Svenska kvinnors upplevelser av att vara
gravida under covid-19-pandemin
Maja Strandman
Examensarbete
Huvudområde: Psykologi Högskolepoäng: 30 Termin/år: VT 2021
Handledare: Elisabet Rondung Examinator: Ingrid Zakrisson
Kurskod/registreringsnummer: PS080A Utbildningsprogram: Psykologprogrammet
Författarkommentar
Föreliggande studie grundar sig i ett intresse som växte fram hos mig under sommaren 2020 när spridningen av covid-19 var skyhög. Jag är tacksam för att Elisabet Rondung nappade på idén om att belysa gravida kvinnors upplevelser under covid-19-pandemin, och hjälpte mig att genomföra studien. Elisabet - stort tack för all stöttning, feedback och engagemang! Ett stort tack riktas även till Elin Ternström, Karolinska Institutet, för tankar och idéer rörande projektet. Ytterligare ett tack till alla kvinnor som delade med sig av sina erfarenheter, samt till alla som visat intresse för studien.
Samtliga delar av studien har initierats och genomförts av författaren själv, men med stöttning av handledare Elisabet Rondung.
Abstrakt
Under första kvartalet av 2020 deklarerade Världshälsoorganisationen att viruset SARS-CoV- 2 spridit sig på ett sådant omfattande sätt att det räknades som en pandemi. Forskningsläget rörande graviditet i relation till covid-19-pandemin har sedan dess främst dominerats av kvantitativa studier, vilka visat att gravida kvinnor under pandemin uttryckt oro för bland annat sjukhusbesök, samt sin egen, barnets och partnerns hälsa. Det övergripande syftet med föreliggande kvalitativa studie var därför att synliggöra svenska kvinnors upplevelser av att vara gravida under covid-19-pandemin. Tjugoen semistrukturerade intervjuer transkriberades och analyserades med reflexiv tematisk analys. Resultaten visade att de flesta av de
intervjuade kvinnorna uttryckte oro, ovisshet och ensamhet till följd av pandemin, vilket även återspeglades i samtliga av de fem identifierade temana. Många kvinnor lyfte ovisshet om vilka risker det faktiskt innebar att vara gravid under covid-19-pandemin, samt att
information om risker varierade utifrån var kvinnan erhöll sin vård. Resultatet indikerade även att den andra blivande föräldern inte erbjudits deltagande inom vården under covid-19- pandemin då vården främst fokuserade på den blivande mamman, vilket bland annat väckte sorg, frustration och ensamhet hos kvinnorna. Studiens resultat indikerar att det kan vara av vikt att hälso- och sjukvården erbjuder digitala lösningar för att inkludera den andra blivande föräldern, samt att regioner tillsammans med myndigheter gemensamt formulerar en strategi för hur informationen om aktuellt läge ska förmedlas till de gravida, detta för att minska sannolikheten för desinformation samt för att minska ovisshet hos den gravida och dennes partner.
Nyckelord: Covid-19, Covid-19-pandemin, Graviditet, Oro.
Svenska kvinnors upplevelser av att vara gravida under covid-19-pandemin
I mars 2020 deklarerade Världshälsoorganisationen att viruset SARS-CoV-2, vilket i sin tur leder till sjukdomen covid-19, hade spridit sig från Wuhan i Kina till fler länder på ett sådant omfattande sätt att det nu räknades som en pandemi (World Health Organization, 2020). Strax efter fastställandet av pandemin rapporterades det första sjukdomsfallet av covid-19 i Sverige (Folkhälsomyndigheten, 2020). Symtom som karaktäriserar covid-19 liknar de symtom som är vanligt förekommande vid förkylning och influensa såsom hosta, feber, andningssvårigheter, nästäppa och snuva. En övervägande del av de smittade får lindriga till måttliga symtom, medan en del blev allvarligt sjuka och behövde vård på sjukhus (1177 Vårdguiden, 2020).
För att begränsa smittspridningen har Folkhälsomyndigheten sedan utbrottet i mars 2020 rekommenderat befolkningen att hålla minst en armlängds avstånd vid fysiska möten, att tvätta händerna ofta, att arbeta hemifrån, undvika stora sociala sammanhang såsom fester och begravningar samt att undvika platser med mycket trängsel, exempelvis kollektivtrafik (Folkhälsomyndigheten, 2020b).
Luftvägsinfektioner såsom influensa eller lunginflammation är sedan tidigare känt som något som kan påverka både den gravida och fostret negativt då de kan leda till mödradödlighet, havandeskapsförgiftning, låg födelsevikt hos barnet samt prematur födsel (Chen et al., 2012). Vid tidigare liknande virusvarianter, exempel SARS och MERS, har det påvisats en ökad risk för prematur födsel, missfall och hämmad tillväxt av fostret om den gravida smittats av viruset (Wong et al., 2004). Folkhälsomyndigheten i Sverige (2020c) uttryckte i oktober 2020 att det fanns begränsad information om just graviditet och covid-19, samtidigt som de framhöll att gravida inte var att betrakta som en riskgrupp.
Folkhälsomyndigheten menade dock att det var av stor vikt att den gravida kvinnan noggrant följde de allmänna råd som fanns för att undvika att bli smittad i slutet av graviditeten då en
infektion i luftvägarna skulle kunna innebära allvarliga risker (Folkhälsomyndigheten, 2020c). Senare forskning har visat att gravida oftast uppvisar milda symtom vid covid-19, men att det föreligger en ökad risk för prematur födsel samt att det födda barnet oftare kräver neonatalvård, jämfört med barn som fötts av icke smittade mammor (Allotey et al., 2020). I början av 2021 ändrade Folkhälsomyndigheten sitt ställningstagande och informerade om att gravida borde betraktas som riskgrupp från och med graviditetsvecka 20, då det efter vecka 22 framkommit att det föreligger ökad risk för prematur födsel (Folkhälsomyndigheten, 2021).
Redan innan covid-19-pandemin bröt ut var det vanligt att kvinnor upplevde oro och ångest under graviditeten.Bland gravida upplevde ungefär 12% depressionssymtom, medan 13% upplevde ångestsymtom vid något skede under graviditeten. Det var även vanligt att gravida upplevde en kombination av både depression- och ångestsymtom (National Institute for Health and Care Excellence, 2014). I en kanadensisk studie av Leber et al. (2020) som avsåg undersöka grad av ångest och depression hos gravida kvinnor under covid-19- pandemin, fann de att 37% av de 1987 deltagarna skattade kliniskt signifikanta symtom på depression, medan 57% av deltagarna rapporterade kliniskt signifikanta symtom på ångest.
Högre nivå av ångest eller depression förknippades med mer oro över sin egen och barnets hälsa, oro över att inte få adekvat vård samt social isolering på grund av restriktioner.
Emellertid var högre grad av upplevt socialt stöd förknippat med mindre grad av upplevda psykologiska symtom (Lebel et al., 2020). Att som gravid ha höga ångestnivåer och svåra depressionssymtom har tidigare visats ha negativa hälsoeffekter för den gravida kvinnan, med en ökad risk för depression som debuterar efter barnets födelse, missfall, prematur födsel samt låg födelsevikt hos barnet (Accortt et al., 2015; Bayrampour et al., 2016; Grigoriadis et al, 2018; Qu et al., 2017).
Innan pandemin var det vanligt att gravida upplevde oro kring barnets hälsa, oro för att föda samt oro för att få missfall (Öhman et al., 2003). I en studie från Indien vilken ämnade undersöka oro relaterad till covid-19 som gravida lyft med sina läkare, visade resultaten att kvinnorna uttryckt oro kring sjukhusbesök, barnets säkerhet, oro för att smittas av viruset samt ångest relaterat till information genom sociala medier (Nanjundaswamy et al., 2020). Liknande resultat påvisades även i en kvalitativ studie av Karavadra et al. (2020), vilka också belyste att kvinnorna uttryckt oro kring förlossningsalternativ, partnerns deltagande under vårdbesök, vårdens omställning till följd av pandemin samt videosamtal som supplement till fysiska vårdbesök. I den enda svenska studie som än så länge publicerats om gravidas situation under covid-19-pandemin, fann de att gravida kvinnor under covid-19 i högre grad oroade sig för sin egen hälsa, deras ofödda barns hälsa samt deras partners hälsa, jämfört med innan pandemin (Naurin et al., 2020).
Som gravid i Sverige erbjuds generellt ett basprogram av vårdbesök inom
mödravården. Vårdbesöken erbjuds främst till den gravida kvinnan, men den andra blivande föräldern eller kvinnans partner uppmuntras att följa med på besöken (Berglund et al., 2016).
Sedan pandemins start har vården behövt anpassa sin verksamhet för att minska
smittspridning, vilket inneburit att anhöriga, i detta fall den andra blivande föräldern eller kvinnans partner, inte fått delta vid vårdbesök. Tidigare forskning har pekat på att kvinnans upplevelse stöd av partnern under pågående graviditet bidrar till ökad upplevelse av trygghet (Melander & Lauri, 2002). Genom att partnern inte får delta under vårdbesök, kan det antas att kvinnor känner sig mer ensamma och mindre trygga under den pågående graviditeten i och med de restriktioner som finns.
