ISRN-nummer: LIU-IEI-FIL-G--14/01106--SE
Utanförstående arbetstagares rättigheter
till uppfinningar
Unemployed worker’s rights to innovations
Mariam Omeirat och Sandra Andersson
Kandidatuppsats 15 HP 747G69
Affärsjuridiska programmet vid Linköpings universitet
Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling
Vårterminen 2014, termin 6
Handledare Åsa Hellstadius
Sammanfattning
Anställda arbetstagare och arbetsgivare har sedan 1949 genom lag (1949:345) om rätt till arbetstagares uppfinningar haft rättigheter och skyldigheter avseende arbetstagares
uppfinningar, men lagen har inte nyanserats i takt med att uppfinningar allt oftare tillkommer utanför traditionella anställningsförhållanden. Andra rättsområden som inte har till
ursprungligt syfte att reglera uppfinnares ersättning tillämpas idag i tvister som rör
utanförstående arbetstagare, eftersom patenträtten och uppfinnarrätten inte innefattar några regleringar som rör utanförstående arbetstagares uppfinningar. I uppsatsen utreds huruvida ytterligare reglering är motiverad.
Uppsatsen inleds med att ge en inblick i tillvägagångssättet för hur ett patent söks som följs av en utredning av arbetstagarbegreppet för att sedan övergå till en utredning kring rättsläget. Vidare utreds vad ett förvärv egentligen avser och hur ersättningsnivåerna bestäms enligt lag och avtal. För att ge en större inblick i rättsläget ges exempel på domslut och skiljedomar. För det praktiska syfte som uppsatsen ska uppfylla, har olika tillvägagångssätt för att väcka talan i domstol angivits.
Uppsatsen avslutas med en analys kring rättsläget, om lagen uppfyller propositionens syfte, om lagstiftningen är tillräcklig och om den behöver ändras. Analysen berör även ersättningen till uppfinnare, hur begreppet arbetstagare kan vara ett problem och varför sekretessen på skiljedomarna är ett problem för normbildningen och därav ett hinder för förutsägbarheten. Analysen utgår från uppställningen i problemformuleringen.
Innehållsförteckning
Sammanfattning...2 1. Inledning ...6 1.1 Problembakgrund...6 1.2 Problemformulering...6 1.3 Syfte...7 1.4 Metod...7 1.5 Avgränsning...8 1.6 Disposition...8 2. Patent, Sverige ...8 2.1 Patentansökan ...8 2.2 Patentintrång, tvister ...103. Vilka är arbetstagarna och arbetsgivarna?...10
3.1 Begreppet arbetstagare ...10
3. 1.1 Begreppet arbetstagare enligt arbetsrätten...11
3.1.2 Begreppet arbetstagare enligt LAU ...12
3.1.3 Begreppet arbetstagare enligt patenträtten ...13
3.1.4 Enligt avtal...13
3.2 Begreppet uppdragstagare ...13
3.3 Begreppet Arbetsgivare ...14
4. Förvärv – vad övergår och hur?...14
4.1 Inledning ...14
4.2 Utredning av begrepp ...15
4.2.1 Patenträtt...15
4.2.2 Uppfinnarrätt ...15
4.3 Olika graderingar av uppfinningar ...16
4.3.1 Gradering enligt LAU...16
4.3.2 Gradering enligt Uppfinnaravtalet...17
4.4 Vilken rätt ska arbetsgivaren ha till uppfinningarna, enligt propositionen ...19
4.5 Hur förvärvet går till...21
5. Ersättning...24
5.1 Inledning ...24
5.2 Ersättningsnivåer enligt LAU ...25
5.3 Ersättningsnivåer enligt Uppfinnaravtalet ...27
5.4.1 Utlåtanden från SNAU ...28
5.4.2 Skiljedomar från Uppfinnarnämnden ...29
5.4.3 Domslut från Stockholms tingsrätt ...31
5.5 Ersättning vid patentintrång...32
5.6 Praxis i patentmål ...32
5.6.1. Hur täckningsbidrag beräknas ...33
6. Tvistelösning ...34
6.1 Behörig myndighet ...34
6.1.1 Vid tillämpning av LAU...34
6.1.2 För arbetstagare som är kollektivavtalsanslutna är Arbetsdomstolen första och enda instans ...35
6.1.3 Industrins uppfinnarnämnd...35
6.1.4 Vanlig stämning vid tingsrätt ...36
7. Juristens syn på rättsområdet ...37
8. Analys...38
8.1 Hur ser gällande rätt ut för förvärv av arbetstagares uppfinningar?...38
8.2 Hur ser rättsläget ut vid ersättning för utanförstående arbetstagares uppfinningar? ...43
8.3 Vad innebär begreppet arbetstagare och vilka omfattas av begreppet?...47
8.4 Vilka effekter leder den nuvarande regleringen till och ger den upphov till ett missgynnande vid tvistelösning för utanförstående arbetstagare? ...49
8.4.1 Effekter av den nuvarande regleringen...49
8.4.2 Den nuvarande regleringens effekter på tvistelösning för utanförstående arbetstagare ...51
8.4.3 Sekretessen på nämndernas utlåtanden som ett problem för en enhetlig praxis...53
8.5 Finns ett behov av att via avtal eller lag ge uppfinnare som är utanförstående arbetstagare ökade rättigheter, liknande de som förekommer i LAU och i Uppfinnaravtalet?...54
8.6 Slutsats...55
Förkortningar och begrepp
DsFi Departementsstencil, Finansdepartementet LAS Lag (1982:80) om anställningsskydd
LAU Lag (1949:345) om rätt till arbetstagares uppfinningar LO Landsorganisationen
PTK Privattjänstemannakartellen RB Rättegångsbalk
SAF Svenska Arbetsgivareföreningen
SNAU Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar SOU Statens offentliga utredningar
1. Inledning
1.1 Problembakgrund
Rätten för anställda att söka patent på sina uppfinningar har funnits länge, men även arbetsgivares rätt till sina anställdas uppfinningar har varit en självklarhet inom svensk rätt under lång tid. Innan Lag (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar -hädanefter kallad LAU – stiftades rådde full avtalsfrihet, men lagstiftaren såg ett behov av en reglering för att stärka arbetstagarens ställning och råda bot på den osäkerhet som en avsaknad av reglering ledde till. Vid lagens utformning 1949 såg arbetsmarknaden annorlunda ut än idag, olika former av anställningar fanns inte. Idag jobbar alltfler via så kallade bemanningsföretag, och hyrs på så vis ut till andra företag och blir så kallade konsulter. Idag reglerar LAU en arbetsgivares rätt att förvärva en arbetstagares uppfinning. Det finns även så kallade uppfinnaravtal som är ramavtal som reglerar rättigheter och ersättningar när det gäller arbetstagares uppfinningar. Eftersom LAU är dispositiv enligt 2§ så gäller när avtal finns att dessa går före lagen. Olika företag tillämpar olika ramavtal. Något som är gemensamt för LAU och ramavtalen är avsaknaden av regler vad gäller inhyrda konsulter, ex-jobbare och praktikanter som inte är anslutna via kollektivavtal eller ramavtal, sådana vi hädanefter kommer benämna som utanförstående arbetstagare.
Denna avsaknad av regler gör att parterna – konsulten- och det företag som hyrt in konsulten inte vet vilka lagar och regler som ligger till grund för att bestämma ersättningen och
förvärvsrätten. Problemet uppstår när uppfinnare inte har någon rättslig grund att stå på när ersättning ska begäras av förvärvstagaren d.v.s. arbetsgivaren. En naturlig konsekvens av okunskapen och den bristande regleringen medför att konflikter gällande ersättningen lätt kan uppstå. Rättspraxis på frågor som rör ersättningen vid arbetstagares uppfinningar är
begränsad, vilket gör det svårt för berörda parter att hitta vägledning i sina frågor. Efter kontakt med yrkesverksamma ingenjörer och deras arbetsgivare, så har vi förstått att det finns ett behov av att tydliggöra gällande rätt, och vi avser att belysa samt analysera problemet.
1.2 Problemformulering
- Hur ser gällande rätt ut för förvärv och ersättning för utanförstående arbetstagares uppfinningar?
- Vilka effekter leder den nuvarande regleringen till och ger den upphov till ett missgynnande vid tvistelösning för utanförstående arbetstagare?
