EXAMENSARBETE -MAGISTERNIVÅ
VÅRDVETENSKAP
VID AKADEMIN FÖR VÅRD, ARBETSLIV OCH VÄLFÄRD
2020:20
Att växa upp med föräldrar med svår psykisk ohälsa
En kvalitativ intervjustudie av patienter inom specialistpsykiatrisk vård
Hawser Saed
Uppsatsens titel: Att växa upp med föräldrar med psykisk ohälsa. En kvalitativ intervjustudie av patienter inom specialistpsykiatrisk vård.
Författare: Hawser Saed & Hanna Tamminen-Lindqvist Huvudområde: Vårdvetenskap
Nivå och poäng: Magisternivå, 15 högskolepoäng
Utbildning: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot psykiatrisk vård Handledare: Niklas Andersson
Examinator: © Lena Hedén
Sammanfattning
Att växa upp med föräldrar med svår psykisk ohälsa kan innebära en påverkan på barnens skolresultat, arbetsliv och möjligheter i vuxenlivet. Vidare risker kan vara missbruk och kriminalitet. Sjutton procent av barnen i Sverige växer upp i ett hem där det förekommer psykisk ohälsa, i många fall lider båda föräldrarna av psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa kan bli en ond cirkel där överföring kan ske från generation till generation. Med rätt stöd kan cirkeln brytas och konsekvenserna av det kan förebyggas genom att tidigt uppmärksamma och fånga upp barnen. Syftet med studien var att beskriva individers upplevelser av att växa upp med föräldrar med svår psykisk ohälsa. Författarna valde att ta del av de subjektiva upplevelserna och erfarenheterna genom att genomföra sex livsvärldsintervjuer av vuxna patienter som vårdas inom specialistpsykiatrin. Intervjumaterialet analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004). Analysen av intervjuerna resulterade i tre huvudkategorier: Maktlöshet, Bristfälligt föräldraskap och Känslomässig sårbarhet. Skildringar av ombytta roller med föräldrarna, skamkänslor, kriminalitet, flykt för sina liv och självmordsförsök beskrevs. Tidigare föreställningar om hur det är att växa upp med föräldrar med psykisk ohälsa och att det kan orsaka att barnet utvecklar egen psykisk ohälsa, bekräftas i studiens resultat. I generationsskiften måste den onda cirkeln brytas, vilket föranleder vidare spridning med information av barns upplevelser och insatser som kan sättas in i ett tidigt skede, för att undvika konsekvenser i ett längre perspektiv för både individ och samhälle.
Nyckelord: Psykisk ohälsa, kvalitativ, barns psykiska hälsa, barn, erfarenheter, upplevelser, livsvärld, anhörig
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING 1 BAKGRUND 1 Anhörig 1 Psykisk ohälsa 2 Lidande 2 Livsvärldsperspektiv 2 Tidigare forskning 3 PROBLEMFORMULERING 3 SYFTE 3 METOD 3 Ansats 3 Urval 4 Datainsamling 4 Dataanalys 5Tabell 1. Exempel av dataanalys 6
Etiska överväganden 6
RESULTAT 8
Tabell 2: Kategorier och underkategorier 8
Maktlöshet 8
Ökat ansvar 8
Information och kommunikation 9
Jämförelse ökar insikt 10
Syskonens olika förutsättningar 10
Bristfälligt föräldraskap 11
Missbruk och kriminalitet 11
Psykisk och fysisk misshandel 11
Suicid 12
Bristfällig omvårdnad 12
Känslomässig sårbarhet 13
Skam och skuld 13
Trygghet och otrygghet 14
Strategi och flykt 14
DISKUSSION 16
Metoddiskussion 16
Trovärdighet, tillförlitlighet och överförbarhet 17
Resultatdiskussion 18
Hållbar utveckling 20
SLUTSATSER 21
Kliniska implikationer och vidare forskning 21
REFERENSER 22
Bilaga 1 – Brev till ansvariga nyckelpersoner 26
Bilaga 2 - Information till deltagare 27
1
INLEDNING
Författarna av studien är två allmänsjuksköterskor som arbetar inom specialistpsykiatrisk heldygnsvård. Inom specialistpsykiatrin, både heldygnsvård och öppenvård, förekommer många patienter som har haft en uppväxt där en eller båda föräldrar lidit av psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa är vanligt förekommande i dagens samhälle och ger olika konsekvenser för både individ och samhälle. Det förekommer evidens om att barn till föräldrar med psykisk ohälsa, får ökat ansvar och utsätts för olika former av lidande på grund av uppväxtmiljön och sociala sammanhang. Det finns ett stort behov av ökad förståelse för barns tillvaro i familjer som har en förekomst av psykisk ohälsa. Barnens situation måste synliggöras och uppmärksammas och därifrån kommer vårt intresse för detta område. Enligt författarnas erfarenheter av individer som växer upp i en miljö där en eller båda föräldrarna lider av psykisk ohälsa, uppges förekommande av lidande för barnet med psykisk och även fysisk misshandel. Flera individer som författarna har träffat på beskriver liknande situation och uttrycker känslor av hjälplöshet.
BAKGRUND
Anhörig
Anhörig är någon som fungerar som stöd och är frivilligt i en persons vardag. Stödet kan vara av psykiskt eller fysiskt slag då personen har sjukdom, hög ålder eller olika funktionsnedsättningar. Relationen kan se olika ut, allt från personens barn till en granne eller vän. Det är en person som individen själv uppskattar och ser som anhörig (Anhörigas riksförbund, 2020). Det är vanligt att barnen blir involverade i föräldrarnas ohälsa och deras situation. Nationellt Kompetenscentrum Anhöriga, NKA (2020) nämner problemen och konsekvenserna av att växa upp med föräldrar med psykisk ohälsa, och beskriver den påverkan det kan ge på barnets framtid med förhöjd risk för missbruk, kriminalitet och utveckling av psykisk ohälsa. Det kan även ge en ökad risk för suicidförsök. Cirka 3 % av alla 15 åringar i Sverige har frånvaro från skolan på grund av att de tar hand om en anhörig med psykisk ohälsa, enligt undersökningar som NKA har gjort. Detta kan leda till att barnen över tid far illa om inte rätt stödinsatser sätts in under ett tidigt skede.
För att barnets skyddsfaktorer, så som stöd i och utanför familjen, stöd i skolan och i skolarbetet, samt goda vänner, ska kunna stärkas, är det av vikt att familjesituationen ses över, att föräldrarna får det stöd de behöver och att barnet får hjälp i att utveckla sin copingförmåga för att kunna hantera situationen denne befinner sig i. Det kan handla om förmedling av information, ge svar på frågor som kan underlätta barnets förståelse och ge möjligheten till att komma till tals kring sin oro, upplevelse och de problem som kan finnas. Det innebär att kunna se till att barnen får en fungerande vardag med struktur och rutin, samt även att de ges möjlighet till att ha en fungerande skolgång. Nationellt Kompetenscentrum Anhöriga (2020) tydliggör även hur viktigt tidiga interventioner och stöd till barn med föräldrar med psykisk ohälsa är, både för barnet i fråga, men även för samhället med minskade utgifter i ett långtidsperspektiv. Detta innebär att familjens situation ska uppmärksammas och insatser som samtalsstöd till både barn och föräldrar ska ges i ett tidigt skede. Så fort barnets situation uppmärksammas ska det i ett uppsökande syfte ges möjlighet till att stödinsatser till både barnet och föräldrarna sätts in. Det kan handla om hjälp med vardagliga sysslor, kontaktperson och stöd till att söka vård eller behandling.
2
Psykisk ohälsa
I Sverige växer 17% procent av barnen upp i familjer där psykisk ohälsa förekommer. Dessa barn löper högre risk att själva utveckla psykisk ohälsa (Folkhälsomyndigheten 2016). Psykisk ohälsa kan ge stora konsekvenser för såväl individen som för samhället. Individen har större risk att få sämre skolresultat, vilket leder till en lägre utbildningsnivå. Detta kan då leda till att möjligheten till att komma ut på arbetsmarknaden minskar, att sjukskrivningar förekommer i högre grad, samt att den socioekonomiska situationen försämras. Samhället kan drabbas i form av ökade kostnader för sjukvård, försörjningsstöd, socialtjänstinsatser och andra ekonomiska bistånd (Linder, Heckley & Gerdtham 2016). Psykisk ohälsa har en multifaktoriell bakgrund, vilket innebär att det inte enbart finns en orsak som kan förklara personens psykiska ohälsa (Herlofson & Ekselius 2018, s. 22). Howes Vallis et al. (2020) beskriver att en försämrad kognitiv förmåga hos barn till föräldrar med psykisk ohälsa beror på hur allvarlig hemsituationen är och hur föräldrarna mår psykiskt.
