DOKUMENTATION AV FÖRENINGEN STAVGARDS HUS OCH ANORDNINGAR

Full text

(1)DOKUMENTATION AV FÖRENINGEN STAVGARDS HUS OCH ANORDNINGAR på fastigheten Kärne 1:75 i Burs socken Gotland. 2012. Av Magnus Sjöholm.

(2) Dokumentation Stavgard 2012. INNEHÅLL. 1.. Inledning. 1. 2.. Syfte . 1. 3.. Bakgrund. 1. 4.. Arkeologi och forntidsbyar . 2. 5.. Terminologi och karta Stavgard. 4. Redovisning av hus och anordningar . 8. 6.. 6:1. De rekonstruerade husen. 9. 6:2. Hus 16 . Sovhuset. 10. 6:3. Hus 23 . Bakhuset. 18. 6:4. Bandelundahuset. Hantverkshuset. 26. 6:5. Kokhuset. 35. 7.. Övriga hus. 39. 7:1. Förrådshuset . 40. 7:2. Smedjan. 44. 7:3. Ull- och skinnhuset . 47. 7:4. Toaletthuset . 49. 7:5. Snäckhuset och Boden. 50. 8.. Anordningar . 52. 8:1. Vindskyddet . 52. 8:2. Stora härden . 53. 8:3. Offerlund och bildsten. 54. 8:4. Keramikugn . 56.

(3) Dokumentation Stavgard 2012. 8:5. Vedbod. 57. 8:6. Brunn . 58. 8:7. Gärdesgård / tun och grindar . 59. 8:8. Informationstavlor. 61. 9.. Summering. 62. 10.. Referenser. 64. Bilagor 1-7. Skisser, ritningar och foton av författaren där inte annat anges..

(4) 1. Inledning Denna dokumentation har tillkommit för att sammanställa Föreningen Stavgards husbestånd vid fastigheten Kärne 1:75 i Burs socken, Gotland. Beståndet omfattar tio hus och fem anordningar. Fyra hus är rekonstruktioner av förhistoriska byggnader från järnåldern och sex trähus har byggts i traditionell skiftesverksteknik representativ för gotländska särdrag. En byggnadsteknik som utvecklades starkt under yngre järnålder och tidig medeltid.. 2. Syfte Syftet med dokumentationen är att få en sammanställning av föreningens husaktiviteter sedan starten 1976, fram till hur husen ser ut idag och att söka få en redogörelse för hur husen har byggts, avseende material, byggnadsmetoder och inte minst att dokumentera de erfarenheter personal har haft rörande arbete i och med husen, underhåll och problem. Tanken är att i en förlängning med detta arbete, påbörja en sammanställning av erfarenheter från flera forntidsbyar för att på så sätt ta tillvara tre decennier av erfarenheter. Målet är att få ett jämförande husmaterial till arkeologiska huslämningar från främst järnåldern och tidig medeltid. Några av de tidigaste forntidsbyarna, där Stavgard är en av de äldsta, började bygga hus under 80-talet och flera hus är nu mellan 20 och 30 år gamla dvs. lika gamla som många hus blev under förhistorisk tid. Syftet är att också att skapa ett jämförande underlag avseende nedbrytning, skick och användning för fortsatta studier inom byggnadsarkeologin.. 3. Bakgrund Den ideella Föreningen Stavgard bildades 1976 med målet att få igång en lägerskoleverksamhet inriktad på att levandegöra gotländsk förhistoria för barn på mellanstadiet. Förebilden var fornstidsbyn Leijre på Själland i Danmark, där man kombinerade pedagogisk verksamhet för skolungdomar med att rekonstruera förhistoriska hus. Stavgard ligger i ett arkeologiskt mycket intressant område mitt emellan Stavars hus vid Känne, för övrigt Gotlands största husgrund från järnåldern och en hamn i Bandelundaviken i Burs socken (Biörnstad 1955 s. 886 ff.). Gotland hade ju redan 1932 förärats den första rekonstruktionen i Sverige av ett järnåldershus genom Gerda Boethius och John Nihléns försök med Lojstahallen (Boéthius, Nihlén 1932 s. 342 ff. och Biörnstad 1955 s. 894 ff.). Denna rekonstruktion kom senare att bli ifrågasatt från flera håll men har ändå bidragit till att föreningen ville arbeta med nya rekonstruktionsförsök. I slutet av åttiotalet startades andra husrekonstruktionsprojekt på Gotland och på ett flertal platser runt om i Sverige. 1.

(5) Dokumentation Stavgard 2012. Föreningen Stavgard inledde 1977 sin lägerskoleverksamhet med att bygga ett enkelt vind- och regnskydd åt övernattande skolklasser. Sedan byggdes den första rekonstruktionen i form av ett mindre lerklinat hus med agtak 1981. Med hjälp av Länsarbetsnämndens program för beredskapsarbete kom byggnationer igång 1987 med Förrådshuset och Smedjan. Samtidigt påbörjades den första arkeologiskt inriktade rekonstruktionen av ett hus från folkvandringstid. Valet föll på ett av husen i Vallhagar, Fröjel på Gotland. Föreningen Stavgard kunde 1990-99 med hjälp statliga och kommunala insatser rekonstruera 3 st förhistoriska hus från järnåldern. Tanken var och är att så långt möjligt genomföra husrekonstruktioner på arkeologisk grund. Under åren 2004-2009 fortsatte byggnationer med hjälp av Arbetscentrum. De uppförde Toaletthuset, Snäckhuset och Boden, Ull-o skinnhuset som alla är uppförda i skiftesverkteknik och med för Gotlands typiska medeltida och historiska stildrag.. 4. Arkeologi och forntidsbyar Pedagogik och att levandegöra vår förhistoria har på Stavgard varit det främsta syftet med verksamheten. Bygget av Bandelundahuset med stöd av ”Framtidens Kultur” är ett bra exempel där en målmedveten pedagogisk verksamhet ges stöd för att med hjälp av arkeologisk forskning bedriva husrekonstruktionsförsök som både kan stärka det pedagogiska målet och lämna bidrag till den arkeologiska husforskningen. Arkeologiska institutioner eller Länsmuseet visade i början inget eller mycket lite intresse av att stödja verksamheten då ideella föreningar har svårt att mäkta med att bedriva experimentell arkeologisk forskning på vetenskaplig basis. Detta har kommit att ändras under senare år i och med att arkeologisk husforskning fått större utrymme efter att tidigare ha varit ett eftersatt forskningsområde. Även om forntidsbyarnas husrekonstruktioner uppvisar en hel del vetenskapliga brister, är de ändå av stort värde. Avvikelser kan i regel härledas och förklaras. Figur 1. visar hur arkeologer skissat på möjliga rekonstruktionsförslag. Här ser vi två till synes rätt lika förslag men som är väldigt olika. Inget av husförslagen har rekonstruerats i full skala. Vid husrekonstruktionsarbeten används i regel moderna verktyg, hjälpmedel och metoder. Frågan är, om det går att dra några paralleller till detta eller om de hus som rekonstruerats har alltför moderna inslag för att kunna jämföras. Husrekonstruktioner har även utförts parallellt i andra delar av Sverige där erfarna timmermän och arkeologer använt enbart tidstrogna verktyg och rekonstruerade arbetsmetoder som dokumenterats.. 2.

(6) Dokumentation Stavgard 2012. Figur 1.. Den övre bilden visar ett rekonstruktionsförslag av Göte Göransson som visar hur det skulle kunna ha sett ut i Bandlundaviken under 900-talet. Där har husen inga rökutsläpp. På taken ligger halm eller vass. Vägghöjder är låga och dörröppningar finns endast på gavlar mot gata och är ca. 1,5m höga och smala. Husen är lerklinade med inslag av skiftesverk (Burenhult 1986). Den undre bilden är en oljemålning av Erik Olsson som också visar Bandlundviken vid samma tidsperiod. Alla hus har strå- eller agtak, taklyror för rökutsläpp och dörrar både på gavel och långsida. På udden ligger två snäckhus. I denna tolkning är de flesta husen utförda i bulhusteknik och några lerklinade och ligger i ett annat väderstreck (Jacobsson 1985).. 3.

