”Här kommer våra svenskar!”
En kvalitativ studie om diasporaturismens påverkan på identitetsupplevelsen hos svenska
andra generationens invandrare från det forna Jugoslavien
Av: Tamara Glogovac, Hanna Mujakovic & Denise Näsström
Handledare: Dennis Zalamans
Södertörns högskola | Institutionen för naturvetenskap, miljö och teknik Kandidatuppsats 15 hp
Turismvetenskap | Vårterminen 2020 Turismprogrammet
Förord
Vi vill rikta ett stort tack till vår handledare Dennis Zalamans, för stödet och fantastiska handledning under uppsatsprocessen. Vi vill även tacka våra nära och kära som har stöttat oss under hela processen. Slutligen vill vi rikta ett stort tack till våra informanter som har valt att ställa upp i vår studie, utan dem hade inte denna uppsats varit genomförbar!
Studien är skriven av tre författare. Alla författare har deltagit i skrivandet av studien dock har Denise Näsström haft det övergripande ansvaret över den teoretiska referensramen. Tamara Glogovac och Hanna Mujakovic har även läst och bidragit med sina tankar. Tamara och Hanna hade det övergripande ansvaret över intervjuerna.
Denise var med under transkriberingen och kodningen av det insamlade datamaterialet.
Empiri, analys och avslutande diskussion har genomförts tillsammans.
Sammanfattning
“Här kommer våra svenskar!” är en turismvetenskaplig studie som undersöker hur andra generationens invandrare från det forna Jugoslavien beskriver sina motiv till diasporaresor samt hur diasporaresorna påverkar andra generationens invandrare från det forna Jugoslavien identitetsupplevelser. Studien har hållit en kvalitativ ansats där nio informanter intervjuades om deras erfarenheter av diasporaturism. Den tidigare forskning om diasporaturism har legat till grund för vår studie. Majoriteten av den tidigare forskningen om diasporaturism fokuserar på första generationens invandrare. Forskning om andra generationens invandrare i allmänhet och andra generationens invandrare från det forna Jugoslavien i synnerhet är bristfällig. Denna studie påvisar att det finns indikationer på att diasporaturism har en påverkan på identitetsupplevelsen hos andra generationens invandrare från det forna Jugoslavien. Utöver att studiens informanter bekräftar den tidigare forskningens resonemang om diasporaturisters resemotiv kan studien även presentera ett outforskat bakomliggande resemotiv hos informanterna vilka är intressanta implikationer för den framtida forskningen.
Nyckelord: Andra generationens invandrare, Diaspora, Diasporaturism, Forna Jugoslavien, Identitet, Resemotiv
Abstract
“Här kommer våra svenskar!” is an tourism study that studies how second generation immigrants from former Yugoslavia describe their motives for diaspora tourism as well as how diaspora tourism effects the individuals perception of identity. This study has used a qualitative methodological approach where the empirical data was collected through nine interviews with second generation immigrants from former Yugoslavia concerning their experiences of diaspora tourism. This study shows that there is some indication that diaspora tourism has an effect on second generation immigrants from former Yugoslavias perception of identity. In addition to confirming previous diaspora tourism studies travel motives, this study also puts forward a previously unexplored underlying travel motive which has interesting implication for future tourism studies.
Keywords: Diaspora, Diaspora tourism, Former Yugoslavia, Identity, Second-generation immigrants, Travel motives
Innehållsförteckning
1. Introduktion ... 1
1.1 Bakgrund ... 1
1.2 Problemdiskussion ... 1
1.3 Syfte ... 3
1.4 Frågeställningar ... 3
1.5 Uppsatsens disposition ... 3
1.6 Avgränsningar ... 3
2. Metod ... 4
2.1 Metodologiskt tillvägagångssätt ... 4
2.2 Urval ... 5
2.3 Genomförande ... 7
2.4 Kodning och analysprocess ... 7
2.5 Forskningsetiska överväganden ... 8
2.6 Metodkritik ... 9
3. Teoretisk referensram ... 11
3.1 Identitet ... 11
3.2 Transnationalism & Diaspora ... 13
3.3 Resemotiv ... 14
3.4 Upplevelsen av resan ... 16
4. Empirisk sammanfattning ... 18
4.1 Resemotiv ... 18
4.2 Upplevelsen av resan ... 20
4.3 Identitet ... 22
4.3.1 Utanförskap ... 24
4.3.2 Uppfattningen av vad som är ”hem” ... 26
5. Analys ... 28
5.1 Resemotiv ... 28
5.2 Upplevelsen av resan ... 30
5.3 Identitet ... 32
5.3.1 Utanförskap ... 33
5.3.2 Uppfattningen av vad som är “hem” ... 34
6. Avslutande diskussion... 37
6.1 Summering ... 37
6.2 Övergripande diskussion och implikationer för forskning och praktik ... 39
7. Referensförteckning ... 42 8. Bilagor ...
1
1. Introduktion
1.1 Bakgrund
I Sverige finns det idag 168 937 folkbokförda individer som har migrerat från det forna Jugoslavien (SCB u.å.a). Idag är forna Jugoslavien uppdelat i sex länder: Bosnien och Hercegovina, Kroatien, Montenegro, Republiken Nordmakedonien, Serbien och Slovenien. Den största invandringen från forna Jugoslavien till Sverige skedde under 90-talet, som en följd av Jugoslaviens upplösning och krig samt en rad väpnade konflikter.
I samband med att migrationen och urbaniseringen växer, och att fler familjer och vänner splittras, har efterfrågan på resor genomfört av migranter mellan deras ursprungliga hemland och deras nuvarande hemland ökat (Backer & King 2015, s. 46). Migration och turism är sammankopplade då de båda berör människors förflyttningar över geografiska regioner och olika tidsperioder. Förr betraktades möjligheten för migranter att besöka sina ursprungsländer som en upplevelse människor endast skulle ha möjlighet till en gång i livet. Men i och med att resekostnaderna sjunker (World Travel Market 2007) och resekomforten (Huang, Ramshaw & Norman 2016), inkomster samt konsumtionsutrymmet stiger (Huang et al. 2016; Backer & King 2015), har förutsättningarna för människor att kunna resa mellan två olika länder ökat och med det har diasporaturismens omfattning blivit mer aktiv. I och med att det har blivit lättare för människor att resa och den efterföljande frekvensökningen av de olika typerna av hemkommande turism, samt andra “visiting friends and relatives (VFR) relaterade resor vilka är ett resultat av migration, kan diasporaturism betraktas som ett aktuellt turistiskt fenomen (Huang et al. 2016, s. 422).
Det turistiska fenomenet diasporaturism lyfts ofta i marknadsföringsstudier inriktade mot olika destinations managementorganisationer. Då diasporaturister har en särskild påverkan på lokalsamhällets ekonomiska intäkter genom att de är mer troliga än internationella turister att spendera sina pengar på mindre restauranger, affärer eller andra inrättningar dit de internationella turisterna inte går (Ranneveig Agunias & Newland 2012). Att vara invandrare innebär en upplevelse av att ha två hem, det ursprungliga hemlandet och det nuvarande hemlandet (Huang et al. 2016, s. 63). Upplevelsen av tillhörighet till det ursprungliga hemlandet tenderar att minska successivt per generation i takt med att individernas integration i deras nuvarande hemland ökar över tid. Diaspora turism har även börjat lyftas i studier om identitetsupplevelser och upplevelsen av tillhörighet hos barn till migranter. Diasporaturism betraktas som en viktig transnationell handling där andra generationens invandrare bevarar sina transnationella band (Graf 2017, s. 2713) och spelar en viktig roll i konstruktionen av en individs diasporaidentitet (Graf 2017, s. 2723).
1.2 Problemdiskussion
Inom den turistiska forskningen har flera olika begrepp använts för att beskriva den form av turism som genomförs av transnationella eller diasporaindivider vilka söker återkoppla med sitt ursprung.
