Magisteruppsats
Effekter av individualiserad snabbhetsuthållighets träning jämfört med smålagsspel i
fotboll
Författare: Karl Olsson Handledare: Dan Fransson Examinator: Marie Alricsson Termin: HT 15 - VT 16
Abstrakt
Bakgrund: Smålagsspel är en vanligt förekommande träningsform i dagens fotboll.
Förmågan att utföra uppepade högintensiva löpningar har blivit allt viktigare. Dessa löpningar förekommer inte alltid i smålagsspel, vilket innebär att det kan vara nödvändigt att addera träning av just detta.
Syfte: Syftet med studien var att undersöka vilken av träningsmetoderna; smålagsspel eller snabbhetsuthållighets träning, som innebär störst prestationsförbättring i tre olika tester för fotbollsspelare.
Metod: Studien var en interventionsstudie där 31 manliga fotbollsspelare rekryterades.
De randomiserades till att antingen utföra snabbhetsuthållighets träning (SUT) (n=16) eller smålagsspel (SLS) 6 mot 6 (n=15). Träningsinterventionen varade i fyra veckor med totalt elva tillfälle. Baselinetester samt uppföljningstester utfördes i Yo-Yo IR2, Arrowhead agility test samt Repeated sprint på 30 meter.
Resultat: Träningsgruppen som utförde SUT hade 17 % större resultatförbättring än SLSgruppen i Yo-Yo IR2. Det fanns ingen signifikant skillnad mellan grupperna i de övriga testerna.
Slutsats: Smålagsspel är en bra träningsform då den innbär att man utsätts för fotbollsspecifik fysisk belastning. Det kan dock vara att föredra att addera
snabbhetsuthållighets träning, vilket kan leda till större resultatförbättring på Yo-Yo IR2.
Nyckelord
Arrowhead agility test, GPS, Repeated sprint, Yo-Yo IR2
Abstract
Background: Small-sided games are frequently used as a training method in today´s football. The importance of the ability to perform high-intensity running is increasing and small-sided games may not lead to the required improvement of this ability. It might be necessary to add speed-endurance training to obtain the high-intensity running.
Objective: The aim of this study was to investigate which of the training methods;
small-sided games or speed-endurance training, leads to the highest performance improvements in three football-specific tests.
Measures and Methods: The study was an intervention study where 31 male football players participated. They were randomized in to two groups which performed either speed-endurance training (SEP) (n=16) or small-sided games (SSG) 6 vs 6 (n=15). The study lasted four weeks and eleven sessions in total. Baseline tests and posttraining test were conducted in Yo-Yo IR2, Arrowhead agility test and Repeated sprint 30 meters.
Result: SEP demonstrated an 17 % higher increase in testresults than SSG in Yo-Yo IR2. No significant difference between the groups were observed in the other tests.
Conclusion: Small-sided games is a training method which entails football-specific training load. It might be necessary to add speed-endurance training which can lead to higher performance improvments in Yo-Yo IR2.
Keywords
Arrowhead agility test, GPS, Repeated sprint, Yo-Yo IR2
Innehåll
1 Inledning _________________________________________________________ - 1 - 1.1 Fotboll ________________________________________________________ - 1 - 1.2 Fysiologiska krav _______________________________________________ - 1 - 1.3 Träningsmetoder ________________________________________________ - 2 - 1.4 Problemformulering _____________________________________________ - 5 - 2 Syfte ____________________________________________________________ - 6 - 2.1 Frågeställningar ________________________________________________ - 6 - 3 Material och metod ________________________________________________ - 6 - 3.1 Undersökningsdesign ____________________________________________ - 6 - 3.2 Urval _________________________________________________________ - 6 - 3.3 Studiepopulation ________________________________________________ - 6 - 3.4 Procedur ______________________________________________________ - 7 - 3.5 Testmetoder ___________________________________________________ - 8 - 3.5.1 YoYo IR 2 __________________________________________________ - 8 - 3.5.2 Arrowhead _________________________________________________ - 8 - 3.5.3 Repeated sprint _____________________________________________ - 9 - 3.6 Dataanalys ____________________________________________________ - 9 - 3.7 Mätmetodernas validitet __________________________________________ - 9 - 3.8 Etiskt resonemang _____________________________________________ - 10 - 4 Resultat _________________________________________________________ - 10 - 4.1 Bortfall ______________________________________________________ - 10 - 4.2 Testresultat ___________________________________________________ - 10 - 5 Diskussion _______________________________________________________ - 15 - 5.1 Resultatdiskussion _____________________________________________ - 15 - 5.1.1 Yo-Yo IR 2 ________________________________________________ - 15 - 5.1.2 Arrowhead Agility Test ______________________________________ - 16 - 5.1.3 Repeated sprint ability _______________________________________ - 17 - 5.2 Metoddiskussion _______________________________________________ - 18 - 5.3 Framtida forskning _____________________________________________ - 18 - 6 Slutsats _________________________________________________________ - 19 - Referenser ________________________________________________________ - 20 -
Bilagor ___________________________________________________________ - 28 - Bilaga A Träningsbana snabbhetsuthållighets träning _____________________ - 28 - Bilaga B Testmetoder ______________________________________________ - 29 - Bilaga C Information och förfrågan om deltagande _______________________ - 31 -
1 Inledning
1.1 Fotboll
Fotboll är en av världens största och mest populära sporter. Enligt FIFA fanns det 301 000 fotbollsklubbar, 1,7 miljoner fotbollslag och 265 miljoner aktiva utövare år 2006.
Av dessa spelare är 90 procent män (fifa.com). I Sverige finns det enligt
Fotbollförbundets verksamhetsberättelse (2014) 8 700 fotbollsföreningar och 336 215 registrerade fotbollsspelare från 15 år. Detta gör fotboll till den största tävlingsidrotten i landet (rf.se). Planens storlek kan variera och får vara mellan 90 till 120 meter lång och 45 till 90 meter bred (fifa.com). Fotboll är en komplex idrott, som bland annat ställer höga krav på flera olika fysiska parametrar genom spelets intermittenta karraktär (Bangsbo, 1994).
1.2 Fysiologiska krav
Inom dagens elitfotboll ställs det höga krav på spelarnas fysiska förmågor. Under en match förflyttar sig en utespelare mellan 9-13 km beroende på bland annat position på plan. Mittfältarna förflyttar sig mest med i genomsnitt 11-13 km, vilket är 3 % längre än anfallarna och 7 % längre än försvararna. Distansen de förflyttar sig sker genom
varierade rörelser som till exempel gång, löpning eller sprint, vilket Bangsbo et al.
(1991) definerar som löpning över 24 km/h. Majoriteten av distansen, mer än 70 %, som spelarna förflyttar sig är genom en rörelse som inte är högintensiv (Bangsbo, 1994., Andrzejewski et al. 2012). Under en fotbollsmatch ligger en spelares medelpuls mellan 80- 90 % av HR max och därmed blir det aeroba systemet högt belastat (Bangsbo, 1994). Även om de aeroba systemet dominerar energiproduktionen under en fotbollsmatch belastas även det anaeroba systemet hårt (Stølen et al. 2005). Tidigare studier har funnit samband mellan VO2 max och prestation på fotbollsplan under en match. Det har även visats samband mellan lags genomsnittliga VO2 max och deras slutplacering i tabellen.
De lag med högre genomsnittligt VO2 max slutar med en bättre placering än de med lägre genomsnittligt VO2 max (Wislöff et al. 1998). Nyare studier har hittat andra samband, då de inte hittat någon skilland mellan lag på amatörnivå och elitnivå i
syreupptagningsförmåga. Däremot fann de en skillnad i förmågan att utföra högintensiva löpningar (Ingebrigtsen et al. 2012., Bangsbo et al. 2008).
Den genomsnittliga distansen är liknande oavsett om spelarna är aktiva på elitnivå eller amatörnivå, däremot skiljer sig mängden högintesiva löpningar, då de är betydligt fler
på elitnivå. Högintensiva löpningar defineras av Bangsbo et al. (1991) som löpningar över 21 km/h. Sambandet mellan divisiontillhörighet och mängd högintensiva löpningar bekräftas av Barnes et al (2014). Studien visar även att det utförs fler högintensiva löpningar i Permier League än i Championship, samt fler högintesiva löpningar i Championship än i den engelska tredje divisonen. Beroende på position förändras även typen av förflyttning och framförallt mängden högintensiva löpningar och sprints.
