandet.

Det finns två karaktäristiska drag för en allmänning eller en gemensam resurspool. Det är för det första svårt att exkludera användare från att utvinna resurser (Berkes, Feeny, Mccay, Acheson, 2016, s.68–69). Användare kan vara svåra eller omöjliga att utesluta från resurser av fysiska anledningar, t.ex. hav som är svåra att kontrollera, på grund av sin öppna natur. Det kan även vara resurser som rör på sig, exempelvis fisk som vandrar under säsongerna (Berkes, Feeny, Mccay, Acheson, 2016, s.69). Det andra karaktäristiska draget är att det finns en möjlighet för subtraktion. Det innebär att resurser kan tas bort från allmänningen som innehåller en begränsad mängd resurser att utvinna. Det innebär även att en resurs som används upp av en användare inte längre kan användas av en annan användare (Berkes, Feeny, Mccay, Acheson, 2016, s.69).

Öresund har likheter med en större allmänning med flera aktörer. Öresund är dock inte helt en öppen allmänning på grund av ett flertal regleringar och bestämmelser. Exempelvis

bestämmelser inom t.ex. fiske då lax och öring som tas upp måste uppnå ett minimimått och fredningstider för fiske av vissa arter (Länsstyrelsen i Skåne, 2017a). Öresund är likt

Egentliga Östersjön på flera sätt, eftersom de är kopplade till varandra, sett ur både ett naturvetenskapligt perspektiv och ett samhällsperspektiv. Både Öresund och Egentliga Östersjön har tack vare sin unika salinitet speciella förutsättningar för djur- och växtliv. Även

7 om saliniteten är olika i Egentliga Östersjön och Öresund har båda bräckt vatten

(Havsmiljöinstitutet, 2014).

2.1 Hur en allmänning kan kontrolleras

Öresund är inte en allmänning per definition, men liksom en allmänning behöver Öresund, som är delat mellan Danmark och Sverige, ett samarbete. Då allmänningar är en av de svårare problemen att lösa inom kategorin samarbete blir det viktigt att förstå allmänningar och vad som får dem att fungera eller fallera. Allmänningar belönar de som tar för sig först och mest, därför behövs ett samarbete mellan de parter som kan bruka allmänningen. Ett samarbete underlättar möjligheten att undvika att en part lägger beslag på mer än de andra, vilket annars kan sporra de andra att ta för sig. Detta leder till en överexploatering. Det finns ett antal olika förslag och tankar på hur man kan kontrollera allmänningar. De mer kända är Hardins och Ostroms idéer. Hardin (1968) påstår att det inte finns en teknisk lösning på ”allmänningens tragedi” och att regeringen behöver ta kontroll över allmänningen. Med kontroll kan

regeringen begränsa resursutvinningen för att inte resurserna ska bli överexploaterade. Hardin och Baden (1977) nämner att privatisering av allmänningars resurser är en lösning.

Berkes et al (2016, s.72) påstår däremot att Hardin har gjort missar i sin modell, och att om dessa missar hade blivit korrigerade hade Hardins modell stärkts. Hardins modell blandar ihop resurser från en allmän egendom med resurser från en plats med öppen tillgång. Skillnaden är frånvaro av äganderätt. Om man likställer allmän egendom till öppen tillgång och antar att öppen tillgång alltid leder till överexploatering, likställer man allmänningar med överexploatering. Den andra missen är att Hardins modell utgår från att individer är helt fria från restriktioner i form av regler eller bestämmelser. Det är ofta press från medmänniskor som får individen att följa regler och korrigera sig. Slutligen utgår modellen från att ingen av de som använder resurserna kan arbeta tillsammans för sitt gemensamma intresse. Det är möjligt för användare att utföra volontärarbete för sin gemensamma resurspool och det händer att detta arbetet leder till ett hållbart resultat, alltså ett resultat som inte riskerar framtida bruk (Berkes, Feeny, Mccay, Acheson, 2016, s.72).

8 Ibland ingriper staten vid behov för att stoppa obetänksam exploatering och stärka sin

legitimitet för allmänheten. USA:s regering expanderade sin jurisdiktion över miljö och natur genom att upprätta nationalparker, naturskyddsområden och parker. Däremot införde staten mer kontroll över miljö och natur lika mycket för ett begär att öka industriell effektivitet, garantera en stadig tillförsel av resurser och för att reglera konkurrens som av miljöetiska skäl (Hannigan, 1995, s.20–21).

Ostrom (1990) beskriver 8 grundsatser för hur en allmänning kan kontrolleras. Det bör finnas tydliga gränser för de som brukar allmänningen (1). Tillhandahållande och nyttjande av resurser måste uppfylla lokala behov och förhållanden (2). De som blir påverkade av

bestämmelser och regler ska kunna påverka reglerna (3). Effektiv övervakning av någon eller några som är en del av de som skördar resurser i allmänningen (4). En graderad skala på sanktioner för de som överträder regler och bestämmelser (5). Tillvägagångssätt för att lösa konflikter på ett lättillgängligt och billigt sätt (6). Samhället som bestämmer över

allmänningen ska vara erkänt av myndigheter på högre nivåer (7). Större allmänningar bör organiseras i flertal lager, med mindre allmänningar på en basnivå (8). Denna lösning är en social och samhällsorienterad lösning mer än teknisk lösning. Syftet med att hantera och kontrollera allmänningar är att uppnå en hållbar resursutvinning från dessa allmänningar (Ostrom, 1990).

2.2 Resursutvinning inom allmänningar

Vissa exploateringar kan vi ofta uppleva som ekologiska eller kulturella övergrepp men handlingarna rättfärdigas med rationella argument (Hornborg, 2010, s.57). Detta är ett någorlunda vanligt problem vid överfiske, då argument för ett fortsatt fiske ofta är den ekonomiska vinsten, dels möjligheten att skapa fler arbetstillfällen. Det är ofta dessa

ekonomiska argument, som pressar utvinning av resurser. Den konstanta utvecklingen av ny teknik för att öka våra vinster driver exploatering (Hornborg, 2010, s.57–58). Hannigan (1995, s.20) beskriver hur Schnaiberg förklarar produktionsprocessen som en komplex självförstärkande mekanism. När produktionsprocessen inte längre är hållbar, väljer politiker att auktorisera politik som uppmuntrar att expandera exploateringen till nya områden, istället

9 för att minska konsumtion eller anpassa sig till en mer hänsynsfull livsstil (Hannigan, 1995, s.20).

Resursutvinning som inte är hållbar lägger grunden för Hardins ”Tragedy of the commons” (1968). Hardin påstår att även om många forskare vill lösa problemet som om det vore ett tekniskt problem, så finns det inte en teknisk lösning på allmänningarnas tragedi.