Lidande
Barn till föräldrar med psykisk ohälsa kan uppleva lidande i tillvaron på grund av minskad eller frånvaro av tillfredställelse och välbefinnande. Ett fungerande sammanhang hjälper människan att förstå sin egen existens, detta genom att dennes behov av mening tillfredsställs. Om en människa upplever ensamhet i ett sammanhang kan detta innebära lidande. Genom att uppleva frånvaro av mening kan det orsaka att människan utesluts eller upplever sig utesluten ur ett sammanhang och detta kan bli ett lidande. Detta innebär att hälsan och individens välbefinnande kan påverkas negativt (Wiklund Gustin 2014, s. 25). Lidandet gör att människans förmåga att fungera i ett sammanhang påverkas och detta kan orsaka en känsla av otrygghet, ovärdighet och upplevelse av att inte bli bekräftad. Detta kan göra att människan förnekar det jobbiga och finner andra strategier för att dämpa sitt lidande, till exempel genom hälsorisker, som bruk av droger och alkohol. Det formar en känsla av överlevnadsfunktion för att inte behöva känna sitt lidande. Mowbray, Bybee, Oyserman, Macfarlane och Bowersox (2006) bekräftar att barn till föräldrar med psykisk ohälsa kan påverkas negativt socialt, beteendemässigt och känslomässigt.
Livsvärldsperspektiv
Ett livsvärldsperspektiv innebär att förstå en människa utifrån hur denne upplever sitt liv, uppfattar sig själv och andra, samt hur denne upplever sin vardag och sin egen existens (Wiklund Gustin 2014, s. 25; Dahlberg, Dahlberg & Nyström 2008, s. 37, 39). Livsvärlden är där hälsa, välbefinnande, lidande och sjukdom förekommer. Det vill säga en människas verklighet, där vi lever, upplever och tolkar det vi utsätts för. Allt är inte medvetet, utan mycket sker omedvetet, där vi inte alltid reflekterar och något som vi ibland kan ta för givet (Dahlberg & Segesten 2011, s. 127–128, 145). Upplevelse av uppväxt med föräldrar som lider av psykisk ohälsa är en subjektiv känsla där erfarenheterna är avgörande för individens livsvärldsperspektiv. Dahlberg och Segesten (2010, ss.77–79) beskriver mening och sammanhang som ett samband mellan hälsa, lidande och sjukdom. Om en människa inte kan känna mening och sammanhang kan det vara omöjligt att uppleva hälsa. Vad mening och sammanhang innebär är individuellt och en subjektiv känsla av personens syn på livet. Detta innebär människans sätt att förhålla sig till de existentiella frågor som denne ställs inför.
3
Tidigare forskning
Det framkommer i Van Parys, Bonnewyn, Hooghe, De Mol och Rober's (2015) studie att barn till föräldrar med psykisk ohälsa har upplevt ett större ansvar och att de har fått ta över föräldrarollen från sin förälder. Barnen hade även haft en ökad oro för sin förälder och därmed omedvetet observerat och uppmärksammat föräldrarnas beteende och mående. Detta berodde till största del på att de inte hade tillräcklig kunskap och information kring sin förälders ohälsa och problematik (Priebe & Afzelius 2015). Vid intervjuerna framkom det att de upplever att deras uppväxt påverkat deras egna identitet, och att möjligheten till att skapa sina egna erfarenheter inte fanns (Howes Vallis et al. 2020).
Seeman, Tang, Brown och Ing (2016) kom fram till i sin studie att det finns fördomar över hela världen dock i olika utsträckning beroende på land, kultur och utvecklingsnivå. Det framkommer även att mycket dolts i hemmet, en känsla av skam förekommer och en upplevelse av brist på tillgång av psykiatrisk hjälp. I vissa länder är det inte något som det pratas om, utan det är något personligt. Det framkom även att det fanns förutfattade meningar om personer med psykisk ohälsa, där vissa trodde eller upplevde att dessa personer kunde vara mer våldsamma. Korhonen, Pietilä och Vehviläinen‐Julkunen (2010) beskriver vidare i sin forskning att barn till föräldrar med psykisk ohälsa inte uppmärksammas inom specialistpsykiatrin. Mycket var dolt inom familjen, det var inget som det pratades om, och de upplevde att det inte fanns en möjlighet att få stöd utanför familjen. Informanterna uttryckte även att det saknades möjlighet att få utlopp för sina egna känslor och de upplevelser som de hade.
PROBLEMFORMULERING
Prevalensen av att växa upp med föräldrar med psykisk ohälsa är cirka 17 %. Hereditet är en riskfaktor för att utveckla psykisk ohälsa för barnen, även den psykosociala miljön har stor betydelse under ett barns uppväxt. Om ett barn inte uppmärksammas i detta, utan får leva i en familj där vardagen präglas av illabefinnande, ökat ansvar, och inte får hjälp i att hantera detta, är risken stor att barnet själv utvecklar en psykisk ohälsa. Om uppväxtmiljön uppmärksammas i tid så minskar risken för utveckling av psykisk ohälsa, det vill säga förebygga lidande för barn som anhöriga samt minska negativa effekter på folkhälsan. Detta gör att behovet av ökad kunskap och förståelse för barn och ungdomar som närstående är stort och nödvändigt. Genom att studera detta område ges möjlighet till att öka insikten i hur upplevelsen kan vara för en del barn som växer upp i en miljö där svår psykisk ohälsa förekommer.
SYFTE
Studiens syfte är att beskriva individens upplevelser av att växa upp med föräldrar med svår psykisk ohälsa.
METOD
Ansats
Studien genomfördes genom intervjuer och då syftet är att undersöka individers upplevelser av att ha växt upp med föräldrar med psykisk ohälsa, bedöms metoden kvalitativ innehållsanalys som
4
lämplig metod. Vidare valdes en induktiv ansats eftersom intervjumaterialet tolkas förutsättningslöst och utan förförståelse, med objektivitet och öppen hållning till det som framkommer. Den induktiva ansatsen innebär att finna likheter och olikheter i erfarenheter, som olika mönster för att kunna kategoriseras och sorteras (Lundman & Graneheim 2014, s. 213). Intervjumaterialet som undersöks grundas i individens existentiella värld, vilket förtydligar individens egna sätt att kunna förhålla sig till och förstå sitt eget sammanhang utifrån tidigare erfarna händelser i dennes levda värld (Dahlberg 2014, ss. 29–30).
Urval
Inklusionskriterierna för denna studie var att de informanter som valdes ut till studien har haft förälder/föräldrar med psykisk ohälsa under uppväxten. Kravet var att minst en av föräldrarna skulle ha haft en psykisk ohälsa, De som skulle delta i studien skulle vara vuxna, det vill säga 18 år eller äldre, detta då det var barnens upplevelse i vuxen ålder som efterfrågades. Informanterna skulle ha någon form av pågående psykiatrisk vård, antingen inom psykiatrisk slutenvård eller psykiatrisk öppenvård, eller ha någon form av anknytning till dessa inrättningar. Detta på grund av att det är den arena som specialistsjuksköterskor oftast träffar på människor med denna erfarenhet. De som skulle inkluderas i studien har valts av patientansvarig specialistsjuksköterska, vilken bedömt det psykiska måendet och då gjort bedömningen att informanten var i en stabil fas i sin psykiska ohälsa för att få delta i studien. Den kvalitativa innehållsanalysen är av vikt för denna typ av studie eftersom det erbjuder upplevda erfarenheter i variation och bredd i både ålder och kön (Graneheim & Lundman 2004). Informanterna var av båda könen. Åldersvariationen var mellan 22 till 55 år med olika bakgrunder och olika form av psykisk ohälsa hos föräldrarna.
Datainsamling
Innan datainsamlingen påbörjades söktes godkännande av verksamhetschefen inom den vuxenpsykiatriska kliniken på ett medelstort sjukhus i västra Sverige (bilaga 3), därefter söktes godkännande av enhetscheferna på de enheter där informanter kunde finnas. Därefter valdes sjuksköterskor ut på de olika enheterna, vilka fick skriftlig och muntlig information om studiens utformning och syfte (bilaga 1). Dessa personer valde i sin tur ut lämpliga personer som kunde vara aktuella för denna studie och de tillfrågades om att delta i studien. Ett inklusionskriterium för att få delta i studien var att en förälder skulle ha psykisk ohälsa, så hade alla utvalda informanter minst en förälder med psykisk ohälsa. Studien utfördes i västra Sverige inom både psykiatrisk sluten- och öppenvård. Potentiella informanter erhöll information om studiens syfte, vad intervjun gick ut på och fick lämna skriftligt samtycke innan intervjuerna (bilaga 2).