Yttermittfältare och anfallare utför fler antal högintensiva löpningar än försvars- och mittfältsspelare. Totalt genomför spelare på elitnivå 150 till 250 högintensiva aktioner under en match (Mohr et al. 2003).
Tidigare har det varit VO2 max som till synes varit den viktigaste faktorn för en
elitfotbollsspelare (Wislöff et al. 1998). På senare tid har spelet utvecklats och istället för antalet meter spelarna förflyttar sig är det antalet högintensiva löpningar som har större effekt på prestationen (Mohr et al. 2003., Bangsbo et al. 2008). Detta bekräftas av Barnes et al. (2014) vars studie visar att högintensiva distansmeter har ökat med 30 % de senaste 10 åren i Premier League. Detta innebär rimligen att även träningen borde anpassas till att fokusera mer på att blir bättre på att ta fler högintensiva löpningar samt kunna utföra dem oftare.
1.3 Träningsmetoder
Smålagsspel
Smålagssspel är en väl använd träningsform inom dagens elitfotboll (Aguiar et al.
2013). Träningsformen innebär att man spelar med färre spelare än vad man gör i
tävlingsmatch samt oftast med en annan planstorlek. Exempelvis kan det spelas 4 mot 4, 6 mot 6 eller 8 mot 8 och spelformen har bland annat syftet att fungera som
kondtionsträning genom en fotbollsspecifik belastning (Aguiar et al. 2013). Enligt en studie av Dellal et al. (2012) har smålagsspel visats medföra samma effekt på
fotbollsspecifika tester som individuell högintensiv intermittent träning. Antalet spelare, speltid, vila, taktiska begränsningar samt storleken på ytan har betydelse för vilken effekt träningen medför (Hill-Haas et al. 2014., Owen et al. 2014). Enligt en studie av Owen et al. (2014) är hastigheten och intensiteten på spelet snabbare vid 4 mot 4 än vid spel 8 mot 8 eller 11 mot 11. Studien visar även att det sker fler antal aktioner som start och stopp, passningar, dribblingar, skott, nickar och dueller i smålagsspel jämfört med spel på större yta med fler spelare. En studie av Allen et al. (1998) har visat att det
förekommer fler antal högintensiva löpningar samt fler högintensiva löpningar i sprinthastighet i spel på större yta med fler spelare, vilket bekräftas av Owen et al.
(2014). Casamichana & Castellano (2010) visade i en studie att storleken på ytan är avgörande för vilken typ av fysiologisk belastningen spelarna utsätts för. Vid ett visst antal spelare på plan blir den individuella beslatningen högre när planstorleken ökar.
Studien visade även att antalet spelade minuter, både totalt och per match har påverkan på belastningen. En studie av Casamichana et al. (2013) visade att 16 minuters effektivt spel, beroende på hur långa intervallerna var, innebar olika fysisk belastning på
spelarna. Olika taktiska förutsättningar kan även användas för att manipulera effekten av spelet. En studie av Dellal et al. (2011) visade att restriktioner i antalet bolltouch påverkade spelets utseende samt vilken fysisk belastning spelarna utsattes för.
Oavsett vilket upplägg och utseende träningsformen har medför den positiva effekter för en fotbollsspelare. Vilken typ av effekt den innebär beror på hur spelformen utförs.
Smålagsspel kan medföra förbättrad aerob effekt (Dellal et al 2008., Hill-Haas et al.
2009., Impellizzeri et al 2006). Det kan även medföra likvärdig belastning på det aeroba systemet som individuell intervallträning (Dellal et al. 2012., Los Arcos et al. 2015).
Det medför träning för taktiska-, tekniska och fysiska moment som kan vara att föredra framför spel 11 mot 11 (Fradua et al. 2013). Det genomförs fler antal högintensiva löpningar i spel 5 mot 5 än i spel 11 mot 11 samt att varje spelare har fler antal bollkontakter i smålagsspelet. För att ha genomgående högre intensitet samt få större förbättring av tekniska detaljer är smålagsspelet att föredra (Allen et al. 1998). Spelare har även en tendens att tycka smålagsspel är roligt vilket ökar motivationen och inställningen till träningsformen (Los Arcos et al. 2015).
För att kunna förbättra möjligheterna till en bättre fotbollsprestation under match kan det vara att föredra att träna på alla aspekter som kan påverka prestationen i
tävlingsformen, som utövas 11 mot 11 på en stor plan. Eftersom andelen högintensiva löpningar är viktigt för framgångsrika prestationer på plan (Mohr et al. 2003., Bangsbo et al. 2008) bör den förekomma även i träning, vilket inte alltid smålagsspel medför (Allen et al. 1998., Owen et al. 2014).
Snabbhetsuthållighets träning
Högintensiv träning kan delas upp i aerob högintensiv träning och anaerob träning, som i sin tur kan delas upp i snabbhets,- och snabbhetsuthållighets träning. Detta motsvarar träning på en intensitet under,- nära samt över VO2 max (Bangsbo 2006).
Snabbhetsuthållighets träning innebär träning genom löpning på olika distanser genomförda med maximal insats över spelarens VO2 max. Denna typen av träning kan delas upp i snabbhetsuthållighets produktionstränings och snabbhetsuthållighets bibehållande träning (Bangsbo et al. 2006). Skillnaden mellan de två varianterna av träning är arbetstid samt hur lång vila det är mellan intervallerna och därmed vilken effekt träningen medför. Snabbhetsuthållighets produktionsträning är arbetstiden 10-40 sekunder med lång passiv vila på ungefär 5 gånger arbetstiden mellan intervallerna.
Snabbhetsuthållighets bibehållande träning är arbetstiden 20-90 sekunder med kort passiv vila på samma längd som arbetstiden mellan intervallerna (Mohr & Iaia. 2014).
En studie av Iaia et al. (2015) undersökte vilken skillnad i träningseffekt det fanns mellan de olika träningsmetoderna. Snabbhetsuthållighets produktionsträning förbättrade förmågan att ta upprepade sprintlöpningar samt att utföra högintensiva intermittenta aktioner. Snabbhetsuthållighets bibehållande träning förbättrade musklernas förmåga att tåla trötthet samt bibehålla förmågan att utveckla maximal snabbhet i både korta och långa löpningar med maximal insats (Iaia et al. 2015).
Vikten av förmågan att kunna genomföra upprepade högintensiva löpningar är stor då dessa är påverkar spelarens prestation på fotbollsplan (Mohr et al. 2003., Bangsbo et al.
2008). Till skillnad från löpningar med lägre hastighet är det inte det aeroba systemet som främst arbetar utan det anaeroba (Krustrup et al. 2006).
Båda varianterna av snabbhetsuthållighets träning medför många olika fysiologiska positiva effekter. Spelarens förmåga att arbeta anaerobt förbättras genom en ökning av anaeroba enzymer, som creatin kinase, phosphofructokinase, myokinase, and glycogen phosphorylase (Ross & Leveritt. 2001). Den förbättrar transportförmågan för de
proteiner som reglerar PH värdet i muskelaturen (Iaia et al. 2008) samt de proteiner som är aktiva vid den oxidativa glykogena processen i mitokondrien (Bangsbo, et al. 2006).
Den ökar kapillärtätheten vilket kan medföra en ett bättre gasutbyte mellan kapillärer och muskler (Jensen et al. 2004). Den ökar även nyttjandet av Na+,K+ transport pumpar, vilket innebär att musklerna kan behålla sin förmåga att utveckla kraft. Detta kan innebära en förbättring av spelarens förmåga att utföra en högintensiv aktion med
mer kraft, under längre tid samt mer frekvent under match (McKenna et al. 1993., Iaia et al. 2008., Iaia et al. 2015).
De fysiologiska effekterna som snabbhetsuthållighets träning medför är väl kända.
Däremot är det inte lika klart vilka faktiska effekter träningen leder till för en
fotbollsspelares prestation på plan. En studie av Ferrari Bravo et al. (2008) jämförde snabbhetsuthållighets träning med högintensiv aerob träning på just fotbollsspelare. Det visades att båda träningsformerna gav likvärdiga effekter på VO2 max medans enbart snabbhetsuthållighets träningen gav effekt på förmågan att utföra upprepade sprints.