I basprogrammet som erbjuds inom mödravården ingår två besök i den första trimestern, och i vissa fall även ett tidigt ultraljud för datering av hur långt framskriden graviditeten är. Därefter erbjuds en ultraljudsundersökning i graviditetsvecka 18-20, och från
graviditetsvecka 24 och framåt erbjuds 7-8 vårdbesök(Berglund et al., 2016). Som tillägg till basprogrammet brukar mödravården även erbjuda föräldragrupper som ofta leds av en
barnmorska. Syftet med föräldrastöd i grupp är att ge de blivande föräldrarna stöd i sin kommande föräldraroll. Grupperna med blivande föräldrar bidrar också till ökad trygghet genom att underlätta för deltagarna att få kontakt med andra blivande föräldrar samt utbyta erfarenheter (Berglund et al., 2016). Att erbjuda föräldragrupper under pandemin torde vara svårt att genomföra, då det kräver fysisk kontakt med sådana man annars inte träffar, vilket var något som Folkhälsomyndigheten avrådde från vid tiden för genomförandet av studien (Folkhälsomyndigheten, 2020e; Folkhälsomyndigheten, 2020f; Folkhälsomyndigheten, 2020g; Folkhälsomyndigheten, 2020h; Folkhälsomyndigheten, 2020i; Folkhälsomyndigheten, 2020j; Folkhälsomyndigheten, 2020k).
Fram till dagens datum har forskningsläget rörande graviditet i relation till covid-19 främst dominerats av kvantitativa studier. Endast ett fåtal studier har hittills belyst gravida kvinnors upplevelse av covid-19-pandemin. Genom att belysa och beskriva gravida kvinnors upplevelser av att leva under covid-19-pandemin kan samhället samt hälso- och sjukvården få ökad kunskap om och insikt i hur deras insatser kan utvecklas för att möta gravida kvinnors behov under nuvarande pandemi, samt i händelse av liknande framtida scenarion. Det övergripande syftet med föreliggande studie var således att synliggöra kvinnors upplevelser av att vara gravida under covid-19-pandemin. Studien belyste främst de gravida kvinnornas upplevelser av de rekommendationer som Folkhälsomyndigheten förmedlat samt upplevelser av vården under graviditeten.
Metod
Studien var en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. En induktiv ansats antogs då kvinnors upplevelser av graviditet under covid-19-pandemin inte blivit studerat i så stor
utsträckning, således saknades empirisk data och principer som kunde ligga till grund för studien. Studiens data kodades således utan att anpassa det till ett specifikt teoretiskt ramverk.
Urval
Deltagarna rekryterades genom ett bekvämlighetsurval via en annons på
Mittuniversitets sociala medier. Annonsen innehöll en länk till en intresseanmälan, vilken genomfördes i digitala plattformen Qualitrics (Qualtrics; Provo, UT). Intresseanmälan inleddes med deltagarinformation följt av att deltagaren fick lämna digitalt samtycke till att intresseanmälan registrerades. Om samtycke gavs, ombads den presumtiva deltagaren besvara bakgrundsfrågor samt lämna telefonnummer och/eller e-postadress för fortsatt kontakt.
Intresseanmälan innehöll bakgrundsfrågor såsom civilstånd, vilken region kvinnan bodde i, vilken graviditetsvecka hon var i, om hon var först- eller omföderska samt om hon uppfattade sig tillhöra någon riskgrupp i relation till covid-19 (ja/nej). Syftet med att dessa bakgrundsfrågor ställdes var för att uppnå en stor variation mellan deltagarna för att främja en bred uppfattning av fenomenet. Rekryteringen styrdes främst av att försöka uppnå diversitet i urvalet gällande boenderegion, graviditetsvecka samt i fördelningen mellan först- och
omföderskor. Ytterligare ett syfte med bakgrundsfrågorna var att på gruppnivå kunna beskriva deltagarna i studien. Bakgrundsfrågorna användes varken som inklusions- eller exklusionskriterier för att kunna delta i studien.
Totalt anmälde 94 kvinnor intresse för studien. Antal deltagare som erbjöds
deltagande i studien styrdes av ambitionen att genomföra så många intervjuer som krävdes för att uppnå mättnad i materialet. Totalt kontaktades 33 personer, 11 av dessa svarade inte och en person hann föda innan den inbokade intervjun. Totalt genomfördes därmed 21 intervjuer innan bedömning gjordes att materialet var mättat.
Vid visat intresse kontaktades den presumtiva deltagaren för att boka tid för intervju.
Vid denna kontakt informerades även den presumtiva deltagaren om att hon skulle få ett informationsbrev med forskningspersonsinformation via e-post, vilket hon uppmanades läsa inför intervjutillfället.
De som hade lämnat intresseanmälan men som inte tillfrågades om deltagande kontaktades via e-post inom sex veckors tid från det att annonsen publicerades, med besked att de tyvärr inte var aktuella för deltagande samt att rekryteringen var avslutad.
Deltagare
Deltagarna i studien var 21 kvinnor som var mellan 22 och 40 år gamla. Samtliga var gravida under intervjutillfället med en spridning mellan graviditetsvecka 13 och 41. En kvinna hade svarat att hon uppfattade sig tillhöra en av Folkhälsomyndighetens definierade riskgrupper i relation till covid-19. Av deltagarna hade åtta kvinnor fött barn tidigare,
resterande 13 kvinnor som deltog var förstföderskor. Samtliga kvinnor hade en stadigvarande partner. Vad gäller boenderegion bodde sju kvinnor i Region Jämtland Härjedalen, tre i Region Stockholm, två i Region Skåne, två i Västra Götalandsregionen, en i Region
Värmland, en i Region Sörmland, en i Region Halland, en i Region Västmanland, en i Region Jönköpings Län, en i Region Västerbotten och en i Region Östergötland.
Datainsamling
Datainsamlingen genomfördes under oktober och november 2020. En pilotintervju genomfördes i oktober 2020 innan datainsamlingen påbörjades. Inga ändringar gjordes i intervjuguiden efter genomförd pilotintervju. Genomförandet av pilotintervjun följde den procedur som planerats för samtliga intervjuer. Således inkluderades pilotintervjun i analysen av materialet.
Intervjuerna genomfördes över telefon eller videolänk, via digitala verktyget ZOOM.
Vilket intervjumedium som användes bestämdes utifrån deltagarens önskan. Totalt genomfördes tre intervjuer via videolänk och resterande 18 intervjuer över telefon.
Innan varje intervju började gick intervjuledaren igenom den
forskningspersonsinformation som tidigare skickats via epost och deltagaren hade då även möjlighet att ställa frågor. Samtliga intervjuer spelades in på en diktafon och samtliga deltagare gav sitt samtycke till detta innan inspelningen påbörjades. När samtycke givits för inspelning så inhämtades även ett muntligt samtycke till deltagande i studien och deltagarens svar registrerades av intervjuledaren samt transkriberades i utskrifterna.
Intervjuerna var semistrukturerade och utgick från en intervjuguide. Den första frågan i intervjuguiden var öppen och ämnade ge utrymme för vad deltagaren själv ansåg vara mest centralt om ämnet. Resterande frågor som ställdes rörde upplevelsen av vården under
graviditeten, samt upplevelsen av att förhålla sig till Folkhälsomyndighetens
rekommendationer och riktlinjer. Emellertid varierade strukturen på intervjuerna och de ställda frågorna efter vad deltagaren lyfte och det ställdes även nya frågor relaterade till detta.
Intervjun avslutades med en öppen fråga, vilken berörde om det var något utöver de ställda frågorna som deltagaren ansåg var viktigt att lyfta under intervjun.
Vid formulerande av intervjuguide samt vid genomförandet av intervjuerna undvek författaren medvetet frågor som ämnade samla in specifika uppgifter om deltagarnas hälsotillstånd.
Om deltagaren delade med sig av specifika hälsouppgifter, ställdes inga följdfrågor kring detta och hälsouppgifter transkriberades ej i utskrifterna.