Definitionen av en teknisk lösning är en lösning som endast kräver en naturvetenskaplig ändring med en liten eller ingen ändring alls för mänskliga värderingar eller tankar om moral (Hardin, 1968). Denna inställning om att tekniken löser våra problem verkar ha stannat genom årens lopp enligt Hornborgs påstående (2010, s.59) att människan fortfarande har tilltro att tekniken kan ge en lösning på överexploatering och överkonsumtion. Hur ska allmänningarnas tragedi lösas om en teknisk lösning inte är möjlig?

Det finns exempel på allmänningar i världen som har fungerat eller fungerar. I schweiziska byar som hade tillgång till allmänningar under 1400-talet och 1500-talet fastställdes regler med en ledare som var ansvarig för att bestämma det tidigaste datumet för att påbörja skörd. Skörden av de växter som endast fanns i en liten mängd reglerades. En av de viktigare bestämmelser om dessa byars allmänningar var obligatoriskt, men rättvist arbete för att sköta allmänningen. Varje by hade sitt eget sätt att övervaka och sina egna sanktioner. Dessutom var bestämmelserna designade speciellt för miljön i fråga. Allmänningarna fick den skötseln som krävdes för just det enskilda området (Ostrom, 1990).

Även i Japan finns det exempel på fungerande allmänningar. Under Edoperioden mellan 1600 – 1867 tog tusentals bybor hand om en allmänning på 12 miljoner hektar (Ostrom, 1990). Byarnas bestämmelser varierade även i detta fall om hur de skulle sköta allmänningen, trots att det var olika byar som tog hand om samma allmänning. Det var för att de skulle kunna ta hand om sin del av allmänningen på sättet som krävdes för just deras del, likt de schweiziska byarna. På 1980-talet uppskattades att bara 3 av 12 miljoner hektar användes som allmänning (Ostrom, 1990). Förvisso har mycket av området sålts eller blivit fördelat, men hur kom det sig att inte ens en tredjedel finns kvar i modern tid? Allmänningar som hanterades av lokala bönder och bybor lyckades framgångsrikt hantera allmänningar i år och vissa till och med i århundraden, helt utan modern teknik. Hur kommer det sig att

allmänningar missköts idag när lokala bönder skötte allmänningar formidabelt trots att de inte hade den moderna teknik som finns idag?

10

3. Vad gör Sverige och Malmö stad för Öresund?

Malmö stad utför arbete för ett förbättrat Öresund genom mål och visioner utifrån stadens miljöprogram för 2009–2020, där målet är att bli en hållbar stad. Slutmålet är att år 2020 ska Malmö vara en tätare, grönare och mer blandad stad (Malmö stad, 2009). Programmet vill utveckla gröna men även blåa ytor. Vid år 2020 ska Malmö ha en ledande roll i vattenråd för vattendrag som berör Malmö. Avrinning och utsläpp av näringsämnen och föroreningar ska minska, från t.ex. små vattendrag (Malmö stad, 2009). En minskning av avrinning och utsläpp har en positiv inverkan på sötvattendrag men även Öresund.

Ett av de prioriterade arbetena för Malmö stads miljöprogram är att öka biodiversitet och stärka ekosystemtjänster. Arbetet ska utveckla och stärka ekosystemtjänster, biodiversitet och andra gröna och blåa kvaliteter i Malmö stad (Malmö stad, 2009). I programmet finns det definitiva planer på att förbättra Öresund, däremot är miljöprogrammet för Malmö stad och få punkter påverkar Öresund. En stor del av arbetet Malmö stad gör för Öresund är dock i samarbete med Danmark.

3.1 Havs-och vattenmyndighetens plan för Öresund 2017 och framåt

Havs-och vattenmyndigheten ska i år, 2017, lägga fram en plan för de svenska delarna av Östersjön, Bottniska viken och Västerhavet (Havs- och vattenmyndigheten, 2016).

Havsplaneringen är en öppen process och utförs av Havs- och vattenmyndigheten med hjälp av länsstyrelser. Samtliga kommuner, landsting, regionplaneorgan och kommunala

samverkansorgan som blir påverkade av planeringen kan medverka i förslagsarbetet. Dessutom måste ett samarbete med grannländerna utföras för att planeringen ska samordna med deras planer (Havs- och vattenmyndigheten, 2016). Havsplaneringen ämnar ta hänsyn till ekosystemets förutsättningar men samtidigt räkna in värden som ligger till grund för näringar som turism och yrkesfiske. Det överliggande syftet är att främja en hållbar utveckling. Visionen med havsplaneringen är att vid år 2050 ska ovannämnda hav ha ett

11 balanserat ekosystem och ett rikt djur- och växtliv (Havs- och vattenmyndigheten, 2016). Öresund är som tidigare nämnts speciellt, inte endast på grund av sin ovanliga salinitet utan även den geografiska platsen. Trots att Öresund inte är stort är sundet en nyckeldel av Östersjön. Dessvärre är planeringen av Öresunds inte avklarad under vår halvåret 2017. Orsaken till det är att ett samarbete med Danmark krävs på grund av Öresunds trånga läge mellan Sverige och Danmark. I dagsläget är havsplaneringen för Öresund överlåten till Länsstyrelsen i Skåne och där finns ett par intressen att tänka över. Exempelvis det biologiska värdet, ett kustnära fiske, intresse för sandtäkter och ytor för vindkraftverk (Havs- och

vattenmyndigheten, 2016). Samtidigt överlappar kommunala och statliga intressen (Länsstyrelsen i Skåne, 2017). Hur kan detta samarbete bli välfungerande och positivt för Öresund?

12

4. Dansk förvaltning av Öresund

I Danmark har miljoner människor tillgång och möjligheten till att använda Öresunds rika natur genom fritidsaktiviteter som exempelvis dykning, marinsafari, fiske, bad och

fågelskådning. Danmark har dock en annan syn på Öresund än Sverige. För danskarna är Öresund deras rikaste vatten, febrilt brukat genom kommersiellt fiske, handel och individuellt genom hobbyaktiviteter. Vattnet är tillräckligt rent för att möjliggöra badstränder med flera småbåtshamnar utspridda längst kusten. Dessvärre utvinns det även råmaterial som t.ex. sand för industrin från Öresunds botten och det råder en oro hur detta kommer påverka Öresund i längden (WWF, 2016).

