De finländska runda spännena med ornering i sen stil II Arwidsson, Greta Fornvännen 1940(35), s. 121-128 : ill. http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1940_121 Ingår i: samla.raa.se

De finländska runda spännena med ornering i sen stil II

Arwidsson, Greta

Fornvännen 1940(35), s. 121-128 : ill.

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1940_121

Ingår i: samla.raa.se

DE FINLÄNDSKA RUNDA SPÄNNENA MED

ORNERING I SEN STIL II

AV

G R E T A A R W I D S S O N

P

erioden 500—800 e. Kr. är i Finland en kulturell

nydanings-tid,

och i många avseenden löper den finska utvecklingen

under denna period parallellt med den östskandinaviska.

Särskilt Gotland och Uppland, inom vilka områden bl. a.

en nationell konst kom till hastig mognad, synes ha spelat en

vik-tig roll såsom givare och förmedlare av nya impulser till de

väst-finska kulturbygderna och man har också räknat med att där

fun-nits svenska kolonisationsområden. Allt eftersom det förhistoriska

fyndmaterialet tillväxt och hunnit bliva föremål för vetenskaplig

bearbetning, har emellertid en omvärdering av detta svenska

in-flytandes art och omfattning i viss utsträckning förefallit

nöd-vändig.

Karakteristiskt är, att. ehuru det svenska inslaget i det

finländ-ska materialet i vissa områden är rikt och mångskiftande,

di-rekta importföremål ej äro särskilt talrika. Såväl föremålstyper

som ornament ha nämligen i Finland en lokal särprägel, som

sä-kert bestyrker en inhemsk tillverkning. Finland har också, utom

förbindelsen med Sverige och sina grannar i sydost och söder,

uppehållit en direkt, d. v. s. ej över Skandinavien förmedlad,

kon-takt med dåtidens kulturcentra i Väst- och Mellaneuropa.

Dessa skilda kulturinflytanden och den i flertalet fall starka

nationella ombildning, som de utifrån kommande formerna

under-1 Se bl. a. K i v i k o s k i s nedan anf. arb., s. 237 ff.

' Bland under senaste åren publicerade större verk över finländskt ma-terial bör särskilt framhållas:

A. H a c k m a n , Das Brandgräberfeld von Pukkila in Isokyrö. F. F. T. XLI. 1938.

H. S a l ra o, Die Waffen der Merowingerzeit in Finnland. F. F. T. XLII: 1. 1938.

122 G R E T A A R W I D S S O N

gingo, göra ej sällan en slutgiltig tolkning av det finländska

materialet ovanligt vansklig. Ett exempel på, vilka svårigheter

man under sådana förhållanden kan ställas inför, utgöra de för

finländsk kultur så karakteristiska runda spännena. Dylika

spän-Fig. 1.

B u n t spänne. Eg. Finland. (Efter Salin, Thierornamentik). 1jl.

Abb. 1. Runde Spange. Sildwcstl. Finnland. (Nach Salin, Thierornamentik).

'/i-nen — av ett flertal olika typer och varianter, varav vissa

fort-leva under hela vikingatiden

— kommo först på modet mot

perio-dens slut. Men även om de äldsta kända exemplaren redan tillhöra

övergången till vikingatiden, äro förutsättningarna för flertalet

av dem dock att söka inom folkvandringstidens miljö på olika håll

utanför Finlands gränser.

Spännen med geometrisk ornamentik av typerna Kivikoski, a. a.

sid. 88 Avb. 8—9, ha motsvarigheter i det under yngro

folkvadd-ringstid kulturellt särpräglade Memelområdet.

Till on annan typ (Nordman, Karelska Järnåldersstudier, F. F . T.

XXXIV: 3 fig. 37, och S. M. 35, 1928, s. 53 fig. 3, andra från

hö-• Se bl. a. C. A. N o r d m a n, Nordisk Kultur Bd. XXVII, s. 188.

* W. G a e r t e , Urgeschichte Ostpreussens, s. 314. Ab. 254.

g e r i a n d r a r a d e n [Hattelmala-fyndet]) a n s e r N o r d m a n (först a. a. s. 99 med not 3. J f r s. 109) att f ö r e b i l d e r n a s ä k e r t m å s t e s ö k a s v ä s t e r u t »i l ä n d e r n a k r i n g Östersjön» och att t y p e n s a n n o l i k t s t å r i »förbindelse med b a l t i s k a g e n o m b r u t n a s p ä n n e n från den ä l d r e

Fig. 2.

