RFID-användning i
försörjningskedjan inom detaljhandel och industri
Jennie Öhlin
Kandidatexamensarbete inom produktframtagning och industriell ekonomi
KTH, 2017
Sammanfattning
RFID (Radio Frequency Identification) är en teknik där information kan lagras i en RFID- sändare (även kallad RFID-tagg), som sedan kan avläsas av en RFID-läsare som kan vara kopplad till en maskin eller en dator. RFID är alltså en modernare variant av streckkoden men där avläsningsprocessen inte kräver någon manuell inskanning och inte heller en fri visuell väg mellan avläsare och sändare.
I denna rapport kommer RFID-tekniken och dess användning inom detaljhandeln och industrin att presenteras. RFID har flera användningsområden i försörjningskedjan; till exempel för att spåra material och produkter, vid automatisering av produktionslinor, för en effektivare inventering i lager och butik och som stöldskydd i butik. Trots att motiven bakom en implementering av RFID ofta är de samma för företag inom detaljhandeln och industrin så är RFID-teknikens användningsområden väldigt olika beroende på om företaget befinner sig i slutet av försörjningskedjan vid försäljningen (detaljhandeln) eller i början vid produktion (industrin). Man kan se att företag inom detaljhandeln som kontrollerar en större del av försörjningskedjan kan använda tekniken i en större utsträckning än de som endast hanterar själva försäljningen av varor. Detta eftersom RFID-taggarna kan sättas på produkterna i ett tidigare skede i försörjningskedjan och företagen behöver därför inte förlita sig på att deras leverantörer gör det åt dem.
Vidare redogör denna studie även för en eventuell framtida användning av RFID inom detaljhandeln och industrin. I det nya paradigmet Internet of Things och de smarta fabrikerna i Industri 4.0 kommer RFID med all sannolikhet att spela en stor roll. Trots den kunskap och erfarenhet som idag finns kring RFID, så kvarstår ännu vissa problem och hinder med tekniken som måste lösas innan RFID kan användas i en ännu större utsträckning.
Abstract
The use of RFID in the Supply Chain in retail and manufacturing industry
RFID (Radio Frequence Identification) is a technique where information about an object can be stored in an RFID sender (often a tag in a label) which can be read by a reader that is connected to a machine or a computer. RFID is a modern version of the bar code, where the reading of the RFID tag can be done without human interaction and without a free sight between the reader and the RFID tag.
This paper will present the use of RFID in retail and manufacturing industry. RFID can be used for many different purposes in the Supply Chain, such as tracking of material and products, automation of production lines, inventory in warehouses and stores and as an EAS (electronic article surveillance) in stores. Even though the reasons behind an RFID implementation are often the same for companies in manufacturing industry and those in retail, the use of RFID can be very different depending on if the company is at the selling point (retail), or in production (manufacturing industry). Retail companies that are controlling a bigger part of the Supply Chain can use RFID more effectively than those who have to rely or put pressure on suppliers to integrate the technique in an earlier stage of the Supply Chain.
Furthermore, the future use of RFID in the manufacturing industry and retail will be analysed.
In the new paradigm Internet of Things and the smart factories in Industry 4.0, RFID will most likely play a big role. Even though there is there is a big knowledge and experience of RFID today, there are still some problems with RFID that needs to be solved before it can be used as widely as expected in this new paradigm.
Innehåll
1. INLEDNING ... 1
1.1 BAKGRUND ... 1
1.2 SYFTE ... 2
1.3 PROBLEMFORMULERING ... 2
1.3.1 Frågeställningar ... 2
1.3.2 Begreppsdefinitioner ... 3
1.3.3 Avgränsningar ... 3
1.4 METOD ... 3
1.4.1 Litteraturstudie ... 4
1.4.2 Fallstudier och intervjuer med företag ... 4
2. RFID OCH FÖRSÖRJNINGSKEDJAN ... 5
2.1 RFID ... 5
2.1.1 Historik kring RFID ... 5
2.1.2 RFID-teknik – det tekniska ... 5
2.1.3 Användning av RFID ... 7
2.1.4 Implementering av RFID ... 10
2.1.5 Hinder för RFID ... 11
2.1.6 RFID och Internet of Things ... 11
2.1.7 Om inte RFID? ... 12
2.2 FÖRSÖRJNINGSKEDJA OCH RFID ... 14
2.2.1 Försörjningskedja och flödesekonomi ... 15
2.2.2 Försörjningskedjor, RFID och framtiden ... 16
3. ANVÄNDNING AV RFID I DETALJHANDELN OCH INDUSTRIN ... 17
3.1 DETALJHANDELN ... 17
3.1.1 Walmart ... 17
3.1.2 Decathlon ... 19
3.1.3 Mode-detaljhandel och fast fashion ... 22
3.2 INDUSTRIN ... 23
3.2.1 Scania ... 24
3.2.2 Volvo Cars ... 26
3.2.3 RFID och Industri 4.0 ... 28
4. JÄMFÖRELSER OCH DISKUSSION ... 29
4.1 JÄMFÖRELSE AV ANVÄNDNINGSOMRÅDEN FÖR RFID ... 29
4.2 MOTIV TILL ATT IMPLEMENTERA RFID ... 31
4.3 RFID I FRAMTIDEN ... 32
4.3.1 Nuvarande hinder för RFID ... 33
4.3.2 Mot ett uppkopplat samhälle ... 34
5. SLUTSATSER ... 35
5.1 METODKRITIK ... 35
5.2 FRAMTIDA FORSKNING ... 36
REFERENSER ... 37
1. INLEDNING
1.1 Bakgrund
Med växande krav på flexibilitet, snabbhet och service är de flesta branscher idag intresserade av att hitta ett effektivt flöde genom hela försörjningskedjan. För att spara både tid och pengar är det viktigt att information kan delas mellan olika leverantörer, så att rätt produkter skickas till rätt plats vid rätt tidpunkt för att undvika flaskhalsar som kan medföra onödiga kostnader för arbetskraft och lagerhållning. Genom tekniska lösningar som Radio Frequency Identification (RFID) kan man idag samla stora mängder av information och tilldela denna information till varje produkt eller samling av produkter.
RFID är en mobil identifieringsteknik där information kan lagras i en sändare (så kallad tagg) som sedan kan läsas av en läsare. Tekniken har använts sedan andra världskriget, men efter att tidigare ha används främst inom militären så har nu flera andra branscher börjat använda sig av tekniken och RFID är nu en av de snabbast växande sektorerna inom radioteknik (Finkenzeller, 2010). Det finns olika RFID-tekniker som används för olika syften vilket gör att RFID kan användas inom skilda branscher såsom detaljhandeln, industrin, försvaret, sjukvården, etc.
(Ferrer, Dew och Ante, 2010).
RFID är en teknik som används inom flera olika branscher, för flera olika syften. Vissa användningsområden kan hittas inom flera branscher såsom identifiering, godshantering eller spårning, medan andra användningsområden är specifika för den enskilda branschen.
Inom detaljhandeln används RFID bland annat som en potentiell ersättare till streckkoden med fördelen att kunna läsas av från längre distanser, utan att påverkas av smuts eller slitage (Selitto, Burgess och Hawking, 2007). Tekniken kan dessutom användas för andra syften som inventering och stöldskydd. Med Walmart som en av föregångarna inom detaljhandeln (Blanchard, 2010) så har tekniken spridits till företag inom t.ex. sport, mode och livsmedel.
Även industrin har använt RFID under de senaste decennierna, främst inom transport och godshantering, men även inom automatisering av produktionslinor och för att upptäcka kvalitetsbrister (McFarlane och Sheffis, 2003).
Då RFID-teknikens utveckling inte tog fart förrän i början av 2000-talet så har tekniken idag ännu inte nått sin fulla potential. Tekniken kommer med all sannolikhet kunna utvecklas och dess användning spridas till andra områden. RFID är väl använt i vad man kallar fast fashion inom detaljhandeln (Bottani, 2014) och förutspås även ha en stor roll inom den industriella utvecklingen mot Industri 4.0 (Brettel, 2014).