(7) Dokumentation Stavgard 2012. De projekt Riksantikvarieämbetet drev under 1980- 90-talet på Eketorps fornborg på Öland är ett bra exempel. Med hjälp av dessa och med insyn i olika forntidsbyars husaktiviteter går det till en del att jämföra resultat av olika husprojekt. Eketorp bidrog en del till att nivån på husrekonstruktioner har höjts. En av anledningarna till att denna rapport skrivs, är att ideella föreningar som Stavgard har svårt att avsätta tid till att föra anteckningar eller förklara motivet till varför man gjorde si eller så. Man för inte dagbok eller organisera arkiverade bilder, anteckningar skisser eller ritningar. Detta innebär att det finns en hel den experiment och erfarenheter av rekonstruerade hus och anordningar som aldrig publiceras. Görs detta, kan nya förmågor och projekt hämta arkiverade resultat och försök. De behöver inte uppfinna hjulet igen.. 5. Terminologi och karta Stavgard De begrepp som förklaras här nedan är de vanligast förekommande i byggnadslitteratur. Lokala och regionala benämningar förekommer rikligt. Utöver terminologin förklaras en del facktermer med fotnoter. Ag = är ett halvgräs som växer på myrmark och är lämpligt som takmaterial. Stråna är v-ställda och har små hullingar som gör att man inte behöver binda gräset till ett undertak. Agen trampas på plats och säkras med ”byxor” (ihopsnodda rep av ag) till raftar och vid gavlar.. Balanserad takkonstruktion = om stolphålen är nedgrävda mitt emellan yttervägg och husets mittlinje är takkonstruktionen balanserad. Mittskeppet är då halva bredden av husets inre totala bredd. Om bockbredden är längre än halva husbredden talar man överbalanserade hus. Motsatt blir då, det underbalanserade taket som har ett smalare mittskepp.. Bindbjälke = horisontell bjälke som bildar bock eller horisontell stabiliserande bjälke/virke som går från vägg till bock.. Bladning = sammansättningsteknik där två trästycken skarvas ihop halvt i halvt.. Bockar = de takbärande stolparna är vanligen placerade parvis och förbundna med en horisontell bindbjälke och kallas då för bock. Kallas även parbockar eller stolpbockar.. Bockbredd = beskriver mittskeppets bredd i förhållande till husbredden.. 4.

(8) Dokumentation Stavgard 2012 Bulor, bålar = väggplankor i ett skiftesverkshus (bulhus).. Dendrokronologi = datering av trä med hjälp av årsringar som jämförs med en referensserie i samma träslag.. Enskeppiga hus = inga stolpar i rummet vilket gör att hela taktyngden vilar på ytterväggarna.. Falbräder = Takbräder med två tjälspår(halvrunt nedfräst eller hyvlat spår) kallas också vattrännor/vattenränder. . Bräderna läggs omlott och i spänn för att täta bättre.. Hanband = Virke i en takstol placerad vågrätt mellan sparrar för att förstyva och förhindra nedböjning av dessa.. Husplan = utgörs av den takbärande konstruktionens stolphål och den markyta som begränsas av ytterväggarnas form.. Lambgift = på Gotland ett kombinerat skydd och foderlada till utegångsfår. I regel små hus, ofta med agtak.. Lyra = rök och ljusöppning i tak (taklyra) eller gavlar (gavellyra).. Mesula = takbärande stolpe i husets mittaxel. Mittaxel/milttlinje/Längdaxel = Den fiktiva linje som delar ett hus i två lika stora halvor. Mittås, ryggås, nockås = takbärande horisontell bjälke i husets mittaxel. Resvirkes- stavteknik = husbyggnadsteknik där väggplankorna ställs vertikalt mellan stolpar.. Sidoås = takbärande virken i huset längdaxel i regel placerade mellan vägg och mittås.. Skiftesverk = husbyggnadsteknik där man skiftar in väggplankor horisontellt mellan stolpar.. Snedsträva = är i träkonstruktioner en diagonal förstärkning mellan två konstruktionsvirken. Här används yttre snedsträvor för att stödja väggstolparna i väggarnas långsidor för att motverka taktyngdens utåtverkande tryck på väggarnas överdel.. Spannlängd = avståndet mellan stolpbockarna i husets längdriktning.. 5.

(9) Dokumentation Stavgard 2012 Stolpar = ett förhistoriskt treskeppigt hus kan ha jordgrävda stolpar som då består av bockstolpar som är takbärande, hörnstolpar, väggstolpar och dörrstolpar. Ett ramverkshus från medeltiden hade hörn-, mellan och dörrstolpar ställda på en ram. På Gotland ställdes i regel hörnstolparna på sten och syllen tappades in i dessa.. Syll (lös, intappad) = Ett löst trävirke placerat mellan jordgrävda stolpar i botten av en vägg för att förhindra att den lerklinade väggen skulle sjunka för mycket. När den sattes fast med hjälp av tappar och tapphål i stolparna försvann detta problem.. Syllram = virken bestående av en ram som huset byggs på. Ramen vilar i regel på hörnstenar eller syllstensrader. Taksparre = sparrar är de virken i en takstomme som går från takfot till nock. Tapp, tapphål = sammansättningsteknik där ett trästycke förminskas i änden för att passas in i ett hål i ett annat ämne.. Treskeppigt = treskeppiga kännetecknas av att taktyngden vilar på två rader av stolpar och på ytterväggarna.. Tvaitar = frånsågad ytterbräda med vankant. En flat och en rund sida med barken kvar.. Tvåskeppigt = i tvåskeppiga hus finns det stolpar i husets mittaxel som bär mittåsen vilket gör att taktyngden endast fördelas på väggar och mittstolpar (mesulor).. 6.

(10) Dokumentation Stavgard 2012. Karta över Föreningen Stavgards hus och anordningar. 1. Förrådshus. 8. Keramikugn. 2. Toaletthus. 9. Vedbod. 3. Sovhus (Hus 16). 10. Bandelundahuset. 4. Bakhus (Hus 23). 11. Offerlund och bildsten. 5. Kokhus . 12. Snäckhus och Bod. 6. Stora härden. 13. Ull- och skinnhus. 7. Teckning av Harriet Löwenhielm.

(11) Dokumentation Stavgard 2012. 6. Redovisning av hus och anordningar Följande redovisning syftar till att ta reda på vad som har byggts, varför och på vilket sätt man genomfört husprojekten. Husen redovisas var för sig med planskiss, foton, skisser och ritningar där sådana fanns tillgängliga och tillräckligt beskrivande för denna sammanställning. Redovisningarna beskriver kortfattat mått och dimensioner, utförande och nuvarande skick. Eventuella skador och problem redovisas tillsammans med erfarenheter av husets nyttjande samt en kommentar av författaren. För att lättare lokalisera byggnadsdelar i Bandelundahuset har dessa littererats med bokstäver för väderstreck. Littereringen återges i text och på husplanen. Se även karta på sidan 6, för husens placering inom området. Redovisningen inleds med de rekonstruerade husen från Vallhagar och Bandelundaviken. Husen baseras på arkeologiskt underlag från grävningar och tolkning av dessa. Kokhuset redovisas sist av rekonstruktionerna.. Denna tryckta rapport finns även inlagd som PDF-fil tillsammans med alla de bilder som togs i samband med dokumentationen av hus och anordningar. Rekonstruktionsförslag och ritningar till de rekonstruerade husen har utförts av Magnus Sjöholm. Magnus Sjöholm ansvarade för ritningar och arbetsledning till förrådshuset, smedjan och det inledande arbetet med Vallhagar Hus 23 samt konstruktion av Snäckhuset. Kokhuset byggdes av elever och föreningsmedlemmar. Boden i anslutning till Snäckhuset och Ull- o skinnhuset ritades av Harriet Löwenhielm. Toaletthuset och boden uppfördes under ledning av Ulf Martis med förrådshuset som förebild. Byggnation utfördes av personal via Länsarbetsnämnden, Arbetscentrum och av föreningen Stavgard anställd personal samt ideellt av föreningens medlemmar.. 8.

(12) Dokumentation Stavgard 2012. 6:1 De rekonstruerade husen Kokhuset på Stavgard var den första rekonstruktionen föreningen byggde. Den hade ingen arkeologisk förlaga utan var mer ett försök baserat på känd förhistorisk byggnadsteknik med jordgrävda stolpar och lerklinade flätverksväggar. Föreningen fick 1987 möjligheten att på allvar börja med att arbeta med arkeologiska förlagor i samband med att Länsarbetsnämnden kunde förlägga en kurs för arbetslösa ungdomar till Stavgard. Kursen inleddes med att ett förrådshus i skiftesverksteknik (bulhus) byggdes. Därefter uppfördes ett tak till en en smedja. Då det fanns tid kvar att utnyttja under projekttiden, påbörjades ett rekonstruktionsförsök av ett mindre hus från Vallhagar, Hus 23. Stenmuren och de takbärande stolparna hann uppföras. Drygt fem år senare kunde bygget återupptas och färdigställas. Husfynd från Vallhagargrävningens hus sträcker sig från äldre Romersk järnålder till och med Vikingatid. Det rekonstruerade hus 16 och 23 representerar Folkvandringstid (400-550 eKr) i sitt yngsta utförande (Stenberger 1955 s. 1065 ff). 1990 påbörjades istället bygget av sovhuset också det från Vallhagar och 2005 byggdes Bandelundahuset som fick representera en hustyp från 900-talet eKr som grävdes ut i Bandlundviken 1983-84 (Brandt 1986).. 9.