4.1 Framtidens Öresund

År 2016 den tredje februari ägde en stor konferens rum i Köpenhamn med ämnet Öresunds framtid. Närvarande var danska parlamentsledamöter liksom svenska lokal politiker med flera organisationer från både Danmark och Sverige (WWF, 2016). Konferensen fick bl.a. stor uppmärksamhet av Greenpeace och WWF. Av organisationerna närvarande för

konferensen fanns bland annat; Danmarks Naturfredningsförening, WWF, Greenpeace, SEA-U, Öresundsakvariet, Friluftsrådet, Danmarks Sportsfiskeförbund, Fishing Zealand,

Föreningen för Skonsamt Kustfiskeri, Öresundsfonden, Oceana Outdoor rådet,

Naturskyddsföreningen Skåne och Öresundsvattensamarbetet (Greenpeace, 2016). Det huvudsakliga syftet för konferensen var dock att klargöra hur Öresund ska skyddas i

framtiden, och hur naturskydd, turism och industri ska gå ihop. Konferensen är det senaste av större evenemang och arbete från Danmarks sida som ämnar förbättra Öresunds välmående som hav. Av deltagarna fanns även Eva Kjer Hansen från Venstre, Danmarks liberala parti, som presenterade den danska regeringens vision för Öresund. Mer om detta längre ner. På listan av deltagare sågs bland annat, utöver politiker, forskare från Köpenhamns universitet, direktörer från Öresundsakvariet och Kosterhavet, den första svenska nationella marinparken. Representanter från industriområden i området och diverse rekreationsorganisationer, som Danmarks sportfiskeförbund, var närvarande i diskussionerna. Utöver dessa fanns även handelsbedrivande företag, aktiva inom Öresundsregionen, som skulle ge en inblick inom det

13 monetära, de genererande intäkterna på både den svenska och danska sidan. Här ibland inräknades även diverse vinstdrivande rekreationsorganisationer. Samtliga skulle ge sin syn på vad Öresund har att ge i framtiden (WWF, 2016). För konferensen i Köpenhamn 2016 hade både Greenpeace och WWF hopp om förbättringar. Magnus Eckeskog, Greenpeaces havsansvariga, kom med uppmaningar för både Sverige och Danmark (Greenpeace, 2016).

Jag hoppas att konferensen kommer att leda till att Öresund kommer sättas högre upp på den politiska dagordningen. Öresund har sedan 1932 varit skyddad av ett förbud mot trålning och därför har speciella livsmiljöer inte förstörts, [...]. Tyvärr hotas Öresunds unika miljö av bl.a. muddring. Greenpeace uppmanar därför Sverige och Danmark att göra Öresund till ett marint reservat (Greenpeace, 2016).

En liknande målsättning råder hos WWF, och Peter Blanner, WWF:s senior inom marin forskning (WWF, 2016).

Öresund är ett rikt vatten med en unik marin natur och många användare. Med konferensen vill vi skapa ett forum mellan intressentgrupper [...] som kan titta på hur användningen av naturen, troligen tillsammans med turism och näringsliv kan ske på ett hållbart sätt. Det slutliga målet är att få Öresund bättre skydd, så att vi har en unik natur att förmedla till de kommande

generationer (WWF, 2016).

4.2 Sandsugning i danska vatten

Ett större ämne under konferensen var sandsugning. Vid sidan om olika miljöorganisationer är det Danmarks sportfiskeförbund som leder motståndet mot sandsugning i Öresund från den danska sidan. Av hänsyn till Öresunds miljö och välmående anser Danmarks

sportfiskeförbund att sandsugning ska stoppas och fasas ut helt. Sandsugning är ett stort ämne i Danmark, Köpenhamns kommun har ett stort behov av sand för att expandera staden. Vid konferensen den tredje februari 2016 samlades politiker, experter på havsmiljö, turism och representanter från ett flertal intresse och miljöorganisationer, här ibland Danmarks

sportfiskeförbund. Det stod snart tydligt att flera miljöorganisationer höll med om att sandsugning borde upphöra i Öresund, och de fick stöd från svenska lokalpolitiker från

14 Helsingborg och Malmö kommun (Danmarks Sportfiskerforbund, 2016). Den danska

miljöministern Eva Kjer Hansen är dock inte beredd att stoppa sandsugningen i Öresund. Hon menar på att man inte enbart ska ta hänsyn till Öresunds beskydd, utan även till

resursutvinningen. Bland annat påpekar Kjer Hansen att “Danmark har utvunnit resurser från Öresund i decennier och fortfarande haft plats för fritidsaktiviteter och fiske” (Danmarks Sportfiskerforbund, 2016). Verner W. Hansen, ordförande för det danska sportfiskeförbundet, anser att Öresunds marina miljö bör vara avgörande och stå i fokus, även om Danmark har kapacitet och utrymme för både industri och fritidsaktiviteter. Han menar att Öresunds unika biodiversitet måste skyddas. Sandsugning stör havsbottnen och förstör flera djurarters habitat. Hansen understryker även att han och hans organisation är bekymrade över ministerns

tolkning av balansen mellan användning och bevarande i Öresund. Det uppskattas att det kommer kräva vidare kunskap, forskning och press från befolkningen innan den danska regeringen kan övertygas om att stoppa sandsugningen (Danmarks Sportfiskerforbund, 2016).

15

5. Samarbetet mellan Danmark och Sverige

Det har uppstått flertal samarbeten mellan Sverige och Danmark, några framgångsrika och några mindre framgångsrika. För att få förståelse för hur något kan fungera räcker det inte endast med exempel som faktiskt är eller var framgångsrika, utan det blir även viktigt att förstå vad det var som inte fungerade för att inte upprepa de misstag som gjordes innan även om samarbetet haft en annan inriktning på sina mål.

5.1 Öresundsvattensamarbetet

Två år efter Öresundskommissionens avveckling slöts samarbetsavtalet för Öresundsvattensamarbetet, år 1995, och är fortfarande aktivt i år, 2017. I

Öresundsvattensamarbetet ingår danska och svenska kommuner och staten via Länsstyrelsen i Skåne och Miljöcenter i Roskilde (Havet, 2008). Öresundsvattensamarbetet har 6 uppgifter i år, 2017, som är följande:

● beskriva tillståndet i Öresunds vattenmiljö för att ge en god kunskapsbas för framtida vattenvårdande åtgärder i området

● beskriva utsläpp och tillförsel av närsalter och toxiska ämnen till Öresund och beskriva förhållande och aktiviteter i vatten- och kustområden som påverkar Öresunds vattenmiljö

● utreda problemställningar med anknytning till större tätorter, hamnområden och belastning från sjöfarten på Öresund