Diasporaturism, roots tourism, etniskturism, arvsturism, genealogiturism, hemsjuketurism, återvändandeturism och hemkommandeturism är några av flera begrepp som har använts (Nilsson
& Tesfahuney 2019; Marschall 2017; Huang et al. 2016; Li & McKercher 2016). Det är vanligt att dessa typer av relations- och identitetsmotiverade resor, ur bekvämlighet, grupperas in i det
2
turistiska begreppet VFR (visiting friends and relatives) (Huang, King & Suntikul 2017; Roberts 2012). Detta blir tydligt då det endast är VFR som mäts vid officiell resestatistik (Marschall 2017;
Dwyer, Seetaram, Forsyth & King 2014). Det kan spekuleras om detta sker på grund av att VFR turism generellt definieras utifrån individers resemotiv samt genom vilken typ av inkvartering som VFR turister använder (Huang et al. 2017, s. 422), vilket kan vara lättare att mäta kvantitativt än individers inre upplevelser av sina relations- och identitetsmotiverade resor. Detta har även resulterat i att den turistiska forskningen om VFR turism domineras utifrån ett marknadsföringsperspektiv. Enligt Huang m fl. (2017:422) skulle den turistiska forskningen gynnas av att studera VFR ur ett sociologiskt perspektiv vilket täcker de resandes uppfattning och upplevelser av hem och/eller borta miljöer. Trots detta har inte forskningen visat ett lika ökat intresse för fenomenet diasporaturism (Griffin & Dimanche 2017, s. 103)
Den turistiska forskningen har uppmärksammat att det finns ett forskningsbehov av att genomföra studier om diasporaturism (Marschall 2017, s. 216). Morrison, Hsieh och O’Leary (1995 i Roberts 2012) menar att detta behov har uppstått genom att forskningen har uppmärksammat skillnader i resemotiv och reseupplevelser mellan individer som genomför diasporaturism och annan VFR turism. Vidare menar Morrison, Hsieh och O’Leary (1995 i Roberts 2012) att VFR turism och diasporaturism ofta blandas ihop. Att likställa VFR med diasporaturism är felaktigt då det finns flera betydelsefulla variabler som skiljer mellan begreppen (Marschall 2017; Roberts 2012). Enligt Roberts (2012) skiljer VFR-turism från diasporaturism utifrån huruvida turisterna genomför sina resor utifrån motivationen att besöka vänner och familj, eller om besöken till vänner och familj är en av flera aktiviteter som turisterna genomför under resan. Diasporaturism består av enstaka eller periodiska resor vilka genomförs av individer vilka tillhör olika diaspora- eller transnationella samhällen till sina ursprungliga hemländer. Till skillnad från VFR berör diasporaturism specifikt migranters resor till sina ursprungliga hemländer (Marschall 2017, s. 214). Vidare är diasporaturism associerat med en individs diasporaidentitet och syftar till de turistiska aktiviteter som produceras, konsumeras och upplevs av människor i diaspora (Huang et al. 2016, s. 60).
Det finns ett forskningsbehov att det genomförs studier om diasporaturism då det berör turismens roll i skapandet av individers identiteter (Marschall 2017, s. 216). Forskning om diasporaturism som inbegriper mindre grupper vilka är mer lokalt förankrade är särskilt viktigt för forskningen att genomföra (Marschall 2017, s. 215). Idag är utbudet av forskning som berör begreppet diasporaturism begränsad (Vathi 2015; Roberts 2012) vilket kan bero på att det finns en generell otydlighet inom den turistiska forskningen på grund av den mängd av olika begrepp som ofta beskriver liknande fenomen, men med små variationer. På grund av denna begreppsbredd kan det vara svårt för forskningen att samla forskningsresultaten för att kunna uppmärksamma denna form av turism och dess implikationer för individen, samhället och turismen.
3
1.3 Syfte
Syftet med uppsatsen är att genomföra en turismvetenskaplig studie om diasporaturismen med en mindre grupp andra generationens invandrare från det forna Jugoslavien.
1.4 Frågeställningar
1. Hur beskrivs andra generationens invandrare från det forna Jugoslaviens motiv till diasporaresor i relation till den tidigare forskningen?
2. Vilken påverkan har diasporaturism på identitetsupplevelsen hos andra generationens invandrare från forna Jugoslavien?
1.5 Uppsatsens disposition
Uppsatsens disposition är konstruerad med ett inledande kapitel som redogör för uppsatsens problemformulering, syfte samt frågeställningar. I kapitel 2 “Metod” redogörs för uppsatsens metodologiska ansats, datainsamlings- och analysmetod, forskningsetiska överväganden samt metodkritik. Kapitel 3 “Teoretisk referensram” presenterar uppsatsens teoretiska referensram där identitet, transnationell/diaspora samt diasporaturisters resemotiv och reseupplevelser redogörs för. I kapitel 4 “Empirisk sammanfattning” presenteras det insamlade empiriska datamaterialet vilket i kapitel 5 “Analys” därefter analyseras. Uppsatsen avslutas med kapitel 6 “Avslutande diskussion” där en avslutande diskussion över det analyserade datamaterialet samt dess implikationer för framtida forskning framförs.
1.6 Avgränsningar
Diasporaturism är ett abstrakt ämne och form av resande vilket genomförs av individer med olika diasporabakgrunder. Diasporaturism är en form av resande som genomförs av individer bosatta utomlands med syfte att genomföra besök i det ursprungliga hemlandet. Människor har alltid flyttat, men de senaste åren har migrationer i världen ökat. För att avgränsa vårt forskningsområde har vi valt att fokusera på individer vars ursprungliga hemland innefattar forna Jugoslavien som idag består av: Bosnien och Hercegovina, Kroatien, Montenegro, Republiken Nordmakedonien, Serbien och Slovenien.
4
2. Metod
I detta avsnitt kommer uppsatsens metodval att presenteras. Uppsatsens tillvägagångssätt, urval, genomförande och analysprocess redogörs även för. Uppsatsens forskningsetiska övervägande diskuteras samt metodkritik framförs.
2.1 Metodologiskt tillvägagångssätt
Uppsatsen håller en kvalitativ metodologisk ansats. Syftet med forskning är att besvara frågeställningar genom appliceringen av systematiska metoder. Kvalitativ forskning är ett medel för att söka svar på olika sociala fenomen och de grupper eller individer som existerar inom olika sociala sfärer. Syftet är att förstå hur människor skapar förståelse för sin omgivande värld genom sociala strukturer, sociala roller, normer, värderingar och så vidare (Lune & Berg 2017, s. 15). Då de teoretiska definitionerna för diasporaturism inte är homogena och forskningen inte har kommit överens över vilken teoretisk ansats som är bäst lämpad för att förstå diasporaturism håller denna uppsats en induktiv metod som innebär att man utgår utifrån empiri och utvecklar sin teori (Hjerm et al. 2016).
Uppsatsens datainsamlingsmetod för det empiriska underlaget sker genom primärdatan intervjuer.
Intervjuer är en lämplig datainsamlingsmetod när syftet är att förstå hur människor upplever och reflekterar kring ett ämne. Informanter kan återberätta hur de reflekterar över tidigare händelser eller hur de kan reflektera över framtida händelser, men det bör lyftas att dessa reflektioner är formade av de sociala konstruktioner som individen rör sig inom. Genom att studera informanternas svar är det möjligt för forskaren att skapa en förståelse för hur individen betraktar och förhåller sig till sin omgivning (Lune & Berg 2017, s. 67). Fördelarna med intervjuer som datainsamlingsmetod är att det är möjligt att få utförliga svar på de frågor som ställs samt att svaren kan kompletteras med en möjlighet att tolka svaren genom att studera informantens kroppsspråk, betoning och den situation intervjun genomförs i (Eriksson & Hultman 2014, s. 104). Intervjun håller en semistrukturerad form; en semistrukturerad intervju har en frågeguide uppbyggd utifrån olika teman och frågor som behöver besvaras för att uppnå uppsatsens syfte. Till skillnad från en strukturerad form möjliggör den semistrukturerade intervjun att intervjuledaren kan ställa följdfrågor och vara flexibel i hur frågorna ställs för att kunna möta informanten språkligt.
Intervjuledaren har även möjligheten att lägga till eller välja att inte ställa vissa frågor från frågeguiden (Lune & Berg 2017, s. 68). Vi har valt att ställa alla frågor i intervjuguiden (se bilaga 1) till våra informanter, dock har vi ställt följdfrågor beroende på deras svar.