- Finns ett behov av att via avtal eller lag ge uppfinnare som är utanförstående arbetstagare ökade rättigheter, liknande de som förekommer i LAU och i Uppfinnaravtalet?
1.3 Syfte
Vårt syfte med uppsatsen är att utreda rättsläget när en utanförstående arbetstagare är ensam uppfinnare eller har bidragit till en del av skapandet av en uppfinning samt visa på eventuella brister i regleringen. Vidare avser vi att utreda de praktiska effekterna av gällande rätt, och om det finns ett behov av att ge arbetstagaren större rättigheter, via avtal eller lag. Vi avser att skriva för en läsekrets som är verksam inom immaterialrätt och för de som är verksamma inom ingenjörsyrket. Detta för att ge klarsyn på ett område där det råder många tveksamheter och inom vilket många är verksamma och berörs av.
Vår analys kommer att beröra huruvida det finns ett behov av ökad reglering inom problemområdet, och analysen kommer att utgå ifrån arbetstagarens perspektiv.
1.4 Metod
Det källmaterial vi har använt oss av är lagar och förarbeten till LAU. Vi har främst berört LAU, men även behandlat andra lagar som exempelvis skadeståndslagen (1972:207), Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område och Köplagen (1990:931). Information har sökts i nordisk litteratur, men något av värde för uppsatsen har inte hittats. Rättspraxis från domstolarna och skiljenämnderna har använts. Kontakt har tagits med en förbundsjurist från Sveriges ingenjörer för att få hennes uppfattning angående
problemen. Den svenska rättspraxisen är begränsad till cirka tre fall per år, och det har
inneburit att arbetet med att ge en enhetlig beskrivning av rättsläget har försvårats. Utlåtanden från Statens Nämnd för Arbetstagares Uppfinningar – hädanefter kallad SNAU- är sedan 1990 belagda med sekretess, vilket har lett till att primärkällor inte har kunnat användas vid
undersökning av nämndens utlåtanden. Istället har referat av SNAUs utlåtanden använts, som har sammanställts i doktrin.1
Subjektiv ändamålstolkning har använts för att förstå lagstiftarens och rättstillämparens syfte till en lag eller ett domslut. Vårt syfte med uppsatsen är att verksamma inom immaterialrätt och verksamma ingenjörer ska hitta vägledning i uppsatsen och utifrån det syftet avses uppsatsen ramas in och författas.
1.5 Avgränsning
Källmaterialet har avgränsats till nordisk litteratur skriven på svenska. Vi har även begränsat oss till att enbart utreda problemen inom patenträtten, och har därför bortsett från
intellektuella verk som faller under övriga immaterialrättsliga regler.
1.6 Disposition
Uppsatsen delas upp i två olika delar. Första delen består av en utredning kring rättsläget, praxis på området och utredning av arbetstagarbegreppet. Uppsatsen inleds med ett kapitel om patenträtt och omständigheterna som följer av en patentansökan. I kapitel tre utreds
arbetstagarbegreppet, uppdragstagarbegreppet och arbetsgivarbegreppet för att utreda vilka som omfattas av LAU. Vidare utreds i kapitel fyra innebörden av ett förvärv och olika
graderingar. Grund för ersättning och olika ersättningsnivåer utreds i kapitel fem, tillsammans med en utredning kring praxis på arbetstagares uppfinningar och patentintrång. Processföring i tvister som rör utanförstående arbetstagares rätt till ersättning utreds i kapitel sex och slutligen avslutas den första delen med ett kapitel avseende en jurists syn på rättsområdet. Den andra delen består av en analys av de fakta vi framfört i första delen och en slutsats av frågeställningarna i avsnitt 1.2 besvaras.
2. Patent, Sverige
2.1 PatentansökanReglerna i LAU harmoniserar i stor grad med reglerna i Patentlagen (1967:837). Är man inte medveten om hur reglerna i Patentlagen ser ut, så är det svårt att få förståelse för LAU och dess användning. Redan i 1 § i LAU nämns ”patenterbara uppfinningar” för vilka kriterierna anges i Patentlagens första kapitel. De främsta kriterierna där är de som anges i 1 kap 1 §, att det ska vara en uppfinning och den ska kunna tillgodoses industriellt. Några fler konkreta kriterier anges inte, utan man definierar en patenterbar uppfinning utifrån vad den inte är. Exempelvis är konstnärliga verk inte patenterbara eftersom de faller in under
upphovsrättslagen. Vidare kan inte kirurgiska eller terapeutiska behandlingar patenteras,2 inte heller växtsorter eller djurraser är patenterbara.3 För att uppfinningen ska vara patenterbar ska den vara ny i förhållande till vad som var känt dagen före patentansökan lämnats in.
Nyhetskravet är strikt vilket anges i 1 kap 2 § och det spelar ingen roll på vilket sätt eventuell information om uppfinningen har kommit ut. Nyhetskravet innebär att den första inlämnade patentansökan på uppfinningen är den som beviljas. Lämnas en senare patentansökan in på
2 1 kap 1 d § Patentlagen. 3 1 kap 1a § Patentlagen.
samma uppfinning, av annan part, så hindrar nyhetskravet ett patent från att beviljas på den senare ansökan. Patentansökan inlämnas till Patent- och registreringsverket, i lagen kallad patentmyndigheten,4 antingen skriftligen eller sedan 2008, elektroniskt.5
En ansökan ska enligt 8 § 2 st. innehålla en beskrivning av uppfinningen samt om det behövs, ritningar på uppfinningen. Ett förtydligande av hur uppfinningen kan användas industriellt ska också anges, såvida det inte framgår av beskrivningen eller uppfinningens art. Ett krav
uppställs på att en fackman utifrån beskrivningen ska kunna utöva uppfinningen.
I tredje stycket uppställs ett krav på ett sammandrag av beskrivningen och patentkraven, som enbart ska fungera som teknisk information och inte information av betydelse för beviljande av patent. Beskrivningen av uppfinningen och patentkraven är viktiga, eftersom otydlighet i beskrivningen är en av grunderna för att upphäva ett patent.6 Andra formella krav är att
ansökan ska innehålla namn och adress på uppfinnarenoch om ansökan sker av någon annan än uppfinnaren, ska grund för rätt till uppfinning anges. Patentmyndigheten ifrågasätter inte en ansökan gjord av annan än uppfinnaren om det inte finns särskild anledning att ifrågasätta den. En underrättelse om ansökan ska dock skickas till uppfinnaren, om detta inte upplevs obehövligt. Det bör nämnas att även en felaktig angivelse av uppfinnarnamn inte är en ogiltighetsgrund för patent i Sverige, inte heller i resten av Europa.7
De avgifter som följer av en ansökan är en ansökningsavgift och en årsavgift. Årsavgiften är en granskningsavgift som betalas för varje år som granskning av en patentansökan sker, fram tills det att beslut tagits. Överstiger patentkraven tio stycken så ska en tilläggsavgift erläggas för varje patentkrav utöver de tio första.8
För att en patentansökan ska anses ingiven ska alla de formella kraven vara uppfyllda och 20-årsfristen för ett patents upprätthållande börjar löpa på ingivningsdagen. Eventuella brister i ansökan ska på patentmyndighetens uppmaning avhjälpas inom två månader.9 En ansökan får inte ändras efter ingivningsdagen, man får alltså inte söka patent på något mer än det som angavs i den ansökan som anses som ingiven.10
4 2 kap 7§, 8 § 1 st Patentlagen.
5 SFS 2000:1158, prop. 2000/01:13 s. 36 ff. 6 2 kap 25 § 2 p. Patentlagen.
7 KARNOV, Kommentar 64 till 8 § Patentlagen, Louise Jonshammar (2014-04-24) 8 Se bilagan till Patentkungörelse (1967:838).
9 2 kap. 8 b, 8 c §§ Patentlagen. 10 2 kap 13 § Patentlagen.
