Greta Arwidsson 85 år Berg, Gösta Fornvännen 91-97 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1991_091 Ingår i: samla.raa.se

Greta Arwidsson 85 år

Berg, Gösta

Fornvännen 91-97

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1991_091

Ingår i: samla.raa.se

Greta Arwidsson 85 år

Av Gösta Berg och Jan Peder Lamm

Den 5 juli 1991 fyller Greta Arwidsson 85 år. Det är i hög grad en pionjärinsats inom svensk arkeologisk forskning vi då har anledning att uppmärksamma. På sin meritlista kan Greta Arwidsson nämligen bl. a. anföra att hon i tur och o r d n i n g varit Sveriges första kvinna på posterna som landsantikvarie, professor i äm-net nordisk och j ä m f ö r a n d e fornkunskap och arbetande ledamot i Kungl. Vitterhetsakade-mien.

Greta Arwidssons karriär skall här tecknas mot bakgrunden av tidigare generationers in-tresseinriktning och verksamhet.

Släkten Arwidsson har haft en finsk period. Den härstammar från en soldat från Nyåker i Äppelbo socken i Dalarna, som stupade i sla-get vid Storkyro 1714. Greta Arwidssons far-fars far Adolph Ivar Arwidsson (1791-1858) var prästson. Efter studier vid Äbo akademi blev han docent i allmän historia därstädes. Han framträdde som skald och publicist men blev av politiska skäl förvisad från universite-tet och flyttade 1823 till Sverige där han re-dan tidigare hade nära kontakter med intellek-tuella kretsar. 1824 knöts han till Kungl. bib-lioteket i Stockholm. Genom utgivandet av arbetet Svenska Fomsånger ( 1 - 3 , 1834—42), " d e n förste videnskabdige visudgave i Nor-d e n " (Moltke Moe) utförNor-de han en framståen-de gärning inom fölklivsförskningens eller som vi n u m e r a skulle säga folkloristikens om-råde. Samtidigt behöll han sitt levande intres-se för sin finska hembygd, såsom Elias Lönn-rot tolkade det i inskriften på hans grav på Viborgs kyrkogård, i svensk översättning:

Förd utaf kärlek till fädernas j o r d , som af kärlek han lämnat,

slutes med kärlek han nu moderligt ömt i dess famn.

Adolph Ivars son Thorsten Adolf Arwids-son (1827-93) blev sjöofficer, slutligen kom-mendör. En tid var han chef för

Sjöfartsver-ket. Hans stora intresse gällde uppmätningar och studiet av våra kustnära vatten. Bl. a. in-förde han nya kompasser i samband med de olägenheter som uppstod vid övergången från trä- till järnfartyg. Utom sina fackkunskaper besatt han en omfattande humanistisk bild-ning.

Greta Arwidssons far Ivar Arwidsson (1873—1936) kom att ägna sig åt naturveten-skaplig forskning. Efter studier vid Stock-holms högskola och Uppsala universitet blev han fil.dr 1907 och därefter Statens fiskeri-assistent 1 9 0 6 - 2 1 . Sistnämnda år blev han kemservator vid zoologiska museet i Uppsala och två år senare docent i zoologi vid universi-tetet. Hans doktorsavhandling om de skandi-naviska och arktiska havsborstmaskarna är ett grundläggande arbete. Som fiskeritjänsteman studerade han bl. a. kräftans och laxens bio-logi. Betydelsefullt är också hans arbete o m Strömmingsfiske (1913). O m Ivar Arwidssons vetenskapliga produktion har det sagts att " e n ganska stark kritisk läggning präglar Arwids-sons verksamhet vilket emellertid är ägnat att giva hans egna uttalade meningar en särskild auktoritet" (Einar Lönnberg). Faderns yrkes-intresse för fiske och iktyologi har präglat Greta Arwidssons bana, såväl vetenskapligt som hobbymässigt. H e n n e s kanske främsta nöje vid sidan av arkeologin är fiske i alla dess former.