Semistrukturerade intervjuer möjliggör även för informanterna att bli medproducenter. Fördelen med att informanterna är medproducenter av intervjumaterialet är att det ger intervjuledaren en möjlighet att följa informanternas egna tolkningar av frågorna. I och med att informanterna har olika livserfarenheter kommer de att tolka frågeställningarna olika. Då en frågeställning kan generera ett svar hos en informant och ett olikt svar från en annan kan detta försvåra det senare analysarbetet (Lune & Berg 2014, s. 68). När informanterna har möjlighet att reflektera och svara fritt kring intervjufrågorna skapar det en möjlighet för intervjuledaren att reagera på enbart de delar
5
som är intressanta för att besvara uppsatsens syfte (Bryman 2011, s. 563). Genom att skapa en intervjusituation där informanten blir medproducent kan deras upplevelse av intervjusituationen som konstruerad och onaturlig minskas, och möjligheten för att intervjun tar sig formen av ett samtal ökar (Aspers 2011, s. 143). Det öppna och avslappnade samtalet minskar även risken för att uppsatsen riskerar bias och intervjuareffekt (Eriksson & Hultman 2014, s. 104). Med intervjuareffekt syftas att informanterna kanske begränsar sina svar; att de antingen söker försköna eller undanhålla något de upplever känsligt (Bryman 2011). Med förhoppningen om att minska risken för intervjuareffekt vidtogs ett antal åtgärder. Exempelvis strävade vi efter att skapa en avslappnad miljö genom att intervjuledarnas eget ursprungsland och religiösa övertygelser doldes för informanterna. Beslutet togs utifrån att det idag i det geografiska område som tidigare utgjorde Jugoslavien råder politiska och kulturella konflikter mellan länder, regioner samt religioner. Dock kunde informanterna dra egna slutsatser av intervjuledarnas ursprung utifrån deras efternamn, att till fullo helt dölja intervjuledarnas ursprung var därmed omöjligt.
Det fördes även en diskussion kring hur den tidigare forskningen om diaspora har påvisat att diasporaindivider har starka känsloband till sina ursprungliga hemländer och sin ursprungskultur.
Upplevelsen av lojalitet till sin diasporaidentitet och det land som de lämnat kan ha en påverkan på intervjuresultatet. Det fanns en risk att informanterna söker undvika att blottlägga negativa upplevelser eller uppfattningar av resorna till sina ursprungliga hemländer för en intervjuledare som de upplever inte delar samma diaspora band. Därmed togs beslut om att intervjuerna skulle genomföras av de författarna med ursprung från det forna Jugoslavien. Tankegångarna gick som så att informanterna möjligen skulle uppleva en större bekvämlighet i att beskriva både de positiva som negativa upplevelserna av sina ursprungliga hemländer när intervjun genomfördes av en person som de kunde känna en etnisk och/eller kulturell koppling till.
2.2 Urval
Urvalet av den teoretiska referensramen har skett genom en sökning via sökmotorerna Söderscholar, Google Scholar samt Leisure Tourism Database. Sökningen utgick från nyckelorden: “VFR tourism”, “Diaspora tourism”, “Roots tourism”, “Heritage tourism”, “Tourism + Identity”, “Migrants”, “Second generation immigrants”, “Transnationalism”, “Travel motives of diaspora/transnational/VFR/migrants/second generation immigrant” med mera.
Urvalsprocessen av informanter har skett genom snöbollsurval. Snöbollsurval är en effektiv metod för att finna informanter med specifika attribut vilka är nödvändiga för att besvara uppsatsens frågeställningar (Lune & Berg 2017, s. 39). Snöbollsurvalet inleddes genom att vi identifierade ett fåtal individer vilka uppfyller de urvalskriterier bestämda för uppsatsen. Dessa tillfrågades därefter om de kände till andra som uppfyller dessa kriterier och som skulle vara intresserade av att delta.
Sedan kontaktades dessa i sin tur av oss där vi kontrollerade huruvida individerna passade för vår uppsats och därefter togs en bedömning om de skulle medverka eller ej. På detta sätt fortsatte sedan processen tills det att antalet informanter bedöms vara tillfredsställande för att kunna besvara uppsatsens frågeställningar. Det finns både fördelar och nackdelar vid urvalsmetoden snöbollsurval. Fördelen med ett snöbollsurval är att det är ett snabbt och effektivt sätt att finna och utöka antalet av sina informanter ifall det råder tidsbrist. Nackdelen är dock att alla informanter
6
tillhör en grupp med liknande värderingar vilket minskar möjlighet att få fram varierande underlag (Bryman, 2018, s. 504). För att inte riskera att våra informanter kommer från samma nätverk genomfördes snöbollsurvalet inte gemensamt utan informanter söktes på två håll. Det resulterade även i en viss geografisk spridning bland informanterna. För att få en bredare variation har vi även beslutat att inte välja närstående (familjemedlemmar etcetera) till de informanter som redan utvalts.
Uppsatsen intresserar sig för upplevelserna hos andra generationens invandrare vilka har fötts i det nuvarande hemlandet eller vilka har lämnat det ursprungliga hemlandet innan vuxen ålder. Den intresserar sig inte för första generationens invandrare vilka emigrerade från sina ursprungsländer till det nya landet. När det gäller första generationens invandrare är det troligt att deras minnen och tidigare erfarenheter av ursprungslandet kan ha stor påverkan på deras uppfattning av sitt ursprungliga hemland som diasporadestination. Därför är denna målgrupp mindre lämpad för detta uppsatssyfte. Informanterna har bestämts och valts utifrån kriterierna att deras föräldrar skall vara födda i forna Jugoslavien, informanterna skall vara födda i Sverige eller ha utvandrat till Sverige innan vuxen ålder. Informanterna skall även ha genomfört tidigare resor till sina ursprungliga hemländer.
Utfallet från snöbollsurvalet blev nio informanter varav fyra definierar sig som män och fem definierar sig som kvinnor. Två av dem beskriver sitt ursprungliga hemland som Serbien, ett beskrev sitt ursprungliga hemland som Republiken Nordmakedonien, en beskrev sitt ursprungliga hemland som Montenegro, tre beskrev sitt ursprungliga hemland som Bosnien och två vilka beskrev sitt ursprungliga hemland som både Jugoslavien och Kroatien/Bosnien. fem av informanterna föddes i Sverige, två av informanterna föddes i sitt ursprungliga hemland men flyttade till Sverige runt två-tre årsåldern och två föddes i sitt ursprungliga hemland men flyttade till Sverige vid 11 års ålder, det vill säga innan de uppnått vuxen ålder. Åldersspannet på informanterna föll mellan 21–30 år.
Namn Kön Ålder Etnisk bakgrund Födelseland Alma Kvinna 21 Bosnier Född i Sverige Andrea Kvinna 24 Jugoslav/Kroat Född i Sverige
Daniel Man 30 Serb Född i Serbien, flyttade till Sverige vid 2 år Ermina Kvinna 30 Jugoslav/Bosnier Född i Bosnien, flyttade till Sverige vid 3 år Hristos Man 23 Kroat Född i Sverige
Osman Man 25 Montenegriner Född i Montenegro, flyttade till Sverige vid 11 år Stefan Man 23 Makedonier Född i Sverige
Taida Kvinna 25 Bosnier Född i Sverige
Tanja Kvinna 22 Serb Född i Serbien, flyttade till Sverige vid 11 år
7
2.3 Genomförande
Som tidigare nämnt har tillvägagångssättet för vår studie bestått av semistrukturerade intervjuer.
Vi genomförde nio semistrukturerade intervjuer som varade mellan 45 minuter och 1 timme.
Informanterna har haft möjligheten att formulera sina svar på sitt eget sätt och frågorna har inte behövt ställas i samma ordning som de är framställda i intervjuguiden. Dessutom har det funnits utrymme för intervjuledarna att ställa följdfrågor till informanterna ifall något har upplevts oklart av informanterna eller om vi som intervjuledare sökte ett mer uttömmande svar eller mer information av informanterna (Bryman 2018, s. 563). Vi var även uppmärksamma på att inte ställa ledande frågor vilket kan skapa risken för falska eller förvrängda svar.
