Som ungdomar eller riksdagspolitiker?: En fallstudie av den rådande partikulturen i Liberalernas ungdomsförbund

Kandidatuppsats i Statskunskap, 15 hp

Som ungdomar eller riksdagspolitiker?

En fallstudie av den rådande partikulturen i Liberalernas ungdomsförbund

Författare Handledare

Elias Collin Jenny Jansson

Antal Sidor: 38 Antal Ord: 12 512

Abstract

The purpose of this study is to examine and investigate the party culture that exists within the political youth association Liberala Ungdomsförbundet, connected to the liberal party of Sweden- Liberalerna. Using data from seven semi-structured interviews and a text analysis of the magazine of the organization I describe the current party culture found in it. In analysing the material I use the toolkit brought forward by Rauven Kahane aimed to understand youths with post-modern values.

This toolkit, called the Code of Informality, is used together with previous findings regarding the mother party made by Katarina Barrling made in her thesis “Partikulturer” from 2004.

I find the party culture of the youth party to be rather similar to that of their mother party with some minor differences. The differences in culture can partly be understood as

expressions for the post-modern values of youths introduced by Kahane.

Keywords: youths, youth association, youth organisation, party culture, organisational culture, post-modern value, Liberalerna, Liberala Ungdomsförbundet.

Tack!

Jag vill börja med att tacka de sju anonyma

respondenterna som ställt upp med sin tid för att göra den här studien möjlig. Jag vill också rikta ett stort tack till min handledare Jenny Jansson, som genom sin fantastiska vägledning har hjälpt mig igenom mitt arbete.

Elias Collin

Uppsala 2016-12-30

Innehållsförteckning

INNEHÅLLSFÖRTECKNING ... 4

INLEDNING ... 5

SYFTESFORMULERING OCH FRÅGESTÄLLNING ... 5

VARFÖR ETT UNGDOMSFÖRBUND? ... 5

LIBERALA UNGDOMSFÖRBUNDET –LUF ... 7

TEORETISK BAKGRUND OCH METOD ... 9

TEORETISK BAKGRUND ... 9

Kulturbegreppet ... 9

Partikulturen i Folkpartiet ... 11

Ungdomar ... 12

Kahane och Informalitetskoden ... 14

OPERATIONALISERING ... 15

DESIGN,METOD OCH MATERIAL ... 16

RESULTAT OCH ANALYS ... 21

FÖRESTÄLLNINGAR ... 21

VÄRDERINGAR ... 23

RITUALER ... 29

Inställningen till motdemonstrationer och meningsmotståndare ... 29

Café Liberal ... 30

Utdelandet av Bertil Ohlin-medaljen ... 31

Kärleksbombning ... 31

SLUTSATSER ... 32

FÖRESTÄLLNINGAR ... 32

VÄRDERINGAR ... 33

PARTIKULTUREN I LIBERALA UNGDOMSFÖRBUNDET ... 34

VIDARE FORSKNING ... 35

KÄLLFÖRTECKNING ... 36

Inledning

”Vi är det smartaste ungdomsförbundet med de djupaste ideologiska diskussionerna och de skarpaste politiska analyserna.” (Dovstad, Intervju inför förbundskongressen, Liberal Ungdom, 2015:2, s. 11). Liberala Ungdomsförbundet grundades 1934 och har sedan dess verkat i anslutning till Liberalerna (tidigare Folkpartiet Liberalerna) för att främja liberalismen i Sverige. Förbundets verksamhet går ut på att samla ungdomar, skola dessa ideologiskt och politiskt för att sedan slussa upp unga medlemmar i partiet. Liksom många andra ungdomsförbund, möjligen frånsett SSU, har denna plantskola för morgondagens toppolitiker aldrig ägnats något reellt akademiskt intresse (Lindholm, 2008, s. 21–24).

Ungdomspolitik har rykte om sig att vara betydligt mer radikal än moderpartiernas men trots detta är det svårt att förneka att ungdomsförbunden kan spela en viktig roll. Både genom att på kort sikt vara med att sätta den politiska agendan och på lång sikt genom att fostra framtida makthavare. I den här studien tar jag avstamp i Katarina Barrling Hermanssons avhandling om partikulturer hos de olika partigrupperna i Sveriges Riksdag och studerar partikulturen i Liberala Ungdomsförbundet för att på så vis bidra till att öka vår förståelse för detta förbund.

Syftesformulering och Frågeställning

I den här undersökningen kommer jag att undersöka partikulturen i Liberalernas ungdomsförbund Liberala Ungdomsförbundet. Syftet med undersökningen är att kartlägga och beskriva den partikultur som finns i ungdomsförbundet och att genom detta skapa en förståelse för det sammanhang och de normer inom och under vilka förbundets beslut fattas. Organisationskulturer, mer specifikt partikulturer, har beskrivits som extra intressanta i studier av organisationer och partier eftersom de sätter ramar för hur det är möjligt att agera inom partiet.

I följande uppsats kommer jag att ge svar på detta genom att svara på frågorna: Vilka föreställningar och värderingar framstår som viktiga delar av partikulturen i Liberala Ungdomsförbundet? Hur kan dessa förstås i relation till teorier om andra ungdomsorganisationer och forskning på moderpartiet, Liberalerna?

Varför ett Ungdomsförbund?

Politiska ungdomsförbund är intressanta eftersom de ofta verkar som plantskolor för framtidens politiker. Min idé är att den kultur som finns i ungdomsförbundet kan ha inverkan på hur kulturen

i riksdagsgruppen eller partiet generellt kan komma att se ut i framtiden.¹ Ett starkt argument för varför vi ska ägna oss åt att studera dem. En möjlig invändning mot detta argument är att ungdomsförbund inte nödvändigtvis måste vara självständiga föreningar utan också skulle kunna anses vara delar av sina moderpartier, med samma partikultur, vilket förstås skulle göra den här studien relativt överflödig. Som jag snart ska visa behöver så dock inte vara fallet. Det finns nämligen goda skäl att anta att ungdomsförbund skapar sig egna och särskilda kulturer eftersom att de består av just ungdomar, en grupp som ofta hävdas vara utmärkande för andra samhällsgrupper.

Vidare finns det, vilket strax också redogörs för närmare, en stor brist på forskning om just ungdomsförbund. Detta innebär att min undersökning kräver större noggrannhet än om den kompletterat redan existerande forskning men också att undersökning blir bra mycket intressantare eftersom den undersöker något tidigare outforskat. Min ambition är alltså att min undersökning ska lyckas fylla en lucka i den befintliga kunskapen om ungdomsförbund, politiskt beslutsfattande och partikulturer och på så vis tillse att vår förståelse dessa företeelser ökar. Sett i ljuset av King, Keohane och Verba menar jag att detta rimmar bra med deras femte möjlighet att skapa inomvetenskaplig relevans. Att genomföra en systematisk studie av ett område som tidigare förbisetts (King et al., 1994).

Valet av Liberala ungdomsförbundet har gjorts mot bakgrund av framför allt två skäl.

För det första är förbundet relativt litet vilket innebär att det lämpade sig väl för de resurser som ståt till förfogande för ett arbete av den här typen. Större förbund, exempelvis MUF eller SSU, har fler aktiva medlemmar och med fler lokalavdelningar. I sådana förbund kan man tänka sig att möjligheten är större att kulturen ser olika ut i olika delar av landet och beroende på vem man frågar.

Undersökningen av den här typen skulle därför behöva göras betydligt mer omfattande för att säkerställa vad som är sådana förbunds övergripande kultur och vad som där istället är lokala variationer. Det andra skälet till jag valt att studera just Liberala ungdomsförbundet är också av praktisk karaktär. Jag har nämligen en bakgrund av att ha varit aktiv i förbundet vilket ger mig en god möjlighet att få tag på intressanta och värdefulla respondenter.

Med frågan om min kommande undersöknings relevans utredd följer här en kortare beskrivning av mitt studieobjekt, Liberala Ungdomsförbundet.

1 Kausalriktningen är här ingenting som jag gör anspråk på att förklara. Kunskap om vilken av de två organisationerna som för över sin kultur på den andra (om så ens är fallet att någon av dem gör) är något jag lämnar åt andra studier.