(13) Dokumentation Stavgard 2012. 6:3 Vallhagar Hus 16 Huset benämns som ”Sovhuset”och byggdes 1990-91. Förlagan är Hus 16 i Vallhagar, Fröjel. Ett stengrundshus eller ”Kämpgravshus” som det kallas på Gotland. Datering till Folkvandringstid. Vallhagar Hus 16 grävdes ut av Per Lundström mfl. 1946-50 under ledning av Mårten Stenberger. Rekonstruktionsförslaget baseras på den tolkning av grundstommen som utfördes av R. Lundström 1955. Huset tolkades av Per Lundström som ett bostadshus.. Figur 2. Vallhagar. Hus. geometrisk. 16. figur.. med Figuren. inritad visar. symmetrin i de takbärande stolparnas stolpsättning. och. hur. dessa. hypotetiskt lagts ut med snöre och cirkelbågar (Geometrisk figur av M. Sjöholm på ritning av Faith-Ell, Lundström 1955).. På Per Lundströms inrådan föreslogs Vallhagar Hus 16. Huset var mindre än Sjonhem och hade en planlösning som passade bättre för Stavgard och därtill ett publicerat rekonstruktionsförslag. Huset är placerat i samma väderstreck på Stavgard som i Vallhagar. 10.

(14) Dokumentation Stavgard 2012. Figur 3.. Rekonstruktionsförslag av Rolf Lundström (Stenberger 1955).. Figur 4.. Rekonstruktionsförslag av M. Sjöholm 1990 (Föreningen Stavgards arkiv). 11.

(15) Dokumentation Stavgard 2012. Magnus Sjöholm fick i uppdrag att göra konstruktionsritningar och bygghandlingar baserat på R. Lundströms rekonstruktionsförslag i Vallhagarpublikationen. Rolf Lundström hade inte bara utarbetat ett förslag utan även tagit fram beräkningar på virkesdimensioner och takkonstruktioners statik för denna typ av förhistoriska hus. Föreningen arbetade med detta förslag som riktmärke till vår egen tolkning. Längden ändrades på nockåsen så att den gick över alla bockar. Murarna är byggda med gråsten upp till 90cm och därefter pålagt med kalksten till 1,40. Något högre på murens insida. Det var en del diskussioner om detta och samtidigt pågick arbete med rekonstruktioner i Upplands-Väsby och på Eketorp . Eketorp låg närmast tillhands då det där fanns folkvandringstida hus. Forskare där menade på att stenväggar kunde vara 1,5m höga (Edgren, Herschend 1978). Virkesdimensioner anpassades i största mån till Lundströms rekommendationer. Lämplig placering utsågs och efter att handlingar godkänts schaktades jordmassor av och marken grusades för dräneringens skull. Stenmuren byggdes upp med hjälp av maskiner. Muren byggdes med rund gråsten upp till mellan 90 och 120cm och byggdes sedan på för hand 20-50 cm med kalkstensflis till slutlig höjd. Bockstolpar 25x25cm och överliggare 25 hög och 20 bred. 3,25 m mellan bockstolpar. = cc 3,5m dvs. en balanserad takkonstruktion.. Figur 5.. Södra sidan med ingång till västra rummet. 12.

(16) Dokumentation Stavgard 2012. Yttermått: 9,8 x 17,8m Höjd totalt 3,7m från jordgolv till översida nock. Yttertakets tjocklek 15cm Invändigt mått är bredd 6,9m och längd 14,8 räknat mellan inre beklädnad av murar. Ingångar 1,9m breda och 1,2m djupa. Dörröppningar 90 x170 västra och 90 x 175 för den östra mätt i mitten av rundbåge. Kanterna 10cm lägre. Huset har i taket en inlagd fuktspärr, en slags plastmatta, Platon, som främst används i samband dränering av husgrunder. Denna lades direkt på ett vedtak bestående av halvklovor av gran som lagts med märgsida upp. Ovanpå mattan lades två lager med odlad gräsmatta med rotsidor mot varandra. Taket är reparerat en gång på grund av vattenläckage. Gräsmattan torkade ut helt efter ett år. Ny jord lades på och taket såddes med olika gräs och örter. Efter att barn lekt på taket och lyckats få mattorna att glida isär uppstod besvärliga läckage. Taket torvades av och ny Platonmatta lades på denna gång stående istället för som tidigare liggande. Först under senare år har gräset fått ordentligt fäste på taket och ser nu ut som ett riktigt torvtak. Vid gavellyrorna har man lagt och limmat tjärpapp ut över mattan för att få tätt. På takets insida mot rummen har man drevat med lin mellan halvklovorna för att dölja mattan.. Figur 6. Det stampade jordgolvet i västra rummet innanför södra sidans ingång. På bilden syns den stamp som användes till att stampa ihop den lerhaltiga jorden till ett hårt golv. Jordgolvets sprickor bör fyllas i och hållas efter med jämna mellanrum för att få ett funktionellt golv.. 13.

(17) Dokumentation Stavgard 2012. Det grusade golvet täcktes med jord i hela huset. Detta fungerade inte utan var alldeles för torrt. Ett plankgolv lades redan andra säsongen in den östra delen. I den västra delen gjordes ett nytt försök med en mera lerhaltig jord som stampades in till ett par cm tjockt lager. Detta har fungerat utmärkt trots lite underhåll. Man har vid ett par tillfällen såpat golvet för att få det att hålla bättre och inte spricka upp. Detta verkar inte ha någon större effekt, möjligen hade det varit bättre att fylla sprickor med ny lerhaltig fet jord istället.. Figur 7. Östra rummet. Bild tagen från östra ingången mot härd i mittsektion. .. Figur 8. Mittbocken i huset från väster.. 14.

(18) Dokumentation Stavgard 2012. Figur 9. Den uppbyggda härden med rökhuv upp till loftet/ rökvinden.. Figur 10. Högsätet i västra rummet som också används som matsal.. 15.

(19) Dokumentation Stavgard 2012. Alla väggar kläddes med stående bräder och båda rummen försågs också med innertak. I det östra rummet byggdes en upphöjd härd nära mittbocken. Ovanför härden upp igenom innertaket konstruerades en flätad kåpa och över denna upp mot nockåsen hängdes ett gnistskydd i form av en stor djurhud. Utmed båda långsideväggarna finns breda sängar. Dessa är uppbyggda av sågade plank och bräder. Skador och problem. Innan den sista takomläggningen med Platonmattor hade man problem med de valmade hörnen och anslutningar upp emot gavellyrorna. Detta åtgärdades med takpapp I övrigt finns det inga problem med svamp eller mögel. Någon närmare undersökning av hur det ser ut bakom väggpanelerna eller under golvet har inte utförts. Ett golv lades in 1994 och hela det östra rummet kläddes med träpanel för att minimera iordningställande och städning mellan elevgrupperna. Det är också enklare för eleverna att övernatta i de breda sängarna. Golvet tillkom främst för att det inte fungerade med jordgolvet. Det finns inga belägg för att trägolv använts i stengrundshusen medan däremot träväggar varit resta på insidan av stenmurarna har en samtida förankring. I ett flertal husgrunder av samma typ återfinns både rännor och träfragment vid murens insida. Sänkning av taknivåer och rökkorgar är ett försök att hålla rökdimmorna i schack. I östra rummet fungerar det mycket bra med de filtmattor som är upphängda i en gavelbocken och i mittbocken. Tillsammans med en röksamlande lerklinad korg ovanför härden och ett gnistskydd uppemot yttertaket kan man styra bort röken. En stående större flat sten i härden är också ett bra sätt att styra röken. Luckor i gavellyrorna och stängda dörrar gör att det går att få en dräglig miljö i huset. Muren i Hus 16 lades inte som skalmur vilket återigen var ett misstag men den lades betydligt bättre och tätare än muren i Hus 23. Under de år som gått så kan man se att kalkstenen har rört sig en aning utåt. De har även spruckit sönder pga. av issprängning. Det var nog fel att välja kalksten till förhöjning om det nu ska vara någon förhöjning alls annat än vad den sten som finns tillgänglig vid utgrävningar kan uppnå. Alla stenytor interiört klinades eller snarare tätades i fogarna. Lyrluckor tillverkades av enkla ramar med hud som spänts över. En av ramarnas hudflikar fästes i överkant på utsidan. Luckor regleras utifrån med rep. Tidigare reglerades luckorna inifrån men med innertak blev det enklare att justera på utsidan. 16.

