SAMARBETE OCH ÖKAT FÖRTROENDE
MARIE FRIDOLF
S
amarbete ses ofta som den form som ska stödja människor med sammansatt proble matik så att de återfår arbetsförmågan (Andersson & Hjern 2000, Björk - lund 2000, Fridolf 2000). Gemensamt har dessa personer att de behöver stöd från fl era olika verksamheter. Nya begrepp utvecklas för att beskriva deras behov såsom”mångfaldsbehov”, ”diffus problematik”, ”psykosocial problematik”, ”smärta och värk”, samt ”psykiskt sjuka missbrukare”. Det fi nns också begrepp som tydligt anger att personer inte ingår i någon aktörs ansvar såsom ”arbetsföra socialbidragstagare”
och ”arbetsför men inte anställningsbar”. Gemensamt har även dessa personer att de omfattas av långvarig offentlig försörjning (Socialstyrelsen 2001).
I förra årets SOM-undersökning påvisades att fem procent av befolkningen i arbetsför ålder hade långvarig offentlig försörjning genom att de var arbetslösa eller sjukskrivna i mer än tolv månader (Fridolf 2001b). Om arbetslöshet och sjukskrivning istället anges till mer än sex månader blir gruppen något större, sju procent. Dessa personer kan defi nieras som särskilt utsatta med risk för att hamna i rundgång mellan organisationer och därför med ett större behov av samarbete1. I förra årets SOM- undersökning konstaterades att samarbetet ökar med försörjningens längd. I andra studier har visats att individerna ofta har en kombination av fl era behov: psykiska, fysiska, sociala och arbetsmässiga (Socialstyrelsen 2001). Samarbete sker vanligen kring personer med psykiska och psykosociala behov, medicinska och kroniska behov, missbruksproblem samt funktionshinder (Fridolf 2001c). Personer med behov av socialt stöd, med otillräcklig utbildning samt personer med språksvårigheter omfattas av samarbete i syfte att få ett arbete.
Behoven är ofta diffusa. Smärta, ångest, kriser, ensamhet, mobbning, sociala problem och olika former av arbetshinder i kombination med dåligt utvecklade sociala nätverk och brist på energi/ork är exempel som lyfts fram ( Fridolf 2001a). Behovet av samarbete är särskilt påtagligt när personerna har dåligt utvecklade nätverk och mindre ork/livsenergi.
Syftet med denna artikel är att kartlägga förekomsten av samarbete mellan myn - digheter och att studera om samarbete påverkar förtroendet för olika samhällsinstitu- tioner. I denna undersökning behandlas inte samarbetets form och kvalitet. Däremot kan samarbete och individernas hälsa diskuteras. Hypoteserna som testas är:
• Samarbete erbjuds dem som står längst från arbetsmarknaden
• Samarbete påskyndar en förändring av hälsotillståndet.
• Samarbete leder till ett ökat förtroende för verksamheterna
Samarbete en metod framförallt för sjukskrivna
I årets undersökning har de särskilt utsatta ökat med en procent – från 7 till 8 procent – om riskgruppen anges vara de som är arbetslösa eller sjukskrivna i mer än sex månader. Den huvudsakliga ökningen fi nns i gruppen sjukskrivna i mellan sex till tolv månader och arbetslösa i mindre än en månad. Det förefaller som att samarbetet ökat för dem med längre sjukskrivning – se diagram 1.
Både för arbetslösa och sjukskrivna har däremot samarbetsinsatser snarare avtagit när det gäller de personer som har kortare försörjningsperiod. Skillnaden är 50 procentenheter mellan dem som varit sjukskrivna i upp till en månad och dem som varit sjukskrivna i över tolv månader. När det gäller de arbetslösa blir bilden inte lika tydlig.
Figur 1 Andel personer som omfattas av samarbete efter olika arbetslöshets- och sjukskrivningslängd (procent)
Kommentar: Diagrammet beskriver faktiskt samarbete för befolkningen i arbetsför ålder som är arbetslösa eller sjukskrivna vid undersökningens genomförande2. Frågor: Om du för närvarande är arbetslös, hur länge har Din arbetslöshet varat? I mindre än 1 månad, 1-2 månader, 2-6 månader, 6-12månder, mer än 12 månader? Är Du för närvarande sjukskriven? Ja, jag har varit sjukskriven i mindre än 1 månad, 1-2 månader, 2-6 månader, 6-12 månader, mer än 12 månader, är inte sjukskriven för närvarande. Om Du har haft kontakt med fl er än en verksamhet har dessa samarbetet med varandra? – alternativet ja.