Liberala Ungdomsförbundet – LUF

Liberala Ungdomsförbundet är ett rikstäckande ungdomsförbund som verkar i anslutning till riksdagspartiet Liberalerna (tidigare Folkpartiet)² för liberala värderingar (Förbundsstadgar, Liberala Ungdomsförbundet, 2016). Förbundet grundades 1934 under namnet Folkpartiets Ungdomsförbund men har sedan 1991 hetat Liberala Ungdomsförbundet. 2015 har förbundet knappt 2 000 medlemmar varav 1 641 befinner sig mellan 13 och 25 års ålder och räknas därmed som bidragsgrundande ungdomar enligt MUCF:s standard, övriga medlemmar är vanligtvis äldre tidigare medlemmar som fortsatt vill visa sitt stöd. Könsfördelningen inom ungdomsgruppen (13–25 år) är ungefär 45 % kvinnor mot 55 % män. Förbundet är uppdelat i 21 distrikt av varierande storlek och aktivitet. Av dessa ansluter de fyra största, Stockholm, Väst, Skåne och Uppsala 72 % av förbundets medlemmar. Dessa distrikt håller medlemsaktiviteter, oftast talarträffar som går under namnet ”Café Liberal”, minst en gång i veckan.³ I de mindre distrikten, som sammanlagt samlar resterande 28 % av medlemmarna, sker träffar mindre ofta, vanligen på två-veckors- eller månadsbasis. I de allra minsta distrikten kan aktiviteter utebli helt under längre perioder. Förbundet uppskattar att ungefär 300 av medlemmarna är aktiva i förbundet, detta i bemärkelsen att de deltar på aktivitet minst en gång i halvåret. Ytterligare en uppskattning från förbundet är att mellan 100 och 150 av dessa är förtroendevalda till olika uppdrag nationellt eller lokalt, bland dessa speglar könsuppdelningen ovan nämnda fördelning med 45 % kvinnor och 55 % män. Det är primärt kulturen bland dessa, de förtroendevalda och aktiva medlemmarna, som undersökning söker beskriva.

Under ett verksamhetsår har förbundet två stora nationella evenemang, då alla förbundets aktiva medlemmar bjuds in. Dessa är en kongress som vartannat år innefattar politiska förhandlingar som rör förbundets handlingsprogram och vartannat år stadgemässiga förhandlingar.

Val av befattningshavare kan ske varje år. Kongresserna äger vanligen rum under sommarhalvåret medan det andra nationella evenemanget, utbildningshelgen ”Universitet Liberal”, äger rum under vinterhalvåret. Universitet Liberal är ett mer utbildande evenemang där medlemmarna tar del av föreläsningar, workshops och seminarium för att lära sig mer om politik. På dessa respektive

2 Folkpartiet bytte under 2016 namn till Liberalerna. För att undvika förvirring mellan moderpartiet och

ungdomsförbundet kommer orden ”partiet” och ”Folkpartiet” användas för att referera till, det som snart ska beskrivas som, Barrlings studieobjekt Folkpartiet och orden LUF, förbundet eller ungdomsförbundet att referera till Liberala Ungdomsförbundet.

3 En mer utvecklande beskrivning av Café Liberal finns under resultatdelen på sidan 27.

evenemang deltar mellan 100 och 250 medlemmar. Utöver detta samlas förbundets nationella styrelse till möten 10–11 gånger per år, delar av styrelsen⁴ möts ännu oftare.

På Facebook finns en stor grupp dit alla aktiva medlemmar bjuds in, och även Twitter anges som en arena där LUF:are träffas över nätet. Förbundet ger också ut en tidskrift, ”Liberal Ungdom”, som utkommer med fyra nummer om året och då postas hem till varje medlem.

Förbundets koppling till moderpartiet är förhållandevis god och det är relativt vanligt att partiföreträdare har bakgrund i ungdomsförbundet innan de blir aktiva i partiet. Exempelvis har sittande och tidigare partiledare som Jan Björklund, Lars Leijonborg, Maria Leissner och Bengt Westerberg alla bakgrund i förbundet, detta gäller också nära häften av partistyrelsen (Thea, 2016).

Efter den här inledande beskrivningen av mitt studieobjekt kommer jag nu presentera den teoretiska kontext inom vilken det undersöks.

4 Här avses presidiet bestående av ordförande, förste och andre vice ordförande. Samt det verkställande utskottet bestående av fyra ledamöter ur förbundsstyrelsen. Båda dessa har möten efter behov.

Teoretisk Bakgrund och Metod

Det första steget i varje framgångsrik vetenskaplig undersökning är en utredning av relevanta begrepp, en genomgång av tidigare genomförd forskning och en diskussion om den betydelse undersökningen kan komma att ha när den väl är genomförd. När mitt ämne ska knytas an till annan forskning så ligger forskning om parti- och organisationskulturer när till hands, det gör även forskning rörande ungdomsverksamhet och ungdomskultur generellt.

Teoretisk Bakgrund

Inledningsvis vill jag förtydliga att jag ser kulturdelen av begreppet partikultur som den teoretisk relevanta. Att definiera ett parti låter sig göras relativt enkelt och utan alltför stor kontrovers, en fullgod definition skulle till exempel kunna vara ” människor med ungefär samma åsikter som har gått ihop för att arbeta inom politiken” (Nationalencyklopedin, politiskt parti). Det ungdomsförbund jag vill studera låter sig härefter lika enkelt definieras som en organisation som verkar i anslutning till ett sådant parti och som erkänns av detsamma. Begreppet kultur är däremot långt mycket mer komplicerat och osäkerhet om en sådan definition kan lätt leda till förvirring i undersökningen. Låt oss därför först inleda med en kort diskussion om kulturbegreppet i en något vidare mening.

Kulturbegreppet

Begreppet kultur är något som bland annat studerats inom ramarna för marknadsföring och organisationsforskning, antropologi, sociologi och statskunskap och någon enhetlig definition av begreppet har inte skapats inom något av dessa fält. Sociologen Max Weber såg kultur som de idéer som direkt påverkar människor i deras handlingar. Människan anses av Weber vara i grunden självbestämmande men endast inom ramen för hennes kulturella omgivning. Omgivningen verkar likt järnvägars växelpersonal (eng. switchmen) och bestämmer på vilka spår hon färdas när hon göra sina livsval (Swidler, 1994, s. 25–26). Den samtida sociologen Émile Durkheim menade i kontrast till Weber att kultur snarare tog sig uttryck i och kunde studeras i termer av kollektiva handlingar och symboler som, när de sammanfogas, ger ett kollektivt medvetande för en grupp individer (Ibid.).

Både Weber och Durkheim såg dock kultur som något som ska studeras för att förklara människors handlande, något som den efterkommande traditionen till viss del kommit att bryta med.

Den amerikanska antropologen Clifford Geertz menar att kultur bör betraktas utifrån den

innebörd den har för givna sociala sammanhang och att den snarare än att ses som förklaringen till människors handlande endast bör ses som en av många förklaringsfaktorer (Barrling Hermansson, 2004, s. 21–24). Geertz menar också att kulturbegreppet har flera olika dimensioner, samt att olika handlingar ges olika innebörd i olika kulturella sammanhang. Detta innebär att det är fruktlöst att studera en handling utan kännedom av den kontext i vilken den utförs. Han exemplifierar med en blinkning, en handling som i ett sammanhang kan vara en romantisk gest, i ett annat vara ett tecken på tillit och i ett tredje bara vara för att rensa ögonen. Att inte känna till den kulturella kontexten vid analysen av en blinkning kan alltså leda till att man drar direkt felaktiga slutsatser. Att däremot ha en sådan kännedom ger, enligt Geertz, möjlighet till en mer sanningsenlig tät beskrivning av en kulturell företeelse (Geertz, 1973, s. 5–13). Geertz definierar härefter kultur på följande sätt:

“The concept of culture I espouse, and whose utility the essays below attempt to demonstrate, is essentially a semiotic one. Believing, with Max Weber, that man is an animal suspended in the webs of significance he himself has spun, I take culture to be those webs, and the analysis of it to be therefore not an experimental science in search of law but an interpretive one in search of meaning.” (Geertz, 1973, s. 5).

Den här definitionen, som i teoretisk mening kan vara intressant, kommer dock inte vara speciellt användbar i den empiriska undersökningen jag ämnar göra och lämnas därför därhän. Istället vänder vi oss till forskning om marknadsföring och företagsekonomi där organisationskulturer har studerats i viss utsträckning. Här finns definitioner som:

”…we perceive organizational culture as a symbolic context within which interpretations of organizational identity are formed and intentions to influence organizational image are formulated.”(Jo Hatch and Schultz, 1997).