Rådande omständigheter under datainsamlingen
Vid tidpunkten för datainsamlingen hade drygt 6000 personer i Sverige avlidit till följd av covid-19 (Socialstyrelsen, 2021). Under oktober 2020 uppmärksammades en ökad
smitta i samhället och Folkhälsomyndigheten meddelade då att det var möjligt att införa lokala allmänna råd om så behövdes för att minska smittspridningen. Exempel på lokala allmänna råd som kunde tillämpas var att de boende i ett visst område uppmanades att undvika att resa med kollektivtrafik, att de borde avstå från att resa längre sträckor, att de borde avstå från att besöka inomhusmiljöer med fysiska möten såsom restauranger eller gym samt undvika fysisk kontakt med personer utanför sitt eget hushåll (Folkhälsomyndigheten, 2020d). Vid genomförandet av intervjuerna hade lokala allmänna råd införts i de flesta av Sveriges län (Folkhälsomyndigheten, 2020e; Folkhälsomyndigheten, 2020f;
Folkhälsomyndigheten, 2020g; Folkhälsomyndigheten, 2020h; Folkhälsomyndigheten, 2020i;
Folkhälsomyndigheten, 2020j; Folkhälsomyndigheten, 2020k). Jämtland som var väl representerat bland deltagarna, hade inte infört lokala allmänna råd vid tidpunkten för datainsamlingen.
Analys
Datamaterialet analyserades med en reflexiv tematisk analys utifrån den stegvisa guide som tagits fram av Braun et al. (2019).
Först transkriberades materialet ordagrant, vilket främjar bekantskap med materialet.
Då studien inte ämnade samla in känsliga personuppgifter, togs beslut om att utsagor innehållande känsliga personuppgifter, exempelvis gällande deltagarnas hälsotillstånd, inte transkriberades i utskrifterna. I steg två kodades datamaterialet genom att textstycken markerades och kodades med hjälp av kommentarsfunktionen i Word. Strävan var att koda intervjuerna i sin helhet och de koder som användes formulerades som hela meningar för att bibehålla djup och kontext. I det tredje steget undersöktes möjliga teman genom att leta efter mönster i det kodade materialet. Detta steg gjordes i samråd med handledare för att få fler än endast författarens perspektiv på materialet. Under det fjärde steget utvärderades om de teman som framtagits var samstämmiga med de kodningar som gjorts av materialet. I femte
steget skrevs ett utkast av resultatet genom att formulera en detaljerad beskrivning av varje tema samt tillskriva de framtagna temana preliminära namn. Även detta steg genomfördes i samråd med handledaren för att främja ett bredare perspektiv gällande materialet. Under det sjätte och sista steget författades resultatet samtidigt som citat för att tydliggöra utvalda delar av resultatet inkluderades.
Etiska överväganden
Såväl Vetenskapsrådet (2002) som Helsingforsdeklarationen (World Medical
Association, 2013) lyfter ett antal allmänna huvudkrav som forskning bör förhålla sig till för att upprätthålla kravet på individskydd, vilka har eftersträvats under arbetet med föreliggande studie.
Vetenskapsrådet (2002) lyfter att forskaren bör lämna ut information till de
presumtiva deltagarna om studiens syfte samt vad ett deltagande innebär. För att uppnå detta krav lades vikt vid formulerande av forskningspersonsinformationen. I
forskningspersonsinformationen framgick att deltagandet var frivilligt och att deltagaren kunde avbryta sitt deltagande när helst den ville. Det betonades även att deltagaren själv fick bestämma hur uttömmande hon ville svara på frågorna som ställdes samt rätten att neka att svara på de ställda frågorna om så önskas. Vidare lyftes även att intervjun skulle spelas in, att ljudfilen skulle transkriberas samt att det transkriberade materialet skulle vara avidentifierat.
Det framgick ocksåatt allt insamlat material skulle hanteras i enlighet med GDPR och skyddas på ett sådant sätt så att obehöriga inte kunde ta del av det. Vidare beskrevs även vart deltagaren kunde vända sig med frågor om studien, samt uppmuntran om att vända sig till författaren, författarens handledare eller hennes barnmorska om deltagande i studien väckt oro. Avslutningsvis framgick det att studiens resultat skulle presenteras i en uppsats.
Forskningspersonsinformationen bifogades till den presumtiva deltagaren innan deltagandet
och denne uppmanades läsa igenom detta innan den inbokade intervjun. Innan intervjun startade gavs deltagaren utrymme att ställa eventuella frågor.
Vetenskapsrådet (2002) samt Helsingforsdeklarationen (World Medical Association 2013) lyfter också ett samtyckeskrav som en del av sina allmänna huvudkrav, vilket
innefattar att deltagare ska ha tillgång till information om studien. Likväl ska ett samtycke inhämtas från den presumtiva deltagaren. För att uppnå kravet gick intervjuledaren igenom forskningspersonsinformationen innan samtliga intervjuer och utrymme gavs till deltagarna att ställa frågor. Vidare gav samtliga deltagare sitt samtycke till att starta inspelningen på diktafonen innan intervjuledaren startade inspelningen. Därefter inhämtades ett muntligt samtycke till deltagande i studien och deltagarnas svar registrerades skriftligt av
intervjuledaren. Samtycket transkriberades även i utskrifterna.
För att uppnå Vetenskapsrådets nyttjandekrav samt konfidentialitetskrav (2002) så var författaren främst ansvarig för databearbetning och skriftlig redovisning av resultaten.
Handledaren hade emellertid insyn i arbetet under hela processen. Vad gäller personuppgifter samlades inte dessa in om det inte var högst nödvändigt. Personuppgifter som samlades in var främst kontaktuppgifter, medan känsliga personuppgifter medvetet undveks. Det insamlade materialet bestående av transkriberat material förvarades hos författaren på lösenordsskyddad dator. Det transkriberade materialet och materialet med personuppgifterna förvarades åtskilt.
Ljudfilerna förstördes när transkriberingen var färdigställd. All insamlad data kommer att raderas efter godkänd uppsats.
Då studien baserades på deltagarnas personliga erfarenheter, kunde dessa potentiellt väcka negativ affekt. Emellertid kunde man dock anta att deltagarna hade ett intresse att dela med sig av dessa personliga erfarenheter, då de anmält intresse för deltagande i studien.
Författaren och handledaren hade möjlighet att lotsa deltagaren vidare till en vårdinstans om behov av ytterligare stöd efter intervjun behövdes.
Icke att förglömma så är gravida en utsatt och sårbar grupp. Emellertid kan det dock antas att det är viktigt att forskning görs för att synliggöra hur det är för gravida under rådande omständigheter, då det kan främja eventuella insatser som behövs för att minska påfrestningarna för populationen under föreliggande samhällssituation, samt framgent när en liknande situation uppstår igen. Likväl kan kvinnorna gynnas av ett deltagande, trots sin sårbarhet, då de får ett forum att lyfta sina erfarenheter och bidra till en eventuell förändring av hur samhället ska bemöta gravida under rådande pandemi, samt när en liknande situation uppstår.
Resultat
I analysen identifierades fem teman: (1) Pandemin leder till ovisshet, oro och minskad social interaktion, (2) Vården ställer om till följd av pandemin, (3) Fokus på den biologiska bäraren av barnet medan partnern får stå vid sidan av, (4) Ovisshet skapar oro inför födseln och eftervården och (5) Ansvar att tillägna sig samt föra vidare information läggs på den gravida.
Pandemin leder till ovisshet, oro och minskad social interaktion
Förutom att graviditeten i sig under intervjuerna beskrevs som en orosprocess, så beskrev kvinnorna också att ovissheten och oron ökat i och med pandemins utbrott. Flera beskrev det som att ingen riktigt vet hur eller om det är en potentiell risk att vara gravid under pandemin och att ovissheten spädde på den oro som redan var förknippad med graviditeten.
Det framkom även ett flertal beskrivningar om förväntningar på graviditeten i förhållande till pandemin. Vissa lyfte det faktum att de var förstföderskor och att det i sig ledde till att de inte visste vad de hade att förvänta sig, medan andra uttryckte en besvikelse och sorg över att vara gravid under pandemin då det ledde till ytterligare en faktor att oroa sig över. En del lyfte att de övervägt att skjuta på att försöka bli gravida till följd av pandemin.
(…) det här var ju planerat så att det var ju så att jag och min sambo började planera och först så kände jag, när vi började prata om det var det ju toppen av första vågen och då kände jag först lite “det här är ingen bra ide, vi kan vänta tills efter sommaren och se hur läget ser ut så” Men sen så kände vi ändå (...) “nej men vi kör, det kanske tar lite tid”.
En övervägande del av de intervjuade kvinnorna berättade att de inte fått någon tydlig information om vad som gäller som gravid under pandemin. Det framkom även att kvinnorna fått olika information kring covid-19 kopplat till graviditet och risker. Vilken information kvinnorna fått beskrevs bero på vilken barnmorska de mött eller i vilken region de fått sin vård. Vissa hade exempelvis fått information om att de tillhörde riskgrupp, medan andra klart och tydligt fått information om att så inte var fallet. Flera lyfte att det faktum att gravida inte var en av Folkhälsomyndighetens definierade riskgrupper ledde till praktiska komplikationer.
Exempel som gavs var hur de skulle kunna motivera hemarbete när gravida inte var
definierade som riskgrupp. Vissa hade på egen hand letat forskningsartiklar för att ta reda på potentiella risker med graviditet under pandemin. Under intervjuerna gav många uttryck för en önskan om att bli mer informerade angående risker och hur man som gravid skulle agera under pandemin, om sådan information funnits.
