Th is work has been digitised at Gothenburg University Library.

Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek.

Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt.

Th is work has been digitised at Gothenburg University Library.

All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text.

Th is means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the images to determine what is correct.

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29

13.

/lUh-^inior

a) Xalaufcc SÇofleltt, fpclattfce Xtäbet

oc&

rfmumbc SHJattufällan.

b) £>m De fe* ftocroonta

effet t>en âbdtnobtga fçfiertt.

Htettïi.n.*

«fi

Ipllfesfl

SUt fjurtt roligt, sjßiö Drafan förtroligt

SUt Dora tafaS ont icttar ocD troU Ont njinterqroàllen,

Så trollen t« Dållen

Sanfa fut ringDatrôii fticrnïlat natt.

. •>»)»> »>« <*■<« <*■-

llti Snglanb regerabe för flere år feban en fonuttg mal ocb länge. .£>an ^abe ej mera an en (on, bmilfen f>mi uppfoftc robe i alla bpgber, fom anfià en furfie; men bôben berôfmat be ben unge prinfen (in faber, efter bmilfen f)an, elniru ei mera ån femton år gammal, utropabeé till fonung i Snglanb.

®en npe fonungen mar fårbeleé roab af jagt ocb fôrlujîn#

be fig bogeligen bermeb. €n bag, bå bun, tillifa meb flere af fitt fjoffolf, jagabe t en flor (fog, fingo Ijunbarne opp en bjort, bmilfen ben tinge fonungen ifrigt fôrfôljbe ocb bief f>ârtinber fliljb frän fina följeflagare, fä att l;an till flut be,- fann fig enfam mibt t flogen ocb fann ej någon måg, fom funbe leba l>onom berur. ©olen nårmabe fig nebgången, ocb fonungen begpnte frufta, att f)an flulle fä tillbringa natten allena t ben mibfiråcfta flogen, bå l)an, efter ånnu tmenne timmoré fåfängt föfanbe efter någon mennifloboning, blef till fin flora gläbje på långt (fåll marfe ett ljuê, bit f>an nu flou;

babe att flpra fin båfi. ©nart anfom Ijan titt en liten fin, ga, ber ban fieg af ocb gicf in. 3 flugan fann bon enbafi trenne unga flicfor, bmilfaé förålbrar moro böba. Äoiumgen, trött ocb hungrig efter att f>ela bagen b«fn»a irrat omfring i flogen, frågabe flicforna om be funbe gifroa bonom någon mat ocb om be mille berbergera bonom öfmer natten eine;

ban b«” fartt milfe i flogen från fut fålljlap. glicforna moro milliga bårtill, men beflogabe, att be icfe babe annat ån mjölf, fmör ocb några ågg att bjuba fin gåfi. Äonum gen fann fig emeblertib rått belåten meb benna enfla anrått' ning ocb förtårbe ben meb gob fntof. 2I(la tre flicforna paS(

fabe upp bonom mib borbet; fp, eburu be ej mifite att freni;

3 lingen ronr berné foming, trobbe be ànbocf, ntt ban tear nå,- gon förnam berre, c anfeenbe tid bané rifa brå gr.

(Seban fonungen fpifat, roabe (>an ftg art tala meb fltcfon na i åtffidiga ämnen. SManb annat föd talet på giftermål, ort) fonungen frågabe ben ålbfia fyfiern fymilfen man f)on beffi önffabe ftg. -Çton fmarabe, att f)on b# wide t>afma fonum gené (>of6agare, emeban ()on bå finge åta bet båfla bröbet i €nglanb. ®en anbra åter önffabe att blifma gift meb fo>

nungené måfierfocf, emeban f)on bå finge åta låcfrare råtter ån någon attnan. ©Inteltgen frågabe fommgen åfmen ben tvebje, ^rnetn ()on ônfïabe tid man. Son fmarabe, att f>ou belfl mide (>afma fonungen fjelf, tt) bå finge (>on båbe bet båfla bröbet ocb be låcfrafle råtterna, ocb mpefet annat pråf;

tigt ocb gobt beßutom.

5)e trenne fpflrartteé ônfïningar roabe fonungen mpefet, i fpnuerbet ben pngflaê. Son mar en ffött ocb dlffelig fliefa/

«i öfmer fjorton år gammal, ocb ju mera fonungen betraftabe benne, beflo mera bebagabe f>en f)onottt. Slftouen förgief f>at digt unber muntra famtal, ocb bet mar reban libet ett gobt fti)cfe på natten, innan fonungen begaf ftg tid fttt fofrum, öer ban fof rått gobt, oaftabt fången mißt ej mar beråfuab för ett få l)5g gåff.