● formulera miljömål för Öresunds vattenmiljö

● identifiera vilka faktorer (både inom och utanför Öresundsområdet) som hindrar att miljömålen uppnås och ge en grund för att avhjälpa problemen ● förmedla kunskap och främja erfarenhetsutbyte om skydd av recipienter och

reningsteknik till berörda parter. (Öresundsvattensamarbetet, u.å)

16

Med dessa 6 uppgifter vill Öresundsvattensamarbetet uppnå ett antal mål och visioner. Öresundsvattensamarbetets visioner är omfattande i arbetet kring Öresund b.la. att identifiera hot mot Öresunds miljö, förmedla kunskap om Öresund och föra initiativet i samarbetet mellan Danmark och Sverige. Öresundsvattensamarbetets vision är följande:

● att identifiera hot mot Öresunds miljö

● att upprätta förslag till gemensamma miljömål för Öresund ● att informera om Öresunds aktuella miljötillstånd, dess viktigaste

påverkansorsaker och trender för dessa

● att redogöra för möjliga lösningar av miljöproblem och upplysa om nya åtgärder och nya tekniska lösningar, som kan förbättra miljön • att sörja för dialog / samverkan med brukare och myndigheter

● att ta initiativ till gemensamma dansk-svenska projekt

● att förmedla kunskap om det varierade växt- och djurlivet i Öresund (Kävlinge, 2016)

Målen för Öresundsvattensamarbetet ser ut så här:

● Alla kustkommuner och regionala myndigheter i Öresundsregionen är medlem i ÖSV

● ÖSV är ett erkänt och viktigt forum för samordning och utveckling av förslag till gemensamma miljömål för Öresund

● ÖSV tar initiativ till att samarbeta i frågor av gemensamt intresse avseende Öresund Öresundsvattensamarbetets mål för Öresund

● Utvecklingen av Öresundsregionen ska ske på ett hållbart sätt så att tillståndet i Öresund förbättras

● Naturligt förekommande arter och de olika växt- och djursamhällen i Öresund ska bevaras och deras levnadsvillkor ska om behövligt förbättras

● Tillsäkra att rekreativ användning av Öresund görs med hänsyn till miljön ● Hållbart resursutnyttjande av Öresund (tex fisk och råvaror)

17

En av svårigheterna med Öresundsvattensamarbete var att anpassa målsättningen till

respektive lands lagstiftning (Havet, 2008). Samtidigt löpte det en risk för att målsättningarna skulle bli så pass generella att det inte gick att kontrollera om de uppfylldes eller inte. Detta ledde till ett förslag som översatte fastlagda nationella och regionala mål till mätbara mål för Öresund (Havet, 2008). Däremot finns det likheter såväl som skillnader i svensk och dansk lagstiftning, men trots detta är samarbetet fungerande. De som arbetar med miljöfrågor på båda sidorna av sundet uttrycker sig att de oftast kommer överens om problem och vad som bör göras för att lösa problemen (Havet, 2008). En annan aspekt av detta samarbete är att sprida kunskap och förståelse om Öresunds ekosystem och hur det faktiskt ser ut i vattnet till allmänheten (Havet, 2008).

5.2 Tankar om Öresundssamarbetet

Användningen av havet är det som lägger framtiden för havets hälsa. Kan samarbetet

förbättras? Öresund har länge haft flera olika samarbeten, både från statliga och icke statliga organisationer.

Vi frågade Kjell Andersson (personlig kommunikation, 6 april, 2017) om myndigheternas arbete och om det fanns brister i arbetet, från hans perspektiv. Andersson anser att

myndigheter bör använda sig av mer av dykare istället för att enbart förlita sig på

marinbiologer. Detta skulle hjälpa vattenvården att få mer av en helhetsbild på problemen. Flertal perspektiv på problem brukar öppna upp fler och potentiellt bättre lösningar. “Du måste ha med alla typer av människor”, säger Andersson (2017). “Det är som att bygga ett hus. Bygger du ett hus använder du inte bara en rörläggare men när det gäller havet använder du dig bara av biologer, i stort sett alltså och det gör ju att de inte ser helhetsbilden”

(personlig kommunikation, 6 april, 2017). Liksom vid konstruktionen av ett hus krävs det olika hantverkare och utbildade personal för genomföra projektet, detsamma kan hävdas angående vattenvård, det krävs mer än en typ av experter från ett vetenskapligt fält för att skapa en helhetssyn.

18

Öresundsvattensamarbetet har varit aktivt länge i Öresund men Kjell Andersson tycker att dessa organisationer som Öresundsvattensamarbete och de tidigare formerna,

Öresundsvattenkommissionen och Öresundsvattenkommittén inte har haft en synlig effekt på Öresunds hälsa trots ett långvarigt arbete. Michael Palmgren (personlig kommunikation, 3 maj, 2017) uttrycker sig om Öresundsvattensamarbetet att det inte är en dålig kommunikation mellan parter men däremot är organisationerna inte speciellt snabba i sitt arbete.

Om man ska se på miljödiskussionen mellan Malmö och Köpenhamn är det viktigt att se vad respektive kommuner kan göra. Enligt Michael Palmgren (personlig kommunikation, 3 maj, 2017) måste man dela på staten och kommunen, speciellt när man ska se på Köpenhamn. Palmgren säger att regeringsbilden i Danmark är inte det roligaste om man nu jobbar med miljöfrågor. Detta eftersom den danska staten som tidigare nämnts sköter samtliga havsfrågor (personlig kommunikation, 3 maj, 2017).

Båda städer har dock liknande, om inte identiska mål. Köpenhamns kommun vill bygga en hållbar stad med syfte att vara, liksom Malmö, en förebild. Vidare vill Köpenhamn även utöka vindkraftsparkerna ute i Öresund liksom Malmö vill, vilket underlättar diskussionerna om vindkraft. Men en etablering av vidare vindkraftsparker sker på bekostnad av Öresunds miljö. Michael Palmgren understryker att det blir en fråga om att väga vindkraft och natur mot varandra. Vid den planerade platsen för vindkraft där Malmö och Köpenhamn önskar bygga ligger bl.a. många vrak från kriget mellan Danmark och England från 1800-talet. Michael Palmgren säger “det är ju jättebra med vindkraft, men inte just vid Sjollen som är ett av grunden där, fantastiskt fint. Det hade kanske inte gjort så mycket om man lagt det utanför hamnen. På de djupare sedimentbottnarna” (personlig kommunikation, 3 maj, 2017).

Pär Persson (personlig kommunikation, 23 maj, 2017) delar Michael Palmgrens åsikt om att just Sjollen inte är en bra placering för vindkraft.