Intervjuerna som genomfördes var livsvärldsintervjuer. Detta innebär att utgå ifrån de essentiella innebörder som utmärker livsvärlden. Frågorna inriktar sig på existentiella områden, där det inte finns något rätt eller fel. Individen, dennes livsvärld och dennes upplevelser är det som eftersträvas i en livsvärldsintervju, där det handlar om att försöka förstå den som intervjuas (Dahlberg 2014, ss. 88–93). Innan intervjuerna förberedde sig författarna genom att ha en öppen och tyglad hållning. Även att vara förberedd på att det kunde förekomma tystnader men att det är okej då detta ger informanten en möjlighet till eftertanke (Dahlberg 2014, ss. 81–82, 93), i samband med detta förbereddes intervjusituationen med metod, utförande och plats. Därefter utfördes intervjuerna enskilt av författarna på de olika enheterna som ingick i studien. Det genomfördes sex intervjuer totalt, varav fem kvinnor och en man. Efter intervjuerna framkom det att fyra av informanterna hade två föräldrar som hade en svår psykisk ohälsa, och de andra två hade en förälder med svår psykisk ohälsa och där den andra föräldern var frånvarande.
5
Intervjuerna var utformade med öppna frågor, som inte var förutbestämda, utifrån valda områden och mer riktade följdfrågor om det fanns behov av det för att hjälpa informanten vidare i att kunna berätta om sina upplevelser. Intervjuerna startades med en kort information om syftet med intervjun, både skriftlig och muntlig. Informanten fick även skriva under ett samtycke. Därefter påbörjades intervjun med en öppen fråga. Den öppna frågan som alla sex intervjuer startades med var "Kan du berätta hur det var att växa upp med en förälder eller båda föräldrarna med psykisk ohälsa”, och därefter fortsatte intervjun med frågor/följdfrågor utifrån de svar informanten gav (Dahlberg 2014, ss. 89–90, 93). Inför intervjuerna förberedde vi oss på att gå in i intervjuerna med öppenhet och följsamhet. d v s att vi inte förväntade oss något specifikt svar, utan vi eftersträvade berättelser som vi skulle få till oss. Under intervjuerna gavs informanterna tid och utrymme att tänka efter, fundera och minnas tillbaka. Under intervjuerna validerades deras berättelser genom att återupprepa det som framkom och kontrollera att det som sagts är rätt förstått. Det användes inga egna funderingar eller åsikter kring det som sades, eller lades in tidigare kunskaper eller erfarenheter vid riktade frågor. Då syftet med intervjuerna var att få ta del av någons personliga berättelse, innebar det att författarnas tidigare erfarenheter inte hade någon betydelse, vilket gjorde att dessa fick läggas undan för att på så sätt kunna förstå och få inblick i det informanterna verkligen berättade om. Alla intervjuer spelades in och pågick i 20 – 50 minuter.
Dataanalys
Författarna har valt att utföra en kvalitativ innehållsanalys av studiens intervjuer enligt Graneheim och Lundman (2004), då syftet med studien var att undersöka individuella upplevelser. Kvalitativ innehållsanalys går ut på att granska och tolka ett textmaterial, som t ex transkriberade intervjuer, fältanteckningar och dagböcker. Ansatsen innebär öppenhet och att finna olika innebörder i materialet. Den induktiva ingången innebär att hitta mönster och förutsättningslöst analysera innehållet. I analysen av texten är det viktigt att kontexten är i fokus. Detta innebär att all information som framkommer och som ska kategoriseras och kodas hänger ihop med studiens syfte och sammanhanget som studien omfattas av (Lundman & Graneheim 2017, ss. 211–213). I analysen av en text används begrepp som meningsbärande enhet, kondenserad enhet, kod och kategori. En meningsbärande enhet kan vara ord, meningar eller stycken som innehåller uttryck som rör studiens syfte och som antingen är vanligt förekommande eller som sticker ut. En kondenserad enhet är en förkortning av text där texten görs mer lätthanterlig, men ändå bibehåller det centrala innehållet. En kod är en etikett som sätts på meningsbärande enheter och som beskriver innehållet i enheten. En kategori är en sammanställning av koder, där koderna grupperas utifrån betydelse och innebörd (Lundman & Graneheim 2017, ss. 216–217). Enligt Lundman och Graneheim (2017) kan även tematisering göras vilket innebär att tolkning av underliggande betydelser görs.
Intervjuerna spelades in, lyssnades igenom flera gånger och transkriberades ordagrant i ett word-dokument för varje informanter. Pauser och andra uttryck så som skratt, harklingar och liknande inkluderades i transkriptionerna. Transkriptionerna numrerades med siffror för varje informant. Efter att intervjuerna var transkriberade så kontrollerades de genom att författarna lyssnade och läste igenom alla intervjuerna en gång till samt rättade till missad text. Författarna lärde känna materialet och därefter påbörjades arbetet med att ta ut meningsbärande enheter. De meningsbärande enheterna diskuterades online mellan författarna för att förstå innebörden av varje stycke, sedan markerades dessa med gul färg vilket innebar att det var viktigt för resultatet. Detta moment upprepades på alla sex transkriberade intervjuerna. Sedan när alla meningsbärande enheterna hade markerats, valdes det att sortera de efter känslor, praktiska moment för vad som gällde informanten, om det gällde andra människor, ting, tid, upplevelser, erfarenheter, historier, plats och situation för antingen informanten själv eller anhöriga. Efter detta påbörjades
6
kondensering av långa texter och skrevs i ett nytt word-dokument för alla sex informanter och filen döptes till respektives siffror igen. Materialet kodades efter innebörd. Se Tabell 1, exempel av dataanalys. Kodningen gav ytterligare ett nytt word-dokument där numret på aktuell person skrevs framför alla koder. På det sättet, när alla koder lades ihop i ett gemensamt dokument, så var det lätt att hitta exakt vilken informant som hade uttryckt vad. Exempelvis Ansvar, hade uttryckts av fem informanter, vilket innebar att de angivna numren som adresserade till deltagarna, gjorde det enklare att gå tillbaka till filen med kondenserade text och använda materialet till resultat. Författarna gick genom alla koder och sorterade ihop och ifrån varandra efter innebördens betydelser, vilket ledde till ytterligare nytt gemensamt word-dokument, vilket tydliggjorde vilka koder som passade ihop med varandra, och som på detta sätt blev till underkategorier. Samma system implementerades för underkategorierna och huvudkategorierna, vilka sedan döptes till övergripande meningsgivande titlar. Författarna avslutade analysstegen vid huvudkategorier, och valde att inte göra tematisering, då analysen förutsättningslöst tolkas utifrån det som texten säger och inte någon tolkning av det som kan framgå mellan raderna. Analysen resulterade i tre kategorier med fyra underkategorier i varje. Resultatet redovisas med dessa kategorier och underkategorier med citat från de olika informanterna.
Tabell 1. Exempel av dataanalys
Meningsbärande enhet Kondenserad enhet
Kod Underkategori Kategori
“jag fick ju ta väldigt mycket ansvar ganska tidigt eller när jag var fjorton så börjar jag betala räkningarna. A, a… om inte jag laga mat så blev det inga mat. För mamma orka inte, hon låg och sov så, jag fick växa upp lite för tidigt”
“.. fick ju ta väldigt mycket ansvar... om inte jag laga mat så blev det ingen mat. för mamma orka inte.”
Ansvar Ökat ansvar Maktlöshet
“eftersom det var otryggt hemma så tror jag att jag blev ett ganska hårt barn. Det var ingen som satte sig över mig liksom,”
“otryggt hemma. Blev ett ganska hårt barn. Ingen satte sig över mig”
Strategi Strategi och flykt
Känslomässig sårbarhet
Etiska överväganden
Innan studien genomfördes togs kontakt samt skriftlig beskrivning av inklusionskriterier delgavs patientansvarig specialistsjuksköterska som hade i uppgift att finna potentiella informanter. Diskussion fördes mellan författare och ansvarig sjuksköterska kring studiens syfte, vilka inklusionskriterier som finns och vilka personer som är av intresse för studien. Diskussion fördes utifrån Helsingforsdeklarationen (World Medical Association 2018) där patientens hälsa, nuvarande mentalt status och dennes förmåga att kunna delta och ge informerat samtycke står i centrum. Risker som skulle kunna uppstå i form av ett försämrat psykiskt tillstånd togs i beaktande, varvid ansvarig sjuksköterska gjorde bedömning av patientens stabilitet. Möjlighet att förstå syftet,
7
vad deltagande innebär och om denne är kapabel till full förståelse om vilka risker det kan medföra för denne och om patienten är beredd att ta risken att bli påmind om svåra upplevelser. Diskussion förs även kring patientens integritet och att det inte kommer att kunna koppla patientens berättelser till denne. Den ansvariga sjuksköterskan gjorde tillsammans med författarna etiska överväganden kring patientens välbefinnande, nyttan med studien och hur beredskapsplanen som författarna upprättat var upplagd.
