FAKTORER SOM PÅVERKAR ETT TRAUMATEAM I DERAS
INTERPROFESSIONELLA ARBETE VID ETT AKUT
PATIENTOMHÄNDERTAGANDE
EN LITTERATURÖVERSIKTFACTORS AFFECTING A TRAUMA TEAM IN THEIR
INTERPROFESSIONAL WORK IN ACUTE PATIENT CARE
A LITERATURE STUDY
Specialistsjuksköterskeprogrammet inriktning akutsjukvård, 60 högskolepoäng Självständigt arbete, 15 högskolepoäng
Avancerad nivå
Examensdatum: 2021-04-06 Kurs: Ht19
Författare: Handledare:
Maria Ovesdotter Margareta Westerbotn
Alexandra Wrembicki Nelson
Examinator:
SAMMANFATTNING
När en patient inkommer till akutmottagningen efter att blivit utsatt för yttre högenergivåld krävs ett snabbt omhändertagande i form av ett interprofessionellt traumateam. Att
omhänderta traumapatienter kan upplevas som sårbart och tumultartat vilket medför att vårdpersonal behöver agera snabbt. Om kommunikation inom traumateamet utövades felaktigt kan detta riskera patientsäkerheten då detta kan medföra försämrade
behandlingsresultat och utökad handläggningstid. Syftet med föreliggande studie var att beskriva faktorer som påverkade ett traumateam i deras interprofessionella arbete vid ett akut patientomhändertagande. Designen var en allmän litteraturstudie baserad på 18 vetenskapliga artiklar. Resultatet baseras på databasträffar genom CINAHL och PUBMED. En integrerad analys användes för att analysera insamlade data. Studiens resultat utgörs av tre
huvudkategorier: Traumaledarens ansvar, Kommunikationsverktygens betydelse och Traumateamets gruppdynamik. Resultatet visade på traumaledaren har ett ansvar för
helhetsperspektivet såväl över patienten som teamet. Beroende på vad situationen krävde hade traumaledaren olika ledarstilar. I traumateamet hade kommunikationsverktyg avgörande betydelse då bland annat closed-loop communication samt call-out, vilket kunde uppemot halvera patientens handläggningstid. Effektiv och tydlig kommunikationsväg inom
traumateamet skapade en oproblematisk teamkommunikation. Traumateamets gruppdynamik utgjordes av tydlig struktur och positionering av medlemmarna i traumarummet. Genom en öppen atmosfär där allas kompetens involveras skapades en bra teamsammanhållning. Slutsatsen var att vid användning av kommunikationsverktyg inom traumateamet kunde patientomhändertagandet säkras och minimera eventuella missförstånd. Detta skapade ett välfungerande teamarbete med gynnsam gruppdynamik där samtliga ansvarsområden kompletterade varandra.
Nyckelord: Gruppdynamik, Kommunikation, Kommunikationsverktyg, Ledarskap, Trauma,
ABSTRACT
When a patient enters the emergency room after being exposed to external high-energy
violence, immediately care in the form of an interprofessional trauma team is required. Caring for trauma patients can be perceived as vulnerable and tumultuous, which means that care staff need to act quickly. If communication within the trauma team was exercised incorrectly, this may risk patient safety as this may lead to impaired treatment results and increased processing time. The purpose of the present study was to describe factors that influenced a trauma team in their interprofessional work in an acute patient care. The design was a general literature study based on 18 scientific articles. The results are based on database hits through CINAHL and PUBMED. An integrated analysis was used to analyze the collected data. The results of the study consist of three main categories: The Trauma Manager's responsibilities, The importance of Communication Tools and the Trauma Team's group dynamics. The results showed that the trauma leader has a responsibility for the overall perspective over both the patient and the team. Depending on what the situation required, the trauma leader had different leadership styles. In the trauma team, communication tools were crucial, including closed-loop communication and call-out, which could halve the patient's processing time. Effective and clear communication path within the trauma team created an unproblematic team communication. The trauma team's group dynamics consisted of a clear structure and positioning of the members in the trauma room. Through an open atmosphere where everyone's skills are involved, a good team cohesion was created. The conclusion was that when using communication tools within the trauma team, patient care could be secured and minimized any misunderstandings. This created a well-functioning teamwork with favorable group dynamics where all areas of responsibility complemented each other.
Keywords: Communication, Communication Tools, Group dynamics, Leadership, Trauma,
INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING ... 1 BAKGRUND ... 1 Trauma ... 1 Teamarbete i vården ... 2 Traumateam ... 3 Kommunikation ... 5 Säker vård ... 6
Ett systemteoretiskt perspektiv inom traumateam ... 7
Problemformulering ... 8
SYFTE ... 8
METOD ... 8
Ansats och design ... 8
Urval ... 9 Datainsamling ... 9 Databearbetning ... 11 Dataanalys ... 11 Forskningsetiska överväganden ... 12 RESULTAT ... 12 Traumaledarens ansvar ... 13 Kommunikationsverktygens betydelse ... 15 Traumateamets gruppdynamik ... 16 DISKUSSION ... 17 Resultatdiskussion ... 17 Metoddiskussion ... 21 Slutsats ... 24 Klinisk tillämpbarhet ... 24 REFERENSER ... 25 Bilaga A- Kvalitetsgranskningsinstrument. Bilaga B- Artikelmatris.
1 INLEDNING
På akutmottagningar inkommer svårt skadade och sjuka patienter utsatta för olika skademekanismer och allvarlighetsgrader av trauma som kan påverka patientens fysiologiska och anatomiska tillstånd (Wikström, 2012; Lennquist, 2007; Polovitch et al., 2019). För att kunna fastställa en organiserad och säker vård av patienterna samlas flertalet yrkesprofessioner, såsom sjuksköterskor, läkare och undersköterskor. Dessa utgör ett traumateam för ett professionellt omhändertagande. Kommunikation och samarbete mellan professionerna i traumateamet medför höga krav för att det ska fungera i omhändertagandet som är en omfattande och svår uppgift (Leonard et al, 2004; Alzghoul et al, 2014).
Strukturerad kommunikation bidrar till att nya idéer vågar delges i teamet och att hierarki försummas som kan vara en orsak till att dialogen i ett team uteblir (Leonard et al, 2004; Litzinger et al., 2019). Kommunikationsverktyg kan ha avgörande betydelse för att adekvat information inte ska försummas i vårdkedjan (Wentworth et al., 2012; Blom et al., 2015). Om det föreligger en tillåtande attityd med öppen atmosfär i teamet vågar de erhålla och delge nya idéer och förslag. Professionerna i teamet har olika kompetenser och erfarenheter, således kan de bidra med ny kunskap och hjälp i teamet. Detta bidrar till en gemensam kunskapsbank som gynnar patienten (Mazzocato et al, 2011).
BAKGRUND Trauma
Trauma definieras som ett tillstånd där kroppen utsatts för högenergivåld av olika former som kan utvecklas till livshotande skador. Som följd av olika yttre orsaker kan trauma därmed vara såväl psykiska som fysiska skador. En patient med misstänkt eller tydlig/markant livshotande skada och som riskerar en allvarlig kvarstående
funktionsnedsättning efter olyckan benämns som trauma (Wikström, 2012). Kraftigt våld där skadorna bedöms som direkt livshotande eller riskerar utgöra ett hot mot den skadades hälsa ska omhändertas snabbt med korrekta beslut från sjukvården (Polovitch et al, 2019). Traumarelaterade skador utgörs i drygt 90 procent orsakade av trubbigt våld och de resterande tio procent av penetrerande våld. Av dessa skador är cirka 40 procent fallolyckor och trafikrelaterade skador utgör en lika hög andel. Trauma är en de mest förekommande dödsorsakerna under livets första fyra årtionden, som följd av en skadehändelse enligt statistik sedan år 2012. Sverige är i nuläget tämligen förskonade från stora trauman vilket medför att hälso- och sjukvårdspersonal mindre sällan behöver möta dessa scenarier (Socialstyrelsen, 2015). Enligt Region Uppsala (2020) och
Leemeyer et al. (2020) är blödning den vanligaste orsaken till bevittnat traumatiskt hjärtstopp som utgörs av hälften av fallen. Andra orsaker kan vara hjärttamponad, hypoxi och ventilpneumonthorax. Av de obevittnade fallen av traumatiskt hjärtstopp på olycksplatsen orsakas dessa av ryggmärgsskada och skallskada (Leemeyer et al, 2020). Det finns en markant skillnad mellan på överlevnad vid traumatiskt hjärtstopp efter hjärt- och lungräddning. Endast 3,4 procent överlever ett traumatiskt hjärtstopp mot de 7,8 procent som överlever medicinska hjärtstopp, alltså inte orsakat av trauma (Region Uppsala, 2020). Prentice et al. (2018) uppger att hälften av patienter som råkat ut för ett trauma drabbas av cirkulationsstopp. Ett avancerat medicinskt omhändertagande med
2
flera olika professioner i teamet är direkt avgörande för överlevnad vid ett traumatiskt hjärtstopp.