Om någon yrkar bättre rätt till uppfinningen än den sökande, så kan patentmyndigheten förelägga den yrkande att ansöka om stämning vid domstol, för att yrkandet ska tas i beaktande vid beslut om patent. Om stämningen anhängiggörs i domstol, så ska
patentmyndigheten låta patentansökningen vila i väntan på att målet i domstol ska avgöras.11 Möjligheten finns även att få rätten överförd till den yrkande, om personen kan visa, inför patentmyndigheten att han äger bättre rätt till uppfinningen. 12
2.2 Patentintrång, tvister
Att ha ett patent innebär en ensamrätt för patentinnehavaren att förfoga över och utbjuda den uppfinning som patentet omfattar. Patentet är en förmögenhetsrättslig tillgång, som kan köpas, säljas eller licensieras.13 Ett patent kan även pantsättas, och då krävs att
patentinnehavaren följer de regler som förekommer i Patentlagens 12 kap. Ensamrätten upprätthålls genom lagen i 20 år,14 men kan begränsas via vissa klausuler i lagen om tvångslicens.15 I lagens 57 § finns föreskrivet straffansvar för de som gör intrång i
ensamrätten, så kallat patentintrång. Vi ska inte närmare gå in på rekvisiten för patentintrång, men ändock notera att enligt 57 § 3 st. måste målsäganden ange brottet till åklagaren för att åklagaren ska kunna väcka åtal och enligt 57 b § så måste ett yrkande om användningsförbud från käranden komma in till domstolen. Tvister i patentintrång avgörs av Stockholms
tingsrätt.16 Om ersättning och praxis i patentintrångsmål, se avsnitt 5.5 och 5.6.
3. Vilka är arbetstagarna och arbetsgivarna?
3.1 Begreppet arbetstagareDet finns ingen legal definition av begreppet arbetstagare utan begreppet definieras olika beroende på särskilda omständigheter och inom vilket rättsområde begreppet ska användas. Arbetstagarbegreppet förekommer främst inom arbetsrätten, men även inom LAU. Det är även svårt att skilja på de två huvudkategorierna inom arbetsavtal; anställningsavtal och uppdragsavtal. Denna gräns är väldigt viktig eftersom bara arbetsavtalet anses tillhöra
arbetsrätten, vilket gör att de som har ett uppdragsavtal faller utanför de skyddsregler som den svenska arbetsrätten stiftat till skydd för arbetstagarna och därför kan bland annat inte lag 11 2 kap 17 § Patentlagen. 12 2 kap 18 § Patentlagen. 13 1,43 §§ Patentlagen. 14 40 § 1 st. Patentlagen. 15 45-50 §§ Patentlagen. 16 65 § Patentlagen.
(1982:80) om anställningsskydd (LAS) tillämpas.17 Nedan kommer begreppet arbetstagare att behandlas utifrån några olika utgångspunkter. Utgångspunkterna är arbetsrätten, patenträtten, LAU och inom avtal. Enligt arbetsrätten finns det ett antal och relativt specifika
omständigheter som det tas hänsyn till vid en bedömning angående om en person ska anses vara arbetstagare. I propositionen till LAU framkommer hur lagen ska bedöma begreppet arbetstagare.18 LAU reglerar enbart vissa specifika omständigheter och regleringen är därmed inte heltäckande. Vid en undersökning beträffande begreppet inom patenträtten definieras inte begreppet, eftersom patenträtten enbart avser frågan om erhållande av patent och inte något som har med arbetsrättsliga frågor att göra. Inte heller reglerar avtal något angående hur begreppet arbetstagare ska tolkas. Vid en bedömning av begreppet uppdragstagare inom arbetsrätten tas hänsyn till samma omständigheter som vid arbetsrättens bedömning av begreppet arbetstagare, för att avgöra den anställdes anställningsform.19 Skillnaden mellan arbetstagare och uppdragstagare är att en uppdragstagare är mer självständig och inte arbetar under någon annans ledning samt att arbetet ofta är av tillfällig karaktär.
En annan anställningsform är att arbetsgivaren kan välja att hyra in arbetskraft, som huvudregel gäller då att den som hyr ut arbetskraften är arbetsgivare och att den uthyrda personalen inte är arbetstagare till beställaren av arbetskraften enligt 1 och 5 §§
uthyrningslagen.20
3. 1.1 Begreppet arbetstagare enligt arbetsrätten
Som tidigare nämnts bestäms arbetstagarbegreppet efter en helhetsbedömning av olika omständigheter i ett enskilt fall, och med stöd av praxis brukar vissa omständigheter särskilt beaktas. Omständigheter som visar på att den arbetspresterande anses som arbetstagare är följande,
1) Anställningsavtal: ett anställningsavtal behöver inte uttryckligen ha träffats men ska kunna konstateras och ska bygga på avtalsgrunder. Avtalet kräver alltså inte någon särskild form och ett anställningsavtal kan ha tillkommit genom så kallat konkludent handlande.
2) Personlig arbetsskyldighet: som innebär att arbetstagaren i princip är skyldig att personligen genomföra de arbetsuppgifter som tilldelas honom eller henne.
17 Adlercreutz , Axel och Mulder, Bernard Johann, Svensk arbetsrätt, 14:e uppl. 2013, s. 18. 18 Prop. 1949:101 s. 61.
19 SOU 1993:226 ff. 20 SFS 2012:854.
3) För arbetsgivarens räkning: och innebär att arbetstagaren är skyldig att utföra det arbete han eller hon blivit tilldelad och utförs för arbetsgivarens räkning.
4) Ledning och kontroll: betyder att arbetsgivaren bestämmer när, hur och var ett arbete ska utföras och att arbetstagaren följer arbetsgivarens ledning och kontroll.
5) Ersättning: att arbetstagaren på något sätt ska vara garanterad lön för det arbete han eller hon utför, prestationsvederlag som ackord och provision kan förekomma.
6) Arbetets omfattning: arbetsomfattningen ska vara så utmärkande att arbetstagaren inte har något utrymme att prestera arbete för en annan arbetsgivare. Det behöver inte vara fråga om ett heltidsarbete för att detta ska föreligga. Detta betyder inte att det finns hinder att en arbetstagare har flera arbetsgivare samtidigt.
7) Med arbetets intensitet menas att arbetsförhållandet mellan arbetsgivaren och arbetstagaren ska vara av en mer varaktig karaktär. Dock kan även tillfälliga arbeten av arbetspresterande anses vara arbetstagare.
8) Socialt kriterium: här tittar man på arbetspresterande och undersöker om han eller hon i socialt och ekonomiskt hänseende kan jämställas med arbetstagare.
9) Organisatorisk tillhörighet: den arbetspresterande bör beaktas som arbetstagare om hon eller han kan anses ingå i annans företagsorganisation.
10) F-skatt: den som bedriver näringsverksamhet ska utfärda en F-skattsedel, men bara för att en person har en F-skattsedel ska den arbetspresterande inte automatiskt bortses som
arbetstagare.21
3.1.2 Begreppet arbetstagare enligt LAU
Som tidigare nämnts, brukar man utöver beaktandet av vissa omständigheter även ta hänsyn till om det finns något särskilt ändamål med lagen som kan komma att påverka begreppet arbetstagare. I vårt fall framkommer det i propositionens specialmotivering till 1§ att
begreppet arbetstagare enligt LAU ska tolkas som en relativ fast anställning vilket betyder att en person har en viss uppsägningstid, har ackord eller timlön, och att arbetspresterande som har tillfälliga uppdrag eller anses sakkunniga inte ska räknas som arbetstagare. Det står även klart och tydligt i LAU vilka som inte innefattas av begreppet arbetstagare. Lärare vid universitet och högskolor, och anställda vid försvarsmakten, värnplikten eller forskare
omfattas inte av lagen.22 Uppfyller inte personen de nämnda kriterierna, anses denne inte vara arbetstagare enligt LAU.
3.1.3 Begreppet arbetstagare enligt patenträtten
I patenträtten förekommer inte begreppet arbetstagare. Högsta Domstolen har i NJA 1994 s. 81 slagit fast att Patentlagen reglerar rätten till att erhålla patent och inte tvister mellan arbetsgivare och arbetstagare. Tvisten rör frågan om vilken domstol som är behörig att
handlägga en tvist mellan en arbetsgivare och en arbetstagare när tvisten rör rätten till att söka patent i utlandet för arbetstagarens uppfinning när det finns oklarheter i om skissen till den patenssökta uppfinningen gjorts före eller efter att anställningen upphört.