En anledning till oro kopplat till pandemin som framkom i intervjuerna var tanken på att bli smittad av viruset. I detta sammanhang framkom en spännvidd av upplevelser och anledningar till oron. Vissa kvinnor oroade sig för både sin egen och barnets hälsa vid eventuell smitta, medan andra oroade sig främst för sin egen hälsa. Vissa hade upptagits av tankar kring fostrets hälsa och vilka långsiktiga konsekvenser det skulle få för barnets hälsa om mamman blev smittad. En del av de intervjuade lyfte en rädsla och oro för att sprida smitta vidare, så att det skulle kunna påverka närstående eller partnerns möjligheter att delta
vid födseln. I kontrast till de som upplevde oro för smitta, fanns det ett flertal som inte gav uttryck för någon större oro.
Jag är inte sådär jättesugen på det. Vissa har ju varit mycket sjuka och väldigt länge och det skulle jag inte se fram emot alls faktiskt. (...) jag har ju definitivt gjort mitt bästa för att undvika det. Sen så, jag skulle inte säga att jag är orolig för det (...) det är ju ingen sådär superbra uppladdning varken för förlossning eller för första tiden i föräldraskapet där man behöver den energi man kan få på nått vis, då behöver man inte nått sånt där i kroppen tänker jag.
En del kvinnor beskrev att de i början av graviditeten haft en mer lättsam hållning till pandemin och tänkt att det var ungefär som en lättsam förkylning. Med ökad smittspridning beskrev de att deras oro ökade allteftersom graviditeten framskred. Några kvinnor som var i slutet av sin graviditet beskrev att de blivit mer försiktiga och restriktiva i graviditetens slutfas då de ville undvika att själva bli smittade samt undvika att smitta sin partner inför födseln. Andra beskrev att de tagit pandemin på allvar sedan start och tillämpat
restriktionerna till fullo för att motverka att bli smittade.
Jag har hållt mig till det som om jag vore diabetiker eller hade hjärtsvikt, kanske lite överdrivet men jag har verkligen tagit det på största allvar sen start. Jag tycker att det är extremt svårt och extremt luddigt (… ) Så jag har tagit det till det extrema för att ha både hängslen och livrem, för man är ju frisk i övrigt men man vet ju inte hur kroppen kommer reagera, hur kroppen skulle bli i corona. Det har varit extremt otydligt så då har man gått åt det extrema istället.
De flesta av de intervjuade beskrev att de följde Folkhälsomyndighetens allmänna rekommendationer och restriktioner, dock lyftes vissa svårigheter. Exempel som gavs var bland annat att det var svårt att avgöra om uppkomna symtom berodde på graviditeten eller eventuell smitta. En omföderska berättade att pandemin och Folkhälsomyndighetens rekommendationer och restriktioner påverkat hennes graviditet i positiv bemärkelse.
Det jag upplever när man är gravid är att man går från att vara en vuxen person till att vara en bebis-maskin, att man får frågan “hur mår magen?” innan man frågar “hur mår du?” och såna frågor slipper man ju nu tack och lov på jobbet för alla möten är via ZOOM och alla kollegor vet inte ens att jag är gravid för magen syns ju inte i mötena. Så på ett sätt så är det skönt att fokuset är på mig och inte på min mage.
Med de restriktioner och rekommendationer om minimerad social kontakt som fanns vid tidpunkten för intervjuerna, påverkades givetvis det sociala samspelet. Många av
kvinnorna beskrev att de främst umgicks med den närmaste familjen och/eller en liten krets av vänner. Flera undvek sociala tillställningar, och nämnde särskilt tillställningar där andras omdöme kunde ha påverkats av hög alkoholkonsumtion. Flera beskrev även en generell minskad social interaktion, något som ledde till minskad upplevelse av att dela graviditeten med närstående. Många av kvinnorna uttryckte sorg över att inte kunna dela graviditeten med andra på samma sätt som annars. Faktorer som att andra inte kunde se eller känna på magen ledde till en känsla av förlust och sorg hos vissa av kvinnorna.
Många kvinnor beskrev att rekommendationen att arbeta hemifrån bidrog till en mer positiv upplevelse av graviditeten eftersom det gav ökade möjligheter att stanna i hemmet vid påtagliga graviditetssymtom eller i slutet av graviditeten när kroppen blev tyngre. Flera av de intervjuade studerade och hade sedan våren 2020 haft distansstudier. Detta beskrevs som en
fungerande lösning som skapat möjlighet att kunna anpassa studierna efter måendet. Att distansarbete uppmuntrats påverkade även hela familjesituationen i vissa familjer, då familjerna fått mer tid tillsammans.
De kvinnor som hade arbeten som inte kunde utföra på distans eller arbeten som krävde närkontakt, gav uttryck för en viss oro för att bli smittade på arbetet. För att undvika att utsättas för smitta uppgav flera att de uppmanats av vården att nyttja föräldradagar för att vara hemma från jobbet under de sista veckorna innan födseln, något som inte uppskattades av en del av de intervjuade.
Regionen har gått ut med att man från vecka 36 ska hålla sig hemma och (...) man ska göra det genom att ta sina föräldradagar. Jag har tänkt att absolut kan jag göra det om ni ger mig så många dagar extra, men jag tänker inte låta mitt barn börja förskolan en månad tidigare (...) Hade jag fått extra dagar så hade det varit en grej. Då hade jag kunnat tänka mig det, men att man ska ta av befintliga dagar så känner jag mest hell no.
Vården ställer om till följd av pandemin
Förutom de restriktioner och rekommendationer som gällde generellt i det svenska samhället, ställdes stora krav på vården för att ställa om sin verksamhet för att minska risken för smittspridning. De flesta av de intervjuade kvinnorna beskrev att de blivit erbjudna den vård som brukar erbjudas, med undantag för ett fåtal kvinnor som nekats tidiga ultraljud och KUB-test, det vill säga kombinerat ultraljud och blodprov för att undersöka eventuella
kromosomavvikelser hos fostret. Kvinnorna beskrev även flera strukturella förändringar inom vården. Exempel som gavs var bland annat att entrévärdar kontrollerade kroppstemperatur, att man som patient behövde ringa på för att ta sig in på vårdmottagningen, att besök sköts
upp vid minsta förkylningssymtom samt att vårdpersonal använde munskydd eller visir.
Dessa strukturella förändringar beskrevs av vissa som bra och rimliga utifrån hur samhället såg ut med smittspridning, medan andra upplevde att det påverkade den personliga kontakten med vårdpersonalen.
Nu sista besöket var det ju visir och full mundering på henne, barnmorskan (...) jag började nästan skratta för det är så jävla, alltså, det blir opersonligt, det blir det.
En övervägande del av de intervjuade beskrev att de föräldragrupper som brukar erbjudas för förstföderskor hade utgått till följd av pandemin. Emellertid berättade ett antal kvinnor att de faktiskt hade blivit erbjudna fysiska träffar i grupp med andra blivande föräldrar. Det rådde dock osäkerhet om dessa skulle vara genomförbara då det
uppmärksammats en ökning av smitta i samhället. Några hade också sökt sig till privata aktörer som anordnat föräldragrupper.
Kvinnorna beskrev både sorg och besvikelse över att inte ha blivit erbjudna
deltagande i föräldragrupp. Detta handlade inte bara om att missa den praktiska utbildning som normalt ges under föräldragrupperna, utan också att gå miste om utbytet med andra i samma situation. Flera uttryckte oro över hur föräldraledigheten skulle spenderas då de inte fått möjlighet att träffa andra blivande föräldrar, som de senare skulle kunna umgås med.
Detta uppfattades kunna bli särskilt påtagligt för unga föräldrar eller individer med begränsat socialt nätverk.
Föräldragrupper har ju inte varit och det har varit en sådan grej man sett fram emot i och med att man har blivit gravid, att man träffar (...) personer i samma situation (...) Just att träffa en person i samma situation och att man kan hitta personer att umgås
med sen under sin föräldraledighet, det är väl något man, jag, iallafall har sett fram emot som inte har blivit nu då. Så det är lite tråkigt och det kommer ju inte med andra barnet, då har man ju inte de där föräldragrupperna.
De brukar ha föräldragrupper och lite sånt (...) och sånt finns ju inte nu (...) så man träffar ju ingen annan som är i samma situation som en själv och jag som är rätt så ung nu, så inga av mina vänner är gravida heller så man är väldigt ensam i mycket och det är väl det jobbigaste.
I kontrast till de som upplevde sorg och besvikelse fanns även de som hade en neutral inställning till inställda föräldragrupper. Även om också de saknade interaktionen med andra blivande mammor, uttryckte de förståelse för att det var svårt att genomföra föräldragrupper under de rådande omständigheterna. Bland de som var omföderskor lyftes det att tidigare erfarenhet av graviditet ledde till att de inte kände samma behov av att dela graviditeten med andra blivande mammor. En önskan framkom om digitala lösningar för genomförande av föräldragrupp som annars skulle erbjudits via fysiska träffar genom
barnmorskemottagningen.