Ann Swidler, en mer samtida sociolog, skriver i ”Cultural Power and Social movements” att kultur bäst analyseras och studeras genom att analysera de koder, sammanhang och institutioner inom vilka människor verkar men utan att bjuda någon konkret uttalad definition (Swidler, 1994, s. 34–38). I boken ”Political Culture” hittar vi dock ett tredje försök att definiera kultur, närmare bestämt en politisk kultur, definitionen ges denna gång av Lucian Pye:

”Political culture is the set of attitudes, beliefs, and sentiments, which give order and meaning to a political process and which provide the underlying assumptions and rules that govern behaviour in our political system.”(Lane and Ersson, 2002, s. 35).

Oenigheten kring kulturbegreppet är inget lättlöst problem och då denna undersökning inte har som syfte att vara begreppsutredande kommer olika definitioner och deras för- och nackdelar inte viktas mot varandra mer än vad som gjorts ovan. Ur ovanstående definitioner och diskussion

kan vi dock bära med oss att kultur kan studeras med hjälp av, och tar sig uttryck i, attityder, känslor och handlingar som påverkar den kontext inom vilken människor kan verka.

Med detta i bakhuvudet vänder vi nu blicken mot min empiriska ansats. En ansats som kräver en definition som kan operationaliseras på ett tydligt sätt och därmed ligga till god grund för den kommande beskrivande analysen. I en artikel som återblickar hennes tidigare avhandling ger Barrling en sådan definition:

”Med partikultur menas föreställningar och värderingar som präglar det sociala sammanhang som ett parti utgör, men som ligger vid sidan av idéprogram och sakpolitik. Här ryms bl.a. uppfattningar om vad som utmärker en god politiker, hur politiskt arbete bör bedrivas och kunskapssyn.” (Barrling Hermansson, 2010, s. 204).

Den här definitionen av politisk kultur lämpar sig bra eftersom att den, som redan nämnts, går att operationalisera men också för att den knyter an till de tidigare presenterade definitionerna av kultur.

Vi kan därmed hysa gott hopp om att definitionen inte anses främmande för forskarvärlden i allmänhet och därför knyta an till densamma på ett tydligt sätt.

Nedan följer en beskrivning av partikulturen i Folkpartiets riksdagsgrupp som kommer tjäna som jämförelseobjekt i min senare analys.

Partikulturen i Folkpartiet

Alltmedan mycket forskning görs på ungas leverne och attityder och fältet kring partikulturer är till viss del undersökt så lyser forskningen om partikulturer i ungdomsförbund fortsatt med sin frånvaro inom statsvetenskaplig litteratur. Barrlings avhandling ”Partikulturer - Kollektiva självbilder och normer i Sveriges riksdag” var när den kom 2004 ett första steg på vägen att kartlägga de existerande partikulturerna i svensk politik. Partikulturen spelar roll eftersom att den, som Barrling skriver,

”aldrig per definition kan förhindra en viss handling. Vad den kan är att försvåra eller underlätta den – såväl ett subjekts upptäckt av en handling som faktisk möjlighet, som dess genomförande.” (Barrling Hermansson, 2004, s. 29). Vi kan också, som March och Olsen (2004), se att partikulturer är relevanta eftersom de skapar en så kallad lämplighetslogik (eng. Logic of Appropriateness) för vilka politiska handlingar som anses vara lämpliga. Partikulturer påverkar alltså det politiska landskapet och de aktörer som verkar där. Att förstå dessa kulturer gör att vi på ett djupare plan kan förstå politiska besluts- och handlingsprocesser.

I sin avhandling utvecklar Barrling en analysapparat avhängig de tre aristoteliska kunskapstyperna: sofia, fronesis och techne med vilka hon sedan analyserar partiernas politiska

förmåga, ansvarskänsla och social gemenskap. Att här ge de aristoteliska begreppen en helt uttömmande förklaring låter sig inte så enkelt göras och då några referenser till Barrlings begrepp inte förekommer kommer den här delen av hennes analysapparat lämnas utan närmare diskussion.

Utöver detta använder Barrling också en galler-/gruppanalys⁵ för att kategorisera delar av partiernas partikulturer. Här ger gallervärdet en indikation på i hur stor utsträckning gruppen har gemensamma värderingar och betraktelsesätt. Ett högt värde på gallerskalan innebär att gruppen delar många värden medan ett lägre värde betyder det motsatta. Gruppskalan säger i sin tur någonting om hur pass mån man är om att bekänna sig till gruppens gemensamma värderingar. Ett högt värde här innebär att individer offrar mycket för att vara med i

gruppen medan ett lägre värde innebär att individer i större utsträckning är ensamma och från skilda gruppen.

I sin analys placerar Barrling Folkpartiet i det så kallade isolatet som innebär att gruppen har en hög nivå av gemensamma värderingar (gallerdimensionen) men saknar viljan att rätta sig efter en gemensam gruppidentitet (Barrling, 2004, s. 288)

Ungdomar

Liberala ungdomsförbundet bör dock inte bara förstås som en politisk organisation utan också som ett ungdomsförbund bestående av just ungdomar. Kan det vara så att det faktum att det är ungdomar det rör sig om också påverkar kulturen i förbundet? För att svara på detta blir det nödvändigt att också titta på forskning om ungdomar. Nedan följer därför en grundläggande beskrivning av forskningsläget rent allmänt följt av en mer ingående beskrivning av en analysapparat framtagen av sociologen Reuven Kahane.

Som nämnts ovan är ungdomsförbund idag fortsatt relativt sparsamt undersökta. Den forskning som finns rör framför allt förbundens organisation och uppkomst, ofta ur historiska perspektiv, och har primärt kretsat kring Socialdemokraternas Ungdomsförbund – SSU (Lindholm, 2008, s. 21–24). Studier på ungdomar i USA visar att unga människor där idag, jämfört med tidigare generationer, är mindre benägna att engagera sig politiskt och har en lägre tilltro till det politiska

5 Översatt engelska: grid-/group analysis.

Barrlings Grupp-/Galleranalys (Barrling, 2004, s. 288).

systemet i allmänhet (Delli Carpini, 2000; Kaid et al., 2007). Carpini förklarar bland annat ungdomars vacklande politiska engagemang med att de saknar tilltro till att de genom det politiska systemet kan få saker uträttade på ett effektivt och tillfredsställande sätt, antaganden som han också fastslår stämmer till viss del.

Vidare visar forskning på ungdomar inom EU att dessa uppvisar liknande drag. Den generella trenden är att ungdomar rör sig från ett bredare partipolitiskt engagemang och istället väljer att engagera sig i sakfrågor, internetkampanjer eller namninsamlingar (Sloam, 2013). Sloam menar också att det har skett en individualisering av politiken och att en mer spretig skara åsikter hos varje individ har gjort det svårare och svårare för dem att identifiera sig med politiska partier. Här finns en förändring, snarare än en minskning, av det politiska engagemanget.

I fallet Sverige förefaller även liknande slutsatser var gällande. Det ska dock nämnas att Sverige, i jämförelse med många andra länder, uppvisar svagare tendenser gällande minskning i politiskt intresse generellt. Däremot gäller också här att svenska ungdomar hellre engagerar sig i sakfrågor än i t.ex. politiska ungdomsförbund och partier. Samma individualiseringstendenser finns alltså också här (SOU 96, 2015, s. 609–645). I sin avhandling ger Susanne Johansson ytterligare stöd till individualiseringstesen och lägger dessutom fram en förklaring som bottnar i Inglehart och Welzels idéer om post-materiella värderingar (Johansson, 2007). Många svenska ungdomar har levt hela sina liv i en materiell trygghet i vilken post-materiella frågor har fått större utrymme att utvecklas.

Dessa frågor är sällan sådana som traditionellt fångas upp av partier eller ungdomsförbund vilket också, enligt Johansson, är en potentiell förklaring till deras minskande förmåga att skapa intresse hos unga⁶ (Ibid.). De post-materiella värderingarna som Johansson nämner som en möjlig förklaringsfaktor nämns också i Carpinis och Sloams forskning. Dessa värderingar framstår således vara en relativt allmän förklaring till ungdomars förändrade, men inte nödvändigtvis minskande engagemang.

