Redaktören har ordet I DETTA NUMMER. Kära Sweor!

(1)

Redaktören har ordet

Kära Sweor!

Så har ett kvartal försvunnit för många av oss! Det stygga virus som hemsökt oss sedan februari/mars, satte käppar i hjulet för så gott som alla SWEA-aktiviteter. Vi lyckades dock få ihop tre luncher och även tre frukostar under den gångna perioden. Hur det fortsättningsvis kommer att utformas, är mycket osäkert. Vi ber er därför hålla era inboxar på det mejlkonto som finns angivet hos oss, under god uppsikt för vidare meddelanden kommer in just där!

En och annan Swea "vågade" sig upp till Sverige under

sommaren, en Swea till Finland och någon kanske till Italien, men på det stora hela verkar det som om de flesta av våra medlemmar stannade i Österrike. Vi hoppas att alla har haft en riktigt skön sommar, var ni än har befunnit er, och hälsar alla välkomna tillbaka till SWEA.

I DETTA NUMMER

1. Redaktören har ordet 2. Hälsningar från Salzburg 3. SWEA Frukostklubb 4. SWEA Lunch

5. Hemester hälsningar 6. Sweor i berättartagen 7. Mahjong med SWEA 8. Impressioner

9. Karin Viertel - intervju 11. Nostalgi

12. Avslutningsvis…



Redaktör: Carina Kainz

editor.swea.austria@gmail.com Ansvarig utgivare: Roma Bratt austria@swea.org

Nummer 3 september 2020

(2)

www.austria.swea.org I austria@swea.org

Så har Salzburg-Sweorna varit ute på lunch! De hade väldigt trevligt på en "Biergarten". Det var nämligen så trevligt att de glömde hämta mat, skriver vår medlemsansvariga Karin Älmeby! De var på Österrikes största Biergarten, som sköts av munkar (vad annars!) Det kom också nya medlemmar, Elisabeth Pappernigg från Östersund, en fyrabarnsmamma som arbetar som engelsklärare i Salzburg och skulle vara intresserad av styrelsearbetet, en

"prova-på"-Swea vid namn Marie-Louise fanns med, en annan prova-på kunde tyvärr inte delta vid denna träff, men vi hoppas att hon får tillfälle att ansluta sig vid nästa

sammankomst. Det var tänkt att hennes barn skulle ha kommit med också, därav de unga ansiktena som syns på bilden, nämligen Cissie Jereys dotter Christina tog med sig sina barn.

Och när vi talar om barn - vår Swea Lena Gasteiger blev farmor dagen innan träffen.

Sweorna samlades i Biergarten klockan 18.00 och 20.15 bröt de upp, för då kom kylan och mörkret krypande in på skinnet. "Men en god öl hanns det med", skriver Karin som även fotograferade den glada skaran, och därför fattas hon på fotografiet!

Här ses från vänster: Lena, Lina, Niklas, Christina, Marie-Louise (prova-på) Helena med hunden Emma, Cissie och Elisabeth (ny Swea).

SWEA-HÄLSNINGAR FRÅN SALZBURG

(3)

Så slår frukostklubben till igen! Hela nio Sweor samlades klockan nio den sista torsdagen i juli för att äta frukost och ha trevligt med varandra. I vackra Salettl Pavillon på

Hartäckerstraße i nittonde distriktet satte vi oss vid ett bord i skuggan. Redaktören har alltid haft en alldeles speciell känsla för denna servering som påminner mycket om barndomens ställe vid Hornsberg i Stockholm, dit kosan styrdes med jämna mellanrum.

Framför allt gruset på marken och de rödmålade husen väcker minnen! Det var ett glatt sällskap som njöt av Salettls rika utbud och vi hade väldigt roligt i varandras sällskap. Många Sweor tycks ha hörsammat vår inbjudan, för det har varit allt annat än lätt att resa iväg någonstans. Vi hade ett eget litet hörn och kunde sitta ostörda i skydd av gröna buskar.

Dessutom är utsikten från denna servering enormt vacker! Här ser ni fotografier på de glada deltagarna: Renata, Tina, Siv, Ursula, Eva W., Åsa, Karin W., Kerstin N. och redaktören.

SWEA FRUKOSTKLUBB

(4)

Vi vågade oss på ännu en frukostklubb! En torsdagsmorgon i slutet av augusti strålade hela elva Sweor samman samt en stor och snäll hund Nikki, tillhörande Swean Mona Nordberg.

Vi samlades i Meierei im Stadtpark, som ligger inbäddad i grönskan och med Wien-floden under sig. Det gav verkligen semesterkänsla!

När bordet för elva Sweor plus stor vovve beställdes, sade de: "Nu får det inte bli fler, för vi har inte plats!" Det är nog första gången som vi fick gå ut med en "Fullsatt"- skylt till en frukost och här tackar jag vår medlemsansvariga Karin Älmeby, för hennes idoga arbete!