Ytterligare en förändring som kvinnorna beskrev gällande vårdens omställning under pandemin var att endast den blivande mamman blivit erbjuden vårdbesök, detta för att minska smittspridning. Några få kvinnor uppgav att deras boenderegion infört ändrade restriktioner vilka inneburit att partnern haft möjlighet att delta på besök hos barnmorska, men inte på besök inom specialistmödravården eller vid ultraljudsbesök. Av de kvinnor som haft möjlighet att ha med sin partner uppgav vissa att denne inte deltagit på besök på grund av praktiska aspekter, medan ett par kvinnor beskrev att partnern varit med och fått en positiv upplevelse.
(…) för honom blev det mer verklighet när vi inom citationstecken smugglade honom in på ett besök för några veckor sen (skrattar) nej men vi frågade om det gick bra och det var ju ganska nyligen så det gjorde det. Så då när vi fick höra på hjärtljuden, då blev det verklighet för honom. När han var med på plats och höll mig i handen och han fick höra våran bebis.
Fokus på den biologiska bäraren av barnet medan partnern får stå vid sidan av Kvinnorna beskrev att en konsekvens av att vården endast erbjöd vårdbesök till den blivande mamman var att den andra blivande föräldern hamnat i skymundan. I ett försök att inkludera partnern när denna nekats att delta vid besök, berättade flera att de fått tillåtelse att ringa upp sin partner via videolänk under ultraljud och besök samt haft möjlighet att filma och fota. Många tyckte detta varit en lösning som fungerat bra, dock framkom det svårigheter kring att det kunde bli konstlat för partnern att delta via videolänk samt att det var svårt för hen att få utrymme att ställa frågor. Samtidigt som mödravården informerat om att videolänk var ett alternativ till deltagande på besök så blev ett flertal kvinnor nekade att ringa under ultraljud, vilket ledde till både frustration och besvikelse.
Första gången jag var på ultraljud då (...) hade jag med mig min man på telefon som fick vara med på videolänk (...) Andra gången när jag gjorde ultraljud och då var det tvärstopp på att han skulle få vara med på telefon (...) Jag fick ringa upp honom efter kanske halva, efter ett tag, om det var för, jag vet inte vad det berodde på men jag tror jag blev förbannad men jag vet inte, men man menar då på att han stör när han sitter i telefon av någon anledning. (...) Jag förstår inte riktigt syftet med att bli portad på telefon, framförallt för jag hade aldrig hört talas om smittorisker över telefon, det är ju
när man är där fysiskt, och om man nu stör så måste man ju ha stört mer när man fick ha partners med fysiskt innan den här pandemin började.
Flera av kvinnorna beskrev att restriktionerna om att den andra blivande föräldern inte fick delta vid vårdbesök ledde till att partnern upplevt sig ha blivit exkluderad ur
vårdprocessen. Flera kvinnor berättade att deras partner uttryckt att de hade svårt att förstå, eller att det tagit mycket längre tid att förstå, att de skulle få ett barn samt att de upplevt det som overkligt och abstrakt. Vad gäller partnerns upplevelse av att inte vara med på vårdbesök eller ultraljud så uppgav många kvinnor att deras partner uttryckt stor sorg över att missa en så väsentlig del av graviditeten. Ett par omföderskor beskrev att det faktum att de,
tillsammans med sin partner, varit med om en liknande situation tidigare gjorde det mer hanterbart att partnern inte fått vara så delaktig under den aktuella graviditeten.
Funderingar framkom även om huruvida den andra blivande förälderns uteblivna deltagande på besök och ultraljud skulle kunna komma att påverka anknytningen mellan partnern och barnet.
Jag hoppas att det inte blir så att (...) han inte knyter an på samma sätt när han inte varit med. För mig tycker jag inte att det hade gjort någon skillnad om han hade varit med eller inte om jag tänker min anknytning till barnet, men jag tänker att hans anknytning ändå får sig en liten törn just för att han inte har fått vara med hela vägen.
Han ser bara magen som växer men inte, ja, men när barnmorskan undersöker och han har inte fått höra hjärtslagen till exempel (...) det är ju stora delar som han missar.
Vad gäller upplevelsen hos kvinnan av att ha tvingats vara ensam på vårdbesök framkom en spännvidd av upplevelser. Flera uttryckte förståelse och acceptans för att partnern inte fått vara med på vårdbesök och hänvisade till förståelse för smittorisk.
(...) han har sagt flera gånger att han tycker att det är tråkigt och så, men sen så förstår vi ju anledningen. Det är ju inte, det finns ju en anledning till det här och då är det lättare att acceptera. (...) Det är okej, det är inte kul men det är okej.
I kontrast till de som upplevde viss acceptans och förståelse så fanns det även flera kvinnor som upplevde det som oförståeligt, sorgligt och frustrerande att den andra blivande föräldern uteslutits från vårdbesök eller eftervård rörande det blivande barnet.
Vården har inte visat intresse alls för hans upplevelse. Då tycker man ju såhär, det är en verksamhet som säger att de riktar sig till blivande föräldrar och blivande föräldrar är inte bara jag utan det är faktiskt, det finns ju en till som ska bli förälder också (...) då kanske de skulle kunna lyfta på telefonluren och ringa och fråga honom om hur han har det eller om han har några funderingar eller något sånt, det hade man kunnat gjort kanske. Men inget intresse för något sånt, det finns inte.
Flertalet kvinnor beskrev att vårdens omställning med exkludering av partnern ledde till en upplevelse av vården som sträng och restriktiv. Detta i sin tur ledde till att vissa kvinnor gjort aktiva vårdval genom att undvika att söka vård på vissa sjukhus med
restriktioner kring den andra blivande förälderns deltagande eller genom att söka vård i en annan region, allt för att inkludera partnern.
Flera av kvinnorna beskrev situationen att stå i fokus för vården som ensam, utsatt och påfrestande.
(…) den här ensamheten att man inte, att man känner sig väldigt elak mot partnern för det är ju min partners första barn också och lite sådär skuldkänslor över att han inte får vara med. Det känns som att han missar en stor del i det hela. Han har ju bara fått se bilder från ultraljudet och jag har fått spela in hjärtslagen hos barnmorskan så att han har fått lyssna på det hemma men det är som inte samma, det är inte samma
upplevelse alls.
Funderingar kring om ensamheten skulle kunna leda till ökad grad av nedstämdhet under graviditeten eller efter födseln lyftes även under intervjuerna.
Flera av kvinnorna gav även uttryck för stor rädsla och obehag inför risken att på egen hand få ta emot ett negativt besked, samt för att minnas, formulera och leverera ett negativt besked till sin partner. För att hantera oron hade flera av de intervjuade gjort så att partnern suttit utanför mottagningen under besökstiden, både för att vara fysiskt nära men också för att vara nära om kvinnan skulle behöva ta emot ett tungt besked.
Ovisshet skapar oro inför födseln och eftervården
Något som tidigare varit självklart, särskilt för omföderskor, var att den andra blivande föräldern fått delta vid födseln och eftervården på BB. Vid genomförandet av intervjuerna beskrev de flesta att partnern skulle få vara med under födseln om denne inte uppvisade förkylningssymtom. Vad gäller BB och eftervård skiljde det sig åt. Vissa beskrev att deras region beslutat att partnern fick vara med både under födseln och på BB, medan andra beskrev att partnern endast fick vara med under födseln.
En övervägande del av de intervjuade kvinnorna lyfte en oro kring det faktum att partnern inte skulle kunna vara med vid födseln om denne uppvisade förkylningssymtom.
Oron är främst kopplat till förlossningen, inte till vården så mycket, just på grund av smitta då (...) Man vill ju inte att han ska få missa förlossningen överhuvudtaget, det är ju hans barn också, det är inte bara mitt barn.
Ett par kvinnor lyfte att de hanterade oron genom att de hade som utgångspunkt att de skulle vara själva under födseln, mest för att inte bli besvikna om det inte skulle vara möjligt för partnern att delta. Andra hanterade det genom att försöka acceptera att situationen inte var möjlig att kontrollera.
Nu mot slutet så har vi satt oss själva i karantän så att han inte ska bli sjuk för då, som jag förstår det nu, så får han inte följa med isåfall (...) Jag har väl försökt intala mig själv att det kommer, det kommer ju gå ändå fastän det kanske inte blir som jag har tänkt mig, så, det kommer ju gå.
Ett par av kvinnorna uttryckte också oro för att restriktionerna skulle komma att ändras så att partnern inte fick vara med vid födseln, oavsett symtomfrihet eller inte.