Traumavård
Traumavården kommer ständigt vara i behov av en välfungerande struktur då det enligt internationella prognoser tyder på att det ständigt kommer finnas olika skadescenarior i världen. Med dagens samhällsutveckling såsom terrorhot, industriell samt teknisk utveckling och en ökad befolkningsmängd medför detta att hälso- och sjukvården alltid kommer ha ett behov av hög kompetens för traumasjukvård (Lennquist, 2007). Den andel patienter som är inneliggande inom akutsjukvården relaterat till trauma bedöms cirka tio procent ha potentiellt livshotande skador. Av de 60 procent som avlider på grund av trauma sker dödsfallet inom fyra timmar (Lennquist, 2007). De enskilda sjukhusen i Sverige innehar en egen organisation för mottagandet av traumapatienter, såsom mål, riktlinjer och rutiner för traumasjukvården gällande en utformad mall för handläggning av patienten. Traumanivåer uppdelas i nivå ett och nivå två (Landstingens Ömsesidiga Försäkringsbolag [LÖF], 2017) som bedöms utifrån patientens
vitalparametrar/fysiologiska avvikelser, såsom andningsfrekvens, blodtryck, puls och saturation samt medvetandegrad och skademekanism (Polovitch et al, 2019). En skadehändelse där en eller flertalet patienter uppvisar misstänkt eller uppenbar livshotande skada efter ett trauma och som kan tendera i kvarstående allvarlig funktionspåverkan benämns som stort trauma (Socialstyrelsen, 2015).
För att bedöma en patient som utsatts för ett yttre våld kan ett triageringssystem vid namn Rapid Emergency Triage And Treatment System [RETTS] användas. Triage syftar till att sortera patienter för deras enskilda behov av akutsjukvård. Uppdelning sker utifrån skalor som utgör den medicinska risken för att vänta på medicinsk bedömning eller åtgärd. I det första skedet utifrån RETTS sker en objektiv uppfattning av patientens tillstånd utifrån en medicinsk undersökning som avser att uppmärksamma sviktande tecken på organsystemet. Utifrån en traumaalgoritm med vitalparametrar, status enligt A (airway), B (breathing), C (circulation), D (disability) och E (exposure) [ABCDE] samt skademekanism utgör denna bedömning typen av traumanivå (Thassaee et al, 2018; Ruge et al, 2019; Kantonen et al, 2015). Enligt Reisi et al. (2018) påverkas triagering av den bedömande sjuksköterskans erfarenhet, arbetstid på dygnet samt tidigare utbildning samt arbetsförhållanden såsom stress. Detta kan medföra därför att triage och
prioritering blir personbundet. Olgers et al. (2017) beskriver att en algoritm, så som ABCDE i triage, har en stor nytta då exempelvis patienten indikerar att te sig kritiskt instabil utifrån sviktande vitalparametrar. Även då sjuksköterskans kliniska blick uppfattar tecken på sviktande cirkulation eller respiration skapar då detta ett tydligt flöde och struktur att följa för att bedöma patientens status samt för att vidta åtgärder.
Teamarbete i vården
För att bedriva en säker och god kvalité inom hälso- och sjukvård har sex
kärnkompetenser för sjuksköterskan framställts för att säkerställa en evidensbaserad vård till varje behövande patient enligt följande: Personcentrerad vård, Samverkan i team, Evidensbaserad vård, Förbättringskunskap för kvalitetsutveckling, Säker vård samt Information och kommunikationsteknologi (Edberg et al., 2013). En av
kärnkompetenserna är teamarbete i vården (Riksföreningen för Akutsjuksköterskor & Svensk Sjuksköterskeförening [SSF], 2017), som definieras som en mindre arbetsgrupp
3
med olika kompetenser som verkar för att arbeta mot ett gemensamt mål om patientens bästa (Leonard et al., 2004).
För att säkerställa en god patientsäkerhet krävs samarbete i teamet, där de som ingår har en god förståelse för varandras professioner och kunskaper. Det finns två grundläggande faktorer för ett fungerande teamarbete, att som yrkesprofession erbjuda hjälp till de andra kollegorna i teamet samt att ha förmågan att ta emot hjälpen som erbjuds. Detta kan vara en utmaning då yrkesprofessioner har olika erfarenheter och uppfattningar på hur uppgifter bör utföras (Mazzocato et al, 2011). Medicinteknisk kunskap kräver färdighetsträning där simulatorövningar med relevanta scenarier är av betydelse
(Litzinger et al., 2019). Genom traumaövning kan simulering och teamträning förstärka kompetensen och kunskapen för sammanhållningen i teamet inför krävande och
oförutsedda händelser (Wisborg et al., 2006). Att öva teamarbete innebär också ett ökat självförtroende hos deltagarna vilket också förbättrar sammanhållningen och teamets arbete (Rice, 2016; Grover et al., 2017). Ett bra samarbete i teamet är avgörande för att minska stress och ökar tillfredsställelsen kring deras enskilda arbetsprestationer (Grover et al., 2017). Förmågan att identifiera den kritiskt sjuka patienten förbättras genom simuleringsövningar i teamet, tillika för förbättrad behandling och reevaluering av patienten (Capella et al., 2010).
Konkret samarbete kan uppnås då samtliga professioner samlas vid samma tillfälle och plats där de även har ett tydligt mål för arbetet. Om situationen riskerar att påverkas av hierarkisk kommunikation med övertagande roller i gruppen kan detta hot utgöra fara för en adekvat dialog, vilket enligt Litzinger et al. (2019) kan påverka stämningen och atmosfären i teamet. Murphy et al. (2019a) uppger att det genom en tillåtande attityd i teamet därmed gör att samtliga gruppmedlemmar vågar erhålla och hämta inspiration, delge och föreslå nya idéer. Detta medför därmed att de kan gå över de professionella gränserna. Lapierre et al. (2019) uppger att respekt, ömsesidig hjälp och förtroende stärker teamets sammanhållning och det interprofessionella arbetet. Att ha tillit för varandra medför även att ett traumasammanhang kan upplevas som mindre tumultartad. Teamarbete utgår ifrån ett professionellt förhållningssätt där patienten är i främsta fokus och gör att eventuella dispyter inom teamet förskjuts, då detta anses sekundärt mot det primära patientomhändertagandet. Genom ett interprofessionellt team som involverar såväl patient som anhöriga utgör detta betydelse för att anhöriga ska vara
välinformerade om deras närståendes tillstånd. Tillika för att patienten ska erhålla den medicinska information de har rätt till (Wake et al., 2020).
Traumateam
I ett omhändertagande av traumapatient sammanförs flertalet yrkesprofessioner.
Traumateamet utgörs av sjuksköterskor, läkare samt undersköterskor. I detta möte är det viktigt att alla vet sin specifika funktion samt uppgift i traumarummet. Beroende på region i landet finns olika sammansättningar i ett traumateam. Det väsentliga är att rätt kompetens finns på plats (Polovitch et al, 2019; Maluso et al, 2016). Utan teamarbete går samarbetet förlorat tillsammans med det uttalade gemensamma målet som ska gynna en patient. Därmed krävs ett snabbt omhändertagande vid ett trauma (Wuthisuthimethawee, 2017; Legare & Sawatzky, 2010; Maluso et al, 2016).
Detta gör det möjligt att flera åtgärder utförs parallellt. För att teamet ska kunna arbeta mot samma riktning ska det inte existera några oklarheter om deras specifika uppgifter (Wallin et al, 2007; Neugebauer et al, 2012), därför är kommunikation ett viktigt
4
verktyg för att deras specifika arbetsuppgifter inte ska kunna försummas i den stressfyllda miljön (Litzinger et al., 2019; Murphy et al., 2019a). Teamarbete i den sociala interaktionen har en avgörande betydelse för effektiv kommunikation i traumateamet (Cole & Crichton, 2006). Det visar också att social interaktion kan påverkas negativt om kommunikationen inte fungerar i teamet vilket kan påverka arbetsmiljön i gruppen och den sociala närvaron (Litzinger et al., 2019). Om det däremot finns respekt mellan kollegorna kan svåra uppgifter uppnås med goda resultat (Leonard et al, 2004; Wallin et al, 2007). Alzghoul (2014) och Maluso et al. (2016) menar att teamarbete är en av de faktorer som ökar patientsäkerheten.