(20) Dokumentation Stavgard 2012. Luckorna stängs på vindsidan när huset används och härden är tänd. Huset fick problem med takläckage på grund av att barn sprang på taket och att grästtorven var för tunn vilket gjorde att Platon mattorna delade sig. Taket lades om med nya plastmattor 1999. Mattorna lades då vertikalt istället för som tidigare vågrätt. Jord tillfördes och såddes med olika örter och grässorter för att bli hållbart. För torvtaket gynnsamma somrar, inte för soligt eller torrt väder, har inneburit att det numera ser ut som ett riktigt torvtak om än lite för tunt. Kommentar Det har gjorts boendeförsök i huset 1995 under en kortare period. Försöket visade att det gick rätt bra att få en innertemperatur på ca 17 grader när det var runt noll utomhus. Mängden ved som förbrukades under försöksdagarna finns dock inte tillgängligt till denna rapport. Jordgolv fungerar om det bara utförs på rätt sätt. Västra rummet visar detta. Det är ofta av praktiska skäl enklare att hålla efter rum som är inklädda med trä på golv och väggar. När det gäller eldning och rökbildning har ett flertal försök och prov lett till det system som används idag, där innertak satts upp för att få en rökvind ut till gavellyrorna och den rökuppsamlande korgen ovanför härden har skapat en acceptabel boendemiljö med tanke rökutveckling från härden.Då huset placerats i samma väderstreck som på Vallhagar så bör rökproblemen ha varit snarlika. Här finns en möjlighet för forskare att bedriva vetenskapligt inriktade boendeförsök. Gavellyrornas funktion i ett hus med torvtak gör att dessa i detta fall endast används som rökutsläpp. Inget dagsljus kommer in utifrån med innertak i denna typ av huskonstruktioner.. Ur ett historiskt perspektiv kan vi se att innertak använts och sannolikt kan de brända fragment av lerklining som återfunnits runt härdar vara spår från rökhuvar snarare än tätning av tak. Det har diskuterats av och till huruvida man haft dubbla eller enkla dörrar med tanke på att få ett vindfång eller en luftsluss som en mindre förstuga. Det förefaller dock som att vindfång med enkla dörrar är rådande under järnåldern i denna typ av hus.. 17.

(21) Dokumentation Stavgard 2012. 6:3 Hus 23 Huset benämns som ”Bakhuset”, Förlagan är Hus 23 i Vallhagar, Fröjel. Denna husrekonstruktion är också ett stengrundshus eller ”Kämpgravshus”. Huset är ombyggt minst en gång och den yngre konstruktionen som valts att rekonstrueras dateras till 400-550 eKr. dvs. Folkvandringstid (Stenberger 1955 s. 1065 ff).. Figur 11. Utgrävningsplan från Vallhagar. Till höger Hus 23 överst och Hus 24 under. Avståndet mellan husen är ca 3m. Båda husen har sannolikt byggts om en eller två gånger (Selling 1955).. Figur 12. Hus 23 vridet så som det är placerat på Stavgard. På skissen finns en geometrisk figur. inritad. som. visar. stolpsättningens symmetri. Husets plan är gjord med en hexagon som figuren illustrerar (figur av M. Sjöholm på teckning av Faith-Ell, Selling 1955).. 18.

(22) Dokumentation Stavgard 2012. Rekonstruktionsförslaget baserades även här på den tolkning av grundstommen som utfördes av R. Lundström. Huset tolkades vid tiden för rekonstruktionen pga sin avsides placering som ett bakhus. Men vid en nära genomgång av Vallhagarpublikationen, Part I (Selling 1955) är tolkningen snarare att det rör sig om ett bostadshus där ett flertal hantverksaktiviteter ägt rum.. Figur 13. Rolf Lundströms förslag till takkonstruktion med öppning i mitten och täckning med ag. Notera att att bindbjälkar/överliggare ligger ovanpå lejd/åsar (Lundström 1955).. När det gäller de takbärande stolparnas placering skriver Dagmar Selling, att man troligen planlagt de fyra stolpstöden utifrån dörröppningens stolphål och att dessa representerar det yngre huset. (Selling 1955). Samtidigt vill hon tolka det som att taket burits av sju stolpar. Man kan här då notera att R. Lundström valt att basera sin tolkning både på stolpstöd och stolphål men inte tagit med stolphålet i mitten på södra sidan (Lundström 1955).. 19.

(23) Dokumentation Stavgard 2012. Figur 14. Foto taget 1987 i samband med resandet av de 6 kraftiga takbärande furustolparna. En av åsarna håller på att passas in i stolparnas V-spår. De fyra stolparna i dörröppningen har även de kommit på plats. Denna version av takkonstruktionen var 20 cm högre än den nuvarande. Man kan också notera de kraftiga stenblock som placerats vid ingång och hörn. Placeringen av de större stenarna avviker från originalet i Vallhagar.. Figur 15. Skiss av H. Löwenhielm till hjälp vid rekonstruktionsarbetet 1992.. 20.

(24) Dokumentation Stavgard 2012. Huset kom att uppföras i två faser. I den inledande fasen 1987, här kallat Fas 1, som var ett ungdomsprojekt i Länsarbetsnämndens regi, byggdes först förrådshuset och smedjan. Då det fanns tid kvar att utnyttja i projektet påbörjades bygget av Hus 23. Med hjälp av maskiner avtorvades den yta som skulle bebyggas. Sedan lades muren med mestadels gråsten. Det kom med en hel del stora stenar och läggningen av muren blev inte professionellt utförd. Murens höjd var 1m och bredd ca: 1m. Originalmuren var beräknad till ca: 90cm och den var tämligen väl lagd med rundade ytterhörn och något rakare innerhörn. Inslag av en del större stenar uppemot 1m, men ingen förekomst av kalksten i muren. Yttermått 6,5 x 8m. Stolpkonstruktionen som skulle bära taket bestod av 6 st jordgrävda stolpar, som barkats och kolats i rotändarna. I utgrävningsplanen finns 5 st stolphål där 3 tolkats som takbärande tillsammans med 2 stolpstöd (se Fig 9). Den sjätte stolpen motiverades av att den sjätte var nödvändig för takkonstruktionens skull och att det då bildade en symmetri i husplanen. Om man tittar på Fig 9 och Hus 23 så finns det 4 st stolpstöd utplacerade symmetriskt. Dessa antas vara en yngre konstruktion och bör kunna fungera statiskt och konstruktivt sett för att räcka till att bära ett tak. Två av stolphålen i södra sidan kan ha haft ett samband med härden och är dessutom mindre där det ena är väldigt ordentligt stenskott. Stolpkonstruktionen är inte utförd som bockpar utan med lejd/åsar som ligger på vardera tre stolppar i husets längdriktning. Stolparna bildar bockar med hjälp av bindbjälkar. Systemet följer Lundströms förslag och kan tyckas lite märkligt då bindbjälken traditionellt alltid bildar bock med stolparna och dessa i sin tur bär leid eller åsar. Leid/åsar låg i V-formade urtag upptill. Stolparna är 25 cm i diam och stolphålen till taket var 50 cm djupa och stenskoddes. Ingångsstolparna var klenare ca: 20cm. Ingången är 80cm bred vid de yttre stolparna och 90cm vid de inre (se figur xx). Höjd ingång yttre 1,4 och inre 1,6m Dörrbredd 80cm. Höjd golv till underkant nockås 4,03m Golv till underkant lejd/band 2,82m. Husets totala höjd i mitten är 4,8m I Fas 2, 1992-93 byggdes huset klart. De takbärande stolparna hade då ruttnat betydligt under mark på bara fem år. Alla stolpar utom de yttre i ingången lyftes upp och kapades av och ställdes på sten. Denna gång följdes Lundströms rekonstruktionsförslag noggrannare och samtliga fem stolpar ställdes på stolpstöd av kalksten. Den ensamma femte stolpen på Vallhagar skulle egentligen ha varit jordgrävd. Den sjätte i sydöstra hörnet på Stavgard togs bort helt och leiden/åsen sträckte sig över det borttagna sjätte stolpen. En snedsträva kom att ersätta stolpen. De inre ingångsstolparna ställdes också på sten och anslöts till murremmarna. De senare bestod av sågade halvklovor ca 21.