Arbetet inleddes med att utforma och formulera en intervjuguide med intervjufrågor som skall besvara uppsatsens frågeställningar. Det var viktigt att intervjufrågor framställdes utan att vara alltför specifika samtidigt som vi hade i åtanke att använda oss av ett för informanterna begripligt språk. Därefter delades frågorna in i specifika teman vilka berördes under intervjuerna; dessa teman var bakgrundsinformation, övergripande upplevelser av resan samt specifika redogörelser om ursprungslandet /identitetsupplevelsen som diaspora.
Bryman (2018:565) lyfter några grundläggande råd inför förberedelser och utformning av en intervjuguide vilka vi har valt att följa. Ett av dessa råd var exempelvis att intervjuledarna skall fördjupa sig i materialet innan intervjuernas genomförande. Innan intervjuernas genomförande fördjupade vi oss i fenomenet diaspora och diasporaturism med syftet att få en djupare förståelse för denna typ av resande. Intervjuerna spelades in med hjälp av röstinspelare för att vara till stöd inför den kommande transkriberingen av materialet. Som förberedelse inför intervjuerna bekantade vi oss med frågorna i intervjuguiden för att sedan kunna frågorna mer eller mindre utantill vilket bidrog till upplevelsen av ett mer naturligt samtal. Vissa av intervjuerna genomfördes hemma hos intervjuledarna och vissa ägde rum i Södertörn Högskolas lokaler för att undvika högljudda miljöer (Bryman 2018, s.566). Vi informerade informanterna om att intervjuerna kommer spelas in, samt hur det inspelade materialet kommer att förvaras och användas vilket godkändes av informanterna.
2.4 Kodning och analysprocess
Analysprocessen är en iterativ process vilket innebär att kodning, tematisering och summering sker växelvis och löpande under hela bearbetningsprocessen av det insamlade datamaterialet.
Transkriberingen av det insamlade datamaterialet förbereddes med att uppsatsens frågeställningar och den teoretiska referensramen strukturerades i preliminära teman. Därefter transkriberades det insamlade datamaterialet. Under transkriberingsprocessen uppmärksammades relationer mellan de uppsatta preliminära teman. Dessa teman förfinades och kartlades med resultatet att en övergripande struktur kunde identifieras och senare ligga till grund för summeringen av datamaterialet för uppsatsens senare analys och slutsats (Hjerm et al. 2016, s. 34). Under transkriberingsprocessen uppmärksammades även ytterligare teman och koder. Det transkriberade datamaterialet bearbetades först på bredden och därefter genomfördes en djupkodning vilket innebar att delar av det transkriberade materialet kodades grundligt för att lyfta informanternas
8
beskrivningar av sina upplevelser. Enligt Berg och Lune (2014, s. 91) möjliggör djupkodningen en reducering av en stor mängd data vilket kontextualiserar datamaterialet.
När djupkodningen avslutats jämfördes de olika transkriberingarna för att identifiera mönster och därefter genomfördes en ytterligare bearbetning av datamaterialet tillsammans med den teoretiska referensramen för att identifiera mönster, likheter och skillnader (Hjerm et al. 2016, s. 33). Genom denna jämförelse kunde sambandsteorier identifieras vilka i sin tur användes för att besvara uppsatsens frågeställningar. Syftet med detta arbetssätt var att resultatet skulle kunna ge ett helhetsperspektiv över hur datamaterialet och teorierna samverkar. Efter avslutad kodning fann vi nyckelord som i sin tur skapade teman som var intressanta och dessa är resemotiv, upplevelsen av resan samt identitet som även har utanförskap och uppfattningen av vad som är hem som underrubriker.
2.5 Forskningsetiska överväganden
När människor studeras och blir symboliskt reducerade samt statistiskt summerade finns det en risk för att forskningens slutsatser, även om dessa är matematiskt eller objektivt korrekta, kan förvränga individerna eller de sociala omständigheter som studeras. Det finns en risk att forskning om människor kan påverka hur de studerade grupperna betraktas av omvärlden (Lune & Berg 2017, s. 15). Forskningsetikens grundläggande krav är att forskningen inte skall åverka skada och att forskaren aktivt skall arbeta för att undvika fysisk eller psykisk skada på individer. För att kunna uppfylla de forskningsetiska kraven måste forskaren vara medveten och noggrann när denne utformar sin forskningsdesign (Lune & Berg 2017, s. 44). När det gäller deltagande i samhällsvetenskapliga studier finns det ytterligare etiska risker som forskaren måste vara medveten om, dessa risker inkluderar legala konsekvenser samt skada som kan ha påverkan på individens sociala värld (Lune & Berg 2017, s. 46).
Informerat samtycke innebär att deltagarna av en studie har informerats tillräckligt om studiens syfte för att kunna ge aktivt samtycke om att delta (Lune & Berg 2017, s.46). Informerat samtycke inkluderar även deltagarens möjligheter att när som helst under forskningsprocessen kunna avbryta sitt deltagande (Silverman 2011, s. 418). I denna studie har samtyckeskravet uppfyllts genom Södertörns Högskolas GDPR (General Data Protection Regulation) riktlinjer. Utifrån Södertörns högskolas “GDPR mall för informationsbrev” (se bilaga 2) som har presenterats för deltagarna och deras godkännande dokumenteras genom att de signerar en samtyckesblankett (se bilaga 3) har informations- och samtyckeskravet uppfyllts. Forskningskravet uppfylls genom att en blankett där uppsatsens syfte redogörs för samt hur och varför personuppgifter är nödvändiga att insamlas, skickas in och godkänns av Södertörns Högskolas dataskyddsombud innan det empiriska arbetet inleds.
Konfidentialitetskravet innebär forskarens krav att skydda deltagarnas identitet (Silverman 2011, s. 419). Forskaren har ett ansvar att säkerställa att de uppgifter som insamlats i förtroende skyddas från obehöriga (Vetenskapsrådet 2017, s. 40). Personuppgifter, transkriberat material samt ljudupptagningar insamlade för denna uppsats har förvarats säkert och utan möjlighet för obehöriga att få tillgång till materialet. De insamlade ljudupptagningarna raderas även vid
9
uppsatsens avslutande. Anonymitetskravet uppfylls genom att vi, redan vid insamlingen av datamaterialet, undvek att nedteckna en bestämd individs identitet (Vetenskapsrådet 2002, s. 14).
Deltagarnas namn har fingerats i uppsatsen och övriga detaljer i informanternas redogörelser som skulle kunna röja deras identitet har dolts. I enlighet med nyttjandekravet delas inte det insamlade datamaterialet med andra parter för kommersiellt bruk eller icke-vetenskapliga syften (Vetenskapsrådet 2002, s. 14).
2.6 Metodkritik
SCB har kategoriserat statistiken kring antalet utrikesfödda efter födelseland utifrån kriterierna
“Som princip gäller att det som registreras som en persons födelseland är det land som existerade vid tiden för födelsen (SCB u.å.b)”. De utrikesfödda individerna har därför uppgett olika födelseland vilket har påverkat statistiken att visa: Kroatien 11 844, Slovenien 1 409, Bosnien och Hercegovina 60 012, Jugoslavien 64 349, Montenegro 1 329, Republiken Nord Makedonien 8 933, Serbien 15 022 och Serbien Montenegro 6 039 som invandrat till Sverige (SCB u.å.a). Idag är forna Jugoslavien uppdelat i sex länder: Bosnien och Hercegovina, Kroatien, Montenegro, Republiken Nordmakedonien, Serbien och Slovenien (NE u.å.a). Som vi kan se utifrån SCB:s statistik återkommer ibland samma land i olika former och individers nationstillhörighet blir allt annat än självklart. Detta har återspeglats i informanternas svar där deras nationstillhörighet ändras under intervjun gång, vissa inleder med att beskriva sig som jugoslaver för att sedan ändra till ett annat land. På grund av detta har vi valt att benämna ursprungsland utifrån det nationsnamn som informanterna återger under intervjuerna.