En svårt skadad traumapatient ska omhändertas tvärprofessionellt och multidisciplinärt enligt Socialstyrelsen (2015). Det är av vikt att teamet arbetar utifrån ett systematiskt arbetssätt att finna livshotande skador på patienten (Thim et al, 2012; Frink et al, 2017) och som följer ABCDE i en algoritm (Thim et al., 2012); Frink et al., 2017). Som ett verktyg för teamet kan Crew Resource Management [CRM] användas. Detta stärker gruppen genom att inkludera samtliga professioner för öppna frågor, där samtliga professioner och resurser används optimalt. Allas observationer samt åsikter ska delges och accepteras för en bra gruppdynamik. Med detta verktyg har samtliga medlemmar möjlighet att ställa enskilda frågor och påtala de fel som uppdagas. Metoden innefattar de praktiska såväl som teoretiska kunskaperna som redan finns inom gruppen
tillsammans med beslutsfattande, medvetenhet, kommunikation och kännedom om andras reaktionsmönster samt den enskildes (Zeltser & Nash, 2010; Oriol, 2006; Leonard et al, 2004). Genom CRM vågar gruppmedlemmarna öppna till frågor om aktuella felaktigheter som uppstått i situationen och vad som hade kunnat förbättras. Dynamiken i teamet stärks genom verktyget och en mer öppen dialog mellan
vårdinstanser och verksamheter samt även en öppen kommunikation i gruppen (Marshall & Manus, 2007).
Sjuksköterskans betydelse i traumateamet
Som specialistsjuksköterskan inom akutsjukvård ska denne besitta en förmåga att ha beredskap för det oförutsägbara samt oväntade. Vidare ska specialistsjuksköterskan identifiera ett potentiellt livshotande tillstånd genom arbetet som baseras på symtom och signaler för att vid behov självständigt påbörja en adekvat medicinsk utredning samt behandling (Riksföreningen för akutsjuksköterskor & SSF, 2017; Legare & Sawatzky, 2010).
I ett patientomhändertagande bör specialistsjuksköterskan inom akutsjukvård arbeta utifrån ett systematiskt tillvägagångssätt, kunna prioritera och reevaluera patientens tillstånd utifrån såväl ett medicinskt- som omvårdnadsförankrat perspektiv oberoende om arbetsförhållandet ses som överbelastat eller otillräckligt. Specialistsjuksköterskan inom akutsjukvård ska kunna identifiera och uppmärksamma symtom hos den individ som uppsöker akutsjukvården och tillika ge adekvata åtgärder för att slutligen utvärdera dessa. Vidare ska specialistsjuksköterskan inom akutsjukvård i traumateamet också kunna fungera som en konsult för de resterande gruppmedlemmarna (Riksföreningen för akutsjuksköterskor & SSF, 2017).
Det är till fördel att fler sjuksköterskor medverkar under traumaomhändertagandet. En av dessa sjuksköterskor innefattar ansvaret för etablering av intravenösa infarter, läkemedelshantering och provtagning. Den andra har ett övergripande ansvar för
5
överblicken i salen utan att vara involverad i det direkta patientomhändertagandet genom att ansvara för kommunikationen, registrering och dokumentation (Polovitch et al, 2019). Vidare kan sjuksköterskan också inneha ansvaret för resursfördelning vid behov (Alzghoul, 2014). Schwing et al. (2019) uppger även att genom kompetens och delaktighet av en sjuksköterska vid bedömning i ett traumafall kan tid besparas och kärnkompetens utnyttjas optimalt.
Kommunikation
Som hälso- och sjukvårdspersonal kan information- och kommunikationsteknik vara ett verktyg i arbetet för att handha information, beslutsfattning, förmåga att kommunicera samt minimera misstag (Leonard et al, 2004). Enligt Fossum (2019) kan
kommunikation definieras som förbindelser som skapas fördröjt eller direkt, tillika förmågan och inlärning för att ta eller ge information samt att kommunikation kan avgöra för hur vår kultur framträder. Ett ömsesidigt utbyte “communicatio” benämns som kommunikationens innebörd tillsammans med något som går att dela på.
“Communino” med en eller flera deltagare innebär att något leder till gemenskap och en delaktighet. “Communicare” innefattar det vi förmedlar, såsom känslor, uttryck,
upplevelser, värderingar och handlingar (Fossum, 2019). Verbal kommunikation sker ett utbyte av en mening, alltså en dialog mellan två och flera individer (Ekman et al, 2011). Vid icke verbal kommunikation uppmärksammas och tolkas personens kroppsspråk samt hållning, således det sätt vi kommunicerar genom ögonkontakt, mimik och gester (Lee et al., 2006). På grund av kulturella aspekter kan ickeverbal kommunikation dock utgöra vissa risker för missuppfattningar, vilket bör beaktas av hälso- och
sjukvårdspersonal (Alshammari et al, 2019). Samtidigt kan ickeverbal kommunikation vara till fördel. Såsom att kommunicera via gester, exempelvis genom nickningar mellan patient och vårdpersonal (Hurtig et al, 2019). Vid kommunikation mellan vårdpersonal delges de enskilda erfarenheterna. Sättet att förmedla sig i talet är det främsta kommunikationsverktyget såväl i de verbala som icke verbala aspekterna (Leonard et al, 2004).
Ett hinder för kommunikation kan vara svårigheten att uppfatta en individs uttryck, såsom dialekter, uttal eller att meningar gått isär. Några betydande faktorer är tonfallen och rösten som har betydelse. Ett stressat tonläge kan uppfattas som en distraktion för patienten att våga söka kontakt eller hjälp. Sättet att uttrycka sig kan vara direkt avgörande för patientens upplevelse av sjukvården, där hälso- och sjukvårdspersonal bör vara restriktiva med ordval med medicinska uttryck som lätt kan missförstås till en direkt negativ innebörd. Såsom medicinska åtgärder vid provtagning som kan uppfattas som att patientens tillstånd kommer försämras, exempelvis som att tappas på blod eller urin (Arora et al, 2005). Fördelar finns i att använda både muntlig- och skriftlig
kommunikation till patienten (Ekman et al, 2011). Enligt Arora et al. (2005) används kommunikation dagligen för sjukvårdspersonal där det är viktigt att samtliga
yrkesprofessioner funderar kring varför de kommunicerar och även med vilka samt att det är viktigt att kommunikationssättet anpassas för varje enskild individ. Naccarella et al. (2019) menar att det finns särskilda hinder för kommunikation under vårdande på en akutmottagning då lokalerna är små i relation till antalet patienter som ofta vårdas i korridorerna, vilket gör att kommunikationen försvåras av miljön.
6
Kommunikationsverktyg
Vid en akut situation är det av betydelse att kommunicera tydligt och strukturerat då mycket information ska nå fram till flera mottagare. Genom att använda ett beprövat kommunikationsverktyg kan detta säkerställa en adekvat informationsöverföring, såsom Situation, Bakgrund, Aktuell bedömning och Rekommendation [SBAR]. Detta för att undvika att icke relevant information exkluderas och att den nödvändiga informationen framkommer (De Meester et al., 2013; Müller et al., 2018; Leonard et al, 2004). För att effektivisera och optimera den muntliga kommunikationen mellan professionerna för en tydligare struktur är verktyget SBAR av betydelse enligt evidensen (Blom et al., 2015). Situation (S) ska beskrivas utifrån vad som föranleder att patienten söker vård under den aktuella tidpunkten. Detta ska också fungera som en rubrik för den patient det gäller samt presentation av den sökande yrkesprofessionen. Bakgrund (B) ska innehålla patientens sjukdomshistorik, kända allergier samt aktuella stående läkemedel. Aktuell bedömning (A) beskriver den aktuella händelsen och patientens tillstånd där ABCDE till fördel kan användas. Rekommendation (R) inkluderar det den sökande
rekommenderar till mottagaren och vad som önskas bistås till hjälp och med vilket tidsintervall (De Meester et al., 2013; Müller et al., 2018). Genom att använda SBAR som kommunikationsverktyg kan tiden för överrapportering mellan kollegor minimeras utan att adekvat information försummas (Wentworth et al., 2012; Kostoff et al., 2016).
Closed-loop communication
Att kommunicera är inte endast det faktum att tala utan även att ha förmågan till att aktivt lyssna. Genom att gruppen tittar på den medlem som talar och kan därefter upprepa det som sagts, utgör detta att risken för missförstånd undviks. I en akut situation finns en ökad risk för missförstånd i gruppen som kan förhindras genom att medlemmarna upprepar det som sagts. Således ska det alltid kommuniceras ut vad som uppfattats samt vad de aktuella åtgärderna är. Därefter ska det som utförts
kommuniceras ut som bekräftelse på att åtgärden är genomförd, vilket skapar en sluten cirkel av kommunikation, även kallat “closed-loop communication” (Wilson et al., 2005). Om closed-loop communication används kan patientens handläggningstid halveras enligt El-Shafy et al. (2018).