De deltagande är informerade om att informationen som de ger är skyddad av konfidentialitet och att det inte kommer att framgå vem som gett vilken information. Informanterna ges information om att det endast är författarna och handledare av studien som får ta del av intervjumaterialet, och att varje intervju kodas för att säkerställa att informationen är skyddad från utomstående. Information ges även om att materialet förvaras på ett säkert ställe och att det kommer att förstöras efter färdigställandet av studien. Detta för att ge informanten möjlighet att berätta om sina upplevelser utan att behöva blottas mer än nödvändigt. Informanten får både skriftlig och muntlig information om deltagandet och vad det innebär och går ut på. Det framgår tydligt att deltagandet är frivilligt, att den enskilde har möjlighet att avbryta eller avstå från sitt deltagande. Detta sker genom ett skriftligt samtycke, där personen godkänner och är medveten om vad ett deltagande innebär (Bilaga 1). Detta grundas i Lag om etikprövning (2003:460, med en uppdaterad version, 2008:192) av forskning som avser människor, vilken är till för att ge den deltagande skydd mot någon form av utsatthet inom forskning.
Enligt ICN:s etiska kod för sjuksköterskor (2017) är det viktigt att personens säkerhet och trygghet tas i beaktande. Detta görs i denna studie genom att förbereda och medvetandegöra risken att intervjun kan orsaka informanterna psykiskt illabefinnande i form av svåra minnen och obehag. Om detta uppstår finns en färdig beredskapsplan, där författarna kommer att avbryta intervjun, ge stöd till informanten och vid behov hänvisa till professionell hjälp, antingen via den aktuella enheten eller den psykiatriska akutmottagningen.
8
RESULTAT
Tabell 2: Kategorier och underkategorier
Kategori Underkategori
Maktlöshet Ökat ansvar
Information och kommunikation Jämförelser ökar insikt
Syskonens olika förutsättningar Bristfälligt föräldraskap Missbruk och kriminalitet
Psykisk och fysisk misshandel Suicid
Bristfällig omvårdnad Känslomässig sårbarhet Skam och skuld
Trygghet och otrygghet Strategi och flykt Närhet till varje pris
Maktlöshet
Känslan av att inte kunna styra över vad som händer i sitt eget liv gör att upplevelsen av maktlöshet infinner sig. Det kan innebära ett ökat ansvar, antingen enbart för sig själv eller för andra medlemmar i familjen. Det kan även förekomma en bristande kommunikation inom familjen som gör att information som är av stort värde för de individer som upplever en vardag utan att ha någon kontroll över vad som händer. Insikt i att andra inte har det som en själv kan göra att känslan av att inte vara som alla andra uppstår.
Ökat ansvar
Att växa upp med föräldrar med psykisk ohälsa kan innebära att barnen får en ökad roll i hemsituationen och många gånger utanför hemmet. Alla informanter uttrycker upplevelser av att de fick ta antingen direkt eller indirekt ansvar för förälderns oförmåga i vardagen och särskild under föräldrarnas försämringsperioder. Sådana konkreta exempel formuleras i form av att barnen kan påtvingas ansvar att göra sina skoluppgifter och sköta sin skolgång utan stöttning, återkommande ansvar för vardagliga sysslor, i form av att laga mat till sig själv, att ta ansvar för och ta hand om yngre syskon, att sköta handel och även myndighetsärenden åt föräldern/föräldrarna. Det kunde även innebära att få ta ansvar för att utföra sina intressen utan något stöd eller hjälp från förälderns håll.
9
“ jag kände mig vuxen för jag fick ta hand om brorsan då. Det var ingen barndom på det sättet. Inte den uppväxten som var. Det var för att ta hand om honom, hjälpa honom och tvätta honom
och så blev det så.” Informant nr 1
Det framkommer att barn till föräldrar med psykisk ohälsa många gånger kan uppleva någon form av tvång att behöva byta roll med föräldern, genom att ta mer ansvar än andra jämnåriga. Detta formar en känsla av att även känslomässigt stötta och inge trygghet till föräldern/föräldrarna, i hopp om en förändring.
“fram till jag var 13 år så sov jag i min mammas säng. Vissa gånger var det för att jag behövde det men många andra gånger tror jag för att hon behövde det. Hon behövde den närheten.”
Informant nr 2
Det beskrivs att dessa upplevelser och det som det innebar, kändes och blev påtvingat, vilket innebar ett orimligt ansvar att som barn kunna utföra. En informant beskriver att föräldrarna drack mycket alkohol och ofta. Särskilt på somrarna. Efter att de hade druckit och festat på kvällarna fick en informant ta ansvaret att plocka upp och städa undan dagen efter på morgonen. Vilket upplevdes som väldigt jobbigt.
“det var min uppgift att plocka efter de på morgonen när de hade festat kvällen innan” Informant nr 5
Information och kommunikation
Efter flera års erfarenhet och upplevelse av föräldrar med psykisk ohälsa uttrycker Informanterna i studien maktlöshet av att inte kunna kommunicera med varandra. De beskriver avsaknad av information och bristande kommunikation till och från föräldrarna. För att kunna erhålla information skulle det ha krävts att föräldrarna och informanterna skulle ha kommunicerat. Bristande kommunikation beskrivs återkommande genom intervjuerna, där flera av informanterna beskriver att de inte hade någon bra kommunikation med föräldrarna. Bristen av kommunikation berodde delvis på att föräldern/föräldrarna hade försämrats i sin sjukdom/ohälsa eller att de rent allmänt inte hade för avsikt att kommunicera. En informant beskriver att de aldrig pratade med varandra. Hen beskriver att föräldrarna ändå inte lyssnade, och att det därför inte var någon idé att försöka kommunicera med dem. Vidare beskriver informanterna att trots att de pratade så ansåg de inte det som någon riktig kommunikation.
“jag har alltid tänkt det att jag kan prata med henne om allting. Men det är nu på senare tid som jag har insett vi har inte gjort det. Hela familjen är tysta. Ingenting är fel. Allt är jättebra, det är
ingen som vågar säga något.” Informant nr 3
Informanterna uttalar att de upplevde maktlöshet av att inte veta vad som pågick och vad som var avvikande med deras förälder, jämfört med andras föräldrar. De hade delvis information om förälderns/föräldrarnas allmänna psykiska hälsa, men att de inte fick konkret information som förklarade vad problemet var. De uttrycker att de förstod lite senare att något var fel. Alla informanter beskriver att de inte fått någon som helst information, varken från föräldrarna, andra anhöriga eller vårdpersonal. En informant uppger att hen behövde informationen hen har nu fast mycket tidigare. Vidare uppges att det hade varit bra och fanns behov av att veta vad det innebär att lida av någon diagnos och att informationen hade kunnat formuleras på anpassad nivå för dennes ålder.
10
“Det tog flera år innan hon sa sin diagnos, och liksom jag visste att hon mådde dålig, men jag visste inte att hon hade liksom kollat upp det, hon hade provat tabletter, det...jag visste
ingenting.” Informant nr 6
Jämförelse ökar insikt
Att växa upp med föräldrar med psykisk ohälsa kan innebära att barnen tror att dennes hemsituation och livsstil ser ut som andras. Informanterna beskriver och uttrycker maktlöshet när de inser att det inte är likadant hos andra och att de då kunde ifrågasätta och jämföra skillnaden utifrån sitt eget. En av informanterna brukade analysera mycket när hen var hos andra, som hur de pratade med varandra, hur de betedde sig och den känslomässiga kontakten som fanns mellan de olika familjemedlemmarna.
“Guuuud varför får hon en kram? Alltså jag hade ju drömfamiljer som jag ville bo hos. Att liksom wow, här hade jag velat vara.” Informant nr 4
Att jämföra sig själv med andra kan skapa ny insikt och för många kan det innebära ett lidande. En informant beskriver att hen kände till att vännernas föräldrar var normala. Andras föräldrar försökte inte begå självmord, tog inte droger och rånade inte butiker som hens föräldrar gjorde.