[...] det här med vindkraft och hur man vill utnyttja där, det är också en påverkan på fisket. Vi har valt bort ett område som Malmö stad vill ha som vindkraftsområde, Sjollen, ett

19 grundområde. [...] vi har valt att prioritera naturvård som användning i havsplanen, och att man då inte ska tillåta vindkraft där. För att vi menar på att prioritera naturen gynnar fisket. De är de två statliga intressen vi företräder, natur och fiske, som vi prioriterar före vindkraft. [...] Det finns ju så klart statliga intressen för vindkraft men inte just vid Öresund, det finns ett

riksintresse för det på sydkusten, bättre om man etablerar det där (personlig kommunikation, 23 maj, 2017).

Man måste väga nyttan med vindkraft mot natur, det blir en fråga om hållbarhet. Just den här diskussionen är ett exempel på vad som kan tas upp i samtalen om biosfärområde. Det finns många åsikter, men som Michael Palmgren betonar går det att göra förändringar till det bättre om tillräckligt med tid dedikeras till diskussion med relevanta individer och organisationer (personlig kommunikation, 3 maj, 2017).

Michael Palmgren påstår att myndigheterna för en bra dialog, men att det tar tid för dem. Detta menar Palmgren kan vara en bra och dålig egenskap med myndigheter. Förvisso kan det ta tid för arbete att genomföras men det gör även det ovanligt med spontana händelser. Palmgren beskriver det som tryggt men även irriterande:

Myndigheterna är båda bra och dåliga. De är tröga, och det är kanske därför som de är bra, och dåliga. De har sina regelverk, vilket på sitt sätt är bra, man vet var man har dem. Hur de spelar, det kommer inte in en ‘Zlatan’ och spelar okonventionellt, man vet mönstret. Det är tryggt, men irriterande (personlig kommunikation, 3 maj, 2017).

Havs- och vattenmyndighetens ursprung kommer från fiskeriverket och naturvårdsverket, och skapades när en ny myndighet skulle införas. Myndigheten försökte Michael Palmgren och andra få ner hit till Skåne regionen. Dock låg fiskeriverket i Göteborg och naturvårdsverket låg i Stockholm, därav etablerades Havs- och vattenmyndigheten i Göteborg. Michael Palmgren beskriver Havs- och vattenmyndigheten som en aning stelbenta men att de precis börjat använda Öresund som en modell för sitt arbete vilket är ett steg till förbättring för sundet (personlig kommunikation, 3 maj, 2017).

Kjell Andersson har starka åsikter om hanteringen om Öresund. Han anser att det inte finns kontroll från myndigheternas sida och att deras prioritet endast ligger på deras egen

20 verksamhet. Andersson uttrycker bekymmer för myndigheternas tillvägagångssätt då han anser att myndigheter inte är ute och ser Öresund när de tar beslut.

[...]inomhus, du ser inget, och gör man en undersökning på land så går man ut och tittar och tänker här ska vi undersöka. Men så gör man inte [med vattenfrågor] du bara prickar på en karta och säger här ska vi undersöka. Du går inte ut och frågor de som kan. De som är ute, de som är i fält (personlig kommunikation, 6 april, 2017).

Det finns som tidigare nämnt problem med att hantera vattenfrågor då vi sällan kan se

problem under ytan med våra egna ögon för att få en skarp inblick. Kjell Andersson menar att den här inblicken är viktig för att kunna lösa problem och proaktivt hantera situationer.

Flera gånger under intervjun nämnde Kjell Andersson att kunskap är en av faktorerna som saknas i vattenvård. Även om Andersson har haft en negativ syn på arbetet med Öresund ser han positivt på framtiden. Han ser Malmös initiativ att bygga SEA-U marint kunskapscenter som en väldigt positiv händelse. Han påpekar att lära barn och ungdomar om Öresund och vatten kommer leda till att unga får förståelse för konsekvenser av nedskräpning etc. vilket i sin tur kan få föräldrar att lyssna på sina barn.

Pär Persson (personlig kommunikation, 23 maj, 2017) säger att Länsstyrelsens i Skåne samarbete med andra myndigheter varierar. Samarbetet med t.ex. SGU och SGI fungerar väl då SGI har expertområde inom kusterosion och Skåne är den platsen där frågan är störst. Däremot är kommunikationen och arbetet svårare med myndigheter som MSB i Karlstad, Naturvårdsverket i Stockholm och Havs- och vattenmyndigheten i Göteborg, men även här finns det variationer. Havs- och vattenmyndigheten har vissa avdelningar som är lättare att arbeta med och vissa som är svårare att jobba med. Däremot anser Persson att de flesta kommuner och myndigheter har en enad åsikt om Öresund.

Det finns en ganska stor politisk enhet här bland kommunerna runt Öresund att bevarande värdena är viktiga, och utvecklingsfrågorna handlar mycket om att värna om kustturism. Även det här med fritidsfisket är en viktig del i det. Jag tror att politikerna här förstår vikten av de samtalen vi för; har vi inte kvar värdena i Öresund minskar turistintäkter, upplevelse

21 möjligheter, att tjäna pengar eller få attraktiva boendemiljö för sina invånare (personlig

kommunikation, 23 maj, 2017).

5.3 Intervjupersonernas perspektiv om Öresund som en allmänning

Många aktörer använder sig av Öresund och områden för allmän användning är en del av havsplanen år 2017 (Havs- och vattenmyndigheten, 2017). Allmän användning har sedan Hardins Tragedy of the commons (1968) blivit något av en kontrovers med olika åsikter om hur den kan hanteras.

Vid en intervju med Kjell Andersson (personlig kommunikation, 6 april, 2017), dykare och pensionerad forskare från LTH, ställdes frågan om hur han såg på Öresund som en

allmänning. Andersson svarade på frågan med “Havet säger dem att alla äger, men det gör dem inte, det är skitsnack med att alla äger havet, att havet tillhör alla. Ska vissa då få lov att förstöra det?” (personlig kommunikation, 6 april, 2017). Andersson anser att Öresund inte kan fungera som en allmänning och att myndigheter bör ta kontroll över företags användning av Öresund, framförallt utsläpp.

Vid en intervju med Michael Palmgren (personlig kommunikation, 3 maj, 2017),

verksamhetschef för SEA-U marint kunskapscenter och dykare, frågade vi om han anser att Öresund kan fungera som en allmänning. Michael Palmgren misstänker att det är viktigt för Öresund att vara en allmänning men att det är viktigt för folk att ta ansvar för sina handlingar. Det finns risker med att begränsa tillgängligheten för allmänheten, då det kan leda till att området glöms bort eller bortprioriteras i folks liv. Detta kan i sin tur leda till minskad vilja att bevara området.