Bunt spänne. Nyköping, Södermanland. St.H.M. 11901. Vi-Abb. 2. Runde Spange. Nyköping, Södermanland. Staatl. Mist. Mus., Nr. 11901. '/i-j ä r n å l d e r n , e h u r u f. n. flera l ä n k a r i ked'/i-jan s a k n a s » och mö'/i-jlig- möjlig-heten ej helt k a n u t e s l u t a s att f ö r e g å n g a r e k u n n a f i n n a s på Gotland.

F ö r en del av de med ett g e o m e t r i s k t g a l l e r v e r k försedda spän-n e spän-n a s u t v e c k l i spän-n g k a spän-n m a spän-n k a spän-n s k e också r ä k spän-n a med ett visst ispän-n- in-flytande från a l l a de g e n o m b r u t n a p r y d n a d s s k i v o r , som u n d e r m e r o v i n g e r t i d e n voro h ö g s t a mod inom f r a n k i s k t och a l e m a n n i s k t o m r å d e liksom p å Gotland.5

Vad s l u t l i g e n s p ä n n e n a av typ A p p e l g r e n " A och B (fig. 1) samt d e n s a m m e s fig. 11 (fig. 2) beträffa, ä r o alla (iverens om, att d e r a s d j u r m o t i v m å s t e å t e r f ö r a s på s k a n d i n a v i s k o r n a m e n t i k av S a l i n s stil I I och möjligen I I I , men a t t s p ä n n e t y p e n u t v e c k l a t s inom

fin-5 Jfr t. ex. W. V e e c k , Die Alemannen in Wurttemberg, Berlin 1931, Tafel 39—42; och B. N e r m a n , A. T. XXII: 3, fig. 98.

124 G R E T A A R W I D S S O N

ländskt område, s a n n o l i k t i n o r r a delen av E g e n t l i g a F i n l a n d (Vak-k a F i n l a n d ) .7

F ö r e b i l d e n till t v å - d j u r s m o t i v e t h a r man trott s i g finna i den ä l d r e V e n d e l s t i l e n s l i g g a n d e och t i l l b a k a b l i c k a n d e djur. I f r å g a om den a n d r a t y p e n s 4 o r m f i g u r e r h a r man i a l l m ä n h e t h ä n v i s a t till d j u r s l i n g o r i n o r d i s k stil I I och I I I , men s t ö r s t a ö v e r e n s s t ä m m e l -sen s y n t e s ä v e n i detta s e n a r e fall k u n n a p å v i s a s med ä l d r e sta-dier av stil I I . En t i d s s k i l l n a d på n ä r a 200 å rs mellan de f i n l ä n d s k a d j u r m o t i v e n i d e r a s äldsta, kända u t f o r m n i n g och d e r a s skandi-n a v i s k a förebilder s k u l l e i så fall f ö r e l i g g a . N o r d m a skandi-n h a r dock a n t y t t s a n n o l i k h e t e n aV att u r s p r u n g e t till de f i n l ä n d s k a s p ä n n e -n a s o r m a r s k u l l e ha v a r i t » e x t r e m i t e t s l ö s a d j u r f i g u r e r , o r m a r så-d a n a man k ä n n e r så-dem i fynså-d från 700-talet» och h ä n v i s a r till emaljbetslet från V e n d e l - g r a v e n I I I samt till beslaget f r å n Hov-land, H e d r u m (Salin, f i g u r 584). Nordman ä r h ä r o t v i v e l a k t i g t inne på rätt s p å r . D e av honom f r a m d r a g n a exemplen, v a r s stil och t e k n i k röja f r ä m m a n d e u r s p r u n g eller s t a r k t b e r o e n d e av utom-n o r d i s k a förebilder, a utom-n k utom-n y t a utom-n ä m l i g e utom-n till eutom-n utom-n u m e r a s ä k e r t u r s k i l j b a r och s ä r p r ä g l a d g r u p p a v sena stil I l - a r b e t e n , d ä r det b a n d f o r m i g a djuret med eller u t a n e x t r e m i t e t e r å t e r s p e l a r den

dominerande rollen.