“det fanns inte alltid mat på bordet utan vi åt flingor, mackor och nudlar, Eh o så fick man komma hem till nån kompis och så hade deras mamma ståt och lagat mat och man bara. men oj,
det är så här det kan vara.” Informant nr 2
Att jämföra och se skillnader mellan andra jämnårigas familjer hade kunnat öka insikten för en informant, som uppger att hen levde med psykisk och fysisk misshandel. Detta trodde hen var en självklarhet fram till hen umgicks med en kompis från skolan vars föräldrar inte hade psykisk ohälsa.
“Klart man jämför. Liksom tänkte om man kunde haft det lika bra som de har, kärleksmässigt och så där.” Informant nr 1
Syskonens olika förutsättningar
Att uppleva något i barndomen och sedan återberätta som vuxen är något som är synnerligen komplext. Det beskrivs flera gånger av informanterna att antingen de själva eller deras syskon har förträngt mycket känslor och upplevelser. Samtidigt berättar informanterna om sina egna perspektiv på att växa upp med föräldrar med psykisk ohälsa och deras syskons. Vidare beskrivs maktlösheten av att jämnåriga syskon har varit med om liknande upplevelser, men också mer påtagligt när det är större åldersspann. En informant berättar om att hens yngre syskon har präglats av förälderns perfektionism med positivitet, samtidigt som det äldre syskonet har präglats av den negativa dimensionen med depression, oftare besök inom den psykiatriska kliniken och självmordsförsök.
“Sedan vet jag inte om hon kunde ge närhet till någon av mina syskon det är inget jag vet. Det är inget vi har diskuterat. Nej, vi har väldigt olika syn på våran uppväxt.” Informant nr 4 En informant beskriver vidare situationen som att halvsyskon hade mer att säga till om hemma och att halvsyskonen aldrig fick stryk eller blev illabehandlade. Vidare beskriver en annan informant att hen och hens lillebror fick samma dåliga behandling av föräldrarna under uppväxten, med
11
psykisk och fysisk misshandel och bristande omvårdnad. Men när föräldrarna hade slutat dricka alkohol 20 år efteråt och ytterligare ett syskon föddes, upplevdes det att det inte var samma förutsättningar för det yngre syskonet. Utan att denne fick mycket bättre förutsättningar i livet och i familjen.
“Men min syster var ju inte mer än sju när hon satte armarna i sidan och sa till henne, om du slår mig så ringer jag polisen. För det har min fröken sagt.” Informant nr 4
Bristfälligt föräldraskap
Upplevelsen av att förälderns/föräldrarnas oförmåga till att upprätthålla en stabil hemsituation och brister i sin föräldraroll, uttrycks av informanterna, vilket upplevdes som otillräckligt föräldraskap. Det beskrivs vidare att föräldraskapet brister på grund av, enligt informanterna, olämpliga beteenden som föräldrarnas missbruk, kriminalitet, suicidavsikter och misshandel.
Missbruk och kriminalitet
Att växa upp med föräldrar med psykisk ohälsa kan innebära att det förekommer faktorer som förvärrar en redan pressad situation. Fem av sex informanter beskriver förekomst av alkohol under uppväxten och att det för flera av de inneburit lidande och känslor av maktlöshet. Det har även förekommit drog- och tablettmissbruk hos föräldern/föräldrarna. Två av informanterna har själva fått erfara mer omfattande bruk av alkohol och substanser, detta är i en del fall förknippat med kriminalitet. Det förekom i samband med detta mycket fester, som även innehöll mycket bråk. En av Informanterna berättar om att denne själv fastnade i missbruk vid 10 års ålder. Vilket eskalerade vid 13 års ålder.
“Det var ganska mycket fester och sådär var det som jag vet. De hade inte full kontroll så jag tror jag var full första gången när jag var fyra. Så var det några gånger till
sådär.“ Informant nr 6
En av informanterna beskriver att det var tufft när hens förälder hellre var ute och festade än att ta ansvar för hen. Vidare beskriver en annan att hen blev rädd när föräldern drack whisky, för hen blev annorlunda och otäck, detta på grund av oron att föräldern skulle skada andra. Denne informant fortsätter med att föräldern varit kriminell och suttit på låst anstalt. Hen hade försökt mörda andra föräldern och försökt skjuta en kompis med hagelgevär vid ett annat tillfälle, framför informanten på hens födelsedag när hon fyllde 12 år. Det förekom även tablettmissbruk i dennes tillvaro.
“Hon jobbar inte. Hon sover hela dagarna. Äter massa piller det är det jag har sett. Det har varit min vardag sen jag var liten, och nu, a men jo jag kan ta en lugnande till för jag mår
dålig.” Informant nr 3
Psykisk och fysisk misshandel
Psykiskt och fysiskt våld uttrycks återkommande i intervjuerna med informanterna, där alla sex beskriver maktlöshet av att utstå och utsättas för psykisk misshandel. Fem av de utsattes för fysisk misshandel av de personer informanterna hade som närmast, och som egentligen skulle vårda och sköta om dem. Våldet uttrycks som något bestående under hela uppväxten från föräldrarna till informanterna, eller mellan föräldrarna. En av informanterna beskriver att föräldern kallade hen för hippie och gangster när föräldern blev arg, och körde ut informanten vid 16 års ålder från
12
hemmet. Vidare beskriver hen att innan dess pågick fysisk misshandel i form av stryk, slag och smäll med skärp och knytnäve mot informantens kropp, vilket resulterade i flera ärr runt halsen och på överkroppen.
“det inte i alla fall att bli lite sur och säga jag får ingen efterrätt. Det är att ta min favoritnallebjörn. Hugga huvud av den med en yxa på bordet framför mig. Jag var sen 5
minuter.” Informant nr 2
En informant berättar att hen alltid fick höra av föräldern att hen var värdelös, och att ingen kommer vilja vara med hen på grund av att hen “är så dålig”. Informanten berättar att hens förälder bantade hen så hårt vid sju års ålder att hen svimmade flera gånger i skolan. En annan informant beskriver situationen om upplevelserna av förekomst av våld i hemmet, där hen utsattes för psykiskt våld genom att bli nedvärderad, med att bli kallad för kort, misslyckad och att hen var ett missfoster av sin egen förälder. Hen berättar även att hen har fått utstå fysiskt våld från det att hen var liten fram till vuxen ålder.
“det var en incident när han högg mamma med en machete. Och sedan attackerade grannen. Och då åkte han i fängelse så då slapp jag ju honom.” Informant nr 3
Suicid
Suicid och suicidförsök hos förälder/föräldrar är något påtagligt där fyra av informanterna upplever lidande kring, och där en själv har erfarenheter. En av informanterna belyser att hens föräldern hade försökt begå självmord flera gånger tidigare. När informanten var 12 år hittade hen föräldern med en kniv i bröstkorgen.
“För hon hade skickat såna här avskedsvykort som kom någon dag senare” Informant nr 4 Vidare beskriver en annan informant att föräldern har försökt begå självmord många gånger, och att hon vid ett tillfälle hade planerat begå självmord genom tablettintag. Informanten var ovetandes hen detta och på moderns begäran köper ut två paket Alvedon från apoteket fastän modern hade åtta paket hemma. Detta fick hen höra senare, att modern hade försökt begå självmord genom att ta alla tabletterna av Alvedon.
“Men de sa att hon hade försökt ta livet av sig, Och sen ett år efter första gången exakt samma sak igen med tabletterna. Så det är ju ja två hela försök på ett och ett halvt år.” Informant nr 3
Bristfällig omvårdnad
Informanternas upplevelser av föräldrarnas omvårdnad uttrycks olika. Alla sex beskriver att de upplevde omvårdnadsrollen från den förälder med psykisk ohälsa, som otillräcklig gällande mat, hygien, kläder och närhet. Dock har endast fyra av informanterna kommit till uttryck om bristande omvårdnadsroll, då det har funnits andra vuxna kring informanten som har skött omvårdnaden och tagit sig an rollen. En informant beskriver att hen fick ta mycket ansvar för sig själv och sin mor. Dock behövdes inte detta göras i större utsträckning på grund av att det fanns en styvförälder med i bilden. Samtidigt uppger en annan att föräldrarna aldrig tagit ansvar gentemot hen, utan att hen har fått göra allt själv.