göljanbe morgon tog fan månligt affïeb af ftna mårbin;

t>ov, ocb, febatt be mtfaf bottom fmr ban ffude fomma ur ffogen, återmånbe bart tid fttt flott. Unber mågen födo flf6 förttaé ônfïningar bonom åter i ftnttef, ocb fom bané tpcfe för ben pngfla blef adt fiffigare, ju mera bon affågénabe ftg från benne, föd bet bonom tid flut fn att merfliggöra b»ab öe önffat. Satt fïicfabe berföre ett bub tid bem meb befad;

"ing att fomma tid flottet, odj, feban be ber tnfunnit ftg, föbe ban tid bem, att, om be ånntt babe famrna ônfïningar, fönt aftonen förut, få ffude bet flå bem fritt att få bem upp*

födba. ©e böba åljla fmarabe flrap, att beraé tanfar icfe

4 (

fêrânbrat fig; men ben pgjia, font ttû fin fïora befiêrtning fann, oft ben fremlingen be emottagit t fut fjué, roar fourni;

gen fjelf, b(ef få f)å»en roib beéfa fjanS orb, att bon ingen;

ting fünfte froara berpå. ©å påminte f)enne fonungen ont ()enneê ônfïan ocb tillabe, att om f>on ej febermera ångrat ben, få ffulle bon fä benfamma uppfpllb, lifa få mål font f)enneê fptfrar, ocb blifroa ()ané brottning. €tt fåbant löfte gjorbe, forn man roäl fan tånfa, ben unga flicfan icfe liren glåbje ocb bon aftabe fig roäl att fåga nej, £on 6!ef ocffå roerfeligen förmälb nteb fonungen, ocb benneé båöa fpfirat ftngo, ben ena bofbagaren ocl) ben anbra mäfierfocfen, oHfte<

leö fom be ônfïat fig. 9Ken be rooro icfe lifa nöjfta meb fitt öbe, fom beraé pngfia fpfier. ©et gråmbe bcm, att (>ott nu roar få l)ögt öfrocr bent; benna afunb ßfroergicf fmånitti gom till ett bittert bat, ocb be afbtDabe blott ett lagligt till(

fälle för att gifroa luft beråt.

<£tt fåbant tpcfte be roara inne, bå ben unga brottningen efter någon tib befann ftg t roälftgnabt tillfiånb. ©ebafl be rabflagit finé emellan, gingo be till fin fpfier, (iådfte fig

»tterfi roånliga ocb anböllo att fä bitràba benne roib Oenneé förefiåenbe förlovning. “Jfngen,“ fabe be, “funbe roib bett«

tillfälle egna benne en fä öm od> färleföftill omroärbuab, fort' be.“ ©rotfningen famtpcfte gerna ocb babe ingen froårigb«1 att äfroen utroerfa fin gentålé bifall, ©e båba fpfirariti fiannabe alltfå groar pä flottet för att afbiba bet afgöranb ögonblicfet, ocb när bet inföll, rooro be enfamme inne b®^

brottningen, ©å nu benna förlöfieé meb en priné, togo ft)(i rarne barnet, labe bet i ett fïrin ocb fafiabe bet feban i ft förbi flottet flptanbe elf, famt framroifabe för brottningen et bunbroalp, broilfen be fabe, att bon framföbf. .fpäröfro«1 blef brottningen högeligen förffräcft, ocb fonungen ej uiinbf1 mifjlpnf.

<£meblertib babe fonungenö träbgårbémäfiare af en bånbd

fe blifroit roarfe fîrinet, bå bet flöt utför elfroen, fom ran'

5 genom tråbgåroen. Jf?an tog bet ur roattnef, ôppnabe bet ocb faun beri, till fin flora fôrunbran, ett npfôbf, roâljïapabt goé*

febarn, broilfet bun (entnabe till fin fjtiflru att uppfôboë fâ, fom beraS eget barn, bet boit nteb nêje gjorbe, emeban be förut ej egbe några arfroingar«

2lnbra året bief brottningen åter bafroanbe, ocb benneé föftrar jiulle åter betjena benne. Stfroen nu framföbbe bon en prtnö, broilfen fpflrarne labe i ett fïrin ocb faflabe t elf*

roen, faint framroifabe i befl flåfle en fattunge, broaröfroer brottningen bief bjupt bebröfroab, ocb fonungen ånnu rnifl*

nöjbare ån förra gängen.

ïfroen betta (ïrin fann tråbgårbémåflaren, ocb banS fyai flru ttppfoflrabe barnet, lifafom bet förra.

Srebje året tißgicf bet på fanttna fått, utom att broftnin 8en nu föbbe en flicfa, broilfen tråbgårbémåffaren fann t ett ffrin på elfroen ocb låt uppfoflra meb be båba goéfarne, 3f ftåflet framroifabe be båba fpflrarne en råtta, bn>ilfen be på«

ftobo, att brottningen framföbt. 9ïu bief fonungen få för*

bittrab, att l>an låt infatta brottningen t ett froärt fångelfe f ber bon ffufle förblifroa bela fln öfriga lifétib, ocb fålebeS babe benneë afunbfamma fpflrar ånbteligen nått fltt tnål.