1.2 Syfte
Detta arbete kommer att vara fokuserat på detaljhandeln och industrin, för att se vilka användningsområden som finns för RFID och huruvida dessa användningsområden främst är desamma eller om de skiljer sig mellan de olika branscherna. Arbetet belyser också vilka framtida användningsområden som kan finnas för RFID inom detaljhandeln och industrin, om dessa nya användningsområden skiljer sig eller är desamma för de olika branscherna och vilka problem eller hinder som finns i nuläget för att tillämpa tekniken.
1.3 Problemformulering
Rapporten utgår från en huvudfråga, men för att få ett väl utförligt och omfattande svar kommer även flera mindre frågeställningar att besvaras. Det kommer också finnas vissa avgränsningar.
Uppsatsens huvudfråga bygger på rapportens titel och lyder: Hur kan RFID användas genom försörjningskedjan i detaljhandeln och industrin?
1.3.1 Frågeställningar
För att svara på rapportens huvudfråga kommer även följande frågeställningar besvaras:
• Vad är RFID och hur fungerar tekniken?
• Varför används RFID och vilka problem kan RFID lösa för företag inom detaljhandeln och industrin?
• Finns det någon skillnad på användningsområden för RFID inom detaljhandeln och industrin? Vilka är i sådana fall dessa skillnader?
• Vilka hinder finns det idag för att RFID ska användas i större utsträckning?
• Vilka problem kan RFID lösa i framtiden?
1.3.2 Begreppsdefinitioner
Det finns förutom RFID som kommer att beskrivas i kommande kapitel, tre begrepp som ingår i rapportens titel och bör definieras; försörjningskedjan, detaljhandel och industri.
Försörjningskedja refererar till de aktörer och aktiviteter som bidrar till omvandlingen av ett råmaterial till en färdig produkt som säljs till den slutgiltiga kunden, men kan även inkludera returflöden och återvinning (McFarlane & Sheffi, 2003)
Detaljhandel definieras som handel med enskilda varor till konsumenter (Nationalencyklopedin, 2017), alltså sista ledet av försörjningskedjan. Dock kan företag som bedriver detaljhandel även vara producenter och tillverka de produkter som säljs i deras butiker.
I denna rapport kommer termen detaljhandlare att användas för de företag vars primära aktivitet är försäljning av varor till slutkunder.
Definitionen av industri lyder enligt Nationalencyklopedin ”framställning av produkter genom förädling av råvaror” (Nationalencyklopedin, 2017). I denna rapport kommer termen industri att användas för de företag vars främsta aktivitet är att tillverka varor utan att sälja vidare dem till slutkund, det vill säga företag som främst använder sig av återförsäljare.
1.3.3 Avgränsningar
Arbetet kommer enligt ovanstående frågeställningar att avgränsas till användningen av RFID inom detaljhandeln och industrin. De branscher som studeras kommer att baseras på exempel av olika företags användning av RFID, men denna undersökning är begränsad då endast fyra företags användning av RFID har undersökts.
1.4 Metod
För att svara på frågeställningarna så kommer först en litteraturstudie att genomföras. Därefter kommer fyra olika företagsexempel att presenteras. Företagsexemplen byggs dels på artiklar
och litteratur som behandlar de aktuella företagens användning av RFID-tekniken, dels på intervjuer som har gjorts med anställda på två av företagen.
1.4.1 Litteraturstudie
Inledningsvis kommer vad som tidigare har tagits fram inom ämnet att presenteras i en litteraturstudie. RFID-tekniken kommer först att beskrivas för att få en grundläggande förståelse över hur den fungerar. RFID-delen av litteraturstudien kommer innehålla en kort historisk sammanfattning, dess användningsområden som beskrivits i tidigare litteratur, implementering av tekniken, andra alternativa tekniker och de hinder som finns. Genom att sammanställa teori kring dessa punkter ges en bred teoretisk grund kring tekniken. Därefter kommer försörjningskedjan och flödesekonomi att beskrivas för att ge en förståelse för RFID- teknikens roll inom försörjningskedjan.
1.4.2 Fallstudier och intervjuer med företag
För att kunna jämföra RFID-teknikens olika användningsområden i detaljhandeln respektive industrin så krävs konkreta exempel från företag. Enligt Eisenhardt (1989) så kan fallstudier bidra till att genom förståelse av empiriska exempel kunna utgöra en bas för teoretisk fakta.
Eisenhart föreslår denna metod som lämplig särskilt vid olika jämförelser vilket är fallet för denna rapport. Därför kommer utvalda studier inom företag som använder RFID att presenteras.
Två av företagsexemplen som kommer presenteras (Walmart och Volvo) bygger på litteratur rörande hur dessa företag använder sig av RFID. De andra två företagens (Decathlon och Scania) användning av RFID kommer att bygga på dels litteraturstudier, dels intervjuer med anställda inom de två olika företagen. De intervjuer som genomförts var semistrukturerade intervjuer där följande ämnen togs upp:
- Användning av RFID inom företaget - Processen att införa RFID i företaget - Fördelar med RFID-tekniken
- Eventuella problem vid användning av RFID - Framtida användning av RFID inom företaget.
Syftet med dessa intervjuer är att få en uppfattning om till vilken omfattning RFID kan användas, de fördelar som kan ses i praktiken och även vad som kan vara möjligt i framtiden.
2. RFID och försörjningskedjan
2.1 RFID
RFID är en av de mobila teknikerna som har vuxit mest under de senaste åren (Ferrer, Dew och Ante, 2010). Identifieringstekniken som introducerades för över 70 år sedan har fått en bredare användning sedan 1990-talet och används nu av flera storföretag. RFID-teknikens marknadsvärde var enligt IDTechex, Das och Harrop (2015) 10,1 miljarder dollar under 2015 och författarna uppskattar att marknaden kommer växa till 18,7 miljarder dollar år 2026.
2.1.1 Historik kring RFID
RFID började att användas under andra världskriget för att kunna identifiera ett flygplan som allierad eller fiende. Systemet IFF (Identify Friend or Foe) fungerade genom att en sändare sattes fast på alla plan och när sändaren mottog radiosignaler från radiostationer på marken så sände den tillbaka en signal för att identifiera sig som allierad. Forskningen inom RFID fortsatte efter kriget men det var inte förrän på 1970-talet som de första patenten på aktiva och passiva RFID-taggar kom. Under de kommande årtiondena utvecklades RFID bland annat för att kunna användas för djuridentifiering, för att låsa och låsa upp dörrar, inom tillverkningsindustrin och för att kunna spåra tåg på de nordamerikanska tågspåren. (Roberti, 2005)
Enligt Niederman (2007) så fortsatte utvecklingen av RFID under slutet av 1990-talet och 1999 grundades AutoID center på MIT vars syfte var att utveckla RFID för detaljhandeln tillsammans med stora amerikanska företag som t.ex. Gilette. Centret stängdes år 2003 och ersattes av EPCglobal som har uppdraget att utveckla och standardisera RFID-tekniken för detaljhandeln.
Att utveckla en standard för hur information ska lagras är mycket viktigt för att olika företag ska kunna arbeta tillsammans och att data kan läsas rätt av samtliga företag genom försörjningskedjan. (Niederman, 2007)
2.1.2 RFID-teknik – det tekniska
RFID-tekniken finns i flera olika varianter och modeller med olika funktionaliteter. Kortfattat fungerar tekniken genom att en läsare (avkodare för RFID) skickar ut elektromagnetiska vågor och att en sändare svarar på dessa signaler och skickar tillbaka sitt ID. (Finkenzeller, 2010).
Nedan kommer en kort beskrivning av de olika delarna som ingår i RFID och de olika typer av
RFID som är vanligast.
Ett RFID-system består av tre olika komponenter: läsare, sändare (oftast en tagg) och någon typ av mellanvara som kan tolka signalerna. Taggen består av tre delar. Först en antenn som tar emot och sänder radiovågor genom att omvandla ström till radiovågor och tvärtom, sedan en mikroprocessor för att lagra och skicka den lagrade informationen och till sist ett material som håller ihop och skyddar taggen. Läsaren har även den en eller flera antenner som kan skicka och ta emot radiovågor. Läsarens roll är att kommunicera med taggen, avkoda den information som skickas tillbaka från taggen och skicka den till mellanvaran. Mellanvaran kan vara en programvara som behandlar den avkodade informationen och beroende på vilken information som avläses låter systemet reagera på ett visst sätt. (Azevedo, Prata & Fazendeiro, 2014)
Tekniken fungerar genom att läsarens antenner sänder ut radiovågor. När dessa radiovågor når sändaren så induceras en ström till mikroprocessorn i sändaren. Sändaren kan då skicka över den lagrade informationen till läsaren genom radiovågorna. Informationen lagras i en binärkod.