Sannolikheten för att erbjudas samarbete ökar om man är sjukskriven. I undersök- ningen framkommer att det finns ett samband mellan samarbetet samt att ha sjukpenning, sjukbidrag/sjukpension och socialbidrag, se tabell 1. Däremot är sambandet mindre mellan samarbete och att uppbära a-kassa. I sambandsanalysen syns en koppling mellan längd och samarbete. Påtagligt är det för sjukskrivningsläng- den.
70 60 50 40 30 20 10 0
2000 2001
Arbetslös mindre än 1 mån
Arbetslös mer än 12 mån Arbetslös
1-6 mån Arbetslös
6-12 mån Sjukskriven
mindre än 1 mån 24
12 28 30
3336 37
29 25
19
31 30 35 46
56 66
Sjukskriven mer än 12 mån Sjukskriven
1-6 mån Sjukskriven 6-12 mån
Tabell 1 Samband mellan samarbete och försörjningsform samt längden på sjukskrivning och arbetslöshet (Pearsons r)
Korrelation ( r )
Försörjning
• Sjukpenning 0,25
• Sjukbidrag/förtidspension 0,25
• A-kassa 0,11
• Socialbidrag 0,17
Längden
• Arbetslöshetslängd 0,12 • Sjukskrivingslängd 0,25
Kommentar: I tabellen återges sambandet mellan dem som svarat ja på att de omfattats av samarbete samt hur länge de för närvarade har sjukpenning, sjukbidrag/förtidspension, a-kassa och socialbidrag. Tabellen återger också dem som svarat ja på att de fått samarbete samt sambandet med längden på sjukskrivningen och arbetslösheten. Det mått som används är Pearsons r som kan gå från minus ett till plus ett, där minus visar på ett negativt samband och plus på ett positivt. * Ej signifi kant. Samarbete 0= nej 1=ja. Sjukpenning, sjukbidrag/förtidspension, a-kassa, socialbidrag 0= nej 1= ja. Arbetslöshet och sjukskrivningslängd 1= mindre än 1 månad, 2= 1-2 månader, 3= 3-6 månader 4= 6-12 månader, 5= mer än 12 månader.
En intressant fråga är om de arbetslösa inte behöver samarbete i samma utsträckning som andra grupper. Detta kan bl.a. utläsas av hur många kontakter som de anser sig ha. I diagram 2 visas de personer som anger att de enbart har en kontakt. Som framgår av diagrammet har personer som varit arbetslösa i mellan sex och tolv månader fl er kontakter än de med både kortare och längre tid. Det är enbart en tredjedel som omfattas av samarbete trots att de har fl era kontakter. Trettionio procent anger att de inte erbjudits samarbete och 18 procent att de inte vet.
Även personer med arbetslöshet i en till sex månader har till en tredjedel erbjudits samarbete. Fyrtiotvå procent anger att de inte omfattats av samarbete och 13 procent att de inte vet. Av diagrammet kan utläsas att en stor grupp långtidsarbetslösa i över tolv månader enbart har kontakt med en verksamhet. Personer som erbjudits samarbete anger att de finns i arbetsmarknadsutbildning, kunskapslyftet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Personer som är öppet arbetslösa säger sig inte i samma utsträckning omfattas av samarbete. De arbetslösa i mellan sex och tolv månader som varit i kontakt med fl era olika myndigheter har relationer framförallt med försäkringskassan och sjukvården.
De sjukskrivna har efter en månads sjukskrivning fl era olika kontakter. De som är sjukskrivna i en till sex månader anger till en tredjedel att de inte vet om samarbete sker och en tredjedel att de inte erbjudits samarbete. De som är sjukskrivna i sex till tolv månader anger med 42 procent att de inte omfattas av samarbete och med 13 procent att de inte vet. Det fi nns en stor grupp sjukskrivna i sex till tolv månader som säger sig ha kontakt med arbetsförmedlingen.
Figur 2 Andel personer som enbart har kontakt med en verksamhet efter olika arbetslöshets- och sjukskrivningslängd (procent)
Kommentar: Diagrammet beskriver de personer som anger att de enbart har en kontakt och som är arbetslösa eller sjukskrivna vid undersökningens genomförande.3 Frågor: Om du för närvarande är arbetslös, hur länge har Din arbetslöshet varat? I mindre än 1 månad, 1-2 månader, 2-6 månader, 6-12månder, mer än 12 månader? Är Du för närvarande sjukskriven? Ja, jag har varit sjukskriven i mindre än 1 månad, 1-2 månader, 2-6 månader, 6-12 månader, mer än 12 månader, är inte sjukskriven för närvarande. Om Du har haft kontakt med fl er än en verksamhet har dessa samarbetet med varandra? – alternativet – har inte haft kontakt med fl era myndigheter.