Smeblertib bflbe tråbgårbémåflaren all möjlig omforg ont be trenne barnen. £>å be npproejcte låt ban bem lära alla toetenffaper, fotn be för framtiben funbe bnfroa nptta utaf, ocb roar i allt etnot bem fotn om ban roarit beraé roerfeli;

9e far. Jpanö gobbet emot bem babe ocf roålflgnelfe meb ftg, tt) bané roålmåga tilltog bagligen, fä att ban funbe lem na fonungené tjeitfl ocb bpgga flg ett eget b«ö, fom lifnabe ett pråftigt palatö, ocb broaromfriitg ban anlabe en trdbgärb, fom roar ttåflan roacfrare ån fonungenô egen.

Jjpår lefbe nu be tre fpfïonen tillfammanö i flörfla enbrågt ocb förtroligbet. båba bröbernc rooro ofta ute på jagt, broari be fnnno flort nöje. £n bag, bå be rooro foéfelfatte

6

bårrneb oc5 berné fpger n>ar enfant bemnta, forn rtll benne en gammal gumma, font bab att få fe bet roacfra flottet ocb ben pråfttga tråbgårben. ©en unga gicfan log manligt emot flenne ocb förbe (jenne omfring öfmerallf. ©ttmman fann alltfammané rätt bra; men fabe, att bet bocf felabeé trenne ting för att göra bet fullfomligt, ocb pä gicfaué fra;

ga f)it>ab bet funbe mara för rara fafer, froarabe bon, att om be babe ben talanbc fogeln, bet fpelanbe trabet ocb ben rinnanbe roattufållan, få frnineé ingenting i roerlben, font öf<

roerginge betta flott meb beg tråbgärb. glicfan frågabe broar beéfa trenne ting funbe gnnaé, ocb gumman froarabe, att 2(1 mil berifrån bobbe ^enneé brober, fout funbe lemna unberråt;

telfe beront. J>n roifabe ben unga fiicfan roågen till (>ané boning ocb förfroann meb betfamma ur bennes äfpn.

9Mr bröberne bemfommo, beråttabe fpflern för bem bet befpnnerliga beföf bon f>afr, otb bettneé beråttelfe gjorbe ett ligigt intrpcf på bem båba. ©en ålbge beflöt att genag föfa upp ben beniligberêfuüa gummané brober ocb af bonom ut;

forffa, broar be trenne omtalabe faferne funnoé. ©an lät berföre fabla ftn båg, ocb når ban rege, gaf ban gu fpger en ring, ben ban bab benne noga afta. ©å långe genen ‘ ringen bibebôfle gn glané, funbe bon roara fåfer, att benneé bror more roib lif; men blefioe ben mörf ocb bunfel, få more bon omfommen. ©erefter begaf (>an gg på ben af gumman anroifabe roågen ocb fann bemteé brober, en gammal gubbe, gttanbe utanför en liten guga, b*»ari ban bobbe. Ynglingen belfabe roåttligt på ben gamle ocb bab bonom unberråtta gg broar ben talanbc fogeln, bet fpelanbe trabet ocb ben rinnanbe roaltufållan roore att gnna. ©ubben froarabe, att betta roié;

fertigen rooro bonom befant, men att ban högeligen afråbbe pnglingen från en fä farlig refa, emeban ingen af bem, font förut roägat ben, fomrnit meb lifroet tillbafa. ©en unge mannen lät yocf icfe afffråcfa gg, utan gob fag roib gtt be;

7 (lur ort f5fa fôrfîoffa fig be tre nnberbara tingen, ©ä gaf gubben bonom en fula, foin ban fîuüc fafïa framfor fig ut;

åt roågen ocb feberntera noga följa, ti> fulau (liiUe rulla till famma fiålle, ber be omtalta faferna ftmnoé; “men,“ tilla&e gubben, “når t»n fommer bit, får bu fe ett f>6gt berg ocb en flor mångb fioarta fienar roib befj fot, ocb bä bu begpttner riba uppför berget, får bu böra buller af roapen ocb folf, fom femma efter big; om bu bå fer big om, få blir bu förroanblab till (len, lifafom afla anbra, broilfa förut föft bet;

ta åfroentpr; men går bu frifft på, utan att brp big om någonting, eburu fôrfîràcfanbe bet ån fan förefalla big, få får bu broob bu föfer.“

Ynglingen tacfabe ben gamle för be mebbelabe ttppfoétiin;

game, fafiabe fulan framför fig ocb reb i fuHt galopp efter benne, till bef? f>on fiannabe roib bet omtalta berget. 9îàr ban mt begpiite riba uppföre, fief ban böra förfårliga rop ocb buller efter fïg, b^ilfa fommo bonom allt nårmare, fä att ban till (lut tpefte ftg bafma fina förföljare tått bafom fig ocb brog froårbef, för att roärja fitt lif; men i betfamma ban roånbe fig om för att gifroa ett bugg åt ben nårmafie, blef ban på ögonblicfet förroanblab i fien.