Vi fick i alla fall plats vid ett vackert dukat långbord, kunde avnjuta frukost med biologiskt odlade produkter och hemlagat. Allting gick i vitt och ljusgrönt, ett utsökt vackert, modernt porslin. Och tro oss: Till och med det lilla fina kokta ägget, som en Swea beställde, var ljusgrönt! Jag och några Sweor till festade på en Wiener Frühstück bestående av valfritt kaffe, bröd (saftigt mörkt) eller Semmel (Handsemmel förstås) samt hemgjord marmelad.

Det var så gott och allting pinfärskt. Det var att smörja kråset, det! Så roligt att våra frukostar har blivit så populära!

(5)

Tummen upp för vår frukostklubb! Tredje gången gillt! Sex glada Sweor och en stor, härlig vovve tågade in på Café Wortner för september månads morgonfika. "Det är skönt med lite sociala kontakter mitt i allt hemarbete", tyckte två av Sweorna. Det förstår vi! Denna gång fick vi också besök av Eva Douglas från Stockholm, så vi festade på av hjärtans lust: Eva D., Karin W., Mona N. med Nikki, Ursula S., Karin V. och redaktören bakom telefonkameran.



(6)

En liten lunch i juli fick vi i alla fall i Wien, även om det blev en mycket liten skara. På

trevliga Glacis-Beisl träffades fyra Sweor för att njuta av mat, dryck samt varandras sällskap.

Man sitter ju så härligt i restaurangens trädgård, där den ena eller andra kastanjen skänker skugga till gästerna. Här ser ni Maria Larsson, Kerstin Nowotny, Outi Pilzer och Barbro Wagner njuta av lunch och samtal!

När det sedan var dags för augusti månads SWEA-lunch, bestämde sig Sweorna för att besöka samma ljuvliga trädgård, så att flera fick uppleva atmosfären. Denna gång samlades sju Sweor för en lunch vid samma stora bord. Att vi har gott om plats och kan träffas ute är ju ett extra plus i dessa tider. Distansen håller vi, dock inte i hjärtat! God mat serverades oss av mycket vänlig personal och vi fick njuta av svalkande sommardrycker, såsom soda med citron, fläderbärssaft med mineralvatten eller varför inte en lime- och mint-dryck!

SWEA LUNCH

(7)

En solig och varm dag i mitten av september styrde hela elva Sweor kosan mot Café

Wortner i fjärde distriktet. Vi fick en glad och trevlig stund med god mat och dryck. Vi intog våra platser utmed en vägg och satt skönt i skuggan. Det är ett trevligt ställe med mycket rar personal, så Sweorna blev sittande både länge och väl och mot slutet av lunchen fick vi ihop en liten runda Mahjong-spelare, läs nedan!

Oj, har det hänt något?, Ja, någon glömde tydligen att ta upp en smärre konsumtion och betala för den! Den trevliga damen som serverade oss, hade fullt upp och se den långa remsan, som dinglar från hennes lilla "dator"!!!

(8)

Äntligen kunde vi ha ett "fysiskt" styrelsemöte, det första på länge! Det var trevligt att se varandra efter sommaren och vi hade en hel del att dryfta. Framtiden känns ju lite vansklig, eftersom vi inte vet vilka restriktioner som kommer att gälla senare i höst. Det speglar sig ju i programmet, som vi inte kan slå fast. Däremot kommer vi att försöka hålla kontakt med er via utskick och har vi tur, kan vi kanske träffas på promenad, förutom att vi hoppas kunna genomföra frukostar och luncher, så länge väderleken medger till att sitta utomhus!

Ett nytt uttryck myntades i Sverige under våren och försommaren, nämligen HEMESTER!

Många svenskar ville helt enkelt inte resa utomlands på semester, utan föredrog att söka sig till svenska semestermål. Väldigt många människor - särskilt de som kände sig extra utsatta, föredrog t.o.m. att stanna hemma och det blev balkongen eller den egna trädgårdstäppan, som utgjorde en skön omväxling. I Österrike talar man ju om semester på "Balkonien" och det delades ut tipps här och där i tidningarna hur man skulle göra fint med blommor och andra inredningsdetaljer. Andra gånger talade man om "Dahamas" och det låter mycket exotiskt! Redaktören fick känslan av att mången Austria-Swea stannade i Österrike under denna speciella sommar. Då blev hon nyfiken och frågade runt lite grand och bad om ett fotografi här och där. Nu ska ni få ta del av ett omväxlande utbud, var så goda!

Så här vackert är det i Thumersbach, där Karin Brücke tittar ut mot alptoppar och en segelbåt glider över Zeller See. På andra sidan ligger Zell am See i det undersköna Salzburger Land.

STYRELSEMÖTE

HEMESTER HÄLSNINGAR

(9)

Swean Tina Todes har sin lilla paulun i trädgården därhemma! En härlig hörna att koppla av i önskar vi oss alla! Tina har den redan och se en sådan praktfull ros! Men vart har rosen Tina tagit vägen? Redaktören misstänker att hon gömmer sig i rosenbusken!

Sweor i Österrike kan glädja sig åt ett vackert landskap att semestra i. Anita Corsaro- Wenngren har skickat oss hisnande vyer från de vackra alp- och sjölandskapen i Salzkammergut och Kärnten. Vad sägs om Attersee, Grundlsee och Wörthersee? Se och njut!