Call-outs
Weller et al. (2014) definierar begreppet “call-outs” då traumamedlemmar upplever att de sitter på information eller alternativa förslag för åtgärder till traumaledaren. Dessa muntliga utrop “call-outs” används då för att främja samarbetet vid beslutsfattandet som därmed kan gynna patientomhändertagandet.
Säker vård
Genom evidensbaserade metoder och arbetssätt kan patientens skyddas mot vårdskada och därmed förhindra skador under behandling som skulle kunnat undvikas.
Vårdpersonals riskmedvetenhet och agerande gör att patientsäkerhetsrisken minimeras och därmed stärks förutsättningarna för en säker vård (Freitas et al, 2014). Hälso- och sjukvårdspersonal har en skyldighet att arbeta utifrån Patientsäkerhetslag (SFS
2010:659) samt följa de föreskrifter och regelverk som anges för sjukvården. Att kommunikation förmedlas på ett standardiserat och systematiskt sätt bidrar till att
7
patientens vård stärks. För att optimera kommunikationen så att risken för bristande muntlig rapportering minimeras finns hjälpmedel med rapportmallar. Exempelvis som SBAR, vilket är ett standardiserat kommunikationsverktyg för en strukturerad
kommunikationsväg inom sjukvården. Genom denna struktur förmedlas informationen och möjlighet att fatta korrekta beslut optimeras, därmed stärks en obruten
kommunikationslinje. Således minskas risken för missförstånd (Blom et al., 2015). Enligt Petry och Baseigo Carretta Diniz (2020) innebär en strukturmall vid rapportering att patientsäkerheten ökar. Detta genom att information inte går förlorad i vårdkedjan och att hjälpmedel för rapportering samt journalföring är avgörande för att
patientinformationen inte ska försummas under vårdtillfället. Bristande kommunikation utgöra en säkerhetsrisk för patientens vård om inte en korrekt rapportöverföring följs genom hela vårdkedjan. Enligt Liu et al. (2019) är en förutsättning för säker vård att samarbete i team och ett ledarskap präglas av tydlighet och engagemang som är i en ständig kontinuerlig process. Ett gott ledarskap förstärker strukturen och vårdens kontinuitet samt ger de rätta förutsättningarna även för vårdens kvalité och kommunikationen i teamet (Liu et al., 2019). Bristande kommunikation mellan yrkesprofessioner såväl som till enskild patient och anhörig har en utsatthet gällande rapporterade vårdskador (Leonard et al., 2004). Ett traumaomhändertagande sker under tidspress och därför är korrekt och tydlig kommunikation av ännu större betydelse då situationen kan ses som tumultartad (Alzghoul, 2014). Tidsaspekten med stress och hög arbetsbelastning är en av de stora riskerna för patientsäkerheten (Källberg et al., 2017). Det är även av betydelse att vid kommunikation mellan hälso- och sjukvårdspersonal och patient att detta sker i enrum. Detta för att patientens hälsotillstånd och uppgifter inte ska kunna uppfattas av obehörig person. Att patienter vårdas i öppna utrymmen utan möjlighet till avskildhet gör att patientsäkerheten hotas. Risken är att känslig information kan höras av de patienter och anhöriga om den aktuella patienten under samtalet med vårdpersonal inte kan isoleras från omgivningen (Naccarella et al., 2019).
Ett systemteoretiskt perspektiv inom traumateam
De professioner som ansluter till traumaomhändertagandet, såsom sjuksköterskor, läkare och undersköterskor kräver ett särskilt samarbete som leder dem till ett gemensamt mål. Systemtänkande utgår från ett helhetsperspektiv där världen ska ses som en helhet, därmed ska traumateamet ses som en enhet där samtliga professioner utgör en helhet som ses större än de enskilda parterna. I denna teori har varje enskild part i teamet en avgörande betydelse, för att de tillsammans ska utgöra en ömsesidig relation för en givmildhet av varandras kompetenser (Öquist, 2018; Öquist, 2021). Därmed ska arbetet samt kommunikationen och samarbetet fortlöpa i ett cirkulärt mönster utan uppehåll i teamets arbete där samtliga involverade dras mot det gemensamma målet (Öquist, 2018; Öquist, 2021).
Traumateamet bygger på ett mönster med relationer, sammanhang och funktioner, där detta teoretiska perspektiv är anpassningsbart och flexibelt för den aktuella miljön (Öquist, 2018; Öquist, 2021). Genom ett öppet sinne som team kan flera olika arbetsverktyg och strukturer möjliggöra ett framgångsrikt behandlingsresultat. Enligt det systemteoretiska perspektivet bör traumateamet ha förmåga att kunna anpassa sitt arbetssätt utifrån tempo och insikt för vad situationen kräver, för att skapa gemensamma nya mönster. Om traumateamet följer de riktlinjer och rutiner möjliggör detta att
effektivisera omhändertagandet av patienten, där ett öppet sinne för se över varandras kompetensområden och yrkesprofessioner gör att teamet kan utvecklas.
8
Genom ett cirkulärt talesätt som sluter gruppen i en och samma dialog kan frågor inom teamet optimeras för en kontinuitet (Öquist, 2018; Öquist, 2021).
Det systemteoretiska perspektivet utgår från nivåer som alltid har en hierarkisk uppbyggnad, som utgör basen för hur kommunikation ter sig samt traumateamets uppbyggnad. Desto högre nivå i trappan av hierarki har traumaledaren det yttersta ansvaret för att ansvara och leda samtliga gruppmedlemmar. Samtidigt är det viktigt att samtliga deltagare ansvarar för sin specifika arbetsroll. Dessa nivåer kan förväxlas gällande kommunikation som anses tvetydigt med ett dubbelt budskap, såsom det verbala uttrycket som kroppsspråket samt sinnesstämning som ger motsatt budskap. Kommunikation uppfattas i systemteorin som ett resonensfenomen, att det väsentliga alltid härstammar och sker hos mottagaren och att sändaren däremot är en katalysator för förändring. Som traumateam ingår och arbetar flera professioner från olika
inriktningar och kompetensnivåer, trots detta ska det systemteoretiska kretsloppet vara anpassnings- och användbart oberoende erfarenhet och yrkesprofession (Öquist, 2018; Öquist, 2021).
Problemformulering
En svårt skadad traumapatient ska omhändertas av ett multiprofessionellt team med professioner från flertalet enheter vid det aktuella sjukhuset. Att möta och vårda en traumapatient i detta omhändertagande kan upplevas som en stressfylld och sårbar situation. I det akuta omhändertagandet kan förmågan till ett välfungerande teamarbete påverkas av den interprofessionella kommunikationen. Detta ställer krav på samarbete från samtliga involverade teammedlemmar. Inom den evidensbaserade forskningen framkommer det att kommunikation har en avgörande betydelse för patientens
omhändertagande där en kommunikationsbrist härleder till utökad patientsäkerhetsrisk. Tidigare forskning visar att ett bra teamarbete minskar risken för stress och bättre arbetsprestationer inom teamet. För att optimera de faktorer som kan påverka traumateamets interprofessionella samarbete behövs mer forskning, vilket motiverar föreliggande studies genomförande.
SYFTE
Syftet var att beskriva faktorer som påverkar traumateam i deras interprofessionella arbete vid ett akut patientomhändertagande.
METOD
Ansats och design
Denna studie utgörs av en litteraturstudie som med en allmän metod har granskat utvalda vetenskapliga studier som analyserats med en integrerad analys. Studien utgörs av såväl kvalitativa som kvantitativa forskningsdata. En litteraturöversikt har sitt syfte i att beskriva kunskapsläget inom det problemområde som valts och som därmed
sammanställer resultatet för att kunna omsättas i praktiken (Kristensson, 2014). Enligt Polit och Beck (2020) ses resultatet av en litteraturstudie som en objektiv och
strukturerad syntes av evidens inom ett ämne. Kristensson (2014) uppger att en integrerad analys möjliggör att framställa studiens resultat på ett överskådligt sätt som därmed kräver analys i flera i steg. Således har de utvalda artiklarna analyserats och
9
beskrivits i föreliggande litteraturstudie i enlighet med hur Forsberg och Wengström (2016) beskriver. Vårt syfte utgör därmed litteratursökningen som bygger på
granskningen och analysen av den aktuella forskningsdatan. Detta sammanställs slutligen i föreliggande studies resultat.