Jf)ané fofier, fom bagligen betraftabe ringen, mårfte ftrajr, når beurteö brober roar böb, ocb beråftabe bet för ben an, bra brobren, fom genafi roar farbig att företaga famma refa, i bopp om båttre utgång, .(pan lemnabe berföre fin folier en fnif, ben bon borbe roål fôrroara, ocb fabe benne, att om bet begpnte brppn blob beraf, få roore ban ej mera i lifroet.

©erefrer nppföfte ban ben förut omnåtnnbe gubben, bmilfen föfte afråba b°nom meb famma roaming, fom f>on gifroit ben ålbre brobren ocb, bå ban (lob fafi roib fin för ef a té, gaf boiront en fula, b*®ilf*u roifabe bottom roågen tin famma berg, ber battö ålbre brober m>fj förut omfontmif. Stfroen benne börbe, bå bau reb uppför berget, ett förfärligt buller

8

bafom fig, men lät t början icfe oroa fig beraf, titan reb frifït »8. Sill jlut fom bonom bocf bullret få nâra, att ban tpcfte fina förföljare snara färbiga att gripa bonom ocb brog froärbet att förfroara ftg; men t betfamma ban nu fåg ftg om efter fina fienber, bief äfroen f;an genaf! förroanblab t (fen.

©pfiern märfte ftrap att fnifroen bröp blob, ocb fann ()år;

af, att äfroen bonneé anbre brober förlorat lifroet. Socf lat bon båraf ej affTräcfa fig att fjelf föfa minna be unberbara fafema ocb nteb betfamma inbemta närmare unberrättelfer om fina bröberé öbe. ïfmen bon font till gubben ocb ficf af bonom famma roaming, men fiob lifa fafi roib fitt beflut, font bonneë bröber, ocb erböU, lifafom be, en fula till roägs lebare. Unber bet bon reb efter benfamma, fioppabe bon bomull ocb roaje i öronen, p8 bet bon ej mätte böra bet buf;

1er, broarom gubben talat meb bonne, ocb fom på betta fått uppför berget utan nägot binber, änba till befi bon ficf fe fogeln, fom fatt t fin bur; bå öfabeé bullret få flarft, att, oaftabt bon tiUfioppat öronen, bon ånbå börbe bet allt når*

mare o<b förfärligare, men låt bocf ej beraf (Trämma fig, utan reb fram till fogeln ocb tog bonom tiüifa meb buren,

©trajc affiabnabe allt buller, ocb bet blef belt tpfi. jP>on frå*

gäbe nu fogeln broar bet fpelanbe träbet ocb ben rinnanbe roattufällan fttnnoö, broilfet fogeln firajc roifabe bonne; men när bon ficf fe träbet, roifite bon ej b«m bon (Tulle funna föra bet meb fig, emeban bet babe en bög fiant meb många grenar, gogeln fabe bonne, att om bon aliénait bröte en qroifi af betfamma, få more bet tiUräcfligt. ©ebatt roifabe ban bonne fpringfällan ocb fabe, att om bon toge litet beraf t en fiaffa, få babe bet famma roerfan, fom l;ela fällan. 9îu mille bon ocf roeta, bum bon (Tulle återfå fina båba bröber.

gogeln fioarabe, att ban ej roifite bet; men fiicfan botabe att taga lifroet af bonom, om ban ej fabe bonne bet, ocb fogeln roifabe bonne bå en fiajTa, bannir bon (Tulle bålla på be

9 [torta fienarne bergeté fot, få fommo &e olio tin (ifé to. giicfan tog fïafïan ocb gjorbe fom fogeln fagt Ijetinc, Cc!> firajc blefnjo atta fîennrnc åter (efroanbe ocb bon igenfån;

fina båba bröber. Se ôfrige, fom blifmit förmanblabe

’ill fienar, moro allefamman prinfar oct> anöra förnäma mån, fom mifjlpcfarê i förföfet att minna be unberbara flenoberne.

^ tocfa&e ^jertefigen ben mobiga fîicfan, fom befriat bem,

^ begåfato ftg feban på återmågen; men bå be fomrno tifl gamla gubbené fittga, funno be f)onom böb. Se begrof#

^ f)onom berföre octj> fïilfbeê feban åt, famt månbe Oroar tö en bem tin fitt.

SÖ8 be tre fpfïonett fommit f)em, frägobe fîicfan fogeln på '"»ob fått bon fïuUe fa gmiften att blifma ett fpelanbe tråb

<& mattnet t flafïan att blifma en fpringfåUa. gogeln fma;

to, att f)on blott be()5fbe fiicfa groijten i marfen, få blefme tfl!c beraf ett fiort tråb, ocf> att, om bon enbafi (loge matt;

?l i en grop, få blefme bet genafi en praftfuH mattenfonfi.