“Det var väldigt dåligt, vi brukade ta hand om oss själva. Jag fick sköta om min lillebrorsa till och med. De ville nog bli av med mig om man säger så. Känns det som. De brydde sig
överhuvudtaget inte om mig.” Informant nr 1
Upplevelsen av att växa upp med föräldrar med psykisk ohälsa behöver inte alltid innebära att föräldrarnas omvårdnadsroll sviktar. En informant beskriver att hen alltid fick mat, kläder och
13
närhet av sin ensamstående förälder. Vidare också att de upplevt resor och egen tid tillsammans, och att hen alltid fick saker som hen önskade. En annan beskriver att då förälderns förmåga att ta hand om hen saknades, fanns bland annat mormor eller stödfamilj/fosterfamilj kring hen, som fyllde bristen av omvårdnadsrollen. Hen beskriver att hen inte alltid fick nya kläder, men samtidigt inte behövde gå i trasiga kläder.
“var vi borta hos nån liksom såhär. Så kunde jag ju gömma med mig mat. Och det var likadant hemma. Eller liksom när jag visste att hon skulle åka och göra nånting så kunde jag malla, liksom bara för att jag vet inte när nästa gång jag får nåt sånt...eller så.” Informant nr 4
Känslomässig sårbarhet
Om ett barn inte får det stöd denne behöver för att hantera sina känslor, inte upplever stöd i den situation som denne befinner sig i, uppstår en sårbarhet. Denna sårbarhet kan upplevas olika från person till person. Inre upplevelser som skam eller skuld kan förekomma. Känslor av trygghet eller otrygghet kan förekomma beroende av hur helhetssituationen ser ut. Hur reaktionen ter sig för olika personer är något individuellt, där vissa hittar andra vägar för att hantera det som uppstår eller där närhet söks oavsett vad det leder till.
Skam och skuld
Att växa upp med föräldrar med psykisk ohälsa kan innebära känslor och upplevelser av skam och skuld då psykisk ohälsa är ett laddat ämne för många människor. Informanterna beskriver olika upplevelser utifrån det egna perspektivet och uppväxten. Faktorer som kan innebära skam kan vara förälderns psykiska ohälsa, oförmåga att fungera jämfört med andra utifrån informanternas perspektiv, eller någon form av oreflekterat beteende eller uppförande.
“Men när man är i den åldern. Så tar man det väldigt, väldigt personligt. Att det. satte skulden på mig själv att det är mitt fel att hon mår dåligt liksom.” Informant nr 6
Att få dåligt samvete för saker informanterna har upplevt är något som är återkommande genom studien. En informant beskriver det som att hen alltid får dåligt samvete när hen tänker tillbaka. Samtidigt som insikten finns att hen var maktlös i situationen, men då modern som hade psykisk ohälsa har gått bort, känner informanten skuld för att modern inte kan försvara sig.
“Och vi pratar mycket om och mamma får väldigt dåligt samvete. För. Så, Hon känner sig misslyckad som hon absolut inte är. Hon har ju ändå vart världens bästa så det. Hon har gjort
vad hon har kunnat. Tycker jag faktiskt.” Informant nr 6
En av informanterna beskriver att det var svårt att ta hem kompisar då föräldern ofta låg och sov mitt på dagen, eller att informanten inte visste i vilket skick föräldern skulle vara i just den dagen. Hen uppger att kompisarna alltid frågade om varför föräldern låg och sov. Varför fanns det en marijuana-planta i vardagsrummet och varför hade förälderns pojkvän så många ärr på kroppen. Hen fortsätter med att hen alltid fick komma med ursäkter för att behålla kompisarna.
“Det är ju väldigt jobbigt. Man skämdes. De känslorna i den åldern att man ville inte ta med sig kompisar hem. Man skämdes för sin mamma för där ligger hon i soffan o bara sover. Så det blir
14
Trygghet och otrygghet
Informanterna beskriver regelbundet termer som trygghet, otrygghet, oro och rädsla. Trygghet som innebörd innebär lugn för stunden för en del, samtidigt för andra innebär det i jämförelser med andra de kände till. Upplevelserna av att växa upp med föräldrar med psykisk ohälsa kan förknippas många gånger med otrygghet för barnen. En informant berättar att hen fångades upp av sjukvården under barndomen, socialtjänsten och sjukvården erbjöd att hen skulle flytta hemifrån till en fosterfamilj på grund av otryggheten i hemmet. Vidare beskriver en annan om att fältassistenterna kände till hens situation och erbjöd hjälp flera gånger. De fick bland annat agera taxi åt informanten och stöttade vid behov. Detta relateras tydligt till den otrygghet hen befann sig i samtidigt som informanten uttrycker trygghet för fältassistenterna.
“men också att jag hela tiden går på sån hög stressnivå hela tiden. Och har nog gjort det i så många år. Eh. Det har. Påverkar mig väldigt mycket nu. Psykiskt. “Informant nr 6
En av informanterna beskriver tryggheten av att ha sin partner vid sin sida när föräldern/föräldrarna försökte misshandla hen. Pojkvännen har fått avbryta föräldern och skyddat informanten. Vidare beskriver denne hemsituationen hos partnern som “en fullständig frizon”. På frågan om varför informanten aldrig anmälde misshandeln som pågick i hemmet svarar hen att hen var mest rädd för att bli mer illabehandlad, och att det skulle bli värre hemma efteråt. Hen fortsätter med att hen var så pass begränsad att föräldern hade låst hennes fönster utifrån hemma för att informanten inte skulle smita ut. Att ana någon trygghet i otryggheten beskrivs som positivt och flera gånger som räddning från fullständigt lidande. För att uppnå detta krävdes det många gånger att människor utifrån kunde agera eller informanterna själva såg till att det kunde hända något. De utomstående trygga länkarna beskrivs vara psykologer, skolkuratorer, grannar och släktingar. Två av informanterna hade tryggheten hos farmor och farfar, där de fick tillbringa helger och ledigheter för att komma bort från hemmiljön.
“Tror jag ändå jag kände någon sorts trygghet under hela tiden att han inte kommer skada mig. Men jag är orolig nog att han ska skada andra.” Informant nr 2
Strategi och flykt
Att växa upp med föräldrar med psykisk ohälsa kan upplevas som en väldigt komplex situation, särskilt när informanterna har varit unga och oförmögna att på eget initiativ upprätthålla någon form av stabilitet. Flera hittade en väg ut genom att fly och vistas utanför hemmet, medvetet undvek hemmet, drack alkohol, umgicks med kompisar, samt sov borta så mycket det var möjligt. Allt för att undvika den otrygga hemmiljön. Flera uttrycker att de fortfarande lider av upplevelserna och minnen från barndomen. En informant berättar om att hen förändrades som person för att skapa sig en identitet, och blev då en elak person. Detta ledde till att ingen vågade vara vän med hen.
“Det var en flykt. En flykt från mitt liv liksom att när jag drack så kände jag ju inte sorgerna på samma sätt utan det kunde slå på ett sätt... jag flydde framförallt från honom, för att han drack”
Informant nr 2
Informanterna konstaterar att hemmiljön var det stora problemet. Där skedde negativa saker, påhopp, psykiskt och fysiskt våld, samt oro och kränkning. Detta flydde samtliga informanter ifrån på olika sätt. En informant fann någon form av stabilt umgänge genom att umgås med kompisar på gatan och besökte farmor för att få i sig näring, som t ex bullar. Fast hen inte ville lämna hemmet på grund av att hen inte ville lämna sin mor med dåvarande pojkvännen, som också hade psykisk
15
ohälsa. I yngre ålder sov hen borta hos sin kompis så ofta att kompisens föräldrar skaffade våningssäng till informanten och kompisen.
”Jag hade massa kompisar den tiden. Hade jag. Hade många kompisar om man säger så o umgås med då. Folk ställer upp på mig och jag fick sova hos de när jag hade problem hemma.”
Informant nr 1
En informant beskriver att hen inte visste hur man skulle kunna lösa vissa situationer, även i nuet som exempelvis konflikter, men att det enda hen strävar efter är att inte bli som sina föräldrar. Vidare beskriver en annan informant att hen sov gärna över på helger, dels för att ha roligt och bara få vara, samt att möjligheten till att dricka alkohol och testa droger, också var något bra.
“Jag funkade som vilka andra barn som helst egentligen, utanför hemmet då...så stack jag ut igen. Eh jag rökte hasch o lite såna saker” Informant nr 2
Närhet till varje pris
Att växa upp med föräldrar med psykisk ohälsa kan innebära flera brister enligt informanterna. Upplevelser av närhet från föräldrarna är ett fenomen där informanterna beskriver olika utifrån sina egna perspektiv. Det förekommer hos flera informanter om att viljan till närhet och kärlek till föräldrarna varit ensidiga, och att det endast varit från informanterna. Samtidigt beskriver andra att närheten alltid funnits där. Dock har det rubbats när föräldern/föräldrarna med psykisk ohälsa inte varit stabil. Upplevelsen för en informant var inte enbart negativ, utan känslan av att vara som vilket annat barn som helst, fanns när hen var med kompisar.