3.1.4 Enligt avtal
Vi har även granskat vissa standardiserade anställningsavtal, men vi kunde inte hitta någon slags definition angående begreppet arbetstagare. I avtalen fanns bara en ram för hur anställningsavtalet kan se ut, och inte heller i de allmänna kommentarerna till
anställningsavtalen togs det upp någon definition av vad en arbetstagare är. Vi undersökte även några konsultavtal men inte heller här gavs någon definition på hur begreppet konsult ska tolkas, och i de allmänna kommentarerna till konsultavtalen fanns inte heller någon ledning till hur begreppsbestämningen för konsulter skulle tolkas.23 Vi granskade även Uppfinnaravtalet men inte heller här framkom någon definition av begreppet arbetstagare.
3.2 Begreppet uppdragstagare
Som tidigare nämnts är gränsdragningen mellan uppdragstagare och arbetstagare svår och bedöms genom att i det enskilda fallet undersöka samtliga omständigheter och göra en helhetsbedömning av det. Omständigheter som tyder på att den arbetspresterande personen anses som uppdragstagare är
1) Personlig arbetsskyldighet; den arbetspresterande har inte någon personlig arbetsskyldighet vilket innebär att personen kan på eget ansvar överlämna arbetsuppgifter helt eller delvis till annan arbetstagare.
2) Utgifter; den arbetspresterande står själv för utgifterna för arbetets prestation.
3) Ledning och kontroll; den arbetspresterande kan själv bestämma hur arbetet ska utföras samt arbetsplats och arbetstid om inte någon inskränkning krävs av arbetet.
22 Prop. 1949:101, s. 61 f.
4) Ersättning; ersättningen för den utförda prestationen är beroende på verksamhetens ekonomiska resultat.
5) Arbetsomfattning; arbetsförhållandet eller arbetsavtalet hindrar inte den arbetspresterande att genomföra liknande arbete åt någon annan arbetsgivare samtidigt.
6) Arbetets intensitet; arbetsförhållandet mellan beställaren och den arbetspresterande är av tillfällig karaktär.
7) Socialt kriterium; den arbetspresterande är i socialt och ekonomiskt avseende jämställd med företagare inom samma verksamhetsgren.
8) Arbetsåtagandet; arbetsförpliktelsen är avgränsad till vissa bestämda arbetsuppgifter. 9) Egna redskap; den arbetspresterande utnyttjar egna redskap, maskiner eller råvaror i sitt arbete.
10) Tillstånd; den arbetspresterande har mottagit personligt tillstånd från myndighet att få firman registrerad för verksamheten.24
3.3 Begreppet Arbetsgivare
Benämningen arbetsgivare brukar betraktas som den som ingått ett anställningsavtal med en arbetstagare.25 Vid uthyrningssituationer gäller uthyrningslagen som säger att
bemanningsföretaget där arbetstagaren är anställd är arbetsgivare.26
4. Förvärv – vad övergår och hur?
4.1 InledningLAU är till stor del dispositiv, förutom ett par tvingande bestämmelser som är till för att skydda arbetstagaren. I propositionen framkommer att kommittén ansåg att lagen enbart ska reglera det mest väsentliga, som ersättning och konkurrensförbud och undvika att bli en samling med mer eller mindre tvingande komplexa regler. LAUs regler omfattar således arbetsgivarens förvärsvrättigheter, vad som bör utgöra skälig ersättning till arbetstagaren, tidsfrister, behörig domstol och processföring. De tvingande reglerna avser ersättning27 och förvärvsrätt till uppfinningar som uppstått efter anställningens upphörande.28 Enligt
24 SOU 1993:32, s. 226 ff. 25 AD 1999:21. 26 Adlercreutz s. 72 f. 27 6 § LAU. 28 7 § 2 st. LAU.
kommittén så kan inte en omfattande lagstiftning utformas på grund av den särskilda natur som varje situation som rör arbetstagaruppfinningar har. Således bör viss avtalsfrihet råda för att ersättningen och villkoren ska kunna anpassas till parternas viljor.29
När en uppfinning tillkommit ska den graderas utifrån tre kategorier och vilken kategori den ska tillhöra regleras av LAU och Uppfinnaravtalet.30 Kategorierna är indelade efter hur stort samband uppfinningen har med arbetsgivarens verksamhet, och kommer redogöras för senare.31 En arbetstagares uppfinning som faller inom arbetsgivarens verksamhetsområde ska anmälas till arbetsgivaren utan dröjsmål.32 Vad som är utan dröjsmål framgår inte av LAU, och inte heller av propositionen till LAU.33 Arbetsgivaren har efter en underrättelse om arbetstagares uppfinning en tidsfrist på fyra månader att avgöra om arbetsgivaren vill överta rättigheterna till uppfinningen eller inte. Under denna tid får arbetstagaren inte på något sätt förfoga över uppfinningen eller bidra till att information om den offentliggörs. Om
arbetsgivaren avstår från att förvärva rättigheterna eller inte lämnar besked inom den angivna tidsfristen, har arbetstagaren rätt att söka patent på uppfinningen.34 Det är uppfinnarrätten som LAU reglerar, och nedan redogörs innebörden av den.35
4.2 Utredning av begrepp
4.2.1 Patenträtt
Patenträtten är det rättsliga skyddet för uppfinningar, och syftet med patenträtten är att främja samhällets utveckling genom att under en begränsad tid ge patentinnehavaren ensamrätt till att kunna utnyttja uppfinningen. Som utbyte för detta ska uppfinningen offentliggöras och
beskrivas för att kunna ge ledning för andra uppfinnare.36 4.2.2 Uppfinnarrätt
Uppfinnarrätten är den rätt som uppfinnaren har till sin egen uppfinning, men även rätten till att erhålla patent på den med förutsättning att den är patentbar. Uppfinnarrätten kan överlåtas och regleras genom LAU.37Docent Sanna Wolk skriver att det är ansökningsrätten, alltså rätten till att söka skydd för uppfinningen som arbetsgivaren kan förvärva genom regleringen i LAU. Detta brukar benämnas som uppfinnarrätten och kan anses som ett förmögenhetsobjekt
29 Prop. 1949:101 s. 21 ff.
30 3 § LAU, 1 § Uppfinnaravtalet, se även avsnitt 4.3.1 och 4.3.2. 31 Se avsnitt 4.2. 32 4 § LAU. 33 Prop. 1949:101. 34 5 § LAU. 35 Se avsnitt 4.2.2. 36http://www.ne.se/lang/patentr%C3%A4tt. (2014-04-24) 37http://www.ne.se/lang/uppfinnarr%C3%A4tt. (2014-04-24)
vilken kan överlåtas helt eller delvis. Arbetsgivaren kan använda uppfinnarrätten till att lämna in en ansökan om patent.38
4.3 Olika graderingar av uppfinningar
4.3.1 Gradering enligt LAU
LAU är tillämplig på uppfinningar som gjorts i allmän eller enskild tjänst.39 Enligt 2 § så är LAU dispositiv, alltså finns något annat avtalat parterna emellan så ska det avtalade ha företräde framför lagen. Rättigheterna till en uppfinning som åstadkommits under
anställningstiden, eller antas ha åstadkommits inom tidsfristen i 7 §, ska tillfalla arbetsgivaren under vissa givna förhållanden. I LAU görs en bedömning utifrån vissa kriterier, där
rättigheterna antingen är större eller mindre för arbetsgivaren, beroende på hur lagen bedömer en uppfinning. I 3 § 1 st. anges att om uppfinningen ingår i arbetstagarens huvudsakliga arbetsuppgift och har uppkommit till följd av denna, eller om uppfinningen är en lösning av en angiven uppgift, så äger arbetsgivaren rätt att inträda som rättsinnehavare av uppfinningen, förutsatt att utnyttjandet av uppfinningen faller inom arbetsgivarens huvudsakliga
verksamhetsområde. Med huvudsakliga verksamhetsområde menas att produkten ska kunna användas i den tillverkning som sker hos arbetsgivaren, eller vara en del av det
forskningsarbete som arbetsgivaren bedriver. Lagen harmoniserar med propositionen till lagen, där lagkommittén ansåg att uppfinningar som kommit till genom att praktiska problem har lösts ska klassas som tjänsteuppfinningar.40 Vikten av detta kriterium framhävs i flera rättsfall, bland annat i ett mål från Stockholms tingsrätt daterat den 12 juli 2013, mellan ContextVision AB och SAPHENEIA Commercial Products AB.41 Tingsrätten utreder även
sambandsfrågan, det samband som finns mellan arbetstagarnas huvudsakliga arbetsuppgifter och den patenterbara uppfinningen, vilken får en stor betydelse för domslutet. Tingsrätten kommer bland annat fram till att lagen ska tolkas strikt enligt dess ordalydelse med
hänvisning till bland annat doktrin inom ämnet.42 En viktig omständighet som framkommer i målet är att uppfinningen som tvisten rör kunde liknas vid en produkt som arbetsgivaren använde i sin verksamhet och att den konkurrerade med arbetsgivarens produkter och att de arbetsuppgifter som uppfinnarna var förordnade på arbetsplatsen alltför väl kunde knytas till att en produkt av det slaget det tvistades om kunde uppstå.