Särskild uppmärksamhet förtjänar Ivar Ar-widssons verksamhet i Nordiska museets tjänst. Med början redan som 27-åring var det länge skidor och snöskor som han tillförde samlingarna från olika nordsvenska landskap och från Norge. Omkring 1909 synes hans samlingsverksamhet ha vaknat även beträffan-de föremål av annat slag och då särskilt red-skap använda i samband med äldre fiskemeto-der. Det är ungefär samtidigt som hans skrift-ställarverksamhet i fiskerihistoriska ä m n e n tar sin början med den lilla uppsatsen " O m

92 G. Berg isff. P. Lamm

Greta Arwidsson. Foto Per Bergström 1973.

ring och klubbning av fisk" (1911). Så små-ningom kom han att skaffa också andra saker än skidor och fiskeredskap till museet. Sam-manlagt har han tillfört samlingarna omkring 600 föremål. Det är att märka att det mesta av detta är kvalitetsföremål som det krävts myc-ken och lång tid att uppspåra. Med naturfors-karens vetgirighet och vilja att tillvarata alla chanser skred han till verket när det gällde att få tag på ett gammalt redskap som han ofta blott genom en slump fått höra talas om. Var-j e sådan sak ägnades en kärleksfull omtanke

och kunde ofta u n d e r åratal sysselsätta h o n o m för att i tidens fullbordan ge upphov till en uppsats eller ett meddelande, där det med all omsorg sattes in i sitt tekniska och historiska sammanhang.

Nordiska museet kom att räkna Ivar Arwidsson till de främsta i kretsen av sina medhjälpare. Detsamma gäller också hans maka Anna född Jacobsson (1874-1935), som från och med 1923 mera regelbundet deltog i

uppteckningsarbetet av äldre muntligt beva-rad folktbeva-radition. Det var amanuensen vid museet Louise Hagberg, som lyckades enga-gera h e n n e som medarbetare. Anna Arwids-sons uppteckningar från några svenska land-skap torde överstiga 5 000 folioblad. Särskilt intresserade hon sig ftir studiet av meddelar-nas levnadsförhållanden och sociala omstän-digheter. U n d e r resor i landet skaffade hon sig en ovanlig insikt i vad som r ö r d e sig i folkdjupet. H o n förstod i det sammanhanget att på ett märkligt sätt vinna sina sagesmans förtroende. I anslutning till upptecknings-verksamheten insamade hon också ett stort bestånd av föremål till museets samlingar. Det är i kretsen av dessa intellektuellt verk-samma familjemedlemmar, som Greta Arwids-son h ö r hemma och det är i detta samman-hang vi har att se hennes vetenskapliga pro-duktion. Av stor betydelse ftir hennes person-liga utveckling var att hennes föräldrar redan tidigt tog henne med på offentliga föreläs-ningar, bl. a. hade hon lyckan att få lyssna till föredrag av Oscar Montelius och av Gabriel Gustafson som talade om Osebergsfyndet.

Greta Arwidsson siktade från början på att bli lärare, vilket avspeglas i hennes magis-terexamen med betyg i latin, geografi och his-toria. Emellertid kom hon som student snart att helt engageras i det s. k. Valsgärdeprojek-tet som leddes av professor Sune Lindqvist och gällde undersökning och publicering av det märkliga båtgravfältet vid Valsgärde i Gamla Uppsala socken. Redan i början av 1930-talet publicerade hon sina första uppsat-ser inom ramen för Valsgärdeforskningen. Denna intresseinriktning har sedan följt som en röd tråd genom hennes karriär, där vikti-ga milstolpar förutom doktorsavhandlingen 1942 är meinografierna Valsgärdc 6 (1942), c? (1954) och 7(1977).

De första rönen inom museivärlden gjorde Greta Arwidsson i Uppsala på Gustavianum, i museet för nordiska fornsaker. På 1940-talet tjänstgjorde hon en kortare tid pä Jämtlands museum i Östersund. Senare kom hon till Sta-tens historiska museum i Stockholm där en lång rad "bilagor" (katalogförda förvärv) vittnar om hennes verksamhet. H e n n e s

Greta Arwidsson 85 år 93 vudsakliga museigärning är däremot knuten

till Gotlands fornsal i Visby. H ä r blev hon museichef 1946 och landets första kvinnliga landsantikvarie. Som sådan verkade hon kraft-fullt och inskärpte med auktoritet respekten för fornminneslagen och dess tillämpning. På Gotland genomförde hon också många för sin tid eimfattande och uppseendeväckande ar-keologiska fältundersökningar. Härvid tilläm-pade hon den s. k. Välsgärdemetodiken som blivit skolbildande då det gäller undersökning, dokumentation och tillvaratagande av arkeo-logiskt fyndmaterial. Särskilt bör hennes om-sorgsfullt utförda teckningar av gravplaner med skelett omnämnas.