Figuren nedan illustrerar hur tekniken fungerar. (Finkenzeller, 2010)
Figur 1: Modell över hur RFID-tekniken fungerar (Identsys)
Taggarna delas upp i aktiva och passiva taggar. De passiva taggarna har ingen egen strömförsörjning utan får förlita sig på läsaren. Det är alltså läsaren som försörjer taggen med tillräckligt med energi för att taggen ska kunna ta emot och skicka radiovågor. Detta innebär att om taggen befinner sig utanför läsarens maximala avläsningsavstånd så kommer taggen inte att kunna skicka några signaler. De aktiva sändarna har en egen elförsörjning, ofta genom ett batteri eller en solcell som ger en spänning till mikrochipet. De aktiva sändarna kan därför skicka signaler utan att behöva strömförsörjning från läsarens radiovågor. Detta ökar det avstånd som läsaren kan läsa av taggen. Både den passiva och den aktiva sändaren är dock beroende av läsarens magnetfält för att kunna skicka över information. (Finkenzeller, 2010)
Figur 2: tre olika passiva RFID-taggar jämförda storleksmässigt med ett mynt (Want, 2006)
En annan indelning inom RFID-tekniken är vilken typ av frekvens som används för att läsa av sändaren. Enligt Azevedo, Prata & Fazendeiro, (2014) finns det tre olika frekvensområden: låg frekvens, hög frekvens och ultrahög frekvens (UHF). Den låga frekvensen är något långsammare och kan läsa av på avstånd under 0.5m. Den höga och den ultrahöga frekvensen är snabbare och avläsningsavståndet är längre.
Kostnaden för RFID har de senaste åren sjunkit, vilket gjort tekniken mer attraktiv för företag.
Kostnaden på en passiv RFID-tagg ligger idag runt 10 cent (ca 1kr), medan de aktiva kostar 15- 20 USD (140-175 kr) . En liten handläsare för passiva sändare kostar runt 3000 USD (26 000 kr) och en monterbar läsare som man t.ex. installerar i en port för att läsa av gods som kommer in i området har ett pris på ca 10 000 USD (85 000 kr). Läsare till aktiva sändare som läser av på längre avstånd är lite billigare och kostar runt 1500 USD (13 000 kr). (Watson, 2015)
2.1.3 Användning av RFID
Enligt Ferrer, Dew och Ante (2010) så kan RFID-teknik ge tre olika typer av information: vem är du?, var är du? och hur mår du? Du är i detta fall det objekt som sändaren sitter på. Genom att kunna svara på dessa frågor kan tekniken användas för olika syften och i olika branscher.
Samma författare menar att för att vara konkurrenskraftiga så behöver företag vara starka i en eller flera av följande egenskaper inom verksamhetsstyrning: flexibilitet, kvalitet, snabbhet och kostnad. De föreslår nedan en figur för vilken typ av aktiviteter där RFID-tekniken kan bidra med fördelar. Exempel är inventering, stöldskydd, spårning, automatisering och självservice.
Figur 3: Ferrer, Dew och Antes (2010) modell för hur RFID-tekniken kan stärka företagets egenskaper inom verksamhetsstyrning
I McFarlane och Sheffis (2003) S/R-modell (ship/receive) där de menar att alla försörjningskedjor är baserade på en ”ship/receive” (S/R)-händelse, det vill säga en enhet som sänder varorna och en mottagande enhet, så kan RFID effektivisera de centrala aktiviteterna sändning, mottagning, transport och interna processer. Vid sändning av varor kan RFID användas för att optimera lastningen då man kan se både vilka varor som är helt klara för att lastas och vilka som är på väg till lastning, men även för att undvika den manuella scanningen och spara tid vid själva lastningen. I transportprocessen kan man med RFID veta vad som transporteras och exakt var en pall eller vara befinner sig. Mottagningen av varor förenklas genom att man installerar RFID-läsare vid lastkajen som direkt kan läsa in de mottagna varorna i det interna systemet. Slutligen kan de interna processerna såsom lagerhållning, inventering och plockning bli effektivare och även garantera en högre kvalitet med hjälp av RFID-teknik.
(McFarlane och Sheffi, 2003)
Enligt Angeles (2010) kan RFID vara en viktig faktor i distributionsprocessen i detaljhandeln.
I distributionsprocessen kan RFID användas under flera olika delar av processen. Ett exempel från Reyes och Jaska (2007) är vid leverans av varor när produkter eller pallar med RFID-chip läses av antingen under uppackningen eller när pallen eller lådan kommer in genom dörren, och uppdaterar den informativa lagerstatusen. Detta leder enligt författarna till minskat behov av arbetskraft då ingen manuell scanning krävs. Även inom lagerhållning så har RFID en viktig roll, t.ex. vid automatisk lagerpåfyllnad, placering av pallar, inventering och plockning av produkter (Reyes & Jaska, 2007). Förutom det minskade behovet av arbetskraft menar Reyes och Jaska att användning av RFID kan leda till ökad tillgänglighet av produkter då försäljarna vet vad som har sålts vilket därmed kan minska förluster för utebliven försäljning.
Inom detaljhandeln kan RFID även användas som ett förebyggande system mot stöld. Enligt Bamfield (2011) så är stöld den vanligaste anledningen till svinn (oförklarad lagerdifferens) och står för nästan 45% av svinnet i butiker. Bamfield menar att integrerade RFID-taggar i produkterna (insydda i skor och kläder till exempel) kan vara en mer kostnadseffektiv metod för att minska stölder än att sätta vanliga larm på produkterna. En viktig skillnad mellan vanliga stöldlarm och RFID-taggar är enligt Hardgrave (2014) att förutom att sätta igång ett larm om produkten inte blivit betald så kan RFID-tekniken även visa vilken produkt det är som larmar.
Detta underlättar dels att hitta den stulna produkten och dels att snabbare kunna beställa in nya produkter så att stölderna minskar påverkan av tillgängligheten.
I industrin kan RFID användas för att kontrollera en automatiserad produktionsprocess, t.ex.
inom bilmontering. Genom att installera RFID-läsare utefter produktionslinan kan dessa läsa av RFID-taggen som finns på komponenten men information om vilken del som befinner sig på vilken station och vilken typ av operation som behöver utföras (Angeles, 2005). Tekniken kan enligt Domdouzis, Kumar och Anumba (2007) även användas för montering av t.ex. oljerör där de olika delarna av röret har RFID-taggar för att säkerhetsställa att rätt delar monteras ihop.
RFID-taggarna kan enligt författarna även användas att få fram rätt tekniska data om de olika komponenterna under monteringen. Slutligen kan RFID-tekniken användas för att hålla reda på verktyg och annat material under tillverkningsprocessen (Domdouzis, Kumar och Anumba, 2007).
Inom kvalitetssäkring kan tekniken användas inom flera områden. RFID kan användas för ett effektivare återkallande av produkter då information om vilken tidpunkt och fabrik en produkt
tillverkades, var den nu befinner sig i försörjningskedjan eller var produkten såldes kan finnas lagrat i produktens RFID-tagg. Detta är speciellt viktigt när det handlar om allvarliga defekter på produkter. (Farlane & Sheffi, 2003)
Under de senaste åren har vikten av kundnöjdhet ökat och även där kan RFID användas. Ferrer, Dew och Ante (2010) ger olika förslag på hur tekniken kan användas. Ett exempel är självscanning i t.ex. detaljhandeln och bibliotek vilket gör att kunder slipper att vänta i kö.