N å g r a exempel, h ä m t a d e från en av V a l s g ä r d e g r a v a r n a , " åskåd-l i g g ö r a åskåd-l ä t t a s t d e n n a s t i åskåd-l s a åskåd-l åskåd-l m ä n n a d r a g och s k i f t a n d e detaåskåd-ljer.

Att föremålen fig. 3 och 4 ej t i l l h ö r a ett tidigt s t a d i u m avstil I l f r a m g å r omedelbart — helt b o r t s e t t från f y n d k o m b i n a l i o -nen — a v h u v u d e n a s u t f o r m n i n g , e h u r u ett s å d a n t djur, som det på halsen av det d j u r l n i v u d f o r m a d e heslaget, h a r mycket s t o r a l i k h e t e r med det » k l a s s i s k a » motivet från V e n d e l t i d e n s b e g y n n e l s e . 7 På senare år ha dessa spännen bl. a. behandlats av C. A. N o r d m a n (Karelska Järnåldersstudier, F. F. T. XXXIV: 3, s. 107, not 4, och i Nordisk Kultur Bd XXVII, s. 187 ff.), E. F l o d e r u s (F. M. 1930, s. 13 ff.), N. C 1 e v e (E. S. A. IX, s. 405 ff.) och av E. K i v i k o s k i (F. F. T. XLIII, s. 131 ff.).

» S e N o r d m a n i Nordisk Kultur Bd XXVII, s. 188.

g Valsgärdo grav 6 har givit en hel rad utmärkta exempel på donna

stil, och dot var med anledning av detta fynd, som förf. till denna upp-sats kommit att företaga speciella studier rörande stil II:s senare ut-veckling, studier, som jag hoppas snart få tillfälle att framlägga i ett större sammanhang.

Det av ett eller två djur bildade 8-formiga motivet är annars det

mest omtyckta, men någon stereotyp upprepning eller alltför

sträng bundenhet av en bestämd rytm i slingläggningen

förekom-mer vanligen ej, i motsats till förhållandel i tidig stil II. De

stän-Fig. 3.

Betselbeslag. Valsgärde 6.

j

.

Abb. 3. Zaumbeachlag, ValtgArde 6. ';,.

digt bandformiga kropparna äro uppdelade av längsgående åsar

eller fyllas, av en rad cirkelformiga punkter eller romber

(pärl-räiidei), ofta ålskilda av tvärgående linjer (se fig. 3).

Extremite-terna kunna vara ganska löst infogade i mönstret och sakna

orga-niskt sammanhang med de bandformiga kropparna. Ibland kan

också den ena extremiteten utelämnas. Dessemellan förekomma

tillsammans med de extremitetsförsedda djuren verkliga ormar,

såsom t. ox. den, vars huvud och framkropp befinner sig

mel-lan det stora djurhuvudets tänder pa fig. 3 eller de två ormarna

på ett beslagsfragment från Melhus-fyndet i Norge.

Arbeten tillhörande denna rikt varierande stilgrupp ha en

täm-ligen allmän spridning i Norden (huvudsaktäm-ligen under 700-lalet)

och av mycket stor betydelse i nu behandlade sammanhang är, att

typiska exempel också kunna påvisas i Finland, t. ex.

svärdsbe-slagen frän Kalmumäki (Salmo a, a. lig. 19) och betselbesvärdsbe-slagen

1(1

Överhällen sogn. So Th. P e t e r s e n , A celtic Reliquary i Det Kgl.

Norske Videnakabers selskaba skrifter 1907: No 8, s. 6. Till detta motiv

finnes för Övrigt direkt motsvarighet i Valsgärde, på ett beslag

till-hörande samma betsel som fig. 3 och 4, men här äro djuren försedda med

två eller undantagsvis ett ben.