De post-materiella värderingar som ovan diskuterats verkar alltså vara viktig i beskrivningen av ungdomar överallt. För att analysera dessa värderingars varande i ungdomsförbundet behövs dock en mer precis analysapparat. En sådan presenteras nedan.

6 En intressant observation i sammanhanget är att det bland ungdomar med utländsk bakgrund, som alla inte levt med samma goda materiella tillgångar, är vanligare att engagera sig politiskt än bland svenskfödda (Ungdomsstyrelsen, 2013).

Kahane och Informalitetskoden

De post-materiella värderingar som ovan diskuteras som ett sätt att förstå ungdomar kan vid en första anblick vara hjälpsamma men i en studie av samma empiriska karaktär som denna krävs dock ett aningen skarpare analysredskap. Sociologen Reuven Kahane har också studerat ungdomskultur och förespråkar en analysmodell som han kallar för ”the code of informality” – informalitetskoden som just ett sådant redskap. Kahane (1997, s. 21–36) menar, och jag instämmer med honom, att ansatserna som gjorts från utvecklingspsykologin, antropologin och sociologin alla saknar konkreta analysinstrument i sina beskrivningar av ungdomskultur. Kahanes informalitetskod visar därför på åtta olika kriterier som alla är delar i den post-materiella kulturella kod som han menar att postmoderna ungdomar agerar efter. Två av dessa, moratorium och praktisk symbolik rör handlingars effekter över tid och efterkommande konsekvenser de kan skapa. Då den här undersökningen endast utgör ett tvärsnitt av undersökningsobjektet idag och alltså saknar referenspunkt bakåt i tiden är förändringar över tid något som inte är möjligt att bedöma. Dessa två kriterier har därför utelämnats i teori- och efterkommande resultatbeskrivning. De sex återstående kriterierna den post-materiella kultur⁷ ungdomar uppvisar kan beskrivas såhär:

1. Symmetri medlemmarna har i hög utsträckning lika stora möjligheter att påverka organisationen (i termer av t.ex. ekonomiskt, intellektuellt eller social kapital) medlemmar har därför inte så stora möjligheter att påtvinga sina, individuella, värderingar på hela gruppen. Gruppen utformar därför tillsammans en uppsättning gemensamma normer som de alla kan hålla med om.

2. Dualism, flera till synes motsägelsefulla normer, strävanden eller önskningar kan vara gällande samtidigt.

3. Modularitet, en attityd som är modulär kan sägas bestå av flera olika, utbytbara delar. Detta gör det möjligt för aktören att ändra beteende beroende på omständighet och intressen.

4. Uttrycksfull instrumentalism, kännetecknar handlingar eller aktiviteter som dels genererar ett värde i sitt genomförande men också genom resultat.

5. Mångfald, ett stort spektrum av olikartade aktiviteter att ägna sig åt men som

7 De engelska originalbegreppen är voluntarism, multiplexity, symmetry, dualism, moratorium och expressive instrumentalism (Kahane, 1997, s. 26–29).

alla ger lika stora belöningar eller anseende.

6. Frivillighet att i ett sammanhang fritt från restriktioner göra val rörande mål och ställningstaganden; samt frihet att ändra valen efter hand.

Med den här forskningsgenomgången i ryggen kan vi nu lägga två bud på vilken kultur vi kan vänta oss från de unga politikerna aktiva i Liberala Ungdomsförbundet. Det är möjligt att de endast är en yngre kopia av folkpartisterna i vilket fall deras partikultur bör stämma bra överens med de resultat Barrling får, detta skulle också rimma väl med Johansson tankar om att ungdomar generellt sett inte skiljer sig nämnvärt från andra samhällsgrupper. En annan möjlighet är att LUF är mer av en ungdomsförening än vad de är ett politiskt parti, i vilket falla Kahanes informalitetskod och värderingar hämtade ur post-materialismen bättre beskriver kulturen i förbundet. Kommande undersökning kommer bland annat avhandla just denna avvägning, innan undersökningen krävs dock en operationalisering av min kulturdefinition

Operationalisering

I detta stycke redogörs för operationaliseringen av uppsatsens partikultursdefinition och de element som är viktiga att förstå i den. Först en repetition av min definition av partikulturer:

”Med partikulturer menas de föreställningar och värderingar som präglar det sociala sammanhang som ett parti utgör, men som ligger vid sidan av idéprogram och sakpolitik. Här ryms bl.a. uppfattningar om vad som utmärker en god politiker, hur politiskt arbete bör bedrivas och kunskapssyn.” (Barrling Hermansson, 2010).

Uppsatsen definition innehåller framförallt två operationaliserbara element: föreställningar och värderingar. Förutom dessa har jag också valt att studera ritualer inom ungdomsförbundet.

Vid första anblick kan föreställningar och värderingar te sig lika och jag kommer här därför ägna några rader åt att förtydliga skillnaden: med föreställningar menar jag självuppfattningar, självbilder och i övrigt tankar om hur de intervjuade respondenterna upplever sig själva, ofta i kontrast till andra. Värderingar rör istället de åsikter respondenterna har kring handlande eller normer och tar sig uttryck i vad de värdesätter eller föraktar hos meningsmotståndare och sig själva.

Jag tänker mig alltså att föreställningar hos respondenterna svarar på hur någonting är meden värderingar istället ramar in vad man tycker om det som är. Exempelvis kan en föreställning vara att man i en grupp alltid lägger stor vikt vid arguments uppbyggnad och prioriterar en hederlig argumentation en motsvarande värdering hade kunnat vara att man tycker att det är rätt att argumentera hederligt och ha korrekt uppbyggda argument. Dessa båda behöver självklart inte peka

åt samma håll för att vara intressanta. Det är fullt möjligt att hysa värderingen att hederlig argumentation är att föredra utan att för den sakens skull anse sig själv, eller den grupp man är del av, argumentera hederligt.

Utöver värderingar och föreställningar har jag också operationaliserat ”det sociala sammanhang som ett parti utgör”. Detta gör jag genom att studera ritualer inom ungdomsförbundet.

Ritualer ska här förstås som någonting som de aktiva i ungdomsförbundet gör tillsammans och kan röra såväl vardagliga aktiviteter som speciella engångsföreteelser. Varför är det då nödvändigt att också studera ritualer? Svaret delvis i definitionen av partikultur. Om vi tror att partikulturen påverkar hur människor i en grupp beter sig så måste det i sin tur innebära att beteenden i gruppen säger något om vilka föreställningar och värderingar som är förhärskande i denna (Swidler, 1994). Trots att ritualer inte nämns uttryckligen i min valda definition är de alltså en viktig beståndsdel i studiet av kultur och kommer därför också att undersökas.

Den här operationaliseringen fångar stora delar av kulturbegreppet men givetvis inte alla. Detta problem beror inte på att min definition av partikultur eller operationaliseringen av densamma är otillräckliga utan snarare på att kulturbegreppet som sådant har en mycket ospecifik definition. Som ovanstående teorigenomgång har visat är de allra mest generösa definitionerna av kultur, som täcker in begreppets fulla betydelse, så pass vida att en operationalisering av dem blir på tok för allomfattande för att undersöka i en empirisk studie. En snävare definition av kultur, som ligger närmare verkligheten, kommer därför, trots att den inte lyckas täcka in begreppets fulla innebörd, vara till större nytta eftersom den faktiskt går att operationalisera och, i och med det, undersöka.

Innan undersökningen tar vid kommer jag dock att ägna några rader åt att beskriva dess design, metod och material.

Design, Metod och Material

Uppsatsen har designats som en fallstudie av ett av de politiska ungdomsförbunden verksamma i Sverige (Bryman, 2011, s. 73–74). Som metod använder jag mig främst av semi-strukturerade intervjuer med sju strategiskt utvalda respondenter. Utöver detta görs också och en kompletterande textanalys av förbundets tidning, Liberala Ungdom, dess handlingsprogram, samt förbundets interna Facebookgrupp som är ett forum för diskussion mellan förbundets aktiva medlemmar.

Respondenterna i intervjuerna har anonymiserats och därför i uppsatsen givits påhittade namn. Citat

hämtade ur tidningen eller sociala medier är dock inte anonymiserade, detta för att öka transparensen.