(10)

Vår Swea Kerstin Hieblinger-Olsson, hemmahörande i Niederösterreich, norr om Wien, tillbringar sin "hemester" med olika aktiviteter. När vi sågs på frukosten på Motto am Fluss, berättade hon så roligt om stavvandring med paus, d.v.s. i pausen blev de uppmärksammade av ett gäng getter, som visste att det vankades godis. Djuren lärde sig snabbt att man skulle hålla sig framme på ditvägen, för godispåsen var ju tom på hemvägen. Så här berättar Kerstin:

"Jag går med stavar bl.a. till hästen och getterna här i Klein Harras, håller lagom fysisk distans, när de stångas för att få tag på brödkanterna som jag har med mig!"

Även en fyrbent liten krabat behöver röra på sig. Vår ordförande Roma Bratt låter Oscar springa av sig lite energi med en boll på deras innergård i fjärde distriktet. Det är en dagligt återkommande tradition och det duger bara om matte kastar ut bollen genom fönstret. Det kan man kalla avspark!

(11)

Sommaren lider mot sitt slut ute i den vackra stockholmska skärgården, men se vad vår Swea Eva Douglas gjort av svampskörden: en härlig pastarätt med skogens gåvor!

Eftersom pandemin är något mindre aggressiv i Finland, kunde Outi Pilzer göra ett kärt besök i sommarstugan i Kuusela, som ligger i närheten av Helsingfors. Namnet anger att det finns granar i omnejden och sommarstället ligger i skogen med en närliggande sjö. Tänk så underbart att få vistas där!

(12)

Det är inte bara ett nytänkande som gäller, vad semestrar beträffar, utan även födelsedagsfirandet kan behöva bli annorlunda, när man inte får samlas så många på en gång.

När Swean Karin Wassner skulle ordna för dottern Sarahs nionde födelsedag, blev det en åsneritt ute i den friska naturen! Sarah bjöd in två gäster till en dagsvandring med "långöron"

i Mariazell. Flickorna var överförtjusta, fastän de inte fick bestämma takten själv, för enligt coachens förklarande, skulle man inte ge åsnorna anvisningar för "dessa gör det de själva vill", och vem har inte hört uttrycket "envis som en åsna"! Hela sällskapet hade en utomordentligt trevlig dag!

Som redaktör får man inte vara rädd att hoppa på folk! Jag har blivit alldeles utan hämningar, tycks det, men våra Sweor har alltid så mycket intressant att berätta. Därför hörde jag mig för hos Anita Wenngren-Corsaro om hon kunde tänka sig att berätta lite från sin Indienresa i vintras, och till min glädje blev det napp på en gång. Nu får även Sweorna ta del av hennes äventyr.

MIN RESA TILL INDIEN

Ända sedan tonåren fascinerades jag av Indien, detta mångfacetterade land som fångade mig med sin mystik. Därför var det ingen slump att jag som utbytesstudent i Boston 1976/77 blev bästis med en flicka från Bombay (nu kallat Mumbai). Vi höll nära kontakt i flera år och hon besökte mig t.o.m. i Wien, sedan jag flyttat hit 1979. Därefter gifte hon sig och fick barn, kontakten ebbade ut och vi levde våra vuxna liv var för sig.

VÅRA SWEOR I BERÄTTARTAGEN

(13)

För några år sedan började jag att göra Ayurveda kurer här i Österrike och fick god kontakt med den indiske Ayurveda läkaren och hans team från Kerala i södra Indien. Jag tänkte då ofta på min väninna Gunjan och blev väldigt glad, när hon plötsligt hittade mig på Facebook.

Hon inbjöd mig att besöka henne i New Delhi och vi planerade under två års tid en gemensam rundresa i Indien. Strax innan det var dags att avresa i januari, dog hennes pappa och hon var tvungen att ta hand om sin mamma istället. Jag bestämde mig för att resa ändå och gjorde om resrutten att passa mig som ensamresenär.

Först flög jag till New Delhi och återsåg Gunjan efter ca 40 år. Hon visade mig runt i två dagar och jag kunde se denna myllrande metropols såväl välbärgade områden med golfklubb mitt inne i stan, vackra byggnader och parker, som även den andra sidan med fattigdom och kossor som uppehåller sig fritt mitt i en kaotisk trafik. Hon gav mig en ansiktsmask mot luftföroreningen, som jag sedan hade användning av i Österrike av andra skäl.

En dagstur med guide till Agra för att bl.a. se Taj Mahal blev oförglömlig och var väl värd en lång färd med tåg dit samt med chaufför och bil tillbaka. Nästa morgon lämnade jag det kyliga Delhi och flög till Kerala, som ligger längst söderut i Indien. Där väntade en härlig solsemester vid ett vackert spa resort. Min Ayurveda läkare i Österrike hade aviserat mig och jag fick ett hjärtligt mottagande vid ankomsten, naturligtvis blev jag också uppgraderad till en svit i den finare Club avdelningen. Som ensamresande kvinna kan man känna sig trygg och säker i Sydindien. Visserligen är man väldigt långt hemifrån, men är man som jag nyfiken och fascinerad, glömmer man lätt bort att känna sig ensam och blir väl omhändertagen.