126 G R E T A A R W I D S S O N

från P u k k i l a (Hackman, D a s B r a n d g r ä b e r f e l d von P u k k i l a , F . F . T. X L I , Taf. 1 4 — 1 5 ) .n S l ä k t s k a p e n mellan de n y s s n ä m n d a be-s l a g e n be-s o r n a m e n t i k och de r u n d a be-s p ä n n e n a be-s ä r i n t e a l l d e l e be-s i ögonen fallande — d ä r f ö r e l i g g e r s ä k e r t också en b e t y d a n d e å l d e r s

-Fig. 4.

Hetselbeslag. Valsgärde 6. Vi-Abb. 4. Zaumbetcbiag. Valsgårde 0. 1/l,

s k i l l n a d —, men ser man de f i n l ä n d s k a a r b e t e n a i d e r a s r ä t t a sam-m a n h a n g sam-med den ö v r i g a n o r d i s k a u t v e c k l i n g e n , b l i r f ö r h å l l a n d e t m e r a l ä t t f ö r s t å e l i g t . L i k h e t e n mellan d j u r e n p å det r u n d a s p ä n -net fig. 1 och t. ex. de på b e s l a g e t Salin1 2 fig. 582 s y n e s m i g g a n s k a p å f a l l a n d e . V ä r t att s ä r s k i l t u p p m ä r k s a m m a s är, att ögon a v denna k a r a k t e r i s t i s k a u t f o r m n i n g f ö r e t r ä d e s v i s förekomma inom Syd- och V ä s t s k a n d i n a v i s k t o m r å d e ( S k å n e och N o r g e ) . I n o m samma o m r å d e f i n n e r m a n också t i d i g a exempel p å an-v ä n d a n d e t aan-v g a l l e r an-v e r k i k o m b i n a t i o n med d j u r o r n a m e n t i k . T. ex. det ovan (s. 124) omnämnda beslaget, S a l i n fig. 584, och n å g r a s t o r a r e k t a n g u l ä r a s p ä n n e n från D a n m a r k .1 3 P å d y l i k a g a l l e r v e r k — ibland också u t f o r m a d e såsom m e d a l j o n g e r —, v i l k a u p p t r ä d a i Norden u n d e r 700talets slut g e n o m i n f l y t a n d e från den k a r o l i n g i s k a r e n ä s s a n s e n s k o n s t h a n t v e r k , förefaller det m i g n a t u r -ligast att å t e r f ö r a de k o r s s t ä l l d a band, som f ö r e k o m m a på de f i n l ä n d s k a 4 - d j u r s s p ä n n e n a . I d e t t a s a m m a n h a n g ä r ett ovalt s p ä n n e såsom det f r å n B j a r k e y , T r o m s , Norge,1 4 av s t o r t i n t r e s s e ,

11 Sannolikt böra även de ögleforraadc ormspännena närmast

samman-ställas med denna stilgrupp.

12 Die Altgerm. Thierornamentik, Stockholm 1904.

13 Avbildade av t. ex. II. A r b m a n, Schweden und das Karolingische

Reich, Stockholm 1937, Tafel 44: 1 och 3.

låt vara att ornamentiken i övrigt är av helt annan art. Typiska äro

medaljongerna och centralmotivet, som är en bandknut av

sam-ma form som på de finländska spännena. Till de sam-masker i relief,

som återfinnas vid korsarmarnas ytterändar på spännen av typ

så-som fig. 1, skulle motsvarigheter kunna påvisas i svenskt

vendel-tidsmaterial,

' men frågan är, om man ej också i detta avseende

snarast bör räkna med inflytande från frankisk konst.

Jag vill

i förbigående nämna, att det även finnes en här ännu ej omnämnd

variant av runda spännen, vars ornering, enligt vad Kivikoski

på-visat, kan återföras på arbeten i karolingisk gripdjursstil i nordisk

omformning.

För att göra jämförelserna alldeles fullständiga, kan det också

påpekas, att de finländska spännenas djurornament i genombrutet

arbete — i den mån man icke vill förklara detta genom inflytande

från de andra typerna av runda finska spännen (se ovan) — icke

heller saknar motsvarighet i det skandinaviska materialet av sena

stil II arbeten. Det å fig. 3 avbildade beslaget ger bl. a. en antydan

om en dylik teknik, och ett utomordentligt vackert exempel därpå

utgöra beslagen till en sköldbuckla, som för några år sedan

på-träffades vid en grävning pä Öland.