38 Wolk, Sanna, Arbetstagares immaterialrätter, 2:a uppl. 2008, s. 49. 39 1 § 1 meningen LAU.
40 Prop. 1949:101 s. 7 ff. 41 Målnummer T17713-08.
I de fall en uppfinning inte uppfyller rekvisiten i 3 § 1 st. när den i och för sig faller inom arbetsgivarens verksamhetsområde, men har tillkommit i samband med anställningen på något annat sätt än vad ställs upp i första stycket. Äger arbetsgivaren rätt att använda uppfinningen i sin verksamhet och arbetsgivaren får en så kallad enkel licens till tjänsteuppfinningen.43 Arbetsgivaren inträder dock inte som rättsinnehavare av uppfinningen, men arbetstagaren kan inte hindra arbetsgivaren från att använda den i sin produktion eller i sitt forskningsarbete. Om uppfinnaren på något sätt önskar att överlåta någon form av rätt till uppfinningen, har arbetsgivaren företrädesrätt att komma överens med uppfinnaren om denna rätt och mera omfattande rättigheter.
Den enda skillnaden mellan 2 och 3 st. i 3 § är att uppfinningen visserligen sammanfaller med arbetsgivarens verksamhetsområde, men tillkommit utan något samband med anställningen. Arbetsgivaren har även i det fallet en företrädesrätt att komma överens med uppfinnaren om rätt till utnyttjande, så kallad licens.
Oavsett vilken typ av uppfinning det handlar om, så krävs det att uppfinningen faller inom arbetsgivarens verksamhetsområde för att arbetsgivaren överhuvudtaget ska kunna få någon rätt till uppfinningen. Existerar inte det sambandet, står arbetsgivaren utan stöd från LAU att begära rättighet till uppfinningen.
4.3.2 Gradering enligt Uppfinnaravtalet
Uppfinnaravtalet ska tillämpas vid uppfinningar gjorda av arbetstagare som är anslutna till Uppfinnaravtalet. Avtalet har ingåtts mellan Privattjänstemannakartellen (PTK) och Svenskt Näringsliv.
När en person har konstaterats uppfunnit en patenterbar produkt så ska det göras en gradering enligt en skala som sträcker sig från A till C. En A-uppfinning är en uppfinning som ”faller inom ramen för anställds tjänst eller särskilda uppdrag,”.44 Enligt kommentarerna i
Uppfinnaravtalet, så förklaras uppfinningen som en produkt som kommit till av den anställdes åtagande för uppfinningen och där lönen anses som skälig ersättning för den. De
huvudsakliga kriterierna för att en uppfinning ska få graderingen A, är att någon av den anställdes arbetsuppgifter kan leda till att en uppfinning uppstår. Det behöver dock inte vara syftet med arbetsuppgiften. Det andra kriteriet är att företaget ställt sina resurser till
43 NIR 1990 s. 14 (verksamheten i statens nämnd för arbetstagares uppfinningar) 44 1 § Uppfinnaravtalet
förfogande för uppfinningens uppkomst, dvs. att den anställde med användning av bl.a. företagets lokaler, material, kompetens och maskiner utvecklat uppfinningen. Konsekvensen av att en uppfinning får benämningen A, är att företaget äger rätt att överta ägandet över den, om företaget så önskar. Uppfinnaren ska skriftligen bekräfta denna rätt.45
En B-uppfinning är en uppfinning ”vars utnyttjande faller inom arbetsgivarens
verksamhetsområde, men som inte utgör A-uppfinning,”.46 Det som skiljer B-uppfinningen från en A-uppfinning är att den visserligen faller inom arbetsgivarens verksamhetsområde, men vid en annan sektion eller annan inriktning hos arbetsgivaren, än den uppfinnaren arbetar med eller har anställts för att arbeta med. Om en person på ett företag på eget initiativ har intresserat sig för ett ämne som sedermera har resulterat i en uppfinning, och självständigt utvecklat en patenterbar produkt, så ska denna klassas som en B-uppfinning. Enligt
Uppfinnaravatalet så gör det faktum att uppfinningen uppstått på grund av att uppfinnaren via sitt arbete upptäckt ett behov av att lösa ett problem, inte att uppfinningen ska klassas som en A-uppfinning som ju arbetsgivaren enligt 3 § Uppfinnaravtalet äger.
För att illustrera problemen som kan uppstå mellan klassificeringen av en A- och B-uppfinning och sätta kriterierna i praktisk tillämpning så ges nedan exempel på två olika utfall. Exemplen är tagna från kommentarerna till 1 § i Uppfinnaravtalet.
”1) En konstruktör är anställd på konstruktionskontoret vid ett företag som tillverkar släpvagnar till långtradare, inbegripet kopplingsanordningar mellan långtradare och släpvagnar. Konstruktören åstadkommer en patenterbar uppfinning, som berör en sådan konstruktion. Uppfinningen är att klassificera som A-uppfinning.”
”2) Ett större företag ägnar sig åt mekanisk verkstadsrörelse med tonvikt på elektriska komponenter. Inom företaget finns skilda avdelningar bl.a. för elektriska motorer,
transformatorer, högspänd kraftöverföring, traverser, fordon, elektronik, licensfrågor m m. En inom elektronikavdelningen anställd gör- vid sidan av sina normala arbetsuppgifter – en mekanisk uppfinning, som gäller lyftanordning för travers. Uppfinningen är att klassificera som B-uppfinning.”
45 3 § Uppfinnaravtalet 46 1 § Uppfinnaravtalet
Vid tillämning av Uppfinnaravtalet så är alla andra uppfinningar än de ovannämnda att anse som C-uppfinningar. Lydelsen i 1 § lyder som följer ”uppfinning, som varken är
A-uppfinning eller B-A-uppfinning.” Även här ska ett exempel från uppfinnaravatalet ges,
”3) En kemiingenjör, anställd vid föregående exempel nämnd verkstadsindustri, arbetar inom företagets centrallaboratorium med problem avseende isolationsmetoder. Han gör därvid vissa rön, som han på sin fritid arbetar vidare på, och kommer då fram till en patenterbar uppfinning avseende tvättmedel. Uppfinningen är att klassificera som C-uppfinning.” Uppfinnaravatalets 2§ lämnar ett visst utrymme åt den anställde att själv bedöma vilken skyldighet den anställde har att anmäla en uppfinning till arbetsgivaren. Enligt första stycket första meningen så är den anställde skyldig att anmäla en uppfinning, om den anställde anser sig ha gjort en A- eller B-uppfinning. ”Anse” är ett vedertaget begrepp47 för en känsla eller en
åsikt som ger en person möjlighet att argumentera för sitt ställningstagande utifrån personliga preferenser. Syftet med vår utredning är inte att granska uppfinnaravatalet, men man bör fundera över det öppna begreppet som ställts i avtalet. Vi kommer i analysen beröra frågan ytterligare.
För C-uppfinningar gäller enligt 2 § 2 meningen i Uppfinnaravtalet, att arbetstagaren bör lämna upplysning om uppfinningen till arbetsgivaren. Enligt Uppfinnaravtalet, så vill man att upplysning om uppfinningen lämnas för att äganderätten till uppfinningen är utredd innan uppfinningen exploateras. Konstateras uppfinningen tillhöra gruppen C så kan inte
arbetsgivaren göra anspråk på den. Den tillhör alltså uppfinnaren som ensam äger rätten att förfoga över den.