Tekniken kan även öka snabbheten i hur en produkt matchas med rätt kund vid t.ex.
upphämtning av beställda produkter. Ett tredje exempel är i lyxbutiker där RFID-läsare kan läsa av vilka produkter kunden provar och sedan visa information eller tillbehör till dessa produkter på skärmar placerade antingen intill produkterna eller i omklädningsrummen. (Ferrer, Dew och Ante, 2010)
2.1.4 Implementering av RFID
RFID kan ofta leda till besvikelse för företag som implementerar tekniken då media de senaste åren framhävt teknikens fördelar men inte alltid dess nackdelar (Reyes och Jaska, 2007). Reyes och Jaska (2007) föreslår en implementering i sju steg för att få ut det bästa av tekniken i ett specifikt företag:
1. Förstå vad tekniken kan göra i det specifika företaget. Gå in på detaljnivå för att analysera potentiella förbättringar i det aktuella systemet och vad RFID kan göra.
2. Gör en investeringskalkyl för att undersöka om investeringen är lönsam.
3. Analysera hur RFID ska implementeras på detaljnivå.
4. Testa RFID-systemet på en enskild process.
5. Implementera RFID-systemet.
6. Kontrollera hur systemet fungerar och att det möter förväntningar.
7. Analysera systemet för att hitta förbättringar.
Enligt Bottani et al. (2009) som har studerat implementering av RFID i modeindustrin så kan en implementering av RFID-teknik vara lönsam, men behöver inte alltid vara det beroende på tidigare processer, vilken typ av försörjningskedja företaget har och särskilt hur många butiker företaget har. Investeringen för att implementera RFID i en butik är betydligt lägre än i ett distributionscenter och författarna rekommenderar därför detaljhandlare att börja med en partiell implementering i butik där vinsterna som görs i butik kan finansiera en senare
implementering i distributionscenter. Bottani et al. (2009) rekommenderar vidare att börja med den process där RFID har den högsta potentialen att spara kostnader. Enligt deras undersökningar av olika företag genererar implementering av RFID alltid positivt resultat om företaget har fler än 25 butiker.
2.1.5 Hinder för RFID
För att RFID ska kunna slå igenom i en större utsträckning så krävs det enligt Darcy, Pupunwiwat och Stantic (2011) att man hittar lösningar till de problem som tekniken har idag.
Författarna delar upp problemen i tre olika kategorier: säkerhetsproblem, skydd av uppgifter och problem vid avläsning av taggar. Säkerhetsproblem innebär försök att på något sätt avläsa, störa avläsningen av produkter eller desaktivera taggar för att till exempel kunna ta en vara utan att den ska larma.
Det andra problemet är skydd av privata uppgifter. Om en RFID-tagg fortfarande fungerar efter köp av en produkt skulle produkten kunna spåras även efter kundens köp och kanske till och med i andra butiker. Man skulle t.ex. kunna avläsa vilka andra RFID-produkter från andra företag som finns i kundens närhet, om kunden har på sig varor som den redan köpt från företaget, eller var i butiken kunden befinner sig och hur länge. (Wants, 2006)
Det kan finnas flera olika problem vid avläsning av RFID-sändare. Vid avläsningen kan vissa taggar läsas av flera gånger medan andra inte läses av alls. Dessa felaktiga avläsningar har flera orsaker. RFID-avläsning fungerar sämre då sändaren är i kontakt eller nära vatten eller metall.
Avläsningen kan även bli fel om flera sändare ligger för nära varandra eller om flera läsare läser av taggar i samma område. (Darcy, Pupunwiwat och Stantic, 2011)
Förutom de tre problemen presenterade av Darcy, Pupunwiwat och Stantic (2011) som är relaterade till de tekniska egenskaperna som RFID-tekniken har, finns det även ekonomiska hinder. Enligt Wants (2006) så är även de billigaste passiva RFID-taggarna idag flera gånger dyrare än en vanlig streckkod. På billigare varor kommer detta enligt Wants att vara ett problem då en dyrare teknik kan göra att produkten går från att vara lönsam till att inte längre vara det.
2.1.6 RFID och Internet of Things
The Internet of Things (sakernas internet, IoT) är ett nytt paradigm som innebär att objekt förses
med taggar eller uppkopplingar och att data sedan kan delas och sammankopplas mellan olika objekt, företag och människor (Gubbi et al., 2013). IoT delas upp i tre olika visioner; sak- orienterande visionen som består i att identifiera alla objekt, till exempel med hjälp av en global standard som EPC (Electronic Product Code), internet-orienterade visionen för att identifierade objekt ska kunna vara uppkopplade, och slutligen semantik-orienterade visionen där alla data ska kunna omvandlas till meningsfull och användbar data för användaren (Singh, Tripathi och Jara, 2014).
En av de viktigaste faktorerna för hur utvecklingen av IoT kommer att gå är arbetet med standardiseringen och förmågan att dela information (Borgia, 2014). Enligt Herrmann et al.
(2015) är det just delning av information i realtid som kan öka flexibiliteten hos företag och möta de kundkrav som är allt viktigare i dagens samhälle. EPC är en metod som försöker att standardisera sättet att programmera RFID-taggar på för att de ska vara läsbara för olika företag genom försörjningskedjan. Metoden är eftertraktad då den sparar mycket tid och kostnader. Det finns dock flera problem med metoden för att företag inte ska behöva dela skyddad information eller produktdata (Borgia, 2014). Dessutom är EPC främst inriktad mot detaljhandeln, medan industriföretagen har delad uppfattning om huruvida de bör använda EPC eller en standard som är mer anpassad till industriföretag (Schmidt och Ziemba, 2010).
2.1.7 Om inte RFID?
Det finns flera olika alternativ till RFID och det är nödvändigt att undersöka dessa och sedan jämföra med RFID för att förstå varför företag väljer att använda eller att inte använda just RFID-teknik. Finkenzeller (2010) ger följande överblick på de automatiska identifieringssystem (auto-ID) som finns. De vanligaste teknikerna kommer nedan att presenteras och jämföras med RFID-tekniken.
Streckkoden är volymmässigt den främsta tekniken inom auto-ID och har varit ohotad i denna position fram till 1990-talet. Streckkoden består av en komprimerad binärkod som är uppdelad i ett speciellt mönster som representerar olika tecken. Vid läsning av streckkoden använder man optiskt laser som läser av reflektionerna i den svart-vita streckkoden. Det finns olika standarder för streckkoder men den absolut vanligaste är EAN (European Article Number). (Finkenzeller, 2010)
Figur 4: Överblick av Auto-ID tekniker. (Finkenzeller, 2010)
Enligt McFarlane och Sheffi (2003) så är RFID en potentiell ersättare till streckkoden och RFID-tekniken har enligt författarna flera fördelar framför streckkoden.
• Bättre tillgänglighet då lagerstatus blir mer exakt då man minskar de mänskliga felen som finns vid manuell scanning.
• RFID kan spara pengar då man trots dyrare teknik kan spara in stora personalkostnader.
• RFID-tekniken är snabbare då flera chip kan läsas samtidigt istället för att scanna en streckkod i sänder.
• Bättre hållbarhet för RFID-taggar t.ex. i olika väderförhållanden eller smutsiga lagerutrymmen.
• Mer ergonomiskt då RFID kan läsas från längre avstånd utan att behöva fri visuell väg mellan läsare och streckkod. Streckkod kräver ofta förflyttning av produkt för att koden ska kunna scannas.
• Mer information kan sparas i en RFID-tagg än i en streckkod.
• RFID har till skillnad från streckkoden andra funktioner än att identifiera en produkt och kan till exempel användas som stöldlarm.
• Man kan ändra information på en RFID-tagg men inte på en streckkod (Wyld och Budden, 2009).
• RFID kan identifiera en specifik produkt medan streckkoden endast kan identifiera en typ av produkt (Wyld och Budden, 2009).
QR-koden (quick response) är en tvådimensionell streckkod som introducerades i Japan år
1994. Till skillnad från den endimensionella streckkoden är QR-koden en matriskod vilket gör att själva läsningen är snabbare då koden kan läsas både vertikalt och horisontellt. QR-koden kan läsas av en mobiltelefon och avläsningen kan till exempel leda till att telefonen öppnar en länk eller en annan app, slår ett telefonnummer eller enbart visar information. QR kan lagra mer information än den endimensionella streckkoden och koderna är enkla och billiga att generera.