Till Greta Arwidssons gotländska insatser hör även byggnadsminnesvården där särskilt Visby ringmur kom att beaktas. I detta sam-m a n h a n g fick hon sam-mycket goda kontakter sam-med bankir Tage Cervin som blev den främste bi-dragsgivaren till underhållet av denna. Cervin d o n e r a d e även medel till undersökningen av en strandnära mellanneeilitisk boplats med gravfält - Ire i Hangvar socken. Som musei-chef blev Greta Arwidsson inte mindre fram-gångsrik. Särskilt fruktbärande blev hennes samarbete med apotekaren Ada Block som kom att stödja Fornsalen med flera stora do-nationer, bl. a. testamenterade hon till denna gården Petes på södra delen av Gotland och därtill sitt medeltida stenhus i kvarteret Kapla-nen vid Södra Kyrkogatan. Till umgänget på Gotland h ö r d e även konstnärerna Thyra Lundgren i Bredqvie och Erik Olsson i Sanda.

1956 bröt Greta Arwidsson efter viss tvekan u p p från Gotland för att som första kvinnliga professor i ämnet tillträda professuren i nor-disk och jämförande fornkunskap - sederme-ra arkeologi, särskild nordeuropeisk - vid Stockholms högskola. Den nytillträdda pro-fessorn kom till torftiga omständigheter. Hen-nes ämne saknade allt utom själva professu-ren. Undervisningen fick inledningsvis hållas på Statens historiska museum och seminarier-na i dess lunchrum. Med sedvanlig effektivitet kom Greta Arwidsson emellertid att agera. Från sterbhuset efter företrädaren i ämnet, professor Nils Åberg, förvärvade hon dennes vetenskapliga bibliotek, vilket inflyttades i den första institutionslokalen som var inrymd i ett

hus på O d e n g a t a n vilket tidigare tillhört stif-telsen "Pauvres h o n t e u x " . Institutionen blev snart befolkad med amanuenser, en docent och flera arkivarbetare. För många av studen-terna blev den ett andra hem med en på en gång kärv och hjärtlig atmosfär med Greta i centrum som omtänksam men fordrande in-stitutionschef. Med Greta Arwidsson fick Stockholms universitet en kraftfull adminis-tratör till sitt förfogande som inte blott häv-dade sitt eget ämnes intressen utan även i hög grad också fakultetens och universitetets, de senare funktionerna bl. a. som dekanus. Un-der Greta Arwidssons ämbetstid skedde en o e r h ö r d expansion inom Stockholms universi-tet. För hennes eget ämne innebar denna en stegring av antalet nybörjare varje termin från några stycken i slutet av 50-talet till över h u n d r a 1968. I takt härmed kom institutionen att genomföra ett flertal flyttningar till större lokaler. Särskilt betydelsefulla var härvid Gre-ta Arwidssons insatser i samband med plane-ringen av universitetets flyttning till Frescati. För tillkomsten av Osteologiska forskningsla-boratoriet och Institutionen för laborativ ar-keologi får Greta Arwidsson också uppfattas som " g u d m o r " .

Något skall här också nämnas om den ar-keologiska institutionens fältarbeten i vilka Greta Arwidsson alllid tog en mycket aktiv del — få arkeologiprofessorer torde ha setts så mycket på fältet seim hon. Särskilt omfattande blev undersökningsverksamheten i Mälarom-rådet, framförallt på Lovö. För dessa under-sökningar kunde Greta Arwidsson u n d e r hela sin ämbetsperiod räkna med kraftigt stöd från Berit Wallenbergs stiftelse, en tradition som stiftelsen också framgent kommit att hålla fast vid.