4.4 Vilken rätt ska arbetsgivaren ha till uppfinningarna, enligt propositionen
När uppfinnaren är anställd av arbetsgivaren kan det i vissa fall anses som att arbetsgivaren medverkat på så sätt att arbetstagaren använt företagets utrustning och material och på så sätt åstadkommit uppfinningen eller genom anvisningar från företaget. Med detta som
utgångpunkt har kommittén gjort en uppdelning av uppfinningarna i tre olika kategorier; tjänsteuppfinningar, övriga uppfinningar inom arbetsgivarens verksamhetsområde och fria uppfinningar, vilket motsvarar A, B och C uppfinningar.
I fråga om tjänsteuppfinningar, så kallade A-uppfinningar, kan man som regel utgå ifrån att arbetstagaren inte kunnat göra uppfinningen eller kunnat fullborda sin idé utan att haft tillgång
till exempelvis arbetsgivarens verktyg, lokaler och andra hjälpmedel eller utan att utnyttja företagets erfarenheter inom området. Det kan vid detta tillfälle vara så att arbetsgivaren har en viss del i uppfinningens tillkomst, och kan därför betraktas som en meduppfinnare. Även om detta inte är fallet är det skäligt att arbetsgivaren erhåller någon rätt till arbetsresultatet -uppfinningen- som ersättning för kostnaderna.48
Beträffande den andra kategorin av uppfinningar (övriga uppfinningar inom arbetsgivarens verksamhetsområde) har kommittén anfört att arbetstagarens prestation saknar direkt samband med hans arbetsuppgifter, och att arbetsgivaren inte kan anses ha bidragit i samma
utsträckning som vid tjänsteuppfinningar. Därför har inte arbetsgivaren samma skäl för rätten till arbetsresultatet. Det vore dock enligt kommittén otillfredsställande om arbetsgivaren skulle gå miste om uppfinningen och den skulle vara till förmån för en konkurrent om uppfinningen framkommit på hans företag och inom hans arbetsområde. Därför borde
arbetsgivaren i fråga om dessa uppfinningar på liknande sätt få företrädesrätt under en viss tid och kunna inträda som arbetstagarens rättsinnehavare.49
Beträffande den tredje kategorin av uppfinningar (de fria uppfinningarna) är kommitténs mening att det inte finns något skäl till inskränkning av uppfinnarens rätt till uppfinningen. Arbetsgivaren har inte på något sätt bidragit till uppfinningen, och kan inte anses ha någon del i uppfinningen.50
Vid en sammanfattning av LAU, Uppfinnaravtalet och propositionen visar, det sig att LAU och Uppfinnaravtalet har liknande rekvisit för hur en uppfinning ska graderas. I båda fallen utgår graderingen från hur starkt samband uppfinningen har med arbetsgivarens
verksamhetsområde och hur stor del arbetstagarens arbetsplats varit en bidragande faktor till att uppfinningen uppstått. I Uppfinnaravtalet är graderingen mer detaljerad än i LAU, schablonbelopp anges och exempel ges på olika graderingssituationer. De har båda en tregradig klassificeringsskala, där den första klassificeringen ger arbetsgivaren rätten till uppfinningen och inte medför en rätt till mer ersättning utöver lön samt övriga skäliga kostnader förknippade med uppfinningens tillkomst. Däremot förskriver både LAU och avtalet att skälig ersättning ska utgå. Ersättningen kan bestå i form av uppfinnarens lön och ändå vara skälig enligt lagen och avtalet, eller utgå som branschöverenskomna
48 Prop. 1949:101 s. 23-25. 49 Prop. 1949:101 s. 26. 50 Prop. 1949:101 s. 26 f.
schablonbelopp, engångsbelopp och annan belöning. I propositionen till LAU har både arbetsgivarens och arbetstagares skyldigheter och behov grundligt utretts.
4.5 Hur förvärvet går till
Uppfinnarrätten ska behandlas som andra förmögenhetsrättsliga egendomar, eftersom den kan utmätas, pantsättas, säljas och lånas ut. Det finns inga tydliga föreskrifter i Patentlagen eller LAU om hur en överlåtelse går till, men vanligtvis sker det genom att via avtal överlåta sin rätt till någon annan, eventuellt mot ersättning. I exemplen nedan redovisas avtalsvillkor som är omfattande, främst hos de stora företagen. Villkoren omfattar olika former av
immaterialrätter såsom datorprogram, mjukvara, konstnärliga verk, skisser och tekniska uppfinningar. I samtliga exempelsammanfattningar som berör ersättningsfrågan förskrivs att den överenskomna lönen ska utgöra skälig ersättning för uppkommen immaterialrätt och att ingen ytterligare ersättning ska utgå. Det som bör noteras i avtalsexemplen är arbetstagarens avsägelse från att göra ekonomiska anspråk på arbetsgivaren, hur omfattande arbetsgivarens rätt är och arbetstagarens förbud att använda sin uppfinning på annat sätt än i anställningen hos den rättighetsövertagande arbetsgivaren.
Docent Sanna Wolk har fått ta del av avtal som företag använder vid avtal om förvärvsrätt. I hennes avhandling har hon granskat flera olika avtal från olika stora företag och kommit fram till att avtalen skiljer sig från varandra avseende överföringen av ensamrätten till
immaterialrätter. Avtalen hon fått ta del av är belagda med sekretess och det finns alltså ingen fullständig redogörelse för dem, men de kan ändå fungera som upplysande exempel för hur en arbetstagares eventuella ensamrätt begränsas.51
Följande exempel kommer från stora företag med fler än 750 anställda, och berör all personal. ”NN avstår till Bolaget all eventuell rätt till uppfinningar, ritningar, konstruktioner och datasystem eller datorprogram med tillhörande dokumentation, som NN under
anställningstiden medverkar i eller själv utvecklar, antingen direkt för kunder eller i interna utvecklingsprojekt. Bolaget får härmed ensamrätt att fritt använda mitt arbetsresultat med tillhörande immaterialrätter för obegränsad tid och utan någon skyldighet att utge ytterligare ersättning utöver NN:s lön.”
”NN:s immateriella arbetsresultat skall tillhöra Bolaget. Med immateriella arbetsresultat avses såsom men inte begränsat till all information, datorprogram, delar av programkod,
tillhörande material såsom texter, bilder, skisser och ritningar, litterära och konstnärliga verk, kataloger och andra sammanställningar etc.”
”NN överlåter härmed till Bolaget utan annan ersättning än den som följer av anställningen eller tvingande lag, den upphovsrätt, patenträtt, mönsterrätt, varumärkesrätt eller annan immateriell rätt till datorprogram, manualer, fotografisk bild, artiklar, mönster och allt annat material (nedan gemensamt benämnda ”Materialet”) som NN ensam eller genom medverkan eller i arbetsledning framställt eller kan komma att framställa i samband med anställningen inom XX-koncernen och som faller inom XX-koncernens verksamhetsområde, oavsett om det framställs under normal arbetstid och inom XX-koncernens lokaler eller inte. Bolaget
erhåller härmed rätt att utan mitt hörande nyttja och förfoga över Materialet, bl. a. genom att framställa exemplar och göra Materialet tillgängligt för tredje man i ursprungligt eller bearbetat skick, med eller utan angivande av mitt namn. Bolaget äger vidare rätt att överlåta eller på annat sätt överföra rätten till tredje man samt företa ändringar i Materialet. Talerätt beträffande den immateriella rätten tillkommer exklusivt Bolaget.”
I exemplen har hela ensamrätten begränsats, och arbetstagaren binder sig vid att inte göra några anspråk på den immaterialrätt som han varit med om att utveckla.
Följande exempel är avtalsbestämmelser som används hos några medelstora företag med mellan 100 och 300 anställda, och används i avtal för administrativ personal, säljare, tekniker/system – och programutvecklare och för projektledare.
”Bolaget förbehåller sig ägande- och upphovsrätten till alla uppfinningar, program, applikationer och övrigt material som upprättas eller tillhandahålls av NN under anställningstiden.”
”NN överlåter härigenom till Bolaget all den rätt som han/hon kan ha eller få till
dataprogram upprättade inom ramen för denna anställning. Den överlåtna rätten innebär bl.a. att Bolaget ges rätt att ändra i program samt upplåta programlicenser. NN förbinder sig dels att icke själv utnyttja programmen för annans räkning än Bolagets, dels att icke till annan röja uppgifter om programmets konstruktion, innehåll eller funktion”
”Upphovsrätten till datorprogram som skapats av NN som ett led i arbetsuppgifter eller efter instruktioner av Bolaget, övergår till Bolaget.”