’'ton gforbe få ocb fåg titt fin (lörfia förnöjelfe ett tråb Mïjuta ur marfen, fom fptlabe få Fjufligt, att bon albrig bort något fabant, od) gropen förmanbla ftg titt en mat;

"fonfi, fom uppfaliabe mattnet, flart fom friflaO, (;ögt i luft

^ ^)on ropabe firap på bröberne att fe beéfa berrliga fa;

f| oel) bå nu tråbet fpelabe ocb mattenfonfien fafiabe fina to firålar t en ntåttgb olifa fafoner ecb fogeln tillifa t fin 1[ begpttte fjunga be ffönaflc melobier, få tpefte fpflonen,

* någonting berrl'9are a,t)to fun&e ftnnaé i merlben, ocb bc få glaba ocb Ipcîliga tiUfammané.

^åba bröberne roabe ftg enteblertib nu, lifafom tillförene, t(* meb att jaga. €n bag tràjfabe be fonungen, fom lifale;

8 jagabe i flogen. Äonuugén fattabe genafi tpcfe för be lcfva, burtiga pnglingarne ocb frågabe On>tlfa be moro. Se tobe, att be moro föner tia .fpanö SKajité forbne tråb;

touåfiare ocb att be b«be en fpfter ber Oetmna. Äonun;

I

t

II

U

fl

O'

It

Uli.

6 9<i n>i nå för gre qroi ban

i

en roifl,

taga wifai

10

gen frågabe Dem Oivar be bobbe ocl) fabe, afr ban mille t>elf pä Dem od) fptfa l)oé Dem ocl) Deraé fpfier. ©e tacfabe f(

iiunaeu för ett få nåbigt tillbub ocb fabc bonom ()mar berff boning mor, l>marefter fonmigen återroänbe till flottet od) >

båba bröberne till fitt ^em. Jg>är unberrättabe be fpfiern ef bet Oöga beföf, be babe att mànîa, od) ()on fïpnbabe att f^

ga fogeln tid rabé, burn bon fïulle unbfägna Den båge gå fie1

£>an ttppräfnaöe bå àtfïilliga anrättningar, fom bon bort1 tillaga, oeb fabc benne (ill fltit, att bon blanb beferten fï"

le framfätta gurfor, Dem bon borbe fylla meb äfta perle1 fom ftinnoé miber ett trab i träbgårben, btnilfet ban trifc*

benne.

9ïâr nn fonmigen fom till be fre fpfïonen, fann ban fin fiora förtinbroit, att be bobbe i ett flott, fom mar ro<i(

rare än band eget, ocb t en träbgärb, btraré mafe (>an

brig fett. Slnnu bögre fieg f)ané förunbran, bå ban b&r

träbet fpela ocb fåg mattenfonflen fafta fina glänfanbe fif

lar. 9Iu lillfabeé, att anrättningen roar färöig ocb foiu1

gen fatte fig till borbê meb be tre fpfïonen, bmilfaé böfm'l

mäfenbe färbeleé bebagabe bottom. §licfan mar omaitf

fföti, ocb båba bröberne öfroerträffaöe i manlig fägring f

äbel bällning alla döbartte mib bané f>of. 9ïâr nu mäfti1'

mar flutaö ocb Offerten boré in, framlabeé gurforna för1

innigen, bmilfen, bå ban ffar fönoer Dem, fann, till fin fif

förmåniug, att be moro follba meb äfta pcrlor. .(pan fråf

be, om i beraé träbgärb roejrte fåbana gurfor, od) fog'

fom i fin biir fatt inne i rummet, fïpnbabe att fråga foil

gen tillbafa, bum ban fuiiDe tmifla på en fof, fom b a11

meb egna ögon, od) beremot tro ()«>ab f)an ej fett. ?

imbrab öftrer att böra en fogel tala, od) ännu mera öf

bané fråga, foorbe bonottt fomtngen, l)>rab bet more ‘

l)nn icfe fett ori) bocf trott. “!Jo,“ fmarabe fogeln, “Du

troit, att bin brottning framföbt bunbar, fattor ocb

Il

ocb fer bu lifredl bmned ocb bina roerfliga bam, (;rcilfa benned afunbfaimna foflrar utfatfat i elfreen, men bin forbne tråbgårbdmåffare upptagit oct> uppfoflrat.“