I den här undersökningen har jag, som ovan nämnts, begränsat mig till att intervjua sju respondenter av olika kön, medlemstid och geografisk bakgrund. Flest respondenter är hämtade från de större distrikten men även anställda eller före detta anställda som kan anses ha en uppfattning om hela landet har intervjuats. Gemensamt för samtliga respondenter är att de har, eller har haft, betydelsefulla förtroendeuppdrag inom förbundet och att de varit medlemmar i minst tre år. Av respondenterna är fem stycken tjejer och två killar. Geografiskt speglar urvalet distriktens anslutningsgrad.

Utöver intervjuer görs en kompletterande textanalys av förbundets tidning ”Liberal Ungdom”. Urvalet här består av nio tidningar, nummer 2 och nummer 4 för de senaste fem åren (2016–2011). Under de nämnda åren uteblev nummer fyra vid två tillfällen och i skrivande stund har den fjärde numret för 2016 ännu inte sett dagens ljus. För att ersätta nummer fyra, som ej publicerades 2014 och 2015, används nummer tre från dessa år. Valet att bara undersöka hälften av de utgivna numren gjordes av tid- och resursmässiga skäl medan valet att bara gå fem år tillbaka i tiden är mer strategiskt. Kultur är en föränderlig företeelse och vad som kan tänkas uppkomma i tidningar utgivna innan 2012 bedöms helt enkelt inte säga speciellt mycket om partikulturen i förbundet idag. Understrykas bör också att tidningen främst ska ses som ett komplement till de mer omfattande intervjuerna, som utgör huvudmaterialet. Användandet av tidningarna som sekundär källa skapar dock en slags triangulering av de empiriska resultat som presenteras (Bryman, 2011, s.

354).

Förutom detta har också en mindre genomgång av förbundets Facebookgrupp gjorts.

Gruppen har närmare 600 medlemmar och en stor del av förbundets internkommunikation sköts härigenom. I gruppen postas uppskattningsvis ett inlägg om dagen, där de flesta rör uppmaningar att sprida diverse debattartiklar eller evenemang till andra som kan tänkas vara intresserade. Jag har översiktligt granskat aktiviteten mellan 2016-11-15 och 2016-12-15 i syfte att se om något direkt avvikande kan sägas om förbundets kultur baserat på den. Att samma kultur som visas upp i intervjuerna och i tidningen också skulle vara förhärskande på Facebook bedöms vara mycket troligt, resultatet från den här översiktliga analysen bör därför betraktas med en ”most-likely”-logik: stämmer resultatet för de studerade Facebookinläggen bevisar det inte speciellt mycket ytterligare men om vi däremot får ett annorlunda resultat finns anledning att tvivla på de resultat vi fått i intervjuer och

genom textanalysen av tidningen (Teorell, Svensson, 2007, s. 232–235). Undersökningen av Facebookgruppen kan alltså komma att ge mig skäl att förkasta mina övriga resultat men om jag inte hittar några sådana skäl kommer resultatet från den undersökningen inte att nämnas ytterligare.

Analysen av förbundets handlingsprogram har också den gjorts relativ översiktligt.

Liknande analysen av Facebookgruppen har en ”most-likely”-logik använts, och handlings- programmet tas framför allt upp om det ger en direkt avvikande eller motsatt indikation mot vad annat huvudmaterial har gett. I de fall inga sådana indikationer hittas kommer också läsningen av handlingsprogrammet lämnas utan ytterligare omnämnanden.

Efter genomförda intervjuer har dessa transkriberats och de transkriberingsprotokoll som då skapades fram har i förening med den genomförda textanalysen skapat bilden av vilka ritualer som äger rum i förbundet samt vilka föreställningar och värderingar som är förhärskande.

Avvägningen av den typ som här behövs är givetvis alltid svår att göra och utan exakta kvantitativa verktyg är de val man till slut tvingas göra inte helt självklara. Principen måste därför bli att vara så transparent som möjligt i sitt tillvägagångssätt. Mina avväganden har framför att gjorts på två olika sätt.

Först och främst har jag presenterat de föreställningar eller värdering som framkommer hos en övervägande del, minst fem av sju, av mina respondenter. Härifrån kan jag i min analys visa på en relativt tydlig bild av vilken kultur som generellt är dominerande i LUF. Utöver detta har också mer särpräglade värderingar eller förställningar framkommit hos olika respondenter. I dessa fall är det inte helt enkelt att avgöra vad det faktum att bara en begränsad andel svar pekar på en viss företeelse beror på. Det kan nämligen antingen röra sig som variation bland respondenternas uppfattningar eller en variation mellan intervjuernas utförande⁸, i värsta fall kan till och med båda vara förekommande samtidigt. Eftersom att den här osäkerheten är så pass påtaglig har värderingar och föreställningar som framkommit på sådant sätt endast tillämpats om de också gått att se i det kompletterande materialet, tidningen, handlingsprogrammet eller Facebookgruppen. I de fall inga sådana komplement har funnits har dessa svar inte ansetts vara tillräckligt för att ge ett korrekt resultat och således utelämnats i undersökningen.

Som tidigare nämnts har valet av studieobjekt delvis gjorts för att jag har en bakgrund i förbundet och sålunda haft en god möjlighet att få intervjuer med intressanta och värdefulla respondenter. Denna fördel kommer såklart också med problem eftersom att det finns en risk att jag inte ser alla kulturella drag som uppvisas i tidningar och intervjuer av den enkla anledningen att jag

8 Att utförandet varierar något är en förutsättning men också en potentiell risk vid semi-strukturerade intervjuer.

är van vid kulturen. Det finns givetvis inget enkelt sätt att arbeta mot detta annat än att vara medveten om problematiken och i analysarbetet ständigt ifrågasätta resultaten och vad man kan ha missat när man presenterar dessa.

Eftersom att undersökningen designats som en kvalitativ fallstudie med semi- strukturerade intervjuer som metod gör tids- och resursaspekterna att det inte är tal om att försöka göra något slags sannolikhetsurval. Istället har ett strategiskt urval genomförts efter de aspekter som beskrivs ovan. Detta leder till vissa begränsningar i resultatets generaliserbarhet. Här ska vi dock komma ihåg att då den intressanta populationen ”aktiva medlemmar” inte helt enkelt låter sig definieras. Det är därmed inte troligt att någon form av slumpmässigt urval hade kunnat genomföras, ens om ambitionen varit sådan. Mitt strategiska urval torde istället kunna säga något om förbundet, de medlemmar jag intervjuar har varit aktiva en längre tid och kan därmed antas ha varit del av kulturen längre. Deras geografiska och könsmässiga spridning gör också att deras samlade åsikter kan tolkas som representativa för flera medlemmar runt om i landet (Teorell, Svensson, 2007, s. 83–

87).

Givetvis finns utrymme att kritisera detta urval. Den mest uppenbara kritiken är möjligen den om könsbalansen i urvalet. Bland mina respondenter finns en tydlig övervikt av tjejer medan förbundets aktiva medlemmar har en övervikt av killar. Det visade sig dock att den största skillnaden mellan respondenternas svar inte berodde på kön utan snarare på varifrån i landet de kom. Problemet kan därför sägas vara av mindre vikt. En annan invändning skulle kunna vara att äldre medlemmar, med lång historia av att vara aktiva i förbundet, kan ha ett intresse av att, medvetet eller omedvetet, försköna sina upplevelser eller föreställningar. Hade inte nya medlemmar kunnat ha andra, lika intressanta, värderingar och föreställningar? Ett sådant påstående kan självklart inte avstrykas utan vidare men här är det viktigt att det uppsatsen söker undersöka, partikulturen, inte är något som nödvändigtvis uppfattas (korrekt) av en ny medlem. Min övertygelse är snarare att det först efter en längre tid är möjligt att ha en reell bild av kulturen i förbundet och att det därför är rätt att först och främst fokusera på äldre medlemmar. Dessa har nämligen, som nämndes ovan, blivit utsatta för kulturen längre. Risken att deltagarna förskönar sin upplevelse av någon slags lojalitetsskäl får därför helt enkelt accepteras. Ytterligare en fråga är varför just sju respondenter anses vara lagom.

Frågan är såklart svårt att svara på teoretiskt men har ett enklare empiriskt svar. Teoretisk mättnad i respondenternas svar uppstod nämligen redan vid sjätte intervjun, då den sjunde redan var inbokad, den sjunde och sista intervjun genomfördes också men utan att något särskilt nytt framkom. Flera

intervjuer hade självklart kunnat bokas in efter behov men sex-sju intervjuer visade sig vara fullt tillräckligt.