Flera kvinnor beskrev att de planerade att en närstående skulle följa med under födseln om partnern uppvisade förkylningssymtom, medan andra beskrev svårigheter att ha med närstående då dessa inte bodde i närområdet. En omföderska hade planerat att föda i hemmet för att öka sannolikheten för att partnern skulle kunna vara med i alla skeden av födseln och eftervården.
För de kvinnor som hade planerade kejsarsnitt väcktes funderingar både kring födseln och hur tiden på BB skulle bli, främst då partnern inte skulle ha möjlighet att vara med på BB. Tankar som lyftes rörde separation mellan barnet och mamman medan mamman var på uppvakningsavdelning och vid barnets kontroller, samt svårigheter med rörelseförmåga efter kejsarsnitt och hur det skulle komma att påverka omhändertagandet av det nyfödda barnet under tiden på BB.
(...) kvinnorna som gör kejsarsnitt får åka till uppvaket men inte ha med sig bebisen så de separeras ju (...) Först ska man separeras från sin nyfödda bebis och då får nu partnern om han är symtomfri, sitta med bebisen inne i ett rum som han inte får lämna tills jag har fått tillbaka känseln i benen och då kommer jag rullas in där och då är det mitt ansvar och han får gå hem. (...) Jag kommer ju behöva hjälp för att ställa mig upp och folk vittnar ju om att de ringer på klockan men att det tar 30-40 minuter, alltså det är inte ett tidsintervall som är okej för mig som förälder eller om det är något som inte är som det ska med amningen och barnet kanske behöver ersättning eller någonting. Jag tänker inte gå med på att vänta i 40 minuter på att mitt barn ska få mat.
Där hade ju min partner kunnat göra allting. (...) de kommer ju in och hämtar bebisen och tar ut den på kontrollerna, det kommer jag inte heller gå med på för att hon ska vara hos mig eller min partner. De får ta de där kontrollerna någon annan gång (...) jag vet ju att det här inte är okej för mig iallafall.
Vad gäller födseln i förhållande till smittspridning framkom även funderingar och oro kring vad som skulle ske om kvinnan själv skulle uppvisa symtom vid födseln, något som kvinnorna inte fått information om från vården.
Ansvar att tillägna sig samt föra vidare information läggs på den gravida
Många kvinnor berättade att de känt oro över att mycket av den informationen som vanligtvis ges via vården, exempelvis under föräldragrupper, lämnats över till de blivande föräldrarna att söka upp själva.
Det har varit mycket upp till mig också att förbereda mig inför förlossningen i och med att alla föräldragrupper är ju inställda. Så att då har man fått vara väldigt aktiv själv. Man har ju inte fått något på ett silverfat utan det är upp till dig om du vill ha någon form av förberedelse.
Flera lyfte att vården hade försökt kompensera för de uteblivna föräldragrupperna där relevant information vanligtvis ges till de blivande föräldrarna, genom att hänvisa till olika digitala länkar och informationsvideos. Flera kvinnor hade blivit hänvisade till ett papper med QR-koder för att nå matnyttig information.
En återkommande rekommendation från barnmorskor var att ta del av information på 1177 Vårdguiden, något som kvinnorna hade delade uppfattningar om. En del gav uttryck för att informationen på 1177 Vårdguiden var hjälpsam, medan andra upplevde den som
svårtillgänglig. Det beskrevs vara otydligt var man kunde finna rätt information och i vilken takt man förväntades läsa på. Under intervjuerna framkom en önskan om en chattfunktion på 1177 för att de blivande föräldrarna ska kunna ställa frågor som uppkom vid inläsning av informationsmaterialet.
En del kvinnor hade blivit hänvisade av sin barnmorska till ett instagramkonto som tagits fram under pandemin, med information till blivande föräldrar. Instagramkontot drevs av barnmorskor, vilket gjorde att informationen som publicerades beskrevs vara
faktagranskad. Flera kvinnor hade upplevt det som utmanande att sålla bland all tillgänglig
information och värdera om den var trovärdig eller ej, instagramkontot hade således hjälpt till att finna och ta del av trovärdig information.
Trots de tips om informationskällor kvinnorna fått, beskrev flera en gnagande oro och rädsla för att missa väsentlig information.
Man får ju styng av oro att man har missat någonting. Att jag inte, ja men att jag har missat information som andra föräldrar får, att man lämnas lite vind för våg. Det har varit frustrerande.
Flera av kvinnorna beskrev att partnerns frånvaro vid vårdbesöken inneburit att de ensamma behövt bära ansvaret att föra vidare information från vården till den andra blivande föräldern. Många gånger blev kvinnan partnerns enda källa till information om vad som hände med barnet och graviditeten. Partnern hade således inte haft någon kontakt med sjukvården eller fått ta del av förstahandsinformation från dem.
Att kvinnan blivit den enda informationskällan för partnern beskrevs som
problematiskt på flera sätt. Exempel som lyftes var bland annat att vissa kvinnor upplevde att deras minne blivit påverkat av de hormonella förändringarna under graviditeten och att det således hade varit svårt att minnas informationen som skulle föras vidare till partnern, att partnern inte haft möjlighet att ställa frågor till sjukvården samt att informationen blivit färgad av vad den gravida tyckte var viktigt och intressant. Att den gravida blivit främsta informationskälla påverkade även upplevelsen av vårdbesöken.
(…) när jag ska filma samtidigt så är ju inte jag riktigt närvarande heller för då måste jag se till att dokumentera och lugna honom att det ser bra ut så då är man ju lite
splittrad själv plus att det är jag som ska komma ihåg både mina och hans frågor och det är ju, det har jag inte gjort alla gånger.
En positiv följd av pandemin och dess inverkan på fysisk och social kontakt samt att informationssökande lämnats över på föräldrarna, var att många funnit egna digitala lösningar för att komma i kontakt med andra i samma situation. Många av kvinnorna berättade att de var med i facebookgrupper som var avsedda för gravida. I grupperna lyftes frågor och funderingar, men även så planerades fysiska träffar. De flesta av de som uppgav att de var med i grupperna fann dessa som positiva samt att de hade en stödjande funktion. En kvinna berättade emellertid att hon var ganska restriktiv med hur mycket hon delade med sig av i dessa grupper, då det var svårt att kontrollera vem som kunde ta del av innehållet. En annan nackdel som lyftes gällande facebookgrupper var att det kunde spridas felaktig information och jobbiga historier som kunde påverka måendet. Likaså beskrevs att enskilda individers oro kunde smittas av till andra gravida via dessa forum.
(…) Man har ju mycket ångest och man undviker ju att läsa för mycket på olika facebookgrupper. Jag har gått ur många (...) Jag undviker att läsa i såna sammanhang med människor som inte kan hantera sin ångest utan de som bara är oroliga och behöver kräkas ut på sociala medier. Det kanske är hårt sagt men det är ju det de gör i princip och sen så blir den en spiral, och sen sitter folk och oroar sig i grupp. Så jag undviker såna.
Diskussion
Det övergripande syftet med föreliggande studie var att synliggöra svenska kvinnors upplevelser av att vara gravida under covid-19-pandemin. Sammanfattningsvis återkom ofta
beskrivningar av ovisshet och ensamhet i intervjuerna, vilket även återspeglades i samtliga av de fem teman som identifierades. Kvinnorna beskrev också att pandemin i sig ledde till oro, vilket givetvis påverkade deras livssituation och upplevelse under graviditeten på olika sätt.
Liksom tidigare studier av gravidas oro i relation till covid-19 (Naurin et al., 2020;
Karavadra et al, 2020; Lebel et al., 2020; Nanjundaswamy et al., 2020) tydde resultaten i föreliggande studie på att flera kvinnor upplevde oro för att smittas av covid-19. Vissa av kvinnorna oroade sig för både sin egen och barnets hälsa vid eventuell smitta, medan andra oroade sig främst för sin egen hälsa. Andra var upptagna av tankar kring fostrets hälsa och vilka långsiktiga konsekvenser detta skulle kunna leda till. En del av de intervjuade lyfte en rädsla och oro för att sprida smitta vidare och att det således skulle påverka partner eller andra närstående inför födseln.
Resultatet från föreliggande studie pekade på att vården av många uppfattades som sträng och restriktiv i den bemärkelse att de exkluderat den andra blivande föräldern under vårdprocessen. Flera av kvinnorna beskrev att partnerns frånvaro vid vårdbesök inneburit att de ensamma behövt bära hela ansvaret att föra vidare information från vården till den andra blivande föräldern. Många gånger blev kvinnan den enda informationskällan till partnern om vad som hände med barnet och graviditeten. Partnern hade således inte haft någon kontakt med sjukvården eller fått ta del av förstahandsinformation. I en rapport av Berglund et al.
(2016), vilken bland annat beskriver den svenska mödravårdens basprogram, beskrev
författarna också att det var önskvärt att partnern kände sig delaktig i graviditeten, i egenskap av blivande förälder. De betonade även att partnerns delaktighet under födsel och eftervård var viktig både för partnerns upplevelse av trygghet i sin roll som förälder, men också för att finnas som stöd och trygghet för mamman. Vid jämförelse med rapporten av Berglund et al.