(25) Dokumentation Stavgard 2012. 15cm lades ut som en slags ram ovanpå murens inre del med märgsida ner. Dessa skarvades halvt-ihalvt med dymlingar. Även de V-formade urtagen kapades bort och gjordes plan med en tapp 10x10 cm och 20cm hög. Leiden blev nu istället halvklovor som lades på varandra med långsidan först och de tvärgående ovanpå. På de tvärgående ställdes dvärgar av rundvirke som dymlades i bandet och en tapp upp i nockåsen. I det ursprungliga förslaget till takkonstruktion var leid/åsar rundvirken med ca 20 cm diam. Dessa behöggs så att de skulle passa in i de V-formade urtagen på stolparna. Här följdes Lundströms skiss där överliggarna ligger ovanpå lejd/åsar. Vid senare rekonstruktioner brukar överliggarna alltid bilda bockar där lejdÅsar ligger ovanpå Detta är också ett traditionellt sett mer korrekt metod att bygga på, både vad gäller hus med takbärande bockar eller ramverkskonstruktioner. En användbar aspekt är att det även ger utrymme för kompensering om stolphål inte är grävda på linje.. Figur 16. Interiörbild av nordvästra hörnet. Stolpen står på ett stolpstöd. av. kalksten.. Notera svart sot i botten av stolpen som indikerar att den tidigare kolats med eld i änden, men nu avkapad. Takets klena kluvna stammar av furu är vända med märgsida ut och ställda på en murrem.. Taket valmades med tätt ställda halvklovor med märgsida ut. Relativt glest borrades hål för att slå in 20cm långa käppar för att hålla agen på plats. På östra sidan konstruerades en ljus och rököppning i form av en gavellyra. Lundströms skiss visar att han tänkte sig ett högre tak med rököppning mitt i taket Vid husets ingång byggdes taket upp i en flackare vinkel ca 15 gr med korta virken. Valm på sidor 23 grader och övriga taket 33 grader. 22.

(26) Dokumentation Stavgard 2012. Efter täckning med något mer än 50cm tjockt lager ag, monterades långa hänglar av gran-tvaitar. Huset stod klart 1992.. Figur 17. Huset som det ser ut idag. Strax ovanför ingången till vänster anar man en skada i agtäckningen. När agen satt sig kan man avlägsna eller använda korta hänglar för att få taket att hålla längre.. En häll murades mitt i huset för att kombinera eldstad och ugn för brödbak. Ovanför denna hängdes ett gnistskydd av råhud ca 2,5m högt som även hjälper röken ut mot lyran. Bakom hällen murades en kort skorsten eller eld o rökkanal till en uppbyggd låda förankrad i stolpar som fungerar som rök för kött o fisk. Ugnen kom aldrig att byggas upp. Bröd gräddas istället på en stor plåt. Huset är uppdelat i två avdelningar, en för bakning och malning och en för beredning av nötter och annat pga.allergi.. 23.

(27) Dokumentation Stavgard 2012. Figur 18. Den uppmurade eldstaden. I bakkant syns rökkanalen upp till röklådan.. Huset har ett jordgolv av den jord som fanns på platsen den är naturligt lerhaltig och fungerar bra men underhålls inte mycket. Man kan elda på rätt bra i huset och det behövs för att baka bröd. Röken tar sig ut via gavellyran i öster. Blåser det från detta håll blir röken besvärlig. Nuvarande skick och ev. problem Taket läcker på två ställen pga av det i nock är för lite ag och strax till vänster ovanför ingången blir det dålig avrinning så vattnet sipprar in i huset vid regn. Läckaget har uppstått där ingångens tak ansluter till huvudtaket. Läckaget är på ena sidan av ingången vilket kan tolkas som att agen är av dålig kvalitet just där eller att den stampats slarvigt. Man kan tänka sig att en mjukare övergång mellan takvinklarna krävs med ag som täckmaterial. Agtak behöver även ses efter och repareras efter att fåglar och möss varit framme. Ett år var det så mycket möss att de gav sig på gnistskyddet av råhud ovanför härden. Muren är dåligt lagd och rasar ut här och var. Den är dessutom så otät att mindre djur lätt tar sig in och ut utan problem. Muren skulle ha lagts som en enklare skalmur med lite mer mindre stenar. Högst in mot rummet och lägre på utsidan. De yttre stolparna i dörröppningen har ruttnat av helt under marknivå. Alla övriga står på stolpstöd. Trävirket har klarat sig bra och uppvisar mycket lite problem med insekter eller rötangrepp. Huset är torrt invändigt. 24.

(28) Dokumentation Stavgard 2012. Kommentar Huset började byggas 1987. Vid denna tid var husrekonstruktionsförsök ännu i sin linda. Med mycket begränsad tid kvar våren 1987 byggdes muren upp och stolparna som skulle jordgrävas kolades först över öppen eld i ändarna innan de ställdes ner i stolphålen. Huset blev ett par decimeter mindre eftersom muren var smalare. De inre måtten mellan stolparna blev också något mindre. Lundströms förslag innebar även att det skulle vara en rököppning mitt i huset så att det mer liknade en kåta med rököppning. Föreningen ville istället ha en mitt-/kroppås och en gavellyra i öster. Detta gjorde att husets västra sida blev helvalmad. Argumentet för detta, var att konstruktionen med 6 stolpar talade för ett tak med nock och lyra. Huset har till skillnad från originalet i Vallhagar vridits ett kvarts varv så att rököppningen kom att hamna mot öster istället för i söder. Härden är dessutom upphöjd vilket den inte varit i Vallhagar. Detta gör att huset inte lämpar sig för försök i forskningssyfte när det gäller bakning och eldningsmiljö, såvida inte härden görs om. Det kan vara så att Lundströms förslag är mera troligt än Stavgardsrekonstruktionen då den senare inte fungerar vid ostlig vind. På Vallhagar skulle det inte fungera så bra med ingång i väster och rököppning i söder. Lundströms förslag innebär också att mer ljus strömmar in i huset. En intressant iakttagelse är att rekonstruktionen bedrivits i två faser vilket oavsiktligt kom att spegla kronologin i Hus 23. Först jordgrävdes stolparna till takkonstruktionen. När dessa blev dåliga i botten kapades de av vid ombyggnaden av huset och sedan ställdes stolparna på stolpstöd. Detta var inget som planerades. Det var ett naturligt val i den byggprocess som bedrevs. Hade det i första fasen funnits ett tak hade de jordgrävda stolparna hållit betydligt längre än fem år. Här spelar förstås markförhållanden och dränering en stor roll. Man kan här notera att takkonstruktionen i originalhuset i Vallhagar ändrades vid ombyggnaden från att ha varit rektangulär och symmetriskt placerad med jordgrävda stolpar till kvadratisk på stolpstöd osymmetriskt placerad i husplanen.. 25.

(29) Dokumentation Stavgard 2012. 6:4 Bandelundahuset Detta hus är en rekonstruktion baserat på de husgrunder som grävdes fram i Bandlundviken, Burs 1983-84 under ledning av Göran Burenhult och Bengt Brandt (Brandt 1986 o Jacobsson 1985 s. 96 ff). I föreningens arkiv finns flera varianter på det rekonstruerade husets namn. Vi använder här Lantmäteriets benämningar på ortnamn från 2006. Då anges själva utgrävningsområdet som Bandlundviken. Föreningens namn på det rekonstruerade huset är Bandelundahuset. Huset tolkades som ett lerklinat stolphus med måtten 6 x 14m. Datering yngre järnålder ca 900-tal eKr. En analys av husplanen överfördes till en möjlig huskonstruktion. De stolphål som var möjliga att tolka som tillhörande väggar ritades in (Brandt 1986 s.69-70).. Figur 19. Husen i Bandlundviken. Förlagan till det hus som rekonstruerats är tredje. huset. sett. uppifrån.. Tolkningssunderlag av B. Brandt (Burenhult 1986).. 26.

(30) Dokumentation Stavgard 2012. Figur 20. Överst ses B. Brandts tolkning av det hus i Bandlundaviken som stått som förlaga till rekonstruktionsförslaget(Brandt 1986). Underst ses samma hus med en geometriska tolkning av M. Sjöholm 2012. Stolphålen har markerats med punkter (se även Fig 19). Husets vänstra gavel är något smalare än den högra. I denna konstruktion befinner sig de två stolphålen till höger utanför huset och symmetrin. Det öppnar för möjligheten att de skulle kunna tillhöra en anordning i anslutning till högra gaveln.. 27.