Härmed kan frågan om undersökningens urval sägas vara utredd. Låt oss nu i korthet beröra undersökningens validitets-, reliabilitets- och intersubjektivitetsaspekter: Undersökningens metod, semi-strukturerade intervjuer, skapar en möjlighet för mig att komma nära respondenterna, utreda oklarheter kring frågor och ställa följdfrågor för att försäkra mig om att vad de svarar på också är det som jag söker undersöka. Den intervjuguide som används tillser också att intervjuerna i relevanta aspekter också blir lika. Förekomsten av systematiska mätfel kan därför antas bli lägre och undersökningens reliabilitet därför god. En given nackdel med metoden, sett i termer av reliabilitet, är dock den så kallade intervjuareffekten. Det är mycket svårt att utesluta att jag som intervjuare inte kommer påverka mina respondenter genom mitt sätt att tala, ställa frågor eller liknande. Risk finns också att respondenterna inte vågar berätta saker för en annan människa som de hade kunnat göra i en anonym enkät. Även om den risken inte bör bortses ifrån torde ändå fördelarna av en intervju, bl.a. möjligheten att följa upp intressanta och oförutsedda sidospår och möjligheten att tydligt förklara frågorna som ställs, väga upp för de potentiella förlusterna intervjuareffekten skapar. Vidare har mitt kompletterande material, textanalyserna av Facebookinlägg, handlingsprogrammet och av tidningen, inte problemen med intervjuareffekt. Att jag genom dessa får liknande resultat som i intervjuerna är ett tecken på att intervjuareffekt inte har alltför stor påverkan på mina respondenter.

Rörande den externa validiteten är mina resultat möjliga att kritisera. En vanlig nackdel i kvalitativa undersökningar är möjligheten att generalisera sina resultat till andra, liknande grupper eller andra sociala miljöer vilket såklart är en önskvärt hos en vetenskaplig undersökning. En uppenbar begränsning i min undersökning är därför att dess resultat inte kan generaliseras till andra ungdomsförbund, situationer där ungdomar i och utanför LUF möter varandra eller andra sociala situationer där LUF-medlemmar deltar (Bryman, 2011, s. 351–356). Min övertygelse är dock att mitt bidrag, det om partikulturen inom förbundet och mellan dess medlemmar, kommer att vara tillräckligt intressant också utan en vidare generalisering. I och med detta är min metodologiska genomgång avslutad och jag ger mig nu hän åt resultatet.

Resultat och Analys

Nedan följer en presentation av mina resultat rörande partikulturen i Liberala Ungdomsförbundet.

Resultatet är uppdelat i tre delar. Jag inleder med en presentation av de föreställningar som respondenterna har av sig själva. Efter detta presenteras de värderingar de hyser och har uppfattat från andra i förbundet. Slutligen presenteras de ritualer som framkommit under intervjuerna eller skrivits om i tidningen oss deras implikationer på föreställningar och värderingar diskuteras. Kahanes analysmodell för förståelse av post-materiella värderingar hos unga och Barrlings resultat rörande partikulturen i Folkpartiet finns närvarande under genomgången för att sätta mina empiriska resultat i relation till tidigare forskning. Efter resultatdelen följer uppsatsen sista kapitel innehållande slutsatsen och avslutande reflektioner.

Föreställningar

”Vi är det smartaste ungdomsförbundet med de djupaste ideologiska diskussionerna och de skarpaste politiska analyserna.” (Dovstad, 2015:2). Många av respondenterna beskriver LUF:are som oerhört pålästa och kunniga, ofta med en besserwisseraktig framtoning. Här menas oftast att de ser sig själva både som duktiga i skolan, många uttrycker att de var understimulerade under sin skolgång, och att de fann viss stimulans i LUF. De berättar också att de gärna visar upp sin kunskap för andra när de ges tillfälle. Däremot ser de sig inte som personer som tar alltför mycket plats i andra sociala sammanhang utan främst i politiska, när tillfälle bjuds. Här uppvisar LUF-medlemmarna en liknande kultur som den som beskrivs i Barrlings avhandling. Också riksdagsledamöterna som där är intervjuade uppvisar en bild av sig själva som kunniga och kompetenta men också med samma besserwisserdrag, en av Barrlings respondenter medger t.ex. att riksdagsgruppen ”inte alltid uppträder ödmjukt” (Barrling Hermansson, 2004, s. 115) medan medlemmar från andra partigrupper beskriver den folkpartistiska som ”mästrande och aningen läraraktiga” (Barrling Hermansson, 2004, s. 121). Den besserwisserkultur som respondenterna i LUF ger uttryck för verkar alltså till viss del finnas i partiets riksdagsgrupp också, även om ledamöterna där är aningen mindre benägna att lyfta fram den.

Flera respondenter framhäver också vad de kallar nördighet eller töntighet när de beskriver en typisk LUF:are. En respondent ger också uttryck för att det inte bara är LUF-

medlemmar som tycker så. ”De [andra ungdomsförbundsaktiva] tycker vi är töntiga. Det vet jag. Det säger de ju när man träffar dem.” (Anders, 2016).

De två begreppen nördighet och töntighet används av flera respondenter och en beskrivning av dessa kommer därför ägnas lite utrymme här. Även om många läsare säkert har en intuitiv uppfattning om vad dessa ord betyder så finns ett värde i att precisera deras respektive innebörder för att fastslå vad vi de facto diskuterar. I nördigheten ingår framför allt en bild av en väldigt nischad eller snävt inriktad kunskap inom ett visst område. Nördigheten kan också, men måste nödvändigtvis inte, innebära att en person prioriterar sitt specialintresse över socialt umgänge.

Det respondenterna beskriver som töntighet är en aning svårare att definiera. Här handlar det, i kontrast till nördigheten, om hur mycket plats en person kan ta sig i sociala sammanhang och om denne blir lyssnad på och respekterad. Intressant nog är att töntighet, som bland ungdomar generellt förmodligen skulle sägas vara en negativ egenskap, hos respondenterna är positivt värderat. Denna värdering diskuteras vidare i nästa avsnitt.

I Barrlings undersökning lyfter inga av respondenter något som direkt kan sägas liknas vid LUF-medlemmarnas självföreställning som nördar eller töntar.⁹ Vi kan dock inte utan vidare avgöra om detta beror på en språklig skillnad mellan de yngre LUF-aktiva och de äldre partimedlemmarna eller om det också finns en skillnad i respektive grupps föreställningar. Av Barrling framkommer att också stora delar av riksdagsgruppen har en blid av sig själva som

”exceptionellt kompetenta” och att de ser sig själva som personer som ska bistå med expertkompetens vid samarbeten med andra i t.ex. utskott. I denna bemärkelse kan nördigheten sägas finnas representerad också hos dessa respondenter. Däremot framkommer inte den andra delen av nördigheten, den om att nedprioritera social kompetens och umgänge, på ett speciellt påtagligt sätt.

En annan föreställning som framkommer hos LUF:arna är den om hög acceptans för meningsmotståndare. Några av respondenterna beskriver detta som att LUF:are i större utsträckning hyser respekt för och kan umgås med andra ungdomsförbundspolitiker eller meningsmotståndare än vad dessa i sin tur verkar vara villiga att göra sinsemellan. Det här är dock inte en åsikt som framkommer i fler än två intervjuer även om ingen av respondenterna direkt motsäger sig den.

Däremot håller flera med om att det inom förbundet finns en väldigt hög acceptans för de olika (i

9 Dock beskriver en av de intervjuade socialdemokraterna Folkpartiet genom att referera till en ”boyscoutanda”. Något som möjligen skulle kunna liknas vid de begrepp LUF:arna använder.

vissa fall väldigt olika) värderingar som finns där. Möjligen kan man förstå den här toleransen i termer av post-materiella värderingar. Förståelsen och acceptansen för oliktänkande är där nämligen central.

Man kan också tänka sig att, mer specifikt förstå den i termer av Kahanes modularitet, idén om att ungdomar kan besitta flera, uppdelade och olika, attityder som kan anpassas efter behov.

Respondenterna beskriver också att det finns höga formella krav i förbundet.

Medlemmarna håller god ton i debatter, följer olika förhandlingsregler noga och undviker personliga påhopp. Det är en föreställning som även får effekt utanför förbundet. En respondent berättar om en händelse under valrörelsen 2014 där andra ungdomsförbund eller partier hade börjat affischera några timmar innan utsatt lovlig tid. Givetvis blev då LUF:arna, som var ute i rätt tid, besvikna men istället för att riva ned affischerna eller ersätta dem med sina egna så gjordes en polisanmälan. Detta menar respondenten gjordes mycket av respekt för det demokratiska samtalet. Respondenterna beskriver förfarandet som väldigt typiskt för LUF (Lina, 2016).