Studien visade även att gruppen som utförde snabbhetsuthållighets träning fick bättre resultat på fotbollsspecifika tester än vad gruppen som utförde högintensiv aerob träning fick. Detta resultat är liknande det från studien av Hill-Haas (2009) och Iaia et al.
(2015), vilket innebär att snabbhetsuthållighets träning har större effekt på
fotbollsspecifik högintesivt intermittent arbete än vad högintensiv aerob träning har.
1.4 Problemformulering
I dagens elitfotboll är det vanligt att spela smålagsspel, det vill säga att spela 4 mot 4, 6 mot 6 eller 8 mot 8 utespelare under delar av träningar under träningsveckan. Syftet med detta är bland annat att få en fotbollsspecifik belastning som har visats ha positiva effekter på spelarnas fysiska förmåga (Dellal et al 2008., Hill-Haas et al. 2009.,
Impellizzeri et al 2006., Dellal et al. 2012., Los Arcos et al. 2015). Matchanalyser har visat att de individuella kraven under match kan skilja sig mycket mellan olika spelare beroende på bland annat spelarens position (Bangsbo, 1994., Andrzejewski et al. 2012).
Det är även sedan tidigare känt att det kan finnas en individuell skillnad i vilken belastning och träningseffekt smålagsspelet faktiskt innebär (Owen et al. 2014). Det är därför möjligt att smålagsspelet medför otillräcklig träningsbelastning för vissa spelare jämfört med vad som krävs under match. Det kan därför vara nödvändigt att addera individuell träning för att spelarna därmed ska kunna belastas på ett sådant sätt som innebär önskad effekt. Detta kan därmed innebära att spelarna blir bättre förberedda till matcherna med hänseende till prestationsförmåga. Individuell snabbhetsuthållighets träning har visats i fåtal studier belasta spelarna specifikt för fotboll (Hill-Haas 2009., Iaia et al. 2015), men det finns idag, mig veterligen, ingen studie som jämför dessa två typer av specifik träning för fotbollsspelare. Denna studie är därför inte bara intressant utifrån ett vetenskapligt perspektiv utan också utifrån en praktisk användning ur tränarsysnpunkt.
2 Syfte
Syftet med studien var att undersöka vilken av träningsmetoderna; smålagsspel eller snabbhetsuthållighets träning, som innebär störst prestationsförbättring i tre olika tester för fotbollsspelare.
2.1 Frågeställningar
Vilka effekter medför individuell snabbhetsuthållighets träning och smålagsspel på en rad fotbollsspecifika fysiologiska tester?
Finns det skillnader i träningseffekt mellan individuell snabbhetsuthållighets träning och smålagsspel?
3 Material och metod
3.1 Undersökningsdesign
Studien är en interventionsstudie med kvantitativ ansats. I studien undersöks och
jämförs prestationsresultat mellan specifik individuell snabbhetsuthållighets träning och traditionella smålagsspel hos fotbollsspelare. Studiens träningsintervention varar i 4 veckor med totalt 11 interventionstillfälle.
3.2 Urval
Två fotbollslag på semiproffesionell nivå i Göteborgsområdet.
3.3 Studiepopulation
I studien deltog 31 spelare som delades upp i två interventionsgrupper. En grupp utförde snabbhetsuthållighets träning (SUT; n=16) och en grupp utförde smålagsspel 6 mot 6 (SLS; n=15). Data från dessa spelare användes i studien och data från övriga spelare exkluderades.
Inklusionskriterier:
- Manliga fotbollsspelare i ett fotbollslag på semiprofessionell nivå.
Exklusionskriterier:
- Spelare som varit skadade inom 4 veckor innan studiestart.
- Spelare som vid datainsamlingstillfället hade någon form av skada som kunde ge missvisande data.
- Målvakter var inte med i studien eftersom deras rörelsemönster under match skiljer sig från utespelarnas.
- Spelare som närvarat mindre än 8 av 11 (73 %) av interventionstillfällena.
Tabell 1 Fysiologiska data för spelarna som deltog i studien
Antal spelare Ålder (år) Vikt (kg) Längd (cm) Fett % Snabbhetsuthållighets
träning (SUT)
n =16 21 ± 2,6 74 ± 6,6 183 ± 8,5 15 ± 3,5 Smålagsspel (SLS) n =15 22 ± 2,0 80 ± 8,4 184 ± 7,8 15 ± 3,4
3.4 Procedur
Initialt genomförde samtliga försökspersoner de olika testerna som är Yo-Yo IR2, Arrowhead agility test och Repeated sprint. Samma tester genomfördes återigen efter fyra interverntionsveckor. För att undersöka fettprocent gjordes även en DXA
undersökning (dual energy x-ray absorptiometry) i samband med baselinetesterna.
Denna undersökninsmetod är väl använd och visar god validitet (Ackland et al. 2012).
Försökspersonerna i de båda lagen randomiserades därefter i 2 grupper med 20 spelare i varje grupp. Spelarna deltog i lagets ordinarie träning förutom de sista 20 minuterna tre gånger i veckan de första tre veckorna och två gånger den sista interventionsveckan. Då utförde spelarna antingen individuell SUT eller SLS 6 mot 6.
Den individuella träningen var snabbhetsuthållighets produktionsträning och genomfördes med maximal insats på en förutbestämd bana (Bilaga A). Spelarna genomförde olika fotbollsspecifika rörelser som acceleration, inbromsning, vändning, och sprint i totalt 30 sekunder. Spelarna startade med löpning 20 meter och gjorde sedan en 90 graders vändning åt höger, sprang 10 meter, vände 180 grader och sprang 10 meter, vände 90 grader åt höger och sprang 20 meter, vände 180 grader och sprang 40 meter tillbaka till startlinjen. Banan utfördes varannat tillfälle med första vändningen åt höger och varannan med första vändningen åt vänster. Dessa intervaller repeterades första interventionsveckan 6 gånger, andra och tredje interventionsveckan 8 gånger och
fjärde interventionsveckan 10 gånger. Vilan vid samtliga tillfällen var 120 sekunder mellan varje intervall.
De övriga 12 spelarna genomförde SLS i form av 6 mot 6 på en planstorlek 40 x 32 meter. Speltiden på matcherna var första veckan 7 minuter och spelarna genomförde 2 matcher. Den andra och tredje interventionsveckan genomförde spelarna 2 matcher gånger 8 minuter. Den fjärde interventionsveckan genomförde spelarna 2 matcher gånger 9 minuter. Vid samtliga tillfällen var det 2 minuters vila mellan matcherna.
Spelen genomfördes med målvakter, som ej ingick i studien, och vanliga fotbollsregler med aktiv coaching från tränaren. Aktiv coaching från tränaren förekom även för gruppen som utför snabbhetsuthållighets träning.
Aktivitetsmönster under träningarna samlades in med hjälp av GPS (Catapult S5, Canberra, Australien). Denna insamling gjordes under den första träningen varje vecka under de tre första studieveckorna.
3.5 Testmetoder
3.5.1 YoYo IR 2
YoYo Intermittent Reocovery test level 2 (Bilaga B) genomfördes på konstgräs och innehåller 2 x 20 meters löpningar fram och tillbaka från startlinje, vändningslinje och mållinje med en progressivt ökande hastighet som kontrolleras av beepljud från en CDspelare. Mellan varje löpning fick försökspersonerna 10 sekunders aktiv återhämtning. Testet pågick tills spelarna inte längre klarade av att genomföra löpningarna inom den bestämde tiden. Testet är väl använt inom fotboll och
förekommer i bland annat studier av Bradly et al. (2011), Krustrup et al. (2006) och Mohr & Krustrup (2014) samt har visats vara ett bra test för att utvärdera
fotbollsspecifik uthållighet i form av korta högintensiva löpningar (Krusterup et al.
2003., Oberacker et al. 2012).