“Det låter som mitt liv var misär. det var inte misär hela tiden. Nej men alltså när jag var med kompisar och sånt så var jag som vilket annat barn som helst...” Informant nr 4
En Informant beskriver sin förälder som världens bästa förälder och uppger att hen upplevde ett trauma av att se sin förälder med psykisk ohälsa bli inlagd på sjukhuset, och insikten av att föräldern skulle vara frånvarande för en period. En bra upplevelse av närhet uttrycks av en annan informant, som uppger att föräldern hade hen under helger, att de köpte god mat och fika. Föräldern skämde bort hen, samt uttrycker vidare att det var bra närhet när föräldern var stabil. Ytterligare en annan informant beskriver att föräldern inte gav något känslomässigt gensvar, nonchalerade och ville inte veta av vare sig informanten eller dennes syskon.
Två informanter beskriver att de upplevde bristen på närhet i barndomen. Saknaden av närhet gjorde att en av informanterna kastade sig på golvet medvetet för att få en kram av föräldern med psykisk ohälsa. Hen fick skrika och gråta till sig en kram oftast.
“Så närhet har man väl fått men bara på deras villkor och för att det ska gynna de. Det var aldrig nåt som skulle gynna mig. Utan bara på deras villkor...” Informant nr 5
16
DISKUSSION
Metoddiskussion
Till denna studie var det svårt med rekrytering av informanter på grund av en rådande pandemi och samhällsrestriktioner kring social distansering, vilket gjorde att det blev totalt sex intervjuer. Av dessa var endast en av informanterna man och resten kvinnor. Detta kan göra att resultatet som framkommit eventuellt skulle ha påverkats av om det var mer jämt fördelat mellan könen vilket kan vara förslag för vidare forskning och undersökning om resultatet kan färgas av könsspecifika faktorer. Åldersspannet kan också spela roll. Detta handlar då om att det finns olika erfarenheter, kunskap och olika lång tid sedan personen växte upp. Med detta menas att om det har gått lång tid sedan själva upplevelserna så kan mycket av upplevelserna ha blivit förträngda, bortglömda, eller att personer erhållit mer kunskap och erfarenhet, vilket gör att inställningen till upplevelserna har kunnat bli annorlunda. Valet av geografiskt område gjordes utifrån fysisk möjlighet för författarna att genomföra intervjuerna. Detta kan innebära en negativ effekt på antalet deltagande i studien, men detta valdes att inte tas i beaktande på grund av den tidsram som fanns för att utföra studien. Intervjuerna som genomfördes var livsvärldsintervjuer, som enligt Dahlberg (2014, s. 88–93) innebär att inrikta sig på existentiella områden, sådant som individen upplever i sin levda värld och som inte går att bedöma som rätt eller fel. Metoden valdes för att kunna nå den subjektiva upplevelsen och få den berättad utan att författarnas förförståelse eller egna åsikter skulle färga det färdiga materialet. Det handlar om att få en objektiv redovisning. Förförståelse är egna antaganden, fördomar och tidigare erfarenheter som påverkar synen på verkligheten. Genom att lägga sin förförståelse åt sidan och att gå förutsättningslöst in i fenomenet och att kunna medvetet utforska det aktuella fenomenet, har vi ett redskap till att få fram ett forskningsresultat med rena beskrivningar av verkligheten (Augustsson 2017, s. 22; Nyström 2017, s. 181; Rosberg 2017, s. 128). Detta hanterades genom att lägga undan sjuksköterskeperspektivet och den vårdande rollen, och istället intog en passiv roll som innebar att vi inte deltog i intervjun med tips, rådgivning, stödjande samtal eller motivering till förbättring, utan endast validerade informanternas berättelser. Det handlar om att försöka lämna allt sådant utanför innan intervjun påbörjas och inte strukturera upp intervjun i för hög grad, utan enbart förbereda områden som är av nytta för syftet med intervjun och därifrån ställa frågor utifrån det som framkommer efter öppningsfrågan. Det är väldigt individuellt och det är olika hur lätt en människa delar med sig av sina upplevelser. I datainsamlingen intervjuades informanterna individuellt för att minska risken för att informanterna skulle känna sig i underläge. Informanterna fick dela med sig av sina upplevelser fritt och de fick informationen om att de enbart behövde berätta sådant som de ville berätta och inte behövde känna sig tvingad till att berätta om sådant de inte ville dela med sig av. Detta för att inte tvinga fram någon information. Intervjun pågick tills individen kände sig nöjd med det denne sagt och intervjuaren avrundade intervjun. Intervjuerna pågick i 20 till 50 minuter. De olika omfattningarna kan ha berott på att informanten har berättat det som denne ville förmedla, men kan även ha med intervjuaren och dennes ledande roll i intervjun att göra, vilken kunde styra upp intervjun och få fram ytterligare berättelser om hur upplevelserna var. Ibland flödade berättelsen på lätt, men ibland fick författarna ställa ledande frågor för att komma vidare. Detta kan tolkas som att intervjun blev riktad, men det handlade mer om att underlätta för informanten, som till exempel: “kan du berätta mer?”, “hur menar du?”, “kan du ge konkreta exempel?”.
Analysmetoden som användes i arbetet var en kvalitativ innehållsanalys. Det beskrivs enligt Graneheim och Lundman (2004) som ett verktyg för att granska och tolka texters innehåll utifrån
17
en objektiv hållning. Då ansatsen för studien är induktiv så ska texten tolkas förutsättningslöst, det vill säga enbart utifrån det som sägs i texten och utan forskarens åsikter. Vilket även Graneheim och Lundman (2004) bekräftar. Att arbeta med intervjuer som instrument och att möta en individ som ska ges möjlighet att komma till uttryck om sina upplevelser är mycket intressant, dock svårt. En fördel med just livsvärldsintervjuer som vi har valt att göra är att resultatet speglar det som informanten vill dela med oss. Direkt efter genomförd intervju gjordes en genomgång av materialet, vilket gav ett tillfälle för att se hur intervjun hade gått och vad den kunde lära författarna, för att eventuellt kunna förbättra genomförandet tills nästa intervju. Vid analysen av materialet hade vi mycket innehåll från varje intervju att handskas med som ibland kunde bli rörigt vid kondensering av materialet, samt att koderna blev för många där varje intervju kunde resultera i och innehålla flera koder av samma sort löpande. Skapandet och sorterandet av text och koder hade kunnat bli enklare om metoden som hade genomförts varit en enkätstudie, där frågorna var färdiga och strukturerade, och att informanterna hade haft samma frågor att svara på. Dock med risk att inte få lika innehållsrikt material. Det har även varit svårigheter med kategorisering av innehållet då varje informants upplevelser och erfarenheter uttrycks individuellt, och där vi har varit tvungna att väga varje meningsbärande enhet genom diskussion och reflektion om innehåll och mening. Vidare vid analysen av intervjumaterialet har det upplevts vara ett innehållsrikt material som svarar an på forskningens syfte. Ironiska meningar, gester och ordspråk av materialet har tagits bort från analysmaterialet och då valts att inte analyseras vidare.
Styrkan med denna metod är att få fram den subjektiva upplevelsen, att informationen kommer direkt från källan och inte med någon mellanhand. Det kan även vara en styrka att resultatet som framkommer ägs av de som deltagit i studien, och att som författare enbart förmedlar det vidare. Svagheten med metoden kan vara att det är lätt att lägga in egna värderingar, åsikter eller tidigare erfarenheter när intervjuer jämförs med varandra, men detta har försökts att ha i åtanke och inta en kontextuell förhållning till genom att värdera varje intervju som unik. En annan svaghet med denna metod skulle kunna vara antalet informanter, då det enbart ingår sex informanter i studien. Dock bedöms det av författarna i detta fall vara tillräckligt då innehållet som framkommit i intervjumaterialet har ett tillräckligt innehåll för att besvara syftet.
Trovärdighet, tillförlitlighet och överförbarhet
Under studien har författarna arbetat med sin förförståelse, det vill säga tidigare erfarenheter, kunskaper och förutfattade meningar om detta fenomen. Diskussion har förts ständigt under förberedelserna inför studien, under insamling av data och vid analysen av denna. Reflektioner har gjorts tillsammans av författarna för att kunna hålla en frågande hållning och minska risken att tolkning av författarna görs av det material som förekommer i studien. En noggrann kontroll har gjorts fortlöpande under hela studien för att se till att det är informanternas delgivna information är det som framkommer och inte någon eventuell tolkning av författarna. Detta görs i syfte att ge en trovärdighet till det studien resulterar i (Lundman & Graneheim 2017, ss 222-224).