Intervjufrågorna valdes utifrån det som vi bedömde vara mest lämpliga för att besvara uppsatsens frågeställningar och som skulle besvara studiens syfte. Intervjufrågorna utformades tidigt i processen vilket bidrog till att vi ställde följdfrågor för att täcka eventuella brister som dök upp under intervjuerna. Som tidigare nämnt är fördelen med ett snöbollsurval att det är ett snabbt och effektivt sätt att finna och utöka sina informanter ifall det råder tidsbrist. Nackdelen är dock att det inte finns hänsyn till variation och det bidrar till att man fastnar i ett nätverk med samma värderingar (Bryman, 2018, s. 504). Dock är det svårt att undvika nätverk med samma värderingar då syftet med uppsatsen är att undersöka en mindre grupp diasporaindivider vilka samtliga har sitt ursprung i forna Jugoslavien.
Då två författare har ursprung från det forna Jugoslavien har de sedan tidigare egna erfarenheter och upplevelser om dubbel kulturtillhörighet. Detta kan vara både en positiv och negativ aspekt för uppsatsarbetet. I och med att de har egna erfarenheter har de redan förkunskap om fältet men det kan dock vara svårt att bibehålla distans mellan informanternas erfarenheter och sina egna. För att slutresultatet inte ska påverkas av författarnas erfarenheter har den tredje författaren, som inte har ursprung från forna Jugoslavien, genomfört en separat kodning av det insamlade empiriska materialet vilket sedan har jämförts och diskuterats mot den kodning som genomförts av de andra två författarna. Detta har lett till en djupare diskussion kring det insamlade empiriska datamaterialet och legat till grund för analysarbetet.
10
På grund av rådande omständigheter (COVID-19) vid uppsatsens författande har vi inte haft möjligheten att genomföra så många intervjuer som inledningsvis hade planerats för. Trots erbjudande om att genomföra intervjuerna via andra medier som telefon eller via mötesprogram som Zoom valde några informanter att avbryta sin medverkan och hänvisade till COVID-19 som skäl till att hen ej kunde eller ville delta. Detta ledde till att vi exempelvis förlorade en informant med Slovenien som sitt ursprungliga hemland vilket medförde att vi inte kunde uppfylla ett av våra initiala urvalsmål vilket var att ha minst en informant från varje land inom det forna Jugoslavien.
Därmed blev slutresultatet nio informanter, vi anser dock att intervjuernas tidslängd och informanternas svar har gett oss ett tillräckligt mättat material för att genomföra en god analys.
På Folkhälsomyndighetens hemsida presenteras riktlinjer som myndigheten vill att en skall följa som privatperson. Dessa riktlinjer är att; stanna hemma om man tillhör en riskgrupp eller om man känner sig det minsta förkyld, att hålla avstånd till andra både inomhus som utomhus, att undvika alla former av onödiga resor, samt flera andra riktlinjer (Folkhälsomyndigheten, 2020). Som en konsekvens av detta övergick Södertörns Högskola (Södertörns Högskola 2020) den 18 mars 2020 till distansstudier och ingen undervisning bedrevs i högskolans lokaler. Detta medförde att arbetssättet för uppsatsen akut tvingades förändras vilket har varit en utmaning.
11
3. Teoretisk referensram
I detta kapitel presenteras uppsatsens teoretiska referensram vilket inleds med en redogörelse för identitetsupplevelser hos individer vilka har skiljts från sitt ursprungliga hemland och idag lever i ett annat land. Därefter förklaras och förtydligas de sammanflätade begreppen transnationalism och diaspora och hur de ligger till grund för reseformen diasporaturism och därefter redogöra för diasporaturisters resemotiv och reseupplevelser.
3.1 Identitet
Identitetsupplevelsen är kontextuell och relationell, med det menas att den är beroende av de sammanhang som identiteten existerar inom samt skapas i relation till något annat utanför den.
(Guibernau 2001; Young 2007; Hammarén & Johansson 2009). Individers identiteter produceras, utvecklas och förändras som en reaktion och i relation till samhälleliga, kulturella och historiska förutsättningar. En individs identitet är inte förutbestämd på grund av dessa utan de gör identiteten till något levande (Hammarén & Johansson 2009, s. 113). För att olika etniska grupper skall kunna fungera sida vid sida krävs det att identiteterna inom varje grupp produceras och reproduceras.
En grupps identitet skapas ur ett gemensamt ursprung och identiteten delas av samtliga som betraktar sig själva tillhöra gruppen (Hammarén & Johansson 2009, s. 106). Individuella identiteter och gruppidentiteter förekommer i olika former. För denna uppsats diskuteras individuella- och gruppidentiteter som härstammar och sammanbinds genom delade nationsuppfattningar eller kulturella uppfattningar. Den kontinuerliga nationsidentiteten är grundade i föreställningen om nationen som något historisk och vilken fortsätter med tiden.
Individer uppfattar denna kontinuitet genom olika typer av erfarenheter vilka skapar en gemensam mening för de som delar dem, detta sammanför individerna och skapar deras gemensamma identitet (Guibernau 2001). Upplevelsen av en nationell identitet möjliggör för individerna att skapa relationer med andra. Tanken om nationen sammanbinder individerna genom en upplevd gemensam kultur och skapar en mening hos individerna inom gruppen (Guibernau 2001). Det är vanligt att migranter behåller och bevarar starka emotionella och sociala band till sitt ursprungliga hemland samt till vänner och familj som stannat kvar i det ursprungliga hemlandet (Dwyer, Seetaram, Forsyth & King 2014, s. 131).
Individer med bakgrund från olika delar av världen kan utveckla delade identiteter (Roberts 2012; Hammarén & Johansson 2009; Smith 2001). Genom dessa delade identiteter identifierar de sig med flera nationaliteter, kulturer eller livsstilar. Denna delade identitet medför att individer kan nyttja och anpassa sig till två eller fler kulturer. Den delade identiteten gör även att individerna kan pendla mellan de två kulturerna beroende på vilket sammanhang som individen befinner sig i (Sodhi 2008). Alla människor förväntas tillhöra och identifiera sig med en specifik nationalstat. När migranters identiteter diskuteras finns en förväntning om att dessa skall flytta över sin identifikation till det nya hemlandet. Men det är istället vanligt att det utvecklas en identitet och upplevelse av att tillhöra båda länderna, och på samma gång en uppfattning av att aldrig till fullo tillhöra något av länderna (Gustafsson 2007, s. 17).
12
Genom migrationen skapas ett komplicerat förhållande hos migranten till sitt ursprungliga hemland och till sitt nuvarande hemland. Migranten är frånvarande från sitt ursprungliga hemland medan hen är närvarande i ett land där hen kan uppleva att hen inte tillhör. Detta resulterar i att migranten upplever ett utanförskap i både det ursprungliga hemlandet som det nya hemlandet (Triandafyllidou 2001, s. 55). Hammarén och Johansson (2009:108) ger exemplet på hur en individ som utvandrat från Iran till Sverige kan skapa sig en tredelad identitetsupplevelse. För det första kan hen identifiera sig som antingen svensk eller iranier, för det andra kan hen identifiera sig som både svensk och iranier och för det tredje kan hen identifiera sig som varken svensk eller iranier (Hammarén & Johansson 2009, s. 108). Li, McKercher och Chan (2019:6) beskriver denna tredelade identitetsupplevelse som om individerna skapar sig en bindestrecksidentitet. Dessa multipla identiteter (Vertovec 2001;
Young 2007) eller så kallade bindestrecksidentiteter kan betraktas som en teknik individen använder för att motverka sitt upplevda utanförskap. Det skapar en upplevelse av frigörelse och berikande men även känslan av att inte helt och hållet tillhöra något av länderna. Denna upplevelse av dubbel tillhörighet och dubbelt utanförskap kan stärkas genom individernas resor och kontakt mellan länderna då deras assimilering i det nuvarande hemlandet uppmärksammas mer under deras möten med vänner och familj, vilka stannat kvar i det ursprungliga hemlandet, eller med annan lokalbefolkning (Gustafsson 2007; Li & McKercher 2016).