Jag tror det är viktigt att det är så. Jag tror det är viktigt att man har tillgång. Och kan använda och nyttja havet. Men man måste också samtidigt veta att man har skyldigheter. Skyldigheten att se till att man gör bra val [..] (personlig kommunikation, 3 maj, 2017).

22 Pär Persson, vattenstrateg på Länsstyrelsen Skåne (personlig kommunikation, 23 maj, 2017) säger att Öresund inte är en helt öppen allmänning och han påstår även att det inte vore en bra idé men en allmänning är det trots allt, med mestadels fritt fiske och frihet till att bada och dyka nästintill vart som.

Nä men vissa frågor är olika, vi har olika rättigheter. Fisket exempelvis är fritt men sen finns där flera områden, tidpunkter, som har andra bestämmelser. Det går inte ihop med en helt öppen allmänning (personlig kommunikation, 23 maj, 2017).

23

6. Förslag till ett bättre samarbete: Biosfärområde

För att underlätta samarbetet i Öresund är en potentiell lösning att utnämna området till ett

biosfärområde, vilket skulle kunna medföra en positiv utveckling för Öresund. Ett biosfärområde har tre huvudsyften. För det första ska samhället utvecklas på ett hållbart och långsiktigt sätt. För det andra ska den biologiska och kulturella mångfalden i ekosystemet och landskapet bevaras. För det tredje ska demonstrationsprojekt, miljöövervakning och forskning stödjas. Inom ett biosfärområde står alltså samspelet mellan människan och miljön i fokus. Tanken bakom idén är att bevara den existerande biologiska mångfalden och samtidigt gynna ekonomisk och social utveckling med en lokal förankring, enligt definitionen från Kristianstads vattenrike (Vattenriket, 2017). Biosfärområden utnämns av Unesco, FN:s organ för vetenskap, kultur, och utbildning som en del av deras vetenskapliga program MAB, “Man and the Biosphere”. Det finns 669 biosfärområden olika länder, 7 av dessa områden finns i norden varav 5 finns i Sverige, de stöds ekonomiskt av Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten genom driftbidrag till biosfärkontor. (Naturvårdsverket 2017). Ett biosfärområde verkar som ett modellområde (Biosfärområde Vänerskärgården med Kinnekulle, 2017). Fokus för olika insatser ska främja samhällsutveckling, naturvård och utveckling av utbildning och forskning. Samhället ska kunna utvecklas inom området, testa ny kunskap och praktik gällande hållbart hanterande mellan natur och människa (Naturvårdsverket, 2017). En lokal samverkan är grunden för ett biosfärområde eftersom det formas efter de lokala förutsättningarna. Detta gör varje biosfärområde unikt. Samtliga berörda parter ska samverka för att på bästa sätt tillämpa dessa praktiskt inom området. Då Öresund är ett stort område med många aktörer, med Malmö och Köpenhamn i centrum, kan det bli en utmaning att göra Öresund till ett biosfärområde. Detta eftersom en lokal samverkan lägger grunden för ett välfungerande biosfärområde och därav krävs en dialog om samarbete för att få med alla inblandade parter (Biosfärområde Vänerskärgården med Kinnekulle, 2017). Michael Palmgren (personlig kommunikation, 3 maj, 2017) anser att Öresund bör utses till ett biosfärområde och tror att det finns en bra dialog inom Öresundsvattensamarbetet där Malmö, Köpenhamn, kommuner och länsstyrelser är med. De är dock kommunala byråkrater, och enligt Palmgren inte några visionärer, men han betonar att de har en bra dialog och att de haft det länge. När det specifikt gäller dialogen mellan Köpenhamn och Malmö uppstår komplikationer. Även om städerna kan samarbeta väl behöver båda klartecken från sina respektive styrande regeringar innan något större kan genomföras. Köpenhamn är stort nog för att ha mer att säga till om, men

24 Malmö kan ibland hindras av de styrande i Stockholm innan de ger klartecken för agerande. Michael Palmgren från SEA-U har haft en positiv kommunikation med den danska staten och kommunen i Köpenhamn. Vid diskussion angående biosfärområde så har borgmästaren i Köpenhamn uttryckt sig positivt i frågan. Den danska staten kommer föra fram

biosfärområdes diskussionen om Malmö också gör det (personlig kommunikation 3 maj, 2017).

Michael Palmgren (personlig kommunikation 3 maj, 2017) tror att de kan få med sig de danska kommunerna i att göra Öresund till ett biosfärområde, även VIVONA och WWF på den danska sidan. Men de danska kommunerna har ingen plan när det gäller marin planering och kusthantering, det är den danska staten som har planeringsansvaret för Danmarks kust. I Sverige är det kommunerna, med undantag för internationellt vatten då staten tar över via havsmyndigheten. Malmös område sträcker sig till danska gränsen varpå den danska staten har kontroll, inte Köpenhamns kommun. Detta medför att det är svårare att diskutera. De danska kommunerna vill ha in mer turister, att miljön ska skötas och att stadsplaneringen ska vara hållbar men den danska staten har inte den här prioriteringen (personlig kommunikation, maj 3, 2017).

6.1 Naturreservat kontra Biosfärområde

Ett problem med biosfärområden är att de är frivilliga överenskommelser. Pär Persson, vattenstrateg på Länsstyrelsen Skåne (personlig kommunikation, 23 maj, 2017) beskriver det som att det egentligen inte behöver betyda någonting för naturvärden överhuvudtaget.

Det är mer av ett sätt att marknadsföra Öresund. Men det är klart att man förbinder sig i vissa saker, hållbar utveckling exempelvis, som i och för sig är ett ganska brett begrepp. De sociala och ekonomiska värdena väger lika tungt, i naturreservat väger naturen tyngst (personlig kommunikation, 23 maj, 2017).

25 Pär Persson (personlig kommunikation, 23 maj, 2017) menar att biosfärområden bildas för att uppmärksamma områdets värde utifrån vilket främjar de sociala, ekonomiska, och

naturmässiga fördelarna. Men samtidigt måste det finnas ett komplement i form av

områdesskydd. Ett biosfärområde utökar inte de befintliga kraven på skydd inom området och ger inget skydd utifrån en juridisk mening. Ett biosfärområdes fokus ligger på naturvård och hållbar utveckling (Naturvårdsverket, 2017). Pär Persson ser nyttan med biosfärområde men anser att naturreservat behövs för att direkt skydda områden.