Under studien, från start till slut, har allt arbete som utförts beskrivits noga, kontrollerats av båda författarna genom fortlöpande granskning, analys och reflektion. Detta för att hela tiden se till att materialet som presenteras ska vara tillförlitligt (Lundman & Graneheim 2017, ss. 222 – 224). Det har i studien framkommit information som kan vara av nytta för arbetet med patienter som har erfarenhet av att växa upp med en eller båda föräldrar med en psykisk ohälsa, och som får vård inom specialistpsykiatrin. Genom att skapa en förutsättning och tydliggöra denna grupp som har haft en uppväxt med förekomst av psykisk ohälsa hos föräldrarna, kan det ge möjlighet att
18
uppmärksamma detta i det dagliga arbetet. Då det antal av informanter som funnits i studien är låg är det svårt att bedöma hur en överförbarhet skulle kunna vara till andra grupper eller inom andra kontexter. Informationen som framkommit i studien kan vara av vikt för att kunna applicera inställning till och uppmärksamhet av personer som kan förekomma i liknande situationer (Lundman & Graneheim 2017, ss 222 – 224).
Resultatdiskussion
Individer som växer upp med föräldrar med svår psykisk ohälsa blir olika påverkade som barn och även som vuxen. Flertalet av informanterna i studien konstaterar ett ökat ansvar för föräldern med psykisk ohälsa, behov av rådgivning och information samt tidig upptäckt för att motverka negativa faktorer som på sikt kan ha en påverkan på individernas psykiska ohälsa.
Maktlöshet
Socialstyrelsen (2014) bekräftar studiens resultat om att informanternas uppväxt präglats av ett indirekt eller ett direkt ökat ansvar. Att som barn behöva ta ett stort ansvar för både hushåll, sig själv eller för syskon, uttrycks som en ologisk och orealistisk förväntan på barnen som skall fylla en vuxen förälders roll och funktion, när informanterna inte hade en vuxen individs förmågor till problemlösning och agerande. Detta gav informanterna känslor av maktlöshet. Behov av att fungera som känslomässigt stöd till föräldern beskrevs av två informanter, detta upplevdes som en ytterst stor påfrestning hos informanterna och möjligheten till en normal barndom påverkades för dem. När en frisk förälder eller annan vuxen fanns med i familjebilden upplevdes inte ökat ansvar i samma utsträckning som om båda föräldrarna led av psykisk ohälsa. Nationellt
Kompetenscentrum Anhöriga (2020) belyser att barn som växer upp med föräldrar med psykisk ohälsa löper stor risk för egen ohälsa, får svårigheter i vardagen och i sitt vuxenliv. Detta bekräftar tidigare nämnda studier om barnens förutsättningar vid uppväxt med föräldrar med psykisk ohälsa (Folkhälsomyndigheten 2016). Om barnen inte ges den möjligheten som de bör få, till en normal uppväxt, är det inte orimligt att de drabbas i ett längre perspektiv. Vilket informanternas uttryck om lidande och maktlöshet kan relateras till.
Jämförelser med andra jämnåriga gjordes under informanternas barndom, där det framgick tydligt att barnens hemsituation skilde sig från deras vänner. Det upplevdes att föräldrarna i andra familjer betedde sig annorlunda jämfört med informanternas egna. Upplevelsen av att se det känslomässiga samspelet mellan familjemedlemmarna var något nytt att bevittna av informanterna då de själva hade en önskan om att få uppleva det, men aldrig eller delvis fick uppleva det av sina egna föräldrar. Enligt Källquist & Salzmann-Erikson (2019) märks det tydligare ju äldre barnet till föräldrar med psykisk ohälsa blir, att förståelsen för att barnets egna föräldrar inte är som andras tydliggörs. Den vetskapen ökar barnens upplevelse av att vara annorlunda. När ett barn inte har samma uppväxt som andra barn kan det ge både skuld och skam. Dels för att man skäms för sina föräldrar, hur de beter sig eller hur de mår, men även för att det kan ge en känsla av att de själva kan ha orsakat föräldrarnas mående.
Socialstyrelsen (2014) beskriver vikten av information, stöd och råd till barn med föräldrar med psykisk ohälsa genom socialtjänsten, föräldrarådgivning samt stödgruppsverksamheter. Det framkommer av flera informanter att de inte hade god kommunikation med föräldrarna, och att de inte blev informerade om föräldrarnas tillstånd. God kommunikation anses vara av vikt för barn till föräldrar med psykisk ohälsa. Detta bör prioriteras och samtidigt att barnen får erhålla åldersanpassad information då vetskapen om föräldrarnas ohälsa kan minska eller förebygga lidande. Det bekräftas även av flera informanter att om den kunskap som finns idag hade funnits då så hade hopplöshetskänslor och lidandet kunnat undvikas till en avgörande grad. Vidare
19
bekräftar Östman och Eidevall (2005) i sin studie att majoriteten av barn till föräldrar med psykisk ohälsa inte fick tillräckligt med information och att det var få barn som fick information. Denna studie genomfördes under den tid då fem av våra informanter var barn, vilket kan ses som en bekräftelse av informanternas upplevelser under sin uppväxt. Att flera barn växer upp i samma miljö där föräldrarna lider av psykisk ohälsa, missbrukar eller våldför sig på barnen psykisk eller fysisk, visar sig genom intervjuerna att syskonen inte har samma upplevelser. Det innebär att hur en av informanterna upplever en situation inte behöver stämma överens med syskonens upplevelser. Varför den subjektiva känslan är unik.
Bristfälligt föräldraskap
Informanternas beskrivning av det bristande föräldraskapet formuleras genom uttryck som psykisk misshandel där alla informanter beskriver att de blivit utsatta för detta någon gång av föräldern med psykisk ohälsa och särskild under föräldrarnas psykiska försämringar. Fem av informanterna beskriver vidare föräldraskapet som bristfälligt på grund av att alla fem informanterna blev fysisk misshandlade någon gång. För två av deltagarna var misshandeln återkommande fram tills vuxen ålder.
Utifrån informanternas erfarenheter är uppväxtmiljön delvis orsaken till att de har utvecklat psykisk ohälsa och för en av informanterna utvecklat psykisk ohälsa och även missbruk. Detta utrycks av fem av deltagarna som bristande föräldraskap. (Socialstyrelsen 2012) beskriver att uppväxtmiljön kan utgöra negativa effekter och påverkan psykosociala och på längre sikt utveckling av psykisk ohälsa, dock är det viktigt att inte glömma bort nuet och barnets tillvaro just nu Genom att uppmärksamma barn som lever under sådana levnadsvillkor kan konsekvenser förhindras för barnen, både i nuet och i ett långtidsperspektiv. Det finns också bevis för påverkan av barnens fysiska och känslomässiga utveckling negativt, exempel på det kan vara osäkerhet och trötthet utan bakomliggande orsak (Krug, Wittchen, Lieb, Beesdo-Baum & Knappe 2016).
Enligt Socialstyrelsen (2014) är skolan en viktig faktor för att kunna fånga upp barn som lever i en otrygg miljö. Författarnas funderingar är att om barnen utsätts för psykisk eller fysisk
misshandel, är det i en miljö där barnen kan uppleva att det är lättare att kunna anförtro sig åt någon, där det kan uppmärksammas i ett tidigt skede. Genom att skolan uppmärksammar barnets situation och eventuella problem i hemmiljön kan rätt instanser kopplas in, så som socialtjänst och sjukvård. För barnen är det viktigt att det finns ett forum där de uppmärksammas och kan känna en trygghet. Skolan är en plats som barnet befinner sig större delen av vardagarna, vilket innebär att barnet har både vuxna och vänner runt sig som kan fungera som ett stöd.
Suicid och suicidförsök hos förälder var något som fyra informanter i studien upplevt och uttrycker oro och stress om under uppväxten. Informanterna i studien beskrev flera situationer där de var direkt inblandade i föräldrarnas försök till suicid eller även handlingar som föranlett ett suicid hos föräldern, en informant har till exempel fått hjälpa sin förälder att införskaffa tabletter. Detta påpekas även i andra studier som stor stress och oro för barnen. Treanor, Lobban, & Barrowclough (2013) beskriver barnens till föräldrar med psykisk ohälsa har konstanta oro för att föräldrarna ska begå självmord.
Känslomässig sårbarhet
Det var vanligt förekommande med känslor som skam och skuld, samt otrygghetskänslor för de barn som växer upp med psykisk ohälsa. Skammen att inte kunna ta med sig kompisar hem då barnen inte ville svara på kompisarnas frågor senare om förälderns tillstånd och sätt att vara. Vidare