3.5.2 Arrowhead
Arrowhead Agility Test (Bilaga B) innebar att försökspersonerna genom maximal insats sprang från en startlinje framåt 10 meter sedan gjorde en 90 graders vändning åt höger, sprang 5 meter, gjorde en 135 graders vändning åt vänster och sprang 5 meter, gjorde en
135 graders vändning åt vänster och sprang 15 meter i mål. Testet repeterades två gånger åt vardera håll och den snabbaste tiden noterades. Mätningen genomförs med Musclelabs fotocellssystem. Testet förekommer i tidigare studier där fotbollsspelare undersöks (Di Mascio et al. 2015., Noon et al. 2015).
3.5.3 Repeated sprint
Repeated Sprint Ability (Bilaga B) genomfördes genom att försökspersonerna sprang från en startlinje med maximal insats 30 meter. Denna löpning upprepades 5 gånger med 25 sekunders återhämtning mellan varje sprint. Mätningen genomfördes med Musclelabs fotocellssystem som noterade tiden vid 5 meter och vid 30 meter för att även undersöka försökspersonernas sprintförmåga. Testet är vanligt förekommande i studier som undersöker förmågan till upprepade högintensiva löpningar hos
fotbollsspelare (Padulo et al.2015., Morcillo et al. 2015) Enligt en studie av Di Mascio et al. (2015) är reliabiliteten hög eftersom test-retest visade en variationskoefficient på 0.71 % och 0.84 %. Validiteten är hög eftersom testet korrelerar med högintensiva löpningar under den mest högintensiva perioden under match (r = -0.71 ; p = 0.01).
3.6 Dataanalys
Datan beräknades på medelvärde och standardavvikelse av de försökspersoners testresultat som deltog vid mättillfällena. Ett oberoende t-test genomfördes för att undersöka om det fanns någon signifikant skillnad i resultatförbättring mellan grupperna. Skillnaden i resultat mellan testtillfällena analyserades däremot med ett parat t-test. Signifikansnivån är satt till P < 0,05.
Beräkningarna gjordes med hjälp av Microsoft Excel och SPSS (Statistical Package for Social Science, version 21.0, Chicago, IL, USA).
3.7 Mätmetodernas validitet
Global Positioning System (GPS) är ett system som med hjälp av satelitnavigering mäter en mottagares position. På senare tid har den börjat användas inom idrotten för att bland annat mäta och utvärdera rörelser, förflyttningar, hastigheter, accelerationer och deaccelerationer. Enligt Randers et al. (2010) kan man använda GPS för att indentifiera intensitetsvariationer under en fotbollsmatch. Det kan dock skilja mellan olika varianter av systemet vilket innebär att jämförelser mellan olika matchanalyssystem ska göras med detta i åtanke.
Musclelab fotocellssystem (MuscleLab Ergotest Technology, Norway) användes för tidsmätning av Arrowhead agility test, sprint samt repeated sprint testerna. Metoden är väl använd i studier där tidsmätning utförs och förekommer i studier av Martinez- Valencia et al. (2015) och Goodall et al. (2014).
3.8 Etiskt resonemang
Studien genomfördes enligt vetenskapsrådets forskningsetiska principer som innefattar informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet 2011). En veckan innan studien började samlades den tänkta gruppen med försökspersoner för att informeras om studien. Unden detta tillfälle informerades försökspersonerna om eventuella komplikationer samt att försökspersonerna kan avsluta sin medverkan när som helst om de önskar, allt enligt vetenskapliga rådets
rekommendationer för etiska övervägande (Vetenskapsrådet 2011). Försökspersonerna fick därefter en vecka att överväga om de ville delta i studien eller inte. De personer som valde att delta fick då underteckna ett skriftligt dokument (Bilaga 3) som innebär att de väljer att vara med i studien.
4 Resultat
4.1 Bortfall
I studien blev totalt 40 spelare tillfrågade om de ville medverka. När all data var insamlad var det 31 spelare som klarat exklusionskriterierna och medvekade i något av testen och 9 spelare som exkluderats.
4.2 Testresultat
Vid den statistiska analysen av den fysiologiska datan var det ingen signifkant skillnad mellan grupperna i varken ålder, vikt, längd eller fettprocent. Det var inte heller någon signifikant skillnad mellan grupperna vid något av de testresultat som framkom under baselinetestet eller uppföljningstesten.
Gruppen som utfört SLS avverkade 1629 ± 287 meter medans SUTgruppen avverkade 1361 ± 87 meter vilket innebär en signifikant skillnad (p=0.021) i avverkad total löpdistans mellan grupperna (figur 1). Totalt har SLSgruppen avverkat 268 meter mer än SUTgruppen, vilket motsvarar skillnad på 16,5 %. Den insamlade GPS datan är ett medelvärde av tre träningspass, enbart från de sista 20 minuterna på träningspasset då gruppen var delad och träningsinterventionen utfördes.
Figur 1 visar skillnaden (medelvärde samt standardavvikelse) mellan träningsgrupperna i extern belastning med GPS data under interventionsdelen av träningspassen.
*: Indikerar signifikant skillnad (P <0.05) mellan SUT och SLS.
Gruppen som utförde SUT avverkade 238 ± 51 högintensiva löpmeter medans
SLSgruppen avverkade 14 ± 14 vilket innebar en signifikant skillnad (p=0.01) mellan grupperna (figur 2). SUTgruppen utförde 39 ± 8 explosvia accelerationer medans SLSgruppen utförde 28 ± 14 vilket inte betydde någon signifikant skillnad mellan grupperna. SUTgruppen utförde 51 ± 8 explosvia inbromsningar medans SLSgruppen utförde 19 ± 11 vilket innebar en signifikant skillnad (p=0.019) mellan grupperna. Den insamlade GPS datan är enbart från de sista 20 minuterna på träningspasset då gruppen var delad och träningsinterventionen utfördes.
1361
1629
0 500 1000 1500 2000
GPS totaldistans (meter)
Träningsform
Total distans
SUT (n=16) SLS (n=15)
*
Figur 2 visar mängden högintensiva aktioner i antal löpmeter för de båda grupperna med hjälp av GPS data under interventionsdelen av ett träningspass. Datan är presenterad som medelvärde samt standardavvikelse.
*: Indikerar signifikant skillnad (P <0.05) mellan SUT och SLS.
Resultaten av Yo-Yo IR2 testet visar att båda grupperna fick likvärdiga resultat vid baselinetestet i antalet avverkade löpmeter under Yo-Yo IR2 (figur 3). Den visar att båda grupperna har en signifikant ökning, SUT: (p=0.015) SLS: (p=0.031) vid uppföljningstestet jämfört med resultatet från baseline. Det är även en signinfikant skillnad (p= 0.036) mellan ökningen från baseline till uppföljning mellan grupperna.
Gruppen som genomförde SLS ökade avverkad löpdistans från 563 ± 140 meter till 785
± 201 meter. Detta är en ökning på 222 ± 113 meter vilket motsvarar en ökning på 39
%. Gruppen som genomförde SUT ökade avverkad löpdistans från 570 ± 147 meter till 893 ± 199 vilket är en ökning på 323 ± 125 meter vilket motsvarar en ökning på 56 %.
238
14
39 51 28
19
-50 0 50 100 150 200 250 300 350
SUT (n=16) SLS (n=15)
GPS löpmeter (meter)
Träningsform
Högintensiva aktioner
Blå = högintensiv löpning > 21 km/h Grön = Accelerationer > 3 m/s² Röd = Inbromsningar > 3 m/s²
*
*
Figur 3 visar resultat vid baselinetest, uppföljningstest samt förändring i antalet meter för Yo-Yo IR 2. Datan är presenterad som medelvärde samt standardavvikelse.
* : Indikerar signifikant skillnad (P <0.05) mellan baseline och uppföljning.
° : Indikerar signifikant skillnad (P <0.05) mellan SUT och SLS i förändring mellan baseline och uppföljning.
Figur 4 visar att det förekom en variation av individuell förändring mellan spelarna i förbättring av avverkad distans från baseline till uppföljning i Yo-Yo IR2. Spelarna i SUTgruppen hade en individuell förbättring på 200 till 680 meter och spelarna i SLSgruppen hade en individuell förbättring på 20 till 360 meter.