Urval
Urvalet bestod av sjukvårdspersonal som ingick i ett traumateam inom sjukhusmiljö. Enligt Kristensson (2014) är det första beslutet i urvalet att bestämma den valda population som ska ingå i artiklarna. Forskningsdatan utgick från faktorer i ett
traumateam samt att artiklarna innehöll full. Vidare utgick dessa från år 2010 och 2020 då forskning är en färskvara enligt Östlundh (2017). Forskningsdatan var även
uteslutande på engelska med hänsyn till vår språkkunskap då forskning förekommer på flertalet språk, dock vanligtvis på engelska som är det gemensamma forskningsspråket (Willman et al., 2016). Artiklarna ska även varit peer reviewed, som innebär att
artiklarna granskats innan publicering av sitt expertisområde (Polit & Beck, 2020; Forsberg & Wengström, 2016). Att använda urvalskriterier är direkt nödvändigt för att få ett specificerat resultat som ska kunna härledas, där studier inkluderas och exkluderas (Backman, 2016). Reviewartiklar exkluderades till följd av att Kristensson (2014) benämner det som en sammanställning av tidigare genomförd forskning som därmed kan anses vara en sekundärkälla.
Datainsamling
Datainsamlingen skedde i december 2020 samt i januari 2021. För att identifiera relevant litteratur till studien användes databaserna Cumulative Index To Nursing And Allied Health Literature [CINAHL] samt PUBMED (Willman et al., 2016). Databasen CINAHL fokuserar på fysioterapi och omvårdnad med särskilt fokus på
omvårdnadsvetenskap (Willman et al., 2016), vilket är de område som berör författarnas syfte. Databasen PUBMED fokuserar på medicin och omvårdnad samt är en bredare plattform (Willman et al., 2016). Under sökningarna i PUBMED användes Medical Subject Headings [MESH] termer vilket är en översättning av medicinska termer från engelska till svenska (Willman et al., 2016). Följande MESH-termer användes: “Muliple trauma”, “Trauma centers”, “Nursing, Team”, “Patient Care Team”, Emergency Medical Service”, “Communication”, “Communication Barriers”, “Communication Methods, Total”, “Communication disorders”, “Traumatology”, “Wounds and Injuries”, “Interprofessional Relations”, “Interdisciplinary
communication”.
I CINAHL användes Cinahl Headings där följande termer användes: “Trauma”, “Team Nursing”, “Communication”, “Communication Barriers”, vilket ger en mer specificerad sökning (Polit & Beck, 2020). Booleska termerna OR och AND användes för att bredda sökningen. Booleska termer används för att kombinera söktermer på alternativa sätt som då förenar eller skiljer termerna på ett logiskt sätt för att finna relevant
forskningsmaterial (Willman et al., 2016). Sökningarna har genomförts genom olika ordkombinationer eller sökord som vår sökstrategi. Endast de ordkombinationer som härlett till de valda resultatartiklarna presenteras i Tabell 1. Då artiklar funnits i båda databaserna har dessa hämtats ut från enbart databasen PUBMED, detta för att i denna databas återfanns artiklarna i fulltext.
10 Tabell 1. Presentation av sökningar i databaser.
PUBMED Datum
Sökord Begränsningar Antal träffar Relevanta abstract Granskade artiklar i fulltext Inkluderade artiklar
20201202 patient care team OR traumatology AND communication AND traumateam
Full text 10 years Full text free English language
63 2 2 1
20201202 “interprofessional
teamwork” AND “trauma” Full text Free full text 10 years English language 18 2 1 1 20201214 “interprofesional relations” AND “communication” Full text Free full text 10 years
10 2 2 1
20201215 “Interdisciplinary communication” AND “Patient Care Team” AND “trauma” Full text 10 years English language 138 2 2 1 20201215 “Interdisciplinary communication” AND “trauma”
AND wounds and injuries
Full text 10 years English language
102 1 1 1
20201216 “Interprofessional teamwork” AND Trauma” AND “Communication” Full text 10 years English language 4 2 1 1 20201216 “Trauma” AND “Communication” AND “Interprofessional Teamwork” Full text 10 years English language 24 1 1 1
20201229 trauma centers AND communication, interdisciplinary AND emergency medical services Full text 10 years English language 48 1 3 2 20201229 emergency medical services AND communication, interdisciplinary AND patient care Full text 10 years English language 1 1 1 1
20201230 trauma centers AND communication, disciplinary Full text 10 years English language 38 1 1 1
20201230 team leadership AND communication AND trauma centers Abstract Full text 10 years English language 134 1 1 1
20201230 trauma AND leadership AND communication AND nursing Abstract Full text 10 years English Language 59 3 1 1
11
Manuell sökning
Två vetenskapliga artiklar identifierades genom att studera referenslistor till de
granskade vetenskapliga artiklarna som valts ut via databaserna i enlighet med Forsberg och Wengström (2016) beskrivning av manuell sökning. Följande artiklar inkluderades i föreliggande studies resultat: Härgestam et al. (2013) och Long et al. (2019). Totalt inkluderas 18 vetenskapliga artiklar till studiens resultat.
Databearbetning
Databearbetningsfasen inleddes med att läsa abstrakts för att finna om artiklarna ansågs relevanta för vårt syfte. Därefter valdes de artiklar ut som svarade på studiens syfte och urvalskriterierna. De som ansågs aktuella för vidare granskning blev därefter lästa i full text (Kristensson, 2014). För att klassificera och kvalitetsbedöma de vetenskapliga artiklarna har bedömningsunderlaget enligt Caldwell et al. (2011) samt Polit och Beck (2020) använts (bilaga A). Artiklarna tolkades konsekvent och opartiskt samt med ett kritiskt synsätt vid granskande av datan utan några personliga värderingar, i enlighet med vad Friberg (2017) beskriver. De artiklarna som framkommit med hög kvalité valdes att inkluderas i studien, i enlighet med Willman et al. (2016) beskrivning. Låg kvalité bedömdes som de med en summa under 20 poäng, god kvalité mellan 20–28 poäng samt mycket god kvalité mellan 29–36 poäng (Caldwell et al., 2011; Polit & Beck, 2020). Vikten av kvalitetsbedömning i en litteraturstudie betonas av Forsberg och Wengström (2016) som menar att risken för bristfälliga slutsatser då förhindras.
Dataanalys
Artiklarna som ansågs aktuella för studiens resultat lästes enskilt i en mer ingående genomläsning för att i enlighet med Kristensson (2014) identifiera skillnader och likheter mellan deras resultat Därefter granskades artiklarna i sin helhet av på enskilt håll, för att sedan ta ut textmaterial gemensamt som kunde sammanföras till förenade kategorier från resultatmaterialet ur forskningsdatan. Dessa markeringar jämfördes och diskuterades till en struktur framkom. Genom markeringarna uppdagades gemensamma komponenter som skapade en helhetsbild samt även skillnader som ansågs vara icke
CINAHL 20201202
trauma AND team AND communication OR traumatology Full text Abstract available 2010-2020 Peer reviewed English language 101 5 1 1
20201221 MH (“trauma centers”) AND (communications+) 2010-2020 Peer reviewed Full text English language Research article 53 1 1 1
20201221 “trauma nursing” AND “communication” 2010-2020 Peer reviewed Full text English language Research article PDF Full text 16 1 1 1 Totalt 809 26 20 16
12
relevant utifrån studiens syfte. Denna struktur resulterade i funna kategorier. Genom de funna kategorierna inkluderades samtliga komponenter som ansågs relevant och
nödvändigt för att tydligt markera avgörande faktorer för studiens resultat. Detta skapar enligt Kristensson (2014) en överskådlig presentation av resultatet i valet av integrerad analys.
Forskningsetiska överväganden
Inom all vetenskaplig forskning anses god etik som en viktig aspekt. Den medicinska forskningen kräver uteslutande ett etiskt tillstånd där det i Sverige regleras genom Etikprövningslagen (SFS 2003:460).
Då föreliggande studie utgörs av en allmän litteraturstudie som enbart förekommit som en samling tidigare genomförda studier föreföll därför i enlighet med vad Forsberg och Wengström (2016) rekommenderar att i urvalskriterierna endast inkludera vetenskapliga artiklar som haft ett etiskt övervägande. Ingen avsiktlig förvanskning av studiens
författare har förekommit för att gynna till önskvärt eller specifikt resultat. Ett
forskningsetiskt förhållningssätt avser att främja respekten för varje enskild individ samt skydda deras rättigheter och hälsa (Vetenskapsrådet, 2017). Tilltron till forskningen minskar om vetenskaplig oredlighet förekommer. Detta innebär att forskningen har baserats på plagiat, förfalskning samt fabricering. Därför ska också bearbetningen av forskningsmaterialet granskas objektivt enligt Vetenskapsrådet (2017). Vi har arbetat för sanningsenliga forskningsdata som tagits fram genom processen till studiens resultat. Detta genom att använda forskningsrelaterade databaser, bedömningsunderlag för kvalitetsbedömning samt genom ett objektiv synsätt där våra åsikter inte fått påverka det slutgiltiga resultatet. Inom forskningen ska en kvalitetsgranskning förekommit som validerar tidigare studier och forskning. Den slutgiltiga studien ska innefatta struktur, ordning och klarhet (Vetenskapsrådet, 2017).