QR används både inom industrin och detaljhandel. Dock har den samma nackdelar som den vanliga streckkoden; att den måste läsas av manuellt och att man måste ha fri visuell väg mellan kod och läsare. (Rouillard, 2008)
RFID och streckkod behöver dock inte vara helt konkurrerande då många företag idag använder sig av RFID-taggar med streckkod utskrivna på etiketten (Traub, 2016). Detta gör det möjligt att använda streckkoden om RFID-taggen inte kan avläsas korrekt.
Ett smart card innehåller en RFID-tagg och har ofta samma form som ett kreditkort. Det används för kontaktlös betalning då en av teknikens fördelar är att data som lagras i kortet kan skyddas från oönskade avläsningar (Finkenzeller, 2010). Smart cards kommer inte tas upp i rapporten då tekniken främst används vid betalning.
Optical character Recognition (OCR) började användas på 60-talet och har fördelen att kunna läsas direkt av både människor och automatiska läsare. Tekniken går ut på att text eller data läses in och kan göras sökbar på t.ex. en dator. OCR används inom flera branscher som produktion, administration och banker. Jämfört med RFID är tekniken dock underlägsen i många fall då den är dyr, och inte alls har samma funktioner som RFID-tekniken. (Finkenzeller, 2010)
De biometriska processerna som röstidentifiering och fingerigenkänning kommer inte att tas upp då rapporten fokuserar på användningen av RFID inom detaljhandel och industri.
2.2 Försörjningskedja och RFID
Försörjningskedja (eller Supply Chain som är den engelska termen) är ett centralt begrepp för användningen av RFID då tekniken till stor del används för att optimera och effektivisera en försörjningskedja. Nedan kommer en kort beskrivning av den roll som flödeskedja och
flödesekonomi har för RFID-tekniken att presenteras. Slutligen kommer en kort sammanfattning om hur försörjningskedjan och RFIDs roll förväntas att utvecklas i framtiden.
2.2.1 Försörjningskedja och flödesekonomi
Försörjningskedja, som definierades i det första kapitlet, är enligt McFarlane och Sheffi (2003) ej samma för olika industrier och företag men baseras i båda branscher på en ”ship/receive”
(S/R)-händelse. Modellen inkluderar både fysiskt flöde och kassaflöde, och kan både appliceras mellan två olika företag eller inom ett enskilt företag. Modellen kan illustreras enligt figuren nedan och består av följande aktiviteter:
• Sändningsprocess
• Transportprocess
• Mottagningsprocess
• Interna processer som sker i företagets lokaler, t.ex. lagerhållning och förädling av material
Enligt författarna kan RFID-tekniken förenkla och effektivisera just dessa aktiviteter.
Figur 2: Flöde i S/R modellen (McFarlane och Sheffi, 2003)
Begreppet flödesekonomi definieras enligt Stevens (1989) som strategin ett företag har genom försörjningskedjan för att möta kundens krav och önskemål. Denna strategi består enligt Stevens att hitta en balans mellan kundservice, enkel lagerhållning och låg enhetskostnad.
Enligt McFarlane och Sheffi (2003) kan flödesekonomi summeras i två olika delar; att optimera hela system och att hantera den oväntade varians som kan uppstå i aktiviteter i försörjningskedjan.
Då samhället idag är mer komplext och turbulent (Christopher & Holweg, 2011) så är det viktigt för företagen att hitta lösningar för att hantera osäkerhet i både efterfrågan och utbud och kunna hantera andra externa och interna risker. Den interna osäkerheten kan enligt författarna
inkludera fel i lagerstatus och felaktig placering av varor, missberäkningar i försäljningsprognoser och i tidsåtgången till olika lageraktiviteter. Dessa riskfaktorer kan missleda företaget i hur de bedömer om efterfrågan kan mötas eller inte och kan leda till kostsamma beslut (Christopher & Holweg, 2011).
En annan riskfaktor är bristande information mellan leverantörer. När man då ser att försörjningskedjorna blir allt mer komplexa med fler leverantörer så krävs det ett ökat utbyte av information mellan leverantörerna. När informationstillgången ökade under 1990-talet med internet och en ökad globalisering så byttes de stora företagens fokus från fysiska flöden till informationsflöden (Graham & Johnson, 2016). En av RFID-teknikens mest kraftfulla egenskaper är att den förenklar information i realtid och hur denna information kan göras tillgänglig dels internt hos leverantören men även hos andra underleverantörer och köpare.
Detta utbyte av information gör att man kan förutspå förseningar i produktion och hinna reagera vid oförutsedda problem. RFID kan betraktas som en metod för att bidra till ett friare och mer tillgängligt informationsflöde. (Sellitto, Burgess & Hawkings, 2007).
2.2.2 Försörjningskedjor, RFID och framtiden
Försörjningskedjorna blir allt mer komplexa och enligt Graham och Johnson (2016) så kommer denna trend att fortsätta. De förutspår en ökad efterfrågan på differentierade produkter och menar att vi rör oss mot en ”markets of one”, det vill säga att kunder till större del vill ha unika och inte massproducerade produkter. För att möta denna efterfrågan menar författarna att försörjningskedjorna kommer bestå av fler aktörer, fler leverantörer, men med starkare samarbeten där information delas för att företagen ska kunna vara mer flexibla.
Angeles (2005) utvecklar Keen och Macintoshs (2001) påstående om att RFID-teknik har potential att ge ”process freedom”, att processer ska kunna fortgå utan mänsklig inblandning.
Keen och Macintosh menar att RFID-tekniken kan bidra till att en absolut kundfrihet (det vill säga att kunder ska kunna handla självständigt, utan någon hjälp av en säljare eller kassörska) ska infinna sig. Ett exempel kan vara att kassörsjobbet skulle kunna försvinna då RFID- tekniken kan hjälpa till att skapa en säker utcheckning och betalning i en butik utan mänsklig övervakning (Sellitto, Burgess & Hawkings, 2007).
3. ANVÄNDNING AV RFID I DETALJHANDELN OCH INDUSTRIN
3.1 Detaljhandeln
När man återkopplar till de olika modellerna över hur RFID kan användas (figur 3, Ferrer, Dew och Ante, 2010) så kan man se att just detaljhandeln verkar kunna nyttja flertalet av dessa aktiviteter. Om man sätter en butik i centrum skulle den kunna använda sig av RFID när de tar emot leveranser, för deras egna lagerhållning i butik, inventering och kontroller av lagerstatus, snabbare flöde i kassor, kvalitetskontroll och stöldskydd. Man kan därmed se de stora fördelar som RFID kan tillföra i detaljhandeln och förstå varför ett flertal företag inom just denna bransch har implementerat tekniken under de senaste åren.
3.1.1 Walmart
Ett företag som har haft en viktig roll i utvecklingen av RFID i detaljhandeln är Walmart.
Walmart är världens största detaljhandlare och omsätter drygt 500 miljarder dollar om året.
Företaget har över 11 000 butiker som anställer 2,3 miljoner människor i de 28 länder de är verksamma (Walmart, 2017). Företaget har lyckats utveckla en effektiv försörjningskedja genom att arbeta tätt med sina leverantörer som följer Walmarts krav men i utbyte får ingå i partnerskap med löfte om stora ordrar under längre perioder (Blanchard, 2010).
År 2003 meddelade Walmarts ledning att de förväntade sig att deras 100 största leverantörer skulle sätta RFID-taggar på alla pallar och kartonger som levererades till Walmarts distributionscenter inom 18 månader (Blanchard, 2010). Walmart följde vidare upp detta krav med att de nästkommande 200 största leverantörerna skulle göra samma sak innan 2006 för att kunna använda tekniken till fullo i sex av deras distributionscenter och drygt 1000 butiker (Attaran, 2007). Walmarts plan gick dock långsammare än beräknat, mycket på grund av en mycket kostsam implementering för leverantörerna. 2007 hade endast 600 av Walmarts 60 000 leverantörer börjat sätta på RFID-taggar på sina leveranser och under 2008 valde Walmart att överge sin aggressiva RFID-politik mot sina leverantörer för att istället fokusera på de interna leveranserna mellan distributionscenter och butiker (Webster, 2008).