Kerala är känt för sina palmer, sina vackra stränder, väldigt god mat med många fiskrätter och framför allt för Ayurveda. Det blev även Yoga utomhus med vajande palmer runtomkring och havets brus i bakgrunden. En highlight blev en båtresa i The Backwaters, som är naturliga vattenkanaler med mangrover i Poovar, som ligger i den sydligaste spetsen av Indien.

Utvilad och brunbränd reste jag efter en vecka tillbaka till Delhi. Nästa dag flög jag med Gunjan till Rajastan för att stanna ett par dagar i Jaipur. Eftersom min väninna är god vän med Maharanjan, var vi inbjudna att bo i det kungliga palatset. Det var som att stiga in i Tusen och en Natt! De kungliga vakterna visade oss genom vindlande gångar i den privata delen av The City Palace fram till varsin egen svit. En chaufför från palatset tog sedan hand om oss under vår sightseeing de närmaste dagarna. Jaipur är känd för sin gamla stadsdel med vackra rosa hus och kallas The Pink City. Det är en fantastisk stad för shopping och till slut blev det en överfylld resväska med mode, hemtextil, konsthantverk i trä och lack, keramik, litteratur och smycken.

(14)

Maharanjan som är mormor till den 22-årige Maharadjan (han tillträdde tronen vid 12 års ålder!) tyckte det var trevligt med besök och vi tillbringade kvällarna tillsammans med henne till långt fram på natten. Det blev en lång avskedskram, när vi avreste, och hon försäkrade mig om att jag alltid är välkommen tillbaka.

Nästa dag hann jag med ett besök vid min väninnas skönhetssalong för en frisyr, pedikyr och manikyr (samtidigt naturligtvis) för en billig penning. Gunjan förundrades över att jag fönar mitt hår själv! Hon har ju ett annorlunda liv själv med kock, flera hembiträden, trädgårdsmästare och chaufför.

Indien är verkligen kontrasternas land! Vilken tur att jag kunde göra min drömresa och hann göra det innan pandemin bröt ut i världen.

Anita Wenngren-Corsaro



(15)

Vår Swea Solweig Rittenschober, som bor i Sankt Stefan i Steiermark, låter oss ta del av följande berättelse:

Schilcherland – Weststeiermark – Vår hemort.

Av Solweig Rittenschober

En av de kända vinstråken går genom en av de vackraste delarna i Steiermark.

Är skyltat med en brun anvisningstavla med en vit häst. Hästen syftar förstås på de vita skönheterna i Piber. Lippizanernas hemort. Den orten med dess historia är en egen krönika värd.

Det gröna guldet och en skimrande diva, ger en bild av det kulinariska Weststeiermark. Här är vi pumpaolja och Schilchervin på spåret. På gemytliga gästgiverier, genuina Buschenschänken och eleganta gourmetrestauranger, finns säsongens läckerheter från skog, fält och trädgårdar att avnjuta. „Schilcher Weinstrasse“ leder genom distrikten Voitsberg och Deutschlandsberg in i Weststeiermarks fröjder. Från rödlöksrosa till rubinrött, kan ni från Eibiswald till Ligist ta in alla färgnyanser av denna klassiska weststeiriska Schilcher.

Skyltningen med den vita hästen följer ni utefter den 40 kilometer långa Schilcherweinstrasse. I blomstertrakten Ligist, leder stråket över Gundersdorf/St.Stefan till Landegg/Greisdorf. I mitten av vinbergen kan ni njuta av en härlig utsikt. Schilcherland, Steiermark ligger så att säga för era fötter. I Hochgrail rekommenderas en paus för ”Jause”

och foto. Över Markhof kan resan gå neråt till ärkehertig Johann Markt Stainz, där det pampiga jaktslottet är ett besök värt. Vid järnvägsstationen väntar det färgglada

”Flascherlzug”, som tar er genom Stainztal. Man kan också hyra en traktor, om man föredrar den typen av resande. Vidare mot Bad Gams panoramavy. Här finns ”helande” vatten och konsthantverk. Från slottet Wildbach går så färden vidare över vingårdarna i Schilcherstadt Deutschlandsberg. Borgen, borgmuséet ”Archeo Novico” och festerna ”Schilcherberg in Flammen” och ”Sturm auf den Schilcher” tillför Deutschlandsberg ytterligare berömmelse.

Från slottet Hallenegg går färden vidare mot Schwanberg. För avkoppling rekommenderas Heilmoorbadet. Konsthantverk och smide finns också. Under sommarmånaderna erbjuds musik och vin på huvudgatan i en angenäm atmosfär. Wies är bl.a. känt för sin teater. Är också en fröjd för trädgårdsvänner för sitt utbud av specialkulturer. Innan ni far vidare mot Eibiswald, kan ni göra en avstickare till Wernersdorf. I snapsbränningsmuséet hos fam. Jöbstl är ni välkomna att provsmaka och inhandla av det destillerade.

Eibiswald är början och änden av Schilcherweinstrasse. På det historiska torget, finns Kloepfermuséet, lärkhuset, med speciella utställningar och förstås en Schilcherkällare.