Att vara invandrare innebär en upplevelse av att ha två hem, det ursprungliga hemlandet och det nuvarande hemlandet (Huang, Ramshaw & Norman 2016, s. 63). Upplevelsen av tillhörighet till det ursprungliga hemlandet tenderar att minska successivt per generation i takt med att integrationen ökar över tid. I Huang, Ramshaw och Normans (2016:70) studie beskriver de hur deras informanter, vilka tillhör andra generationens invandrare från Kina till USA, att de uppfattar USA som sitt hem och Kina som platsen där deras föräldrar kommer från. För varje generation blir invandrade individer mer assimilerade med det nya hemlandet och deras identitet upplevs mer och mer splittrad mellan deras ursprungliga hemland och deras nuvarande hemland (Huang et al. 2016; Roberts 2012; Gutiérrez 2001). De anpassar sig och tar till sig den nya kulturens normer och språk och blir socialt accepterade medlemmar av det nya samhället.
Denna process beskrivs som kulturell assimilation eller strukturell assimilation och innebär en risk för att de eventuellt förlorar sin ursprungliga kulturella identitet (Li, McKercher & Chan 2019, s. 6). Trots denna assimilering upprätthåller invandrare band mellan det nya och gamla hemlandet vilka skapar transnationella aktiviteter och relationer vilka förenar de två länderna (Gustafsson 2007, s. 17). Andra generationens invandrare kan uppleva en stolthet i att tillhöra två kulturer, och vilja lära sig mer om sitt arv och kultur (Sodhi 2008). Gustafsson (2007) lyfter problematiken med en självklar uppdelning av det ”gamla” och det ”nya” hemländerna då individernas relation mellan länderna är nationsgränsöverskridande, det vill säga transnationella.
13
3.2 Transnationalism & Diaspora
Begreppet transnationalism används som ett samlingsbegrepp för processer där migranter genom sina dagliga aktiviteter samt sociala, ekonomiska och politiska relationer skapar och bevarar mångfacetterade sociala relationer, vilka är sammankopplade och på samma gång överskrider nationsgränserna och deras ursprungssamhällen (Vertovec 2001; Gustafsson 2007;
Huang et al. 2016). Enligt Gustafsson (2007) har framväxten av det transnationella perspektivet gjort att forskningsvärlden återupptäckt det äldre begreppet diaspora.
Begreppet transnationalism används med målet att möta de moderna invandrarnas beskrivningar av sin livsstil och identitetsupplevelse och hur de, med hjälp av modern teknik, kan bevara kontakten samt sina känslomässiga band med sitt ursprungliga hemland (Vertovec 2001; Huang et al. 2016). De transnationella samhällen som migranterna ingår i har betydelse för deras identitetsupplevelse. Den ökade internationella migrationen och förbättrade möjligheter för individer att upprätthålla transnationella sociala relationer är underlättande faktorer för uppkomsten och bevarandet av en diasporaidentitet. En diasporaindivid kan enligt Wahlbeck och Ohlsson (2007:57) betraktas som ett exempel på en transnationell gruppbildning, men de poängterar att inte alla transnationella samhällen är diaspora och alla diasporasamhällen grundar sig inte heller i transnationella faktorer.
Den diasporaidentiteten utmynnar i individens upplevelser av att tillhöra en grupp som har ett gemensamt ursprung vilket grundar sig i en splittring eller skingring från det ursprungliga hemlandet. I Sverige definieras diaspora som “en grupp av viss religions anhängare som bor där en annan religion är förhärskande, vanligen i fråga om judisk trosbekännare” (Svenska Akademiens Ordböcker u.å.). Den engelska definitionen för diaspora är mer utvecklad och inbegriper även “människor som bosatt sig långt från sina förfäders hem” samt “rörelsen, migrationen eller spridningen av människor långt bort från deras förfäders hemland” (Merriam- Webster u.å.). Cohen (1997 i Etedemmar, Duncan & Tucker 2016) förklarar att en bra definition av “diaspora” ska innefatta alla grupper som frivilligt lämnar sitt ursprungsland och bosätter sig i ett land på grund av ekonomiska eller politiska skäl. Författarna förklarar via Sheffer (2003) att alla etniska grupper som bor utanför gränserna av deras ursprungliga hemland räknas som diaspora. Safran (1991) menar att medlemmar av ett diasporasamhälle måste dela ett flertal av ett specifikt antal kriterier. Safrans (1991) definition har legat till grund för tolkningen av den moderna diasporan men har på senare tid, med transnationalismens framträdande inom forskningen, kritiserats för att vara för begränsad och en bredare definition för diasporas har yrkats för då diasporas erfarenheter är mer heterogena och mångfaldiga än homogena (Alinia 2004, s. 102). Diaspora har tidigare haft en väldigt tydlig definition för en specifik grupp individer men begreppet används idag mer metaforiskt för flera olika kategorier av migranter.
Med hjälp av modern teknik kan invandrare idag bevara kontakt med sitt ursprungliga hemland och i och med detta bevaras deras känslomässiga band (Huang et al. 2016, s. 61).
Diasporasamhällen inkluderar flera olika minoritetsgrupper vilka har flyttat till ett främmande land men fortsätter uppleva tillhörighet till sitt ursprungliga hemland. De är en territorielös och transnationell population som har splittrats från sitt ursprungliga hemland, diasporas migration har inte skett frivilligt utan tvingats på dem av utomstående krafter (McKercher & Chan 2019,
14
s. 2). Huang, Ramshaw och Norman (2016:61) beskriver två viktiga faktorer för diaspora, den ena är att en diasporaindivid upplever sig alienerad (McKercher & Chan 2019; Etemaddar, Duncan & Tucker 2016) inom deras nuvarande hemland och den andra är att de känner en längtan efter att kunna återvända till det ursprungliga hemlandet i framtiden. Den splittring som diasporaindivider upplever skapar en stark etnisk gruppmedvetenhet, en upplevelse av alienering och en känsla av solidaritet med andra diasporaindivider (McKercher & Chan 2019, s. 2). Transnationalism är en identitetsprocess där resor, tillfälliga besök eller andra former av kontakt med det ursprungliga hemlandet och det nuvarande hemlandet är en förutsättning för konstruktionen av identiteten (Gustafsson 2007:20). Enligt Cohen (1997 i Alinia 2004) inkluderas alla individer som är frånvarande sitt hemland i det diaspora samhället. Och kriterierna har kommit att förändras för vad det innebär att vara en diaspora, där diaspora och transnationell mer och mer närmar sig varandra för att beskriva samma fenomen. Trofastheten mellan diasporas och deras ursprungliga hemland kan vara mer symbolisk än funktionell.
De diasporagruppens längtan, gemensamma minnen och identifikation samt avidentifikation delas av många inom migrantpopulationerna. Det diaspora tillståndet uppfylls av det komplicerade förhållandet mellan hem och längtan, men det är hur, när och i vilka former det uttrycks beror på och är specifika för diasporas historia, därför bör det situationella hos diasporas lyftas (Alinia 2004, s. 100). Detta lyfts särskilt vid diskussioner om andra- eller flergenerationella invandrare då dessa saknar en “äkta” upplevelse av att ha levt i sitt ursprungliga hemland (Huang et al. 2016, s. 63). Wahlbeck och Ohlsson (2007:52) hävdar att när diaspora används för att beskriva olika typer av identiteter blir begreppet mindre beroende av diasporagruppens faktiska förhållanden.
Begreppen transnationalism och diaspora överlappar ofta varandra i sin betydelse och applicering inom forskningen om identitet samt motiv till resanden. Upplevelsen av en dubbel tillhörighet och ett dubbelt utanförskap gör att migranters identiteter kan förankras genom deras resor mellan det nuvarande hemlandet och det ursprungliga hemlandet (Gustafsson 2007, s. 32).
Diaspora syftar till sociala och kulturella fenomen som främst sker utanför det ursprungliga hemlandet och de diaspora sammanfogas inte med det ursprungliga hemlandets sociala och kulturella liv (Wahlbeck & Ohlsson 2007, s. 59). Diasporaindivider eller grupper idealiserar det ursprungliga hemlandet och det uppnår en nästintill mytisk form, i och med detta skapas en önskan och förväntan om att återvända till det ursprungliga hemlandet (Wahlbeck & Ohlsson 2007, s. 47). Diasporaturism används som ett medel för att stärka och binda samman känslan av tillhörighet till deras ursprungliga hemland och deras nuvarande hemland. Känslan av tillhörighet krävs för att gruppidentiteten skall fortleva (Triandafyllidou 2001; Alinia 2004;
Etemaddar, Duncan & Tucker 2016).