För personer som är högt uppsatta i ledningen i medelstora företag används följande avtalsbestämmelser.
”Bolaget har äganderätten, liksom samtliga övriga immateriella och andra rättigheter, till allt material och övrigt som NN kan komma att producera eller som utgör resultatet av eller sammanhänger med NN:s tjänst för Bolaget. NN avstår genom detta avtal samtliga anspråk på sådant material eller liknande.”
”NN överlåter samtliga immateriella rättigheter till alla resultat, såsom men inte begränsat till, mönster, texter, skisser, ritningar, databaser och programkod, som har framställts eller bearbetats av NN själv eller i samarbete med annan som ett led i anställningen eller i övrigt kan anses vara resultatet av anställningen. Överlåtelsen innefattar rätt för Bolaget att fritt överlåta rätt vidare liksom att ändra resultatet. Bolaget förbehåller sig även rätten till
uppfinningen av NN i enlighet med lag (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar.” Hos mindre bolag med färre än 100 anställda ger följande exempel en bild på hur
avtalsbestämmelser kan se ut i de bolagen. Exemplen gäller för alla anställda, oavsett befattning och arbetsområde.
”Äganderätten till allt material (”Materialet”) (inkl., men inte begränsat till, material som skyddas av upphovsrätt eller upphovsrätten närstående rättigheter, uppfinningar, mönster varumärken och firmor) som framställs eller skapas av NN eller med dennes medverkan i NN:s anställning hos Bolaget, eller i verksamhet som ¨är relaterad till Bolagets verksamhet samt samtliga immateriella rättigheter hänförliga till Materialet (de ”Immateriella
Rättigheterna”) tillfaller Bolaget. Detta skall gälla oavsett om materialet framställs av Bolaget ensam eller tillsammans med annan. Detta skall vidare gälla oavsett på vilket sätt och i vilken form Materialet framställs eller skapas. Rättighetsövergången är fullständig och NN behåller inga som helst rättigheter till Materialet, med undantag för ideell rätt till upphovsrättslig skyddat Material som ej utgör datorprogram. Ovanstående omfattar även de Immateriella Rättigheter som uppkommer genom NN:s medverkan under en period om ett (1) år efter anställningens upphörande under förutsättning att de Immateriella Rättigheterna i någon form är relaterade till Bolagets verksamhet. Bolaget har rätt att överlåta Materialet och de Immateriella Rättigheterna till annan. Bolaget har rätt att ändra, bearbeta och vidareutveckla Materialet; såvitt avser upphovsrättsligt skyddat Material som ej utgör
datorprogram dock med beaktande av upphovsmannens ideella rätt. NN är fullt kompenserad för det ovanstående genom sin lön.”
”NN kan under sin anställning, själv eller i samarbete med annan, genom design,
rörande Bolagets verksamhetsområde. Alla sådana Verk eller Uppfinningar, skapade eller delvis skapade av NN under arbetstid skall – om inte annat följer av tvingande
lagbestämmelser – vara Bolagets egendom oavsett vem som initierat arbetet och oavsett om arbetet har utförts inom eller utanför Bolagets lokaler. NN:s skapande av Verk eller
Uppfinningar är att anse som en integrerad del i NN:s åtaganden enligt detta avtal och är som sådana kompenserade av den lön som överenskommits mellan parterna.”
”Immateriella rättigheter till resultat av arbete som utförts inom ramen för anställningen skall tillfalla Bolaget.”
”Varje immateriell rättighet, såsom patent, upphovsrätt och varumärke, som är ett resultat av NN:s arbete hos Bolaget skall tillkomma Bolaget. Bolaget är fritt att nyttja, överlåta, utveckla och ändra sådant immateriellt material.”
”Såväl ägande- som förfoganderätten till design, sammanställning av information, metoder och koncept och liknande immateriella tillgångar som NN presterar eller medverkar till att prestera i samband med anställningen eller eljest presterar under den till anställningen består övergår exklusivt och i sin helhet till Bolaget om resultatet av prestationen faller inom ramen för Bolagets verksamhetsområde. Den rätt Bolaget erhåller äger Bolaget fritt överlåta eller upplåta till tredje man.”
I exemplen för mindre företag ses en större spridning vad gäller avtalsbestämmelsernas detaljer.
5. Ersättning
5.1 InledningBåde LAU och Uppfinnaravtalet föreskriver att ersättning till arbetstagaren för dennes uppfinning ska utgå, antingen i form av den anställdes lön och/eller ytterligare ersättning. Medan Uppfinnaravtalet har angivna schablonbelopp förekommer inga schablonbelopp i LAU. Ersättningen ska utgå utifrån vilken gradering en uppfinning får, och graderingen beror till stor del på sambandet mellan uppfinningen och arbetsgivarens verksamhetsområde. Någon exakt beräkning för hur stor ersättning som ska utgå till arbetstagaren för arbetsgivarens rätt till uppfinningen finns inte. Utlåtanden från SNAU och skiljedomarna från
Uppfinnarnämnden rör mycket olika situationer, men nämnderna har grundat sina utlåtanden och domar på liknande grunder. De grunder som nämnderna tar hänsyn till är genomgående anställningens samband med uppfinningen, uppfinningens samband med arbetsgivarens
verksamhetsområde och uppfinningens ekonomiska värde för arbetsgivaren. Ersättning ska även utgå i de fall någon olovligt utnyttjar ett patent, något som undersöks i avsnitt 5.5 och 5.6 som behandlar patentintrång.
5.2 Ersättningsnivåer enligt LAU
Att ersättning ska utgå till arbetstagare vars uppfinning arbetsgivaren fått hel eller delvis rätt till, regleras av 6 §. Ersättning ska utgå även om parterna innan uppfinningen kommit till, avtalat om annat. Propositionen till lagen förklarar vidare betydelsen av ytterligare ersättning till uppfinnaren, eftersom eventuella överenskommelser oftast är fastställda redan vid
anställningens ingående. Förarbetena lämnar dock inga närmare föreskrifter om vilka
omständigheter som ska avgöra ersättingen, eftersom en uttömmande uppräkning inte går att göra på förhand för att inte binda praxis vid särskilda grunder.52 En tidigare överenskommelse
om att lönen ska utgå som ersättning för arbete och uppfinningar hindrar inte arbetstagaren från att göra ersättningsfrågan till tvistefråga i domstol.53 Om behörig domstol, seavsnitt 6. För uppfinnare som inte faller in under arbetstagarbegreppet i LAU så kan inte ersättning krävas med tillämpning av LAU. En uppfinnare som anses vara en utanförstående måste därför kräva ersättning enligt allmänna skadeståndsrättsliga eller avtalsrättsliga regler. Om behörig myndighet i dessa fall, se avsnitt 6.1.4 där även olika alternativ för att yrka ersättning anges.
Ersättningen ska enligt lagen vara skälig, ett begrepp som det för arbetstagaruppfinningar är svårt att utröna den exakta betydelsen av.54 Kommittén föreslår att skälig ersättning ska utgöras av lön på de arbetsplatser där uppfinningar förväntas uppstå som ett led av
anställningen, hos exempelvis konstruktions- och utvecklingsarbetare. Kommittén anser dock att vid en uppkomst av en osedvanlig eller oväntad uppfinning ska ytterligare ersättning utgå.
55 Någon norm för beräkning av ersättningen har inte utvecklats i praxis och lagen ger inga
vidare instruktioner för hur beräkning ska ske. Däremot anges i propositionen att vid bedömningen om lönen utgör skälig ersättning eller inte, ska en jämförelse med
marknadslöner göras och tas hänsyn till. Domstolarna och SNAU har att följa kriterierna i 6 § och försöka i varje enskilt fall att ge sitt utslag på vilken ersättning som kan anses skälig i förhållande till omständigheterna.