[...] just i Öresund där bottenpåverkan är viktig faktor så menar jag på att naturreservat med restriktioner är väldigt viktiga för väldigt många arter. Sen finns det ju klart arter som rör på sig, fisken rör ju sig alltid, men samtidigt om man har såna här kärnområden som blir mindre påverkade så blir det ju också en viktig uppväxtmiljö för fisk (personlig kommunikation, 23 maj, 2017).

Pär Persson avslutar resonemanget med att understryka att någon form av regleringar måste finnas. Det behövs en större mångfald av naturreservat. Problemet med biosfärområden är som tidigare påpekat att de är frivilliga överenskommelser (personlig kommunikation, 23 maj, 2017). Här uppstår ett problem med Danmark. För skälet till Danmarks motsträvan att stoppa sandsugning beror på Köpenhamns kommuns behov av sand för att bygga ut staden. Utvinningen sker norr om Köpenhamn. Detta är ett problem enligt Michael Palmgren (personlig kommunikation 3 maj, 2017). Vid frågan om vad han anser om Eva Kjer Hansen uttryck angående Danmarks kapacitet att utvinna resurser från Öresund och samtidigt ha utrymme för fiske och fritidsaktiviteter var hans svar enbart att “det är skitsnack” (personlig kommunikation, 3 maj, 2017).

Tillsammans med Kjell Andersson har Michael Palmgren genomfört flera expeditioner för att bl.a. undersöka hur havsbottnen kring Danmarks sandsugningsområden ser ut och påverkas. Specifikt nämns Lommabukten och Lundåkrabukten. Vad de fann var gigantiska hål på 18 meter vid en havsbotten där medeldjupet ligger på 8 meter (personlig kommunikation, 3 maj, 2017).

26 De stoppar ner ett rör och suger ut sanden, men hålet blir kvar, det fylls inte i med sand från runtomkring, så det blir 10 meter djupa hål. Så djur, alger, det trillar ner, och dör, vilket leder till svavelväte, och att det blir syrefritt (personlig kommunikation, 3 maj, 2017).

Enligt Michael Palmgren kan man göra som de gör i Holland istället. De suger endast det översta lagret, en metod som kan liknas till hyvling. Detta förstör dock habitat för plattfisk och havsborstmaskar. Men det skapar inte de stora hålen som lämnas efter. Det är båda bra och dåligt med det. “Men det skiter danska staten i,” säger Michael Palmgren. “De har sagt att de behöver sand, och därför tar de det. Det är en av de stora frågorna som SEA-U arbetar med idag” (personlig kommunikation, 3 maj, 2017). Det danska behovet av sand skapar problem för att etablera ett biosfärområde. Ett biosfärområde betyder egentligen ingenting för naturvärden överhuvudtaget. Med återkoppling till Pär Persson (personlig kommunikation, 23 maj, 2017) är det mer ett sätt att marknadsföra Öresund, någon form av regleringar måste finnas.

27

7. Sammanfattande diskussion om användning av

Öresund

Utifrån våra intervjuer och de vetenskapliga texter vi tagit del av kan vi se ett mönster kring experters syn kring samarbetet i Öresund. Likt Hardins syn på allmänningar anser Kjell Andersson att det krävs kontroll från myndigheternas sida. Andersson uttrycker framförallt sin oro för företag som har ansvar för sin egen kontroll. Med kontroll från myndigheter kan utsläpp i Öresund och utvinning från Öresund kontrolleras, men för att Öresund ska kunna vara kontrollerad av myndigheter behövs bl.a. samarbete mellan Danmark och Sverige. Michael Palmgrens syn på Öresund som en allmänning är liknar Ostroms syn mer än Hardins. Palmgren tycker det är en bra sak att Öresund är en allmänning, däremot finns det ett antal saker som behövs begränsas eller till och med styras, t.ex. antalet fiskar turbåtarna får ta upp.

Myndigheter som står bakom samarbetet om Öresund har en syn som påminner mer om Ostroms syn som ser ett funktionellt samarbete som den rätta vägen. Det märks i samarbetet mellan myndigheter om Öresund. Ett flertal myndigheter och även nationer samarbetar om Öresund vilket också hänvisar till en syn på allmänningar liknande till Ostroms, att alla som delar på allmänningen ska få möjlighet att bestämma över den. Pär Persson påstår att

Länsstyrelsens syn på Öresund är ett perspektiv som påminner om Ostroms syn men det finns ofta gränser i hur långt det kan följas och då behöver det kontrolleras, vilket är mer likt Hardins syn. Persson nämner även att det har med trycket på allmänningen att göra, och Öresund har ett högt tryck från flera olika faktorer, t.ex. transport och fiske vilket kan behöva reglering.

För att främja Öresunds framtid finns ett antal alternativ som kan vara lämpliga. Ett alternativ vi anser främja Öresund är att behålla sundet som det fungerar idag. Som en semi-reglerad yta finns det fördelar såsom att allmänheten får använda Öresund för både fiske och

fritidsaktiviteter. Dessutom kan myndigheter sätta stopp för ogynnsamt beteende. Därmed

kanlättare tillgång få allmänheten att vilja bevara Öresund då de kan nyttja sundet även om

myndigheter har möjligheten att begränsa allmänhetens användning av Öresund om denna användning missköts. Det andra alternativet som vi kan föreslå är att ändra Öresund till en öppen allmänning. Det finns både för- och nackdelar med den här hanteringen. Det är delvis

28 fördelaktigt för Öresund om Öresund blir något folk kan få en friare användning av och förhoppningsvis vill bevara, på grund av nyttan de kan ha av ett hälsosamt Öresund. En viktig del för det här är kunskap och förståelse om Öresund. Förhoppningsvis kan Öresund som en allmänning leda till att folk förstår problem som sundet utsätts för. Michael Palmgren (personlig kommunikation, 3 maj, 2017) nämner att det är viktigt att de som utnyttjar sundet tänker på sina skyldigheter. Det är här en av de största nackdelarna med allmänningar ligger. Risken för missbruk, även om missbruket inte nödvändigtvis är medvetet. Det är i dessa situationer som regler brukar införas, fast det är svårt att införa regler och sanktionera överträdelser. Ostrom (1990) påstår att regler och sanktioner är en stor del av en välfungerande allmänning. Det finns trots svårigheterna exempel på allmänningar som

fungerat, som de tidigare nämnda exemplen i Japan under Edoperioden och allmänningar runt schweiziska byar under 1400–1500 talet. Att främja en fungerande användning är en av de största svårigheterna för en allmänning och kräver en hel del kunskap och förståelse från både de som brukar allmänningen och myndigheter. Perspektivet på sundet kan även behöva breddas med hjälp av t.ex. dykare och annan expertis som Andersson (personlig

kommunikation, 6 april, 2017) nämnde. Samarbetet om Öresund har existerat länge

(Öresundsvattensamarbetet, 2017) och Öresunds allmänna hälsa har förbättrats under senare år (personlig kommunikation, 3 maj, 2017) men det finns fortfarande behov för mer

förbättring i sundets hälsofråga. Det tredje alternativet för Öresunds bevarande är biosfärområde.