1963 invaldes Greta Arwidsson till arbetan-de ledamot i Kungl. Vitterhetsakaarbetan-demien. Ineim denna har hon genom sin praktiska syn på problemen blivit en uppskattad medarbeta-re till stort gagn för Akademien, inte minst u n d e r åren kring 1975 i samband med skils-mässan med RAÄ-SHMM. 1 övrigt förknippas hennes namn inom Akademien väl särskilt med hennes insatser inom Birkakommittén och med redaktörskapet fiir kommentarban-den till materialpublikationen av gravfynkommentarban-den

94 G. Berg & J . P. Lamm

från Birka, Birka I I 1-3 Systematische Analysen der Gräberfunde, ett arbete om drygt 600 sidor (1984-1989).

Ett flertal forskare har här framlagt i många fall helt nyorienterande framställningar om olika föremålsgrupper. Det har varit en vansk-lig uppgift att få dem att samla sig kring hithö-rande problem och att som redaktör tillse att alla pusselbitar kom på plats. Redaktören själv har också måst bidra med en stor del av inne-hållet. Av de 29 bidragen i det avslutande tredje bandet är icke mindre än 18 skrivna av henne själv.

Det stora verket om gravfynden från Birka har fått många lovord även inom den interna-tionella forskningen. Efter att ha prisat hen-nes omfattande materialkunskap, henhen-nes klo-ka värderingar, hennes otroliga arbetsförmå-ga och hennes energiska grepp om problemen slutar en kompetent bedömare med att be-teckna verket som " e n bragd uten sidestykke i neirdisk arkeologi" (Charlotte Blindheim).

1973 blev Greta Arwidsson professor eme-ritus. Detta innebar dock för hennes del inte någon sedvanlig pensionärstillvaro, snarare ett återupptagande av den personliga forskar-verksamheten som av naturliga skäl fått stå tillbaka u n d e r de aktiva universitetsåren. Utom de egna skrifterna kom hon då också att påtaga sig uppgiften att ta h a n d om äldre forskningsmaterial som av olika anledningar blivit liggande obearbetat. Det gäller förutom det redan o m n ä m n d a Birkamaterialet och Valsgärde 7 bl. a. det märkliga fyndet från Mästermyr på Gotland som gjordes redan 1936, men som blev definitivt publicerat först 1983. Avsikten var från början att Mårten Stenberger och undertecknad (Gösta Berg) skulle svara för utgivningen men denna blev av olika omständigheter ställd på framtiden. Som medförfattare kan j a g betyga det förtro-endefulla samarbete som präglade våra ge-mensamma mödor i detta sammanhang.

Man kan inför Greta Arwidssons omfattan-de och mångsidiga produktion fråga sig var hennes hjärta innerst inne är förankrat. San-nolikt bör det vara i den senare j ä r n å l d e r n s fängslande brytningstid mellan gammalt eich nytt, den tid då vi n o r d b o r för första gången blev världsmedborgare, en tid seim samtidigt

liksom vår egen var fylld av o r o och inre mot-sättningar.

Gösta Berg Bibliografi

1932

Some Glass Vessels from lhe Boatgrave Cemetery at Valsgärde. Acta Archaeologica, 3, s. 251-266. 1934

Förnämliga fynd vid Valsgärde. Upsala Nya Tidning 31 dec. 1934.

1935

A new Scandinavian Form of Helmet from the Ven-del-Time. Acta Archaeologica, 5, s. 243-257. Fynd och föremål i Svenska museer: Den sjunde båtgraven vid Valsgärde. Ett preliminärt meddelan-de om meddelan-de av Uppsala universitets museum för nor-diska fornsaker företagna utgrävningarna somma-ren 1933. Fornvännen, 30, s. 49-52.

1939

Armour of the Vendel Period. Acta Archaeologica, 10, s. 31-59.

Bronsäldersfyndet från Domta vad i östersunda socken. Upplands fornminnesförenings tidskrift, 46, s. 65-76.

Förteckning över bronsåldersfynd påträffade i Upp-land efter 1920. UppUpp-lands fornminnesförenings tid-skrift, 46, s. 76-99.

7940

De finländska runda spännena med ornering i sen Stil II. Fornvännen, 35, s. 121-128.

1941

En skelettgrav från äldre romersk järnålder i Vaksa-la. Uppland. Årsbok för medlemmarna i Upplands fornminnesförening, s. 7-18.

(Tillsammans med Holger Arbman). Mossfynd. Riksantikvarieämbetets handledningar. 2. 24 s., 16 pl.