(2016) som betonade vikten av att andra blivande föräldern var delaktig i vården, beskrev de intervjuade kvinnorna att verkligheten var sådan att partnern uteslutits ur vårdprocessen, samt
att partnern eventuellt inte skulle ha möjlighet att vara med under födseln eller under
eftervården. Vården beskrevs av kvinnorna ha försökt inkluderat partners genom att erbjuda videosamtal, men utfallet tyder på blandade resultat. Eftersom mödravården riktar sig mot båda de blivande föräldrarna (Berglund et al., 2016) är det av vikt att mödravården, trots de förändringar och restriktioner som de anammat, inte glömmer bort den andra blivande föräldern. Det kan därför vara av betydelse att vården kontaktar den andra blivande föräldern via telefon eller dylikt, för att eftersträva att de båda blivande föräldrarna får det stöd och de insatser de har rätt till inför den kommande föräldrarollen.
Flera av kvinnorna lyfte att deras partner uttryckt att de hade svårt att förstå, eller att det tagit mycket längre tid att förstå, att de skulle få ett barn samt att de upplevt det som overkligt och abstrakt. Många kvinnor berättade att deras partner uttryckt stor sorg över att missa vårdbesök och ultraljud då det uppfattades vara en väsentlig del av graviditeten. Dessa fynd går i linje med en kvalitativ studie av Chin et al. (2011), vilka fann att förstföderskors partners upplevelse av ultraljud och fosterrörelser var betydande händelser i graviditeten som underlättade för den andra blivande föräldern att förstå att de väntade barn. Utifrån både föreliggande studies resultat samt studien av Chin et al. (2011) kan det vara av vikt att finna lösningar för att inkludera den andra blivande föräldern för hjälpa denne att kunna förbereda sig i sitt blivande föräldraskap. Föreliggande studies resultat tydde på att en del av deltagarna haft möjlighet att ha med partnern via videolänk vid ultraljudsundersökningar, medan andra blivit nekade detta. Av de som blivit erbjudna videolänk fann flera det som en bra lösning.
Att erbjuda digitala lösningar i form av videolänk kan således vara ett alternativ för den andra blivande föräldern vad gäller deltagande på ultraljudsbesök under rådande omständigheter.
I föreliggande studies resultat framkom det att vården ställt in föräldragrupper till följd av pandemin. Uteblivandet av föräldragrupper ledde till minskad social interaktion med andra blivande föräldrar, utebliven praktisk utbildning om föräldraskapet samt att paren gått
miste om generell information. I en studie av Ahldén et al. (2012) som avsåg undersöka erfarenheter av deltagande i föräldragrupper, framkom bland annat att
föräldragruppsverksamheten uppfattades som viktig vid förberedelsen inför föräldraskapet, att få stöd och hjälp att känna sig mer säker gällande att ta hand om en nyfödd samt få
information om och hjälp med förberedelser inför födseln, vilket går i linje med föreliggande studies fynd. Genom att vårdens omställning inneburit att föräldragrupperna ställts in, kan man anta att de blivande föräldrarna blivit lidande i förberedelsen av sin föräldraroll.
Föreliggande studies resultat pekade på ovisshet hos de gravida om vilka risker det faktiskt innebar att vara gravid under covid-19-pandemin. Flera uttryckte att ingen riktigt visste hur eller om det är en potentiell risk att vara gravid under pandemin och att ovissheten spädde på den oro som redan var förknippad med graviditeten. Under intervjuerna uttryckte flera en önskan om att bli mer informerade angående risker och hur man som gravid skulle agera under pandemin, utifall sådan information funnits. Vissa av kvinnorna hade fått
information om att de tillhörde en av Folkhälsomyndighetens definierade riskgrupper, medan andra fått till sig att så inte var fallet. Vilken information kvinnorna fått beskrevs bero på vilken barnmorska de mött eller i vilken region de erhöll sin vård. Utifrån föreliggande studies resultat om ovisshet och brister i informationsflödet, kan det vara av betydelse att regioner och myndigheter gemensamt formulerar en strategi för hur informationen kring aktuellt läge ska förmedlas, då det framkom skillnader mellan vårdgivare och regioner. Att ha en gemensam strategi hade möjligen kunnat minska sannolikheten för desinformation, och således även kunnat minska ovissheten och oron hos kvinnorna.
Resultatet i föreliggande studie indikerade att de flesta av deltagarna följde de rekommendationer och restriktioner som Folkhälsomyndigheten förmedlat. Till följd av rekommendationerna och restriktionerna påverkades givetvis det sociala samspelet och flera beskrev en generell minskad social interaktion, något som ledde till minskad upplevelse av att
dela graviditeten med närstående. I en studie av Lebel et al. (2020) fann de att högre grad av upplevt socialt stöd i sitt sociala nätverk, exempelvis från partner, vänner eller familj, visat sig vara förknippat med mindre grad av upplevda psykologiska symtom. Tidigare forskning har även visat att socialt stöd bidragit till trygghet under graviditeten (Melander & Lauri, 2002). Att som gravid ha höga nivåer av psykiska symtom har i tidigare studier visats kunna påverka mammans och fostrets somatiska hälsa (Bayrampour et al., 2016; Grigoriadis et al, 2018; Qu et al., 2017). Resultatet indikerade att flera av deltagarna upplevt ensamhet under graviditeten, vilket följaktligen kan tänkas haft påverkan på den psykiska hälsan då tidigare forskning indikerat att socialt stöd är av vikt för den gravidas psykiska hälsa. Således kan det vara av betydelse att vården hjälper och stöttar den gravida under rådande omständigheter, exempelvis med råd kring alternativa lösningar för socialt utbyte.
Vad gäller metodologiska aspekter vid genomförandet av studien, har utgångspunkten gällande analys varit beskrivningen av reflexiv tematisk analys som framtagits av Braun et al.
(2019). Braun et al. (2019) betonar att forskaren ska vara aktiv i arbetet med materialet och analysen. Analysen genomfördes i samarbete mellan författaren och handledaren, vilket gjorde att materialet granskades och analyserades med fler perspektiv än endast författarens.
Innan arbetet med studien hade författaren föga erfarenhet av kvalitativ metod eller graviditet. Författaren hade själv aldrig varit gravid, vilket kan ha påverkat både
förförståelsen och förståelsen av deltagarnas berättelser. Emellertid kan detta även bidragit till att författaren antog ett mer öppet förhållningssätt gentemot såväl ämnet som deltagarnas utsagor.
Det finns aspekter vad gäller urvalet som kan ha lett till begränsningar i studiens giltighet. Det uppnåddes viss diversitet i urvalet då deltagarna var gravida kvinnor i olika åldrar, bosatta i olika regioner och i varierande graviditetsvecka. Vid intresseanmälan
efterfrågades inte utbildningsnivå eller födelseland, vilket kan ha påverkat vilka erfarenheter
som framkom i intervjuerna. Val av rekryteringsform styrdes av studiens syfte, vilken var att undersöka beskrivningar av personlig art. Således ansåg författaren att det var viktigt att deltagarna frivilligt anmälde intresse, därav användes en öppen rekrytering. Intresset för deltagandet var stort och vid urvalet behövdes det sättas en gräns för antal deltagare. Vid mer resurser i form av tid, hade ytterligare intervjuer kunnat genomföras, vilket i sin tur kunnat bredda beskrivningarna ytterligare. Emellertid upplevdes viss mättnad i materialet, vilket ledde till bedömningen att datainsamlingen kunde avslutas.
Vad gäller etiska överväganden under genomförandet av föreliggande studie lades mycket vikt vid formulerande av forskningspersonsinformationen och utrymme gavs för information och frågor innan själva intervjun startade. Vikt lades även vid att tydliggöra att deltagandet var frivilligt och att deltagarna kunde avbryta intervjun när helst de ville. Det betonades även att deltagarna själva fick bestämma hur uttömmande de ville svara på frågorna som ställdes samt rätten att neka att svara på de ställda frågorna om så önskades.
Trots tydlighet med att deltagarna själva fick sätta gränser i hur uttömmande svar de gav samt rätten att avstå från att svara på frågor, finns givetvis en risk att deltagare delat med sig av mer information än de känt sig bekväma med, vilket skulle ha kunnat ge upphov till negativ affekt efter genomförd intervju. Å andra sidan kan det dock tänkas att intervjuerna var till gagn för deltagarna då studien gav deltagarna ett forum där de fick möjlighet att dela med sig av och berätta om sina upplevelser under de rådande omständigheterna. Det kan också ha upplevts meningsfullt för deltagarna att bidra till studien, som på längre sikt skulle kunna leda till förbättrad vård när en liknande situation uppstår i samhället.