(31) Dokumentation Stavgard 2012. Från Bandlundvikens husgrund överfördes 13 st stenskodda stolphål till det första rekonstruktionsförslaget. 11 st till det andra reviderade förslaget och i den nuvarande rekonstruerade huset ingår endast 2 st som representerar hörnstolpar med samma placering som originalet. Huset har också vridits så att öster i Bandlundviken har blivit norr på Stavgard.. Figur 21. Modell av Bandelundarekonstruktionen 1996. Indelningen och stolpsättningen korresponderar här till utgrävningens tolkning av B. Brandt.. Huset byggdes av Arbetscentrum med Ulf Martis som arbetsledare och M. Sjöholm periodvis som instruktör. Byggt vinter/vår 1997. Förslag och modell utfördes av M. Sjöholm 1996. Det första förslaget var ett hus som hade måtten 6 x 15m och med trapetsoid form där husets västra del antogs vara 40cm smalare. Efter diskussion ändrades måtten till att bli 6 x 12m och fortfarande trapetsoid. Två stolpar i husgrundens östra del där den ena stod i en härd tolkades som att dessa hörde till en anordning till själva huset och inte representerade östra gavelväggen som i Bengt Brandts förslag. När huset sedan byggdes upp vintern 1997 kortades det ner ytterligare till en rektangulär byggnad ca. 5,80 x 10,1m och långväggarnas stolpar sattes symmetriskt mittför varandra med tre stycken på vardera vägg. Varför detta gjordes, finns det inga anteckningar om och vi får anta att det handlade om anpassning till Stavgard och dess verksamhet. Ett byggfel gjordes i samband med att ritningar lästes fel så att bockarna som bär åsarna blev för låga. När det gäller de indragna dörröppningarna är detta ett drag som hämtats från danska Vorbassehusen rekonstruerade i Fyrkat, Jylland (Schmidt 1994). Det finns inte något antecknat om detta beslut annat än de bilder från danska hus i föreningens arkivpärmar. Författaren till denna sammanställning tar dock på sig ansvaret till förslaget.. 28.

(32) Dokumentation Stavgard 2012. Figur 22. Uppmätningsskisser av det rekonstruerade huset från Bandelundaviken. Det ursprungliga ritningsförslaget från 1996 hade samma bredd och höjd. Överst ses husets östra fasad och nederst en planskiss (uppmätning av M. Sjöholm 2012 på omarbetade original av H. Löwenhielm). 29.

(33) Dokumentation Stavgard 2012. Figur 23. Bandlundahuset. Lerklinat hus med jordgrävda stolpar och vasstak. Huset har två rum. Södra delen (till vänster i bild) används som föreningslokal och den högra till trähantverk. Fasaden är avfärgad med gulockra. Mätkäppen som syns framför dörrpartiet är 4 m hög.. Figur 24. Det med furu inklädda södra rummet med härd i mitten med skorsten av skinn, matplats till vänster och sängar till höger. Golvet är delvis lagt med kalkstensflis. Rummet används av föreningsmedlemmar och som extra sovrum vid rökkänslighet osv.. 30.

(34) Dokumentation Stavgard 2012. Sett ur ett arkeologiskt perspektiv så har rekonstruktionen ingen likhet vad gäller den av B. Brandt tolkade husplanen från grävningen annat än breddmåttet. Däremot så har huset sannolika likheter vad gäller konstruktionen av ett enskeppigt hus med jordgrävda stolpar, jordgolv, flätade lerklinade väggar och stråtak. Jämförelser har gjorts dels med Hedebyhuset i Moesgård Århus och som tidigare nämnts Vorbassehusen vid Fyrkat på Jylland.. Figur 25. Norra rummet sett ovanifrån mot norr. Härd med skinnkåpa som gnistskydd till höger och träbearbetning till vänster. Notera den indragna dörren. Några mått på Bandelundahuset 2012 Norra gaveln 5,71m Södra 5,78m Västra väggen 10,16m Östra 10,39m Hörnstolpar 200x200mm och övriga 150x150mm. Alla jordgrävda stolpar kolades i rotänden över eld. Ingen syll mellan stolpar. Väggband 100x230mm Vägghöjd långsidor under band 1,75m Vindskivor 40x300 x5350mm och taklutning 48 grader.. 31.

(35) Dokumentation Stavgard 2012. Nuvarande skick och ev. problem Det med träpanel inklädda södra rummet är ett hus i huset. Tänkt för föreningsmedlemmars bekvämlighet. Härden med skorsten av hudar fungerar mycket bra. Taket är isolerat med mineralull och skorstenen skyddas vid genomföring i undertak av plåt mot möss och råttor. Ovanför härden i norra rummet slammades taket tunt med lera som brandskydd. Där hänger även en hud upphängd för att fånga in plötsliga uppflammande stora lågor och gnistor. Marken runt huset dränerades i samband med att ”Ull o skinnhuset” uppfördes. Ett dräneringsdike grävdes från Ullhuset runt och förbi Bandlundahuset ner till bryen. Förhållandena blev betydligt bättre när jordgolvet och markområdet fick en chans att torka upp på våren. Detta innebar även att bryen håller betydligt mer vatten under sommaren. Tidigare kunde den nästan torka ut helt en torr sommar.. Figur 26. De två bålfacken på västra sidan som ersatte de ursprungliga klineväggarna. Notera de fyrkanthuggna stolparna som håller plankorna på plats. Ursprungliga stolpar är runda och jordgrävda. Hörnstolpe märkt VN till vänster och mellanstolpe V3 till höger. I mitten ses en öppning som täckts med skjutlucka på insidan.. 32.

(36) Dokumentation Stavgard 2012. De två fack som är av skiftesverk i västra väggen tillkom efter att de tidigare klinade väggfacken tenderade rasa in ganska omgående. De vertikala störarna i väggarna sjönk ur sina urborrade hål i bandets undersida. Detta var innan man dränerade runt huset. Istället för att repareras revs de och ersattes med plankväggar och extra stolpar för att få notspår till bålarna. Man lade också ett lager sten under nedersta bålarna. Den motstående östra sidan råkade ut för samma problem men där sattes räddningsinsatser in. Runt hela huset har de klinade väggfälten sjunkit och det beror på att det är fuktig mark tunga väggar och ingen syll under lerkliningen. En del stolpar har ruttnat av under mark och detta tillsammans med de felaktigt gjorda lerklinade väggarna kan vara en indikation på att taket är för bra för en dylik byggnad. Med det menas att det förefaller mindre sannolikt att ett förhistoriskt tak håller dubbelt så lång tid än det som bär upp det. Västra och norra väggarna har problem med vittring nederst. Östra och södra har klarat sig bättre. Vi har noterat besynnerliga små hål i södra gavelspetsens nedre del. Södra gaveln totalt sett bättre skick än den norra. Jordgolvet i norra rummet är original, det är något ojämt och gropigt, men fungerar tillräckligt bra efter dräneringen av huset. Långbanden skarvade mitt på huset på båda sidor med en kort laskning (enkel snedskarv utan hak). Laskar har dymlats vid stolpar märkta V2 och Ö2. Alla stolpars rotände har kolats och tjärats. De är nedsatta i stenskodda 40cm djupa stolphål. Stolparna N1, N2, V2, V3, Ö3 och Ö4 har ruttnat av strax under markytan (se även Fig 19 för litterering). Huset är kalkat med gulockra, dock ej gavelröstena. Det norra gavelröstet är inte klinat på insidan av pedagogiska skäl. Intressant att notera är att det verkar inte fungera mycket sämre än det som slagits dubbelt. Alla yttre trädetaljer är tjärade utom dörrar som är målade med rödockra. Södra ingången fick dubbla dörrar i samband med inredning av det södra rummet. Tanken var att isolera bättre mot kyla. Den breda horisontella brädan på fasaden över ingången tillkom för att sänka öppningen då ytterdörrarna kom i liv med ytterväggen. En annan intressant detalj är att dörrarna är upphängda i karmar där virkena är fyrskurna (fyra sidor behuggna i vinkel). Gångjärn är av typ hakgångjärn. Taket täcktes med vass som bands med koppartråd på ett bastbundet binde/raveltak på åsar. Hela taket är i mycket bra skick och kommer att ligga tätt i tjugo år till med lättare underhåll. Däremot kommer inte stolpar och väggar att hålla lika länge. De bör åtgärdas inom de närmaste två åren. 33.