1942

Vendelslile, Email und Glas im 7.-8. Jahrhundert. Valsgärde Studien I. Diss. AMAS 1. Uppsala. 136 s. 114 Abb.

Valsgärdc 6. Die Gräberfunde von Valsgärde. 2. AMAS. Uppsala. 152 s. 44 Taf. 91 Abb.

Greta Arwidsson 8 5 å r 9 5 1 9 4 3

Från G a m m d m o n i Sveg. Jämten, 37, s. 1 2 1 - 1 2 6 . 1 9 4 4

Förngravar, runstenar och andra fornminnen kring Polacksbacken, 'lidskriften Upplandsknekten, 8, s. 3 5 - 3 7 . Uppsala.

Uppländsk krigsutrustning pä 600-lalel. Tidskriften Upplandskuekten, 8, s. 5—7. Uppsala

1 9 4 5

Två baltiska dryckeshorn från 600-talet. Finska forn-minnesföreningens tidskrift, 4 5 , s. 161-169. 1 9 4 8

Skällhornsgraven Nr 14. En gotländsk grav med dryckesservis från 100-talet e.Kr. Gotländskt arkiv,

19, s. 8 2 - 9 6 .

Valsgärde - Fullerö. Tor, 1, s. 3 4 - 4 8 .

En hälsning från det medeltida Visby. I Festskrift till Poul N 0 i h m d (Nationalmuseet, Köbenhavn). Kom aldrig till trvckning.

1 9 5 3

En fotografisk inventering av äldre byggnader. Got-ländskt arkiv, 2 5 , s. 6 4 - 6 8 .

Träets behandling u n d e r förhistorisk tid. I " F r å n trä till stål." Teknisk kultur 3. Nordisk Kultur, 14, s. 1-14.

Uppsala 900 år? Upsala Nya Tidning 21 april 1953. 1 9 5 4

Sancta Maria, Visby. Vägledning utgiven av kyrkorå-det i Visby. 2. uppl. 15 s.

Valsgärde 8. Die Gräber-Funde von Valsgärde. 2. AMAS 4. Uppsala. 150 s. 76 Taf. 16 Abb.

1 9 5 5

F u keltiskt mynt i en gotländsk myntsainling. Got-ländskt arkiv, 27, s. 3 8 - 4 0 .

Fornminnena på Tofta skjutfält. Gotlands Artilleris-ten. Minnesblad för A7 och LV 2G. s. 2 9 - 3 4 . Visby. (Tillsammans med Sven E. Noreen) Gotlands Forn-sals stora nyförvärv 1954-1955 där Greta Arwids-son ensam slår för bidraget "Guldringsfyndet från Burs i Källunge". Gotländskt arkiv, 27, s. 8 3 - 8 6 . 1 9 4 9

Rickard Steffens skrifter tryckta efter 1942. Got-ländskt arkiv. 2 0 - 2 1 , s. 1 1 - 1 2 .

Stenålelersfynclen från Kams i Lummelunda. Got-ländskt arkiv, 2 0 - 2 1 , s. 1 4 7 - 1 6 7 .

1 9 5 0

Föremål i Gotlands Fornsal, Gotländskt arkiv 22: a) En vapenyxa av sten, s. 12. b) Bionsäldersringen från Liffride myr, s. 13. c) Folkvandringstidens praktanycken, s. 1 4 - 1 5 . cl) Dryckesbägare av glas, s. 16-18. e) Vikingatidens mynlväg, s. 1 9 - 2 0 . f) Ludvigs amuleltring, s. 2 8 - 3 0 . g) Verbens ljus-slake, s. 3 7 - 3 8 . h) Gotländska renässansbord, s. 5 7 - 5 8 . i) Visby tenn, s. 5 9 - 6 0 .

Medellida glasmålningar. Tidningen Gotlänningen 27 dec. 1950. Visby.

1 9 5 7

C. G. Björkander 6.6.1884-26.8.1956, Gotländskt arkiv, 29, s. 7 - 1 0 .

(Tillsammans ined P. Berghaus, M. Dolley, B. Mal-mer & U. S. Linder-Welin) Den vikingalida silver-skatten frän Gandarve i Alva på Gotland. Gotländskt arkiv, 29, s. 2 2 - 2 5 .