(16)

Sammanfattning av sträckan som rekommenderas:

Ligist – Gundersdorf – St.Stefan (där bor vi ) - Greisdorf – Stainz – Vochera – Bad Gams – Schloss Wildbach – Deutschlandsberg – Schwanberg – Wies – Eibiswald.

Så är det dags att styra kosan norröver, nämligen till Kiruna! Vår Swea Malin Tegenlöv berättar om den vackra hösten i Lappland.

Väntan på sommaren

När vårens första tecken visades hos er i Österrike så var det fortfarande vinter hos mig.

Vinterns tjocka täcke låg som ett skyddande lager över våra nordligaste delar. Den låg kvar länge och den uppmättes till ett djup på 3 meter. Månaderna gick och vi kom in i maj, slutet av maj. Snön hade smält och den bästa tiden på året var här. Tiden då ljuset aldrig lämnar oss utan lyser med sina strålar dygnet runt. Midnattssolen kom och tron på den eviga vintern fick äntligen ett slut. Allt väcktes till liv igen, fåglarna letade nya boplatser och kvittrade så glatt.

Lövsprickningen klädde landskapet i flera ljusa nyanser av grönt. Sommaren var här och glädjen över ljusa sommarnätter spreds i varje hem och hus. Energin hos folket flödade och förståndet över att det var kväll och natt försvann. Även om vissa nätter bestod av få timmars sömn så var den sena kvällspromenaden i solskenet värd varenda sekund.

Blomsterängarna bytte skepnad från smörbollar och midsommarblomster till rallarros och älgört. Hösten och mörkret gjorde sig påmind genom att ljuset blev kortare och det gröna landskapet började skifta färg till rött och gult.

Den här sommaren var inte som den brukade, den innehöll en rädsla och en saknad. En rädsla för att drabbas eller föra vidare ett virus och en saknad att inte få träffa sina nära och kära.

Men trots allt detta så hittade folket ett sätt att leva. Det pratades om en "Hemester", en semester hemma i Sverige. Fjällen var välbesökt detta år. Jag själv spenderade hela min semester i de nordligaste delarna i den lilla byn.

(17)

Den lilla byn i norr var välbesökt även den. Det gjordes hö, fiskades, hjortron och blåbär plockades, gamla lador flyttades och restaurerades. Det var som att byn återigen levde som förr i tiden. Ingen pratade om charterresor till Medelhavet eller weekendresor till europeiska städer. Ingen nämnde ordet flyg eller utlandsresa. Jag själv bryggde te på rödklöver och gjorde saft på rallarros, något jag aldrig hade gjort förr. Jag odlade även gurka, squash och sallad. Även det var något nytt. Det var som att naturen i år fick en större betydelse, en större mening. När man inte ville träffa så många människor i affären så var man tvungen att se efter vad naturen hade att erbjuda.

Trots att coronafallen minskade och hoppet återvände så var oron stor för den kommande hösten. Vi lever med ovissheten men vi lever även med hoppet, hoppet om en förbättring och en önskan om en snar återförening.

Var rädd om er, en dag får vi ses igen och då får vi ge varandra kramar. Kramar som inte fick utdelas år 2020.

Malin Tegenlöv

Vår blivande medlem, Karin Viertel, har bott åtskilliga år i Singapore, där hon kom i kontakt med spelet Mahjong och blev en begeistrad spelare. Hon introducerade spelet för hågade Sweor i en liten grupp på fyra deltagare, men naturligtvis är så många Sweor som vill, välkomna.

Karin, Carina och Eva Wolf steg på spårvagnen och åkte ut till Swean Tina Todes, som

ställde upp som värdinna denna gång. Efter stärkande kaffetår och ljuvlig äppelkaka, var det dags för instruktionen inför första spelet. Det är ett strategispel med 144 brickor, de två första omgångarna spelades det öppet, sedan vågade vi oss på med dolda brickor. Vi var så

MAHJONG MED SWEA

(18)

Klicka här för att anmäla ditt intresse för Mahjong-gruppen

koncentrerade att tiden bara flög iväg och redaktören glömde ta fram mobilen och fotografera sällskapet! Jag får väl bli skyldig er fotona till nästa spelomgång! Då kommer vidare rapporter och hör gärna av er om ni blir nyfikna på detta underhållande och intressanta spel!

Ja, fortsättning följer, som Gunilla Schorr brukar säga, och efter lunchen på Café Wortner stannade Karin Viertel, laddad med spel, Tina Todes och redaktören kvar för en omgång Mahjong. Ny i gänget var vår ordförande Roma Bratt. Den ovannämnda Swean Gunilla var åskådare. Denna gång blev det i alla fall ett par fotografier, skam den som ger sig!

SWEA Austria har stora förhoppningar om att kunna mötas för ytterligare introduktion och spelande under Karin Viertels "vingar". Det vore en möjlighet till att träffas och ha roligt under höstens och vinterns lopp, självfallet med hänsyn till gällande restriktioner. De av er som vill pröva på får gärna höra av er till oss genom att klicka på knappen nedanför



(19)

Vår Swea Eva Jurkowitsch, tillika vår webmaster, låter oss ta del av härliga konstnärliga bilder. Därefter följer finstämda impressioner från årets skiftningar.