Om man tittar på bakgrunden till varför Walmart ville introducera RFID i försörjningskedjan menar Nystedt (2007) att företaget skulle kunna spara hundratals miljoner dollar genom att använda sig av RFID-taggade pallar och kartonger. Ron Moser, dåvarande ledare för Walmarts RFID-strategi uttalade sig år 2006 (Nystedt, 2007) och menade att bara 2% av förlorade intäkter berodde på att produkten var slut, medan 41% berodde på problem i lagerhållningen. Om runt 10% av dessa problem kunde lösas med RFID-teknik så skulle Walmart enligt Nystedt (2007) kunna tjäna över 200 miljoner dollar om året.
År 2010 så gick Walmart ut officiellt med sitt nästa steg i sin RFID-implementering. Istället för att enbart fokusera på pallar och kartonger så började Walmart att samarbeta med klädleverantörer som skulle leverera kläder med RFID-taggar. Detta skifte innebar att Walmart gick till en RFID-taggning på produktnivå istället för den tidigare strategi där pallar och kartonger märktes med RFID-taggar. Valet av just kläder beror på att det är en produkt med flera lagerhållningsenheter (Stock Keeping Unit), det vill säga flera storlekar per modell. Detta är problematiskt för butiker då lagerstatus ofta är fel på enstaka storlekar vilket gör att storleken inte fylls på från lager och att kunder därmed tror att produkten är slut. Taggarna som används är passiva taggar med UHF av EPC-standard. Enligt Roberti (2010) så är denna satsning mer sannolik att fungera av flera anledningar: tekniken har utvecklats, taggarna är billigare, man har fått mer erfarenhet av användningen av RFID-teknik och dessutom implementerar Walmart tekniken på sina egna klädvarumärken, vilket innebär en större förståelse och ett djupare samarbete med externa leverantörer för att dela med sig av sina arbetsmetoder. (Roberti 2010)
När man studerar Walmart-exemplet så försökte de i sin första lansering av RFID ”tvinga” sina leverantörer att använda sig av RFID-teknik och sätta RFID-taggar på alla pallar som skickades till Walmart. Man gav efter flera år upp målet att 100% av leverantörerna skulle tillmötesgå denna förändring. En av anledningarna till detta kan vara kostnaden av att implementera tekniken då RFID-tekniken är dyr att implementera och för att det ska vara lönsamt krävs antingen att företaget har flera distributionscenter och butiker eller att alternativkostnaden för att förlora en köpare är högre än kostnaden för implementeringen. Walmart litade antagligen på att det senare men insåg sedan att det inte var rimligt. Man kan därmed dra slutsatsen att det finns svårigheter i att låta ens leverantörer ta enorma kostnader för att implementera en teknik vars största fördelar finns i slutskedet av försörjningskedjan.
Andra eventuella anledningar till att det första försöket med att implementera RFID inte genomfördes till 100% kan vara att man inte valde rätt användningsområde för tekniken. När man ser på Walmarts andra försök att implementera RFID så valde de att göra det på klädesplagg istället för på pallar. Kanske lönsamheten för användning av RFID vid leverans på pallnivå inte uppnåddes? Därför kanske man gick över till en taggning på produktnivå med fördelar som ger en högre räntabilitet på investeringen. Detta är dock egna reflektioner och har inte undersökts närmare.
En annan skillnad mellan Walmarts första implementering av RFID år 2003 och den år 2010 är sättet man jobbade med leverantörer. Enligt Reyes och Jaska (2007) är det viktigt att företaget som implementerar tekniken undersöker vilka processer som ska användas och förstår teknikens fördelar och nackdelar till fullo. När Walmart år 2003 mer eller mindre tvingade leverantörer att börja använda sig av tekniken var de av Reyes och Jaska (2007) beskrivna steg av en lyckad implementering av RFID som presenterades i kapitel 2.1.4 säkerligen inte uppfyllda hos alla leverantörer. I Walmarts taggning av klädesplagg har de till viss del egen produktion och de samarbetar med leverantörer för att dela med sig av bra arbetsmetoder. Man ser här ett närmare samarbete med leverantörerna än vid första implementeringen.
3.1.2 Decathlon
Decathlon är en av världens största sportdetaljhandlare med en omsättning på 10 miljarder euro (strax under 100 miljarder kr) under 2016. Företaget har drygt 1200 butiker i 28 länder där de främst säljer sina egna varumärken, men även vissa internationella varumärken. Deras affärsmodell består av en väl integrerad försörjningskedja där de producerar varor under ett tjugotal egna varumärken, så kallade Passion Brands, som endast säljs i Decathlons egna butiker. Deras vision är att göra sport tillgängligt för alla genom att pressa priserna på sportprodukter. Innovation är även en viktig del i företaget, både i utformningen av produkter och i innovativa lösningar för försörjningskedjan. (Decathlon, 2017)
Decathlon startade sin RFID-satsning under 2008 då de enligt Swedberg (2015) letade efter en lösning för snabbare kundflöde genom butikernas kassor och för att minska försäljningsförlusterpå grund av fel lagerstatus. Efter att ha startat sitt egna RFID-bolag, Embisphere, som tillverkar taggar, läsare och andra produkter år 2010 (Swedberg, 2015) så påbörjades tester med UHF-taggar i ett tiotal butiker i olika länder för att mäta vilket värde en implementering skulle ha för företaget (RainRFID, 2016). Efter lyckade tester började företaget
att under sommaren 2013 sätta RFID-taggar på majoriteten av Decathlons egna produkter redan under produktionen. Under 2014 började företaget även att sätta taggar på produkter från internationella varumärken i sina distributionscenter och man beräknar idag att 85% av produkterna som säljs i butik har en RFID-tagg (RainRFID, 2016). Målet är att 100% av produkterna ska ha en RFID-tagg innan slutet av 2017 enligt Decathlons projektledare för RFID Jean-Marc Lieby (Decathlon, 2014).
Figur 5: Antenner vid utgång, läsare för inventering i butik och läsare för avläsning av RFID- taggar i kassan. (RainRFID, 2016)
Decathlon använder sig enligt RainRFID (2016) av RFID-tekniken främst av fyra anledningar:
• bättre och billigare lagerhållning
• snabbare hantering av kunder i kassan
• enklare återkallelse av produkter och hantering av returer
• mindre stölder
Jean-Marc Lieby menar att ett av de största problemen Decathlon har är att kunder är missnöjda för att de inte hittar den produkt i den storlek de vill ha i butiken. Ofta beror detta på fel lagerstatus i butik vilket gör att ingen ny produkt skickas från centrallager eftersom systemet tror att produkten finns i butiken. Genom att använda RFID både i lager för att garantera att rätt produkter skickas och för inventeringen i butik så kan kan felen i lagerstatus minskas. Dessutom har de nya läsarna som Embisphere utvecklat gjort att inventeringen i butik går fem gånger snabbare än tidigare. Embisphere har även utvecklat en läsare i form av en platta som har placerats i Decathlonbutikernas kassor. Denna platta läser RFID-taggarna från produkterna som ska köpas utan att streckkoden behöver scannas vilket gör att väntetiden i kassan minskar för kunderna. RFID-tekniken förenklar även återkallelse av varor och returer av köpta produkter
utan kvitto och fungerar som stöldskydd genom att larmet i utgången aktiverats om RFID- taggen inte har avaktiverats i kassan. (RainRFID, 2016)
Sammanfattningsvis använder Decathlon sig av RFID-tekniken i flera steg av sin försörjningskedja; produktion, lager, butik och det som händer efter ett köp som till exempel reklamationer, returer och återkallelser av produkter. Enligt Decathlon (2014) så ledde implementeringen av RFID-teknik till att svinnet i deras butiker minskade med 9% under 2014 och man uppskattar att 2,5% av försäljningsökningen beror på de förbättringar som RFID- tekniken har åstadkommit i företaget.
Produktion Lager Butik
• Spårning för att se var varor befinner sig
• Spårning
• Plockning av ordrar
• Inventering
• Inventering
• Passage i kassan
• Stöldskydd
• Reklamationer, returer, återkallelse, etc.
Figur 6: Sammanfattning av användningen av RFID i Decathlons försörjningskedja.