En viktig riskgrupp för samarbete förefaller vara personer som varit sjuka eller arbetslösa från sex månader och framåt. Gruppen som har en kombination av arbetslöshet/sjukskrivning har dessutom ökat mellan år 2000 och 2001.
Hur är dessa personer försörjda? Av de arbetslösa har 14 procent socialbidrag, 50 procent a-kassa, 28 procent sjukpenning och 8 procent sjukbidrag/förtidspension.
Av de sjukskrivna har 5 procent socialbidrag, 9 procent a-kassa 74 procent sjukpenning och 12 procent sjukbidrag/förtidspension. Sannolikheten för att få samarbete är större för de personer som har sjukpenning, sjukbidrag/förtidspension och socialbidrag.
Personer med a-kassa har inte erbjudits samarbete i samma utsträckning.
Samarbete ökar förtroendet för försäkringskassan
I förra årets undersökning konstaterades en signifi kant ökning av förtroendet för försäkringskassan vid samarbete. Även detta år fi nns ett ökat förtroende vid samarbete.
Det fi nns redan en hög tilltro till sjukvården, vilket inte förändras i någon större grad vid kontakt eller samarbete. Förtroendet för arbetsförmedlingen ligger lägre än för övriga aktörer. Förtroendet för socialtjänsten ligger också lägre men inte i samma utsträckning som för arbetsförmedlingen – se diagram 3. Små förändringar i positiv riktning kan
35 40 25 20 15 10 5 0
27
15
7 21
32
7
5 0
Arbetsl ös
mindre än 1 m
ån
Arbetsl ös
mer än 12 m
ån Arbetsl
ös
1-6 m ån Arbetsl
ös
6-12 m ån
Sjukskriven mindre
än 1 m ån
Sjukskriven mer
än 12 m ån Sjukskriven
1-6 mån Sjukskriven 6-12 m
ån
När det gäller arbetslösa är förtroendet lägre vid längre arbetslöshetsperiod. Särskilt påtagligt är lågt förtroende för arbetsförmedlingen. För de sjukskrivna är förhållandet omvänt genom att förtroendet är större vid längre sjukskrivning.
Figur 3 Förtroende för personalen i olika verksamheter i förhållande till kontakt och samarbete. Balansmått
Kommentar: I diagrammet återges förtroende för de olika verksamheterna sjukvård, socialtjänst, försäkringskassan och arbetsförmedlingen. Förtroendet vid kontakt med verksamheten och vid samarbete återges också. Fråga: Allmänt sett, hur stort förtroende har Du för personalen inom följande samhällsinstitutioner? Balansmått redovisas som är ett index som redovisar dem som är har mycket stort och stort förtroende minus dem som har litet eller mycket litet förtroende.4
Det fi nns ett samband när det gäller förtroendet mellan olika verksamheter. De som har förtroende för en av verksamheterna förefaller också ha det för de andra. En intressant fråga är om förtroendet för personalen i de fyra verksamheterna också har ett samband med förtroende för de politiska institutionerna. Signifi kanta samband fi nns mellan förtroende för personalen inom socialtjänst, sjukvård, försäkringskassa och arbetsförmedling med förtroende för regering, riksdag, kommunstyrelse och partier.
Utifrån förtroende kan vi inte uttala oss om samarbetets värde för individen. Behov av samarbete fi nns inte hos alla med långvarig offentlig försörjning (Fridolf 2001a).
Individernas behov är dessutom mycket varierande. Det faktiska samarbetet kan defi nieras på olika sätt. Det kan handla om utbyte av information och erfarenheter, koordinering av arbete samt gemensamt arbete. Samarbete kan delas upp i följande faser: bedömning, planering och val av insatser, själva insatserna och värderingen av insatserna samt en värdering av hela processen och dess resultat (Andersson & Hjern 2000, Björklund 2000, Fridolf 2000). Varje individs process är unik. Att samarbete
-40 -20 0 20 40 60 80
Förtroende vid samarbete
Förtroende vid kontakt
Förtroende
0 -16
-10 -18
-6
-21
57 24
59
12
60 5
Sjukvård Socialtjänst Försäkringskassan Arbetsförmedlingen
per automatik skulle leda till ett värde för individen är inte givet utan samarbetets kvalitet har stor betydelse. En fokusering på behov utifrån en helhetssyn, delaktighet hos individen och ett engagerat bemötande är några av de faktorer som har visat sig ha stor betydelse för kvaliteten. Individernas egen motivation och livssituation är av stor vikt för vilket värde olika insatser får för dem (Fridolf 2000, Björklund, 2000).