Vid sidan av de bandformiga, sena stil II djuren kvarlevor i

700-talcts svenska ornamentik ett annat djur med mer eller

mindre 3-sidigt utformad kropp, vars konturer markeras av ofta

två- eller fleråsade band.

Sådana djur förekomma ej sällan

in-flätade i varandra, och det förefaller ej osannolikt att

kompositio-ner av denna art varit förebilderna för de finländska

tvådjurs-spännena. Någon väsentlig tidsskillnad mellan de tidigaste

två-och fyradjursspännena behöver i så fall icke antagas.

De äldsta djurornerade, runda spännenas utveckling synes

allt-så ha försiggått under intim kontakt med den allmänna

stilutveck-lingen i Norden under 700-talet, och därmed ha också de med dessa

15

T. ex. på do gotländska söljorna med hög ram och utsprång, B.

Nor-man, ATS 22: 4, Pl. XVI ff.

16

Jfr bl. a. spännet Acta Arch. Bd. III, s. 92, fig. 65, från Skåne (St.

H. M. 4578).

17

a. a. s. 135, Taf. XXX: 4 och Abb. 13.

18

J. E. A n d e r b j ö r k i Kalm. h l fornm.-fören :s Medd. XXVII,1939, s. 63.

128 G R E T A A R W I D S S O N

spännen förknippade kronologiska problemen fått en tillfredsstäl-lande lösning. Spännenas form däremot är knappast skandinavisk utan är väl närmast lånad från de genombrutna, runda spännena av ursprungligen baltiska former (se ovan s. 123). Så ha sannolikt baltiska, skandinaviska och slutligen frankiska impulser samver-kat vid skapandet av den spänneform, som blev den finländska folkdräktens mest karakteristiska smycke vikingatiden igenom.

Z U S A M M E N F A S S U N G

G R E T A A R W I D S S O N : Die Finnländischen runden Fibeln mit Verzierung in spätem Stil I I

Unter den verschiedenen Typen von runden Fibeln, die während der iungeren Eisenzeit in Finnland vorkommen, sind besonders die mit Tier-ornamenten versehenen von den Typen Abb. 1 und 2 von grossem Inte-resse. Dieser Fibeltyp tritt erst am Ende der Völkerwanderungszeit auf, nnd als sein wahrschcinlichstes Ursprungsgebiet wird der nördliche Teil der Provinz Finnland angegeben. Obgleich inan sich iiber den Zusam-nicnhang zwischen den Tiermotiven dieser finnländischen Fibeln und der skandinavischen Ornamentik von Salins Stil II und III klar gewesen ist, hat doch grosse Ungowissheit iiber die nächsten Vorbilder geherrscht. Verf. weist hier nach, dass man in dem skandinavischen Material nun-mehr eine charakteristische Gruppe von Arbeiten in spätem Stil II (aus dem 8. Jahrhundert) abgrenzen känn, wo das bandförmige Tier mit öder ohne Gliedmassen die dominierende Rolle spielt (Abb. 3 und 4 sowie Salin, Abb. 582 und Th. Petersen, a. a. O., S. 6). Mit dieser Stilgruppe und nicht mit Arbeiten im Charakter des friihen Stils II (aus dem An-fang des 7. Jahrhunderts) muss die Ornamentik der finnländischen Fibeln zusammongestollt werden. Andere Beispiele von Arbeiten in spätem Stil II sind ubrigens auch in Finnland nachzuweisen (Salmo, a. a. O., Abb. 19. und Hackman, a. a. O., Taf. 14—15).

Die Feldcrung der Fibeln vom Typ Abb. 1 ist ein charaktcristiseher Zug, der bei verschiedenen nordischen Gegenständen aus dem Ende des 8. Jahrhunderts wicderkehrt (vgl. Salin, Abb. 584, Gjessing, a. a. O., Taf, XLIII: c und Arbman, a. a. O., Taf. 44: 1 und 3). Derartige Gitter-werke zeigen Beeinflussung vom fränkischen Kunsthandwerk her, und den gleichen Einfluss verraten wohl auch die 4 in Relief gearbeiteten Masken in Abb. 1. Vgl. Acta Arch. Bd III, S. 92, Abb. 65.