I intervjuer med anställda på företaget, som har varit med om implementeringen av RFID- tekniken och därmed kan jämföra tiden innan RFID med den efter, beskrivs tekniken som en av de viktigaste positiva förändringarna som gjorts under de senaste åren. Kassapersonal vittnar om hur läsarna i kassorna effektiviserar inläsningen av produkterna i kassan och att kunderna därmed kan betala snabbare och slipper vänta i kö. För en av butikscheferna är den största fördelen med RFID vid inventeringen som numera sker dagligen på de viktigaste varorna och bara tar några minuter. Genom att lagerstatus är mer korrekt sker även lagerpåfyllning smidigare och det leder till en bättre tillgänglighet av produkterna. Han berättar även om den årliga inventeringen där man tidigare hyrde in företag för att räkna produkter för hand medan man idag med RFID-läsarna kan bli klar på ett par timmar och få ett mer korrekt resultat.
Implementeringen av RFID i företaget har dock inte alltid varit problemfri och en anställd på Decathlon Sveriges huvudkontor vittnar om vissa tekniska problem med dubbelräkning och att tekniken inte alltid fungerar som den ska. Han menar att Decathlon jobbar hårt för att alltid komma med egna lösningar (såsom Embisphere) vilket gör att alla tester av tekniken sker i Decathlons egna butiker innan tekniken är felfri. Med över 1000 butiker i olika länder med
olika språk och kulturer är det inte alltid det enklaste att implementera en ny teknik och det tar ofta tid innan butikerna anpassat sig. En av Decathlons butikschefer menar dock att tekniken har förbättras sedan den först introducerades. Förutom att läsarna blivit mer precisa med mindre felläsningar, särskilt på produkter som hänger nära metall, så har nya användningsområden introducerats med tiden. En annan anställd avslutar med att säga att RFID nu är en del av Decathlons sätt att arbeta och att flera nya användningsområden och förbättringar av nuvarande processer säkerligen lär komma i framtiden.
Att Decathlon har lyckats så pass väl med sin implementering av RFID kan bero på flera orsaker. Att företaget äger en stor del av sin försörjningskedja gör att de kan använda tekniken genom kedjans olika delar och inte bara i lagerhållning eller butik. Företaget är dessutom ett av de största i sin bransch och investeringen i tekniken kan täckas av den omsättning i deras över 1000 butiker. Man kan även se att Decathlon till följt de steg som Reyes och Jaska (2007) rekommenderar för en lyckad implementering då de har testat tekniken först på en enskild process i enstaka butiker innan de har lanserat den i samtliga butiker. De jobbar även med att ständigt förbättra användningen av RFID och hitta nya processer där tekniken kan användas.
För att diskutera eventuella framtida användningsområden av RFID hos Decathlon kan man här dra kopplingar till process freedom (Keen och Macintoshs, 2001) som beskrivits i tidigare kapitel. Då företaget redan använder sig av RFID-läsare i kassan skulle man kunna tänka sig en framtida utcheckning utan kassapersonal där varorna registreras genom sin RFID-tagg och att kunden sedan kan betala. För tillfället finns självscanningskassor i Decathlons butiker men då måste kunden scanna in streckkoden själv. Frågan är hur företaget kan utveckla läsarens teknik och samtidigt hitta en tillräckligt väl fungerande inläsning för att kunder ska kunna betala själva efter att deras varor lästs in via RFID-taggen, utan manuell inskanning.
3.1.3 Mode-detaljhandel och fast fashion
Modeindustrin är enligt Bottani et al. (2009) en bransch som under de senaste årtiondena har tvingats modifiera och utveckla sin försörjningskedja då efterfrågan på kläder varierar kraftigt och påverkas av trender samtidigt som produktcyklerna är korta. Detta har lett fram till det nya begreppet fast fashion som karakteriseras av kortare ledtider, snabbare distribution och svårförutsägbara kundpreferenser. Följaktligen menar Bottani et al. att fast fashion innebär en utmaning för modehandlare då de måste hitta nya verktyg för att kunna effektivisera sina
försörjningskedjor, reducera ledtider och öka produkttillgängligheten i sina butiker. RFID kan vara ett sådant verktyg.
Micheller (2013) beskriver mode-detaljhandeln som den bransch där fördelarna med RFID är mest tydliga. Det är en bransch med många lagerhållningsenheter och höga volymer där RFID kan göra en stor skillnad särskilt i inventeringsprocesser då det går mycket snabbare och ger ett mer korrekt resultat än manuell räkning, men också då RFID kan lagra mer information om produkten än den traditionella streckkoden. Företag som har implementerat RFID med framgång är t.ex. C&A (Micheller, 2013), Macys, American Apparel, Zara, Pull&Bear och Massimo Dutti (Dunn, 2014).
För att analysera anledningen till varför just klädbutiker och speciellt stora klädkedjor gynnas av tekniken kan man tänka sig att de har tillräckligt med butiker för att det ska vara lönsamt, och att de ofta strävar efter en lagerhållning där de inte har för många exemplar av varje storlek, men samtidigt behöver garantera att produkterna är tillgängliga för kunden. Detta kan vara en viss skillnad mot dagligvaruhandeln med t.ex. livsmedel där antalet produkter visserligen är många men där storleksproblematiken inte finns på samma sätt.
3.2 Industrin
Industrin har länge använt sig av RFID-teknik i sina interna processer. Enligt Angeles (2005) så används tekniken på flera olika sätt, t.ex. för inventering, spårning av komponenter, verktyg och produkter, och sändning och mottagning av leveranser. Genom att använda sig av RFID- teknik kan företagen enligt Angeles både minska personalkostnader då tekniken till viss del kan ersätta manuell hantering, och minska flaskhalsar genom ett mer effektivt flöde genom tillverkningsprocessen.
Enligt Herrman et al. (2014) så behöver flödesekonomin i fordonsindustrin förändras då både kundefterfrågan och egenskaperna i försörjningskedjan har ändrats under de senaste åren.
Efterfrågan på personligt utformade bilar (ej massproducerade bilar) har ökar vilket gör att flexibiliteten i försörjningskedjan måste förbättras för att företaget ska kunna erbjuda rimliga leveranstider. Samtidigt menar Herrman et al. att försörjningskedjan har globaliserats, d.v.s. att det finns en ökad geografisk spridning av både leverantörer och kunder och detta gör att kedjan
även behöver effektiviseras för att öka snabbheten i dess aktiviteter. RFID är därför enligt Herrman ett nödvändigt verktyg för att företag som producerar fordon ska kunna vara konkurrenskraftiga.
3.2.1 Scania
Scania är ett företag inom lastbils- och busstillverkning med en omsättning på 100 miljarder kronor under 2016 (Scania, 2017). Företaget, som ägs av Volkswagen Truck and Bus, har 45 000 anställda i över 100 länder och har produktionsanläggningar över hela världen (Scania, 2017). Följande kapitel utgår till stor del från en intervju med en av Scanias projektledare (2017). Enligt honom använder Scania RFID på flera av sina fabriker och har även idéer om andra användningsområden i framtiden.
En av de främsta anledningarna till att Scania använder RFID är att spåra komponenter.
Tidigare hade man problem i företagets fabrik i Zwolle där truckar (lastbilshytt och chassi) monteras ihop. I Zwolle förvaras lastbilshytter på en extern parkering och detta ledde ibland till att monteringen av en truck påbörjades men att man senare märkte att hytten inte befann sig på den externa parkeringen utan behövde skickas från Sverige. Detta innebar förlorad tid som man hade kunnat lägga på att tillverka en annan truck, och dessutom tog den truck som saknade komponent onödig plats i fabriken. För att lösa detta problem så började man sätta fast passiva RFID-taggar i lastbilshytten redan under produktionen av hytten i Oskarshamn. När hytterna sedan anländer till den externa parkeringen i Zwolle läses taggen av och företaget kan därmed kontrollera produktionen på ett smidigare sätt eftersom de vet vilka hytter som finns på plats.