Går det att diskutera samarbete utifrån individernas hälsa? I föregående års artikel påvisades att samarbete är en av de faktorer som kan förklara ökad hälsa. Hälsa har dock också samband med livskvalitet, aktivitet, kontakt med fl era verksamheter och offentlig försörjning.
Samarbete snabbar upp hälsotillståndet
I föregående års artikel konstaterades att personer som har kontakt med socialtjänsten och försäkringskassan mår sämst, medan de i förbindelse med arbetsförmedlingen och sjukvården skattar sin hälsa som något bättre. Cirka 20 procent mår sämre idag i förhållande till för tolv månader sedan och ca 25 procent mår bättre. De personer som har offentlig försörjning mår sämre än andra. Hälsa kan relateras till livskvalitet (Ferrez-Nunes, 2000). Det kan också relateras till sociala nätverk. Ett samband har i föregående års artikel kunnat konstateras mellan hälsa, hur nöjda de svarande är med livet och om de är aktiva i föreningar. De som mår dåligt är också mindre nöjda med livet och mindre aktiva i föreningslivet.
Det finns ett visst samband mellan samarbete och uppskattad hälsa hos de sjukskrivna. De som mår sämst förefaller alltså vara en viktig grupp för samarbete.
Hälsotillståndet är generellt sett sämre hos personer som varit i kontakt med fl era verksamheter. En förmodad förklaring är att de som har kontakt med fl er verksamheter är sjukare, har svårare problematik etc. Bland dem som varit i kontakt med fl era verksamheter är hälsotillståndet generellt något sämre för dem där verksamheterna samarbetat. Om samarbete är bra borde det synas en skillnad i graden av förbättring av hälsan hos dem där verksamheterna samarbetat jämfört med andra. Det är tydligt att en större andel personer där verksamheterna samarbetat upplever sitt hälsotillstånd som bättre efter ett år (31 procent jämfört med 23 procent). Detta trots det sämre utgångsläget för denna grupp (deras hälsotillstånd var sämre från början). Mot detta kan ställas att det generellt är så att förbättringen är större för dem som varit i kontakt med fl er verksamheter (25 procent jämfört med 16 procent). Det är därför svårt att med större säkerhet fastslå att själva samarbetet är den enda orsaken till den snabbare förbättringen.
Samarbete kan öka förtroendet och ge viss förbättring av hälsan
I denna artikel påvisas att de som mår som sämst samt är långtidsarbetslösa och långtidssjukskrivna är en viktig grupp att samarbeta kring. Studien visar att det fi nns
har alla betydelse för att identifi era behovet av samarbete. Av studien framgår att sannolikheten att få samarbete är större för dem som är sjukskrivna. Samtidigt påvisas att det sker en kraftsamling vid längre sjukskrivning. Det fi nns också en grupp arbetslösa i mellan sex och tolv månader som har kontakt med fl era verksamheter och som inte erbjuds samarbete. Av artikeln framgår att sjukvården åtnjuter ett högt förtroende även om individen inte har kontakt med den. Förtroendet för socialtjäns- ten och arbetsförmedlingen är lågt. Samarbete förefaller ha betydelse för förtroendet för försäkringskassan. Vid samarbete ökar förtroendet. En viss förändring i positiv riktning kan skönjas vid samarbete för socialtjänsten. Materialet är dock alltför begränsat för att kunna påvisa signifi kanta skillnader.
Studien visar att samarbete är en av de faktorer som kan förklara ökad hälsa. Hälsa har samband med livskvalitet, aktivitet, kontakt med fl era verksamheter och offentlig försörjning.
Sammanfattningsvis påvisas att
• sannolikheten för att erhålla samarbete är större för de sjukskrivna.
• det faktiska samarbetet leder till ett ökat förtroende för personalen vid försäkrings- kassan,
• förtroendet för personalen i sjukvården, socialtjänsten, försäkringskassan och arbetsförmedlingen påverkar förtroendet för regering, riksdag, kommunstyrelse och partier
• de som erhåller samarbete är de som mår sämst
• de som får samarbete anser sig få en förbättring av hälsan.