Ytterligare en etisk aspekt under arbetet med föreliggande studie var att studien inte ämnade undersöka specifika aspekter av deltagarnas hälsotillstånd. Intervjuerna kom dock att i viss mån ändå spegla individers hälsotillstånd, exempelvis utifrån erfarenheter av oro kopplat till graviditeten och den pågående pandemin. Eftersom deltagarna också beskrev sina
erfarenheter av den mödravård de erbjudits under pandemin är det underförstått att detta vårdbehov har en koppling till deras specifika hälsotillstånd som gravida.
Det övergripande syftet med föreliggande studie var att synliggöra kvinnors
upplevelser av att vara gravida under covid-19-pandemin. En övergripande slutsats var att de flesta av kvinnorna uttryckte oro, ovisshet och ensamhet till följd av pandemin och dess påverkan på samhället. Resultatet indikerade även att den andra blivande föräldern hade kommit i skymundan och exkluderats av vården under pandemin, då vården främst koncentrerade sig på den blivande mamman vilket i sin tur ledde till sorg, frustration och ensamhet hos kvinnorna. Utifrån föreliggande studies resultat kan det därför vara önskvärt att hälso- och sjukvården fortsatt erbjuder digitala lösningar, men även har en kontinuerlig kontakt med den andra blivande föräldern då detta uppfattades som en viktig aspekt av föräldrablivandet. Det kan även vara av vikt att regioner tillsammans med myndigheter formulerar en strategi för hur informationen om aktuellt läge ska förmedlas, då en gemensam strategi kanske hade kunnat minska sannolikheten för desinformation samt minska oro och ovisshet hos de blivande föräldrarna. Slutligen kan studien bidra till ökad förståelse för gravida kvinnors upplevelse av covid-19-pandemin. Studien kan även bidra till ökad
förståelse och inspiration för hälso- och sjukvården kring bemötande och insatser till de båda blivande föräldrarna under resterande tid av den pågående covid-19-pandemin, samt framgent när en liknande situation uppstår.
Föreliggande studie fokuserade på kvinnor som var gravida vid tidpunkten för deltagandet. Vidare forskning behövs om hela förloppet från graviditet till förlossning samt tiden postpartum under covid-19-pandemin, då detta kan ge ett bredare perspektiv på
upplevelsen hos de blivande föräldrarna under covid-19-pandemin. Ytterligare ett område för vidare forskning kan vara studier kring den andra blivande förälderns upplevelse av covid-19-
pandemin, då föreliggande studies resultat indikerar att denne hamnat i skymundan under vårdprocessen.
Referenslista
Accortt, E. E., Cheadle, A. C., & Dunkel Schetter, C. (2015). Prenatal depression and adverse birth outcomes: an updated systematic review. Maternal and Child Health Journal, 19(6), 1306–1337. https://doi.org/10.1007/s10995-014-1637-2
Ahldén, I., Ahlehagen, S., Dahlgren, L. O., & Josefsson, A. (2012). Parents' expectations about participating in antenatal parenthood education classes. The Journal of perinatal education, 21(1), 11–17. https://doi.org/10.1891/1058-1243.21.1.11
Allotey, J., Stallings, E., Bonet, M., Yap, M., Chatterjee,S., Kew, T., Debenham, L., Llavall, A., Dixit, A., Zhou, D., Balaji, R., Lee, S., Qiu, X., Yuan, M., Coomar, D., van Wely, M., van Leeuwen, E., & Kostova, E. (2020). Clinical manifestations, risk factors, and maternal and perinatal outcomes of coronavirus disease 2019 in pregnancy: living systematic review and meta-analysis. BMJ, 370. https://doi.org/10.1136/bmj.m3320 Bayrampour H., Tomfohr L., & Tough S. (2016). Trajectories of perinatal depressive and
anxiety symptoms in a community cohort. Journal of Clinical Psychiatry, 7(11) https://doi: 10.4088/JCP.15m10176.
Berglund, A., Bäckström, A., Glantz, A., Johansson, A., Alm, A., Hertzog, A., Jonsson A., Olofsson, A., Gustavsson, A., Landström, B., Nystedt, B., Segelbladh, B., Knutsson, B., Lilliecreutz, C., Zätterström, C., Bekric, E., Storck Lindholm, E., Fjellvång, H., Fadl, H., ... Råsbrink, Å. (2016). Mödrahälsovård, Sexuell och Reproduktiv Hälsa.
(Rapport 59). Svensk förening för Obstetrik och Gynekologi.
https://www.sfog.se/natupplaga/ARG76web4a328b70-0d76-474e-840e- 31f70a89eae9.pdf
Braun V., Clarke V., Hayfield N., & Terry, G. (2019). Thematic Analysis. In Liamputtong. P (Ed.) Handbook of Research Methods in Health Social Sciences. (s. 843-860).
Springer Singapore. https://doi.org/10.1007/978-981-10-5251-4
Chen, Y. H., Keller, J., Wang, I. T., Lin, C. C., & Lin, H. C. (2012). Pneumonia and pregnancy outcomes: a nationwide population-based study. American Journal of Obstetrics and Gynecology, 207(4). https://doi.org/10.1016/j.ajog.2012.08.023 Chin, R., Daiches, A., & Hall, P. (2011). A qualitative exploration of first-time fathers' experiences of becoming a father. Community Practitioner: The Journal of the Community Practitioners' & Health Visitors' Association, 84(7), 19–23.
Folkhälsomyndigheten. (2021, 15 mars). Om covid-19 för gravida.
https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/utbrott/aktuella-utbrott/covid- 19/skydda-dig-och-andra/gravida/
Folkhälsomyndigheten. (2020, 12 december). Bekräftat fall i Jönköping av nya coronaviruset (2019-nCoV).
https://www.folkhalsomyndigheten.se/nyheter-och-press/nyhetsarkiv/2020/januari/bekraftat- fall-av-nytt-coronavirus-i-sverige/
Folkhälsomyndigheten. (2020b, 21 oktober). Skydda dig och andra från smittspridning.
hämtad 2020-10-21 https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd- beredskap/utbrott/aktuella-utbrott/c ovid-19/skydda-dig-och-andra/
Folkhälsomyndigheten. (2020c, 21 oktober). Om covid-19 för gravida.
https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/utbrott/aktuella-utbrott/c ovid-19/skydda-dig-och-andra/gravida/
Folkhälsomyndigheten. (2020d, 12 december). Lokala allmänna råd vid utbrott av covid-19.
https://www.folkhalsomyndigheten.se/nyheter-och-press/nyhetsarkiv/2020/oktober/lokala- allmanna-rad-vid-utbrott-av-covid-19/
Folkhälsomyndigheten. (2020e, 12 december). Beslut om skärpta allmänna råd i Uppsala län.
https://www.folkhalsomyndigheten.se/nyheter-och-press/nyhetsarkiv/2020/oktober/beslut- om-skarpta-allmanna-rad-i-uppsala-lan/
Folkhälsomyndigheten. (2020f, 12 december). Beslut om skärpta allmänna råd i Skåne Län.
https://www.folkhalsomyndigheten.se/nyheter-och-
press/nyhetsarkiv/2020/oktober/beslut-om-skarpta-allmanna-rad-i-skane-lan/
Folkhälsomyndigheten. (2020g, 12 december). Beslut om skärpta allmänna råd i Stockholms län, Västra Götalands län och Östergötlands län.
https://www.folkhalsomyndigheten.se/nyheter-och-press/nyhetsarkiv/2020/oktober/beslut- om-skarpta-allmanna-rad-i-stockholms-lan-vastra-gotalands-lan-och-ostergotlands- lan/
Folkhälsomyndigheten. (2020h, 12 december). Beslut om skärpta allmänna råd i Jönköpings län, Hallands län och Örebro län.
https://www.folkhalsomyndigheten.se/nyheter-och-press/nyhetsarkiv/2020/november/beslut- om-skarpta-allmanna-rad-i-jonkopings-lan-hallands-lan-och-orebro-lan/
Folkhälsomyndigheten. (2020i, 12 december). Beslut om skärpta allmänna råd i Kronobergs och Södermanlands län
https://www.folkhalsomyndigheten.se/nyheter-och-press/nyhetsarkiv/2020/november/beslut- om-skarpta-allmanna-rad-i-kronobergs-och-sormlands-lan/
Folkhälsomyndigheten. (2020j, 12 december). Beslut om skärpta allmänna råd i Kalmar-, Norrbottens- och Västerbottens län
https://www.folkhalsomyndigheten.se/nyheter-och-press/nyhetsarkiv/2020/november/beslut- om-skarpta-allmanna-rad-i-kalmars--norrbottens--och-vasterbottens-lan/
Folkhälsomyndigheten. (2020k, 12 december). Beslut om skärpta allmänna råd i Dalarnas-, Gotlands-, Värmlands och Västmanlands län.
https://www.folkhalsomyndigheten.se/nyheter-och-press/nyhetsarkiv/2020/november/beslut- om-skarpta-allmanna-rad-i-dalarnas--gotlands--varmlands-och-vastmanlands-lan/