Användningen av RFID-taggen slutar inte där utan den kan även användas när monteringen av trucken är färdig och den ska skickas från fabriken. Då kan RFID användas som en kontroll för att se till att rätt truckar är lastade på rätt lastbil för vidare transport. Att lösa problemet i Zwolle utan RFID hade inneburit att en eller flera personer behövt räkna och kontrollera exakt vilka hytter som finns på den externa parkeringen varje dag. RFID effektiviserar denna process och ger dessutom mer korrekt information än en manuell kontroll. (Intervju Scania, 2017)
Ett annat exempel kommer från ett av Scanias distributionslager i Belgien där företaget skickar ut reservdelar till serviceverkstäder. För att hålla koll på var de färdigpackade paketen som väntar på transport befinner sig så sätts en RFID-tagg på paketet när det är klart. Därefter finns
att det kan hämtas och skickas i rätt lastbil. Även vid lastkajen i lagret finns det RFID-läsare för att kontrollera att rätt paket packas i rätt lastbil. (Intervju Scania, 2017)
I företagets lager i Oskarshamn används även RFID för att skicka information till gaffeltruckarna som plockar upp pallen vilken plats de ska åka till. Även i dessa fall är det passiva UHF-taggar som används. (Intervju Scania, 2017)
I framtiden så har Scania flera idéer om hur de vill utveckla sin användning av RFID.
Spårningen av komponenter är en viktig del och man kan tänka sig att utveckla den användning av RFID som finns i Zwolle genom att RFID-taggen även läses av när komponenten lämnar fabriken i Oskarshamn, vilket idag inte är fallet. Då skulle komponenten alltså spåras från dess att den lämnar en fabrik till att den kommer till en annan. Denna användning av RFID-tekniken skulle kunna implementeras på flera av företagets fabriker så att monteringen kan effektiviseras genom att man har bättre koll på var olika komponenter finns och när de kommer att vara tillgängliga för montering. (Intervju Scania, 2017)
Spårning av återanvändningsbart emballage är en process där Scania skulle kunna använda RFID i framtiden. Specialemballage är dyrt och för att se till att dessa aldrig är slut i de olika fabrikerna så köper Scania idag in fler emballage än vad som egentligen behövs. Om emballagen har en RFID-tagg på sig och spåras kan man optimera flödet och ha mindre emballage då man kan hålla koll på var emballagen befinner sig och dessutom lättare kontrollera när det är dags att tvätta dem. (Intervju Scania, 2017)
Slutligen har Scania en tanke om hur tekniken skulle kunna användas i deras lager för att minska transporttiden för truckar inne i lagret. Förutom att sätta RFID-taggar på alla pallar för att veta exakt var varje pall befinner sig så ser man också en möjlighet att använda RFID för att se hur truckarna i deras lager kör. Genom att sätta RFID-taggar på samtliga truckar så kan företaget veta hur truckarna rör sig och sedan styra dem så att inte flera truckar tar samma väg för att undvika väntetid. (Intervju Scania, 2017)
Sammanfattningsvis har Scania en relativt begränsad användning av RFID som är fokuserat kring spårning av varor och komponenter. Vid besök hos Scania så berättar projektledaren att RFID-implementeringen i företaget inte är speciellt utbredd men att det finns flera tankar på vad som skulle kunna göras i framtiden. Han säger även att satsningen på utveckling av RFID
inom Scania är betydligt mindre än hos deras tyska ägare Volkswagen Truck and Bus där RFID har blivit väldigt populärt de senaste åren. Eventuellt kan detta tänkas bero på att begreppet Industri 4.0 introducerades just i Tyskland.
Scanias användning av RFID fokuserar på att förbättra deras egna processer. Användningen av RFID är därför fokuserad på tillverkningen och inte längre fram i försörjningskedjan som försäljningen. Det verkar heller inte finnas något samarbete rörande RFID med externa leverantörer tidigare i försörjningskedjan. Om man utgår från Ferrer, Dew och Antes (2010) modell för hur RFID-tekniken kan hjälpa ett företag kan man se flera anledningar till att Scania implementerat RFID; för att reducera kostnader genom ökad automatisering, för att effektivisera de olika monteringsprocesserna genom spårning av produkter och komponenter och för att öka kvaliteten i sändningar av produkter.
3.2.2 Volvo Cars
Volvo cars är ett bilföretag som har använt RFID under en längre period i produktionen av sina bilar, och även satsar stora resurser på teknikens utveckling inom företagets försörjningskedjan (Greengard, 2016). Enligt Greengard (2016) ska Volvo ha börjat använda RFID redan under slutet av 1990-talet under vissa monteringsprocesser och vid målning av bilar, men då var man begränsade av att RFID-tekniken ännu inte var nog utvecklad för att lagra tillräckligt med information och dessutom klarade RFID-taggarna inte av de extrema temperaturer som de utsattes för under produktionsprocesserna. Under början av 2000-talet användes RFID-tekniken enligt Greengard i flera av Volvos fabriker men det fanns inget standardiserat system för användningen av RFID inom företaget.
År 2008 påbörjade Volvo enligt Greengard (2016) ett projekt för att knyta samman flera tillverkningsprocesser och datasystem för att kunna införa ett standardiserat RFID-system som skulle kunna användas i flera Volvofabriker. Utvecklingen av detta system tog mer än sex år, men det tillåter nu Volvo att tillverka flera olika bilmodeller på samma produktionslina med en högre grad av automatisering än tidigare. Detta sänker Volvos produktionskostnader och ökar precisionen i produktionen. Volvo använder sig av en passiv UHF-tagg som placeras på en specifik plats strax över vänster framdäck, detta för att kunna underlätta avläsningen av taggen oavsett bilmodell (RFID im Blick Global, 2015). Att bilen kan behålla samma RFID-tagg genom hela produktionen är en av de viktigaste delarna i Volvos RFID-system. Man undviker
då problem med eventuella felläsningar när en tagg stör ut en annan tagg och man slipper stora kostnader för att byta tagg eller använda sig av flera taggar under produktionen (Greengard, 2016).
För Volvo är RFID så pass viktigt att det enligt Yvan Jaquet (RFID im Blick Global, 2015) som är projektledare för RFID i Volvos fabrik i Gent (Belgien) inte längre endast bör ses som ett verktyg för att effektivisera produktionen, utan RFID-taggen är en komponent i bilen med ett lika viktigt syfte som en ratt eller ett bilsäte. Enligt Jaquet skulle RFID inom en kort framtid även kunna användas framåt i försörjningskedjan mot slutkunden. Bilhandlare skulle kunna använda RFID för service av bilar där all information om bilen fanns lagrat i RFID-taggen.
Volvo skulle även lättare kunna följa distributionsprocessen av bilarna från fabrik till återförsäljare, t.ex. genom ett real-time locating system (ett spårningssystem i realtid) för att kunna spåra bilar i realtid och lättare förutspå eventuella problem i försörjningskedjan. (RFID im Blick Global, 2015)
De senaste åren har Volvo även sett en ökning av komponenter som redan har en RFID-tagg som har satts på av underleverantörer. Volvo har därför inlett samarbete med underleverantörer för att testa hur RFID-taggen som har satts fast av leverantörer på komponenter skulle kunna användas av Volvo. Volvo har även börjat att sätta RFID-taggar på sina egna komponenter för att enklare kunna spåra var de befinner sig i produktionen. Ett av de problem som kan uppstå är att Volvo inte använder sig av en standardiserad EPC-kod. Detta skulle kunna leda till att det finns flera identiska RFID samtidigt och en eventuell konflikt mellan taggarna skulle kunna uppstå vid avläsning om en underleverantör använder sig av en annan standard. Risken för att detta skulle inträffa bedöms dock som minimal. (RFID im Blick Global, 2015)
Sammanfattningsvis så använder Volvo RFID i sina interna processer för att automatisera och effektivisera sin produktion. Från att tidigare ha fokuserat på att hitta ett system för RFID som de kan använda i alla sina fabriker verkar det som att Volvo nu även tittar utanför sina egna processer och söker ett bredare samarbete med både leverantörer och bilhandlare. Genom att samarbeta mer med sina leverantörer kan Volvo tidigare upptäcka förseningar i leveranser av komponenter och material och skulle därmed kunna undvika eventuella flaskhalsar, vilket stöder Herrmans et al. (2014) inledande teori om att bilföretag behöver ha en mer flexibel försörjningskedja. Även en ökad transparens mot distributörer kan gynna Volvo då användningen av RFID-taggar kan ge ett ökat värde för slutkunden. RFID skulle alltså kunna