1 9 5 8

Bronsålderskeramik frän Mälarlandskapen. I "And-reas Oldeberg från vänner 3 1 . 1 2 . 1 9 5 8 " (otryckt festskrift, ett exemplar i KVHAA bibliotek). 1 9 5 9

Utbildning vid universiteten. Anförande vid Konfe-rens om museimannautbildningen 2 8 - 2 9 j a n . 1959. Svenska Museer 1959: 1. s. 3 - 7 .

1 9 5 1

lien förromerska järnåldern i Sverige. Finska forn-minnesföreningens tillskrift, 52 s. 7 3 - 7 6 .

S:ta Maria i Visby. Vägledning utgiven av kyrkorådet i Visby.

1 9 6 2

Lovöbor med kontinentala förbindelser pä 400-la-let. Proxima Thule, Sverige och Europa u n d e r forn-tid och medelforn-tid. Ilvlliiingsskriit lill II. M. Konung-en dKonung-en 11 november 1962. Utg. av SvKonung-enska arkeolo-giska samfundet. Stockholm. S. 113-122. 1 9 5 2

Husurnan från Ansarve i Tofta. ('.utländskt arkiv, 24, s. 1 6 - 3 7 .

1 9 6 3

Demonmask och gudabild i germansk folkvand-ringstid. lör. 9, s. 16:5-187.

9 6 G. Berg & J . P . Lamm 1 9 6 4

Bebyggelsearkeologi i Mälarlandskapen, lör, 10, s. 2 1 - 2 8 .

Bebyggclsearkeologisk forskning. Tor, 10, s. 2 9 - 3 2 . 1 9 8 0

by. Med ett osteologiskt bidrag av Nils-Gustaf Gejvall, s. 2 5 - 2 6 .

1 9 6 5

Källa - Källkull. Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid, X, spalt 5 3 - 5 7 .

1 9 6 8

De förhistoriska fynden frän Viken på Drottning-holms mark. Fyra Mälarsocknar, 7, Årsskrift för Ekerö, Adelsö, Munsö och Lovö församlingar, s. 7 - 1 7 .

1 9 7 2

Current projects of ihe osteological laboratory (OFL) of the University of Stockholm. Current projects of the Swedish natural science research council

1 9 7 1 - 7 2 : 1 , s. 88.

Rec. av Birgil Arrhenius "Granalschmuck und Gemmen aus nordischen Funden des friihen Millel-allcrs" (Acta Universitatis Stockholmiensis Studies in North-European Archaeology, Ser. 8 1971). Fornvännen 67 s. 1 4 9 - 1 5 2 .

1 9 7 3

Broderier pä skinn från stenåldersboplatsen Ire i Hangvar socken, Golland. Tor, 15, s. 3 1 - 3 9 . Minnesord över Mårten Stenberger. KVHAA årsbok, s. 3 5 - 3 9 .

(Tillsammans med Nils-Gustaf Gejvall) Institutionen lör arkeologi, särskilt nordeuropeisk, och osteo-logiska forskningslaboratoriet. Humanistisk forsk-ning vid Stockholms universitet; Stockholm, s. 1 5 - 2 2 . Från vikingatida by till universitet. Stockholms uni-versitet i Frescati. Utg. av Stockholms uniuni-versitet.

Båtgravarna i Valsgärde. I Vendeltid. Historia i fick-format (Stålens historiska museum) Stockholm, s.

4 5 - 6 4 .

Tidskriften Fornvännen. Fornvännen, 75, s. 3 - 4 . " H a t t a r " i Bro. En gotländsk rauk, kultbild och råsten. Gotländskt arkiv, 52, s. 7 - 1 6 .

Sä räddades fynden. I Vendeltid. Historia i fickfor-mat. (Statens historiska museum) Stockholm, s. 1 6 7 - 1 7 1 .

Viking Society in Central Sweden. Tradition, Orga-nization and Economy. The Vikings. Proceedings of the Symposium of lhe Facully of Arts at Uppsala University June 6 . - 9 . 1 9 7 7 . Acta Universiiaiis Upsaliensis. Symposia Universitatis Upsaliensis An-num Quingentesimum C d e b r a n t i . Uppsala. S. 1 5 4 - 1 6 0 .