Midsommar

När natten närmar sig dagen Härmar dagens ljus

Och klamrar sig fast i sommarens dofter Och vattnets mjuka böljande

Bjuder till fest i skymningens ljumma salar Då sover vi inte

Men drömmer.

Wenn die Nacht sich dem Tag nähert Das Tageslicht imitiert

Und sich festklammert in den Düften des Sommers

IMPRESSIONER

(20)

Und das weiche Wogen des Wassers

Zum Fest ladet in den lauen Sälen der Dämmerung Da schlafen wir nicht

Aber träumen.

Vid havet

I morse låg dimman tät över stranden

Innan sakta,sakta solen trängde undan slöjan

och blottade stilla kluckande vågor mot våta stenar.

Måsarna tycktes ännu morgontrötta vila sig på vattnet

och flög först skriande upp när en fiskebåt närmade sig hamnen för att sedan slåss om renset.

Jag går min promenad längs vägen vid havet

och drar girigt in den saltmättade doften i näsborrarna för att minnas sommaren som drar sig tillbaka nu.

Höst

Nu flockas tidlösan på ängens sista grönska, sommarens doftande hö vilar i balarna och stigen kantas redan av fallna löv.

Det prasslar när jag går och ibland knäpper det till under foten när ett ekollon knäcks.

Sommarens potpurri av grönt börjar vika för sprakande gult och rött.

Myllans tunga doft sveper in från skogen.

Det är höst.

Jetzt häufen sich die Herbstzeitlosen auf dem letzten Grün der Wiese, das duftende Heu des Sommers ruht in den Ballen

und der Pfad ist schon gesäumt von gefallenem Laub.

Es prasselt als ich gehe und manchmal knackst es unter dem Fuß wenn eine Eichel zerbricht.

Das Potpurri vom Grün des Sommers fängt an zu weichen für loderndes Gelb und Rot.

Der schwere Duft der Erde weht herein vom Wald.

Es ist Herbst.

(21)

Från och med sensommaren 2020 har vi stiftat bekantskap med en blivande medlem i SWEA Austria. Från och med kommande årsskifte flyttas medlemskapet över från SWEA Göteborg till vår avdelning. Än så länge är Karin Viertel medlem och tillika vice kassör och webbmoster i Göteborgsavdelningen, men nu har Karin med familj flyttat till Wien för makens arbetsfält är här och eftersom deras barn precis har avslutat sina gymnasiestudier, passar det bra med en flytt just nu.

Vår blivande medlem kommer ursprungligen från Trollhättan, där hon är uppväxt och har gått i gymnasiet. Därefter flyttade hon till Linköping där hon gick en ettårig påbyggnadsutbildning med praktiktjänstgöring för bankyrket. Karin praktiserade på SEB i Göteborg och det var med stor glädje som Karin fick bo hos sin mormor i Stenkullen, strax utanför staden, under dessa veckor. Som så många ungdomar lockade en utlandsvistelse och i byn Freienbach i kantonen Schwyz i Schweiz väntade en au pair-tjänst hos en familj med små barn. Den främsta uppgiften, som man väntade sig av den unga damen, var att tala svenska med de två små barnen, vilka utökades till tre under Karins tjänsteår. (Barn nummer fyra kom också, men utan vår au pairs svenskundervisning!) Familjen bestod av en svensk mamma och en schweizisk pappa, därav önskemålet att lära barnen moderns språk. Karin besökte en språkkurs i tyska, vilket var förutsättningen för att få uppehållstillstånd för att arbeta som au pair i Schweiz och här lärde hon känna många skandinaviska studenter och genom dessa samt Svenska kyrkans au pair-träffar fick hon ett svenskt "kompisgäng". Annars

INTERVJU MED KARIN VIERTEL

(22)

fick hon mest kontakt med familjen och deras vänner. Så trädde en ung man in i hennes liv och efter avslutad au pair anställning, flyttade de unga tu ihop. Karins fästman var född av tyska föräldrar men uppvuxen i Schweiz, där han hade bott nästan hela sitt liv. I början av 90- talet var det inte helt lätt att få uppehållstillstånd och stanna kvar i Schweiz men en möjlighet var att börja någon form av utbildning. Sagt och gjort, det blev en handelsskola med

"kaufmännische Fächer", allt på tyska. Vi började tala om de käppar i hjulet som pålades oss utlandsstuderande under tidigare årtionden, bl.a. att vi skulle visa upp att vi kunde försörja oss och inte falla samhället till last. Jag minns, hur jag fick visa upp en bankbok hos utlänningspolisen och samma erfarenhet hade gjorts i Schweiz. Där var summan så stor, så Karin fick låna ihop lite, sätta in på ett konto och visa upp. Se, det var tider, det!