RESULTAT
Föreliggande studies resultat utgörs av tre huvudkategorier: Traumaledarens ansvar, Kommunikationsverktygens betydelse och Traumateamets gruppdynamik.
Tabell 2. Presentation över artiklarnas fördelning inom funna kategorier. Författare Traumaledarens ansvar Kommunikationsverktygens betydelse
Traumateamets gruppdynamik Calder et al. (2017) x x x Clements et al. (2015) x x Härgestam et al. (2013) x
Härgestam et al. (2016a) x x
Härgestam et al. (2016b) x x x
Jacobsson et al. (2012) x x x
Jakobsen et al. (2018) x x x
13
Författare Traumaledarens ansvar Kommunikationsverktygens betydelse Traumateamets gruppdynamik Khademian et al. (2013) x Leenstra et al. (2016) x x x Long et al. (2019) x Mace-Vadjunec et al. (2015) x x Miller et al. (2012) x x x
Murphy et al. (2018a) x
Murphy et al. (2018b) x x x
Murphy et al. (2019b) x x x
Roberts et al. (2014) x x
Stimson et al. (2020) x x x
Traumaledarens ansvar
Som ledare i ett traumateam framkom en betydande funktion att kunna se en helhetsbild över teamet och därför ska traumaledaren ha ett stort helhetsperspektiv (Miller et al., 2012; Kassam et al., 2019). Teamledaren hade ett stort ansvar i att inleda teamet med en presentation av namn och yrkesprofession över samtliga teammedlemmar (Miller et al., 2012; Murphy et al., 2018b; Kassam et al., 2019; Murphy et al., 2019b; Stimson et al., 2020). Detta medförde att teamet lättare visste sina specifika ansvarsområden, enskilda arbetsuppgifter och den berörda professions samverkan i teamet. Genom detta minskade risken för att respektive professionen inte utför åtgärder som tillhör den andras
ansvarsområde (Jakobsen et al., 2018). Att be om hjälp i teamet upplevdes lättare om traumaledaren introducerade medlemmarna då namn och ansvar tydligare kunde efterfrågas i det aktuella behovet under patientomhändertagandet (Murphy et al., 2018b). Om inte traumaledaren kunde koordinera sina teammedlemmar med rätt prioriterade åtgärder och fördelning av arbetsuppgifter samt ansvar påverkades traumateamets prestation (Murphy et al., 2018b).
Att traumaledaren fullföljde sitt ansvar i dennes position hade en avgörande betydelse för teamets prestation (Härgestam et al., 2016a; Calder et al., 2017). Tillika att det fanns en tydlighet i traumaledarens agerande (Kassam et al., 2019; Miller et al., 2012; Murphy et al., 2018b; Clements et al., 2015). Detta medförde att traumateamet lättare kunde avgöra och bli medvetna om prioriteringar för vidare åtgärder i
patientomhändertagande. Således kunde traumaledaren koordinera dessa till teamet (Kassam et al., 2019; Calder et al., 2017). Murphy et al. (2018b) uppger vidare att traumaledarens ansvar i helhetsperspektiv över teamet och situationen också utgör en reflektionsförmåga i teamet att uppmärksamma patientens behov utifrån det nuvarande tillståndet. Traumaledarens blick fokuserades på patientmonitorn över hälften av tiden vid patientomhändertagandet. Detta medförde att traumaledaren kunde uppmärksamma sviktande vitalparametrar. Således kunde traumaledaren enligt Härgestam (2016b) etablera ögonkontakt med teamet för att uppmärksamma dem om patientens aktuella
14
problem samt vidare åtgärder. Som hjälpmedel för att påkalla teamets uppmärksamhet och fokus använde ledaren gester och ett tydligt verbalt språk.
Genom distraktion i form av störande oljud kunde lätt ett tunnelseende framträda vilket traumaledaren kunde förhindra genom sitt helhetsperspektiv (Clements et al.,
2015). Oljud och störande moment som kunde framkalla obalans i teamet samt fördröjning i samarbetet byggde på traumaledarens ansvar i att förhindra dessa distraherande situationer (Kassam et al., 2017; Murphy et al., 2019b; Stimson et al., 2020; Roberts et al., 2014). Om ledaren använde gester i större utsträckning utgjorde detta att den inre cirkeln inte riskerades att brytas. Den inre cirkeln slöt patienten med traumateamet. Detta skapade en kontroll samt en kommunikationsväg trots att ledaren inte var positionerad i den inre cirkeln. Om användningen av gester uteblev försämrades ledarens förmåga till kontroll i frånvaron av inre cirkeln (Härgestam et al., 2016b). Att traumaledaren hade en längre arbetslivserfarenhet i sitt ledarskap utgjorde en signifikant ökning av call-outs i teamet (Härgestam et al., 2013). Beroende på erfarenhet och verksamma år som traumaledare påverkades beslutsförmåga för åtgärder och planering för den vidare handläggningen (Murphy et al., 2018b; Jakobsen et al., 2018; Murphy et al., 2019b). Ledaren kunde även genom ögonkontakt samt påtagligt avbrytande i
kommunikationen säkerställa medlemmarnas fullständiga uppmärksamhet (Jacobsson et al., 2012). Vidare skulle traumaledaren involvera samtliga teammedlemmar genom att arbeta förutsättningslöst och ta ett steg tillbaka (Murphy et al., 2018b; Jakobsen et al., 2018; Kassam et al., 2019; Leenstra et al., 2016).
Om traumaledaren hade en mer jämställd ledarstil inom traumateamet utgör detta att det fanns en högre användning av kommunikationsverktyg då teamet vågade ha en öppen dialog (Härgestam et al., 2013). Även att ledaren hade en mer framträdande roll i sitt ansvar då ett strukturerat omhändertagande, såsom ABCDE användes och ledaren därför framför tydliga korta kommandon. Genom detta skapade ledaren en direkt kommunikationsväg för att strukturera teamet i deras omhändertagande utan att
missförstånd kunde uppdagas (Jacobsson et al., 2012). Traumaledaren kunde genom ett mer pedagogiskt förhållningssätt i sin ledarroll delge teamet vidare kunskap i deras prioritering samt handläggning. Teamet delgavs nyckelkunskap genom detta som traumaledaren besitter i sin medicinska bakgrund (Jacobsson et al., 2012). Genom verbala ord med stark laddning, såsom “mycket viktigt” eller “snabbt”, förstärktes budskapet från ledaren till teamet om vad som ansågs vara första prioritet av
handläggningen. En känsla av enighet inom teamet kunde etableras då ledaren använde ordet “vi” i rummet (Jacobsson et al., 2012). Beslutsamhet, prioritering, koordinering, uppföljningsförmåga, styrka samt teknisk och materialkunskap var av betydelse i ledarrollen. Vid avsaknad av dessa egenskaper samt även frånvaro av ledaren kunde det riskera att beslutstaganden för patientomhändertagandet och konflikter kunde
uppkomma. Således menas att ledaren hade en hög närvaro för att säkerställa patientens handläggning (Jacobsson et al, 2012). Leenstra et al. (2016) beskriver traumaledarens avgörande betydelse som förmedlades av dennes kliniska blick samt helhetsperspektivet som uppmärksammade patientens behov. Därefter initierade traumaledaren ut
informationen till teamet som inledde rekommenderad behandling och att teammedlemmarna förlitade sig på ledarens ansvarstagande.
Clements et al. (2015) bevisade sjuksköterskeprofessionens betydelse i ett ledarskap då det ingav en trygghet i teamet att ha en jämställd profession som ledare. Genom att ledas av en person som hade liknande utbildningsnivå minskades känslan av utsatthet.
15
Vidare nämns också att varandras arbetsuppgifter framkom tydligare då de redan var insatta i varandras yrkesprofession. Sjuksköterskans ledarförmågor förbättrades när arbetssätt med en traumaledare bestående av en sjuksköterska implementerades. Som ledande sjuksköterska fanns en utökad förförståelse för patientens skador och behov för vidare omhändertagande i det sammansatta traumateamet (Clements et al., 2015).
Kommunikationsverktygens betydelse
Genom en strukturerad överrapportering förbättrades överlämningen mellan den prehospitala personalen som ankom med traumapatienten till det mottagande traumateamet. Detta utgjorde att mottagande traumateam lättare kunde ställa
kompletterande frågor (Murphy et al., 2019b: Leenstra et al., 2016). Användning av [ABCDE] utgjorde en tydlighet i teamet som skapade en direkt vägledning till första prioritering av bedömning och handläggning av traumaomhändertagandet (Jacobsson et al., 2012). Tillika var ett strukturerad tillvägagångssätt genom ett effektivt ABCDE användbart för att minska handläggningstiden i ett traumaomhändertagande (Long et al., 2019). Ett strukturerat kommunikationsverktyg som användes av traumateamet
utgjordes att verbal information sluts till samtliga medlemmar utan att nödvändig information försummades (Leenstra et al., 2016).