1 9 8 2

Sune Lindqvist 1887. 1976. Svenskt Biografiskt lexi-kon, 23, s. 5 6 5 - 5 6 6 .

Rec. av Rupert Bruce Mitford: " T h e Sutlon H o o Ship Burial. A H a n d b o o k " och av " T h e Sutton H o o Ship Burial, 2: Arms, a r m o u r and regalia". Fornvännen 77, s. 2 6 5 - 2 6 8 .

1 9 8 3

Valsgärde. I Vendel Period Studies (The Museum of National Antiquities, Stockholm, Studies 2) Stock-holm, s. 7 1 - 8 2 .

(Tillsamman med Gösta Berg) The Mästermyr Find. A Viking Age löol Chest from Gotland. KVHÅA. Slock-holm. 57 ».. 32 Pl.

1 9 7 5

Einar Johansson (niinnesruna). Gotländskt arkiv, 47, s. 1 0 1 - 1 0 3 .

1 9 7 7

Valsgärde 7. Die Gräberfunde von Valsgärde 3. AMAS 5. Uppsala. 152, 45 Taf. 156 Abb.

(Minnesord över) Sune Lindqvist. KVHAA årsbok, s. 3 0 - 3 4 .

1 9 7 9

Stenålclersmannen frän Stora Bjärs i Stenkyrka. I Arkeologi på Gotland. Gotlandica 14, s. 17-24.

Vis-1 9 8 4

Följande bidrag i Birka II: I. Systematische Analysen der Gräberfunde. KVHAA Stockholm. Vorworl des Birka-Komitées; Vorbemerkungen; Bemerkungen und Quellenkritik; Kap. 14: Die Silberkapsel aus Bj 464. S. 1 2 5 - 1 2 6 ; Kap. 22: Scheren. S. 1 9 5 - 1 9 8 ; Kap. 2 3 : Glätlsteine und Glätlbretter. S. 199-202; Kap. 24: Glas. S. 2 0 3 - 2 1 2 ; Kap. 30: (tillsammans med Lena Holmquist) Holzeimer, Daubengefasse und iibrige Eimer aus Holz. S. 2 3 7 - 2 4 1 ; Kap. 35: Hasselniisse und Kerne. S. 2 7 3 - 2 7 4 ; Kap. 36: Chronologie, mit Tabelle. S. 2 7 5 - 2 7 6 .

Guldskatlen från Burs i Källunge. Gotländskt arkiv, 56, s. 8 9 - 9 8 .

Greta Arwidsson 8 5 å r 97

1 9 8 5

Grave No. 1 from the Excavations in 1947 at Ar-dags, Ekeby, Gotland. I Archaeology and F.nvironment In h o n o r e m E v e n Baudou. Umeå. S. 2 2 1 - 2 2 8 . The splendid sword from Veien in Norderhov, (Buskerud) Norway. I Festskrift till Thorleif Sj0vold. Universitetets Oldsaksamlings skrifter, 5, Oslo. S. 2 1 - 2 9 .

1 9 8 6

Följande bidrag i Birka 11:2. Systematische Analysen der Gräberfunde. KVHAA Stockholm. Vorwort des Birka-Komitées; Kap. 5: Hiebmesser. S. 3 5 - 3 7 ; Kap. 6: Schilde. S. 3 8 - 4 4 ; Kap. 9: (tillsammans med Elisabeth Aiken) Armringe, Årmbugel und Finger-ringe. S. 7 3 - 7 6 ; Kap. 12: Die Eissporen. S. 1 1 1 - 1 1 2 ; Kap. 14: Die Kopfgestelle aus den Grä-bern Bj 832 u n d 842. S. 1 3 7 - 1 4 0 ; Kap. 18: Klappwagen. S. 1 6 3 - 1 6 4 ; Kap. 19; Messgeräte u n d Bralspiesse. S. 1 6 5 - 1 6 6 ; Kap. 20: (tillsammans med Gunnel Vahlne) Schlittschuhe u n d Eispickel. S. 1 6 7 - 1 6 9 .

Förord till föreningen GAV:s (Greta Arwidssons vänners) sängbok. Uppsala. S. 1—2.