52 Prop. 1949:101 s. 45 f. 53 SOU 1946:21 s. 60. 54 NIR 1990 s. 14. 55 Prop. 1949:101 s. 46 f.
I andra stycket sägs det att man ska ta särskild hänsyn till uppfinningens värde eller användbarhet och den rätt som arbetsgivaren övertagit, samt vilken betydelse anställningen haft för att uppfinningen kom till. Anledningen till att denna regel inte är dispositiv är att lagstiftaren vill uppmuntra skapande, men samtidigt skydda en svagare part som en arbetstagare är i förhållande till sin arbetsgivare. Man nämner i propositionen och
utredningen56 till LAU, svårigheten för arbetstagaren att hävda sin rätt, det samhällsenliga intresset i teknisk utveckling, men viktigast av allt möjligheten för uppfinnaren att förbättra sin ekonomiska situation genom nyskapande.57 I utredningen utgås från att arbetstagaren alltid är den svagare parten. Kommittén anser att de resurser och erfarenheter som arbetsgivaren bidragit med för uppfinningens tillkomst ska vara av betydelse vid ersättningsbedömningen. Resurser som nämns är teknisk utrustning, lokaler, gjorda beräkningar och ritningar och skapade förutsättningar för att underlätta uppfinningsarbetet.58
När uppfinningens värde ska beräknas kan beloppet som arbetsgivaren skulle få betala för samma uppfinning på den öppna marknaden, användas som utgångspunkt.59 I praxis yrkas
ersättning vanligtvis på den omsättning eller vinst som uppfinningen har åstadkommit i företaget, alltså vilken omsättnings- eller vinstökning uppfinningen lett till. Detta nämndes i Arbetsdomstolens mål från 1982,men förutsätter att det går att konstatera vinstökningen.60 Om en uppfinning exempelvis resulterar i en produkt som ska säljas kommersiellt, beräknar man antalet sålda enheter eller förväntad försäljning av antalet enheter och yrkar en ersättning med försäljningssiffror som grund.Lennart Svensäter skriver i sin bok Anställning och Upphovsrätt från 1991 om ersättningsberäkningen som framfördes i avtalet från 1985 mellan SAF, LO och PTK om förslagsverksamhet.61 Där talas det om resultatförbättringar och ekonomiskt och praktiskt värde för arbetsgivaren.62 En generell procentsats kan inte anges, men problemet kommer att diskuteras senare.63
Det kan dock vara svårt att uppskatta en framtida försäljning, speciellt eftersom produkten ska omsättas på en växande marknad.64 Även om beräkningen kan göras på faktiska eller
förväntade siffror görs en bedömning med hänsyn till alla kriterier i 6 §, men även med
56 Prop. 1949:101 s. 80 f. och SOU 1946:21 s. 47. 57 SOU 1946:21 s.47.
58 Prop. 1949:101 s. 46 ff.
59 Wolk, s. 149 f. och Alfred Bexelius, NIR 1970 s. 10, 2 st. 60 Arbetsdomstolen 1982 nr 21.
61 Utdrag från avtalet finns att hitta i DsFi 1986:22 s. 20 ff. 62 Svensäter, Anställning och Upphovsrätt, 1991, s. 189 ff. 63 Se avsnitt 9.4.
hänsyn till andra faktorer som kan påverka bedömningen. En bedömning kan alltså inte göras enbart genom att beakta en faktor utan det krävs en helhetsbedömning av alla faktorer.65 Hur ersättningen ska utges nämns i förarbeten till lagen.66 Det första förslaget som anges i utredningen är att ersättningen utgår som ett visst belopp eller viss del av priset på varje produkt som uppfinningen gett upphov till, en så kallad royalty. Det andra förslaget som nämns är en andel av den vinst som uppstår vid uppfinningens utnyttjande, en typ av avkastningsrätt. En avkastningsrätt är dock inte aktuell eftersom arbetsgivaren hemlighåller uppfinningen och inte kommersiellt utnyttjar den. Det tredje sättet att utge ersättning, föreslås vara i form av ett engångsbelopp, som även omnämns, under vissa förhållanden, vara
lämpligast.
5.3 Ersättningsnivåer enligt Uppfinnaravtalet
För de arbetsgivare som förvärvar rätt till A- eller B-uppfinning, ska enligt 4 §, skälig
ersättning utgå till uppfinnaren. I avtalet finns flera kriterier för att bestämma ersättningen och i avtalet nämns att särskild hänsyn ska tas till kriterierna. Det första kriteriet som ställs upp är uppfinningens värde. Att ersättning ska utgå i förhållande till uppfinningens värde uppställs som ett kriterium, men att bestämma värdet är en svårlöst uppgift. Utlåtanden från Industrins uppfinnarnämnd är inte offentliga, och det är således svårt att utröna hur en bedömning av en uppfinnings värde går till. Det finns i kommentaren till 4 § angivna schablonbelopp som ska utgå till anställd, men det ger ingen helhetsbild av ersättningsnivåerna som utgår efter förhandling eller tvist. Vi kommer diskutera problemet med ersättningarna i analysen se avsnitt 8.2. Det andra kriteriet som nämns är omfattningen av arbetsgivarens rätt till
uppfinningen, i Sverige och utomlands. Det torde innebära att ju större rätt arbetsgivaren får till uppfinningen, desto större borde ersättningen till uppfinnaren vara. I paragrafen eller kommentarerna till paragrafen, anges inga intervallnivåer av rättigheter och vilka nivåer av ersättningar de bör matchas med. I de två sista kriterierna talas det om anställningens
betydelse för uppfinningen och anställningens form. Det är alltså av betydelse för ersättningen hur mycket som anställningen bidragit till uppfinningens uppkomst, men också hur det
enskilda anställningsavtalet ser ut, huruvida parterna avtalat om ersättning, förmåner och lön. Har parterna i anställningsavtalet kommit överens om ersättningar för uppfinningar, förmåner vid sådana samt haft någon klausul avseende lönen kan det tänkas att det är den ersättningen uppfinnaren får nöja sig med. Det ska såklart anses ha vissa förutsättningar, att förvänta sig ett
65 Wolk, 2008, s. 148. 66 SOU 1946:21 s. 62
visst värde på en uppfinning och att ersättningsnivån höjs ifall uppfinningen skulle ha ett högre värde än förutsatt i avtalet.67
I Uppfinnaravtalet anges vissa schablonbelopp som ska utgå till uppfinnaren, med hänsyn till de kriterier som angetts ovan. Beloppet kan utges antingen när arbetsgivaren lämnat in patentansökan eller så kan det utgå i flera steg. Vad som menas med flera steg anges inte närmare i avtalet. Den första ersättningen som utges är den för uppfinning som är uppfunnen och anmäld av arbetstagaren och som arbetsgivaren finner patenterbar. Beloppet härom ligger på 1700 kronor. Finns flera uppfinnare ska ett belopp om 2550 kronor delas mellan dem. Leder uppfinning till patent i Sverige ska ytterligare ersättning utgå. Ersättningen bestäms av arbetsgivaren, och varierar mellan 2800 kronor och 14000 kronor för ensam uppfinnare och från 4500 kronor till 22500 kronor när det finns flera uppfinnare. För uppfinningar som det ansöks patent på och beviljas patent på i utlandet, fås inte rätt till schablonbelopp enligt Uppfinnaravtalet.68
5.4 Praxis
5.4.1 Utlåtanden från SNAU
SNAU har lämnat tolv utlåtanden från år 1990 fram till 2014, som alla är belagda med sekretess. Utlåtandena ger en indikation på vilka omständigheter och faktorer som har en avgörande betydelse för nämndens beslut. Utlåtandena tyder på skiftande faktorer, främst anställningens betydelse för uppkomsten av uppfinningen samt vilket kommersiellt värde uppfinningen haft.
I ärende 1/2005 har SNAU bedömt en ersättningsfråga angående en tjänsteuppfinning där arbetsgivaren förvärvat hela rätten till uppfinningen. Arbetstagaren fick en schablonersättning efter att svenskt patent beviljats, ett engångsbelopp samt vissa royalty alternativ. Vid
bedömningen undersökte SNAU två försäljningar av uppfinningen som arbetsgivaren gjort och nämnden kom fram till att den ena försäljningen var ett testprojekt och den andra försäljningen ansågs inte ha skett på marknadsmässiga villkor. På grund av detta hade inte försäljningarna någon större betydelse vid bedömningen av uppfinningensvärde. Det hade däremot stor betydelse att arbetsgivaren hade förvärvat hela rätten till uppfinningen och därmed kunde få konkurrensfördelar. Sammanlagt bestämdes ersättningen till totalt 1,8 miljoner kronor till uppfinnaren. I fallet ska det observeras att SNAU uppmärksammade att arbetsgivaren sålt två installationer, dock hade detta ingen betydelse vid just denna
67 4 § 3 stycket, Uppfinnaravtalet.