Noter
1 Här inkluderas inte personer med sjukbidrag, där samarbete också är ett medel för att förhindra förtidspensionering. Personer som har sjukbidrag utgör en pro - cent av befolkningen i arbetsför ålder. Inte heller inkluderas den grupp av förtids - pensionärer som behöver samarbete för sin dagliga sysselsättning pga. fysiska eller psykiska funktionshinder. Eftersom analysen utgått från aktuell försörjning ingår inte de personer som har sammanlagd försörjning i olika system i över tolv månader men under kortare tid än tolv månader i aktuellt system vid denna undersöknings genomförande.
2 År 2000: Arbetslösa i mindre än 1 månad N= 17, arbetslösa 1-6 månader N=65, arbetslösa 6-12 N=21, arbetslösa över 12 månader N=83, Sjukskrivna mellan 2 veckor och 1 månad N=36, Sjukskriven 1-6 månad N= 48, Sjukskriven 6-12 månader N=17, Sjukskriven över 12 månader N= 64. År 2001: Arbetslösa i mindre än 1 månad N= 26, arbetslösa 1-6 månader N=53, arbetslösa 6-12 N=28,
arbetslösa över 12 månader N=89, Sjukskrivna mellan 2 veckor och 1 månad N=37, Sjukskriven 1-6 månad N= 44, Sjukskriven 6-12 månader N=24, Sjukskriven över 12 månader N= 65.
3 Arbetslösa i mindre än 1 månad N= 26, arbetslösa 1-6 månader N=53, arbetslösa 6-12 N=28, arbetslösa över 12 månader N=89, Sjukskrivna mellan 2 veckor och 1 månad N=37, Sjukskriven 1-6 månad N= 44, Sjukskriven 6-12 månader N=24, Sjukskriven över 12 månader N= 65.
4 Förtroende för sjukvård N= 2096, socialtjänst N= 203, försäkringskassa N= 1058, arbetsförmedlingen N= 517.
Referenslista
Andersson, U.-C.& Hjern,B., (2000). Sammanfattning av tjugosex behovsgruppsbase- rade organiseringsstudier i sju Socsam-områden. Arbetsrapport, Socialstyrelsen.
Björklund, M., (2000). För vem ska vi samverka och hur? Intervjuer med individer och aktörer i åtta kommuner. Stockholm, Socialstyrelsen 2000:2.
Berglind, H., (1995) Handlingsteori och mänskliga relationer. Stockholm, Natur och kultur
Bokelund, A., (1995). Olikheter som berikar? Möjligheter och hinder i samarbetet mellan socialtjänstens äldre- och handikappomsorg, barnomsorg samt individ- och familjeom- sorg. Rapport i socialt arbete nr 71. Stockholms universitet, institutionen för socialt arbete
Brännberg, T., (1995). Plus för unga i Göteborg. En studie av projekt samverkan och eldsjälar. Civildepartementet. DS 1995:54, bilaga 1.
Danemark, B., & Kullberg, C., (1999). Samverkan: välfärdsstatens nya arbetsform.
Lund Studentlitteratur.
Ferrez-Nines, J., (2000). Hälsa-ett värde utan pris i Holmberg, S.& Weibull, L (red).
Det nya samhället. SOM-institutet, Göteborgs universitet.
Fridolf, M., (2000). Att samverka kring sammansatta behov – intervjuer med individer i tio samverkansprojekt. Stockholm. Socialstyrelsen 2000:4.
Fridolf, M., 2001a). Samarbetets kvalitet för individer med sammansatta behov – intervjuer med individer i tio olika samverkansprojekt. Socialstyrelsen.
Fridolf, M., (2001b). Samarbete – en arbetsform för de särskilt utsatta i Holmberg, S.
& Weibull, L.(red). Land, Du välsignande? SOM-institutet, Göteborgs universi- tet.
Fridolf, M., (2001c). Samarbetets värde för personer med offentlig försörjning – personer med a-kassa, sjukpenning, sjukbidrag och socialbidrag. Socialstyrelsen.
Lindqvist, R., (red). (1998). Organisation och välfärdsstat. Umeå, Studentlitteratur.
Marklund, S., (red). Rehabilitering i ett samhällsperspektiv. Lund, Studentlitteratur.
Prop 1996/97:63 Samverkan, Socialförsäkringens ersättningsnivåer och administra- tion m.m.
Prop. 1993/94:205 Finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård samt socialtjänst, SOCSAM
Riksförsäkringsverket – Socialstyrelsen, (1997). FINSAM en slutrapport. Finansiell samordning 1991:1.
Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 1999:4, Samverkan inom rehabiliteringsområ- det.
Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 2000:5, Lönsam samverkan för individ och samhälle.
Socialstyrelsen (2001). Samverkan för särskilt utsatta. Stockholm. Socialstyrelsen.