3.3 Resemotiv
Det främsta motivet till diasporaturism är att besöka vänner och familj eller platser vilka är viktiga för individens identitet (Moscardo, Pearce, Morrison, Green & O’Leary 2000; Uriely 2010; Abbasian & Müller 2019). Diasporaturismen har stor betydelse för individers möjligheter att uppleva kulturella skillnader mellan sitt ursprungliga hemland och sina nuvarande hemland.
Diasporaturismen är viktig och ett medel för individens bevarande av sociala och kulturella
15
kopplingar till det ursprungliga hemlandet, det är ett medel för individerna att uppleva ett hem och minska den interna stressen av att inte känna tillhörighet i det nuvarande hemlandet (Marschall 2017; Etemaddar, Duncan & Tucker 2016; Li & McKercher 2016; Iarmolenko 2015; Shani 2013; Uriely 2010) vilket har en direkt koppling till individens identitetsupplevelse (Koderman 2012). Enligt Marschall (2017:217) och Huang m fl. (2018) är minnet en grundläggande faktor till beslutsfattandet vid genomförandet av diasporaresor. Minnet till ursprungliga hemlandet är inte enbart erinrade under resan utan även aktivt återskapade ur en rad olika källor vilka är influerade av personliga och sociala motivationella och situationella krav. Minnesprocessen associeras med individens behov av att befästa sin egen identitet. Enligt McKercher och Chan (2019:6) uppvisar individer som behållit en stark koppling till sin ursprungsidentitet och ursprungskultur det starkaste motivationerna och önskan om att genomföra diasporaresor. De söker återuppleva sitt kulturella ursprung och bevara en känsla av tillhörighet som de upplever sig sakna i sitt nuvarande hemland och begränsar även sina resemönster till att röra sig nära anslutning till sina ursprungliga miljöer (Marschall 2017; Li &
McKercher 2016). Enligt Marschall (2017:216) var hemresan för medlemmar ur den kroatiska diasporan viktig utifrån sin politiska identitet, de upplevde resan som en handling av patriotisk natur där de kunde bekräfta politiska, kulturella och nationella aspekter av sin upplevda identitet.
Andra- och fler-generationens invandrare vilka har assimilerats av sitt nuvarande hemland och anpassat sig till båda kulturerna upplever inte ett lika starkt begär eller stress över att återvända till sitt ursprungliga hemland (McKercher & Chan 2019, s. 6). Motiven till att resa till det ursprungliga hemlandet grundar sig i en förhoppning om att uppleva det ursprungliga hemlandet på riktigt och att upprätthålla banden mellan vänner och familj vilken den klassiska semesterupplevelsen inte kan (Huang et al 2016; Capistrano & Weaver 2017). De söker en möjlighet att uppleva sina rötter och sin koppling till det ursprungliga hemlandet (Graf 2017, s.
2711). Trots att andra och fler-generationens invandrare inte tidigare besökts sina ursprungliga hemland kan de uppleva en koppling till landet före deras besök. De kan uppleva att resan är en plikt för dem att genomföra vilket härstammar i en lojalitetskänsla till deras föräldrars eller förfäders hemland (Huang et al. 2016; Capistrano & Weaver 2017). Andra eller flergenerationens migranter har en personlig relation till det ursprungliga hemlandet och reser till det land som deras föräldrar är födda i och därför att de upplever en personlig koppling till landet samt de existerande relationerna till sin familj i det ursprungliga hemlandet (Huang, King
& Suntikul 2017, s. 421). I en studie genomförd av Huang, King och Suntikul (2017) uppgav 50 procent av deras informanter att deras syfte med att resa till sitt ursprungliga hemland var att besöka vänner och/eller familj.
Diasporaturisters resemönster förändras i takt med att individernas distans till det ursprungliga hemlandet ökar. De individer vilka har bevarat starka och personligt aktiva kopplingar begränsar ofta sina resemönster till en mindre geografisk region vilken har en koppling till sitt diasporasamhälle. Individer vilka upplever en mer allmän koppling till sin etniska och/eller kulturella grupp är mer troliga att genomföra diasporaresor som täcker ett större geografiskt område. Desto mer en individ identifierar sig med det diasporasamhället i sitt nuvarande hemland, desto troligare är det att deras resemönster reflekterar de resemönster som de
16
inhemska har i det ursprungliga hemlandet (McKercher & Chan 2019, s. 7). Enligt Huang, Ramshaw och Norman (2016:66) kan tre typer av diasporaresor identifieras: 1) sightseeing med familjen; 2) familjeresor med syftet att besöka släkt och närvara på familjeevenemang och 3) universitetssponsrade utlandsstudier.
Enligt Marschall (2017:215) är motiven till diasporaturisters resor grundade i sökandet efter minnesupplevelser, nostalgi (Huang, Hung & Chen 2018) och en längtan efter att uppleva en miljö med kulturell igenkänning och att skapa betydelsefulla sociala relationer. Syftet med resan är att den skall motverka den kulturella alienation som individerna kan uppleva i sitt nuvarande hemland. Enligt Capistrano och Weaver (2017) handlar resan om att återetablera och förnya banden mellan familj och vänner. Resemotivet att besöka vänner och familj stödjs av Kodermans (2012) studie om slovenska diasporaturister. Koderman (2012) presenterar att 21 procent av studiens informanter uppgav att det viktigaste målet med sin resa var att besöka vänner och familj. Därefter följde 16 procent som uppgav att det viktigaste var att besöka turistmål i Slovenien, 13 procent sökte upptäcka sina fädernearv och 12 procent sökte upptäcka sitt etniska arv. Dessa motiv stödjer tidigare forsknings påstående om att individer i diaspora strävar att bekräfta sin identitet i deras ursprungs etnicitet och kulturella arv. 14 procent intresserade sig för turistmål utanför Slovenien och fem procent deltog i utbildande aktiviteter som språkkurser m fl. Resterande 12 procent genomförde semesteraktiviteter, fem procent var affärsresenärer och de resterande tre procent registrerades enbart som övrigt.
3.4 Upplevelsen av resan
Diasporaresor skapar en känsla av plats i relation till den utomstående världen (McKercher &
Chan 2019, s. 6) och kan framkalla självreflektion och leda till en djup och betydelsefull insikt och förändrad upplevelse av individens identitet (Marschall 2017, s. 214). Mötet som sker mellan den återvändande individen och de som stannat i det ursprungliga hemlandet har en social nytta genom att den underhåller de sociala banden mellan individerna i diaspora vilket även återkommer i Kodermans (2012) studie. De ser det som en möjlighet att tillfälligt fly påtvingade gruppidentiteter som exempelvis utlänning, vilka har tilldelats dem i deras nuvarande hemland (Marschall 2017, s. 217). Det som skiljer diasporaturisters identitetsupplevelser under resan från traditionella turisters upplevelser är att diasporaresan inte handlar om att interagera med okända människor utan att umgås med människor som de direkt eller indirekt känner sedan tidigare (Capistrano & Weaver 2017).
I en studie om andra generationens invandrares diasporaresor genomförd av Huang, Ramshaw och Norman (2016) skiljer sig den diasporaturistiska upplevelsen mellan andra generationens invandrare från sina föräldrars och andra diasporagrupper. Huang, Ramshaw och Norman (2016) menar att den historia, bakgrund och kultur som berättats och ärvts av föräldrarna formar hur individerna tolkar och förstår världen. Deras studie uppmärksammade skillnader i den diasporaturistiska upplevelsen mellan första och andra generationens invandrare, och de har identifierat några faktorer vilka kan ligga till grund för en negativ upplevelse av diasporaresan (Huang et al. 2016, s. 74). Barn till invandrare har inte, och delar inte, samma upplevelser av den diasporaresan. För dem blir resan en upplevelse av att besöka en ny plats och det kan
17
diskuteras huruvida barnen upplever ursprungslandet som hem eller som en främmande destination (Huang et al. 2016; Li & McKercher 2016; Marschall 2017). Andra generationens diasporaturister söker under sin resa efter sådant som påminner dem om sin kulturella identitet (Huang et al. 2016; McKercher & Chan 2019). Graf (2017:2714) menar att resorna styrker kopplingen till det ursprungliga hemlandet och skapar känslor av annorlundaskap och utanförskap med deras nuvarande hemland. Den här typen av diasporaturism skapar reflektioner av individernas identitet och utmanar individerna att utforska vilka de är och var de tillhör (Graf 2017, s. 2714).