Figur 4 Visar den individuella förändringen i antal löpmeter från baseline till uppföljnigstestet i Yo-Yo IR2
570 563
893 785
323 222
0 200 400 600 800 1000 1200
SUT (n=16) SLS (n=15)
Löpdistans Yo-Yo IR 2 (m)
Träningsform
Yo-Yo IR 2
Distans (m) Baseline
Distans (m) Uppföljning
Distans (m) Förändring
* *
°
0 100 200 300 400 500 600 700 800 900
Förändring Yo-Yo IR2 (meter)
Träningsform
Individuell förändring Yo-Yo IR2
SUT (n=16) SLS (n=15)
Det var ingen signifikant förändring från baseline till uppföljning för någon av grupperna i Arrowhead agility test med vändning åt höger eller vänster (figur 5). Det fanns inte heller någon signifikant skillnad mellan grupperna i samma tester.
Figur 5 - Figuren visar förändringen för de båda grupperna på Arrowhead agility test med vändning åt höger och med vändning åt vänster. Datan är presenterad som medelvärde samt standardavvikelse.
Det var ingen signifikant förändring från baseline till uppföljning för någon av grupperna i Repeated sprint ability på varken 5 eller 30 meter (figur 6). Det var inte heller någon signifikant skillnad mellan grupperna på samma tester.
Figur 6 - Figuren visar förändringen av samtliga genomförda löpningarna under testet Repeated sprint ability vid 5 och 30 meter. Värdet visas som medelvärde samt standardavvikelse för samtliga försökspersoner i gruppen under baselinetestet samt uppföljningstest.
0,02
-0,031 0,043
-0,016
-0,4 -0,3 -0,2 -0,1 0 0,1 0,2 0,3 0,4
Förändring Arrowhead (sekunder)
Träningsform
Arrowhead agility test
Arrowhead förändring (höger) Arrowhead förändring (vänster)
SUT (n=15) SLS (n=12)
0,009
-0,039 -0,017
-0,05
-0,2 -0,15 -0,1 -0,05 0 0,05 0,1 0,15
Förändring 5 m och 30 m sprint (sekunder)
Träningsform
Repeated sprint ability
Förändring 5 meter Förändring 30 meter
SUT (n=13) SLS (n=12)
Det var ingen signifikant skillnad för någon av grupperna i förändring av sprintförmåga på varken 5 eller 30 meter (figur 7). Det var inte heller någon signifikant skillnad mellan grupperna på samma tester.
Figur 7 - Figuren visar förändring av personbästa på 5 meters sprint och 30 meters sprint. Datan presenteras som medelvärde samt standardavviklese.
5 Diskussion
Syftet med denna studie var att undersöka vilken av träningsmetoderna; smålagsspel eller snabbhetsuthållighets träning, som innebär störst prestationsförbättring i tre olika tester för fotbollsspelare. För att kontrollera vilken extern belastning de olika
träningsmetoderna innebar användes GPSmätningar för att undersöka total distans samt antal högintesiva aktioner under interventionspassen.
5.1 Resultatdiskussion
Huvudfyndet i denna studie var att gruppen som utförde SUT hade en signifikant högre resultatförbättring på Yo-Yo IR2 än gruppen som utförde SLS.
5.1.1 Yo-Yo IR 2
Resultatet ifrån studien visar att både SUTgruppen samt SLSgruppen hade en
signifikant förbättring av avverkade meter på Yo-Yo IR2 på 56 % respektive 39 % från baselinetestet till uppföljningstetset. Detta visar att båda träningsformerna medför en förbättring av förmågan att utföra fotbollsliknande intermittent arbete i form av korta
0,03
-0,03
0,02 0,02
-0,2 -0,15 -0,1 -0,05 0 0,05 0,1 0,15 0,2
Förändring 5 m och 30 m (sekunder)
Träningsform
5 och 30 meter sprint
Personbästa förändring 5 meter Personbästa förändring 30 meter
SUT(n=15) SLS (n=12)
högintensiva löpningar. Dessa resultat är i likhet med tidigare studier som visat att SLS medför förbättring av förmågan att utföra högintensiva löpningar (Iaia et al. 2009., Hill- Haas et al. 2011). Resultaten är även i likhet med de studier som visat att individuell SUT förbättrar samma förmåga (Iaia et al. 2009., Ferrari Bravo et al. (2008). Även studien av Ingebrigtsen et al. (2013) visade resultat att SUT medförde en signifikant förbättring på Yo-Yo IR2 jämfört med kontrollgrupp.
Resultatet från föreliggande studie visar även att det är en signifikant skillnad i förbättring mellan grupperna då gruppen som utförde SUT hade en 17 % större
förbättring än vad gruppen som utförde SLS hade. Denna stora skillnad i resultat mellan grupperna verkar bero på skillnaden i högintesiva aktioner under interventionstiden snarare än den totala avverkade distansen. Som kan utläsas i figur 2 utsattes gruppen som utförde SLS för högre avverkad totaldistans än vad gruppen som utförde SUT gjorde. Däremot utsattes SUTgruppen för signifikant fler högintensiva löpningar samt explosiva inbromsningar än SLSgruppen gjorde.
Det ska dock nämnas att även om det var en signifikant skillnad i resultatförbättring mellan grupperna förekom det stor individuell skillnad mellan de olika
försökspersonerna och deras resultatförbättring på Yo-Yo IR2. Som kan utläsas i figur 3 verkar det vara möjligt att få en stor resultatförbättring oavsett vilken av
träningsformerna du utför. Denna individuella skillnad kan bero på till exempel
motivation vilket bekräftas av Los Arcos et al. (2015) vars studie visade att smålagsspel medför högre motivation och upplevs roligare än individuell intervallträning. Om en spelare upplever att det är roligt att utföra träningsformen är det större chans att han utför en aktion oftare samt med maximal insats (Los Arcos et al. 2015).
5.1.2 Arrowhead Agility Test
Reslutatet ifrån studien visar att det inte fanns någon signifikant skillnad i
resultatförbättring mellan baselinetestet och uppföljningstestet för varken gruppen som utförde SUT eller gruppen som utförde SLS. För att uppnå resultatförbättring på Arrowhead agility test eller någon annan form av riktningsförändringstest verkar det inte vara högintensiva löpningar, explosiva accelerationer eller explosiva inbromsningar som är mest effektivt.
Tidigare studier som visat på resultatförbättring av riktningsförändringstest har fått resultat genom olika varianter av styrketräning. En studie av Hoya et al. (2016) visade att excentrisk styrketräning för benen medförde förbättrade resultat på ett test för
riktningsförändringar. En studie av Ramirez-Campillo et al. (2015) visade att
plyometrisk träning medförde förbättring på ett test för riktningsförändringar. En studie av Keiner et al. (2014) visade att ett långvarigt styrkeprogram över två år medförde förbättrade resultat på riktningsförändringstest.
Däremot verkar det vara möjligt att få resultatförbättring genom smålagsspel med få antal spelare. En studie av Dellal et al. (2012) visade resultat att smålagsspel 2 mot 2 innebar förbättring i ett riktningsförändringstest. Detta bekräftas av en studie av Chaouachi et al. (2012) vars studie visade på resultatförbättring på ett
riktningsförändringstest genom smålagsspel i spelformen 1 mot 1, 2 mot 2 samt 3 mot 3. Detta är i likhet med förliggande studie då SLSgruppen har en svag tendens till föbättring jämfört med SUTgruppen. Eftersom föreliggande studie inte fått någon signifikant resultatförbättring på SLS kan det antas att formen på smålagsspelet i studien inte var optimal för resultatförbättring på just detta test. Om SLS utförts med färre antal spelare likt tidigare studier (Dellal et al. 2012., Chaouachi et al. 2012) hade eventuellt resultatförbättringen varit större.
5.1.3 Repeated sprint ability
Det förekom ingen signifiknat resultatförbättring för någon av grupperna på varken repeated sprint ability på 5 och 30 meter eller sprintförmågan på 5 och 30 meter. Detta resultat är i likhet med det från Hill-Haas et al. (2009) vars studie visade att varken SLS eller individuell intervallträning medför en förbättring på den repeterade sprintförmågan eller vanlig sprintförmåga. En studie av Owen et al. (2012) visade å andra sidan att SLS 3 mot 3 under en 4 veckors period medförde en förbättring av både den repeterade sprintförmågan samt sprintförmågan på 10 meter.