Schweiz

I Schweiz, som är indelat i kantoner med egna lagar och bestämmelser, gällde också en kontingentering för uppehållssökande, så när den unga damen ville bosätta sig hos fästmannen i Zürich, visade det sig att kontingenten där redan var full! Då fattade de unga tu beslutet om giftermål! Det var en mycket ung dam som trädde inför altaret och när det var dags för besök i Sverige, visade det sig att de flesta av hennes jämnåriga var mer eller mindre chockade "Hur kunde man gå och gifta sig?!" Det var inte populärt på den tiden! Karin Viertel kunde nu börja på den stora schweiziska banken UBS i Zürich, där hon trivdes förträffligt. Här arbetade hon i olika avdelningar i sammanlagt nio år, genomgick flera utbildningar bland annat till medarbetare för Private Banking och hade hand om svenska kunder. Innan dess skulle ett utbildningsprov avläggas och det blev ett litet avdrag av mannen i kommissionen, för att Karin inte var helt korrekt klädd: det gick inte att knäppa igen kavajen över den runda

"bebismagen"!

Mammaledigheten är dock inte särskilt lång i Schweiz. För Karins del, eftersom hon hade jobbat mer än fem år på banken, var det sex månader och hade hon varit anställd över tio år, skulle den ha utökats till nio månader, varav en månad måste tas ut före förlossningen om den skall bli betald. Eftersom Karin inte ville lämna bort en fem månaders bebis varje dag så var det inte längre möjligt att uppehålla en heltidstjänst. Man fann dock på råd, för den kvinnan som blev Karins efterföljare och god vän (hon är gudmor till barn nummer två) påbörjade uppbyggnadsstudier och då blev det möjligt för den unga modern att hoppa in och arbeta en dag i veckan. Att kombinationen med baby och yrkesliv fungerade så bra berodde på en rar och förstående svärmor, som hade hand om lille sonsonen och helt sonika kom upp med babyn till kontoret för att Karin skulle kunna amma honom mitt på dagen. När sedan en dotter förkunnade sin ankomst efter sjutton månader, var det inte längre möjligt att arbeta vidare på banken. Under hösten 1999, två år innan sonen föddes, startade Karins make ett

(23)

bioteknologiföretag med två kompanjoner. Redan från starten fick de stor hjälp med bokföringen av hustrun. Så i mars 2003, när dottern föddes och Karin slutade på banken, fortsatte hon bokföringsuppdraget i företaget, fast nu officiellt. Under 2005 sålde maken sina andelar i företaget och påbörjade MBA-studier i Bern, så Karin var rätt ofta ensam med ansvaret för barnen. Efter ett år när studierna var avklarade, övervägde mannen olika jobberbjudanden. Att starta en bioteknologiavdelning för ett privatägt tyskt företag i Singapore lockade den unga familjen. Dels var det lite äventyrslystnad, dels glädjen att få prova på något nytt. Flyttlasset från Schweiz till Singapore gick sommaren 2007.

Singapore

Det blev en hel del nya aspekter som gällde inför flytten till ett nytt, avlägset land. Den 6- årige sonen började i första klass i German European School och efter några månader började dottern som blivit 4,5 år på en lekskola. Man hyrde bostad i ett "Condo," egentligen condominium, d.v.s. bostaden befann sig inom ett bevakat bostadsområde, där vakter höll uppsikt. Kontrakten var vanligtvis på två år, man hade kunnat få förlänga, men ofta var det någonting som inte var optimalt, så på dessa år hann familjen Viertel med fem flyttar! "Du måste skaffa hemhjälp", sades det! Karin stretade emot ett tag, men såg att det blev svårt att klara det dagliga livet utan lite assistans. Hennes make reste många och långa perioder.

Efter ett år började även dottern i German European School men som femåring i en blandklass med både förskola och etta i samma klassrum. Det skulle skjutsas hit och dit till olika aktiviteter, ja, listan kan göras lång. Slutligen tog familjen hjälp av en s.k. maid, en hushållshjälp som bodde hos dem. Hon kom från Filippinerna och talade utmärkt engelska.

Karin hade ett digert program under vistelsen i Singapore, först och främst som

"hushållsmanager", att se till att vardagen fungerade för alla familjemedlemmar. Vid sidan av detta fick hon även kontakt med Svenska skolan, Svenska kyrkan och så kom även SWEA in i bilden. Redan i Zürich hade hon stiftat bekantskap med organisationen, men då kändes det inte riktigt aktuellt, nu blev det annorlunda. I denna SWEA-avdelning satt vår blivande medlem med i styrelsen och var verksam, först två år som vice redaktör för den tryckta medlemstidningen. "Ganska tidskrävande, när den skulle göras tryckklar", menar Karin på.

Senare även fyra år som kassör. Däremellan jobbade Karin tre år som bibliotekarie och som kassör på Svenska skolan och arbetade även på kontoret för den tyska klubben. Eftersom detta inte var tillräckligt krävande, började Karin studera på heltid på hösten 2013. Under fyra års tid pluggade hon till en Bachelor of Science (Honours) in Accounting and Finance från University of London men med föreläsningar i Singapore. Sista examensprovet gjordes i maj 2017 och i slutet av juni samma år var det bestämt att expattiden för familjen var slut då mannen skulle börja arbeta för moderbolaget i Tyskland.