Koderman (2012) uppmärksammade att vissa återbesökare inte upplevde att deras gemensamhetskänsla till ursprungslandet stärktes av resan. Ju mer andra eller flergenerationens invandrare har assimilerats in i det nuvarande hemlandetssamhälle, desto mer kan de förvänta sig att uppleva en negativ diasporaupplevelse (Huang et al. 2016, s. 66). Assimileringen i det nuvarande hemlandet och upplevelsen av att vara utomstående i det ursprungliga hemlandet, kan medföra en effekt av att individerna inte uppnår den eftersökta hemkänslan när de besöker det ursprungliga hemlandet (Huang et al. 2016) De kan ha svårt att uppleva samhörighet om de inte delar de lokala kulturella normerna (Shani 2013). En konsekvens av detta är att den påverkar individens assimilering i det nuvarande hemlandet, att assimileringen i det nuvarande hemlandet blir starkare (Etemaddar, Duncan & Tucker 2016). Individernas språkfärdigheter i sina föräldrars hemspråk har även den en avgörande roll för andra generationens diasporaturistiska upplevelse. Svaga eller inga språkkunskaper har en negativ påverkan då det förstärker upplevelsen av att inte vara en del av ursprungskulturen (Huang et al. 2016, s. 66) och kan medföra en upplevelse av alienering när de inte förstår familj, vänner eller andra (Shani 2013). Men majoriteten av dem som genomförde dessa återvändande resor upplevde att de fick en närmare koppling till sitt kulturella arv och är därmed viktiga för den diaspora individens identitet (Koderman 2012, s. 393).
18
4. Empirisk sammanfattning
I detta kapitel presenteras det empiriska materialet som har framkommit genom intervjuer genomförda med 9 informanter (se kapitel 2.2). Under kodningsprocessen uppmärksammades fyra övergripande teman vilka presenteras nedan. Dessa fyra teman är “motiv till resan”,
“upplevelsen av resan”, “uppfattningen av vad som är hem” och ”identitet”. I det nästkommande kapitlet “Analys” kommer det empiriska materialet att analyseras och den teoretiska referensramen tillämpas.
4.1 Resemotiv
Två övergripande motiv till att genomföra en resa till sitt ursprungliga hemland har framträtt genom intervjuerna; det första motivet beskrivs som en önskan av att besöka släkt och vänner, det andra motivet beskrivs som en önskan av att få en semesterupplevelse. Ofta inleds resan med att genomföra ett besök till släkt och vänner för att sedan fortsätta vidare med andra aktiviteter. Generellt genomförs resorna tillsammans med familjen, det är endast ett fåtal informanter som beskriver att de genomför resan till sina ursprungliga hemländer på egen hand.
De som genomför resan på egen hand har dock alltid genomfört sina tidigare resor tillsammans med sin familj.
Tanja berättar att hennes största motiv till varför hon reser till Serbien är att träffa sin släkt som fortfarande bor där. Hon beskriver att motivet till att besöka släkt och vänner mynnar ur en saknad av släkten. Båda hennes föräldrar har släkt kvar i Serbien och när hon reser dit får hon möjligheten att träffa sina farbröder och kusiner. Då hon flyttade till Sverige vid 11 års ålder har hon även flera vänner kvar i Serbien som hon längtar efter och ser fram emot att umgås med. I citatet nedan berättar hon om sitt resande:
Varje gång jag har rest till Serbien så har det varit med mamma och pappa just för att vi vill träffa vår familj, en gång reste vi till Serbien men sen valde vi att åka vidare till Montenegro för en riktig sol och badsemester. Ibland blir det tråkigt att vara på en och samma plats [...] (Tanja, intervju, 8 april 2020)
Tanja fortsätter med att beskriva att resan till Serbien även bidrar till en känsla av att kunna slappna av. Hon berättar att i och med att hon är ung upplever hon att Serbien har ett roligt ungdomsliv vilket hon beskriver som ett till motiv till resorna. Tanja berättar även att när de (familjen) reser stannar de inte bara på en och samma plats utan väljer ibland att resa vidare från Serbien till Montenegro för en sol- och badsemester.
Även Osman beskriver möjligheten att besöka släkt och vänner som sitt största motiv till att resa till Montenegro. Han berättar att han väljer att resa till Montenegro varje år då han saknar sin släkt och likt Tanja söker uppleva ett annorlunda uteliv. Han tillägger att han reser till Montenegro för att kunna träffa sina vänner vilka han har lärt känna under alla de gånger som han har rest dit. Osman beskriver det som att han känner sig hemma när han är i sitt ursprungliga
19
hemland och att han upplever att det är en annan atmosfär där. I citatet nedan beskriver Osman om hur det är att resa till Montenegro:
[...] man känner sig hemma liksom. Det är en annan atmosfär och andra känslor som väcks när man är där. Det är ett helt annat liv när man är där, människorna är annorlunda än här [...] (Osman, intervju, 8 april 2020)
Osman berättar att även han väljer att inte stanna på en och samma plats under sitt resande.
Osman tillägger att han motiverar sina kringresor eftersom hans resor pågår under en längre period och han vill då kunna ta tillvara på möjligheten att besöka länderna runtom tillsammans sina vänner och sina kusiner.
Även Andrea beskriver att hon årligen sedan sin födsel, reser till hennes ursprungliga hemland som är Kroatien för att träffa sin morfar som hon saknar. Hon genomför gärna resan tillsammans med sin syster. Hon ser besöket hos morfadern som en möjlighet att genomföra andra aktiviteter som att uppleva Kroatiens kulturhistoria och landskapet “Sen även passa på och kolla runt lite, det är väldigt fint där på sommaren och jag gillar att åka till de äldre platserna för att se och uppleva det” (Andrea, intervju 9 april 2020).
Taida och Alma vilka båda har Bosnien som sitt ursprungliga hemland berättar att deras största motiv är möjligheten att få att träffa familjen och släkten. Taida som själv är född i Sverige, berättar att hennes föräldrar valde att flytta tillbaka till Bosnien för fem år sedan och det är en stor anledning till att hon reser dit varje år. Alma berättar att hennes släkt fortfarande bor kvar i Bosnien och hon reser dit nästan varje år för att träffa dem. Idag genomför hon resorna tillsammans med sin pojkvän och vänner från Sverige. För Alma är det även kulturen som lockar henne att resa till Bosnien. Hon beskriver att när hon är i Bosnien vill hon inte åka tillbaka till Sverige på grund av att det är annorlunda liv och hon trivs med den bosniska kulturen. Alma förklarar vidare att hon upplever att man är friare i Bosnien och det är en annan typ av gemenskap där och gemenskaphetsupplevelsen lockar henne att resa dit. Taida å andra sidan uttrycker att hennes resande sker mest på grund av familjen men även att hon får en semester med sol och bad paketerat i resan: “Min familj är ju där… föräldrarna bor där, sen såklart semester, sol, bad, bra mat [...] men mest för att familjen är där” (Taida, intervju, 15 april 2020).
Även hon beskriver en upplevelse av att det finns mer liv för ungdomar där än vad det finns i här Sverige.
Hristos berättar att hans största motiv till att resa till hemlandet Kroatien är att träffa sin släkt och vänner som han har där men även att det blir en semester senare under resan. Han berättar, likt Osman, att han ofta genomför flera kringresor när han är i Kroatien. Hans resa börjar i sin hemstad med släkten där han umgås med dem för att sedan resa vidare till en annan stad där hans vänner från Sverige brukar vara för att spendera tiden tillsammans. Hristos berättar att han och hans vänner brukar åka till huvudstaden för en liten semester för att sedan åka tillbaka och umgås med sina familjer. Även Hristos talar om att han älskar att åka dit på grund av kulturen och att han upplever att det är ett annat liv i Kroatien än i Sverige. I citatet nedan förklarar