Skillanden mellan resultatet från studien av Owen et al. (2012) och föreliggande studie kan bero på skillnaden i metoden. I studien av Owen et al. (2012) utfördes SLS i form av spel 3 mot 3 i 3 minuters intervaller till skillnad mot föreliggande studie då SLS utfördes 6 mot 6 i intervaller på 7, 8 eller 9 minter. Detta kan indikera att det färre antalet spelare innebar fler aktioner samt fler högintensiva aktioner, vilket i sin tur medför en förbättring av den explosiva repeterade sprintförmågan samt den vanliga sprintförmågan. Att olika typer av smålagsspel medför olika typer av fysiologisk belastning och därmed träningseffekt bekräftas av Owen et al. (2014), Allen et al.
(1998) samt av Casamichana & Castellano (2010).
Eftersom varken SUT eller SLS medförde någon signifikant förbättring på varken sprintförmågan eller den repeterade sprintförmågan kan det antas att varken SUT eller denna form av SLS är tillräcklig för att medföra förbättring av just dessa förmågor.
Tidigare studier har visat att styrketräning samt plyometrisk träning medför förbättring av just detta (Karsten et al. 2016., Ronnestad et al. 2008., Markovic et al. 2007).
5.2 Metoddiskussion
En av studiens styrkor är antalet försökspersoner samt det faktum att träningsgrupperna var homogena utan signifikanta skillnader av fysiologiska data efter randomiseringen.
Även det faktum att GPSsystem användes för att kontrollera extern belastning ses som en stor styrka vilken inte är vanligt förekommande i liknande studier.
Metoden hade dock vissa begränsningar. Den individuella beslatningen för spelarna kontrollerades inte under interventionstiden och därmed kan individuella variationer förekommit. Eftersom båda lagen spelade träningsmatcher och den individuella speltiden inte kontrollerades kan det vara skillnad i speltid mellan försökspersonerna.
Även spelarnas position samt matchens karraktär kan ha påverkat den individuella belastningen under match vilket bekräftas av Bangsbo (1994) samt Andrzejewski et al.
(2012). Spelarna kan även ha genomfört egenträning i form av explosiv styrketräning vilket enligt Wong et al. (2010) samt Karsten et al. (2016) leder till förbättrade testresultat på Yo-Yo test och därmed kan ha påverkat resultaten i de olika testerna.
De yttre förutsättningarna kan ha påverkat resultatet på Yo-Yo testet. Eftersom testet genomfördes utomhus på konstgräs i februari varierade vädert. På baselinetestet var det kallt men torrt på planen vilket innebar att spelarna hade bra fäste vid vändningarna.
Däremot var det under uppföljningstestet kallt och lite snö vilket innebar svårigheter för vissa av spelarna att utföra vändningar med maximal insats.
Det förekom även en del bortfall vid de olika testtillfällena på grund av skador samt sjukdom. Detta innebar att antalet försökspersoner skillde sig mellan de olika testerna vilket inte var optimalt för jämförelser mellan grupperna.
5.3 Framtida forskning
Med resultaten från föreliggande studie i åtanke hade det varit intressant att genomföra en liknande studie med en något förändrad metod. Att utföra SLS med färre antal
spelare eller addera inslag av plyometrisk träning skulle kunna innebära större möjlighet
till resultatförbättring i de explosiva testerna i likhet med tidigare studier (Dellal et al.
2012., Chaouachi et al. 2012., Owen et al. 2012., Ronnestad et al. 2008., Markovic et al.
2007., Ramirez-Campillo et al. 2015). Denna förändring skulle dock kunna innebära att resultatförbättringen på Yo-Yo IR2 inte blir lika stor.
6 Slutsats
Resultatet i denna studie visar att smålagsspel är en bra träningsform då den innbär fotbollsspecifik fysisk belastning vilket leder till ett förbättrat resultat på Yo-Yo IR2.
Det kan dock vara att föredra att addera snabbhetsuthållighets träning i form av
individuell löpning. Detta kan innebära fler antal högintesiva löpningar samt explosiva aktioner och därmed möjlighet till större resultatförbättring på Yo-Yo IR2 än enbart SLS. Eftersom varken SUTgruppen eller SLSgruppen har fått någon signifikant förbättring av maximal sprinthastighet eller förmåga att ta upprepade högintensiva löpningar kan det vara att föredra att addera någon form av explosiv träning för att förbätra dessa förmågor.
Referenser
Internet:
www.fifa.com/worldfootball/bigcount/officials.htmlmm/document/footballDevelo pment/Refereeing/02/36/01/11/LawsofthegamewebEN_Neutral.pdf)
[Hämtad: 2015-10-11]
Fotbollförbundets verksamhetsberättelse Idrotten i siffror (2014)
http://fogis.se/ImageVault/Images/id_104601/scope_0/ImageVaultHandler.aspx [Hämtad: 2015-10-11]
http://www.rf.se/ImageVaultFiles/id_63562/cf_394/RF_i_siffror_2014.PDF [Hämtad: 2015-09-17]
Ackland T R, Lohman T G, Sundgot-Borgen J, Maughan R J, Meyer N L, Stewart A D, Wolfram M. (2012). Current Status of Body Composition Assessment in Sport Review and Position Statement on Behalf of the Ad Hoc Research Working Group on Body Composition Health and Performance, Under the Auspices of the I.O.C. Medical Commission. Sports Medicine 42 (3):
227-249.
Aguiar MVD., Botelho G, Gonçalves, B & Sampaio J. (2013) Physiological Responses and Activity Profiles of Football Small-Sided Games. Journal of Strength & Conditioning Research. 27(5): 1287-1294.
Allen J. D., Butterly R., Welsch M. A., Wood R, (1998) The physical and physiological value of a 5-a-sida soccer traning to a 11-a-side match play.
Journal of Human Movement Studies. 34: 1-11
Andrzejewski M., Chmura J., Pluta B. och Kasprzak A, (2012) Analysis of motor activities of professional soccer players. Journal of Strength and Conditioning Research. 26(6):1481-1488
Bangsbo J, Norregaard L, Thorso F, (1991). Activity profile of competition soccer. Canadian Journal of Sports Science. 16: 110–116
Bangsbo J, (1994) The Physiology of soccer with special reference to intense intermittent exercise. Acta Physiology Scandinavia 619:1-155
Bangsbo J, Mohr M, Krustrup P. (2006) Physical and metabolic demands of training and match-play in the elite football player. Journal of Sports Science.
24(7):665–674.
Bangsbo J, Mohr M, Poulsen A, Perez-Gomez J, Krustrup P. (2006) Training and testing the elit athlete. Journal of Exercise Science and Fitness. Vol 4 (1).
Bangsbo J, Iaia FM, Krustrup P. (2008) The yo-yo intermittent recovery test: a useful tool for evaluation of physical performance in intermittent sports. Sports Medicine. 38(1):37– 51.
Bradley PS, Mohr M, Bendiksen M, Randers MB, Flindt M, Barnes C, Hood P, Gomez A, Andersen JL, Di Mascio M, Bangsbo J, Krustrup P, (2011) Sub- maximal and maximal Yo-Yo intermittent endurance test level 2: heart rate response, reproducibility and application to elite soccer. European Journal of Applied Physiology. 111(6):969-78
Barnes C, Archer DT, Hogg B, Bush M, Bradley PS. (2014) The Evolution of Physical and Technical Performance Parameters in the English Premier League: International Journal of Sports Medicine. 35 (13):1095-100
Casamichana, David & Castellano, Julen (2010) Time–motion, heart rate, perceptual and motor behaviour demands in small-sides soccer games: Effects of pitch size. Journal of Sports Sciences. 28 (14):1615-1623
Casamichana, D. Castellano, J. & Dellal, A. (2013) Influence of Different Training Regimes on Physical and Physiological Demands During Small-Sided Soccer Games: Continuous vs. Intermittent Format. Journal of Strenght and
Condintion Research. 27(3): 690-697
Chaouachi A, Chtara M, Hammami R, Chtara H, Turki O, Castagna C. (2012).
Multidirectional Sprints and Small-Sided Games Training Effect on Agility and Change of Direction Abilities in Youth Soccer. Journal of Strenght and
Condintion Research. 28(11):3121-3127.
Di Mascio M., Ade J. & Bradley PS. (2015) The reliability, validity and sensitivity of a novel soccer-specific reactive repeated-sprint test (RRST).