Detta är möjligt, men det krävs samtycke från både Danmark och Sverige. Inom ett biosfärområde står samspelet mellan människan och miljön i fokus, ett komplement för naturreservat och kultur. Tanken bakom idén är att bevara en biologisk mångfald och

samtidigt gynna ekonomisk och social utveckling med en lokal förankring enligt Vattenrikets definition (Vattenriket, 2017). Men ett biosfärområde utökar som tidigare benämnt inte de befintliga kraven på skydd inom området, och ger inget skydd utifrån en juridisk mening. Biosfärområde fokuserar på naturvård och hållbar utveckling, att bruka och bevara (Naturvårdsverket, 2017). Även om biosfärområden förbinder inblandade att agera efter hållbar utvecklings tankar förblir sociala och ekonomiska värden. I naturreservat är det naturen som står i fokus och kräver störst respekt (personlig kommunikation, 23 maj, 2017). Att göra Öresund till ett biosfärområde skulle uppmärksamma områdets värde, därefter kan sociala, ekonomiska, och naturmässiga fördelar dras. Men för ett direkt och juridiskt skydd

29 kan naturreservat behövs för att skydda ett specifikt område (personlig kommunikation, 23 maj, 2017). Andra åsikter om biosfärområdet som naturvårdsverkets (2017) och Kristianstad Vattenrikets (2017) och Biosfärområde Vänerskärgården med Kinnekulle (2017) liknar varandra. De ser biosfärområdet som ett komplement till kultur, naturreservat, parker och andra utpekade områden med värde inom kultur och natur. SEA-U har en bra dialog med länsstyrelsen enligt Michael Palmgren (personlig kommunikation, 3 maj, 2017). Som han tidigare nämnde är myndigheterna både bra och dåliga.

[...] De är tröga, och det är kanske därför som de är bra, och dåliga. De har sina regelverk, vilket på sitt sätt är bra, man vet var man har dem. Hur dem spelar, [...], man vet mönstret. Det är tryggt, men irriterande (personlig kommunikation, 3 maj, 2017).

Det är byråkratin som begränsar arbetet framåt, men en stabil dialog finns angående biosfär och framtiden kan mycket väl utvisa en positiv framgång i diskussionen. Det finns ett flertal olika syner på hur Öresund bör hanteras på ett hållbart sätt, däremot är en överenskommelse svår att uppnå. Vare sig det blir biosfärområde med komplement eller en någorlunda reglerad allmänning. Den största utmaningen för Öresund är att nå en överenskommelse.

30

Referenser

Berkes, F. Feeny, D. Mccay, J Bonnie. Acheson, M James. (2016). The Benefits of the Commons. The environment in anthropology: a reader in ecology, culture, and sustainable living (s.69–72) New York: New York university press (Second edition.)

Brander, J. (2012). Hållbart fiske i Östersjön (Kandidatuppsats). Uppsala: Uppsala universitet. Tillgänglig:

https://uu.diva-portal.org/smash/get/diva2:488849/FULLTEXT01.pdf

Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber.

Greenpeace. (2016). Skydd av Öresund ska högra på dagsordningen. Hämtad: 2017-03-23, från http://www.greenpeace.org/denmark/da/nyheder/2016/Visionerne-for-Oresund-pa-den-politiske-menu/

Hardin, G. (1968). Tragedy of the commons. Science. Volym 162 (3859), 1243-1248.

Hardin, G. & Baden, J. (red.) (1977). Managing the commons. San Francisco:

Hannigan, J. (1995). Environmental sociology: a social constructionist perspective. London: Routledge.

Havs- och Vattenmyndigheten. (2016). Havsplanering. Tillgänglig: www.havochvatten.se

Havs- och Vattenmyndigheten. (2017). Utkast till havsplan för Östersjön. Tillgänglig: www.havochvatten.se

31 Havsmiljöinstitutet. (2014). Havet 2013/2014. Göteborg: Havsmiljöinstitutet.

Hornborg, A. (2010). Myten om maskinen: Essäer om makt, modernitet och miljö. Göteborg: Daidalos.

Kävlinge kommun. (2016). Öresundsvattensamarbetet - Gemensam skrivelse om skydd av Öresund. Kävlinge: Kävlinge kommun.

Länsstyrelsen i Skåne län. (2005). Inventering av ålgräsängar längs Skånes kust. Malmö: Länsstyrelsen i Skåne län.

Länsstyrelsen i Skåne. (2017a). Bilaga till Fiskebestämmelser Skåne. http://www.lansstyrelsen.se

Länsstyrelsen i Skåne. (2017b). Underlag för havsplan i Öresund. Hämtad 2017-02-28 från http://www.lansstyrelsen.se

Malmö stad. (2009). Miljöprogram för Malmö stad 2009–2020. Malmö: Malmö stad.

Naturvårdsverket. (2017). Biosfärområden. Hämtad 2017-05-11, från

http://www.naturvardsverket.se/Var-natur/Skyddad-natur/Biosfaromraden/

Nordisk naturvård: möjligheter och problem. (1996). København: Nordisk Ministerråd.

Ostrom, E. (1990). Governing the commons: the evolution of institutions for collective action. Cambridge: Cambridge Univ. Press.

32 Danmarks Sportfiskerforbund (2017) Gröna organisationer vill stoppa sandsugningen.

Hämtad 2017-04-13, från http://www.sportsfiskeren.dk/groenne-organisationer-vil-stoppe-sandsugning-i-oeresund

Vattenriket. (2017). Frågor och svar angående Biosfärområden. Hämtad 2017-05-10, från http://www.vattenriket.kristianstad.se/fragor_svar/index.php

Biosfärområde Vänerskärgården med Kinnekulle. (2017). Frågor och Svar. Hämtad 2017-05-10, från http://vanerkulle.org/fragor-svar/,

WWF. (2016). Stor konferens om framtidens Öresund. Hämtad: 2017-04-18, från http://www.wwf.dk/?15480

Öresundsvattensamarbete. (u.å a). Samarbetet. Hämtad 2017-03-23, från http://www.oresundsvand.dk/

Öresundsvattensamarbete. (u.å b). Samarbetet. Hämtad 2017-03-20, från http://www.oresundsvand.dk/