Ôfreer betta fogdnd tat bief fonungen innerligen rôrb, tog be tre fçfîoneti i famn orf> bief bjerteligen glab aft finna, bet band dlffabe brottning fôbt bonom fåbana barn i fiàttet fôr be roibtmber bau trott reara benned affôba. Jg>an befallte gettafï, art band brottning ffttlle tagod nr fangelfet ocb fôrad tiil flottet, bit fonungen tut begaf ftg nteb fina barn, ©rom ningen bief fjôgfl fôrfôrab ôfreer benna befallning, tt) bon trobbe, att fonungen reille taga lifreet af benne, ocb bä bon fief fe reib band ftbu ett ungt fruntimmer, bward life i ffôn;

bet bon albrig fïâbat, tånfte bon, att bet reore en prinfedfa, breiifen fonungen utrealt till fin getttäl efter benne, font rea;

rit nog fpcflig att fatta i band onåb. 9J?en fonungen fïçtu babe att ttpplpfa benne ont ràtta fùrballaiibet ocb bab benne fôrlftta ben ofôrràtt bon bewifat benne, Srottntngen gret af glåbjc ôfreer benna oreântabe npptàcft, fôrlât gerua fin ge>

m§l ocb trpefte ttteb innerlig rôrelfe ftna trenne barn mot fttt bjerta, ôfreer l>n>ilFen fuit fonungen fànbe en fôrnôjelfe, fom ban albrig fôrr erfarit.

9ïu blefroo brotfntngetid Oâba fulîrar fattabe upp fitt flot;

tet od) fonungen frägabe bem, bmab be gjort af band treetme fôtter ocb band botter, fom brottningen fôbt bonom. Senna oreàntabe fråga ocb 'åfpnen af be trenne barnen gjorbe bem fâ beflôrta, att be genafï befånbe fttt brott ocb båbo om itäb. SÜ bvottuingen àfreen bab för bem, efter fom be reoro benned fpfirar, benåbabe fonungen bem titt lifroet, men låt fôr berad öfriga lifdtib imiefluta bem i ett tom, ber be fingo tittrdeflig tib att ångra fin oubfïa.

honungen ocb broititingeu lefbe nu ttteb ftna barn långe

ocb Ipcfligt intill beß bôben fôrfl fattabe brottningen bort,

ocb bä fonungen ej långe öfreerlcfbe b«nne, tillföll rifet berad

12

àlbtfe fon, (üni förbe en läng orf) (pcflig regering, ©en on;

bre prinfen bief fonung i nârmnfte rife, ocb prinfeëfan bief gift met) en ung fonung, raeb fjroilfen bon fief fiera barn, od) beraé affomlingar lefroa ôumt i Snglanb utt flort anfe?

enbe ocb rifebom.

3>c fej? fnnutortta eflet &cn abcïmo;

bieja fi&fïetti.

©n fonung jagabe en gång i en fîor flog od> fôrfôljbe ett bjtir meb fåban ifroer, att ingen af bané fâllflap funbe ât‘

följa bonom. ©luteligen f5rn>itlabe ban ftg oeb Ottrabe ej tillbafa. ©5 fief ban fe en gammal gumma fonrnta, lutan?

be oeb runfanbe på bufroubet, ccb bet roar en bejw. $o?

nungen bab benne roifa bonom roågen genom flogen. “(Serna, min berre oeb fonung/'- froarabe bon, “om ni roill gifta er meb min botter oeb göra benne till brottning, men eljefi iefe;

bS må(ie ni blifroa bar oeb bö af hunger, tp utan bjelp fan nt albrig fomma ur benua flog.“ honungen, fom ej babe lujl att bö få fnart, froarabe i ångefieu ja, oeb berpå förbe bonom be?an till fin botter. 4?on roar mpefet roaefer, men fonungen funbe ånbocf ej bålla af benne, od> rplie bn>ar gång ban fåg på benne. J£)eyan förbe bem bäöa pä roågen , till fonungené flott, ocb når be bunnit bit, måfle fonungen

bålla fût löfte ocb gifta ftg meb bepanê botter. ,

Äonungen babe en gång förut roarit gift, ocb bané förjla gemål babe föbt bonom fey föner ocb en botter, bwilfa bait âlflabe gonfla bögt, ©om ban fruftabe, att flpfmobern fini?

le göra bem förtret, få förbe ban bem till ett enjlafa flott, fom (lob mibt i en flog. SBågeu bit roar få froår att flirta, att fonungen ej en gång fjelf funnat bet, om ban icfe af en fl of gumma babe fatt ett tråbnpjian; fom, når ban faftabe bet framför |tg, upproecflabe ftg af ftg fjelft od) roifabe bo?

nom broart ban (Tulle gå.

13 Äonungen gicf få ofta tiff ftna ålfFa&c barn, att bet fid (Int »åcfte brottningend uppmårffampet, cd) (>dii bief uppfen att få »eta f>t»ab fom »ar orfafen till pand många enfant;

ma »anbringar t flogen. £on letabe fnart ut af pand tje;

nare pela pemligpeten, ocp bet förfla, pott nn gjorbe, »ar att genom lifl åtfotnma npflanet, ()»arefter pon fpbbe några fmå fljortor, meb t)»ilfa pon begof flg till (logen. 9îpfta, net »ifabe penne »ågen, ocp bå be fmå prinfarne fågo nä.

gon lomma, trobbe be, att bet »ar berad faber, p»arföre be fprnngo fram, fulla af glåbje. Så faflabe pon en fljor;

ta öf»er p»ar od) en af bent, ocp i famma flunb formants labeê be allefamman tid f»anor ocp flögo bort t luften. 9ïu trobbe pon flg paf»a röjt add flpfbarnen ur »ågen, entebatt ben lilla prinfedfan ej paöe fommit fram ocp pon beflutont ej »ifite af penne. .£>on gicf falebed pelt nöjb tidbafa tid Pottet.