European Journal of Applied Physiology. Sept 3. [E-pbublished]
Dellal, A., Chamari, K., Pintus A., Girard O., Cotte, T., Keller, D. (2008) Heart Rate Responses During Small-Sided Games and Short Intermittent Running Training in Elite Soccer Players: A Comparative Study. Journal of Strength &
Conditioning Research: September 22(5): 1449-1457
Dellal, A., Logo-Penas, C., Wong, D. P., & Chamari, K. (2011). Effect of the number of ball contacts within bouts of 4 vs. 4 small-sided soccer games.
International Journal of Sports Physiology and Performance, 6(3): 322-333.
Dellal A, Varliette C, Owen A, Chirico E N, Pialoux V. (2012). Small-Sided Games Versus Interval Training in Amateur Soccer Players: Effects on the Aerobic Capacity and the Ability to Perform Intermittent Exercises With Changes of Direction. Journal of Strength & Conditioning Research. 26(10):
2712-2720.
Ferrari Bravo D, Impellizzeri FM, Rampinini E, Castagna C, Bishop D, Wisloff U. Sprint vs. interval training in football. International Journal of Sports Medicine. 29(8):668–674.
FraduaL, Zubillaga A, Caro O, Fernández-GarcíaA, Ruiz-Ruiz C & Tenga A.
(2013) Designing small-sided games for training tactical aspects in soccer:
Extrapolating pitch sizes from full-size professional matches. Journal of Sports Sciences, 31(6): 573-581
Goodall S, Charlton K, Howatson G, Thomas K. (2014). Neuromuscular Fatigability during Repeated-Sprint Exercise in Male Athletes. Medicine and Science in Sports and Exercise,47 (3): 528-536.
Hill-Haas SV, Coutts AJ, Rowsell GJ, Dawson BT (2009). Generic versus small-sided game training in soccer. International Journal of Sports Medicine.
30(9): 636-642
Hill-Haas SV, Dawson B, Impellizzeri FM, Coutts AJ (2011). Physiology of Small-Sided Games Training in Football. Sports Medicine. 41(3): 199-220
Hoyoa M, Sañudob B, Carrascob L, Mateo-Cortesa J, Domínguez-Coboa S, Fernandesc O, Del Ojoa J, Gonzalo-Skokd O. (2016) Effects of 10-week
eccentric overload training on kinetic parameters during change of direction in football players. Journal of Sports Sciences. DOI:
10.1080/02640414.2016.1157624
Iaia F, Thomassen M, Kolding H, Gunnarsson T, Wendell J, Rostgaard T (2008). Reduced volume but increased training intensity elevates muscle Na+- K+ pump alpha1-subunit and NHE1 expression as well as short-term work capacity in humans. American Journal of Physiology. 294(3): 966–974.
Iaia F.M., Rampinini E, Bangsbo J. (2009) High-intensity training in football.
International Journal of Sports Physiology and Performance, 2009, 4, 291-306
Iaia F.M., Fiorenza M., Perri E., Alberti G., Millet G., Bangsbo J. (2015). The Effect of Two Speed Endurance Training Regimes on Performance of Soccer Players. PLoS One. 10(9). [E-pbublished]
Impellizzeri F. M., Marcora M., Castagna C., Reilly T., Sassi A., Iaia F. M., Rampinini E. (2006). Physiological andPerformance Effects of Generic versus Specific Aerobic Training in Soccer Players. International Journal of Sports Medicine. 27(6): 483-492
Ingebrigtsen J, Bendiksen M, Randers MB, Castagna C, Krustrup P, Holtermann A, (2012) YoYo IR2 testing of elite and subelite soccer players: performance heart rate response and correlations to other interval tests.Journal of Sports Science. 30(13):1337-45
Ingebrigtsen J., Shalafawi A., Tönnessen E., Krusterup P., Holtermann A.
(2013) Performance effects of 6 weeks of an aerobic production training in junior elit soccer players. Journal of Strength and Conditioning Research. 27 (7):
1861–1867
Jensen L, Bangsbo J, Hellsten Y. (2004). Effect of high intensity training on capillarization and presence of angiogenic factors in human skeletal muscle.
Journal of Physiology. 557(Pt 2):571–582.
Karsten B, Larumbe-Zabala E, Kandemir G, Hazir T, Klose A, Naclerio F.
(2016) The Effects of a 6-Week Strength Training on Critical Velocity,
Anaerobic Running Distance, 30-M Sprint and Yo-Yo Intermittent Running Test Performances in Male Soccer Players. PLoS ONE 11(3). [E-pbublished]
Keiner M, Sander A, Wirth K, Schmidtbleicher D. (2014). Long-Term Strength Training Effects on Change-of-Direction Sprint Performance. Journal of Strength & Conditioning Research. 28(1): 223-231
Krustrup P, Mohr M, Amstrup T, Rysgaard T, Johansen J, Steensberg A, Pedersen P K, Bangsbo J. (2003). The Yo-Yo Intermittent Recovery Test:
Physiological Response, Reliability, and Validity. Medicine and Science in Sports and Exercise. 35(4):697–705
Krustrup P, Mohr M, Steensberg A, Bencke J, Kjaer M, Bangsbo J. (2006) Muscle and blood metabolites during a soccer game: implications for sprint performance. Medicine of Science and Sports Exercise. 38(6):1165–1174.
Krustrup P, Mohr M, Nybo L, Jensen JM, Nielsen JJ, Bangsbo J, (2006) The Yo- Yo IR2 test: physiological response, reliability, and application to elite soccer.
Medicine Science of Sports Exercise. Sep;38(9):1666-73.
Los Arcos A, Vázquez JS, Martín J, Lerga J, Sánchez F, Villagra F, Zulueta JJ (2015). Effects of Small-Sided Games vs. Interval Training in Aerobic Fitness and Physical Enjoyment in Young Elite Soccer Players. PLOS one. September 2;10(9) [E-pbublished]
Markovic G, Jukic I, Milanovic D, Metikos D. (2007) Effects
of sprint and plyometric training on muscle function and athletic performance.
Journal of Strength and Conditioning Reasearch. 21(2):543–549
Martinez-Valencia M A, Romero-Arenas S, Elvira J L, González-Ravé J M, Navarro-Valdivielso F, Alcaraz P E. (2015). Effects of Sled Towing on Peak Force, the Rate of Force Development and Sprint Performance During the Acceleration Phase. Journal of Human Kinetics. 46 (1):139-148
McKenna M, Schmidt T, Hargreaves M, Cameron L, Skinner SL, Kjeldsen K.
(1993). Sprint training increases human skeletal muscle Na(+)-K(+)-ATPase concentration and improves K+ regulation. Journal of Applied Physiolgy.
75(1):173–180.
Mohr, P Krustrup och J Bangsbo, (2003). Match performance of high-standard soccer players with special reference to development of fatigue. Article. Journal of Sport Scienses, 21(7):519-528
Mohr, P Krustrup, J Bangsbo (2005). Fatigue in soccer: A brief review. Review.
Journal of Sport Sciences. 23(6):593-599
Mohr, P Krustrup (2014). Yo-Yo intermittent recovery test performances within an entire football league during a full season. Journal of Sport Sciences.
32(4):315-27
Mohr M. Iaia F.M. (2014). Physiological basis of fatigue resistance training in competitive football. Sports Science Exchange. 27:126 1-9
Morcillo JA, Jiménez-Reyes P, Cuadrado-Peñafiel V, Lozano E, Ortega-Becerra M, Párraga J. (2015). Relationships between repeated sprint ability, mechanical parameters, and blood metabolites in professional soccer players. Journal of Strenght and Conditioning Research. Juni; 29(6):1673-82
Noon MR, James RS, Clarke ND, Akubat I, Thake CD (2015). Perceptions of well-being and physical performance in English elite youth footballers across a season. Journal of Sports Science. September 18:1-10 [E-pbublished]
Oberacker LM, Davies SE, Haff GG, Witmer CA, Moir GL. (2012). The Yo-Yo IR2 test: physiological response, reliability, and application to elite soccer.
Journal of Strenght and Conditioning Research. 26(10):2734-2740
Owen A.L, Wong D.P, Paul D, Dellal A (2012). Effects of a Periodized Small- Sided Game Training Intervention on Physical Performance in Elite
Professional Soccer. Journal of Strenght and Conditioning Research. 26 (10):2748-2754
Owen A.L, Wong D.P, Paul D, Dellal A (2014). Physical and technical comparisons between various-sided games within professionalsoccer.