(37) Dokumentation Stavgard 2012. Kommentar: Intressant att studera här när det gäller rekonstruktion och tolkning är när projektet drivs av en eller flera beslutsfattare. I hus 16 och 23 var det konstruktören (Sjöholm) som satte mått och övervakade byggnationen. I Bandelunda rekonstruktionen svarade samme konstruktör för ritningar och inledande instruktioner. Därefter övertogs bygget av beställaren och av dem som utförde byggnationen - de två senare kom att starkt påverka husets slutliga utseende. Till viss del exteriört men framförallt interiört. Vi kan konstatera att huset har en del brister i konstruktion och utförande. Man skulle ha tagit större hänsyn till markförhållanden på platsen. I Bandelundaviken är marken betydligt bättre dränerad genom att den är sandig. Nu blev det bättre efter att dränering grävdes runt huset. De takbärande bockarna till åsarna blev 25cm för låga. Det finns inga belägg för stengolv eller brädväggar bland de utgrävda husen i Bandlundaviken. Här bör tilläggas att golv, innertak, skorsten och brädväggar inte sågs som en rekonstruktion utan var ett medvetet val till experiment med material och funktioner i ett utrymme som inte avsågs att vara publikt. Förutom att ett flertal stolpar är dåliga så är störarna i väggarna lite för klena. De mäter bara 30mm upptill. Samtliga har sjunkit 8cm under banden. I nordvästra hörnfacket har det sjunkit 15 cm. Störarna är inborrade med 30cm mellanrum. Störar har spikats fast i varje stolpe för flätningens skull. Väggarna har reparerats flera gånger med lera vilket göra att störarna inte längre syns upptill. De redovisade gliporna upptill är alltså tillkomna senare. När man nu studerar tolkningen av husen igen så kan man konstatera att det sannolikt inte ska vara ingångar i gavlarna som rekonstruktionen har fått. Den östra ingången är nog korrekt. Svårare är det att tolka Bandlundvikens huslängder och vägghöjder. Husen i Haithabu, Tyskland som är av samma typ visar på stolpkonstruktioner med takbärande ytterväggar och flätverk (Schultze 2008). I Haithabu har man grävt fram hus som kan berätta om vägghöjder, dörrars storlek, takvinklar m.m. Sammantaget kan man konstatera att Bandelundahuset har många fel och brister. Det är just detta som gör huset så intressant att studera och diskutera. Här finns en hel del att diskutera när det gäller tolkning av grävrapport och husplaner. Utvärdering av rekonstruktionen avseende byggnadstekniska problem och materialval, markförhållanden, placering i väderstreck osv.. 34.

(38) Dokumentation Stavgard 2012. 6:5. KOKHUSET. Kokhuset var det första riktiga huset som byggdes 1981 på Stavgard. Det har kallats för ”Lambgiftet”, ”Ullhuset Fjäle” och nu senast ”Kokhuset”. Huset är 3,25 x 4,75 m stort med jordgrävda stolpar, lerklinade väggar och agtak (se Bilaga 2). Huset har ingen arkeologisk förlaga men är en rekonstruktion av ett förhistoriskt hus då det har jordgrävda stolpar och lerklinade väggar. Man kan kategorisera hustypen exteriört, som ett slags ålderdomligt gotländskt lambgift. Hustypen valdes för att den ansågs vara mycket ålderdomlig och lagom stor att bygga. Huset användes i lägerskolans undervisning till textil verksamhet som vävning och ull-hantering. Det fungerade också som regnskydd. I takt med att verksamheten utvecklades och nya hus kom till anlades en större eldstad med gnistskydd och huset blev ett kokhus.. Figur 27. Kokhuset 1987. Så här såg huset ut från 1981 fram till takomläggningen 1990. Då ändrades gavlar och dörrar sattes in tillsammans med en uppbyggd härd invändigt.. Konstruktion: Huset har 8 st jordgrävda stolpar av furu. Stolparna är nedgrävda 40cm och hålen är stenskodda. Ett par av stolphålen grävdes av ivriga barn. Alla väggar flätades och lerklinades klart 1984. Gavlarna är lerklinade utan synliga stolpar. Syll kom till mellan stolparna på långsidorna då dörrar 35.

(39) Dokumentation Stavgard 2012. sattes in. Dörrgångjärn monterades då på den jordgrävda stolparna och en fyrkantig behuggen stolpe ställdes på västra sidan mellan de jordgrävda på syll på östra samma sak utom att här var stolparna runda. Den västra dörren som är mindre 75x125cm än den östra 100x147cm har satts samman med snedfaser och bultade reglar på insidan medan den östra var falsad i fogarna. Dörrarna är hyvlade med en skrubbhyvel och rödmålade. Vägghöjd under långband är 1,3 m. På gavlarna 1,35. Gavelbanden ligger plant på långbanden som är monterade diagonalt i stolparnas V-spår.. Figur 28. Kokhusets utseende i september 2012. Notera de olika färgerna på kliningen som beror på att det gulare fältet innehåller mer naturligt gulfärgad sand. Detta fält klinades i samband med att dörrar sattes in.. I väggstolparnas överdel sågades ett urtag i form av ett V där väggbandet lades (se Bilaga 2). Bandet var av sågad furu och 10 x 10 cm. På långbanden lades dito gavelband som sannolikt spikades fast i hörnen. Takkonstruktionen består av 4 st takstolar, med runda furuvirken diam. 15 cm med sågade hanband. Överst en rund nockås och sågade sidoåsar i höjd med hanbanden. Ett vedtak av halvklovor av gran 36.

(40) Dokumentation Stavgard 2012. diam-12-15cm spikades tätt med märgsida in, som underlag för agen en del grenar sparades av läggningstekniska skäl. De nuvarande gavelröstenas granbräder 1 x 8” är tjärade och spikade. Dessa tillkom i samband med takets omläggning 1995. Innan hade huset endast 1,5m långa tveitar som var fastspikade i han och gavelband (se figur xxx). Detta gjorde att huset hade en oproportioneligt stora gavellyror Agtaket är ca 45cm tjockt och takvinkeln 64 grader med långa hänglar av gran. När taket kommit på tog det en vinter så började huset luta åt sydost. Efter två säsonger domkraftades huset tillbaka till lodläge på stolparna och snedsträvor sattes in på insidan av gavlarna och långsidor för att hålla huset kvar där. Östra sidan har senare förstärkts med en utvändig snedsträva och reparationer har utförts i båda dörröppningarna. Nuvarande skick och kommentar: Huset står kvar trots sin veka konstruktion och förhållandevis tunga tak. Nordvästra hörnet lutar numera ut medan de andra hörnan står rätt bra i lod. Orsaken till instabiliteten beror på att de jordgrävda stolparna antingen är för klena eller att de förankrats dåligt i stolphålet. Om de ruttnar under mark försvinner stabiliteten i lod helt. Huset måste då förses med snedsträvor som håller hörnstolparna i läge samtidigt som stolparnas botten måste låsas i lodläge. Det finns inga kända spår efter dylika åtgärder i det förhistoriska materialet. När taken blev dåliga och inte lönade sig att åtgärda eller att stolpar ruttnade av då revs husen helt. 5 stolpar av 8 har nu ruttnat av under mark. Lerklining på gavlar är i ganska bra skick. Huset är mindre sotigt än Hus 16 och 23 trots flitig eldning. Ingen reglering av luftflöde i gavellyror. Mest problem med sjunkning i sydöstra hörnet vad gäller klining. En del klining har lossnat på norra gaveln. Hänglarna behöver flyttas då agen ruttnar under dessa. Huset är byggt i ett mycket enkelt utförande och med blandtekniker. Jordgrävda runda barkade furustolpar blandas med sågat virke och spikförband. Huset är inte en arkeologisk rekonstruktion men visar att livslängden i detta utförande kan uppgå till ca 15 år utan större reparationer. Konstruktionen med jordgrävda stolpar där långbanden ligger i ett V-format urtag (se Bilaga 2) är samma som användes vid rekonstruktionen av Hus 23 Fas 1. Idén att använda V-formade lösningar vid. sammansättning. kommer. troligen. från. danska. rekonstruktionsförsök.. Traditionell. sammansättning torde snarare vara att gavel och tvärband monteras först med antingen tapp eller 37.

(41) Dokumentation Stavgard 2012. slits. Därefter läggs långbanden på. R. Lundström använder den senare på Hus 16 och tvärtom på Hus 23 (Lundström 1955 Fig 439 och 435). Huset är lerklinat och det väggparti som sitter vid sidan av de båda dörrarna är mer gulbrunt färgat än alla andra väggytor som är ljust grå. De bruna ytorna har hållit bäst. All grå lerklining verkar ha magrats sparsamt och har inblandad halm. Långsidornas grå klining har krackelerat och ytlagret har ramlat av. De bruna fälten är helt intakta och släta. Båda gavlarnas grå fält ser dock överlag rätt bra ut, bortsett från norra sidan som har större sprickor vid nordvästra hörnet och skador orsakade av den diagonala utvändiga strävan. Strävan sattes dit provisoriskt 2011 för att stoppa sättningar. Husets klinade ytor underhölls kontinuerligt av elever, lärare och föräldrar som lappade och lagade med lera från Havdhem. Efter en omorganisation i lägerskoleverksamheten har underhållet mer och mer kommit att minskas av ekonomiska skäl. Det finns inte personaltid för att göra detta. En synpunkt på detta framfördes att moderna föräldrar är det inte naturligt att jobba praktiskt med händerna för bara femton år sedan då fler föräldrar från landsorten var med reparerades och fixades allt möjligt. Tiderna förändras snabbt. Problem med eldstad och rök. Eldstaden är som alla härdar uppbyggd för att dels hindra barn från att kliva ner i härden och dels för att spara ryggar hos personal. Man har gjort alla möjliga försök att minska rök i huset utan att lyckas så bra. Det kan bero på att huset ligger i fel vindriktning och att det inte finns reglerbara luckor vid gavellyrorna. Jordgolvet är original, dammigt en torr sommar men duger gott för sitt ändamål. Agtaket och placering av huset på naturligt dränerad mark gör att huset hålls torrt. Härden användes numera till att värma ull till kardning och värma vatten till tovning.. 38.