Hos Barrlings respondenter är idéerna om formella krav och respekt för meningsmotståndare inte lika tydligt framträdande. Många av dem uttrycker en viss frustration för meningsmotståndare som argumenterar osakligt och på basis av känslor. Även om detta är en värdering som finns också i LUF (som visas på nedan) är folkpartisterna inte lika benägna att lyfta vikten av att respektera sina meningsmotståndare. Under diskussionen om politisk ansvarskänsla framkommer hos en (enda) respondent att gruppens rationella förhållningssätt i sig leder till objektivt korrekta lösningar och att kompromisser med andra därför inte ses nödvändiga. (Barrling Hermansson, 2004, s. 111–137) Detta säger måhända inte i direkt bemärkelse något om acceptans för meningsmotståndare, varken positivt eller negativt, men att de positiva uttrycken om en öppen och hederlig debatt visar ändå till viss del att partiet inte hyser den värdering lika starkt som ungdomsförbundet.

Efter ett nu ha beskrivit den första delen av kulturbegreppet, föreställningar – bilden av hur någonting är, hos LUF-medlemmarna står jag nu i begrepp att beskriva värderingar d.v.s. vad respondenterna tycker om hur det är.

Värderingar

Materialet ger i flera fall tydligt uttryck för gemensamma värderingar saker, i andra fall är dessa mer spridda. Respondenterna beskriver alla att kunskap är någonting som värderas mycket högt i förbundet. Det anses fint att veta mycket om politik eller filosofi och många av respondenterna menar

på att det är mycket viktigt med korrekta resonemang och att ha koll på fakta. Många menar att det är viktigt att arbeta för att kunna mycket och göda den kunskapsnorm som finns. ”Jag vill fortsätta främja nörderiet i LUF, vi ska även i framtiden ha Sveriges klokaste och kunnigaste medlemmar.”

(Karlsson, C. (2016) Inför val till kongress, Liberal Ungdom, 2016:2, s. 13). Flera av respondenterna prisar också vad de kallar nördighet eller töntighet (se beskrivning i föregående stycke) och ser ett värde i att förbundet är lite av en fristad för de personer som besitter dessa egenskaper.

”Folk ser upp till det intellektuella. Det är ett uppnåbart ideal för många. LUF är inte platsen för ett häftigt fratparty; man kan vara cool någon annanstans. […] Vi gick med för att vi var töntar och vi vill få [fortsätta] vara töntar.” (Anders, 2016).

”Besserwissrigheten är ett tecken på ett kunskapsideal som är jättebra!” (Sandra, 2016).

Den observation kring töntigheten som gjordes i tidigare avsnitt ska nu ägnas några ytterligare tankar.

Respondenterna verkar, som ovan redogjorts för, nämligen vara relativt säkra på att många LUF:are i sammanhang utanför LUF skulle ses som töntiga på grund av sitt beteende eller agerande. Samtidigt ger de uttryck för att samma ageranden, inom LUF, inte alls ses som töntiga. En möjlig tanke är därmed att LUF-medlemmar som umgås med andra ungdomar parallellt med att de umgås inom förbundet verkligen visar tydligt prov på Kahanes modulära kriterium av post-moderna ungdomskulturer, dvs. att deras uppfattningar består av flera utbytbara delar. Ett agerande som inom LUF väcker vördnad hos kamraten kanske inte alls gör det i samma utsträckning under exempelvis en skoldag, en fest eller ett träningspass.

Tankarna om kunskap som ett högt värde finns hos samtliga respondenter. Några av dem menar dock att det under de senare åren har skett ett skifte bort från kunskapsnormen till förmån för kommunikativ och social förmåga. ”Att vara duktig i sociala medier värdesätts mest, just nu i alla fall.” (Karin, 2016). Några av respondenterna förklarar skiftet som något som ligger i tiden.

De menar att det har blivit allt viktigare att närvara på sociala medier, kunna formulera snärtiga poänger och anföra en mer plakatinriktad politik.

”Idag är det viktigt att synas och höras, sociala medier har tagit över väldigt mycket.” (Måns, 2016).

”De som får mest uppmärksamhet nu är de som är duktiga på media. Tidigare var det en statusmarkör att skriva långa krönikor och ha långa resonemang. Men det är fortfarande viktigt att vara väl påläst och har bra argument för sin sak.” (Karin, 2016).

Respondenterna delar också en syn på diskussioner och ideologiska resonemang som viktiga. Under sommaren 2016 hamnade förbundets stockholmsdistrikt i blåsväder efter att på sitt årsmöte ha diskuterat och beslutat att tillåta samlag mellan sexuellt myndiga syskon samt en del andra

kontroversiella förslag (Mårtensson, 2016). Detta var något som berördes under intervjuerna.

Respondenterna är då eniga om att det finns ett värde i att alla kontroversiella frågor får diskuteras i förbundet. Anledningarna till detta anges ofta vara att det är utvecklande att lära sig diskutera saker på ett korrekt och stringent sätt men också att diskussionerna har ett värde i sig. Respondenterna är dock tydliga med att de förstår allmänhetens reaktioner mot deras beslut och några ger uttryck för att det som diskuteras och debatteras internt inte bör vara samma saker som ska kommuniceras externt.

”De ideologiska diskussionerna om perifera frågor, som många utomstående skrattar åt, är oerhört viktig [sic.] och utvecklande. Samtidigt måste vi vara en relevant röst i den dagspolitiska debatten. Att kombinera dessa två är en stor utmaning.” (Sjöberg i Lib. Ungdom, Intervju inför förbundskongress, 2016:2, s. 12).

I intervjuerna gör många respondenter tydligt att de värdesätter sakliga argument och att rationalitet värderas högt. Likaledes ser de också ned på argumentation baserade på känslor eller, vad de anser vara, ogrundat tyckande.

” Jag blir provocerad när folk argumenterar mot incest genom att säga: ’Nej, det där är äckligt’. Då tänker jag ungefär: ’Och? Varför är det relevant?’ Detta skulle jag säga är något som nog skiljer oss från Liberalerna också.” (Anders, 2016).

Kunskapsnormen och den korrekta argumentationen finns representerad också hos Folkpartiet genom Barrlings respondenter. Gruppen lyfter, som nämnts ovan, värdet av den kunskap man besitter som oerhört högt. Medlemmarna i gruppen har också en stark övertygelse om att liberalismen som sådan tillhandahåller en metod genom vilket de är garanterade att komma fram till god politik eller riktiga slutsatser (Barrling Hermansson, 2004, s. 111–115). Idén om liberalismens dubbla funktion kan också förstås i termer av uttrycksfull intstrumentalism (Kahane, 1997, s. 26–30).

Detta innebär att värde hittas i såväl diskussioner som grupper håller inom sig samt diskussionernas resultat i den principfasta politik de sedan för. Det kan förstås vara så att den uttrycksfulla instrumentalismen även finns bland Barrling respondenter i vilket fall det kanske inte kan sägas vara ett tecken på just ungdomskultur i Kahanes mening. Här menar dock Barrling att hennes respondenter främst värdesätter resultatet av diskussionerna och snarare ser diskussionerna som ett nödvändigt ont (Barrling Hermansson, 2004, s. 111–115). Att den uttrycksfulla instrumentalismen är något som stämmer bättre in på LUF kan därmed fastslås vilket flyttar dem ett steg närmare ungdomsvärderingar och ett steg längre ifrån partiets kultur. Däremot ska nämnas att värdesättandet av diskussionen fortfarande är mycket utmärkande i både grupperna varför den här skillnaden kanske inte ska anses vara alltför stor.

På frågan om den ideale LUF:aren svarar de flesta respondenter relativt likt. Samtliga lyfter att man lyckas i LUF om man har koll på sin fakta, är påläst, och alltså har en hög kunskapsnivå.

Utöver detta så lyfter också ett antal respondenter att närvaro i sociala medier, förmåga att formulera slagkraftiga repliker och den sociala kompetensen på senare år har kommit att bli mer och mer betydelsefullt.

Också här finns det kopplingar till Barrling och Kahanes beskrivningar och modeller.