1 9 8 8

Birka III - Agnes Geijer's doctoral thesis. In Opera textilia (To h o n o u r Agnes Geijer on her ninelieth birthday 26lh O c t o b e r 1988). S. 4 1 - 4 4 .

(Tillsammans med Berlil Almgren) Pär Olsén 5.7 1904-9.11.1987 (minnesruna). Tor, 22, s. 5 - 7 . 1 9 8 9

Följande bidrag i Birka 11:3. Systematische Analysen der Gräberfunde. KVHAA Stockholm. Vorwort des Birka-Komitées; Kap. 1: Schmuckanhänger, Einlei-tung. S. 7 - 8 ; Kap. 5: Perlengarnituren. S. 4 6 - 5 0 ; Kap. 6: Metallperlen. S. 5 1 ; Kap. 7: E d i t e Perlen an dem Anhänger aus Bj 854. S. 52; Kap. 8: Bernstein. S. 5 3 - 5 5 ; Kap. 9: Verschiedene Schmuckgegenstän-d e / A m u l e l t e in Form von Menschenfigureii, Rei-tern, Pferden, Vierfiisslern, Vögeln und Schlangen. S. 5 5 - 6 2 ; Kap. 10: Zwei Bronzespangen mit

Zellen-email aus Bj 854. S. 6 2 - 6 5 ; Kap. 11: Zwei gotländi-sche Silberbraktealen aus Bj 523 und Bj 1130. S. 6 5 - 6 6 ; Kap. 12: Spången, Fibeln und Beschläge/ Anhänger verschiedener Formen: Abschnitte 1 2 : 1 - 9 . S. 6 7 - 7 2 ; Kap. 13: Das Bronzeglöckchen aus Bj 735. S. 7 2 - 7 3 ; Kap. 14: Ketten. S. 7 3 - 7 8 ; Kap. 16: Die Messerscheiden in den Frauengräbern von Birka. S. 9 3 - 9 5 ; Kap. 17: Klappmesser. S. 9 5 - 9 6 ; Kap. 19: Spinnwirtel. S. 97; Kap. 20: Specksteinkessd. S. 1 0 0 - 1 0 1 ; Kap. 2 1 : (tillsammans med Karin Sundbergh) Schleif- und Wetzsleine. S. 1 0 2 - 1 1 0 ; Kap. 22: Die Eisenbiichse aus Bj 542. S. 1 1 1 - 1 1 2 ; Kap. 23: (tillsammans med Håkan Thor-berg) Kasten und S c h a c h t d n . S. 1 1 3 - 1 2 1 ; Kap. 24: (Schlussel). Vorbemerkung. S. 121; Kap. 27: Die Munzen der Gräber von Birka. Ein Kommentar. S. 137-142; Kap. 28: Kommentar zu den Knochenfun-den aus Knochenfun-den Gräbern. Mit einem Appendix. S.

1 4 3 - 1 4 9 ; Kap. 30: Verzeichnis sämtlicher Beiträge in Birka II: 1-3. S. 1 6 4 - 1 6 5 .

1 9 9 1

En skattegrävning på Gotland 1715. Manuskript antaget till tryckningen i Gotländskt Arkiv 1991. Det fridshundna svärdet. Det vita bandet på svärdet som fredssymbol. Manuskript, byggande pä installa-tionsföreläsning i Kungl. Vitlerhels Historie och Antikvitets Akademien 1963. Bearbetningen ge-nomförd 1991. Arbetet avsett att tryckas i Akade-miens handlingar.

Redaktions- och utgivningsarheten

Medredaktör i Acta Archeologica 1 9 6 5 - 1 9 8 1 . Redaktör för Birka II: 1-3 Systematische Analysen

d e r Gräberfunde.

Utgivare av Gotländskt Arkiv 1 9 4 7 - 1 9 5 7 . Utgivare av Studies in North-European

Archaeolo-gy. Published by the University of Slockholm. 1 9 6 0 - 1 9 7 3 .

Utgivare av Theses and Papers in North-European Archaeology. Published by the University of Stockholm. 1 9 7 1 - 1 9 7 3 .

Utgivare av R a p p o r t e r och meddelanden från Insti-tutionen för arkeologi, särskilt nordeuropeisk vid Stockholm) universitet. 1972.