(42) Dokumentation Stavgard 2012. 7.. Övriga hus. Utöver de rekonstruerade husen har sex hus byggts i anslutning till och på området. Fyra st av dessa är uppförda i bulhus/skiftesverksteknik där Förrådshuset kan anses som den äldsta formen av de fyra. Tidsmässigt kan den ha förekommit under den tidiga medeltiden. Snäckhuset, boden och Ull-skinnhuset är byggda i denna traditionella gotländska historiska stil. Vägledare i denna byggnadsteknik är Gunnar Jonssons Anteckningar om Bulhus på Gotland (Jonsson 1976). Smedjan inordnas även under denna rubrik trots att den kan ses mer som en anordning än ett hus. Väggfälten runt smidesdelen är klinade och övriga öppna utförda i stort set likadant som i Förrådshusets förlängning över vattenpumpen och Ullhusets skinnavdelning. Kokhuset är en variant av ett gotländskt lambgift, men har jordgrävda stolpar och lerklinade väggar. Traditionellt är denna hustyps stomme i skiftesverk eller av kalksten med agtak. På norra Gotland förekommer även att väggarna knuttimrats. Byggnadstekniskt har alla dessa hus byggts med moderna hjälpmedel. Alla stolpar, syll och band har behuggits med yxa i flera hus, medan bålar/väggplankor och takkonstruktion helt och hållet fått behålla sin sågade struktur. Sammansättning med spik eller bultar används endast i takkonstruktioner. Dörrar, fönster och luckor har moderna beslag, fastsatta med spik eller skruv.. 39.

(43) Dokumentation Stavgard 2012. 7:2 Förrådshuset Då verksamheten alltmer kom att konsolideras i skolans regi tillkom behov av förrådsbyggnad och kontor. Skiftesverkshuset byggdes 1987. Som ett led i att få in ungdomar på arbetsmarknaden, anordnades en kurs i husbyggande på Stavgard genom arbetsförmedlingen. Ungdomarna hade inga förkunskaper av husbyggande eller att hantera yxor. Gruppen bestod av två kvinnor och sex män och en handledare. Det första huset som byggdes var förrådshuset. Huset placerades utanför själva lägerskolan och ansågs därmed inte behöva göra anspråk på att vara en förhistorisk rekonstruktion. Istället beslöts att bygga en traditionell variant av ett skiftesverkshus. Huset består av 2 rum och två mindre bodutrymmen i västra gaveln. På östra sidan förlängdes taket över den borrade brunnen och för att erhålla ett grovkök.. Figur 29.. Förrådshusets norra sida och västra sida mot parkeringen efter att kursen avslutats i juni 1987.. Konstruktion Sågat virke införskaffades som sedan behuggdes till stolpar, syll och band. Väggbålarnas utsidor tunnades ut i ändarna för att passa in i stolparnas notspår. 40.

(44) Dokumentation Stavgard 2012. Alla bålar dymlades samman och märgsida vändes ut. Syll och takåsar skarvades med raka överbladningar och väggband med blixtskarvar. Gavelrösten timrade och behuggna. Mellanväggar av plankor i tre fack. Lika i båda mellanväggarna.Istället för stolpar har skarvar täckts med behuggna reglar på båda sidor och 58 cm mellan reglar som spikades fast i golv och tvärband.. Figur 30. Skiss av förrådshuset till byggnadsnämnden. Skisser av H. Löwenhielm. Alla dörrar är inåtgående med traditionella hakgångjärn. Dörrar är falsade och reglar dymlade på insidan. 41.

(45) Dokumentation Stavgard 2012. Vägghöjd från syll till underkant väggband är 2m. mått: 3,92m brett och 8,23m långt. Med uterum 12,36m långt totalt. Måttavvikelse endast 10 cm på längden jämfört med ritningar. Virkesdimensioner stomme: Syll 125x125mm syllfoder 100x125mm band 125x150mm åsar diam 250mm hörnstolpar 200x200 mellanstolpar 125 x125 Taket är en åskonstruktion med en grov nock och två sidoåsar. På åsarna spikades stående bördning med papp. Taket försågs ett par år senare med falar av främst utseendemässiga skäl. Samma bredd på falbräder 1x6” som lades glest. Skick och ev. skador 2012. Huset har stått sig förvånansvärt bra. Enda problemet är norra långbandet som är av för dåligt valt virke. Taket är inte tillräckligt tungt för att hålla vridet virke på plats. Sjunkmånen för bålarna var också för snålt tilltagen endast 5cm. Det borde ha varit minst 7,5 för att behålla takkonstruktionen som bålbärande. Det finns inga snedsträvor i huset och ändå finns inga tendenser till att det har satt sig eller börjat luta. Huset fick falbräder 1994. Alla utsidor tjärade. Tjärsmorning utförs vartannat eller vart tredje år Taket vilade inledningsvis på väggplankorna och hade en sjunkmån på knappt 3”(kunde sjunka 75mm). Huset byggdes av tämligen färskt virke och väggplankorna krympte snabbt ner 50 mm och sedan successivt ytterligare till lite mer än 75mm vilket innebär att konstruktionen nu har ett tak som vilar på stolpar istället för bålar. Det gör att det lätt blir otätt i väggfälten. Huset är bäst bibehållet på södra långsidan och östra gaveln. Norra sidans långband har vridit sig så mycket att skarven öppnat sig. Det är ett bra exempel på hur man inte vill att virket hade utvalts. Vridet virke läggs in på ett sådant sätt att det i möjligaste mån låses eller tyngs av konstruktionen så att det inte kan vrida sig så mycket. I den utskjutande taket syns ett fyrkantigt hål som har tagits upp för att ha en möjlighet att reparera vattenpumpen. Kontoret är numera överflyttat till Boden. 42.

(46) Dokumentation Stavgard 2012. Figur 31. Östra rummet som förvarar utensilier matlagning. Figur 32. Interiör snickarboden.. 43. och. kärl. till.

(47) Dokumentation Stavgard 2012. 7:3 Smedjan Smedjan ingick i Länsarbetsnämndens ungdomslags byggnadsarbete 1987. Huset är inte en rekonstruktion utan en helt fri skapelse för att ordna ett uterum med tak till en smedja. Anordningen/huset används i verksamheten som smedja och till stenarbete. Det ligger i svag sluttning i anslutning till en brye (vattenhål för djur).. Figur 33. Smedjans takkonstruktion under uppbyggnad. Notera de kolade stolparnas nederdel och de enkla ställningsstöden. Stomme av 125x125mm behuggen furu med hörnstolpar på gjutna plintar med fästjärn och 6 st jordgrävda stolpar sammanhållna av en övre ram bestående av gavel- och långband. Långband över gavlar. Huset har inga tvärband utan är helt öppet invändigt. Istället för tvärband monterades snedsträvor mellan sparrar och mellanstolpar (se Fig 35). Båda gavlarna har en upplyft syll samt snedsträvor. Husets yttermått räknat på hörnstolpar är 4,13m på gavlar och 4,85 långsidor. Det är 2m från jordgolv till underkant långband (se Bilaga 3). Jordgolv delvis stenlagt med kalksten vid den upphöjda ässjan och städet.. 44.

(48) Dokumentation Stavgard 2012. Taket byggdes upp med valm på gavlarna genom två takstolar och kraftiga hanband. På takstolarna dymlades en lång ås utformad med korpmotiv i ändarna. Gavlarnas sparrar möts undertill och mitt på åsen. Detta var ett mer dekorativt syfte då det hade räckt med två kortare sparrar på gavlarna som stöd för takbräder.. Figur 34.. Smedjans utseende i september 2012. Framför smedjan syns bryen som grävdes ur och stensattes 2006.. Taket är täckt med sågade bräder med mellanrum i både underliggande och täckande lager. Allt virke är tjärat både ut och invändigt. Hörnstolparna är inte jordgrävda utan är fastskruvade i galvade fästjärn som är gjutna i cement på plats när huset uppfördes. De 6 övriga stolpar som ingår i stommen kolades över öppen eld i rotänden innan dessa ställdes i stolphålen som även stenskoddes. 5 st stolpar har ruttnat av under mark varav 1 har reparerats och en är någorlunda hel fortfarande. Takvinklar 45 grader och valm 40 grader. 45.

No results found