Från Barrling kan vi hämta beskrivningen av att en duktig folkpartist är någon som har koll på sina fakta, något som också stämmer överens med LUF:s värderingar. Flertalet respondenter från LUF belyser, som sagt, också värdet av att synas och höras och beskriver hur detta inte nödvändigtvis måste gå ihop med de argument som beskrivs som mest hederliga. Att det här finns en tudelning av attityder kan förstås genom Kahanes modularitetsbegrepp och därmed ses som ett tecken på ungdomskultur.

Tudelningen mellan att ha de bästa, ofta invecklade och svårbegripliga, argumenten och att kommunicera slagkraftig politik är också något som förstås i termer av Kahane. Här menar han att ungdomsorganisationer ofta kännetecknas av en dualism i sina strävanden och att dessa till och med kan dra åt helt olika håll i vissa fall (Kahane, 1997, s. 28). Vi finner här alltså att ytterligare två av Kahanes kriterier för förståelse av ungdomar vinner bäring hos respondenterna från LUF.

Respondenterna uppvisar också en viss enighet kring att det inte är för att hitta umgänge som de gick med i LUF. Den generella bilden är att deras aktiviteter främst är till för att ge medlemmar argument för olika åsikter, diskutera politik och lära sig mera tillsammans. Några av respondenterna framhåller dock att det sociala sammanhanget kan komma att bli mer och mer intressant ju längre du har varit medlem i förbundet. Då både för att det är trevligt men också för att bygga ett politiskt nätverk och avancera i förbundet. ”Det är viktigast för nya medlemmar att de får kunskap när de går på CL.¹⁰ När de senare blir mer aktiva är det viktigare att få ett nätverk eller att få vänner.” (Angelica, 2016).

Inte heller tycker de intervjuade att medlemsvärvning är något som är speciellt viktigt.

Istället finns det en förhoppning, eller kanske en övertygelse, om att ungdomar som är duktiga inser att LUF har rätt och går med självmant. Detta är anmärkningsvärt eftersom att valet görs trots att respondenterna vet att skulle bli en starkare politisk röst med större möjlighet till reell påverkan om de värvade aktivare. Detta kan tolkas som ett uttryck för värderingen om kunskap och hederlig argumentation som överordnad den om reell politisk påverkan. Respondenterna är också tydliga

10 CL är en förkortning för Café Liberala, ett slags talarträffar som de större distrikten håller veckovis.

med att det är de medlemmar som går med självmant som ofta anses bli de bästa. Också här är det tydligt att respondenterna hellre tänker ut, vad de anser vara, kloka förslag och påverkar genom korrekta logiska resonemang än att de värvar många medlemmar och påverkar genom sin storlek.

”LUF ska inte fokusera på att värva medlemmar utan istället lägga fokus på att tänka ut de bra idéerna.” (Anders, 2016). ”De medlemmar som blir bra medlemmar är de som har gått runt och tänkt och sedan sökt upp oss själva.” (Lina, 2016). Här håller dock inte alla respondenter med varandra. Några menar att värvningen är viktig, främst för att det ger organisationen större reell makt.

”En bra medlem är en som blir aktiv. Men det skiter jag i när jag värvar på skolor, då ska folk bara med.”

(Lina, 2016).

”De som kan och fattar grejen kommer till oss. Vi behöver inte värva så mycket.” (Mikaela, 2016).

”Vi ska ha fokus på idéer och locka med kunskap när andra anordnar värva-alla-kampanjer”

(Wemander Grahm, Intervju inför förbundskongressen, Liberal Ungdom, 2015:2, s. 7).

Förhärskande bland de flesta får ändå sägas vara den första synen, att värvningen är sekundär jämfört med ideologiska diskussioner eller annan politisk aktivitet.

I sin analys av den sociala gemenskapen använder sig Barrling av den ovan nämnda grupp/galler-analysen. Hon menar då att Folkpartiet befinner sig i det så kallade isolatet. Isolatet kännetecknas av en hög grad av gemensamma värden i gruppen (galler) men en låg grad av vilja att vara en del av gruppen (grupp). Medlemmarna är alltså sammanbundna av ett stort antal gemensamma värden men individualister när det kommer till att identifiera sig med gruppen. Fallet är delvis, men inte fullt ut, detsamma i LUF. Medlemmarna delar positionen på galler-dimensionen men på grupp-dimensionen så framkommer inga indikationer på att de hyser så starka individuella dragningar att de har svårt att identifiera sig med gruppen som helhet. Här finns alltså en skillnad jämfört med Folkpartiet. Rakt motsatta värderingar kommer till och med till uttryck: "Det bästa med LUF är gemenskapen. När jag hittade LUF kände jag mig hemma i det fantastiska diskussionsklimatet." (Edin, Intervju inför förbundskongressen, Liberala Ungdom, 2015:2, s. 9).

Beskrivningen av Folkpartiet tycks därför bara till viss del stämma överens med tillståndet i LUF.

Kahanes symmetribegrepp stämmer också väl överens med LUF, gällande enhetliga värderingar.

Som nämnt ovan innebär detta att medlemmarna besitter en likvärdig mängd resurser¹¹ och inflytande, detta hindrar varje medlem i gruppen att utöva påtryckningar gentemot någon annan och skapar därigenom gemensamma värderingar i gruppen. Däremot kan inte heller Kahanes

11 Här åsyftas framför allt ekonomiska men till viss del också intellektuella resurser.

begreppsapparat i direkt mening användas till att förklara uppskattningen av gemenskapen som till viss del finns i LUF. I vidare mening kan man förstås hävda att gemenskapen är en förutsättning för att man ska kunna observera flera av Kahanes andra kriterier, exempelvis symmetrin, men gemenskapen ses i sådana fall som en förutsättning för någonting annat och inte något utmärkande för ungdomskultur i sig. Både Barrlings och Kahanes idéer stämmer alltså väl överens med LUF:arnas uttryck för gemensamma värderingar. Men rörande förmågan att förklara gemenskapen ger ingen av modellerna en speciellt bra förklaring.

Hos några av respondenterna, samt i tidningen, framkommer även en viss uppskattning för politisk aktivism¹² och civil olydnad; det senare finns till och med uttryckt i förbundets handlingsprogram.

"…vi ska vara liberala aktivister. Vi snackar inte bara om solidaritet, utan omsätter den i praktisk handling." (Nordlund, Intervju inför förbundskongress, Liberal Ungdom, 2012:2, s. 6).

"LUF har en fantastiskt aktivistisk gren som med ett väldigt stort engagemang påverkar Sverige till det bättre." (Edin, Intervju inför förbundskongressen, 2016:2, s. 8).

Det ska dock understrykas att vad man kan tänkas rättfärdiga med den här typen av aktivism är högst begränsat. Förbundets handlingsprogram förespråkar exempelvis aktivism eller civil olydnad men är samtidigt tydlig med att det innefattar en verksamhet inom lagens ramar (utföraren ska ta sitt straff) och att det inte är acceptabelt med lagbrott som skadar enskilda.

”Civil olydnad är acceptabelt att använda när mänskliga fri och rättigheter kränks. Civil olydnad innebär då att man begår ett lagbrott baserat på ickevåld med syfte att värna de kränkta rättigheterna, där de inblandade är beredda att ta straffet.” (Liberala Ungdomsförbundets Handlingsprogram, 2015).

Respondenterna, intervjuer i tidningen och handlingsprogrammet ger tillsammans en bild av en slags vänlig aktivism som rimmar väl med förbundets tidigare föreställningar av ordentlighet och hederlighet. Man kan också förstå LUF-medlemmarnas delade mening i termer av Kahanes dualismkriterium.

Två kriterier i Kahanes begreppsapparat är ännu inte omnämnda: frivillighet och mångfald. Rörande mångfalden finns knappt något stöd för sådana värderingar hos LUF:are. En av respondenterna uttrycker tvärtom att till exempel praktiska kunskaper eller aktiviteter inte är viktiga egenskaper. ”Det finns ju en akademikernorm så det är mest teoretisk kunskap som spelar roll.

Praktiska färdigheter är ingenting som är så viktigt.” (Sandra, 2016). Det förefaller alltså finnas en ganska enkelspårig bild av vad som värderas och belönas i förbundet, något som går direkt emot idén

12 Politisk aktivism förstås här som aktiviteter som föregår politiska beslut men som utförs i syfte att uppnå just sådana.