Sagen berpå font fontmgen, men fann ingen mer ån fin lilla botter, fom beråttabe ponont, att pon från ptt fönfler fett, punt penned brôber flugit bort fom f»anor ocp »ifabe ponont fjåbrarne, p»ilfa be tappat på tuarfen ocp pon plocfat tillfamtnan. Äonungen blef pögeligen bebröfmab; boel trobbe pan ej, att bet »arit brottningen, fom utfört benna onba ger, ning, ocp bå pan fruftabe att åf»en förlora fin botter, om pan låt penne blif»a q»ar, få »ifle pan taga penne meb flg pem. 93?en pon »ar råbb för flpfmobern ocp bab, att pon åt;

minfloite måtte få Dröja natten öf»er, ptvilfet fonungeit tidåt.

9îar bet blef mörft, flpbbe pon ocp gicf rått fram in i flogen, ©å »anbrabe pon pela natten ocp pela ben följanbe bagen utan att p»ila, tid befl pon flutligeu för tröttpet ej funbe lomma långre. Så blef pon »arfe ett litet And, ber pon gicf in ocp fann ett rum meb feje fmå fångar; men pon forbed ej lågga flg i någonbera, utan labe flg på golfmet nn;

ber en beriblanb od) tånfte på betta fått tillbringa natten.

14

«■ort före fclené nebgång ftcf f>on f>öra ett fufanbe t luf>

ten od) fäfl i betfamma fry (manor ffpga in genom fönfiret.

Se fatfe fig på golfmet od) blålie på bmaratibra, få att fjåbrarne fölio af; berpå fröpo be ur fmanbuben, fom ur ett ffjorto, od) flicfan igenfånbe fina fey bröber od) fprang nu fram nteb flor glå&je. Så brèberne fingo fe fin lifla fpfier, blefmo be mpcfet glabe, men ben glåbjen råcfte icfe långe, fp be rotate mål, att l)oit ej funbe få flaitna l>oé bem. “J£)år fan bu ej bli qmar,“ fabe be till benne, “tp bet år ett röfroarfjer;

berge; når röfrarne fotmna bem, få mörba be big.“ JÇ>on bief mpcfet fôrfïrâcft båröfroer, men frågabe, om be ej funbe ffpbba benne. “9ïej,“ fmarabe be, “tp blott en fjerbebelö timma bmarje afton funna mi afiåggo mår fmanbub ocb återfå mår meuniffoffepnab; febon blifma mi åter förmanblabe.“ —

“Äan bå jag tcfe befria er?“ frågabe flicfan. — “2lcf nej,“

fmarabe be, “bet fan bu ej, tp bet år för mpcfet fmårt. 3 fejc år tnåjie bu bmarfen tala eller fmara eller fïratta, ocb nnber ben fiben fp of} fey fïjortor af fijernblommor. Dm bu unber bela benna tib talabe ett enba orb, få more bela arbetet förgåfmeö.“ Så bröberne fagt betta, mar qmarten förbi ocb be blefmo äter förmanblabe tia fmanor.

$?en fpfiern lofmabe i fitt bJtrta, att b®« fïuüe befria fina bröber, om bet ocf fofiabe bettued lif. Serpå tog bon affïcb af bem, gicf ut i fïogen ocb labe ftg ber. göljanbe morgonen famlabe bon en flor mångb ffjernblommor, fatte ftg i ett fiort, l>ögt tråb od) börjabe fp. Ser faune! ingen, fom bon funbe tala meb, ocb att fïratta babe bon ingen luff, utan fortfor oafbtutet meb fttt arbere, utom ben forta tib bon bef)öfbe för att meb bår ocb matten flåcfa fin hunger ocb törfi.

©eban bon tillbragt en lång tib på betta fått, f)ånbe ftg en gång, att fontingeu i bet lanbet jagabe i ffogen, od) band jågare fomtuo till tråbet, ber ben unga flicfan fatt ocbfpbbe.