International Journal of Sports Medicine. Apr; 35(4):286-92
Padulo J, Tabben M, Ardigò LP, Ionel M, Popa C, Gevat C, Zagatto AM, Dello Iacono A. (2015). Repeated sprint ability related to recovery time in
young soccer players. Research Sports Medicine. Augusti 14:1-12 [E- pbublished]
Ramirez-Campillo R, Meylan C, Alvarez-Lepin C, Henriques-Olguin C, Martinez D, Andrade D, Castro-Sepulveda M, Burgos C, Baez E. I, Izquierdo M. (2015). The effects of interdays rest on adaptation to 6 weeks of plyometric training in young soccer players. Journal of Strength and Conditioning
Reasearch. 29(4):972–979
Randers M, Mujika I, Hewitt A, Santisteban J, Bischoff R, Solano R, Zubillaga A, Peltola E, Krustrup P & Mohr M. (2012). Application of four different football match analysis systems: A comparative study. Journal of Sports Sciences. 28(2):171-178
Ronnestad B, Kvamme N, Sunde A, Raastad T. (2008) Short-term effects of strength and plyometric training on sprint and jump performance in
professional soccer players. Journal of Strength and Conditioning Reasearch. 22 (3):773-780
Ross A, Leveritt M (2001). Long-term metabolic and skeletal muscle adaptations to short-sprint training: implications for sprint training and tapering. Sports Medicine. 31(15):1063–1082.
Stølen T, Chamari K, Castagna C, Wisløff U. (2005) Physiology of Soccer.
Sports Medicine. 35(6): 501-536
Vetenskapsrådet (2011). Forskningsetiska principer – inom humanistisk- samhällsvetenskaplig forskning.
Wisløff, U., Helgerud, J., Hoff, J. (1998) Strength and endurance of elite soccer players. Medicine Science of Sports Exercise. Vol 30:462–47.
Wong, P-L, Chaouachi, A, Chamari, K, Dellal, A, and Wisloff, U. (2010) Effect of preseason concurrent muscular strength and high-intensity
interval training in professional soccer players. Journal of Strength and Conditioning Reasearch. 24 (3): 653-660
Bilagor
Bilaga A Träningsbana snabbhetsuthållighets träning
Start med löpning 20 meter framåt (1.), sedan en 90 graders vändning åt höger, spring 10 meter (2.), vänd 180 grader och spring 10 meter (3.), vänd 90 grader åt höger och spring 20 meter (4.), vänd 180 grader och spring 40 meter (5.) tillbaka till startlinjen.
Bilaga B Testmetoder
1. Yo-Yo Intermittent Recovery 2
Start med att springa 20 meter till vändningslinjen, spring 20 meter tillbaka. Jogga 5 meter till återhämtningslinjen och 5 meter tillbaka. Återhämtningstiden är alltid samma på 10 sekunder. Löphastigheten blir progressivt ökande och kontrolleras av beepljud från en CDspelare. Testet pågår till försökspersonerna inte längre klarar genomföra löpningarna inom den bestämda tiden.
2. Arrowhead Agility Test
Start med löpning med maximal insats från en startlinje framåt 10 meter sedan en 90 graders vändning åt höger (A), sprang 5 meter, gjorde en 135 graders vändning åt vänster (D) och sprang 5 meter, gjorde en 135 graders vändning åt vänster (B) och sprang 15 meter i mål.
hhs
3. Repeated Sprint Ability
Start med löping från startlinjen med maximal insats 30 meter framåt (A) till mållinjen.
Efter denna löpning joggar försökspersonerna tillbaka till startlinjen på högst 25 sekunder och förbereder sig för nästa upprepning. Detta upprepades 5 gånger.
B A
Bilaga C Information och förfrågan om deltagande
Försökspersonsinformation för studie: Effekter av individuell snabbhetsuthållighets träning jämfört med smålagsspel i fotboll
Härmed tillfrågas du som försöksperson till studien ”Effekter av individuell snabbhetsuthållighetsträning jämfört med smålagsspel i fotboll”
Bakgrund och syfte
I dagens elitfotboll är det vanligt att man spelar smålagsspel, dvs att man spelar 4 mot 4, 6 mot 6 eller 8 mot 8 utespelare under delar av träningar under träningsveckan i syfte att en fotbollsspecifik belastning som har visats ha positiva effekter på spelarnas fysiska förmåga. I tidigare studier har man sett att smålagsspel inte nödvändigtvis motsvarar spelarnas fysiska belastning som de utsätts för under matcher. Det kan därför vara nödvändigt att addera individuell träning för spelarna för att de därmed ska kunna belastas på ett sådant sätt som ger dem effekt och därför vara bättre förberedda till matcherna. Individuell snabbhetsuthållighets träning har visats i fåtal studier belasta spelarna specifikt för fotboll, men det finns inga tidigare studier som undersökt skillnader i träningseffekt mellan smålagsspel och snabbhetsuthållighetsträning för fotbollsspelare. Denna studie är en interventionsstudie där prestationseffekter och fysiologiska effekter jämförs mellan specifika individuella
snabbhetsuthållighetsövningar med traditionella smålagsspel hos fotbollsspelare på kort sikt. Denna studie är därför inte bara intressant utifrån ett vetenskapligt perspektiv utan också utifrån en praktisk användning ur tränarsynpunkt.
Hur går studien till?
Först genomför du ett antal prestationstester (se nedan).
Du som försöksperson kommer därefter delta i lagets normala träning förutom de sista 20 minuterna 3 gånger i veckan under en 4 veckorsperiod. Vid dessa träningspass utför du, beroende på vilken grupp du kommer tillhöra, antingen individuell snabbhetsuthållighets träning (maximalt arbete under 30 sek i en bana med olika riktningar och sträckor som innehåller moment både med och utan boll) eller en typ av smålagsspel 6 mot 6.
Under vissa av träningspassen kommer du ha en liten väst på dig med en GPS enhet som mäter aktivitetsmönster, vilken placeras i höjd med skulderbladen i västen.
Beskrivning av prestationstester:
Totalt kommer du genomföra följande 3 prestationstester vid 2 tillfällen under 4 veckorsperioden:
1. Ett Yo-Yo IntermittentReocovery test level 2 vilket innebär 2 x 20 m löpningar fram och tillbaka från startlinje, vändningslinje och mållinje med en progressivt ökande hastighet.
2. Ett Arrowhead Agility Test innebär att du genom maximal insats springer fram 10 m sedan gör en 90 graders vändning åt höger, springer 5 m, gör en 180 graders vändning och springer 15 m i mål.
3. Ett Repeated sprint ability test som innebär att du springer med maximal hastighet 30 m, 5 gånger med 25 sekunders vila mellan varje sprint.
Vem kan delta i studien?
För att kunna deltaga i studien måste du fyllt 19 år och varit skadefri de senaste 4 veckorna.
Finns det några fördelar?
Du får som försöksperson feedback på flera fotbollsspecifika test som mäter din förmåga att på kort sikt återhämta dig mellan intensiva aktioner under och efter träning och match. Studiens resultat kan även komma att vara betydelsefullt för din
utvecklingspotential på sikt, då vi hoppas kunna utröna vilken träningsmetod som är effektivast.
Hantering av persondata och prov:
Proverna kommer att förvaras kodade, vilket innebär att de inte direkt kan härledas till dig som person. Proverna liksom en tillhörande identifieringslista (kodnyckel) förvaras på ett säkert sätt och åtskilda. Proverna får endast användas på ett sätt som du ger samtycke till. De kan endast bli aktuella för ett nytt forskningsprojekt efter det att du lämnat ett nytt samtycke och godkännande skett av etikprövningsnämnden. Du har full rätt att utan närmare förklaring begära att dina prover ska förstöras eller avidentifieras (dvs. de kan inte spåras till din person).
Förväntan av dig som försöksperson i studien ”Effekter av individuell snabbhetsuthållighets träning jämfört med smålagsspel i fotboll”
Deltagandet i studien är helt frivillig och kan avbrytas vid vilken tidpunkt som helst.