Att använda hjälpmedel för att kommunicera i traumateamet medförde i
patientomhändertagandet uppemot halverad vårdtid i akuta skedet (Murphy et al., 2018a; Long et al., 2019). Closed-loop communication som hjälpmedel i
traumaomhändertagandet användes av majoriteten av teamen (Miller et al., 2012; Kassam et al., 2017; Murphy et al., 2018a; Murphy et al., 2018b; Murphy et al., 2019b; Clements et al., 2015; Jakobsen et al., 2018). Det förelåg även en signifikant skillnad på tydligare och effektivare kommunikation då closed-loop communication användes i traumateamet (Miller et al., 2012; Jakobsen et al., 2018; Leenstra et al., 2016). Ett möjligt hinder i kommunikationen var otydlighet som ett uteblivet standardiserat kommunikationsverktyg genom closed-loop communication kunde generera. Med användning av closed-loop communication förbättrades kommunikationens effektivitet utan att riskera att teamet förlorade kontroll om situationen (Leenstra et al., 2016). Genom att använda closed-loop communication i teamet ökade sannolikheten att transportera patienten till operation inom 900 sekunder. Tiden till behandlingsbeslut halverades även vid användning av closed-loop communication och call-outs i
traumateamet. Användningen av dess kommunikationsverktyg gjorde att teamet kunde slutföra deras uppgift att omhänderta en traumapatient enligt ett säkert och effektivt arbetssätt (Härgestam, 2016a).
Tydlig och direkt kommunikation i teamet stärkte sammanhållningen trots att
medlemmarna var obekanta med varandra (Murphy et al., 2018b; Kassam et al., 2019; Calder et al., 2017). Vidare nämns även att det i traumateamet upplevs som att
medlemmarna försummades om information då den inte delges till samtliga deltagare utan enbart till den ledande rollen (Murphy et al., 2019b). Enligt Jakobsen et al. (2018) och Mace-Vadjunec et al. (2015) utgjorde otydliga meddelanden samt tvetydig
kommunikation till sämre teamarbete. Dessutom kunde en avbruten kommunikation medföra att information försummas i teamet och att den önskade informationen inte framkom i sin helhet (Murphy et al., 2018b). Clements et al. (2015) betonade vikten av closed-loop communication för att störande oljud och muntliga tilltal inte skulle kunna förekomma. Genom en tyst miljö utan distraktion optimeras teamets kommunikation som då inte riskeras brytas av obefogade distraherande moment. Inget störande ljud
16
skulle förekomma, utan endast den information som anses väsentlig i den aktuella situationen (Calder et al., 2017).
Tydlig och effektiv kommunikationsväg skapade en oproblematisk teamkommunikation (Mace-Vadjunec et al., 2015). Effektiv kommunikation uppkom vid en bra
sammanhållning i teamet och att de var uppmärksamma på varandras verbala utbyten (Stimson et al., 2020; Roberts et al., 2014). Genom en ineffektiv kommunikation belastas traumateamet med en ökad arbetsbelastning då detta gjorde att teamet fått oklara instruktioner och att förmågan till dokumentation försämras. Detta kunde leda till att patientens handläggningsplan påverkades negativt. Teamet uppgav även vikten av in- och utcheckning i samband med patientomhändertagandet, då detta skapade en helhetsbild av den situation som teamet upplevt (Jakobsen et al., 2018; Leenstra et al., 2016).
I den mer brådskande situation användes ögonkontakt mellan traumateamet som krävde snabbare bedömningar och behandlingsbeslut. Det förekom också mer gester i dessa akuta skeden såsom handrörelser mellan gruppen för att uppmärksamma varandra samt ett tydligt påkallande av person genom att uttrycka sig verbalt. Antalet skador samt specifik lokalisation på skadorna definierades och uttrycktes genom gester och beröring i teamet (Härgestam, 2016b). Som respons och bekräftelse på medlemmarnas
mottagande av ledarens uppmaningar användes nickningar som svarsväg. Detta skapade en tydlighet i icke verbala kommunikationen (Jacobsson et al., 2012). Att teamet inte hade en likställd utbildningsgrund där examen utförts från liknande länder utgjorde att användandet av kommunikationsverktyg minskade. Det visade även på en betydande faktor över den enskildes yrkesprofession om denne initierade
kommunikationsverktygen i teamet (Härgestam et al., 2013).
Traumateamets gruppdynamik
Det var av vikt att vardera professionen ansvarar för sitt ansvarsområde och att rollen framträdde tydligt inom teamet (Stimson et al., 2020; Miller et al., 2012; Khademian et al., 2013; Mace-Vadjunec et al., 2015). Därmed skulle också nya medlemmar som uppkom i situationen presenteras och involveras i teamet som delade detta ansvar (Miller et al., 2012; Khademian et al., 2013; Calder et al., 2017). Genom att samtliga ansvarar om deras arbetsuppgifter skapades ett gott och effektivt samarbete som gynnade patientomhändertagandet (Calder et al., 2017).
Murphy et al. (2019b) samt Miller et al. (2012) visade på vikten av att kunna prata öppet om uppkomna problem i teamet då detta stärkte den enskilda medlemmens självkänsla. Således minskades hierarki inom teamet som öppnade upp till en öppen atmosfär där allas kompetens värderades (Leenstra et al., 2016). I gruppen var det viktigt att våga ifrågasätta mer erfarna medlemmar i omhändertagandet för att skapa en öppen kommunikation som förbättrade patientsäkerheten (Murphy et al, 2018b).
Traumateamet delade ett gemensamt ansvar att kunna lösa det uppkomna problemet med respekt inom teamet (Murphy et al., 2018b). För att minska risken för ett potentiellt sårbart beteende och kulturella mönster inom traumateamet krävdes en öppen atmosfär där samtliga medlemmar kunde uttrycka sina känslor och värderingar (Murphy et al., 2018b; Mace-Vadjunec et al., 2015). Att uttrycka och kommunicera direkt i teamet inom en viss specifik yrkesprofession kunde ses som problematiskt i förhållande till hierarki. Därmed krävdes respekt, förståelse och en öppenhet för förslag samt åtgärder
17
mellan professionerna som förelåg i teamet (Murphy et al., 2019b). Viktiga egenskaper som traumamedlem utgjordes av att vara effektiv, fokuserad och engagerad för att minska eventuella fördröjningar samt respekt för varandra (Kassam et al., 2019; Roberts et al., 2014). Enligt Murphy et al. (2018b) var också en värdefull egenskap hos en traumamedlem att ha förmågan till att lyssna och även kunna stämma av inom teamet. Varje profession skulle även ha kännedom om sin förutbestämda position i
traumarummet så att teammedlemmarna tydligt vet vart den enskilde professionen lättast kunde efterfrågas, vilket underlättar för kommunikationen (Jakobsen et al., 2018). Härgestam et al. (2016b) definierar vikten av uppmärksamhet i teamet och deras
samarbetsförmåga. Särskilt att samtliga skulle ha uppmärksamhet på vardera professionen både i situationen samt den specifika tidpunkten. Om inte detta utövas inom gruppen riskerades att någon av teammedlemmarna uteslutas från den inre cirkeln som sluter teamet om patienten. Egenskaper som respekt och empati inom teamet medförde att teamarbetet stärktes och skapade en bättre sammanhållning
(Mace-Vadjunec et al., 2015). Även att det förelåg en hög närvaro och effektivitet inom teamet stärkte sammanhållningen samt att en jämlik kunskapsnivå skapade bättre
förutsättningar för patientomhändertagandet (Khademian et al., 2013). Genom en öppen diskussion i teamet skapades en förståelse för samtliga medlemmar som medförde att beslut kunde fattas inom teamet med respekt för varandra (Jacobsson et al., 2012; Mace-Vadjunec et al., 2015). Vaga beslut uppkom när bristande information och förståelse inte framkom hos traumamedlemmarna som ledde till en hierarkisk miljö där samarbetet riskerades att vara bristande (Murphy et al., 2018b).
DISKUSSION Resultatdiskussion
Studiens syfte var att beskriva faktorer som påverkade ett traumateam i deras
interprofessionella arbete vid ett akut patientomhändertagande. Resultatet presenteras genom de tre funna huvudkategorierna. Resultatdiskussion kommer således att diskuteras utifrån dessa.