(24)

Göteborg - Wien

När sedan Karins far insjuknade, ändrades planerna för då ville hon komma närmare hemmet. Så i stället för flytt för hela familjen till Tyskland blev det flytt till Göteborg för Karin och barnen medan maken flyttade till Bad Cannstatt, nära Stuttgart i Tyskland. Fadern lever tyvärr inte längre, men modern och fyra bröder finns i västra Sverige. I Göteborg kunde dessutom barnen, som kommit upp i gymnasieåldern, gå färdigt sina IB DP utbildningar (International Baccalaureate Diploma Programme) och är nu klara for högskolestudier. På senhösten 2018 bytte mannen jobb och började arbeta här i Wien. Så när barnen tog studenten i juni i år kunde familjen flytta ihop igen. Karin kommer söka ett nytt arbete här i Wien men hon tror att det nog inte blir lätt i dessa Coronatider. Däremot tycker vår kommande medlem att det ska bli spännande att få lära känna oss Sweor och förutom att hon gärna vill lära oss spela Mahjong, ett sällskapsspel som hon lärde sig i Singapore, kan hon tänka sig att arbeta med styrelsens uppgifter framöver.

Hjärtligt välkommen till SWEA Austria!

En sensommardag gjordes det en liten utflykt till Schönbrunn med omnejd. Jag kunde inte låta bli att promenera fram till mitt första "studenthem", d.v.s. den vackra Biedermeiervillan i Maxingstraße i trettonde distriktet. Det var stört omöjligt för en svensk student att få plats i ett studenthem på den tiden, utan man hänvisade alltid till den privata sektorn. Den var lika svår den! Genom en ung konststudent vid namn von Schwindt och släkt i nedstigande led med Moritz von Schwindt, fick jag ett litet rum förmedlat hos änkefru Prohaska i Hietzing.

Ganska precis för femtio år sedan flyttade jag in med pick och pack för att börja studierna.

Jag erkänner helt öppet, att den mesta tiden tillbragtes på pojkvännens studentrum, jag och mina gelikar kallades ubåt, men man var ju tvungen att ha en adress att vara anmäld på.

NOSTALGI

(25)

Vid månadsslutet var det dags att betala kommande månads hyra, så jag hörde mig för om konto och inbetalningsavi, men nix ... änkefrun ville ha pengarna på hand! Det var inte så att hon misstrodde mig på något vis, utan jag kom ganska snabbt på vad som låg bakom: vid betalningstillfället skulle vi ta oss en liten snaps! Den ceremonin kom jag aldrig undan och varje månad visste jag vad klockan var slagen. Uppför en knarrande trappa, över ett lika knarrande parkettgolv, in i ett ganska mörkt rum fyllt av Biedermeiermöbler, textilier och underbara antikviteter tog änkefrun emot mig. På bordet stod en liten silverbricka med två, små snapsglas, likaledes silver och mycket patina, för det var nog ett tag sedan de blev putsade! Jag lade "pengarna på bordet" och änkefru Prohaska fyllde på bägarna. Hon lät sig väl smaka, medan jag försökte dölja rysningarna. Då blev det en omgång till! När jag sedan kom hem på kvällen, kunde jag inte annat än undslippa:" Ska det här fortgå, kommer jag snart att behöva en blindhund!" Jag tror att det var hembränt till råga på allt!

Efter ett par månader lyckades jag skaffa ett nytt studentrum men minnen från den vackra villan och den pigga, lilla damen har rotat sig fast för alltid. Har någon vägarna förbi, kan ni gärna kasta ett öga. En liten beskrivning följer här:

På Maxingstraße 18 i Hietzing ligger den s.k. Strauß-villan, vilken är bibehållen i sitt originaltillstånd. Den tidigare adressen löd Hetzendorferstraße. Paret Strauß bodde i villan under åren 1870-1878. Här komponerades flera danskompositioner och de sex första operetterna, varav die Fledermaus (1874) är den mest bekanta och omtyckta (på svenska Läderlappen). När sedan Henriette (Jetty) Strauß den 8 april 1878 dog i sviterna efter ett slaganfall, återvände hennes make aldrig mer till villan, utan sålde den.

En inskrift på fasaden berättar om operetten samt senare invånare, alla med konstnärlig- musikalisk anknytning. Det var med glädje dåvarande pojkvännen och nuvarande maken - en och samma person - drog fram sin mobil och tog två fotografier!



(26)

ja, avslutningsvis kan jag berätta att min skrivbordsstol började säcka ihop! "Hoppas att du inte satt i den, när det hände", skrev Roma Bratt till mig. Nej lyckligtvis inte! Två av hjulen var redan utbytta efter ett smärre äventyr, och nu var det alltså dags för hjul tre och fyra. Det Stora Svenska Möbelvaruhuset hade inte hjul kvar till denna veritabla antikvitet, som hunnit få mer än tjugo år på nacken. "Kvalitét", upplyste jag damen om, vilken satt vid den disken.

Efter en rundgång på kontorsmöbelavdelningen resignerade vi och begav oss till det österrikiska "Heimwerkerparadiset", i Sverige skulle man kalla det för "Gubbdagis"! "Det här får bli de sista hjulen", menade den bättre hälften på, "för snart kostar en ny stol lika mycket som det rullbara underredet!"

Nästa nummer av SWEA Austria i Fokus beräknas komma i december 2020.

Redaktören har ordet I DETTA NUMMER. Kära Sweor!