15

©c ropaPe: “.ÇMbettt nr bu? Äom neP tifl ofi.“ Wen bon ftoiv race intet, utan runfa&e blott på bùfnmPet. Så pe änpo ro*

pabe benne, tänfte f)on meP jïânfer finda Pem titifrePô ort) nePfafiaPe Perfßre fin gulPFeP tifi Pem; men Pe fortforo än;

&ocf att ropa. Så faflaPe fion till Pent äfroen fitt bälte, oct>

På Petto ej beßer l)jelpte, gaf t)on Pent fino firttmppbonP ocl>

få efter banP nflt broaP bon funPe umbära, art (>on tilt flot blott f)ûPe Pe nöProänbigafie flåPerna qmar. Wen jägarne läro ej nöja fig bârmeP, uton fiego upp i träPef.. tpfre neP fitc;

fan ocb förbe benne titl fonungen. $froen f;an frâgoPe benne binent bon roar od) bnru bon fomtnit bit, tilttalanPe benne På alla fprâf bnn fnnbe, men bon fioarabe intet, titan fôrblef ftum fom en fifï. Wen font bon t»ar få fr bit att fonnngen tpcfte fig alPrig bafma fett någon fagrare mö, få ntanit bon ftrapt bané bjerta. ^>an ftrepte benne in i fin fappa, fatte benne framför fig pä båfien od) förbe benne nteb fig titt fitt (lott. Ser låt bnn förfårbiga pråftiga fläPer åt benne fä att bon firålaöe fom ljufa Pagen, men ingen fnnbe få eft orP af benneé mun. gifafttflt fatte bnn benne brePmiP fig miP borbet ocb blef få intagen af bemieé btpgfamma mäfenPe, att ban fabe: “Jjbon ffall blifroa min gemål, ocb ingen annan,“ ocb fort Perefter förmålbe ban fig nteb benne.

Wen fonungen t)flPe en elaf mober, fom mar mifinöjP ittep Petta äftenffap, talaPe illa ont brottningen ocb fabe:

‘'Jproeni met bntarifrän Pen Per fiumma fiicfan fomntit? ^)on år fannerligen ej roärP en foitung,“ <£tt år Perefter, bå Prott;

ningen föPPe fitt förfia barn, tog Pen gamla bort Pet ocb öf;

iperfmorbe Prottningené mun nteb bioP. Serpå gicf bon titt fotmngen ocb anftagabe benne, att bon uppätit fitt eget fo;

fier. Wen fonnngen âtfïaPe benne för bögt att tro fåbant, ocb tittat ej att något onbt »eberforö benne. .Ç>on fatt befiånPigt od) fpPPe på ffjortorna, od) brpbbe fig ej om något annat.

Sä brottningen föb&e fitt anbra barn, en roocfer goéfe,

16

fôrôfmo&c fmårmobern fantnta bebrågeri; men fonmtgen låt ånbocf ej öfrocrfala ftg att fatta tro tia Ocnneö orb, utan fabe blott: “£on år flum ocf> fatt ej förfmara ftg, eljefif (fulle nog benneé offtilb fomma i bagen.“ îDïen bä ben gamla för trebje gängen bortflal 6arnet ocb anflagabe brott<9 ningen, font ej fabe ett orb tia fttt förfinar, fmtbe fonnngen^

ej längre l)inbra lagené gäng, titan bon 6lef bömb att bran*j naö lefroanbe.

Sagen, bä benna bom ffutte fuflborbaå, mar juji ben ftfia of be fejc ären, unber bmilfa bon ej ftcf tala etter jfratta, fä miba bon mitte befria ftna f<jrn &r5ber frän troObomené merfan. Se fejc ffjortorna moro fårbiga, blott pä ben jtffa fattabeê menjïra ärmen. 9îâr bon utförbeé titt bälet tog bon ffjortorna meb ftg, ocb ju(i font bälet ffulle antånbaö, börbeö ett fufanbe i luften ocb fe£ fmanor fommo jïpganbe.

Så glabbeé benneö bjerta, ocb bon tänfte: “2lcf, mt måfle mål ben bårba tiben mara förbi.“ 3' betfamma nebfånfte ftg froanortta utmeb bonne, få att bon funbe fafîa ffjortorna öfmer bem, ocb i égonblicfet fiobo bettneö bröber t ftn råtta ffepnab framför benne; blott på ben fjette fattabeö menjïra armen, ocb i bej? fîàlle babe ban en fmanrninge. Se om?

famnabe ocb f»fîte bmaranbra ocb begâfmo jïg berefter till fonungen, fom bief b$gfï befïôrt, nar brottningen titttalabe bonom, 5ebprabe fïn ofïulb ocb berâttabe bmem bon mar, bmarfôre bon màfï tiga, bum fmårmooern beljugit benne ocb att bon bbfl fönerne göntbe. Sä framfôrbeê beëfa titt fonungené flora glåbje, men ben gamla mäfle fjelf unbergå bet flroff, fom bon berebt åt ftn offplbiga fonbujlru. ©e*|

bermera lefbe fonuugeu ocb brottningen meb ftna barn ocb bröber t befîànbig frib ocb mälgång.

—►>»> »> «>$<» <« <»<«—

Äatmar.

bos ©tröjm & SBröber SBeflin, 1864.