I föreliggande studiens resultat framkom att traumaledaren ansvarar för helhetsperspektivet. Ledaren ansvarade för att föra teamet framåt i
patientomhändertagandet och såg över att varje enskild profession utövade sitt ansvarsområde. Ledaren kunde ha olika ledarstilar såsom ett ledarskap främjat av ett jämställt och pedagogiskt synsätt som främjar och uppskattades av teamet. Resultatet i föreliggande studie visade också att ledaren som agerade framträdande i sitt ledarskap skapade tydliga kommandon och korta beslutstaganden. Murphy et al. (2019a) och Hjortdahl et al. (2009) stödjer detta fynd om att ledarens ansvar är att se teamet ur ett helhetsperspektiv. Föreliggande studie visade på att varje enskild traumamedlem ansvarade för att ingen yrkesprofession utövade moment utanför sitt
arbetsområde. Öquist (2018) samt Öquist (2021) styrker föreliggande resultat. Vikten av ledarens övergripande ansvar för helhetsperspektivet betonar teamet som en helhet. De enskilda ansvarsområdena tillsammans skapade sammanhållning mot det gemensamma målet och traumaledaren bar det övergripande ansvaret för traumateamets solidaritet. Genom att ledaren hade en jämställd ledarstil visade studiens resultat att detta ökade användningen av kommunikationsverktyg som öppnade för dialog. Ledarens ledarstil
18
utgick från egenskaper, personlighet och var helt oberoende profession eller maktposition i yrkesutövandet. Enligt det systemteoretiska perspektivet har
traumaledaren den högsta nivån i hierarkin med ansvar för att leda och ansvara för teamet (Öquist, 2018; Öquist, 2021). En jämställd ledarstil utgick därmed från ledarens förhållningssätt och egenskaper. Kommunikationsverktyget ABCDE visade i
föreliggande studies resultat ha betydelse för patientens direkta omhändertagande som kunde medföra att arbetet effektiviserades och därmed reducera tid till undersökning och behandling. I enlighet med Wentworth et al. (2012) och Kostoff et al. (2016) styrks att användandet av kommunikationsverktyg minimerar risken för att försumma adekvat information vid patientomhändertagandet.
Föreliggande studie visade på att det kommunikationsverktyg skapade en tydlighet i teamet som kunde medföra att tiden halverades under patientomhändertagandet och att ingen nödvändig information gick försummad. Resultatet visade också att användningen av kommunikationsverktyg påverkades om traumateamet inte hade likställd
utbildningsgrund och examen från liknande länder. Detta fynd kunde anses visa på skillnader i utbildningsinnehåll ur ett globalt perspektiv. Murphy et al. (2019a) styrker detta resultat då det i deras studie framkommer att gällande utbildning för hälso- och sjukvårdspersonal upplever personalen att de inte erhållit tillräcklig adekvat kunskap för att arbeta sammanhållet och strukturerat i ett team vid patientomhändertagandet i ett trauma. I föreliggande studies resultat framkom även att tidigare arbetserfarenhet hade betydelse för användandet av kommunikationsverktyg i teamet. Detta fynd styrks i Olgers et al. (2017) studie som menar att genom ett kommunikationsverktyg skapas struktur vid triage på en akutmottagning. Därmed visar detta vikten av struktur vid bedömning och undersökning av patienten, genom föreliggande studie som visade på att ABCDE skapade en direkt vägledning till första bedömning och handläggning.
El-Shafy et al. (2018) beskriver i sin studie att användningen av closed-loop
communication kan leda till en halverad handläggningstid, vilket stödjer föreliggande studiens resultat som visade att closed-loop communication reducerar tid. Med hjälp av kommunikationsverktyget closed-loop communication kunde i enlighet med El-Shafy et al. (2018) tiden för ordinationer given från traumaledaren halveras. Föreliggande studies resultat visade på att closed-loop communication minskade risken för teamet skulle förlora kontroll och omhändertagandet kunde fortsätta strukturerat och balanserat. I enlighet med Murphy et al. (2019a) skapar kommunikationsverktyg en tydlig
kommunikationsväg där komplexitet i patientomhändertagandet kan förebyggas. För att struktur ska kunna bibehållas utan avbrott i kontinuiteten samt oberoende
arbetsförhållanden eller miljö var således kommunikationsverktyg av betydelse för ett hållbart arbete som gynnade patientomhändertagandet som framkom i resultatet. I det systemteoretiska perspektivet omnämns kommunikationens betydelse där ett
kontinuerligt verktyg krävs för att bibehålla ett systematiskt mönster (Öquist, 2018; Öquist, 2021), vilket bekräftar föreliggande resultat om vinsten med användningen av kommunikationsverktyg.
Resultatet i föreliggande studie visade tillika på ledarens avgörande funktion för att teamet ska kunna koordineras tillsammans med korta beslutstaganden till prioritering, åtgärder och behandling. I enlighet med Bergs et al. (2005) har ledarens erfarenhet och ledarstil inflytande för ansvaret inom traumateamet samt det gemensamma målet. Detta i enlighet med studiens resultat baserat på traumaledarens arbetslivserfarenhet samt ledarstil för att uppnå ett säkert patientomhändertagande. Genom föreliggande studies
19
resultat där traumaledaren bar ansvaret för ett helhetsperspektiv kunde således patientens behov säkerställas. Studien av Speck et al. (2012) styrker föreliggande studies resultat om att traumaledaren fyller en nyckelfunktion för utbildning och
kompetensutveckling inom traumasjukvård. Detta styrker föreliggande studiens resultat, då traumateamet delges nyckelkunskap via traumaledaren. Ur föreliggande studies resultat framkom att ett pedagogiskt ledaransvar medförde att traumateamet
undervisades genom patientomhändertagandet. Detta skapade kunskap i prioritering för traumateamets handläggning i det akuta patientomhändertagandet. Traumaledaren hade genom sin karaktär olika ledarstilar som gynnade traumateamet och deras arbete. Detta antingen genom en mer framträdande eller jämställd roll beroende vad just den
situationen krävde som därmed skapade en avgörande betydelse. Detta styrks i enlighet med vad Öquist (2018) samt Öquist (2021) nämner om systemteorin, att ledaren
behöver anpassa sig utifrån det aktuella teamets uppbyggnad samt deras kommunikation.
Föreliggande studie visade på att en sjuksköterska som traumaledare var till förmån för traumateamet då denne hade en förförståelse till sin egen yrkesprofession som också utgjorde kunskap och kompetens om patientens skador. Detta gav en bättre helhetsbild över patientens behov samt för att säkra den vidare handläggningen inom traumateamet. I enlighet med Brazil et al. (2019) upplever sjuksköterskor sig bekanta med förståelsen för skademekanismer i samband med traumaomhändertagande samt
behandlingsåtgärder. Vidare medförde detta att förmågan som traumaledande sjuksköterska kunna överväga besluten som ansågs mest gynnande för patientens behandling i enlighet med föreliggande studies resultat. I enlighet med Legare och Sawatzky (2010) bär sjuksköterskan ansvar i att observera och identifiera symtomen vid patientens ankomst samt att ge adekvat behandling och åtgärder. Föreliggande studies resultat visade på att sjuksköterskans yrkesspecifika kompetens fungerade som en viktig del i traumateamet för att involvera dennes kunskap i patientomhändertagandet.
Sjuksköterskorna i teamet upplevde en minskad utsatthet genom deras jämställda utbildningsnivå.
Hälso- och sjukvårdspersonalens skyldighet enligt Patientsäkerhetslag (SFS 2010:659) är att följa föreskrifter och regelverk. Kommunikationsverktyg i form av SBAR utgör ett kommunikationssätt som ska vara standardiserat och systematiskt för att stärka patientens vård. Föreliggande studiens resultat visade även att ABCDE som
kommunikationsverktyg skapade en direkt vägledning till första bedömningsprioritering för att undersöka patientens status. Därmed skapades en tydlig struktur och ett säkert patientomhändertagande. Resultatet visade på att detta kunde stärka patientens vård genom en minskad handläggningstid. I enlighet med Blom et al. (2015) styrks föreliggande studiens resultat om att ett strukturerat kommunikationsverktyg. Detta medförde i resultatet att traumateamet fick struktur samt optimerad effektiv verbal kommunikation. I föreliggande studiens resultat framkom att kännedom samt utbildning i kommunikationsverktyget ABCDE skapade ett säkert omhändertagande och
handhavande mot det gemensamma målet.
Studiens resultat visade på vikten av vardera yrkesprofessions positionering och hur de lättast nådde och hittade varandra utan fördröjning. Mazzocato (2011) styrker
föreliggande studies resultat som visade på att en standardiserad positionering på traumarummet var av betydelse för att medlemmarna skulle kunna veta varandras professioner och platser. Ur resultatet i föreliggande studie frankom att genom en tydlig
